Troja

@@@
På papper är det här en fantastisk film. Med avstamp i en av litteraturens största klassiker, Illiaden, som i princip har allt en riktigt bra story ska ha (krig, kärlek, hjältar, skurkar, mod och svek) får vi följa den sköna Helena och hennes Paris och det krig som utbryter enbart på grund av deras förbjudna kärlek. Och i rollistan dyker namn som Brad Pitt, Peter O´Toole, Eric Bana, Orlando Bloom, Brian Cox, Brendan Gleeson, Sean Bean och Julie Christie upp. Manus av ingen mindre än David Benioff som gav oss lysande 25th Hour. Som sagt, på papper är det här fantastiskt. Meeeeeeeen...
Jag gillar verkligen den här typen av episk mastodontfilm. Det fäktas med svärd och anfalls med spjut och alla har fåniga frisyrer och babblar om ära och hjältedåd och kärlek som om de vore karaktärer i en Shakespearepjäs. Och det är inte så att Troja är dålig, det är bara det att den inte är sådär bra som den borde vara. Det borde vara en himlastormande femma som skakar om en som typ Sagan Om Ringen gjorde, men istället är det två och en halv timmes okej underhållning. Inget fel med det, meeeeeeen....
/Surskägget

Bästa westernfilmen

Då var det slut på westerntemat här på bloggen för denna gång gott folk. Några drar en suck av lättnad och andra gråter som när dom såg Schindler's List. I vår enkät frågade vi vilken westernfilm som egentligen är bäst och vinnaren blev inte helt otippat Den Gode, Den Onde, Den Fule, en otroligt bra rulle som man bara skall ha sett och sett om. Tvåa kom Unforgiven (som gav Clintan en Oscar för bästa regi) och som förmodligen kan ses som den sista riktigt bra västernfilmen vi någonsin kommer att få se. Westerntemat har också bevisat att även om John Wayne var lite tuff på sin tid så skulle Clint Eastwood spöat skiten ur honom i vilket saloonbråk som helst.

Nu rider iväg över prärien till nästa stad där vi säljer hästarna för en näve biobiljetter!

/Vrångmannen & Surskägget

The Directors - Sergio Leone

Alla westernfans håller Sergio Leone varmt om hjärtat. Mannen gav oss några av de bästa westernfilmerna som gjorts och sparkade nytt blod och liv i genren under 1960-talet. Vi har redan avverkat ett av hans mästerverk tidigare (Once Upon A Time In the West) men oavsett den eller gangsterfilmen Once Upon A Time In America är Leone främst känd för den såkallade Man With No Name Trilogin som kom i början av 60-talet.
Leone hade fötts rakt in i italienska filmbranschen av mamma och pappa som båda pysslade med film så valet att fortsätta i deras fotspår måste varit väldigt naturlig för Leone. Hans bildspråk med täta närbilder och närmast balettliknande klippning inför tuffa actionscener har härmats men aldrig åstadkommits med samma finess. I år är det tjugo år sedan han dog (30 april 1989) och det borde alla filmälskare hedra genom att ta och sätta sig ner med några av hans filmer och njuta av de många timmars glädje han gav oss. Mr Leone, Filmbloggen bugar och bockar och lyfter på hatten för er!

För En Handfull Dollar (1964)
@@@@
Att Kurosawas gamla samurajrullar inspirerade Leone starkt har det aldrig varit nån tvekan om, men naturligtvis är hyllningen till Kurosawa som starkast här. Leone tog pärlan Yojimbo (gjord bara tre år tidigare) och förflyttade storyn från samurajeran till vilda västern. Annars är det mer eller mindre exakt samma film. Ensam hjälte kommer till liten håla. Spelar ut två gangstergäng mot varandra. Sticker därifrån med pengarna (och räddar en familj på kuppen). Visst hade liknande westernrullar gjorts förr, men Leone och Clintan gav genren en nerv och ett visst våld som inte setts förr. Succén var ett faktum och de två uppföljarna gjorde både Clintan och Leone till affischnamn.
/Surskägget

@@@@
/Vrångmannen


För Några Få Dollar Mer (1965)
@@@@
För att ge Clintan lite mer att spela mot i rond två tog man in Lee van Cleef som motpol. Vilket naturligtvis fungerade såpass bra att van Cleef mer eller mindre repriserade sin roll i Den Gode, Den Onde, Den Fule liksom Clintan mer eller mindre spelade samma roll som Mannen Utan Namn tre filmer på raken. De är två prisjägare på jakt efter samma skalp, en blodtörstig mördare vars gäng ska råna en bank. van Cleef har dessutom en personlig vendetta att hämnas för medan Clintan mest vill ha pengarna. Tempot, bildberättandet, karaktärerna och musiken vävs ihop på ett perfekt sätt och gör detta till en minnesvärd western som helt klart tillhör milstolparna i genren. Att Leone kunde toppa detta bara ett år senare är fantastiskt.
/Surskägget

@@@@
/Vrångmannen

Den Gode, Den Onde, Den Fule (1966)
@@@@@
Kan det vara den bästa western som gjorts? Jag tycker det. Vet att en del håller Unforgiven lite högre, men även om Unforgiven är jääääkligt bra är det svårt att bräcka denna episka och fantastiska westernklassiker. Den var runt 2.40 i originalversion, och nu har det släppts en director's cut på närmare tre timmar. Och vartenda minut är spännande, välgjord och perfekt in i minsta detalj. Det är få filmer jag sett så många gånger som den här och den är lika bra varje gång. Slutscenen med de tre revolvermännen som under bitter tystnad tittar på varandra och undrar vem som ska skjuta vem och var skatten ligger gömd är så makalöst bra att jag får gåshud bara jag tänker på den. Ett måste i varje seriös filmsamling.
/Surskägget

@@@@@
/Vrångmannen

Fotnot: Såhär ense har inte Vrångmannen och Surskägget varit sen Clintan drog på sig cowboyhatten sist. Hail Leone.

Unforgiven

@@@@+
En film som mycket välförtjänt knep hem ett gäng Oscars och som jag alltid känt varit vändpunkten för Clintan vad gäller att gå från smådissad till superhyllad av de fina kritikerna. Visst, han fick mycket cred för sin regi redan för Bird, men det känns ändå som att han smutskastades lite för rullar som Heartbreak Ridge, The Dead Pool och The Rookie som kom runt samma tidpunkt. Men med Unforgiven var det som att allt var förlåtet och helt plötsligt slogs kritikerna om att hylla mannen vi fans alltid vetat var bäst och tuffast. Och Unforgiven är förstås helt fantastisk. Vi får en hård, karg och elak western som nog ligger närmare sanningen om hur det faktiskt kunde se ut i vissa små städer förr än vad man skulle kunna tro. Gene Hackman som sheriff är lika smutsig och tarvlig som skurkarna han ska försvara staden ifrån, och hade det inte varit för att han råkar bära en sheriffstjärna skulle han lika gärna kunnat vara en av busarna han spöar upp och slänger i finkan. Skottlossningarna är realistiska med vapen som inte funkar och som inte är så pricksäkra skötta av män som är nervösa och livrädda för att få en kula i sig och därmed är fumliga och skjuter ännu sämre. Tempot är långsamt, Clintan har inte bråttom att berätta sin historia, men det gör också att karaktärerna verkligen får liv och när det väl blir skottlossning och det tar hus i helvete så känns det dubbelt så spännande än i en ”vanlig” western. En sjukt bra film på alla sätt och vis helt enkelt.
/Surskägget

@@@@+
Inte en en femma men fan i mig mycket nära. Inget mer att tillägga efter Surskäggets genomgående recension.
/Vrångmannen

Förföljarna

@@@@
En av de riktigt klassiska gamla westernfilmerna. John Wayne spelar cowboy på jakt efter en indianstam som dödat och kidnappat delar av hans familj. Med sig har han en styvbror till flickan som blivit bortförd. Storyn är inte svårare än så, men innehåller samtidigt många bottnar och turer som gör filmen fascinerande och magisk. I grund och botten är det en karaktärsdriven film där det visar sig att våra hjältar (främst Wayne) inte är så reko snubbar som man skulle kunna tro. Regissör John Ford bjussar verkligen på en av sina bästa filmer med denna, liksom Wayne som mycket väl kan ha gjort sitt livs roll. Och som om det inte vore nog måste detta vara en av de snyggaste westerns som någonsin gjorts. Färgerna är underbara och Ford utnyttjar vartenda millimeter av de fantastiska miljöerna för att ge oss en upplevelse över det vanliga.
/Surskägget

Häng Dom Högt

@@@
Clintan återvände till USA för att återskapa magin från Italien. Men regissör Ted Post är ingen Sergio Leone och även om Teddan kopierar mycket från Leone (snabba inzoomningar och stirrande ögon i extrema närbilder) är det förstås inte utfört med samma stil och finess. Dock är filmen riktigt bra till en början. Clintan blir falskt anklagad för att ha stulit en hjord oxar och hängs av en lynchmobb. Traktens sheriff råkar komma förbi och räddar Clintan och när Clintan repat sig är det dags för hämnden. Han blir själv sheriff och rider ut för att jaga rätt på missdådarna och släpa dem inför rätta. Så långt allt väl. Men nånstans kring 70 minuter in i filmen tappar den fokus. Clintan mjuknar till, blir lite kär och så har vi en halvtimmes kärleksstory innan Clintan tycks komma ihåg att han måste ha ihjäl alla skurkarna och så är de sista tio minuterna tillbaka på rätt spår. Tyvärr förstör den romantiska halvtimmen ganska mycket både för tempo och handling. Fortfarande en bra film, men potentialen för en riktigt grym rulle fanns ju där. Om bara Leone fått detta manus i sina händer hade vi haft en helt annan rulle. Men den skvallrade lite om vad komma skulle i både Mannen Med Oxpiskan och Pale Rider.
/Surskägget

April April!

Ett dammigt aprilskämt red in på bloggen med guns blazing. Om du inte redan har gissat det så var recensionen på Old Man River Red ett skämt. Filmen existerar inte. Ok det kanske inte var världens mest påhittiga skämt men det var i allafall ett APRILSKÄMT!
/Vrångmannen

The Outlaw Josey Wales

@@@@
Mannen Utanför Lagen är den svenska titeln och för en gångs skull sammanfattar en svensk titel en film riktigt bra. När den här kom (1976) sas det att det var den sista riktiga westernfilmen. Det höll i sig tills Clintan gjorde Pale Rider då man sa det igen. Det i sin tur höll i sig tills Clintan gjorde Unforgiven. Visst har man försökt säga det om Dansar Med Vargar och Open Range också, men Costner är en nörd i sammanhanget och riktigt smutsig, skitig western när det bara Clintan som bjussar på. Unforgiven är därför den sista riktiga westernfilmen som gjorts (hade Clintans senaste Gran Torino utspelat sig i westernmiljö hade den självklart varit den sista riktiga westernfilmen, nu kan vi kalla den en western i modern tappning). I vilket fall. Josey Wales ser hela sin familj slaktas av nordstatare och hoppar raskt in i kriget på sydstatarnas sida. När syd förlorar vägrar Josey ge upp och blir jagad av forna vänner, nordstatare och prisjägare. Men Josey är snabbast med pickadollen, pricksäkrast och har is i magen så när krutet lagt sig är det fortfarande han som står upp. Han beger sig mot Mexiko och på vägen får han med sig en gammal indianhövding, en indiankvinna, en gammal tant och hennes läckra (nåja, det var Sondra Locke trots allt) barnbarn och en hund. Ska han nånsin få frid igen eller ska han behöva resa runt i världen, jagad för alltid?
Clintan bjussar både på action och drama. Filmen är en intressant titt på hur krig kan fucka upp en människa och de moraliska värderingar man har. Som vanligt har Clintan en liten gimmick. Han tuggar tobak och spottar pricksäkert ut tobakssaften på döda motståndare och på den stackars hunden gång på gång. En liten detalj som gör karaktären lite mer levande. Bra skit som vanligt när Clintan är i farten.
/Surskägget

The Quick & The Dead

@@@+
Hahahahahaha Sam "Evil Dead" Raimi (för mig kommer han alltid vara Sam "Evil Dead" Raimi och aldrig Sam "Spider-Man" Raimi så det så!) gör western med Sharon Stone, Gene Hackman, Leonardi DiCaprio, Gary Sinise, Lance Henriksen och Russell Crowe i sin första rulle utanför Australien (eller typ första kan ha varit nån annan innan). Resultatet är faktiskt riktigt jävla bra. Jag vet att den här rullen fick en del skit när den kom, men jag tror att folk missade Raimis sköna humor och mest tyckte att det var fånigt att ha en kvinnlig revolverman. Raimi bjussar på det mesta av det bästa av sina patenterade kameraåkningar och udda bildshots (min favvis är när en snubbe blir skjuten kommer inte ihåg vem nu och man ser kulhålet i hans skugga hahahahaha klassisk Raimi). Storyn är som vanligt i en western busenkel. I en liten stad anordnas varje år en tävling för revolvermän. Den som drar fortast och skjuter sin motståndare går vidare i turneringen tills det bara är två kvar. Den som vinner får utöver att leva ett tag till även en stor summa pengar. Alla är där av diverse anledningar och skjutfesten kan börja! Stone ska naturligtvis hämnas på Hackman för en gammal oförrätt så får vi det fina hämndtemat som varje redig western bör ha. Har du inte sett den här rekommenderar jag den starkt. Visst är det lite av en bagatell, men en otroligt charmig och kul bagatell som är sjukt underhållande om man bara tar den på rätt sätt.
/Surskägget

Old Man River Red

@@@+

Nyinspelning av westernfilmen Old Man Yeller (från 1961). Eftersom westernfilmer är en bristvara idag och i synnerhet på bio så undrar man varför en sådan här spännande westernpärla inte fick ett bättre öde. Kanske vågade producenterna inte satsa på en biolansering och ansåg att dom helt enkelt skulle tjäna in pengarna på release för tv och dvd. Budgeten var modest och flera av de kända skådisarna ställde upp för en struntsumma pga klassikern den är baserad på. Gamle ilskne enstöringen Joe Hanrahan (Sean Connery) äger en bit land vid floden där han vaskat guld i hela sitt liv utan att egentligen funnit lyckan. Plötsligt dyker en ung nybyggare med fru (Shia LaBeouf och Jennifer ”Alias” Garner”) upp och börjar bygga sig ett hem på andra sidan floden. Hanrahan blir rasande och tar till allt fler och hårdare metoder för att få den envisa familjen att flytta. En revolverman (Billy Zane) erbjuder sina tjänster men blir nekad. Ilsken kommer han åter med ett gäng dammiga bandidos och Hanrahan måste slå sig ihop med nybyggarparet för att överleva. Det här är ett spännande och välgjort thrillerdrama i verklighetstrogen westernmiljö. Lite väl våldsam på sina ställen (det står från 11 år på dvdförpackningen) och aningen lång men den här förbisedda guldklimpen förtjänar sin publik. Det var också längesen man såg Sean Connery och han gör en fenomenal rolltolkning, kanske sin sista.
/Vrångmannen