Tropic Thunder

@@@@
All hype, alla trailers, alla förväntningar du har, allt är sant. Allt. Det här är årets roligaste film. Den balanserar perfekt mellan helt-dum-i-huvet-kul och fan-grabbar-det-ska-inte-bara-vara-sketch-på-sketch-utan-en-handling-som-funkar. För grejen är att handlingen är visserligen lite överdriven på sina ställen (det köper man eftersom att det är en komedi) men den skulle lika gärna kunnat tonas ner lite och gjorts som en seriös actionthriller. Aldrig tidigare tror jag begreppet actionkomedi passat en film bättre. För det smälls och exploderas lika skickligt snyggt som det levereras pruttskämt (det blir en hel del såna tack vare mr Jack Black). Jag ska inte dra handlingen igen (se istället Vrångmannens ogenerade hyllning här: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/09/tropic-thunder.html) utan nöjer mig med att ogenerat hylla skådisarna i filmen. Vi börjar med Ben Stiller som naturligtvis kör sin stil (en blandning av Zoolanders tomhet och Gaylord Fockers överdrivna hysteri) och som är fantastisk i sin karaktärs karaktär Simple Jack HAHAHAHAHAHHAHA. Jack Black är minst lika bra som den fete komikern som hamnar i djungeln utan sina droger och därför är mitt uppe i en oförberedd och ovälkommen avtändning som får honom att spåra ur helt (får jag höra honom lova hur bra han ska suga kuk om grabbarna bara skär loss repet en gång till HAHAHAHAHAHAHAHA orkar inte ens). Nick Nolte dyker upp i en liten roll som härdad Vietnamnveteran och levererar några så klockrena skämt utan att ens skämta att Jon Voights cameo från Zoolander äntligen fått konkurrens (Voight dyker för övrigt upp i en ny klockren cameo här). Sen har vi Tom Cruise...jag vet inte ens var jag ska börja. HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Hans karaktär är som Ari "Entourage" Gold gånger 3000. Lägg därtill världens snuskigaste make-up, han är svettig, hårig på ett ofräscht sätt och bara allmänt vidrig. HAHAHAHAHAHA! Femman!
Men alla hamnar i skuggan av Robert Downey Jr som spelar en sorts Russell Croweparodi. Så fort Downey Jr öppnar käften är det kul. Så fort han är med i bild måste man garva. De bästa grejerna är nästan när det inte är han som är i fokus i tagningen utan håller sig i bakgrunden. Minspelet! MINSPELET!!!! Han står för de två enkom roligaste grejerna i filmen. Jag skrattade så jag grät. Tårarna rann, nej, sprutade från ögonen. Downey Jr på droger har alltid varit en av vår tids största skådisar. Downey Jr utan droger är störst bäst och vackrast. Ingen kan ens försöka lysa som han. Så, nu ska jag ta bort min tunga från hans röv och avsluta med att säga att om man har minsta komiska ådra i sig ska man se den här för man kommer skratta ihjäl sig.
/Surskägget

Paul Newman - RIP

Det finns mängder att säga om Ole' Blue Eyes, men jag nöjer mig med att säga att alla bör se om The Long, Hot Summer som är en skön och skruvad rulle (där även Orson Welles figurerar) som jag alltid gillat. Det är framförallt stämningen i filmen som gör det. Vet faktiskt inte om den går att få tag på på dvd, men om den gör det så slå till direkt.
/Surskägget

Wall-E

@@@@
Här på film4fucksake gillar vi Pixar. Vem har inte myst och garvat som ett litet barn åt Toy Story, Monsters Inc och The Incredibles (Veeem sa ja?!)? Jag erkänner att jag inte fastnade för Finding Nemo och att jag har försökt sett Cars flera ggr men misslyckats. Deras senaste alster heter Wall-E och handlar om en robot som ensam kvar samlar sopor på jorden i framtiden när alla människor flytt pga nedskräpning och miljöförstöring. En dag får han dock oväntat besök. Det låter kanske inte så spännande men det är det! Först och främst fantastiskt snyggt, vem sitter och gör de här animeringarna? Det måste ju ta år och dar (vilket det gör hehe!). Lilla roboten Wall-E är ett unikum i fantasirikedom och detalj precis som resten av rullen. Det som skiljer denna från Pixars andra glada animationer är tempot. Första halvan av filmen innehåller knappt någon dialog och är både vacker, tänkvärd och rolig. Sen tar det fart och blir ett skönt rymdäventyr med over the top action och uppfinningsrikedom. Man blir glad av Wall-E. Den är nog inte för de allra minsta mest för att tempot är bitvis väldigt lågt. Rekommenderas till alla som har ett hjärta och sitt barnasinne kvar och den korta förfilmen som Pixar bjuder på (Trollkarlen & Kaninen) är bara den värd biobiljetten. Fantastiskt.
/Vrångmannen

Mirrors

@@
Franske regissören Alexandra Aja som gav oss intressanta Haute Tension (Switchblade Romance i Sverige) samt hyggliga remaken av ganska sopiga originalet The Hills Have Eyes bjuder här på lite modern spökmyt. Tänk om speglarna tittade tillbaka på oss. Brrrr vad rädd jag blir. Brrrrr brrrrrrrrrrrrr!
Kiefer Sutherland spelar alkad exsnut som börjar jobba som nattvakt i ett övergivet och brandskadat gammalt köpcentra. Det spökar i speglar och så är det blodigt och högst förvirrande. Ingen gör som folk gör och Kiefer spelar över så det visslar om det. Bitvis jättesnyggt men det är allt. Man sitter liksom bara och undrar vad som händer. Tack och lov att Amy Smart fick vara med.. i SEX MINUTER! Jag vill ju gilla det här men går istället vidare till nästa nitlott i skräckfilmsdjungeln tills jag förhoppningsvis hittar en pärla och gör här alltså än en gång skäl för mitt bloggnamn.
/Vrångmannen

Uppdatering: Höjt betyget till @@ p.g.a anledningar.

Extreme (Film)Blog Makeover

Dags för en liten ansiktslyftning av er favoritfilmblogg (Studiopublik: "naaaah.."). Ut med Mats Helge Olssontapeten och in med lite Fincher/Bruckheimer/Scorsese. Klassiskt utan att vara fancy schmancy. So here you have it folks, den lite stiligare men minst lika tuffa och genuina filmbloggen (Studiopublik: jubel och applåder). För att det är film, ni vet ju..
/Vrångmannen & Surskägget

Vinnare & Förlorare

@@
Kjell Sundvall har en hel del bra på meritförteckningen. Därför är det lite trist att Vinnare & Förlorare inte bjussar på det där lilla extra. Det här är en typisk "bruksfilm", d v s det finns inget större fel med den, men det finns inget direkt rätt heller. Den passerar utan att väcka några direkta känslor, men samtidigt är den felfritt utförd så man kan inte bli förbannad på att den är dålig heller. Storyn, skådisar och hantverk är enligt filmskolemodell 1A. Inget sticker ut, allt är en jämntjock massa utan överraskningar. Visst skulle man kunna såga filmen p g a just detta, men direkt dålig som t ex Blå Måndag är den ju inte heller. Sorry Kjell, men du väckte vare sig bu eller bä med den här. Avslutar med storyn i en mening. Travtränare och tillika singelpappa möter kärleken.
/Surskägget

Tropic Thunder

@@@@
HAHAHAHAHAHA!! Alltså Tom Cruise. Ser jag honom i en sån här biroll igen..Vilken skön galning hahahaha! Sorry jag backar bandet.
Handlingen: Ben Stiller (även manus och regi), Jack Black & Robert Downey Jr (ett komiskt GENI! Karln är helt slut!) spelar ett gäng emotionellt störda primadonnaskådisar från olika genres i Hollywoodfilm. De har nu samlats för att medverka i en seriös krigsrulle med titeln Tropic Thunder baserad på non-fiction romanen med samma namn. När filmbolaget hör att det är en massa tjafs på inspelningen så hotar dom att lägga ner den svindyra mastodontproduktionen. Regissören till filmen får då fnatt och skickar ut gänget i djungeln för att spela in rullen gerillastyle med ”dolda” kameror a’la Big Brother och allt går åt pipsvängen.
Det här är så dumt och det är meningen. Stort, påkostat och underbart dumt. Allt från fjärtskämt till ”hjärtlig” drift med minoriteter, Hollywood etc. En helt galen film egentligen för jag har då aldrig sett något liknande i genren och det fina i kråksången är att den är skitkul nästan hela tiden, det pangas en massa och den är faktiskt lite spännande också med betoning på lite. Ett plus om man sett mycket av de filmer som den här driver med (Plutonen, Saving Private Ryan, Rambo m.fl) naturligtvis. En instant klassiker och när den släpps på DVD kommer den avnjutas om och om igen, mark my word. Som Ben Stiller säger i tv-serien Extras (om Dodgeball) ”It’s layered like that”. Tom Cruise poppar alltså upp i en biroll som inte ens går att beskriva, måste ses! Robert Downey JR är så rolig så man glömmer allt han gjort någonsin och Ben Stiller får ytterligare en liten stjärna bredvid underbara Zoolander samt underskattade Cable Guy. Tropic Thunder är kanske inte till allas smak men jag garvade så jag fick ont i magen och en liten tår i ögat när jag genomskådade alla sköna hyllningar till 80-talets djungelaction. Mer sånt! Mer dumt! Mer garv! Mer allt! Eller som taglinen säger: Get some! HAAHAHAHAHAHAHAAHAHAA!!!!
/Vrångmannen

Kellys Hjältar

@@@+
Expressen har ju den goda smaken att sälja en ny Clintanrulle varje fredag ett bra tag framöver. Först ut för ett par veckor sen var gamla örhänget Kellys Hjältar. En film jag såg som ung spoling och tyckte var astuff, men som jag faktiskt mindes väldigt lite av märkte jag när jag nu såg om den. För det första är det mycket mer action i den än jag mindes det. Faktum är att det är action mest hela tiden. Det skjuts, sprängs och skjuts ännu mer mest hela tiden. Mitt i detta inferna glider Clintan, Donald Sutherland och Telly Savalas runt och är apcoola och levererar sköna oneliners. Handlingen utspelar sig under andra världskriget. Clintan råkar veta var nazisterna har en stor fet högt med guldtackor undanstoppade. Vad annat att göra än att ta sig dit och stjäla allt guld för att leva rik och lycklig resten av livet? Det är ramhandlingen. Runt detta passar man på att smälla på rejält som sagt med saftiga actionsekvenser. Jag misstänker att Steven Spielberg har spanat in den här rullen mer än en gång för att få lite inspiration till Saving Private Ryan (även om jag också misstänker att Spielberg aldrig skulle erkänna det).
/Surskägget

Constantine

@@@@
Jag vet inte varför men jag har alltid gillat den här rullen. Nu var det fjärde gången jag såg den och den funkar fortfarande lika bra. En kul grej när man ser om filmer såhär är att vissa skådisar ibland exploderar efter en biroll eller två vilket är precis vad som hände Shia LaBeouf som spelar Keanu Reeves sidekick här. Reeves spelar John Constantine som råkar ha förmågan att se änglar och demoner och som också har kunskapen att förvisa demonerna tillbaka till helvetet vilket naturligtvis är mindre poppis bland de behornade varelserna. När Djävulens son försöker ta sig genom barrikaderna mellan världarna för att sprida ett skräckvälde på jorden (vilket går stick i stäv med vadet hans far och Gud har) hamnar Constantine i mitten och måste stoppa Djävulens son för att rädda världen. Filmen är baserad på en serietidning vid namn Hellblazer och tillhör de bättre serietidningsfilmerna (mycket för att den inte alls känns som en sådan). Reeves stenansikte funkar klockrent i rollen och t o m Rachel Weisz som jag inte alls gillar i vanliga fall gör ett utmärkt jobb. Tummen upp säger Skägget!
/Surskägget

Leatherheads

@@@
George Clooney är en av de där skådisarna som alltid gör en film intressant. Han har en naturlighet i sitt skådespeleri som funkar oavsett om han gör nånting tungt och dramatiskt, actionladdat eller fullt av humor. Leatherheads handlar om hur den amerikanska fotbollen föddes och blev populär med en lite kärlekshistoria invävd mellan Clooney och Renée Zellweger (självklart är storyn långt ifrån sann, men what the fuck, den är kul och underhållande). Den stora tjusningen med filmen är att Clooney (som regisserar) har gått tillbaka till gamla hederliga screwballkomedier som t ex Bringing Up Baby och His Girl Friday för att få inspiration. Det är mycket rapp och snabb och kul dialog med små sköna doser av handgemäng som tagna från 30-talets svartvita era. En skön rulle som levererar vad gäller kläder, design, bilar och stämning från 20/30-talet.
/Surskägget

Deception

@
Ewan McGregor är revisor. Han träffar rike Hugh Jackman på hans feta företag och dom blir vänner. Sen blir McGregor kär i horan med hjärta (söta Michelle Williams från Dawsons Creek). Sen händer det en halv grej på 100 min och sen en tvist eller två. Erotisk thriller my ass! Tråkig film som fan. Undvik. Aaaaaaaah vad skönt när man inte har nåt att skriva om en filmjävel. Jag blev så uttråkad av den här dyngan så bjuder på en bild av Michelle Williams från något helt annat istället.

/Vrångmannen

Kung Fu Panda

@@@
I väntan på Pixars Wall-E (iiiihihiihihihi!) så duger den här tunna men mysiga animerade rullen från Dreamworks utan tvekan. Klumpig panda (Jack Black) drömmer om att bli martial artsmästare. Av en konstig ”slump” så visar det sig att han är den utvalde och ska nu tränas av en konstig råtta typ (Dustin Hoffman) som ÄR stormästare. Sen är det någon ond och andra söta djur (med kända röster) som kan karate och snyggt animerat och fartfyllt. Ja så är det ju med dom flesta animerade rullarna. Skoj för stunden, sött och med lite tur lagom med vuxenskämt som flyger över skallen på ungarna så man kan flina elakt i vetskapen om att skämtet var menat till MIG. Tiden går fort. Det är ok.

/Vrångmannen

Tropa de Elite

@@@
Titeln syftar på Sydamerikanska elitstyrkan BOPE (vad fan det nu står för) som hoppar in när inte den korrumperade polisen klarar (eller vågar) göra sitt jobb. Dom bokstavligen kliver över lik för att rensa upp i Rio de Janieros ghetton. Tropa De Elite är en fartfylld och ibland otäck skildring som tyvärr alltför ofta inte berör som den borde. Filmen är delvis baserad på sanna berättelser (utspelas i mitten av 90-talet) och kretsar kring BOPE kaptenen Nascimento som pendlar mellan familjeliv och skottlossning på gator. Nascimento letar efter en ersättare då han själv vill lämna elitstyrkan och leva ett lugnt liv med sin gravida fru. Tropa de Elite hoppar mellan hårda träningsscener a’la Full Metal Jacket, polisvardagen i Rio samt tunga eldstrider mellan knarklangare och militärpolis. Den gör den både på ett imponerande sätt men blir också lite rörig och vill för mycket. Jag är kluven och kanske skulle ha gett ett högre betyg då den bitvis är lysande men den hamnar på en trea. Rekommenderar den ändå om du vill se något annorlunda med lite verklighetstrogen pang pang. Att Tropa de Elite ska vara uppföljaren till mästerverket Guds Stad (som filmaffischen utlovar) är lögn och förbannad dikt. Det enda rullarna har gemensamt är att dom utspelas i slummen i Rio och att dom är rappt klippta. Den ena har inget med den andra att göra. For shame filmbolaget, for shame!

/Vrångmannen

The Mummy: Tomb Of The Dragon Emperor

@
Låt mig först säga att jag gillade verkligen The Mummy från 1999. Det var en skön hyllning till gamla matinéfilmer med over-the-top action och bus vi inte sett sen Indiana Jones glada dagar. Vissa effekter kanske svajade en aning men på det stora hela en välgjord och skönt pajig ”romp” som kom för att underhålla och segrade. Såg nyligen om The Mummy Returns och det var egentligen den första filmen en gång till fast slarvigare och mer ointressant trots en del skön action. Mina förväntningar var neutrala när jag skulle se den länge ”efterlängtade” trean. Men buuuuuuuuu jag sa BUUUUUUUUUU vilket skräp! Effekterna var ofta bedrövliga och det pangade och smällde hela tiden i mina gamla öron men med noll innehåll. Jet-Li (som är med i fem minuter annars är han sjukt fult dataanimerad) är farlig kejsare från flera tusen år som väcks och våra äventyrande hjältar måste stoppa honom innan han väcker sin jättearmé till liv för att ta över världen. ZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzz kan filmen aldrig ta SLUT NÅNGÅNG!!! Vad är det här och hur kunde jag luras att se det här? 97 min jag aldrig får tillbaka. Charmen som ettan en gång hade, och den kanske kom i en tid när man var svältfödd på sånt häringa, är sen länge borta. Kvar är bara ett långt oljud med tv-spelseffekter (är det inte sämre än ettan?!) och knappt en halv framsida av ett manus. Det går utför mina damer och herrar. Det går utför. FOR SHAME!

Här kan ni läsa Surskäggets skamlösa hyllning. Huga! http://film4fucksake.blogspot.com/2008/08/mummy-tomb-of-dragon-emperor.html

/Vrångmannen

Hellboy 2: The Golden Army

@@@
Den röda flamsäkra kattälskande hjälten från helvetet med avbrutna horn, samuraiknut i håret, cigarr och sarkasm i käften (puh!) är tillbaka. Gillade ju ettan och tyckte att den var snygg, annorlunda och underhållande utan att vara något mästerligt i genren. Detsamma gäller även tvåan. Dom är likvärdiga, denna är dock lite fläskigare i effekterna men man känner igen sig. Regissören Guillermo del Toro (fantastiska Pan’s Labyrinth, första Hellboy och kriminellt underskattade Blade 2) är en mästare på det visuella och har en sådan lekfullhet i bilderna och designen så man ibland tappar andan. Ska inte avslöja något om handlingen men det goda möter det onda i en fantastisk värld och man har inte tråkigt en sekund. Ron Perlman var nog född att spela Hellboy helt klart (ser han inte bättre ut i demonmasken?) och inget att klaga på egentligen förutom att jag tyvärr har glömt halva filmen redan efter visningen. En berg och dalbana för stunden. Kanske tar jag en till åktur eller så går jag vidare bort till spökhuset där jag säkert blir mer skrämd än av filmen ”fyll i valfri rysare här”.

/Vrångmannen

The Strangers

@@
Hastig remake på den franska överskattade rysaren “Them”. När jag såg trailern på den här remaken fick jag upp förhoppningarna. Det kändes som om den här skulle bli bättre. Jag tror hypen inför ”Them” gjorde att jag höjde förväntningarna. Jag vet inte men jag blir bara inte rädd längre. Det spelar ingen roll vad filmmakarna hittar på. Jag kan känna en viss uppjagad spänning på sin höjd men det är lååångt till terror. Både den franska förlagan och den här ärligt talat onödiga remaken hade ju allt serverat. Ett hus i öde kvarter, ett utsatt par (i det här fallet alvörat Liv Tyler och Scott ”who hell he?” Speedman) samt ett farligt hot som lurar i mörkret. Klassiskt recept för skräck som vi sett prov på många gånger och ibland lyckas det men alltför sällan blir det bra. När kommer rullen som får mig att nästan skita på mig? Det här är inte den. Inte ens i närheten tyvärr. Summa kardemumma: Nog kan den här filmen skrämma slag på folk som är lite känsliga eller inte sett så mycket skräck som en annan men eftersom jag inte blir rädd så är poängen helt borta. Men jag fortsätter att leta efter den perfekta moderna skräckrullen och med lite tur så lurar den runt knuten med en fet yxa.

/Vrångmannen