Julkalendern 7 dec - NINJA!!!

Revenge of the Ninja
@@@@
Shit vad den här var tuff och ball när den kom. Sho Kosugi som var tuffast och ballast som ninja på 80-talet gjorde sin främsta paradroll här och även om filmen har över trettio år på nacken och är lite gammeldags i sina fightingscener så är det fortfarande en asball ninjafilm som håller. Höjdpunkterna man mindes från filmen är t ex när Kosugi fångar en pil med tänderna, när han hänger efter en bil och släpas på asfalt för länge innan han klättrar upp och dödar skurken och givetvis slutfighten på taket. Om alla ninjafilmer var såhär bra skulle ingen titta på nåt annat nånsin.
/Surskägget

Enter the Ninja
@@@
En lite tidigare film än Revenge of the Ninja och Kosugi får därmed spela skurkninjan mot Franco Neros hjälteninja. Ja, den Franco Nero. Han som är mest känd för att ha spelat Django back in the day. Som, om man ska döma av karatescenerna i denna film, inte kan ett dugg karate. Hahahaha! Men han glider in i tuff porrmustasch och rensar upp i stan ändå. Och alla filmer som inleder med 15-20 minuters ninjajakt utan vidare förklaring är alltid intressanta och sevärda. Har naturligtvis åldrats hur mycket som helst, men är fortfarande rätt så ball även om den också är väldigt ostig på sina ställen.
/Surskägget

American Ninja
@@@@
En av de här balla 80-talsrullarna som var totalförbjuden (eller om den bara var helt sönderklippt kommer jag inte riktigt ihåg) som man fick lov att ordna på asdålig kopia från Cypern. Oftast ungefär femte generationens kopia dessutom, så ni fattar ju själva. Att se om den i HD-kvalitet efter alla dessa år skadade inte direkt kan man säga. Egentligen är det här rätt pajigt, samtidigt är det lite för 80-talscharmigt för att jag ska kunna annat än älska det. Det är en salig blandning av militäraction á la Rambo eller Missing in Action varvat med lite ninja och karate. Hahahaha! Michael Dudikoff i huvudrollen verkar knappt kunna låtsassparkas och hans sidekick Steve James får sköta den biten med bättre pondus. Tur att de har bra kemi ihop. Stor bonus för att sötnosen från Weird Science (nej inte Kelly Le Brock, en av flickvännerna) är med som kaxig generalsdotter.
/Surskägget

American Ninja 2 - The Confrontation
@@in
Givetvis kan man inte släppa ett så fantastiskt koncept som American Ninja hursomhelst utan att klämma ut allt man kan ur det. Dudikoff och James är tillbaka. Nu hamnar de på en söderhavsö där en galen vetenskapsman ställer till det. Det finns inget annat val för ninja-Dudikoff annat är att dra på sig ninjamasken igen och sparka stjärt. Lägg dessutom märke till hur James passar på att alltid ta av sig sin tröja när han ska slåss så att han får visa upp alla timmarna han lagt på gymmet hahahaha. Charmen från ettan är till stor del borta även om det fortfarande är helt okej.
/Surskägget

American Ninja 3 - Blood Hunt
@
Dudikoff hoppade av och James får en ny amerikansk ninja att vara sidekick till i form av David Bradley. Kemin mellan dessa två herrar är inte alls lika bra som mellan Dudikoff och James och filmen lider en hel del på grund av detta. Bradley har dessutom inte samma styltiga charm som Dudikoff har och klarar inte av att bära filmen på sina axlar. Fightscenerna är lite tråkigare, manuset en sorts kopia av tvåan och konceptet känns väldigt urvattnat. James är enda behållningen och sliter fortfarande av sig tröjan så fort det är ett slagsmål på gång. Tyvärr räcker det inte och filmen är ett enda stort magplask.
/Surskägget

American Ninja 4 - The Aggressor
@@
Nån producent lyckades lura tillbaka Dudikoff som här får spela bästis med Bradley som också är kvar. Dock verkar herrarna inte vilja ha nåt med varandra att göra för trots att deras karaktärer ska vara världens bästa bästisar är de i bild samtidigt i ungefär 20 sekunder hahahaha! Här är det närmast en sorts kopia av Rambo 3 fast med ninjor! Bradley är fortfarande rätt tom i ansiktet och även om Dudikoff också uppvisar en skala av ansiktsuttryck som en stelopererad Kevin Costner så har han nån konstig charm som funkar. Lite ninjor, lite taffliga karatefighter och mycket explosioner räcker till en tvåa i betyg.
/Surskägget
PS. Det gjordes en femma också med bara Bradley i huvudrollen. Hahahaha! Nej nej nej!!!

Ninja
@@@
Scott Adkins har haft lite biroller som farlig skurk i alla möjliga stora actionfilmer som The Bourne Ultimatum och Expendables 2 samt en bunt Hongkongrullar (ett gäng mot Jackie Chan bl a). Han förtjänar dock huvudroller som den här. Adkins har en explosivitet och akrobatik i sin kampsport som få andra actionskådisar har. Dessutom är han en helt okej skådis vilket i en rättvis värld borde innebär att han kommer bli riktigt stor i actionfilmssammanhang vad det lider. Jag hoppas det. Här är han en ninja som måste slåss mot en annan ninja för att behålla dojons (det är där man tränar) heliga ninjautstyrsel. Fightsekvenserna är fantastiska och det är ett jäkla ös mest hela tiden. Det här gillar jag skarpt. Mer sånt.
/Surskägget

Ninja 2 - Shadow of a Tear
@@@+
Och så fick jag mer av sånt hehehe. Bra där. Adkins är tillbaka i Japan med sin gravida fru när tragedin slår till och hon blir rånmördad i deras gemensamma hem. Djupt deprimerad och arg som satan ger sig Adkins ut på en hämndturné där han inte bryr sig alltför mycket om vem som åker på stryk så länge han får dela ut lite karatesparkar på vägen. Precis som i ettan är fightsekvenserna många och snygga och intensiva tack vare att Adkins är så akrobatiskt jäkla karatefarlig hahahaha! Det är mycket snurr- och hoppsparkar och skurkarna flyger all världens håll. Sen att Adkins har på sig en ninjadräkt i ungefär tre minuter spelar mindre roll.
/Surskägget

Ninja Assassin
@@@@
JAAAAAAAAA! Exakt så här ska alla ninjafilmer vara jämnt. Jag vet att jag skrev det alldeles nyss angående Revenge of the Ninja, men jag tar tillbaka. Det är så här alla ninjafilmer ska vara. Det är blodigt, galet blodigt, slagsmål hela tiden, massa ninjor överallt, lite övernaturligt, knäppaste skurken, en för bra hjälteninja och så blod och ninjor. Sa jag ninjor? Och blodigt? Hahahahaha! Det är också lite för snyggt för en ninjafilm vilket inte är så konstigt med tanke på att det är syskonen Wachowski som proddat. Se det här genast! Se om den sen! Och igen! Det ska jag göra. Stor bonus också att man grävt upp Sho Kosugi nånstans ifrån och använder honom som den galnaste skurken nånsin. Hahahaha!
/Surskägget

Ninja Apocalypse
@
Mad Max möter Resident Evil möter The Warriors möter ninjor. Skulle faktiskt ha kunnat bli hur toppen som helst. Istället blir det katastrofalt uselt. Fightscenerna är lama, skådisarna ännu lamare och manuset lamast. Slöseri på tid.
/Surskägget

Lady Ninja Kaede
-
Ja det är ett minus i betyg. Och då känner jag mig ändå generös. Att för det första ha ordet "ninja" i titeln och sedan inte en enda ninja så långt ögat kan nå i hela filmen är skandal. Att sedan filmen är en mjukporrkaratefilm där ingen kan karate och det enda som tycks vara filmens lockelse är att det visas en jäkla massa tuttar så fattar ni själva vilket jävla fiasko. Men framförallt, sluta ha ninja i titeln och inga ninjor i filmen!!! WTF!!!
/Surskägget

Julkalendern 6 dec - The Man of Tai Chi

@@@
Keanu Reeves väljer att ställa sig bakom kameran för första gången i karriären. För en del kan ju sånt bli väldigt lyckat, se t ex Robert Redford som är minst lika skicklig regissör som han är skådis. Nu är ju inte Reeves en Redford hur man än jämför, men Reeves rattar skutan med till synes van hand och det märks att han hållit stenhård koll på syskonen Wachowski under Matrixåren och hur de jobbat. Det är stiliserat och snyggt och skulle på ett sätt ha kunnat utspelat sig i Matrixvärlden. Tyvärr saknas ett riktigt bra manus för att det ska lyfta rejält, men vi får en trevlig stunds underhållning med många fina fighter. Reeves själv håller sig vist nog i bakgrunden och överlåter huvudrollen åt Tiger Hu Chen som han lärt känna under just Matrixinspelningarna. Givetvis kan inte Keanu låta bli att dyka upp alls och kniper därmed skurkrollen som är ganska nedtonad och får rätt lite tid på vita duken. Förmodligen för att Reeves inte ville ha för mycket att göra när han faktiskt har fullt upp med att regissera för första gången. Slutfighten är dock mellan Chen och Reeves och tyvärr blir det här tydligt att Chen vet vad han håller på med medan Reeves har lärt sig att slåss på film. Det är en snygg fight som hade kunnat bli så mycket bättre. Allt som allt helt klart värd en titt och lämnar mersmak för fler karatefilmer i regi av Reeves.
/Surskägget

Julkalendern 5 dec - The King of the Streets

@@@
En lågbudgetrulle från Kina, kan det vara nåt? Ja det kan det faktiskt. Visst märks det av att det inte riktigt alltid finns de pengar man skulle behöva för att göra det riktigt snyggt och superproffsigt, men å andra sidan lyckas regissören pressa ur det mesta han kan ur de pengar han har att röra sig med och är hyfsat påhittig för att få det hela att kännas större och mer pampigt än vad det kanske egentligen är. Storymässigt är det ganska enkelt med en tonårskille som åker in i finkan efter att ha slagit ihjäl en annan tonåring under ett gatuslagsmål. Han kommer ut efter ett par år och vill inte slåss mer. Meeeeen gatan har inte glömt honom och det finns andra snubbar därute som vill besegra honom för att bevisa att han inte längre är gatans kung. I samma veva blir han kär i en tjej som jobbar för ett barnhem som bara råkar behöva lite beskydd eftersom ett maffiagäng försöker pressa barnhemmet att sälja marken så nåt nytt affärscentrum kan byggas istället. Dags att ta fram karateskorna för nu blir det åka av! En klart sevärd rulle som här och där lider lite av budgeten men som i det stora hela är en rätt cool och klassisk karatestänkare. Jag hade gärna sett mer av de inblandade men enligt imdb så blev det bara den här filmen för större delen av gänget. Synd. Talangen finns här och det hade varit kul att se vad de mer kunde hitta på.
/Surskägget

Julkalendern 4 dec - The Best of the Best

The Best of the Best
@@@
Eric Roberts och Chris Penn som karatetuffingar?!?! Det trodde man ju knappt på som späd tonåring när filmen kom 1989. Meeeeeen även om det är rätt tydligt att det här är två skådisar som lärt sig lite karate mer än två karatesnubbar som lärt sig lite skådespeleri räcker det en bra bit speciellt som birollskaraktärerna är desto bättre på kampsport. Här är det USA och Sydkorea som ska mötas i Tae Kwon Doturnering för att visa vem som är bäst. Klichéerna hopas och det är förstås en hel del internt gruff i det amerikanska laget medan de under överseende av James Earl Jones ska lära sig att samarbeta och bli ett sammansvetsat lag som ska ha en chans mot de överlägsna koreanerna. Gillade rullen när den kom och gillar den än idag.
/Surskägget

The Best of the Best 2
@@
Uppföljaren är ingen höjdare. Roberts är tillbaka liksom Phillip Rhee som var den i första filmen som faktiskt kunde lite kampsport på riktigt. Tillsammans snubblar de in i nån sorts undergroundfightingarena där man slåss till döden. Chris Penn (som också är tillbaka) ställer upp och blir dödad varpå Roberts och Rhee måste hämnas. Det här borde blivit riktigt bra, men det lyfter aldrig. Hyfsade fightscener men mycket mer är det inte.
/Surskägget

The Best of the Best 3: No Turning Back
@@@
Här vart det lite fart i serien igen. Den här gången är det bara Rhee som är tillbaka från originalensemblen. Han hamnar i en liten byhåla i södern där hans syster bor och tillika är gift med den lokale sheriffen (spelad av Christopher McDonald av alla människor). Problem uppstår dock snabbt när det står klart att byhåla är invaderad av elaka Ku Klux Klananhängare. När de attackerar Rhees syrra (de är bägge koreaner) måste givetvis Rhee spöa skiten ur dem allihop. Och det gör han med råge! Hahahaha! Älskar de här enkla uppläggen som ändå engagerar och som är en perfekt anledning till att visa en massa karate.
/Surskägget

The Best of the Best 4: Without Warning
@@
Nja, här var vi tillbaka till en mer sömnig film igen. Den här gången ska Rhee slåss mot ryska bankrånare. Man märker att budgeten krympt rejält jämfört med trean (som faktiskt känns hyfsat påkostad) och även att Rhee själv kanske börjar tröttna en del på karaktären. Oavsett engagerar det här aldrig riktigt och räddningen är att det bjussas på en hel del coola karatescener. Annars not so much.
/Surskägget

Julkalendern 3 dec - Skin Trade

@@@+
Den här hade jag inga direkt förväntningar på om jag ska vara ärlig. Affischnamnen är Dolph Lundgren, Tony Jaa och Michael Jai White som visserligen i karatefilmssammanhang är tunga namn, men som kanske inte alltid funkar som de drivande karaktärerna. Filmaffischen kändes lite b och produktionen luktade femton dollar. Men jävlar om jag hade fel. Det här är bra på de allra flesta plan. Lundgren gör en ovanligt mångfacetterad karaktär (för att vara en actionrulle, vi snackar inte Hamlet här damnit!) och Jaa visar att han kan funka även i en engelskspråkig rulle. Visserligen utspelas filmen till stor del i Thailand så på så vis är Jaa på hemmaplan, men det mesta av dialogen är på engelska. Även storyn i sig känns aktuell och fräsch då Lundgren och Jaa är snutar som på olika håll hamnar samma traffickingliga i hälarna och bestämmer sig för att samarbeta för att sätt dit bovarna. Sedan skadar det inte att huvudskurken är Ron Perlman och även om han har en tendens att välja lite väl många b-filmer så är han oftast tung som skurk och här är inget undantag. Dessutom gör Peter "Robocop" Weller en liten men bra roll. Sammantaget gör att det här känns både underhållande och med pondus. Överraskande bra som jag tror att man inte behöver vara karatefilmsälskare för att gilla.
/Surskägget

Julkalendern 2 dec - China Strike Force

@@@
Här får man det mesta man vill ha av en karaterulle från Hongkong. Det inleds direkt med en actionsekvens där våra två hjältar introduceras som stjärtsparkande superpoliser som tränger sig in i skurkarnas HK för att rädda gisslan. Det visar sig dock snabbt att detta bara var en övning och att alla inblandade är snutar. Men genom detta intro vet vi att vi har två snutar som kommer röja loss ordentligt i skurkträsket. De riktiga skurkarna visar det sig snart är Mark Dacascos och Coolio av alla människor. Dacascos är en helt okej actionskådis som kan sina höga sparkar och har förmågan att se tillräckligt tuff ut för att funka som både skurk och hjälte. Coolio däremot är det ett mysterium varför man valde att ha med. Snubben kan inte skådespela sig ur en kakburk och springer mest runt med fånig frisyr och fånigare kläder. Visst blir det lite väl mycket fånig Hongkonghumor emellanåt (denna humor kommer vi återkomma till ofta under kalenderns gång då den upplevs som ytterst fånig och styltad av oss som västerländska tittarna men som gissningsvis måste vara det roligaste som finns för en kines) men när det väl blir action så smälls det på rejält. Vi får både karatefighter, biljakter och shoot-outs så ur actionsynpunkt bjussas på det mesta. I eftertexterna får vi också se hur stuntmännen slår halvt ihjäl sig så att vi ska förstå att det här är svårt och inte görs i en handvändning. Jag gillar det här och är underhållen hela vägen utan att för den sakens skull göra trippelvolter.
/Surskägget

Julkalendern 1 dec - Bruce Lee med bonusrunda Brandon Lee

Givetvis måste man börja en julkalender med karatetema med den kanske än idag mest kände karateskådisen av dem alla, mannen utan underhudsfett och det genomträngande skriket - Bruce Lee!

Big Boss
@@@
Bruce Lee fick nöja sig med att på sin höjd vara birollskille i Hollywood så han stack till Hongkong och blev stjärna där istället. The Big Boss surfade på Lees popularitet från teveserien The Green Hornet som trots att han bara hade en liten roll och knappt repliker ändå hade gjort honom enormt känd i Hongkong. Trots att det var karaten som gjort honom poppis valde Lee i sin första stora huvudroll att hålla igen lite och spelar en karaktär som lovat att aldrig bruka våld. Så första halvan eller så av filmen så slåss han ingenting. Sen brakar det givetvis loss och vi får många sköna klassiska karatefighter som håller förvånansvärt bra än idag.
/Surskägget


Fist of Fury
@@
Mer karate, mer action men tråkigare film än The Big Boss ändå. Manuset känns lite slarvigt (ja jag vet att det är en karaterulle, men lite standard får man väl kräva) och mycket känns som att det går på tomgång samtidigt som den blir lite väl repetetiv. Oavsett bjussar ju Lee på en hel del hårda nävar och motståndarna faller som käglor när han väl sätter igång. Sånt gillar vi förstås även om helheten är lite svajjig.
/Surskägget

Way of the Dragon
@
Man skulle kunna tro att det här är den stora höjdpunkten i Lees karriär. Bruce Lee mot Chuck Norris. I Rom. På Colosseum där gladiatorer spöat skiten ur varandra så mycket och länge att blodet för alltid är inpräntat som en tatuering i marken (okej, nu blev jag lite väl poetisk, jag har besökt Colosseum och nej, det är inget blod i marken). Tyvärr är det här ett riktigt sömnpiller. Lee ska vara lite Jackie Chanbusig men den kinesiska humorn är inte speciellt kul (det kommer såna exempel senare i julkalendern) och vi vill ju ha tuff karate och inte spexigt bus. Efter mycket om och men så blir det slutligen fight mellan Lee och Norris och hur tufft det än låter på papper så är filmen gjord 1972 så fighten är rätt lam med dagens mått mätt. Även om det är fett coolt när Lee river av Chuckens brösthår hahahaha!
/Surskägget

Enter the Dragon
@@@@
Äntligen! Det är exakt det här vi vill ha av Lee. Inget tjafs, ett ordentligt manus, en skurk som tagen från Bondvärlden (faktum är att han är mer Bondskurk än många Bondskurkar) och en ramhandling som tillåter karatefighter mest hela tiden. På den tiden var det den dyraste kampsportsfilm som spelats in och det märks. Man har plockat in snäppet vassare skådisar än i de Hongkonginspelade rullarna och både regi, cinematografi och dekor är lite mer påkostat än det varit förr. Lee har väl aldrig varit så vältränad som här och kör alla sina berömda tricks och manér medan han går loss på skurkarna. Slutfighten med mängder med stuntmän som går loss på varandra varvat med fighten mellan Lee och skurken på tu man hand är snygg och stämningsfull. Här visade Lee verkligen prov på vad som komma skulle, förutom att det aldrig blev så tyvärr då han dog innan nästa film hann bli klar.
/Surskägget

Game of Death
@
Bruce Lee hann börja spela in ett par actionscener för sin nästa tänkta film efter Enter the Dragon. Innan inspelningarna hann bli klara dog han och materialet hamnade på hyllan fram till att Robert Clouse, regissören till just Enter the Dragon, fick den briljanta idén att köpa rättigheterna och sedan spela in en film där han klipper in Lees färdiginspelade scener och varvar dessa med nya scener med en skådis som låtsas vara Bruce Lee. Inte för att man brydde sig så mycket om att ens hitta nån som var lik Lee. Äh, på med världens största solglasögon så märker väl ingen skillnaden. Eller? Gud skräpet! Och vilket hån mot Lees filmarv. 90% av filmen är nyinspelat med en dålig Leekopia som gör dåliga Leekopieslagsmål. Sista kvarten eller så är tre Leefighter som är bättre än resten av filmen men som ändå vid det laget 80 minuter senare känns rätt futtiga i sammanhanget. Skippa denna.
/Surskägget

Och när vi ändå kör en lucka med Bruce Lee måste vi givetvis nämna hans son Brandon som var på väg att bli storstjärna i o m filmatiseringen av The Crow men som dog i en tragisk olycka under inspelningen. The Crow är en bra rulle, dock passar den inte in i vårt tema för denna jul. Därför bjussar vi som en bonus på Brandons två första Hollywoodrullar.

Rapid Fire
@@@
Enda av filmerna i den här julkalendern jag inte tog mig tid att se om. Jag minns den som en hyfsat bra standardactionrulle som höjdes nåt snäpp av Brandons charm och att Powers Boothe var en bra skurk. Tätt mellan actionscenerna och Brandon visade prov på att farsgubben lärt upp honom bra innan han dog.
/Surskägget

Showdown in Little Tokyo
@@@+
Hahahaha! Ja, det här gillar jag lite för mycket. Brandon teamar upp med allas vår Dolph Lundgren och tillsammans river de Little Tokyo i LA. Hahahaha! Ibland behövs inte så mycket mer. Manuset skrevs förmodligen på en kvart men vem bryr sig. Brandon och Dolph har bra kemi och actionscenerna är snygga. Höjdpunkten kommer tidigt i filmen då Dolph karatesparkhoppar(!) över en bil!!! Såna här filmer har man i princip slutat göra och det är väl fan synd.
/Surskägget

Temat för Årets Julkalender

Då var det återigen dags att sätta glöggen på värmning, tända eld på julgranen och slakta en gris. Och givetvis varje dag öppna en lucka i vår bloggs Fantastiska Filmkalender. Vi har betat av ett par julkalendrar vid det här laget och just som man trodde att alla bra teman var uttömda slog det oss kollektivt att det är en genre vi båda älskar som vi knappt berört på bloggen överhuvudtaget och där det därmed finns mängder med film att ösa ur.

Ladies and germs får vi äran att presentera Årets Julkalender tam-tam-taaaa: KARATEFILM!!!

Nu är det ju mycket som kan rymmas inom ramen för karatefilm. En hel del är t ex inte karate utan valfri annan kampsport. Det finns givetvis andra samlingsnamn för genren och för alla olika kampsportsstilar från hela världen men vi har för enkelhets skull valt att kalla det karatefilm (som man gjorde när man var liten) för då vet man vad det handlar om. Mycket balla fighter helt enkelt. Vissa luckor är temabaserade och kretsar t ex kring en skådis eller en filmserie. Andra luckor är "bara" en filmrecension. Oavsett har vi proppat årets julkalender full med så mycket stjärtsparkande karatefilm som är fysiskt möjligt (typ runt 80 filmer faktiskt).

PS. Vissa teman har vi redan bjussat på tidigare så t ex kommer ingen lucka med Chuck Norris eller Steven Seagal. De finns redan på bloggen i andra sammanhang.

/Vrångmannen & Surskägget

Innan årets julkalender

Vrångmannen här. Som Surskägget nämnde så är vi upptagna med att se mycket "specialfilm" inför årets tunga julkalender, som närmar sig med stormsteg här på bloggen. Bjussar på några snabbrecensioner så länge. Klicka på titeln om du vill veta lite mer om filmen.

The Gift
@@@@
Smart och spännande vardagsthriller. Jag blev mycket överraskad . Älskar den här typen av filmer, där någon kommer in och fuckar upp folks "perfekta" vardag. Sen börjar tvisterna. Ju mindre som sägs om handlingen desto bättre. Se den!

Bone Tomahawk
@@@@
Långsam, tung och välgjord westernskräckis med låg budget. Kurt Russell briljerar i huvudrollen men hela produktionen osar välgjort, välspelat och välskrivet. Lite Unforgiven möter The Hills Have Eyes. Inte för alla, men jag svalde allt, med hull och hår.

Black Mass
@@@
Kriminaldrama baserat på verkliga händelser. Johnny Depp är otäckt bra som psykopatiske gangstern Whitey Bulger. Det är rått, välspelat och snyggt, men samtidigt inget nytt under solen.

Carol
@@@@
Efter Patricia Highsmiths roman The Price of Salt från 1952 (som hon skrev under  pseudonym). Carol är en kärlekshistoria mellan två kvinnor, som var allt annat än social vardagsmat på den tiden. Alfred Hitchcock filmatiserade Highsmith med galen glädje när det begav sig, men den här lågmälda och känsliga pärlan är något annat än hennes thrillerdeckare. Todd Haynes visar åter igen att han har fin koll. Cate Blanchett och Rooney Mara är så bra i huvudrollerna så man häpnar. Vackert, tänkvärt och tänkvärt igen.

The Final Girls
@@
Världens bästa filmidé har man i princip bara kastat bort här. Sånt gör mig sjukt irriterad. Tänk dig Fredagen den 13:e (eller vilken 80's slasher som helst) möter Tillbaka till framtiden. Jag vill så gärna gilla The Final Girls då den i grunden är smart, har en bra cast och lovar gott till en början. Betygstvåan är stark men jag är för vrång för att sträcka mig till en trea. P.S. Sluta gör en PG13-film om en genre som är/var ALLT ANNAT än barntillåten. Vad är det här?!

/Vrångmannen

November

Som ni märker har antalet inlägg klingat av sedan oktober. Det beror på att vi jobbar för fullt med att skrapa ihop den maffigaste och ballaste julkalendern i mannaminne. Många är filmerna som ska ses och många är recensionerna som ska skrivas. Så titta in här då och då under november för man vet aldrig, plötsligt dyker det upp nåt. Annars ses vi 1 december när vi presenterar årets julkalender!

/Vrångmannen & Surskägget