Religulous

@@@@
HAHAHAHAHAHA! Bill Maher (känd talkshowvärd och ståuppare i USA vars signum är knivskarp politisk satir/humor) bestämmer sig för att det är dags att skärskåda organiserad religion i sömmarna. Han åker världen runt och träffar företrädare för katolicismen, judendomen och islam. En del är knäppare än andra (mest katoliker i den kategorin), en del är argare än andra (lika delar av den kategorin) och en del har mindre koll än andra (mest jänkare i den kategorin förutom snubben i Amsterdam som har nån sorts marijuanatempel och bara är sjukt pårökt Cheech & Chongstyle hahahahaha). Maher intervjuar både officiella och inofficiella förespråkare och sätter dem på pottan mest hela tiden genom att vara lite mer påläst, ha lite mer koll på de religiösa texterna och rent allmänt bara vara lite mer kvicktänkt. Maher lyckas ge oss en historielektion, en dos religionskunskap och en allmän uppmuntran till att fortsätta vara ateist (alternativt snabbt bli det om man nu är troende) samtidigt som han är för jävla rolig. Inte så illa. Men först och främst handlar filmen om att alldeles för många sväljer alldeles för mycket bullshit varpå de utsätter sig själva och andra för alldeles för mycket bullshit i en extremt påhittad Guds namn de hävdar finns på riktigt. Att 99,9% av alla troende dessutom inte ens har koll på sina egna viktigaste religiösa texter gör det hela ännu roligare/pinsammare. Visst är den extremt vinklad på sina ställen, men överlag bör detta vara en solklar ögonöppnare för att organiserad religion bara är organiserat trams.
/Surskägget

Maria Wern: Inte ens det förflutna

@
/Vrångmannen

Sinister

@@
Tänk vad känslig man kan vara dagen efter en fest. Om något luktar lite unket så är det tio gånger värre på bakfyllan. Man är hungrig men kan inte äta. Man är törstig men kan knappt dricka vatten. Vanliga ljud kan låta som explosioner i skallen. En dålig skräckis kan bli fasansfull. Sinister blev en sådan. I bakfyllan. Ethan Hawke spelar en alkoliserad författare som skriver om riktiga seriemord. Han flyttar in med sin familj i ett hus, där en annan familj mördats tidigare, för att lösa fallet och skriva den efterlängtade succéboken. Han hittar en låda med gammal 8mm-film på vinden som visar hemska saker. Vad är det som händer? Det mesta i Sinister känns krystat. Det skapas förutsättningar så man som filmskapare ska kunna skrämmas och man skiter i hur krystade scener man spottar ur sig bara det är ruskigt. Vilken annan dag som helst skulle jag ha gäspat och tittat på klockan flera gånger. Känslig i huden efter festkväll var det riktigt svårt att värja sig mot den simpla skräcken och jag svalde allt med hull och hår. Sinister är alltså ingen bra film egentligen. Alls. Precis när man tycker att det börjar bli lite intressant så gör den ”fel” igen. Intressant är dock att betyget inte kan bli det sämsta eftersom jag ändå blev rädd, vilket är vad en skräckfilm i första hand ska göra. Att skrämmas. Regissören Scott Derrickson har skrämt mig tidigare med den klart överlägsna The Exorcism of Emily Rose. Den såg jag också bakis och blev livrädd. Har sett om den på senare tid och tycker inte alls den är lika läskig, däremot fortfarande en habil thriller–rysare. Sinister är varken habil eller stabil. Den är en dålig skräckfilm som lyckades skrämmas. Är det dåligt?
/Vrångmannen

End of Watch

@@@+
Gillar ju snutfilmer men blir oftast besviken (ungefär som med skräckfilm). Regissören David Ayer, som tidigare bjussat oss på kompetenta Harsh Times och Street Kings (samt skrev manuset till grymma Training Day) har järnkoll på karaktärer och miljöer. Han måste fan ha bott i slummen någon gång alternativt patrullerat som snut där. Allt känns väldigt autentiskt. Taylor (Jake Gyllenhaal) och Zavala (Michael Pena) är två hårdföra poliser som patrullerar South Central i Los Angeles. Döden lurar varje dag bakom varje hörn och alla som bor där, jag sa alla, verkar vara beväpnade till tänderna och hata snutar så till den milda grad. Vi får följa polisernas farliga vardag via diverse ”naturliga” kameror från bl.a fordon, övervakning, handkameror och liknande för den dokumentära känslan. Har ledsnat på det greppet för längesen men här funkar det förvånansvärt bra och tillför berättandet (om du inte har lätt för att bli åksjuk..). Kul att se America Ferrara (Ugly Betty) som tuff snut också. Inte speciellt originellt, vi känner igen oss, men välgjort, välspelat och bitvis riktigt spännande.
/Vrångmannen

Call Girl

@@@
1976. Valår i Sverige. Tonårstjejerna Iris och Sonja möts på ett ungdomsvårdshem strax utanför Stockholm. De smiter in till stan på kvällarna för att festa lite och träffa killar. Plötsligt dras de in i den undre världens prostitutionsträsk. Bordellmamman Dagmar Glans (en lysande Pernilla August) manipulerar snabbt tjejerna till att ha sex med äldre män. Hon använder sig av falsk vänlighet, elaka hot och löften om massor av pengar. Oftast är det politiker och andra makthavare som tjejerna måste ligga med. Call Girl är en rätt välgjord och snygg film med fantastiskt bra skådespelarinsatser. Den lider också av ett par stora problem. För det första så känns den som två filmer. En så kallad politisk thriller där gråa gubbar röker på kontor (alla röker hela tiden i filmen varenda sekund överallt hahaha!) och historien om tjejerna, deras hemska öden i järngreppet på bordellmamman där snaran sakta dras åt. Den senare är en mycket viktigare och bättre film till skillnad från den första om maktens korridorer som är sövande och känns till stora delar helt onödig. Någonstans som en röd tråd mitt i allt så springer två poliser (en ung och en gammal naturligtvis) omkring och försöker lösa fallet. Det är rätt ospännande men kunde ha blivit. Duktige fotografen Hoyte Van Hoytema har plåtat både denna och Tinker Tailor Soldier Spy och det syns. Som fan. Call Girl är jättebaserad på verkliga händelser och är som sagt riktigt hyfsad. Man blir ändå lite arg när något slags storhetsvansinne verkar ha drabbat produktionen. Någon (regi, manus?) verkar inte riktigt ha grepp om kill your darlingskonceptet utan tar med rubb och stubb och filmen blir lidande. De stora feel badvibbarna infinner sig sällan trots att filmen ska skildra utsatthet, övergrepp, maktmissbruk och människovärden i en värld där allt verkar kunna köpas för pengar. Skärpning alltså med en eloge i kanten, mest till de kvinnliga skådespelarna. Betyget ges till dem och deras berättelse.
/Vrångmannen

Jag har glömt fler filmer än du har sett del 5

Återigen tre lite kortare recensioner som skrevs back in the day när jag såg filmerna. Och som jag nu helt ärligt inte har en susning om att jag sett eller vad de handlade om.

 

Boys and Girls

@@@
En söt komedi om gränsen mellan vänskap och kärlek. Kan en perfekt vänskap mellan en kille och tjej förbli vänskap eller måste det förr eller senare glida över i kärlek? Clare Forlani är vacker så att det gör ont, och Freddie Prinze Jr är lagom sockersöt och snäll. Jason Biggs från American Pie står för skämten i en biroll, och missa inte slutscenen i eftertexterna.
/Surskägget

The Big Kahuna
@@@
Ibland poppar det upp filmer som utspelar sig mer eller mindre i ett enda rum helt enkelt för att de är baserade på teaterpjäser. The Big Kahuna är en sådan film. Det betyder dock långt ifrån att den är tråkig. Kevin Spacey är fascinerande och Danny DeVito levererar en återhållsam men kraftfull rolltolkning.
/Surskägget

 

 

Bless The Child

@@@
Kim Basinger har en styvson som besitter övernaturliga krafter. En skum sekt är ute efter sonen för att lura in honom på den onda sidan av kraften. Basinger är ovanligt bra som orolig mor, och till och med specialeffekterna håller högre klass än väntat i denna skräckisthriller. Slutet är inte helt oväntat, men ändå godkänt. En liten överraskning.
/Surskägget

Vegas, Baby

@@
Om premissen i "Baksmällan" var allt som hände efter svensexan i Las Vegas är premissen i Vegas, Baby allt som händer under svensexan i Las Vegas. Fem grabbar åker iväg för att fira att en av dem ska gifta sig. Var och en av de fyra andra har styrt upp ett evenemang var under kvällen och förutom att det ska vara kul och roliga svensexegrejer försöker de bräcka varandra i den som ordnar bäst grej. Så långt allt väl. Men allteftersom kvällen lider spårar saker och ting ur mer och mer och det dröjer inte länge innan grabbarna har maffian, arga UFC-snubbar, snuten och mer eller mindre halva stan efter sig. De gäller att hellre fly än illa fäkta och det som verkade kunna bli en kanonkväll blir rätt så usel. Självklart finns det en liten twist på det hela (och den räknar man ut på typ en gång) och slutet gott allting gott. För att vara en typisk tutt-å-pruttkomedi sparar den in på både tuttar och pruttar och de flesta skämt faller rätt pladask till marken. Ibland dras det ut för länge på ett gag och ibland får det inte riktigt tid att utvecklas. Några roliga sekvenser får vi men absolut inget minnesvärt. Det enda jag kommer ihåg är att Kal Penn har en av huvudrollerna och han är tusen gånger roligare i Harold & Kumarfilmerna.
/Surskägget

Abraham Lincoln: Vampire Hunter

@@@
Innan Abraham Lincoln blev USAs 16:e president och sedermera avskaffade slaveriet så var han också en mycket framgångsrik vampyrjägare…HAHAHAHAHA! Enligt filmen och boken den är baserad på så var det tydligen så. Herregud. Idétorkan. Förväntningarna var sjukt låga när jag skulle spana in rullen. Ok, ryske regissören Timum Bekmambetov är en klart kompetent action och fantasiregissör (Wanted, Night Watch) och har bjussat på flera balla stunder i biomörkret. Jag blev faktiskt lite slagen på fingrarna med en gammal linjal och jag gillade det! På något sätt funkade det här. Inget mästerverk någonstans men det finns en riktig story och bakgrund till allt vilket överraskade. Rätt snygg och underhållande (om än lite pajig) actionskräckis som tar sig själv på ett sådant stort allvar så jag nästan köper det. Full fart med skitarga vampyrer som dör våldsamt och blod överallt hela tiden. En skön tjosanrulle för stunden som lämnar noll avtryck. Ibland är det allt man behöver en vrång och regnig afton.
/Vrångmannen

2 x Cuckoo Bananas

Martyrs
@@@
Fransk hårdskräck. Två unga kvinnor ger sig ut för att söka hämnd på de som utsatte den ena flickan för övergrepp och tortyr under flera år som barn. Sen blir det cuckoo bananas. Mest på ett bra sätt. Men också på ett dåligt. Snygg film. Bra skådisar. Spännande. Sjukt psykotiskt våldsamt sådär så det liksom inte finns några gränser. Martyrs är en bra film men också en dålig. Jag vet inte längre. Jag vet inte. Den är hyllad av mästarna och av de flesta älskare av genren. Jag mår dåligt men det var ju kanske bra? Man måste helt enkelt se den och då bli varnad trots rekommendationen. Cuckoo!
/Vrångmannen

I Saw the Devil (Akmareul boatda)
@@@@
Koreansk hårdthriller av Jee-Woon Kim (A Tale of Two Sisters, A Bittersweet Life). När fästmön till en hemlig agent blir bortförd och slaktad av en galen seriemördare så rasar agentens liv och han släpper allt för att hitta galningen och hämnas. I Saw the Devil är en mycket bra film med en i grunden enkel story som görs allt annat än enkel. Den är mycket spännande och cuckoo-bananas-våldsam på sina ställen. En av de galnare mördare ni sett på film sen Buffalo Bill dansade framför spegeln till Goodbye Horses med kuken mellan benen och viskade ”would you fuck me?”. Spännande, kusligt, snyggt, välspelat och helt cuckoo bananas. Se den!
/Vrångmannen

A Lot Like Love

@
Gääääsp. Ashton Kutcher blir kär i Amanda Peet. Hon blir kär i honom. Men de blir inte ihop. Utan ses vart tredje år av en slump. Hmmm. Undrar vad jag ska laga för middag imorgon? Vore gott med någon riktigt mustig gryta nu när det är höst och börjar bli lite kyligt. Sen får jag inte glömma att gå ut och kratta gräsmattan innan löven tar över helt. Gå med soporna sen på kvällen. Kanske måste skynda ner till ICA också, handla den där purjolöken till grytan. Öh va! Filmen. Just det. Kutcher och Peet. Kära. Slump. Vart tredje år. Sen har vi ju tvätten också. Sortera upp svart, vitt och rött. Hinner nog ta tre tvättar ikväll. Eller kanske bara två så gör vi en tredje imorgon. Det blir bra. Fan så mycket roligare än den här sörjan.
/Surskägget

Jag har glömt fler filmer än du har sett del 4

Dykarna
@@@
Dansk rulle om två unga grabbar som ska dyka lite under sitt sommarlov. De stöter på en sänkt tysk ubåt från andra världskriget som sägs innehålla en stor skatt. Grabbarna blir nyfikna, men samtidigt dyker ett gäng skurkar efter samma skatt. Delvis ganska spännande, men den förlorar lite fart mot slutet. Själva skatten är dock lite av en överraskning.
/Surskägget

 

The Right Temptation

@@@
Rebecca DeMornay är privatdeckare som ska luska reda på om Kiefer Sutherland är otrogen mot sin fru, Dana Delany. DeMornay är inte sämre än att hon blir kär i Sutherland som verkar hysa samma känslor för henne. Lite av standardthriller, men helt godkänd en söndagseftermiddag.
/Surskägget

 

 

 

The Third Miracle

@@@@
Finstämd och tankeväckande film där präst som tappat tron sakta skakar av sig sina inre demoner när han undersöker huruvida en gråtande staty verkligen är äkta eller ej. En långsam film som väcker eftertanke. Ed Harris gör en jätteroll som prästen som tampas med sin alltmer sinande tro.
/Surskägget

Find Me Guilty

@@@
Vin Diesel som lätt överviktig maffiasnubbe? Ja det funkar absolut. Faktum är att Vin förmodligen aldrig varit bättre i sin karriär (kanske med undantag för hans lilla men välspelade roll i Saving Private Ryan). Filmen är baserad på en sann händelse där staten försökte sätta dit cirka 20 maffiamedlemmar med hjälp av RICO-lagen (går i korthet ut på att om snuten kan bevisa att ni är ett gäng och alla är skurkar som hjälper varandra begå brott kan alla i gänget sättas dit för samma brott även om just den personen i fråga inte begått just det brottet...typ). En av maffiagubbarna, charmige Jack DiNorscio (Diesel), bestämmer sig för att han inte vill betala tiotusentals dollar till en advokat och därför beslutar sig att försvara sig själv (vilket man har laglig rätt till i USA). Det Jack saknar i kunskaper om hur lagen fungerar tar han ikapp med sin charm, kvicktänkhet och glimten i ögat. Juryn älskar honom, åklagaren hatar honom och domaren börjar inse att Jack är smartare än han först ser ut att vara. Det som gör filmen så fascinerande är att större delen av filmen utspelar sig i rättegångssalen (rättegången drog ut på tiden, nästan 2 år) och att nästan all dialog är transkriberat från det som faktiskt sas av Jack och de andra maffiasnubbarna. Rätt coolt att få två års mestadels trist rättegång summerad i två timmar spännande film med alla godbitarna på plats. Hur det gick? Självklart blev de frikända, annars hade det väl inte varit mycket till film.
/Surskägget

The Campaign

@@@@
Cam Brady (Will Ferrell) är politikern som beter sig hur illa han vill utan motstånd. Som enda kandidat till guvernörsposten i North Carolina så pratar han sig ur vad fan som helst med lite lögner och propagandamumbojumbo. En dag dyker helylle Marty Huggins upp (Zach Galifianakis) och ställer också upp i valet. Kampen kan börja! Ferrell och Galifianakis i samma rulle regisserade av Jay Roach (Austin Powersrullarna, Meet the Parents) borde inte bli fel och tack och lov blev det inte det heller. Finns inte så mycket mer att säga än det Surskägget skriver i sin recension. Egentligen inget nytt under solen men skrattade hela tiden, ibland så hårt så jag trodde något skulle gå sönder i mig. Bara att se dessa herrar dela tid på duken är fint nog och den är beundransvärt lagom kort - 85 minuter. Dylan McDermott i en fantastisk biroll. Riktigt jävla roligt utan krusiduller. Gott så.
/Vrångmannen

Skyfall

@@@@
Äntligen har man lyckats sparka liv i den nya tidens Bondfilmer med Daniel Craig som Bond på allvar. Casino Royale var bra (gav den tre i betyg på en annan blogg back in the day) men var som vilken annan actionrulle som helst då man valde att plocka bort massa Bondklassiker som "Bond, James Bond", "Shaken, not stirred", tuffa gadgets och en riktigt galen superskurk. Sånt som skilde Bondfilmerna förr från alla andra actionrullar. Uppföjaren Quantum of Solace var en stor besvikelse överlag. Rörig story, trista skakiga actionsekvenser och bara rätt allmänt blek (tycker i efterhand att min tvåa plus är för snällt betygsmässigt, snarare etta plus). Hyste därmed inga större förhoppningar om den här. Men lo and behold. Äntligen gör man det som man borde gjort från början - nämligen att ge små nickningar och erkännanden åt alla de gamla Bondfilmerna samtidigt som man tar in Bond i 2000-talet. Äntligen får Craig säga "Bond, James Bond", han får dricka sin martini, han får lite gadgets (även om det fortfarande skulle kunna vara lite mer) och han får slåss mot en fantastisk superskurk, kanske en av de bästa någonsin. Javier Bardem gör en helt makalös rolltolkning av skurken Silva som är heeeeeeeeeeeeeeeeelt och jag menar verkligen heeeeeeeeeeeeeeelt slut i huvudet. Bardem lyckas förmedla lika delar geni som galenskap och balanserar perfekt mellan att spela över och Oscars-vinna-spela. Kanon! Craig fortsätter att vara en helt okarismatisk Bond som passar den nya Bond som kallblodig mördare perfekt. Det är stinna muskler, smutsiga slagsmål och hårdhänta nävar utan glimten i ögat mest hela tiden. Precis som en modern spion förmodligen skulle vara. Samvetet dövas med mängder av alkohol och det hinns även med ett par kvinnor i processen. En återgång till Bond från förr men med en modern twist. Regissören Sam Mendes (American Beauty, Road to Perdition m fl) rattar sin första stora actionrulle och undviker fällorna med skakig kamera och hetsig klippning och bjussar istället på mycket gammal hederlig spränga-skjuta-slåss-action att man sitter och hoppar av glädje i biofåtöljen. Han tar även tillvara på mycket av dåtidens Bond och hyllar sina föregångare på ett fint och respektfullt sätt samtidigt som han absolut sätter sin egna prägel på filmserien som i år är inne på sitt 50:e år. Slutet hintar om att vi kommer få se mer av den varan i framtida Bondfilmer och plötsligt är jag på mycket länge riktigt sugen på nästa film om ett par år.
/Surskägget

http://www.discshop.se/filmer/bluray/skyfall_blu_ray/P109041

Master of Disguise

@
Men ibland...Dana Carvey, du va ju så kul en gång i tiden, den här skiten, jag blir så ledsen...varför gör man ens...alltså jag fattar inte...sköldpaddsmannen...nejnejnejnej bara nej. Så. Nej. För ibland.
/Surskägget