The Intern

@@@
En gammal klassisk romcom med en twist. Istället för att chefen är man och underhuggaren kvinna har man här vänt på steken. Anne Hathaway är en 30-nånting mitt-i-karriären ung-och-hungrig extremt framgångsrik VD på ett internetbolag som säljer kläder via sin hemsida. Det växer så det knakar och utmaningarna blir större och större så att styrelsen till slut vill att Hathaway ska fundera på att ta in en extern VD. Detta innebär dock att Hathaway lämnar över kontrollen på sitt bolag som hon byggt upp till nån annan. Å andra sidan ger det henne mer tid med sin man och sitt barn som hon i princip aldrig hinner med. I samma veva anmäler sig gamlingen Robert De Niro som praktikant eftersom att han tröttnat på att sitta hemma och rulla tummarna sedan han blivit pensionerad. Han blir Hathaways personliga praktikant vilket hon till en början har svårt för men sakta men säkert mjuknar hon när hon inser att De Niro har en hel del erfarenhet av livet och att han faktiskt kan hjälpa henne med en hel del. Det här är inget nytt under solen men Hathaway och De Niro har bra kemi och levererar helt klart godkända karaktärer. Det småputtrar på sådär myspysigt och funkar helt klart som en matiné en söndag eller som datefilm en fredag.
/Surskägget

Donald Trump's The Art of the Deal: The Movie

@@@
Hahahaha. Det här platsar egentligen inte in här på bloggen. Dels är det en kortfilm och dels en tevefilm vilket vi egentligen aldrig recenserar. Meeeeeeen när Johnny Depp sminkar sig för att se lite för lik ut som Donald Trump och sedan är ganska sjövild i en parodi på Trumps bästsäljande bok "The Art of the Deal" så får filmen plats här trots allt. Hahahaha Depp är helt galen och går all in i den här rollen helt klart. Rätt tydligt att han inte kommer att rösta på Trump i valet hahaha. Filmen i sig är sådär. Känns som att man slängde ihop allt på en kvart. Men det är halva charmen. Dessutom har man verkligen ansträngt sig så att filmen är sådär 80-talsteveful som det bara kunde vara på 80-talet hahaha. Inget klockrent på nåt sätt men helt klart värt att se.
/Surskägget

Our Brand Is Crisis

@
En rätt onödig film faktiskt. Sandra Bullock spelar en kvinna som är grym på politisk strategi och hur man fulspelar för att få ens kandidat att vinna. Billy Bob Thornton spelar motsvarande för motståndarsidan. Vi får följa ett presidentval i Bolivia. Ingen politiker är egentligen bättre eller sämre än nån annan och det är alla personer i bakgrunden som egentligen tävlar om vem som kommer att vinna valet. Jaha? Det här visste vi väl redan? Inget nytt eller intressant framkommer. Det pratas massor. Oftast politik. Ibland nåt annat. Tydligen är det löst baserat på ett riktigt presidentval i Bolivia för tio år sedan. Väldigt löst baserat alltså. Jaaaa... Bullock är okej, Thornton okej, filmen rätt sugig.
/Surskägget

Annie (2014)

@@@
Annie från 1982 är en älskvärd musikal om en föräldralös flicka som efter en hel del tråkigheter äntligen får sig en familj. Annie från 2014 är en älskvärd musikal om en föräldralös flicka som efter en hel del tråkigheter äntligen får sig en familj. Låtarna är de samma, uppdaterade med lite tuffare produktion bara, i övrigt samma. Karaktären Annie har gått från rödblond liten tjej till svart liten tjej. I övrigt är det mesta sig likt. Jamie Foxx är helt okej som miljonären som inser att han kanske behöver en familj för att må bra. Nykomlingen Quvenzhané Wallis som Annie är söt och rar och duktig. Rosy Byrne gör en helt okej insats som sekreterare till Foxx. Och den som stjäl showen är Cameron Diaz som den elaka styvmamman som tar hand om Annie tills Annie hittar nåt bättre. Helt okej familjeunderhållning med jäkligt bra låtar.
/Surskägget

Animerat x 4

Vrångmannen här. Kom in i en sväng där jag fick filmkäft (kan jämföras med vinkäft, dvs. man vill ha vinet men det smakar illa i den egna munnen). Det blev en del tv-serier samt filmer man har sett många gånger förut som man vet är skitbra (i det här fallet Saving Private Ryan, Fight Club, The Dark Knight ni vet etc.). Något som funkade väldigt bra i väntan på att filmkäften skulle upphöra var animerade rullar. Har ingen aning om varför men det är väl någonting annat på nåt sätt, samtidigt som det just är film. Allt på originalspråket givetvis.

 Minions
@@@@
En prequel till Despicable Me där vi får de små gula, söta minionernas ursprungshistoria. Fartfyllt och roligt för både ung som gammal. Inte en tråkig minut faktiskt. Jag garvade ofta och det är härligt snyggt animerat och som så ofta fiffigt orkestrerat med ett jävla ös. Sandra Bullock gör rösten till elaka och missförstådda skurken Scarlet Overkill och det är en ren njutning att höra henne gå all in i sitt röstskådespeleri. Sen dundras det på med fler tunga namn naturligtvis, som Jon Hamm, Allison Janney, Michael Keaton och Steve Coogan. Skitkul detta faktiskt.
/Vrångmannen


The Good Dinosaur
@@
Ett hyfsat stort snedsteg av Pixar. Bitvis lite söt och skojig film om en rädd liten dinosaur som hamnar vilse i den stora dinosaurievärlden och blir vän med en liten människopojke. Tyvärr så är The Good Dinosaur rätt platt och by the book utan några som helst överraskningar och den känns lite hafsigt animerad till skillnad från många av Pixars andra filmer. Vet inte vad kidsen tycker (och de är väl målgruppen) men till syvende och sist så är den här rullen i mina ögon mest ett "jaha?".
/Vrångmannen



Zootopia
@@@@
I en värld där alla djur lever i harmoni, och där rovdjuren inte käkar upp gräsätarna längre, blir den unga Judy Hopps utsedd till den första poliskaninen någonsin i storstaden Zootopia. Skoj blandas med action och en smula allvar i den här fartfyllda deckarhistorien. Älskar också hur man i en animerad film av den här kalibern kan få in så mycket underfundigt om fördomar, rasism och sociala orättvisor i samhället eftersom det här är busiga djur som inte alltid kommer överens. Riktigt bra Disneyrulle och inte en tråkig stund. Underbart också att höra Jason Bateman (räven Nick Wilde) i en av huvudrollerna. /Vrångmannen

Inside Out
@@@@@
Vi hoppar från Pixars snedsteg till en av deras bästa filmer (kanske den bästa). Jag gapskrattade och grät. En otroligt fantasifull, rolig, sorglig och vacker film om hur det är att vara ett barn i de vuxnas värld och allt vad det innebär. Att följa alla de känslor som dyker upp i unga flickan Rileys hjärna i form av karaktärer som alla symboliserar en känsla är ett genidrag och ett grepp jag aldrig sett förr. Här kryllar det också av stora namn som gör rösterna men det är framför allt underbara Amy Poehler, som känslan Joy, som stjäl showen. Inside Out är ett animerat mästerverk och jag ser fram emot att se den igen och igen. Fuck it. Jag ser om den nu.
/Vrångmannen