Röda Tråden - 3 Filmer med en röd tråd

Okej, bara sådär för att det är en måndag i juni bestämde jag mig för att ni ska få Röda Tråden. Tre filmer som hänger ihop med en röd tråd.

Chronicle
@@@@
Filmer som låtsas var dokumentärer har det gjorts mängder av sedan The Blair Witch Project blev en sådan supersuccé. Oftast med rätt dåliga resultat. Här tycker jag konceptet med found footage funkar väldigt bra. Vi får följa tre tonårskillar (Dane DeHaan från Valerian and the City of a Thousand Planets, Alex Russell från nyinspelningen av Carrie och Michael B. Jordan från Black Panther bland annat) som råkar få märkliga krafter efter att de hittat nån sorts utomjordisk farkost. De kan t ex styra saker med hjärnan och flyga. Detta hanterar de självklart väldigt olika och konflikterna är snart ett faktum. Snyggt proddat och filmat med tre skådisar som alla har fått fina karriärer efter denna relativt okända lilla pärla.
/Surskägget

That Awkward Moment
@@@
Zac Efron är killen som studsar från den ena tjejen till den andra. Hans polare Miles Teller har precis blivit dumpad ur ett längre förhållande och vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Och Michael B. Jordan är polaren i trion som fortfarande är i ett förhållande. Samtligas syn på livet och på förhållanden kommer självklart att ändras under filmens lopp. Vi får en hel del riktigt roliga scener och Efron visar ännu en gång prov på att han satsar stenhårt på roliga kiss- och bajskomedier och det är aldrig fel hahaha. Småbusig och lagom underhållande till ett par bira en fredag.
/Surskägget

Two Night Stand
@@@
Liten indierulle där Analeigh Tipton (Big Bang Theory) på chans hookar upp med en snubbe (Miles Teller) på en dejtingsida. På morgonen dagen efter är stämningen lite halvfrostig när hon försöker smita utan att väcka honom men tvingas tillbaka in i lägenheten för att hela New York blivit insnöat. Det visar sig att de är fast med varandra i Tellers lilla lya och självklart är de väldigt olika varandra. Det som bara skulle bli ett snabbt booty call utvecklas till nåt mer. Ja det här är delvis standard 1A men Tipton och Teller har väldigt fin kemi mellan sig och filmen håller uppe intresset med lite vinklar och grepp som gör att det inte bara är ännu en romcom i mängden.
/Surskägget

Sjukt svårt röd tråd att hänga med i va?

The Game Plan

@@
Sötsliskig familjekomedi från den lilla perioden när The Rock tyckte han skulle slå på bred front och inte bara som muskelstinn actionhjälte. Konceptet är enkelt och vi känner igen det från mängder av andra filmer. Superkänd, egotrippad sportstjärna (The Rock) får plötsligt en liten dotter på halsen utan någon som helst erfarenhet av hur man hanterar barn. Krockar uppstår varpå det skapas komiska situationer som givetvis leder till kärlek mellan pappa och dotter. Inget nytt under solen, men The Rock har ju charmen för att göra det hela tittbart.
/Surskägget

Farce of the Penguins

@@
Något så ovanligt som en mockumentary på en riktig dokumentärfilm, den charmiga Pingvinresan. Farce of the Penguins har tagit mer eller mindre samma material som man har filmat i Pingvinresan och sedan lagt på en helt annan berättarröst. Istället för en faktabaserad text sitter man här och blajar till det hårt. Hahaha. Idé och regi är det dåren Bob Saget som står för så det är bara att hålla i sig hehehe. Tyvärr blir det lite väl tjatigt ibland och man jobbar hårt för att få ihop filmens korta längd på 1 timme och 20 minuter. Men när det är roligt då är det sjukt roligt. Röster av Samuel L. Jackson, Alyson Hannigan, Brie Larson, Dave Coulier, John Stamos, Lori Loughlin, Jason Biggs, Jim Belushi, Whoopi Goldberg, Damon Wayans, Jason Alexander, Drea de Matteo, Christina Applegate, Lewis Black, Dane Cook, Gilbert Gottfried, Jamie Kennedy, John Lovitz, Norm MacDonald, Tracy Morgan och Saget själv.
/Surskägget

Life

@
Sedan Ridley Scott släppte Alien 1979 har alla monster-i-rymden-filmer sett likadana ut. Life är inget undantag. Det är snyggt filmat med snygga effekter och duktiga skådisar som tvingas läsa repliker ingen vill säga högt. Problemet här är just manuset. Vi har sett det förr. Många gånger förr. För många gånger förr. Man vet exakt vad som ska hända, när det ska hända och var det kommer att hända. Slutets överraskning visste vi efter en kvart. Inte ens sömnpiller funkar lika snabbt som den här filmen. Gäsp. Vrångmannens lika lysande analys här.
/Surskägget

Brimstone

@@@@
Oj! Brimstone är ett mörkt, våldsamt och riktigt välgjort westerndrama. Man kan nästan skära genom hela jävla stämningen med en kniv. Det här gott folk är ingen må bra-rulle. Alls. Man får leta med ljus och lykta efter något slags hopp i allt galet men spännande mörker.

Det var längesen jag kände ett sådant fradgande förakt för skurken (briljant och äckligt porträtterad av Guy Pearce) och en sådan hopplös ledsamhet över vår stumma hjältinnas (en minst lika bra Dakota Fanning) öden och äventyr.

I den annars ofta ganska mediokra filmdjungeln så är det härligt att snubbla över en sån här intressant pärla. Betygsfyran är lika stark som känslan av att vilja se om Brimstone på stört, trots att den är allt annat än easy viewing.
Se. Den. Här. Filmen.
/Vrångmannen

Wind River

@@@@
Jag läser inte så mycket längre. Det är jättetråkigt men sant. Hur bra en t.ex hyllad kriminalroman än må vara så hamnar den ändå till slut halvläst på någon dammig hylla. Om jag ens plockade upp den till att börja med. Därför är det ju tur att det finns filmer som Wind River. Det känns som om man har läst en riktigt god bok, trots att det handlar om ett originalmanus och inte att den är baserad på en tryckt förlaga.

Taylor Sheridan, manusförfattaren till Sicario och Hell or High Water (bägge toppen!), har den här gången även tagit på sig regissörshatten. Kemin mellan Jeremy "The Avengers" Renner och Elisabeth "The Avengers" Olsen formligen vibrerar på den vita duken, då de tillsammans försöker lösa det kniviga mordfallet i den kalla, men ändå coola ödemarken.

Wind River är helt enkelt en spännande, autentisk och mycket välspelad mysdeckare som i princip gör alla rätt.
/Vrångmannen

Justice League

@@@
Hörni vi har inte pratat om den här än. Av nån anledning har den ramlat lite mellan stolarna. Kanske för att DC's försök till att skapa ett Marvelliknande universum med mängder av filmer där alla hjältar äntligen kommer tillsammans i en storfilm inte har varit riktigt lika lyckat som Marvels dito. Avengers smäller helt enkelt lite högre än Justice League. Visst. Stålmannen, Wonder Woman och framförallt Batman är bra hjältar. Men Blixten, Aquaman och Cyborg är ju lite halvtråkiga om vi ska vara ärliga. Sen har ju många vänt sig emot att Zack Snyder valt att göra DC's universum lite för mörkt och allvarligt. Marvel har ju lyckats balansera fint mellan humor, spänning, action och ett uns allvar. Snyder snöar kanske ner sig lite för mycket i att göra allt mörkt och dramatiskt. Ibland kanske vi vill ha lite lättare stunder. Och de finns här i Justice League. Rykten gör dock gällande att det är de scener som Joss Whedon regisserat när Snyder hoppade av projektet pga en familjetragedi. Och det är lite det som är största problemet med Justice League. Det märks att det är två helt olika regissörer som rattat skutan. Ibland är det mörkt och dyster precis som Snyder vill ha det för att i nästa sekund vara skämtsamt, lättsamt och kul precis som Whedon alltid gör det. När hela Justice League står förenade för första gången är det helt klart lika kul som när Avengers väl stod samlade hela gänget för första gången. Men story och skurk (alltså jämför Steppenwolf med Thanos eller ens Loke och nej bara) är långt ifrån lika intressant och underhållande som Avengers. Allt som allt är det här helt okej. Men för att vara en film av den här magnituden vill vi ha mer.
/Surskägget

@@
Marvel or bust. Wonder Woman är cool. Batman är ok. Alla andra kan fara och flyga (och gör det också!)
/Vrångmannen

Nattöppet

@
Men Gud nej det här går inte att titta på. Gene Hackman strular runt med Barbara Streisand medan Hackman jobbar på nån nattöppen ICA-liknande butik. Nej. Neeeeeeeeej. Det händer ingenting. Det är inte kul (det ska vara en komedi). Det är inte känslomässigt engagerande. Det är bara trist och helt platt. Skit i att se den här hörni.
/Surskägget

Life on the Line

@
Jänkarna kan som inga andra få alla möjliga och omöjliga yrkeskategorier att verka vara de tuffaste i hela världen. Den här gången är det elektriker som målas upp som det svåraste, ballaste och hårdaste yrket i hela världen. Inte vilka elektriker som helst naturligtvis. Det här handlar om personerna som klättrar upp i elstolparna och fixar med ellinjerna 100 meter upp i luften på en ranglig stege. Helst i en orkanstorm. Eller kanske när det åskar och ösregnar. Det blir liksom lite farligare och tuffare då. Att man råkar stryka med ett gäng gubbar varje år är smällar man får ta. Det här är baserat på en sann berättelse om de här elektrikerna och en galen storm där de får jobba ihjäl sig. Bokstavligt talat. John Travolta, Devon Sawa, Kate Bosworth, Sharon Stone, Gil Bellows och Julie Benz är affischnamnen i ett trist och förutsägbart actiondrama du inte vill se.
/Surskägget

xXx: Return of Xander Cage

@@
Jag ska erkänna att jag verkligen gillade ettan när den kom. När jag sett om den nu på senare år har den tappat en hel del och känns lite föråldrad nästan, men när den kom tyckte jag det var bra ös i den och Vin Diesel kändes som den nya actionstjärnan (vilket han sen också blev när han väl kom tillbaka till Fast/Furiousfilmerna). Man gjorde en uppföljare till xXx med Ice Cube som var helt okej antar jag och nu när Diesel hittat formen i Fast/Fuirous kände han att det var dags att sparka liv i den här gamla franchisen också. Helt onödigt faktiskt. FF-filmerna har ett bättre tempo, ett bättre ös, bättre actionsekvenser och ett bättre team av karaktärer än xXx kan drömma om att komma i närheten av. Så skit i att satsa på fler filmer i den här rätt trötta franchisen när vi vill se fler FF-filmer istället.
/Surskägget

Risen

@
Kevin Reynolds är kanske mest känd för att ha regisserat Kevin Costner i hela tre filmer varav den sista är praktfiaskot Waterworld som var snordyr att göra och inte kom i närheten av att dra in samma pengar när den gick på bio. Här har han tagit sig an berättelsen om Jesus återuppståndelse. Det hela börjar ganska bra. Vi får följa Clavius (Joseph Fiennes) en romersk militär som får i uppdrag att hitta rebellerna som uppenbarligen snott Jesus kropp för att på så sätt sprida en lögn om ett mirakel. Lite som en deckare på sitt sätt med en lite annorlunda vem-gjorde-det-vinkel. Ganska snart blir det dock uppenbart att man tänker glida in i de religiösa dimmorna och Jesus är mycket riktigt återuppstånden. Resten av filmen handlar om hur Clavius omvänds till en dyrkare av kristendomen. Gäsp.
/Surskägget