Julkalendern 10 dec: Michael Mann

Michael Mann gjorde sig först ett namn på 70-talet när han skrev manus för bl a lysande och tuffaste snutteveserien nånsin Starsky & Hutch. Men det var först på 80-talet som stjärnan verkligen glänste till och det kunde Mann tacka teveserien Miami Vice för. Han skapade en av 80-talets mest populära teveserier som perfekt blandade 80-talets grälla, glättiga, skrikiga färger och design med kokain, snabba pengar och sena nätter. Don Johnson blev superstjärna över en natt som Sonny Crockett, snuten som bor på en båt med en alligator som sällskapsdjur samtidigt som han glider runt i Armanikostymer och Ferrari och fångar skurkar. När Mann väl tog klivit över till bio fortsatte han på spåret snut vs skurk, mest lysande regisserat i mästerliga Heat. Mina damer och herrar, Surskägget och Vrångmannen ger er Michael Mann!


Manhunter (1986)
@@
Sorry, vet att många gillar den här och ja, den var bra när den kom, men tidens tand har inte varit snäll och idag känns den bara rätt så b faktiskt. Föredrar Red Dragon (2002) med Edward Norton och Anthony Hopkins (trots att det är Brett "Sämst" Ratner som regisserat) som är samma film men lite bättre. Manhunter bygger på Thomas Harris bok "Röda Draken" som är första gången vi får träffa Hannibal Lecter (utmärkt spelad av Brian Cox, dock tycker jag Hopkins gjorde Lecter bättre i När Lammen Tystnar). Klassisk seriemördarfilm med alla ingredienser men lyfter aldrig. Mycket för att jag inte köper Tom Noonan som mördaren.
/Surskägget

@@@@
Åh min gud. Det finns inget B över den här smarriga rysarrompen. Gillar också Ratners Red Dragon även om den versionen är lite glattig och tillrättalagd. Manns Manhunter är än idag riktigt riktigt bra med en svårslagen stämning.
/Vrångmannen

Den Siste Mohikanen (1992)
Gillar inte Daniel Day-Lewis och har därför aldrig sett den här trots att jag har den i VHS-hyllan.
/Surskägget

@@@@
Fartfylld, våldsam och galet romantisk. En av de bättre och snyggare äventyrsfilmer som gjorts!
/Vrångmannen

Heat (1995)
@@@@@
En sån där fantastisk bioupplevelse och första gången (vad jag kan minnas) där skottlossningar var betydligt högre ljudmässigt än repliker (ofta läggs dialog och shoot-outs på mer eller mindre samma ljudnivå, här var det betydligt högre när det skjuts och det gjorde att upplevelsen blev än mer intensiv). Hela scenen när skurkarna (Robert DeNiro, Val Kilmer, Tom Sizemore) rånar banken och springer ut till väntande poliser och flyr under vild skottlossning är så perfekt utförd (av skurkarna) att den enligt rykten visas av polismyndigheter/militärenheter i utbildningssyfte att visa hur man ska bete sig i ett sådana sammanhang. Men det är inte de brutalt coola actionscenerna som gör filmen. Det är stillsamheten mellan dem. Vi får följa snuten (Al Pacino) och skurken (DeNiro) och deras familjeliv. Det vardagliga trasslet varvas med snut/skurkrollen och givetvis är det så att dessa hårdföra män har mer gemensamt än som först kan tyckas. Mann lyckas verkligen få sina skådisar att prestera på max och har dessutom skrivit karaktärer som inte bara känns trovärdiga utan som växer och lever och andas och blir riktiga människor. Stor filmkonst med ibland stora medel (nämnda shoot-outen till exempel) och ibland små medel (när Ashley Judd med en knappt märkbar skakning på huvudet uppvisar sin största kärlek till Val Kilmer vars karaktär hon är ihop med, en av de finaste kärleksstunderna i modern film för övrigt). Det är sällan det blir så här bra, dessutom har filmen klarat av tidens tand och tål att ses om och om igen.
/Surskägget

@@@@
Instämmer med skägget men i och med att Mann försöker lura oss genom att spela in samma film igen med tunga skådisar och budget så blir betyget en fyra. Japp. Mann gjorde tv-filmen L.A Takedown 1989 och recyclade sedan manuset 6 år senare. Samma scener, samma karaktärer, samma grejer. Fast mycket bättre den här gången då. Hehehe Michael Mann.
/Vrångmannnen

Insider (1999)
@@@@
Det här är en film som borde vara rätt tråkig, över två timmar småfet Russell Crowe som försöker få omvärlden att förstå att rökning är dåligt för en och att tillverkarna försöker lura en att för alltid bli beroende av cigaretter så du ska köpa mer och mer och mer. Nähe! Det menar du inte att rökning är skadligt? VA?!?! Jag som trodde det var rena hälsokuren att andas in giftig rök rakt i lungorna flera gånger om dagen, är det inte därför brandmän aldrig har skyddsmasker när de går in i rökfyllda hus? Hursomhelst lyckas Mann skapa en spännande dramathriller där Crowe övertygar hårt (blev nominerad för en Oscar) och där han verkligen fångar Jeffrey Wigand (som är snubben Crowe spelar). Har sett lite behind the scenes med Wigand och Crowe rör sig, pratar som och fångar Wigands mannerismer perfekt.
/Surskägget

@@@@
Instämmer till fullo med skägget.
/Vrångmannen

Ali (2001)
@@
Gud vilken besvikelse. Här trodde man att Mann skulle leverera en tung biopic om en av idrottens mest fascinerande människor, en snubbe som inte bara dominerade i sin sport utan också engagerade sig stenhårt politiskt både mot den usla behandligen av svarta i USA och Vietnamkriget (han vägrade åka dit och slåss). Mohammed Ali är och förblir en av de största helt enkelt. Manns film däremot svajar än hit och än dit och blir ofokuserad och seg som attans ibland. Vi får inte lära känna Ali mer än vad vi visste om honom innan. Då spelar det liksom ingen roll att Will Smith förmodligen gör sitt livs roll som Ali, han blir inte mer än en axelryckning han heller för filmen har redan spolat ner allt i vasken. Dock är det mycket Smiths stenhårda jobb som gör att filmen inte får en etta rakt upp och ner.
/Surskägget

Collateral (2004)
@@@@
Mann samarbetar med Tom Cruise och då blir det spännande igen. Cruise valde för en gångs skull att spela skurk och gör det lika makalöst bra som vanligt. Jamie Foxx fick här också chansen att för första gången på allvar visa att han var mer än en rolig snubbe bland många andra. Foxx spelar en taxichaffis som råkar få Cruise som passagerare. Kruxet är att Cruise är en lönnmördare som ska ta hand om lite folk och tvingar Foxx att skjutsa runt honom från mord till mord. Hur ska Foxx lyckas ta sig ur den knipan månne? Tätt och välspelat med högt tempo från start till slut. Såhär ska en slipsten dras.
/Surskägget

@@@@
Skitbra och spännande men här började Mann mixtra med digitala kameror och vips vad fult det blev.
/Vrångmannen

Miami Vice (2006)
@@@@
Spola fram till 2006 och det är dags för Mann att göra långfilm av teveserien. Men istället för det glättiga och hippa, så väljer han ett mörkare spår. Visst, våra vänner knarkpoliserna rör sig fortfarande i designerkostymer och Ferraris, men glättigheten är borta. Ingen yacht. Ingen krokodil. Inga oneliners. Däremot fick Colin Farrell (som spelar Don Johnsons roll) en tvättäkta porrmustasch som ser för taskig ut, och där kan man ju fråga sig vad fan stylisten tänkte på. Nåja. Det är en smutsig, kornig och bitvis våldsam film som varvar med stillhet och
poesi och solnedgångar. Mann är ju som bäst när han varvar gangsters med romantik, och här finns både fart och ro i klassisk Mannstil. Filmen har fått en del taskig kritik, men jag hävdar att den är grymt underskattad. Hade Mann döpt filmen till Drug Cops eller nåt sånt så man fick bort Miami "åh det ska vara så glättigt" Vice hade ingen sagt att den här inte var bra.
/Surskägget

@
Här kommer en taskig kritik till. Skitfilm. Ful är den också. Skitful.
/Vrångmannen

Public Enemies (2009)
@@
Se min recension här.

@@@
Se Vrångmannens recension här.