9 1/2 Vecka

@@@

Kille raggar upp tjej. De inleder förhållande i princip enbart baserat på lätt S/M-sex. Tjej gör slut. Jag tror bestämt att det finns porrfilmer som har mer avancerad handling än denna 80-talsklassiker. Trots den lövtunna storyn har ju filmen nånting som jag har grymt svårt att sätta fingret på. Regissören Adrian Lyne kom liksom många andra regissörer på det glättiga 80-talet från reklambranschen och visste hur han skulle leverera en snygg, sexig film även om det inte fanns mycket story att kretsa kring (ett annat utmärkt exempel är Flashdance som Lyne gjorde innan denna). Men å andra sidan krävs det lite mer än ett par sexscener i regnet för att en film ska kännas intressant och bra. Kanske är det Mickey Rourke och Kim Basinger och deras kemi som gör att man håller intresset uppe (om inte annat för att det är fascinerande att se Rourke innan han plastikopererade sönder nyllet totalt, snubben var helt klart en pretty boy). Men å andra sidan är det ingen av dem som just här visar prov på sin egentliga potential och talang. Som sagt jag vet inte. Filmen är bra, inte lysande, men bra helt klart. Varför har jag ingen aning om.

/Surskägget

Låt Den Rätte Komma In

@@@

Jag hade väldigt svårt att sätta ett betyg på den här filmen efter att ha sett den. Å ena sidan är den skitsnygg och för det mesta välspelad (det finns ett par styltiga repliker här och där, men för att vara svensk film slipper vi det mesta av det teatrala snacket) med ett intressant manus baserad på en mycket bra bok. Å andra sidan är specialeffekterna sjukt usla och rycker upp en ur den härliga inlevelse filmen fångat en i vilket resulterar i gapskratt där det inte borde vara några samt en känsla av att man tittar på en film istället för att bara glömma bort mediet och njuta av det man ser (ni vet, drömma bort sig och glömma omvärlden vilket den här filmen helt klart hade potential att få en att göra). Nu är specialeffekterna i en vampyrrulle hyfsat viktiga och tar rätt stor plats. Därför blir känslan av pannkaka större när specialeffekterna havererar. Seriöst, man kan inte låta en "människa" ramla ner från ett fönster när alla som tittar ser att det är en docka. Samma sak med att stoppa en "människa" i en isvak när allt man ser är en docka. Kom igen specialeffektsfolket! En fripping docka! WTF!?!?!??! Att regissör Alfredsson dessutom medvetet lämnat en uppenbar feltagning som sänker istället för höjer stämningen i filmen är och förblir en gåta. Alla femmor som haglat över filmen är helt oförtjänta, så bra är den inte. Men det snygga fotot, de karga men ändå vackra förortsmiljöerna och handlingen (som följer boken ganska troget med några få undantag) överväger pajaskonsterna från specialeffekterna. En bra film som kunnat bli så mycket, mycket bättre.

Vrångmannen var inte speciellt vrång.

/Surskägget

Män som hatar kvinnor

@@
Jag har nu sett den omtalade filmatiseringen av Stieg Larssons roman med samma namn (första i Millenniumtrilogin tydligen). Jag har inte läst boken så inga jämförelser där emellan. Handling i korthet: Journalisten Mikael får i uppdrag att skriva en rikemans släktkrönika och samtidigt luska ut vad som hände med knösens brorsdotter som varit försvunnen sen 1966. Journalisten får hjälp av Lisbeth Salander (datanörd och missanpassad "punktjej") och de båda gräver allt djupare i en mörk och farlig historia med risk för sina egna liv. Det kommer tydligen två filmer till på de uppföljande romanerna. Som film är det här inget skoj. Inget här som gör detta till mer än en habil deckare med en del obehagliga scener, om man gillar genren det vill säga. Ett plus till skådisen Noomi Rapace som gör denna Lisbeth Salander till en rätt intressant och annorlunda karaktär i en annars ganska tråkig film.
/Vrångmannen

Drag Me to Hell

@@@

Sam Raimi (regissören till Evil Deadtrilogin, Spidermantrilogin etc, för er som faktiskt inte vet vem karln är) återvänder till skräckgenren och det är med blandade känslor jag skriver detta. Christine Brown (spelad av söta Alison Lohman) har hand om låneärenden på en prestigefylld Bank. För att imponera på bossen (för en högst eftersökt befodran) nekar hon en gammal zigenarkvinna ett lån trots att kärringen riskerar att bli av med hus och hem. Zigenarkvinnan lägger då en förbannelse på Christine som innebär att hon kommer att hemsökas i tre dagar av demoner innan de släpar henne till helvetet (därav titeln). Premissen är det inget fel på och visst låter det rysligt? Det är det inte. Kladdigt värre (utan att bli övervåldsamt), hoppeffekter på löpande band (dessa funkar bra) och en hel del slapstick. Raimi lånar friskt från sina egna Evil Deadrullar på gott och ont men satsar på en större publik genom att göra en snällare film. Det är tyvärr humorn som tar över hela stämningen i den här "rysaren" vilket känns som en malplacerad besvikelse. Trots för lite riktiga skräckmoment så är detta godkänd popcornunderhållning a'la Tales from the crypt och tråkigt blir det aldrig. Synd bara att den inte kunde vara mer mörk och skrämmande. Ytterligare bortkastad potential, tyvärr.

/Vrångmannen

The Directors: Milos Forman del två - åren i USA

Milos Forman tog som sagt sitt pick och pack och flydde kommunistregimen i Tjeckoslovakien och begav sig till Hollywood för att sätta tänderna i lite riktiga stories. Här blommade han ut och skapade några av filmhistoriens riktigt stora mästerverk.

Gökboet
@@@@@
Ett ord. Mästerverk. Ett ord till. Helvete vad jävlars bra Jack Nicholson är (okej det där var typ sju ord). Han är så bra att det många gånger är lätt att glömma att han hade otroliga biroller runt sig. Danny DeVito, Brad Dourif, Christopher Lloyd och Louise Fletcher som onda sköterskan Ratched är alla fenomenala (många av dem var på den tiden dessutom helt okända, bland annat är det Dourifs allra första film). Har man aldrig sett Gökboet har man missat en viktig del av filmhistorien. En liten, stor film där allt från skådisar, manus, producenter och regissör bara faller på plats och lyckas fånga Ken Keseys magiska bok med samma namn klockrent. Ett måste.

Hair
@@@
Många förståsigpåare brukar säga att Hair tillhör en av världens bästa musikaler. Men nej, så bra är den inte. Dock är den naturligtvis långt ifrån dålig. Musiken rockar skönt, Treat Williams dansar på bord och kritiken mot Vietnamkriget är massiv. Jag ska erkänna att jag har lite svårt för musikaler, samtidigt är det svårt att värja sig när musiken är så här bra (även om jag fortfarande är allergisk mot folk som bara brister ut i ”spontana” sång- och dansnummer). Tillhör inte min favorit bland Formans verk, men med jämna mellanrum är den inte alls fel att slänga på dvd-spelaren.

Ragtime
Ska vara riktigt bra (dessutom legenden James Cagneys sista film) men jag har dessvärre inte sett den.


Amadeus
@@@@@
Tillsammans med Gökboet är detta Formans största ögonblick. Musikgeniet Mozart porträtteras som en busig grabb som mest vill spänna på brudar och supa samtidigt som han naturligtvis kan skapa musik så underbar som få vare sig förr eller senare lyckats komma i närheten av. Han kommer ovetandes i luven på kungens musiker Salieri som hatar Mozart från dag ett av den enkla anledningen att Mozart är en tusen gånger bättre musiker. Det är storslaget, spännande, fantastiskt vackert, roligt och tragiskt. Trots alla olika känslor lyckas Forman balansera perfekt mellan dem och bjuder på en filmupplevelse långt utöver det vanliga. Gillar man inte Amadeus så gillar man fan inte film.

Valmont
@@
En annan version av betydligt populärare Dangerous Liasons. Istället för en elak Glenn Close får vi en elak Annette Bening och istället för en blasé John Malkovich får vi en blasé Colin Firth. Storyn är mer eller mindre den samma (elak och bitter kärring vill förstöra för ung och vacker tjej genom att via blasé och uttråkad adelsman förföra henne innan bröllop med annan man) med för en gångs skull drar inte Forman det vinnande kortet. Helt okej, men inte mer.


The People vs Larry Flynt
@@@@
Det var nog både en och annan som kliade sig i huvudet och undrade varför porrkungen Larry Flynt (som gett oss Hustler) skulle få sig en egen film regisserad av ingen mindre än Milos ”Gökboet” Forman som ju verkar vara allt Flynt inte är. Men Forman och Flynt har nog mer gemensamt än man vid första anblick kan tro. Forman kämpade i sin tidiga karriär mot censur och tvingades till slut fly sitt hemland till USA för att kunna göra den typen av film han ville och inte vad staten sa åt honom. Flynt har även han blivit utsatt för censurförsök, fega påhopp och sitter sedan många år tillbaka i en rullstol efter ett misslyckat mordförsök på honom. Filmen är förstås briljant. Forman fångar Flynts galna sidor liksom hans mer ömsinta. Skådisarna gör alla starka porträtt (Woody Harrelson som Flynt är fantastisk, Edward Norton som hans motvilliga advokat likaså, och till och med Courtney ”jag är sämst” Love rycker upp sig och bjussar på sin karriärs största och bästa prestation). Intressant porträtt av en hyfsat galen man.

Man on the Moon
@@@@
Ännu en biopic, den här gången om en av de mest underskattade komiska genierna av vår tid, Andy Kaufman. Många av hans skämt drog förstod ingen förutom han själv och några få inblandade vilket var precis så som Andy ville ha det. Till exempel skapade han en karaktär som han påstod var hans riktiga bästa kompis och som dök upp och var allmänt otrevlig mot allt och alla utan att folk visste att det var Andy. Sånt är lysande humor. Dessutom var han kung på att imitera Elvis Presley och brukade ofta använda sig av det i sin stand-up. Andy dog tyvärr i cancer innan han hann bli riktigt känd. Här spelas han av Jim Carrey som gör det strålande. Återigen har Forman tagit sig an en knasig och udda karaktär och skapat en varmhjärtad film som bör ses av alla.
/Surskägget

Benknäckargänget (1974)

@@@
Benknäckargänget har ju filmats i ett par versioner (Mean Machine med Vinnie Jones 2001 och Benknäckargänget med Adam Sandler 2005) men detta är ursprungsversionen med en mustaschlös Burt Reynolds. Paul Crewe (Reynolds) är en gammal avdankad amerikansk fotbollsspelare som hamnar i finkan efter att ha kört full och slagits med snuten. Direktören på fängelset har ett amerikanskt fotbollslag som kör i en farmarliga och vill ha Crewes hjälp att motivera vakterna. Crewe slänger därför ihop ett lag med fångar där tanken är att vakterna ska köra en match och vinna för att bli peppade inför säsongen. Självklart ser fångarna detta som en chans att spöa på vakterna rejält och fotbollsfesten är ett faktum. Jag som är svag för filmer om och med amerikansk fotboll sitter och myser mest hela tiden. Visst har tiden gått åt filmen litegrann och man skulle kunnat skurit en sisådär tjugo minuter en halvtimme, men allt som allt är det skön underhållning utan större ambitioner att vara just det.
/Surskägget

Kung Fu Panda

@@@@
Det är så skönt att animerad film tagit en rejäl vändning senaste decenniet eller så och blivit filmer där både barn och vuxna kan uppskatta filmen fast på olika nivåer. Det har också gjort att fler och fler riktigt kända skådisar ställer upp med sina röster vilket ger det hela ytterligare en dimension för oss vuxna. I Kung Fu Panda brassar man på rejält med Jack Black, Angelina Jolie, Dustin Hoffman, Seth Rogen, Lucy Liu, Jackie Chan (som har typ tre repliker för hans engelska är ju verkligen sämst) och David "Tobias hahahahaha Fünke" Cross. Handlingen är ganska enkel och baserad på klassisk kung-fufilmsmall, men gjord med glimten i ögat och lika delar hyllning som utveckling av genren. Pandan Po vill bli kung-fumästare trots att han jobbar med att sälja nudlar. Genom en slump får han givetvis chansen att bli tränad av den urgamla och legendariske tränaren Shifu. Efter diverse misslyckanden inser Shifu hur han kan träna den lata och matglada pandan och Po blir lagom till den stora finalen mot skurken Tai Lung en kung-fumästare. Det är fart och fläkt från start till slut och Jack Black och kompani bjussar på en hel del garv genom filmen. Snygga animationer med hjärta och hjärna i en skön kombo. Rekommenderas varmt.
Herr Vrångman var inte lika impad.
/Surskägget

Strangers With Candy

@@@
Hahahahahaa kolla in affischen. Amy Sedaris! Hennes blick, min och hållning säger allt om filmen (Amy är för övrigt egentligen riktigt söt, make-upartisten och Amys förvridning av det egna ansiktet till den hemska varelse hon spelar här i filmen är klockren). Fyrtionåntingåriga Jerri Blank (Sedaris) har precis blivit frisläppt från finkan och kommer hem till familjehemmet där pappa ligger i koma. För att försöka få honom att vakna ska Jerri göra honom stolt och börjar därför om sitt liv genom att gå i high school igen. Handlingen är faktiskt inte mer avancerad och mycket av filmen är som en serie sketcher som löst binds ihop med denna story. Allt som oftast funkar det, men ibland kan man känna att det hade varit kul om de lagt lite mer tid på huvudstoryn som att hitta på ytterligare tre skämt i en scen. Och det är egentligen det som sänker betyget. För Amy är hur rolig som helst, en kvinnlig Jim Carrey som förvrider ansiktet och bjussar på sig själv konstant. I biroller dyker namn som Sarah Jessica Parker, Matthew Broderick, Dan Hedaya, Philip Seymour Hoffman och Ian "Bilbo" Holm upp och kör sin grej (Parker är fantastisk som nersupen studievägledare hahahaha). En film att dra ett par bira till en fredag.
/Surskägget

Hitch

@@@
Ååååååh hur kan det gamla Surskägget ens överväga att ge en typisk tjejrulle en trea!? Hur kan han ens befatta sig med att titta på den från första början?!?! Hey, det klappar ett litet skrumpet hjärta även innanför detta Surskäggs sura skägg, och då och då är det fint med lite romcom (Sömnlös i Seattle, När Harry Träffade Sally, Du Har Mail kom tillbaka allt är förlåtet). Will Smith är Hitch, killen som kan ordna vilken tjej som helst åt vilken kille som helst. Hans tjänster är förstås väldigt poppis och han har jobb upp över öronen. Självklart har han vissa moraliska regler och tar sig inte an vilken kåtslusk som helst. Nej, det ska handla om killar som är kära på riktigt, annars kan de dra åt helvete. När han träffar supersnygga Sara (spelad av ännu supersnyggare Eva Mendes) blir han själv kär och använder alla sina knep för att få henne att älska honom. Allt flyter på bra om det inte vore så att Hitchs senaste klient raggar på en New Yorkcelebritet och Sara bara råkar vara skvallerjournalist. Men allt löser sig förstås (nej, det där var ingen spoiler, kan du inte handlingen utantill på den här även om du aldrig sett den har du suttit i en grotta på en bergstopp på en öde ö under havet). Får vi höra ett kollektivt: "Aaaaaaaaaaah....".
/Surskägget

@
Rädda mig från det här dravlet. Will Smith är inte rolig för fem öre i denna (är han rolig överhuvudtaget?) och inte heller tjockisen från den där komediserien på TV (som också spelar Paul Blart Mall Cop). Ok, Eva Mendes är skitsöt men oj oj oj så tradigt och förutsägbart lik förbaskat. Tog mig 3-4 ggr för att ens orka se klart den. Varför gav jag inte upp? Tid jag aldrig får tillbaka. Här klappar det inte ens ett skrumpet kolhjärta. Ytterligare en bedrövlig rom-com som man vill köpa på dvdrea och kasta från balkongen bara för att få känna någonting överhuvudtaget. Skräpet. SKRÄPET!
/Vrångmannen

The Directors: Renny Harlin

Det går sådär för 50-årige finskfödde regissören Renny Harlin just nu. Ok, han får fortfarande göra filmer men med sämre budget än förr och flopparna står tyvärr som spön i backen idag. Han drar helt enkelt inte in någon kosing åt filmbolagen längre. En stor spik i (skatt)kistan var sjörövaräventyret Cutthroat Island i mitten av 90-talet. En jättesatsning som sveks av både kritiker och publik. Vi gillar ändå Renny Harlin. Skoj med en genrefinne (registered trademark) som blev stor i Hollywood även om han tappat greppet det senaste decenniet (om han ens haft något). Skön variation på sina rullar har han i allafall i portföljen med varierande berg och dalbaneresultat.


Born American (1986)
@@
Genombrottsrullen. Inspelad i Finland men på engelska med Chuck Norris son Mike i huvudrollen. Harlin visste precis vilka knappar han skulle trycka på för att få Hollywood att höja på ögonbrynen under Reaganeran. Tre amerikanska studenter semestrar i Finland och "råkar" korsa den ryska gränsen (Sovjet på den tiden). De blir tillfågnatagna av de elaka ryssarna och våld/tortyr följer. Born American var fan knappt ok när man såg den som tonåring trots lite påhittig action. Dock ett stabilt hantverk och den tilltalade som sagt jänkarna. Smart drag Renny.
/Vrångmannen

@
Har bara sett den en gång som ung, glad och finnig (hehehehe get it, "finnig" hehehe I crack myself up) tonåring, kort och gott sagt under den period i livet då allt med en gnutta action var tuffast och fick femmor direkt. Ändå tyckte jag då att denna rulle var rätt kass. Har inte sett om den, men å andra sidan så är skit alltid skit. En del grejer blir INTE bättre med åren.
/Surskägget

Prison (1988)
@@
Skräckrulle i fängelsemiljö och Rennys första film i tinseltown. Ett gammalt nedrustat fängelse öppnas på nytt och en död fånge kommer tillbaka som vålnad och söker hämnd. Habil/instabil actionrysare och en perfekt start för Harlins hollywoodkarriär. Lägg märke till ung Aragorn (Viggo Mortensen) i tidig huvudroll. Nja...mjaaa.. .
/Vrångmannen







A Nightmare on Elm Street 4: The Dream Master (1988)
@@
Freddy Krueger vs RennyHarlin. Ytterligare ett smart franchisedrag men filmen är tjatig och på räls precis som hela Elm Streetserien. Next.
/Vrångmannen

@@@
Men kom igen Vrångis, den här är kul. Freddys handske som en hajfena på stranden är värd en trea bara det. Bra drag och tonvis med sköna oneliners från en av världens mest älskade filmskurkar. Det är en trea och du vet det.
/Surskägget

Die Hard 2 (1990)
@@@@
Oj! Harlin går från den ena serien till den andra. Fan vad bra det här är! Ok inte riktigt lika bra som ettan naturligtvis men ändå en fucking thrillride! Vassa skurkar, Vass Bruce Willis och vass over-the-top-action. Plötsligt börjar vår regissör glöda. Övriga kommentarer onödiga förutom denna: "How can the same shit happen to the same guy twice?!" Hehehe the times.
/Vrångmannen

@@@@
Med en tagline som "Die Harder" kan det ju bara bli bra. Som Vrångmannen säger, ettan är svår att toppa, men fan Renny gör sin helt klart bästa rulle här. Det är pangpang hela tiden, spännande som fan och man lyckas fånga känslan från ettan klockrent (vilket de andra två uppföljarna aldrig fixat). Kom ihåg scenen när Willis klättrar ut på landningsbanan och flygplanet missar honom med en hårsmån. Shit pommes frites!
/Surskägget

The Adventures of Ford Fairlane (1990)
@@@+
Så jävla smaskigt skitdum, högljudd och påkostad actionkomedi. Ford Fairlane är vitsige och högst burduse "Mr Rock 'n' Roll detective" som löser fallen ingen tar i med tång. Filmen fick tre Golden Raspberrys 1990 för sämsta film, sämsta manus och sämsta manliga skådis, Andrew Dice Clay (Vad fan gör han nu? Hahaha!). Den nominerades också för sämsta regissör, vilket måste ha svidit i Harlins finnskägg, och blev en flopp på biografer runt om i världen. Det gör inget. En guilty pleasure helt enkelt. "Hey, look. I'm sorry I made you clean the toilets and the bathtubs, I mean, who did all the work in bed?" Hahahaha! Ja, jag vet...jag vet.
/Vrångmannen

@@@
Det här är en sån rulle som på ett sätt är en total etta, men på ett annat sätt är en klockren femma. Det får bli en trea som helhet. Andrew "The Dice Man" Clay gör sin grej och spottar ur sig fler förolämpningar och svordomar på fem minuter än vad tre dussin sjöbusar gör på en livstid. Moralisterna i USA satte i halsen och filmen sjönk snabbare än Titanic (båten inte filmen som är en FEMMA SA JAG!). Vi avslutar med ett citat: Excuse me, did I hear the f-word out of you? You say "fuck" again and I'll bang you right to fuck. Now get the fuck out of here.
/Surskägget

Cliffhanger (1993)
@@@@
Underbart! Stallone som bergsklättrare, hårda skurkar igen (John Lithgow!) och massor av ball välregisserad action i bergen. STOR succé världen över och en högst underhållande stjärtsparkare som tar ut svängarna sådär härligt smaskigt. Se och se om. They don't make 'em like this anymore.
/Vrångmannen

@@@+
Ja, stabilt och välgjort. Mycket bang for your buck. Men samtidigt lite väl by the book. Stallones första stora comeback (sen försvann han lika fort igen) och Lithgow gör jättebra skurk (och vart fan tog Lithgow vägen?). Rennys näst största ögonblick i Hollywood.
/Surskägget

Cutthroat Island (1995)
@
Harlins svanesång. Sjörövarfabbe i trikåer. Svindyr film med Geena Davis i huvudrollen (gift med Renny Harlin 1993-1998). Cutthroat Island tokfloppade totalt när den hade premiär. Den stora budgeten finns däruppe på duken och det är en ruskigt imponerande produktion men tyvärr är det dravel. Filmen är liksom så anskrämligt tråkig så man tappar intresset fortare än du kan säga finnjävel. Det går helt enkelt inte att se skiten. Många säger idag att den inte är så dålig som sitt rykte. Jo, det är den visst. Den är t.o.m sämre. Perkele Renny!
/Vrångmannen

@@
Den är inte så dålig som sitt rykte. Geena Davis är mer än okej som pirattjej och även om Matthew Modine var väldigt felcastad som hjälte så funkar det hyfsat. Det sprängs och skjuts och fäktas så det står härliga till. Storyn är ihopslängd på en kafferast på en servett och det är framförallt där filmen har problem. Men actionmässigt är det fan en bra föregångare till POTC-rullarna.
/Surskägget

The Long Kiss Goodnight (1996)
@@@
Actionthriller i nutid med manus av Shane Black (Dödligt Vapen, Den Siste Scouten, Kiss kiss bang bang). Geena Davis spelar hemmafru med minnesförlust som plötsligt upptäcker att hon varit lönnmörderska. Samuel L Jackson är detektiven som hjälper henne reda ut begreppen. En hel del skön action och cool dialog gör detta till en underhållande om än lättglömd "romp".
/Vrångmannen

@@
Tyckte den rockade som fan när jag såg den första gången på bio. Har sedan dess sett om den två gånger och den tappar fan varje gång. Nej, den här är betydligt sämre än sitt rykte. En bra idé (snodd från Bourneböckerna) som höll -96 men som inte åldrats med värdighet. Knappt okej, men inte mer än så.
/Surskägget

Deep Blue Sea (1999)
@@@
Ytterligare en guilty pleasure, en kanonkalkon om man vill. Intelligenta blodtörstiga hajar, undervattensbas som rasar sönder och samman runt våra instängda hjältar. Smaskig och dum på samma gång. Jag har inga problem med det här. Friskt vågad underhållning med sådär CGI.
/Vrångmannen

@@@+
Jaaaaaaaaaaa! Stendum hajaction med fulaste CGI-hajarna den här sidan Megalodon I-III. Renny är smart och dödar nyckelpersoner tidigt vilket gör att vi sen aldrig vet vem fan som kommer överleva eller inte. Från första början till sista rutan är det pang pang pang röj och ös hela tiden. Som hajfilmsfan är det kul att se alla hyllningar till andra hajrullar instoppade här och där med jämna mellanrum. Definitivt ingen Oscarsvinnare men en perfekt popcornfilm en lördag. Den här ska jag fan se om ikväll!
/Surskägget

Driven (2001)
@
Stallone och racerbilar. Hur fan kan man misslyckas att åtminstone underhålla oss ett uns? Ytterligare en sån där film som är dålig bara för att den är så tråkig. Det GÅR INTE att se det här. Suck.
/Vrångmannen

@
...zzzzzzz.....zzzzzzz.....zzzzzz.....zzzzzz....jaha kör de Formel 1-bilar (typ) på stadsgator....zzzzz.....zzzzz....zzzzz....zzzzz....zzzzzz....zzzzz..................
/Surskägget

Sen fortsatte Renny Harlin att regissera några lågvattenmärken på löpande band som jag knappt orkar nämna. De gick knappt att titta på heller (Exorcist: The beginning, The Covenant..) (Surskägget vill i en egen parentes bara lägga till att The Covenant är så katastrofalt usel att nästa gång jag ser Renny ska jag kväva honom med en flaska Kosken!) med undantag för Mindhunters med Christian Slater och Val Kilmer (FBI agenter på en ö och en seriemördare i mixen) som får en snäll @@+ pga rolig idé och habilt genomförande.

Vilket leder oss fram till Renny Harlins senaste film.

12 Rounds (2009)
@@-
Snuten Danny (John "The Marine" Cena) får sin fru kidnappad av en galning han trodde satt i finkan. Galningen ger Danny skulden för sin egen flickväns död som egentligen var en olyckshändelse. Danny får nu tolv uppgifter att lösa på kort tid a'la katt och råttalek annars dör Dannys fru. Enkel thrillerpremiss som tyvärr inte funkar på mig. Det flaxas lite hit och dit, sägs lite dumma grejer (John Cena är fan sämst) och filmen är inte hälften så smart och spännande som Renny Harlin tror att den är.
/Vrångmannen

Vad vår favoritfinne i Hollywood har att erbjuda oss i framtiden återstår att se men vi håller fortfarande på dig Renny, bara du skärper till dig!

Legion - trailer

WTF?! Vågar man hoppas? Trailern sparkar ju stjärt! Obs! SPOILERVARNING! Den här trailern verkar vara en slags promo också, den är 5 min så det kanske avslöjas lite väl mycket. Det är det fan värt om du frågar mig.

/Vrångmannen

The Directors: Milos Forman del 1 - De tjeckiska åren

Med rötter i Tjeckien tycker jag faktiskt att tjeckisk och svensk film liknar varandra rätt så mycket. I våra dramakomedier lyckas vi pricka in det typiska svenska/tjeckiska på ett humoristiskt och varmt medmänskligt sätt. I våra actionrullar misslyckas vi kapitalt att göra nånting spännande överhuvudtaget. Mentaliteten är inte så annorlunda mellan länderna som man skulle kunna tro, och humorn är rätt lik (Fucking Åmål gick tydligen riktigt bra nere i Tjeckien då det begav sig t ex).

Att Milos Forman är ett erkänt namn i hela världen är inte så konstigt med filmer som Gökboet och Amadeus på sin meritlista. Men innan han började göra Oscarsvinnande mästerverk i Hollywood hade han en framgångsrik karriär i Tjeckien och en hel del av hans filmer blev populära här hemma i Svedala. Fyra av hans tjeckiska filmer finns nu på dvd, vilket är ett perfekt avstamp inför hans amerikanska karriär.

Talangjakten
@
Formans första försök till att göra film är helt enkelt inte bra. Det finns ingenting i detta som visar prov på vad som komma skulle. Filmen består av två olika väldigt lösa ”handlingar” och är egentligen två kortfilmer ihopklippta till en långfilm. Det ligger en starkt dokumentär känsla över båda filmerna mycket tack vare att Forman valt att spela in på offentliga platser med mängder med folk som inte är skådisar (alla huvudroller är dock riktiga skådisar) och på plats improviserat fram en ramhandling. Resultatet är svagt, segt och utdraget. Tack och lov gick det bättre sen.

Det Svarta Fåret

@@
Ett visst uppryck från första filmen. Den dokumentära känslan finns fortfarande kvar, förmodligen har de smygfilmat en hel del scener bland vanligt folk som inte är medvetna om att skådespelare finns mitt ibland dem. Storyn är ganska enkel. Vi får följa en grabb som är kär i en tjej. Samtidigt är hans pappa på honom att han måste sköta sig på sitt första jobb. Scenerna med pappan är klart bäst i filmen. De innehåller en lagom dos av humor och allvar i en skön blandning. Filmen är ganska kul när man tittar på den, men så här nån månad efteråt har jag svårt att minnas den. En okej rulle värd att se mest för att det är Forman.

En Blondins Kärleksaffär
@@@
Filmen som verkligen gav Forman ett namn utanför Tjeckiens gränser i och med en Oscarsnominering. Vi får följa den uttråkade tjejen Andula i en småstad som drömmer om ett annat mer spännande liv. En helg träffar hon en musiker från Prag som är i byhålan för att spela. För att få henne i säng drar han till med allehanda lögner om hur mycket han älskar henne och att de kan flytta ihop i Prag nån dag. Hon tar honom på allvar och sätter sig på tåget och åker in och hamnar hos hans smått chockade föräldrar. När musikern väl snubblar hem några timmar senare mitt i natten blir han förbannad att Andula sökt upp honom och slänger ut henne på morgonen. För henne återstår inget mer än att åka hem med krossade drömmar. En hel del humor varvar med en stor portion medmänsklighet och Forman visar här för första gången på allvar vart han är på väg med sitt filmskapande.

Det brinner, min sköna
@@@
En brandstation i en liten byhåla nånstans i Tjeckien. Det är dags för den årliga brandmansbalen och de mestadels äldre brandmännen förbereder sig för att bjussa på årets fest. Bland annat bestämmer de sig för att ha en skönhetstävling. Kruxet är att när det väl är dags att skrapa ihop lite tjejer är det dels väldigt få som vill vara med, dels är det kanske inte alltid de allra snyggaste tjejerna. Samtidigt har man problem med att folk stjäl från det bord där priserna man kan vinna i tombolan visas upp. Och som om inte det vore nog med trubbel börjar det brinna i ett hus i närheten. Forman prickar in de olika karaktärerna och händelserna perfekt (jag har själv suttit på mängder med liknande fester i liknande byhålor i Tjeckien och det är precis så som Forman beskriver det även om han stundtals överdriver lite för att få till en komisk poäng). Forman fick mycket skit för den här från brandmännen som (med rätta) tyckte att de framställdes som sexistiska fåntrattar. De hotade till och med att gå ut i strejk om inte filmen förbjöds. Men det spelade inte så stor roll. Forman stack iväg till USA och började fila på sina riktiga mästerverk.

/Surskägget

En Natt På Museet 2

@@
Jag ska direkt erkänna att detta betyg kanske egentligen ska vara en trea, men i och med att jag såg filmen dubbad till svenska är det svårt att sätta mer än en tvåa (dubbning är verkligen fasansfullt uselt när det inte är animerad film). Ben Stiller är tillbaka som nattvakten vars museiföremål får liv på nätterna. Han jobbar inte som nattvakt längre och besöker bara museet och hans nattvänner då och då. Det visar sig en kväll när han kommer dit att alla föremål ska packas ihop och förvaras i Washington på the Smithsonian (ett av världens största museer). Panik utbryter när Owen Wilsons cowboykaraktär ringer och skriker om hjälp en natt efter flytten. Den magiska tavlan som får föremålen att få liv har också hängt med till Washington och några riktigt ondskefulla elakingar har nu vaknat till liv och bara Stiller kan stoppa dem. Till sin hjälp får han Amy Adams i en charmig roll som Amelia Earhart (världens första kvinna som själv rattade ett flygplan över Atlanten) samt Abraham Lincolnstatyn. Filmen är mer eller mindre en upprepning från ettan med massa galna föremål som får liv och antingen hjälper eller stjälper Stiller. Det är fart och fläkt mest hela tiden och hade det bara inte varit dubbat på svenska hade det säkert kunna bli ett snäpp högre på betygsskalan. Samtidigt är detta en familjefilm och man kan inte ta ut svängarna ordentligt. För ungarna funkar det säkert bättre, för en annan blir det lite väl tillrättalagt och puttenuttigt ibland.
/Surskägget

Observe & Report

@@@
Som alltid i Hollywood verkar filmer komma i par om två. Är det ett bolag som gör en rulle om en asteroid som ska krascha på jorden och utplåna allt liv kan man ge sig fan på att ett annat bolag också gör det. För inte så länge sen kom Paul Blart: Mall Cop och nu är det återigen dags för en komedi om en säkerhetsvakt på ett shoppingcenter i USA. I korthet handlar det om Ronnie (Seth Rogen) som är chef för säkerheten på shoppingcentrat men drömmer om att bli polis. Han är förälskad i söta Brandi (jätteroliga Anna Faris som förhoppningsvis bara fejkat superstora plastläppar för rollen och inte opererat sig på riktigt) som blivit utsatt för en blottare som Ronnie nu lägger all tid och energi på att fånga. I denna smet dyker polisen Harrison (Ray Liotta) upp och blir Ronnies svurne fiende då Ronnie helt enkelt är för dum, korkad och dryg för att fatta att Harrisons metoder är tusen gånger bättre än Ronnies. Mycket mer än så är det inte men Seth Rogen vet hur en slipsten ska dras och det bjussas på en hel del skämt rakt igenom filmen. Min enda önskan är att man hade vågat ta det ytterligare ett snäpp galnare för då tror jag vi hade sett en fyra i betyg.
/Surskägget

R.I.P. John Hughes

Om det någonsin funnits en enda manusförfattare/regissör som verkligen fångat tonåren och hur det är att växa upp i den fasen av livet med lika delar allvar och humor gång på gång på gång är det bara John Hughes jag kommer att tänka på (visst Cameron Crowe är duktig på det också, men inte lika konsekvent och lika många gånger). Under 80-talet var han enormt produktiv. Mellan 1982 - 1989 skrev han 16 olika filmer och regisserade 7. Inte så illa pinkat med tanke på att kvalitén på filmerna var väldigt hög. Ett Päron Till Farsa (och de två första uppföljarna), Breakfast Club, Raka Spåret Till Chicago, Fira Med Ferris, Weird Science och Pretty In Pink står sig än idag som riktiga klassiker.
John Hughes dog 6 augusti av en hjärtattack endast 59 år gammal. Vi på Filmbloggen kan bara buga och bocka och tacka för de många underbara filmer vi fick. Rest in Peace!
/Surskägget

2 x Linklater

Richard Linklater har jag alltid beundrat just för att han gjorde det alla strävande filmskapare vill göra. Han satte orden på pränt och sprang ut och filmade hur liten budget han än hade. Slacker, Dazed & Confused, Before Sunrise och SubUrbia var små, enkla filmer med mycket (oftast väldigt bra) dialog som är otroligt charmiga var och en på sitt sätt. Sedan fick Hollywood upp ögonen för denna indieregissör och plötsligt vet jag inte om det var så bra längre. Visst, man får ge Linklater att han fortfarande vågar chansa och testa nya grepp (Tape, Waking Life, A Scanner Darkly) även om det är med blandat resultat men överlag tycker jag han tappat mycket av sitt hjärta sedan han blev storbudgetsnubbe. Låt oss titta på två av hans kommersiellt sett största framgångar.

School of Rock

@@

Jack Black är flummig musiker som genom slump hamnar som vikarie på fin skola där han självklart inte egentligen passar in alls. Han inser snart att ungarna är musikaliskt begåvade och bildar ett rockband med dem samtidigt som han lär dem viktiga sanningar om livet genom musiken. Filmen har rent generellt blivit tokhyllad, men jag ser inte riktigt mästerverket alla pratar om. Jack Black är som en kliché av sig själv, och även om han fixar några sköna garv slänger jag hellre på första Tenacious D-skivan än att se honom här. Storyn är klassisk familjefilm 1A och bjussar inte på några överraskningar överhuvudtaget. En okej rulle som borde varit betydligt bättre. Linklater kan sin rockhistoria och bjussar på massa bra musik men det hjälper inte. Var är själen och hjärtat från Dazed & Confused? Var? VAAAR?!?!?! Tyvärr planeras det en School of Rock 2. But why.

Bad News Bears

@@

Jag är nog ganska snäll när jag bjussar på en tvåa i betyg för egentligen är det här rätt unket. Men jag gillar Billy Bob Thornton som grinig alkis (tänk samma karaktär som i Bad Santa) (ja det är faktiskt samma manusförfattare till både Bad Santa och den här) och första halvtimmen är han full och vrång mest hela tiden. Sen nyktrar han till och det är då filmen blir tråkig. Pisstråkig faktiskt. Han coachar ett ungdomslag i baseball, vi har alla klassiska karaktärer vi knappt orkar med (asiatiska mattesnillet, kaxiga lillen, feta björnen, handikappssnubben, blyger och coola grabben) och naturligtvis Greg "jisses-vad-jag-är-trist" Kinnear som konkurrerande coach vars lag Thorntons möter i första matchen och finalen. Nej, det är fan inte en tvåa det här. Det är en etta. Usch!

/Surskägget