Julkalendern 10 dec - Dan Aykroyd

Eftersom att detta sura skägg fyller år idag (och Vrångis inte tar sina luckplikter på allvar vad är det här VAD ÄR DET HÄR!!!) blir det idag en liten minispotlight på en av mina absoluta favoritkomiker genom tiderna - Dan Aykroyd. Har redan kört en liten trefilmsspotlight förut och han har dykt upp både i John Candyjulluckan igår och Chevy Chaseluckan häromdagen - meeeeen nu är det dags igen.
Vet inte vad det är med karlen men har älskat hans humor ända sedan jag var liten knodd. Lite förbannad är jag också att fler inte inser hans storlek som komiker. Dels är han perfekt som snabbpratande hyperaktiv dåre och dels är han bland de bästa straight men du har sett på film. Och som om det inte vore nog skriver han mer eller mindre allt han är med i. Och en grej till, han har en Oscar för Bästa Biroll från Driving Miss Daisy så snubben kan vara seriös när han vill. Och så drog han igång House of Blues också. Respect!

The Blues Brothers (1980)
@@@@@

En av världens bästa filmer. Punkt. Bröderna Blues får ett meddelande från Gud och sätter ihop sitt gamla bluesband en sista gång för att samla ihop pengar för att rädda deras gamla nunneskola där de som unga pojkar blev uppfostrade. De glider runt i en gammal sliten snytbil och är jagade av alla poliser i USA, nynazister från Illinois (I hate Illinois nazis hahahaha!), ett argt countryband och en superförbannad före detta flickvän (en überkoksad Carrie Fischer, förmodligen enda personen i världen som John Belushi sagt åt att hon knarkade för mycket!!!) samtidigt som vi får skitbra musik från Aretha Franklin, Ray Charles, John Lee Hooker, Cab Calloway, James Brown och The Blues Brothers Band. Gillar man inte den här gillar man inte film eller livet.

/Surskägget

Doctor Detroit (1983)
@
Jag älskar Dan Aykroyd och hans de flesta av hans rullar, men jag är ledsen, det här går bara inte att gilla. En Jekyll & Hydestory där Aykroyd är den snälle universitetsprofessorn som förvandlas till den galne Dr Detroit som ställer till med oreda var han än kommer. Det är det gladaste, mest kokainstinna 80-talet som det bjussas på här för alla i hela filmen är neonklädda och supertjackade heeeeeeeela tiden. Knäppt på ett dåligt vis, till skillnad från en annan Aykroydrulle, Nothing But Trouble, som är knäpp på ett bra vis. Jaja, man kan väl inte lyckas jämnt.
/Surskägget

Ghostbusters (1984)
@@@@@
Till och med musikvideon till Ray Parker Jr’s fantastiska ledmotiv (fräckt stulet från Huey Lewis & the News som skulle ha gjort ledmotivet egentligen men sket i det) är hysteriskt kul. Filmen är fantastisk. Det här är film när film är som bäst. Det är skratt i stora lass, det är spänning och action, en lagom dos skräck och lite kärlek. Bill Murray är makalös (i en roll skriven för John Belushi som hade den dåliga smaken att gå och dö), Ramis underbar och Aykroyd klockren. Rick Moranis hahahahahaha har nog aldrig varit bättre i hela sin karriär (vilket å andra sidan kanske inte säger så mycket) och Sigourney Weaver som Murray love interest är sexig och tuff på samma gång. Slutstriden mot Marshmallowgubben haaaaaaahahahahahaha! Orkar inte! Den här ser jag om ikväll!
/Surskägget

Ghostbusters 2 (1989)
@@
Hur kan samma team misslyckas så kapitalt med uppföljaren? Där ettan var fräsch, spännande, nyskapande, annorlunda, häftig och framförallt jävligt rolig är tvåan i princip det motsatta hela vägen. Jag kan köpa att en uppföljare inte är lika nydanande som första filmen. Jag köper också att en uppföljare med väldigt få undantag inte är lika bra som ettan. Men det här? Det här är inte godtagbart. Framförallt för att skratten nästan uteblir helt.
/Surskägget

Julkalendern 9 dec - John Candy

Säg John Candy och jag tänker direkt på hans busiga charm och avväpnande leende. Minnesbilder av honom i små men jätteroliga biroller som snuten i Blues Brothers, menige soldaten i Lumparkompisar, nervöse vakten i Ett Päron Till Farsa eller brorsan i Splash virvlar förbi samtidigt som hans större succéer som Raka Spåret Till Chicago eller Brewster’s Miljoner för alltid är fast förankrade i mitt komiska hjärta (Brewster’s var för övrigt bland de allra första filmerna som recenserades här på den då nyöppnade Filmbloggen i januari 2008).
Han kom tidigt i kontakt med SNL-hjältarna Dan Aykroyd och John Belushi som hjälpte honom i hans tidiga karriär genom att bland annat peta in honom i Blues Brothers som en sjukt glad och positiv snut som har kul och diggar musiken trots att han ska arrestera Bröderna Blues. I den riktigt tidiga karriären jobbade han även bakom kameran som sketchförfattare.
Candy var i första hand birollsskådis och/eller delad huvudroll men hade även sin beskärda del av huvudroller där han var affischnamnet enbart. Dessa filmer är många gånger fantastiskt roliga så länge Candy är med i bild, men svajjar lite ibland på manus och utförande. Candy hade det där magiska att man ville garva bara man såg honom i bild, samtidigt som han kunde koppla om och leverera en tragisk figur som man kände för och led med.
Liksom många andra stora (i dubbel bemärkelse) komiker gick han bort alldeles för tidigt när han bara var strax över 40-strecket. Till skillnad från Belushi och Chris Farley var det dock inte droger och alkohol som gav honom nådastöten utan alldeles för mycket mat, för mycket cigg och för mycket stress. Candy lämnade ett stort filmarv efter sig och det är bara att buga och bocka inför mannens genialitet.

Summer Rental (Livet På En Badstrand) (1985)
@@@+
HAHAHAHAHAHA! Fan vad sköna filmer man kunde göra på 80-talet. Det var så enkelt på nåt sätt, man behövde inte krångla till det för mycket med handling eller karaktärer. Candy spelar sin paradroll, den som lite för stressad kille med hjärta av guld som bara klantar till allt han försöker sig på samtidigt som han menar väl. I det här fallet är han en alldeles för stressad flygtrafikledare som tar med sig familjen på välbehövlig semester. Jag behöver väl inte ens säga att allt går åt helvete mest hela tiden och det slutar med att han måste tävla mot en rik yachtägare i just en båttävling HAHAHAHA! Ni kan tänka er kaoset som följer. Candy är fantastisk!
/Surskägget

@@@
Jag har inte ett ont ord att säga om John Candy. Inte ett. Jag såg den här filmen som spoling och aldrig sett om den men minns den som ganska rolig, en perfekt rulle för att visa hur rolig John Candy är och att han inga problem att vara leading man. Skulle gärna se om den idag men jag minns åtminstone garven så betyget är nog väldigt rättvist trots allt.
/Vrångmannnen

Ärthjärnan – Beväpnad och Livsfarlig (1986)
@@@@
HAHAHAHAHA neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej orkar inte se sånt här! Candy är tuff snut som får sparken och blir väktare istället hahahaha! Som sidekick har han Eugene Levy i en tidig roll och den karlen är lika slut som han är i American Piefilmerna. Ögonbrynen! Tillsammans ska de lösa fallet och självklart är det ett kaos utan dess like som följer i deras fotspår. Candy bjussar på så många sköna oneliners och miner att jag inte vet om jag överlever att se om den här. Varför är inte alla komedier så här kul och spännande? Busig action och ännu busigare humor.
/Surskägget

@@
Den här rullen såg jag på bio i min ungdom. Den var knappt ok. Kanske idag skulle jag uppskatta den mer eftersom min ribba för busfars har sänkts betydligt men jag måste vara ärlig till känslorna förr. Ganska ful film där skämten missar poängen mer än den träffar. Som sagt jag ger den gärna en till chans men var inte alls så imponerad vid visningen när det begavs.
/Vrångmannen

Vrålet Från Vildmarken (1988)
@@@@
Manus av John Hughes och med Dan Aykroyd som motspelare kan det här bara bli bra. Om Candy nånsin i en film utöver Raka Spåret Till Chicago spelat kaos inkarnerad är det i den här rullen. Hughes visste hur han skulle skriva en roll till Candy hahahahaha! Candy och Aykroyd tar med sig respektive familjer på en ”lugn” semester i en lånad stuga. Gissa hur länge det tar innan Candy går Aykroyd på nerverna? HAHAHAHAHA! Candy vill så väl men det blir så fel så många gånger hela tiden gång på gång och man kan inte sluta skratta. Släng med en galen björn och ännu galnare tvättbjörnar och vete fan om inte filmen ska ha ett plus på betyget.
/Surskägget

@@@+
Hahahaha! Det här är bra skit! Manuset är faktiskt riktigt jävla dåligt om man tar en exta "filmvetartitt" men buset och charmen vinner den här ronden. Får jag se Dan Aykroyd en gång till hahahahhhahhaa! John Candy är snälla tjocka som vanligt och klockren lika vanligt. En underskattad liten pärla.
/Vrångmannnen

Who’s Harry Crumb? (1989)
@@@
Paradroll för Candy men lite halv-b rulle. Harry Crumb (Candy dårå) är världens på riktigt sämsta privatdeckare som får Cloussau att framstå som ett stabilt geni i jämförelse hahahaha! Han blir lejd av skurken att lösa fallet för att skurken helt enkelt inte tror att han kan lösa fallet och förmodligen sätta dit nån annan av bara farten. Det är snubbelhumor i dess bästa form och Candy är otrolig som Harry Crumb där han sprider kaos vart han än går. HAHAHAHAHA! Okej, filmen i sig är kanske lite sådär, men som sagt Candy är magisk.
/Surskägget

@@@
Hahahahahaaa! Räddningen i den här rullen som skägget viskar är ju Candy. Filmen är egentligen sådär men eftersom Candy har en sån närvaro och komisk ådra så blir det riktigt roligt och underhållande. Han visar här att han är en så kallad Leading man. Får jag se John Candy hänga i en takfläkt igen hahahhaahaha! En av de mest bortglömda och samtidigt roligaste scenerna som gjorts i en film någonsin hahahahaha! Bra skit.
/Vrångmannnen

Uncle Buck (1989)
@@
John Hughes skrev och regisserade en sorts Ensam Hemmaliknande story där t o m Macaulay Culkin är med på ett hörn. Candy är Uncle Buck som ska barnvakta sin brorsas ungar. Kaos, känner ni igen ordet vid det här laget hahaha, utbryter naturligtvis. Känns mest som att Hughes övade inför Ensam Hemma men inte riktigt fick till det. Candy är alltid stabil och bra, men från detta komiska geniteam som Hughes/Candy ändå är måste det bli ljusår bättre än såhär.
/Surskägget

@@@
Skägget var lite snål tycker jag. Jag gillar den här och Uncle Buck hör till den där filmen man sett 10ggr och som har krupit under skinnet och vunnit ditt hjärta. Skägget se om för den här borde vara din fina tid. Gillar den och kanske en av John Candys bästa roller. En sann 80-talare med allt du tar till dig därifrån. Hehehehe lilla lilla Macaulay Culkin. Den fina tiden.
/Vrångmannen

Cool Runnings (1993)
@@@
Sista rullen med Candy jag faktiskt såg på bio (Canadian Bacon är den sista officiella men den har jag faktiskt inte sett trots att den ska vara fantastisk enligt rykten). Här har man tagit den högst osannolika men väldigt sanna historien om fyra jamaicanska friidrottare som missade att ta sig till sommar-OS och därmed fick för sig att bli Jamaicas första boblag! Candy spelare den halvalkade tränaren och detta är helt klart en av hans mer dramatiska roller som ändå innehåller en mängd sköna garv. Gillar den här filmen riktigt mycket. Kanske inte är ett mästerverk men det finns mycket hjärta och vilja i den här och underdogteamat när det är berättat såhär blir jag alltid berörd av.
/Surskägget

Julkalendern 8 dec - Bröderna Marx

Blir det bättre än såhär? Jag tror fan inte det! Bröderna Marx har alla säkert hört talas om men har någon av er sett en hel film? Ok, de tack och lov rätt få musikalnumren är naturligtvis rejält utdaterade (och oftast usla för det ÄR MUSIKALNUMMER!) och filmklippningen är bitvis skämmigt usel men vi ska komma ihåg att de här rullarna producerades på trettio och fyrtiotalet. Däremot är humorn stenhårt aktuell om man gillar total kaos, snabba kommentarer och finlirarfars. Bröderna började karriären med vaudeville och revy på 20-talet. Det var på scenen deras så utmärkande karaktärer skapades. Groucho – galen frisyr, ännu galnare mustasch, runda brillor, går framstupa med en cigarr i näven och knäcker kvicka oneliners som en annan knäcker nötter på julafton. Chico – rolig liten hatt, hejare på piano och kör med galen italiensk brytning (”Get your tootsie frootsie ice cream!” hahahaha!). Harpo – skorstenshatt, lång rock som döljer fler artiklar än Skalmans skal och döv (dock ej i verkligheten). Zeppo – den stilige kvinnotjusaren och kvartettens så kallade straight guy. Cirka ett dussin rullar blev det och alla är naturligtvis inte klockrena på något sätt. Bröderna Marx räknas i alla fall som det största humorgänget i filmhistorien och det är inte illa pinkat. Här kommer ett litet axplock av favoriterna.

Galakväll på Operan (1935)
@@@@@
Ni kanske tycker jag är helt galen som ger den här pärlan högsta betyget men helt ärligt, detta är en av de roligaste filmerna jag har sett i mitt liv. Jag har sett den säkert 30 gånger och kan se den 30 till. En skrattfest utan dess like och inte en död jävla sekund hahaha! Otis B. Driftwood (Groucho Marx HAHAHAHAHA!) är agent åt en operasångare och de kliver ombord på en ångare i Italien som skall ta dem till amerikat och göra operasångaren till en stor kändis. Självklart smyger Harpo och Chico ombord som fripassagerare och farsen är i full gång. Groucho Marx formligen svävar i den här filmen. Han är så jävla på hela tiden och rolig att titta på om han så bara sitter still i en soffa och stirrar. De dråpliga replikerna avlöser varandra i rasande fart och hela Marxgänget är i högform. Den här filmen ÄR ett måste. Roligast? Jajamensan!
Groucho Marx quote: ”Signor Lassparri comes from a very famous family. His mother was a well-known bass singer. His father was the first man to stuff spaghetti with bicarbonate of soda, thus causing and curing indigestion at the same time!”
/Vrångmannen

En dag på kapplöpningarna (1937)
@@@@
Oj oj oj den här är inte illa den heller! Doktor Hugo Z. Hackenbush (Groucho Marx HAHAHAHAHA!) är hästdoktor men börjar jobba på ett sjukhem för vanligt folk. Resten av Marxgänget dyker upp och ställer till det. Asgarven avlöser varandra i en film som knappt har en Åsa-Nissehandling. Ibland räcker det och i bröderna Marx fall så räcker det gott. Skitskoj!
Groucho Marx quote: ”Don't point that beard at me! It might go off!”
/Vrångmannen

En dag i vilda västern (1940)
@@@+
Självklart får vi en rulle med Marxbröderna i vilda västern! Bröderna driver med den tidens mycket populära västernrullar. Inget nytt under solen och vi känner igen koncepten men fartfyllt och kul. Att se Groucho glida omkring i en cowboyhatt och stirra ut folk är som…HAHAHAHAAHAHAHAAA! Jag orkar faktiskt inte! Jag sitter och gråter av skratt när jag skriver det här. Jag måste vara trött eller så måste filmen vara jävligt skoj. Sätt era slantar på bägge.
Groucho Marx quote: “I give you my solemn word as an embezzler I’ll be back in ten minutes”
/Vrångmannen

HAHAHAHAHAHAHAHAHAAH! Tillhör skaran som aldrig sett en hel Marxrulle men har däremot sett typ alla roliga klipp de gjort (vilket är mycket bättre för då slipper man alla SEGA MUSIKALNUMMER VAD ÄR DET HÄR ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!). Groucho är en av mina absoluta favoritkomiker genom tiderna. Han improviserade blixtsnabbt och hade alltid ett dussin oneliners som svar på tal på allt och lite till, gärna formade som ordvitsar. Killen var helt enkelt ett komiskt geni och den naturliga stjärnan bland bröderna som mest hängde på hans genialitet och hoppades att det skulle smitta av sig (det gjorde det inte men å andra sidan var Groucho så kul att de andra blev kul av bara farten). Det här Surskägget lyfter på hatten och tackar för alla skratt Groucho producerat och slänger iväg @@@@@ till honom och det mesta han gjorde.
/Surskägget

Julkalendern 7 dec - American Pie

1999 dök brödraparet Chris och Paul Weitz upp, likt bröderna Farrelly ett par år innan dem, med en tonårskomedi som tänjde på gränserna för det smaklösa. Det knullades med pajer, det dracks sperma blandat med öl (ofrivilligt dessutom), det bajsades och äcklades och hela premissen var fyra kåta tonårskillar som fortfarande var oskulder och ingick en pakt att de skulle bli ”män” innan skolåret var slut.
Första filmen blev en jättesuccé och har nu utvecklats vidare till att vara en direkt-till-dvd-franchise som handlar om collegestudenter och deras vilda liv och leverne med ännu mera naket, ännu mera plumpa skämt och ännu mer överdrivet. Gamla karaktärsskådisen/komikern Eugene Levy fick en helt ny karriär och är själva ankaret i hela filmserien och den enda skådis som varit med i alla filmerna hittills.
Ettan är en modern klassiker som dessutom överlevt tidens tand och faktiskt är lika kul och hjärtlig än i dag. Resten av filmerna har inte riktigt lyckats kombinera hjärta, hjärna och libido på samma sätt som ettan utan utvecklats åt andra håll med olika resultat.

American Pie
@@@@
Filmen som gav toaletthumorn ett ansikte och som lyckades vara både fylld av plumpa sexskämt samtidigt som den tog tonåringar på allvar. Romantik och blyg nyfikenhet varvad med pajknullande och sperma i öl. Det jag verkligen gillar med den här är att balansgången funkar. Det är Porky’s för 2000-talet levererad med en genuin värme och ömhet (JA ÖMHET!) (och bajs, alltid bajs hahaha). Och så fick världen Stifler HAHAHAHAHAHA! Självklart måste den också nämnas för att uttrycket MILF (Mother I Like to Fuck) myntades och såklart även utforskades. Stora skratt varvat med stunder av allvar. Det här är bra skit. Gjorde stjärnor av typ alla. Seann William Scott, Tara Reid, Jason Biggs, Chris Klein, Mena Suvari, Alyson Hannigan (this one time at band camp hahahahahaha) och Eugene Levy utöver nämnda Shannon Elizabeth.
/Surskägget

@@@
Längesen jag såg den här men den var lite av en överraskning. Ganska rolig i sin plumpa snuskhumor med hjärta (MED HJÄRTA!). Alla gör ett bra jobb förutom Shannon Elisabeth som är en USEL skådis, ja hon visar tuttarna trevligt meeeeen usel! Alyson Hannigan är jag kär i (JESUS!) och Tara Reid luktar askkopp men är bra i den här. Jason Biggs är alltid ok och Seann William Scott som Stifler stjäl alla scener hahahaha! Jag kommer nog aldrig se om den för det finns inte det där lilla extra och faktiskt ingen anledning men det är en bitvis rolig komedi med faktiskt en liten hint av allvar och väldigt mycket blafstjafs. Finns inte så mycket mer att säga liksom. Jo! Eugene Levy hahahahaha underbar!
/Vrångmannen

American Pie 2
@@@
Galenskaperna fortsätter fast nu på sommarlovet. Den allvarliga undertonen finns fortfarande där men mer och mer är det inriktad på toaletthumor och sexskämt. Stifler får större spelrum och det tackar vi för. Eugene Levy som den välmenande pappan till Jason Biggs som alltid lyckas hamna i sexuellt trubbel är faktiskt finstämd familjeunderhållning när den är som bäst. Tills vi får lite tutte och bajs igen HAHAHAHAHAHAHA! Alla från ettan är med och även om tvåan är bra är det lite samma sak en vända till.
/Surskägget

@@
En mycket sämre kopia av ettan där enda anledningen att rullen får godkänt är att Seann William Scott aka STIFLER fortfarande är lysande(och att det verkar som att Alyson Hannigan tittar på mig, just mig så jag måste åka till Hollywood så hon får ta hand om mig!). Har inte sett någon av de övriga uppföljarna och har inte heller planerat att göra det. Inte ens på bakissöndag på TV3 eller direkt till dvd. Waste my motherfucking time?!
/Vrångmannen

American Pie: The Wedding
@@
Här börjar det gå utför. Skämten är lite för uppenbara och tyvärr alldeles för långt mellan varandra. Scenen där Stifler äter hundbajs är dock magisk och kanske det roligaste ögonblicket i hela filmserien hahahahahaha Seann William Scott är fan lysande ibland. Det jag mest saknar är den där underliggande tonen av allvar som de försöker pressa fram med ett giftermål och bröllopslöften etc men som inte känns lika genuint längre. Okej rulle som stävar bort lite från de första två som i grund och botten var high schoolkomedier. Det här blir mer ”vuxen”-humor. Fast i tonårsskepnad. Och det går inte riktigt hem.
/Surskägget

American Pie: Band Camp
@
Det har alltid funnits ett sug efter tonårskomedier med lite sexskämt, lite tutte och lite fler sexskämt. Den här försöker att få American Piefranchisen att åka åt det hållet men lyckas inte alls. Trist och tråkig och då hjälper det inte att Eugene Levy är där med sina ögonbryn och sina tafatta råd.
/Surskägget

American Pie: The Naked Mile
@@@
Vad gör man när ingen av originalskådisarna vill vara med men man fortfarande vill använda namnet American Pie för att enklare sälja dvd:er? Man tar in Stiflers kusiner såklart hahahaha. Alla i familjen Stifler är lika galna och dumma i huvet utom en kille som fortfarande är oskuld till de andra Stiflergrabbarnas förfäran. En helg på college ska väl råda bot på det och hux flux har high schoolkomedin från de första två American Pierullarna blivit collegekomedier vilket innebär mer tuttar, mer sexskämt och mer alkoholskämt. Det blir också väldigt roligt igen. Alla filmer som börjar med att en tonårskille råkar döda mormor genom att skjuta sin sats på henne av misstag så att hon får hjärtattack och dör ÄR alltid kul. Kom ihåg det. Och tycker du att det skämtet är för magstarkt ska du snabbt stänga av och plocka ut dvd-skivan ur spelaren för du har du inget här att göra ändå.
/Surskägget

American Pie: Beta House
@@@
Stiflers kusiner fortsätter att härja på campus. Det är mer tuttar än du kan slänga behåar på, mer plumpa sexskämt på en minut än i hela första filmen och alkohol- och brajskämten slängs in så fort det inte finns tuttar i bild. HAHAHAHAHAHA! Grabbarna från förra filmen som var på besök på college börjar nu där och ska gå med i föreningen The Beta House där Stiflers är kungar. Mängder med roliga uppdrag måste förstås genomföras och även ett krig mot nördarna klaras av. Hjärndöd underhållning som funkar varje gång. Och Eugene Levy transformeras från stammande pappa utan koll till gammal Beta Househjälte. Underbart!
/Surskägget

American Pie: The Book of Love har vi inte sett sådetså.

Julkalendern 6 dec - Chevy Chase

KUNGEN av oneliners och slapstick upptäcktes i biokön till premiären av Monty Python and the Holy Grail av en talangscout när han stod och spexade för sina polare. Snart var han omåttligt populär i livesketchserien Saturday Night Live där han också höll i nyhetsinslaget Weekend Update där han myntande öppningsfrasen ”I’m Chevy Chase and you’re not” HAHAHAHAHAHAA! Chevy blev också känd för sina stora drogmissbruk och åkte in och ut på Betty Fordkliniken som en Kalmartrissa mellan de filminspelningar han gjorde efter sin stund på TV. Han var också känd för att vara en elak jävel och många gjorde sig osams med honom bakom kulisserna på SNL och diverse filminspelningar. Regissören Kevin Smith har en gång berättat att Chevy Chase var hans stora idol ända till han träffade honom på en restaurang för att diskutera ett filmprojekt. Efter mötet sa Smith ”It’s true what they say. You should never meet your heroes” eftersom Chevy hade varit både konstigt och lätt aggressiv. HAHAHAHAHA! Chevy Chase hade också en kortlivad och bespottad talk show a'la David Letterman. Chevy. Nuförtiden är han gammal och grå och slutade att vara rolig ända tills han det senaste året dykte upp i roliga serien Community och faktiskt är rolig igen. Det finns lite krut kvar i gubben och surfarbror eller inte, han har givit oss många stora skratt och klassiska rawliga kåmmedis under 80-talet. Hatten av för dig Chevy Chase! Här kommer ett axplock (några har vi recenserat tidigare)

Caddyshack (1980)
@@@@
En höjdarklassiker i golfgenren (det finns väl två och Happy Gilmore är den andra!). Förutom en Chevy Chase i högform så får vi också en helt slut Bill Murray och dåren Rodney Dangerfield. Rullen är som en enda lång fest med busiga oneliners och snubbla ut ur garderobenfars. Den känns väldigt gammal rent filmiskt med bedrövlig hitmusik, en strumpa som dansande kindpåsråtta och kläderna HAHAHAHHAAHAHA KLÄDERNA! Men charmen övervinner allt och du kan fan i mig se den här hur många gånger som helst och du garvar hela tiden antingen åt skämten eller åt det andra. Film när man inte brydde sig så mycket.
/Vrångmannen

Surskäggets gav @@@, ressis här

Surskäggets Ett Päron till Farsa Quadrilogy hittar du här och här

Fletch (1985)
@@@@
Irwin ”Fletch” Fletcher (Chevy Chase) är undersökande journalist som använder sig av högst egna metoder. Han har alltid en förklädnad och en smart ordvits i bakfickan och klarar sig ur de galnaste av situationer. Fletch försöker lösa fallet med drogerna på stranden och varför en väldigt rik man, som tror att Fletch är en uteliggare, vill att han ska mörda honom. Rullen är lite i samma anda som Snuten i Hollywood. Du har ditt soundtrack, du har din action, du får din humor och framförallt, du har Chevy Chase i högsta växel. Klassisk 80-talskomedi som kan ses om och om igen. ”Bit by bit one way or anoooooother! Fletch is working over tiiiiime!” (…från soundtracket…. Vad glor ni på?!).
/Vrångmannen

@@@
När det är roligt är det hysteriskt roligt. Chevys tomma blick och snabba oneliners fullproppade med ordvitsar, bortförklaringar och medvetna missförstånd är humor när den är som bäst. Hans förklädnader likaså. Det borde vara en fyra antar jag. Men är det verkligen det? Är det verkligen inga stunder som är lite transportsträckevarning? Är det inte lite spretigt ibland med lite väl många påhittade anledningar att klä ut sig? Jo, det är ju det. Kanske är jag petig, gillar ju den här egentligen meeeeeeeen ibland är skägget surt.
/Surskägget

Spies Like Us (1985)
@@@@
Chevy Chase och Dan Aykroyd som kontorsdårar för amerikanska regeringen blir lurade att gå spionträning och ivägskickade på uppdrag i Afghanistan. Vad de inte vet är at de ska fungera som avledningsmanöver så de riktiga spionerna kan göra sitt jobb. Stor actionfars av John (Deltagänget, Blues Brothers) Landis med hur mycket påkostat skoj som helst. Gillar man sin Chevy, sin Aykroyd och sin Landis och inte har sett den här så är det raka vägen till…ja till hur ni nu tillhandahåller eran underhållning. Själv ser jag fan i mig om den ikväll. HAHAHAAHAHAHA!
/Vrångmannen

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Aaaaaand Doctor. HAHAHAHAHAHAHA! Så busigt och glatt som det BARA kunde vara på 80-talet när man lattjade lite mer på film. Det är storslaget, påkostat, påhittigt, roligt, spännande och t o m lite politiskt mitt i all dårskap. Aykroyd och Chase är klockrena ihop. Se även Nothing But Trouble för mer av dem bägge.
/Surskägget

Fletch Lives (1989)
@@@@
Uppföljaren är precis lika bra som ettan. Samma koncept men Fletch ärver en, vad han tror, anrik gammal gård i södern och slutar sitt jobb som journalist för att dra sig tillbaka. Väl nere i södern upptäcker han att gården är ett råttbo och att någon dumpar kemiskt avfall på uppköpta gårdar. Fram med löständerna och lösmustaschen. Fletch löser fallet hahahahaha! Låt sketchstapeln börja!
/Vrångmannen

@@
Nej, jag är ledsen men det här var fan inget vidare kul. Samma koncept som ettan fast lite sämre skämt, lite sämre peruker, lite sämre oneliners. Har sina stunder absolut, framförallt skämten med inavlade sydstatare, men räcker inte för mer än okej.
/Surskägget

Funny Farm (1988)
@@@+
En lite lugnare rulle med Chevy i ett tempo man inte är van vid att se honom. Regisserad av bortgångne mästerregissören George Roy Hill (Butch Cassidy & Sundance Kid, Slagskott, Garp och hans värld, Blåsningen m.fl). Bara för att den håller en mindre hysterisk ton så betyder inte det att den inte är rolig. Tvärtom så är den riktigt skoj om ett par som flyttar från storstaden till landet för att uppleva idyllen men märker snart att livet på landet kan vara minst lika galet som storstaden. Några utav Chevys roligaste moments i denna och en härligt underhållande liten pärla.
/Vrångmannen

@@@
HAHAHAHA! Lite bortglömd rulle som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Kan tänka mig att den är hopplöst svår att få tag på idag, men får du chansen så slå till. Som Vrångmannen säger finns en hel del av Chevys roligaste stunder här och hela upplägget med en journalist som flyttar ut på landet för att skriva DEN STORA ROMANEN bara för att lida av svår skrivkramp medan frugan spottar ur sig barnböcker med vänsterhanden (HAHAHAHA ilskan!) är lysande. Blanda in lite knäppa bönder och hahahahaha skrattfesten är serverad. Fan. Det är ju en fyra det här.
@@@@
/Surskägget

Julkalendern 5 dec - Bröderna Farrelly

Bröderna Peter och Bobby Farrelly klev fram på 90-talet och blev kända som killarna som vågade göra riktigt smaklösa (och hysteriskt roliga) komedier. Debuten Dum & Dummare är fortfarande en av de roligaste filmer som gjorts och Jim Carreys karriär som rivstartat med Ace Ventura och The Mask formligen flög iväg till månen efter Dum & Dummare. Hans casting var förstås ett lyckodrag för både Bröderna Farrelly som för Carrey själv.
Det som är mest utmärkande för Farrellybröderna är att de inte drar sig för att skämta om handikappade av olika slag. Mentalt störda (Dum & Dummare), överdrivet feta (Shallow Hal), schizofrena (Mina Jag & Irene), siamesiska tvillingar (Stuck With You) och amputerade (Kingpin). Men de balanserar väl på linan mellan att skratta åt och skratta med de handikappade. Ibland faller de över på fel sida linjen meeeeeen då är det alltid ett stort garv och med hjärta längst innerst inne trots allt.
Några av deras filmer har inte riktigt överlevt tidens tand så bra som andra och vid en ny titt nu är vissa filmer som kändes hippa och fräscha på 90-talet lite halvstandardtråkiga idag.

Dum & Dummare
@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH! Jim Carrey och Jeff Daniels som de idiotiska vännerna i Dum & Dummare är klassisk komedi när den är som bäst. Det finns så många sjuka skämt att jag knappt vet var jag ska börja. Jim Carrey är så elak mot sin bästa vän så många gånger att det inte är sant hahahahaha! Och scenen där Daniels tömmer sig efter laxermedel på en icke-fungerande toalett och sen tömmer den genom fönstret HAHAHAHAHAHAHA orkar jag inte med på riktigt.
/Surskägget

@@@@@
Den här är i allra toppen av moderna komedier jag någonsin sett och sett om och sett om och sett om...HAHAHHAAHAHA! Polisen som dricker urin! Jim Carreys stepp när han får beröm för sin skitfula frack! "Do you want to hear the most annoying sound in the world?" HAHAAHAHAHAAHA! "Mock-YEAAH-ing-YEEAAH!". Ni har alla sett den och ni älskar den alla och den har en fin liten plats i era glada hjärtan. Eller? Komiskt mästerverk!
/Vrångmannen

Kingpin
@@@
Bowlingfilm med en twist hahahaha. Woody Harrelson har sedan barnsben siktat på att bli bowlingmästare. Men efter en ”incident” med ett gäng tuffingar förlorar han sin bowlinghand och får gå runt med plasthand och se värsta rivalen Bill Murray vinna bowlingmästerskap efter bowlingmästerskap. En dag stöter Woody ihop med Randy Quaid och lovar att träna honom. Deras väg till toppen är kantad av galenheter och dårskap och själva slutscenen när de äntligen står i final mot Bill Murray (som har håret på alla ändar utom den rätta hahahaha) är komisk briljans i dess allra bästa läge. Filmen har lite svackor här och där men skön underhållning är det verkligen.
/Surskägget

@@@@
Jag älskar Kingpin. Den är så härligt skev och annorlunda med galna karaktärer, situationer och vändningar. Håller inte med om att det finns några svackor i denna. Kingpin är härligt ful i munnen men du garvar hela vägen fram till bowlingmästerskapet och Bill Murrays frisyr och sen garvar du efter du stängt av dvdn. Sjukt bra!
/Vrångmannen

Den Där Mary
@@
Stor, stor succé när den kom och kändes väldigt nydanande och nytänkande 1998. Ben Stiller är kär i sin gamla high schooldate Cameron Diaz som det aldrig blev nåt av. Han lejer privatdeckaren Matt Dillon för att leta rätt på henne men det slutar med att Dillon blir förälskad i henne. Nu måste Stiller slåss med Dillon om Diaz hjärta. Filmen är framförallt känd för scenen där Stiller runkar och får satsen på örat utan att märka det. Diaz tror att det är hårmousse och masserar in det i sitt eget hår. Det kändes väldigt hysteriskt kul då. Lite sådär idag. Överlag är filmen väldigt långsam i tempo och det är långt mellan de stora skämten. Stiller kör sin grej, Dillon är lysande som den galna deckaren och Diaz är perfekt som tjejen alla blir kära i för det blir man. Men som film har Den Där Mary åldrats rejält.
/Surskägget

@@@@
Nejnejnejnej Skägget! Vad hände med ditt leende, ditt garv, ditt (vilda hahaha!) hjärta? Den Där Mary (och har ni märkt att skägget kör svenska titlarna...ååååååh!) är också en komisk klassiker med sköna farsinslag och roliga karaktärer. Såg om den bara för några veckor sen och den håller fantastiskt bra än idag. Inte långt mellan de stora skämten, inte långsamt och om det är det så är det roligt i allafall. Som fan.
/Vrångmannen

Mina jag & Irene
@@@
Jim Carrey brottas med en ko! HAHAHAHAHA! Han är schizosnut som är snäll egentligen meeeeen när nån pressar honom för hårt blir han sitt alter-ego Hank som är heeeeeelt slut i huvudet och elakast mot allt och alla. Har en hel del sköna stunder signerade Carrey som självklart är bäst på att spela helt knäpp och överdriven. Däremot saknas de riktigt stora jättegarven och filmen är lite överskattad. Det är inte en skrattfest rakt igenom som många hävdar och långt ifrån Carreys bästa stund, men den funkar absolut.
/Surskägget

@@@
Här håller jag med Surskägget. Filmen är på inget sätt dålig och den har många roliga scener men den känns som en "mellankomedi" även om Jim Carrey verkligen är i toppform (där håller jag inte med Skägget). Renee Zellweger visar också att hon är en skön komedienne och borde göra busigare och galnare saker än Bridget Jones Dagbok (ååååååååååååååååååååh!). En kul rulle.
/Vrångmannen

Osmosis Jones
@
Här försöker blanda tecknat med riktig film. Bill Murray (hahahaha karlen är heeeelt slut hahaha) äter ett bakteriefyllt ägg och blir jättesjuk. Kampen mellan de onda bakterierna och de goda vita blodkropparna utspelas i en tecknad värld där Chris Rock gör hjältens röst och Laurence Fishburne skurkens. Men skämten uteblir, det mesta harvar på och mycket känns stelt och konstlat. Nej, det här är ingen höjdare. Däremot är Murray lysande de få scener han är med i.
/Surskägget

Shallow Hal
@@@
Jack Black är liraren som bara ser till det yttre hos tjejer och aldrig det inre. Tills han blir hypnotiserad och träffar Gwyneth Paltrow. I hans ögon ser hon ut som Gwyneth. I verkligheten ser hon ut som en 200 kilos Gwyneth. En film där sensmoralen är att man inte ska döma folk efter utseendet. Samtidigt passar Farrellybröderna på att skämta med hennes övervikt så många gånger att man undrar vad deras sensmoral egentligen är. Meeeeeeen det är kul så jag förlåter dem hahahaha!
/Surskägget

Stuck With You
@
Matt Damon och Greg Kinnear (usch) är siamesiska tvillingar. Den ena vill bli skådis och den andre vill inte. Typ. Har glömt hela filmen för den var så sjukt tråkig. Mest p g a Kinnear (usch) som är tråkigast.
/Surskägget

@
Ett riktigt bottennapp trots bra insatser av Kinnear (jo han är ok i den här) och Damon. Inget skämt sätter sig och minns du ens filmen om du sett den? Jag minns knappt halva och den halvan är jag arg på.
/Vrångmannen

The Perfect Catch kan ni läsa om här.

Heartbreak Kid hittar ni här (och det var innan Surskägget sett om Den Där Mary det skrevs).

Julkalendern 4 dec - Monty Python

Det här sköna brittiska humorgänget behöver väl egentligen ingen större presentation men eftersom jag nyss läst ut en fet biografi om dårarna så vill jag ändå naturligtvis kasta det i ansiktet på er med lite bakgrundsfakta. Herrarna som så småningom blev Monty Python gick ursprungligen på olika universitet (Michael Palin och Terry Jones gick på Oxford, John Cleese, Graham Chapman och så småningom den yngre Eric Idle gick på Cambridge). Det stora intresset låg i revyer och herrarna visade stor komisk förmåga på olika instanser och ryktena började spridas. De slog ihop sina talanger och gjorde succé tillsammans på olika scener. Efter diverse manusjobb och framföranden i radio och TV (bl.a ett mycket uppskattat och galet barnprogram i slutet av 60-talet som hette ”Do Not adjust your set”) så fick de chansen att göra sin första vuxna humorserie tillsammans och Monty Pythons Flying Circus föddes. Jänkaren Terry Gilliam (som själv gått vidare och blivit en känd regissör) joinade också teamet och stod bl.a för de kända animationerna i tv-serien. 45 avsnitt (1969-1974) blev det och tre långfilmer om man inte räknar deras första ”And Now for Something Completely Different” som var gamla sketcher från tv-serien nyinspelade för bio samt ”Monty Python Live at the Hollywood Bowl” som är deras sköna konsertfilm.

Monty Python and the Holy Grail (1975)
@@@@
Monty Pythons första långfilm är förbannat rolig och efter att ha sett den säkert 20 gånger (om man inte räknar in dagens!) inser jag hur tidlös den är i sin humor och som film generellt. Skitkul på det fånigaste och galnaste vis hela tiden. Kung Arthur samlar ihop riddarna runt det runda bordet för att söka efter den heliga graal. Man hade inte råd med hästar så man löste det genom att trippa fram och låtsas rida och den siste i ledet slår ihop kokosnötshalvor så det låter som hästhovar hahahaaha! Det finns säkert 100 klassiska scener att plocka från den här rullen. Det är liksom bara galenskap hela vägen. Sketchstaplar javisst men som vävts ihop till en fungerande långfilm. Självklart har ni sett den här minst två gånger. Om inte så är det hög tid nu. Det sägs också att det var i biografkön till just den här filmen där komikern Chevy Chase stod och spexade för sina vänner och blev upptäckt av en talangscout. ”I fart in your general direction” HAHAAHAHAHHAHAAHAHAHAA!
/Vrångmannen

@@@@
HAHAHAHAHA John Cleese som springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer och springer tills han är på borggården och dödar ALLA HAHAHAHAHAHAHA! Sen ber han så hemskt mycket om ursäkt när han inser att han gjort en miss HAHAHAHAHAHA! Den här rullen är för sjukt jävla bra på alla sätt och vis. Pythons galenskap blandad med en hel del idioti hahahaha! Ett måste för alla. Mördarkaninen!
/Surskägget

Life of Brian (1979)
@@@@
Samtidigt som Jesus föds så föds Brian några stall längre bort. De tre vise männen tror först att det är Brian som är frälsaren i sin vagga men förstår snart att de gått till fel lada och tar tillbaka sina gåvor och skyndar iväg hahahaha! Vi får följa Brians (Graham Chapman) äventyr i skuggan av Jesus liv och det är förbaskat skitkul. Hela Monty Pythongänget är i toppform och det finns ingen ände på galenskaperna där de driver med olika religionsformer (fast Python själv har hävdat att de inte driver med religion i sig utan med folks uppfattning av den och deras oförmåga att tänka själva). Filmen blev bannlyst och totalförbjuden i bl.a Norge (!) vilket herrarna i Monty Python måste ha tyckt varit väldigt kul i sig. Biggus Dickus HAHAHAAHAHAHAA! Underbar!
/Vrångmannen

@@@@
Älskar att rullen blev förbjuden i Norge haaaaaahahahaha norrmän alltså. Driften med religion och folks uppfattning av religion och hur lätt folk har att bara hänga på saker och ting bara för att det verkar vara som att alla andra gör det är lysande satir på hög nivå. Och sluuuuuta gömma dig för romare under en lampskärm...OCH KOMMA UNDAN MED DET HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Ett måste i var man och kvinnas dvd-bibliotek.
/Surskägget

The Meaning of Life (1983)
@@@@
Japp. Filmen handlar om meningen med livet från man föds till man dör och allt där emellan. Det här är väl den rullen som mest liknar en sketchfilm. Den röda tråden finns där för att den måste typ. Däremot är The Meaning of life skitkul och den snyggaste av Pythonrullarna. Alla är i högform och det är icke PK och ofta snuskigt och blodigt värre (som i de flesta verk av Python annars skulle det inte va Python). Många har sagt att detta är Monty Pythons sämsta rulle. Jag håller inte med. Tycker den håller en klass för sig själv och är genomgående pigg och skitkul. Den ramar också in och avslutar deras cinematiska resa perfekt. Mr Creosote! Mr Death! Christmas in heaven! A fish, a fish, a fiiiiish! HAHAHAHAHAHAAHA! Se och se om eller skäms tills du sett den hehehe just kidding. No really.
/Vrångmannen

@@@
Njaaa här måste jag ändå sätta ner foten. Vissa av sketcherna (för det här är en sketchrulle jag skiter i hur mycket de försöker sälja den som långfilm) är lysande (John Cleeses sexundervisning, katolikerna med 1 000 barn, tjocka gubben som exploderar och organdonationer innan donatorn är död hahahahaha) (och det roligaste med organdonationssketchen är att den blivit långfilm med Jude Law och Forest Whitaker nyligen, Repo Men) men mycket annat är lite sisådär faktiskt (finansbyggnaden som blir piratskepp, zulukriget med Idles förlorade ben, de amerikanska turisterna). Lite spretigt och lite för löst ihophållet. Å andra sidan, vad ska man förvänta sig av just Python?
/Surskägget

Julkalendern 3 dec - Broken Lizard

Broken Lizard är ett humorkollektiv bestående av fem komiker som skriver alla sina filmer tillsammans och sedan turas om vem som regisserar och vilka som har huvudrollerna. Fem filmer har det blivit hittills med Beerfest som den hittills bästa och förmodligen mest kända. Av de fem är Jay Chandrasekhar mest aktiv utanför gänget med Dukes Of Hazzardfilmen och mängder med teveserieavsnitt under bältet som regissör.
Det sköna med Broken Lizard är att de mer eller mindre är rätt så okända ansikten för den stora allmänheten. Två av dem har inte ens foton på sina Imdb-biografier. Ändå lyckas de leverera några av de fräschare komedierna med lite annorlunda vinklar och idéer på senare år. Blandningen i gänget är klockren med olika typer av humor och fysiska attribut som de gärna skämtar med friskt. Slammin’ Salmon är deras senaste och den recenserade vi här. Nu är de dags för resten av filmerna.

Puddle Cruiser
@
Första filmen för Broken Lizardgänget men tyvärr ser man ingenting av genialiteten som komma skulle. På papper låter det ändå som en helt okej rulle. Collegefilm där ett gäng lite halvtokiga studenter ska inför rätta och den ene av dem blir kär i söta advokattjejen. Det borde öppna upp för mängder med marijuanaskämt, sexskämt och alkoholskämt som brukligt är i collegerullar. Men det händer liksom inget. Vet inte om det är så att gänget lider av för dålig budget men idéerna finns ju inte där heller så den här filmen förstår jag inte att den överhuvudtaget fick se dagens ljus. Somnade nånstans med en halvtimme kvar ungefär och det säger väl det mesta om det här trista spektaklet.
/Surskägget

Super Troopers
@@@
Äntligen börjar grabbarna komma i form. Trots att det bara är deras andra långfilm märks det att de är riktigt varma i kläderna. Äntligen faller allt på plats, idéer, budget, tajming och skämt spelar alla varandra perfekt i händerna. Visserligen saknas det där lilla sista magiska men som debutfilm (ja jag räknar den här som debuten, Puddle Cruiser måste varit nåt misstag, en skolfilm som av misstag släppts när grabbarna blev kända) är den riktigt bra. Vi får följa ett gäng highway patrolpoliser (de ser alltså till att åka runt på motorvägarna och hålla koll på buset där) som mest åker runt och dummar sig med fortåkare. Men när det ska skäras i stadens budget och det står mellan antingen deras station eller själva stadspolisens station som ska läggas ner måste grabbarna komma på en plan att överleva. Fullt krig uppstår självklart mellan de två rivaliserande stationerna och mängder med galen humor blir resultatet.
/Surskägget

@@@
Eftersom jag själv inte har sett Puddle Cruiser så blir det här första rullen jag såg av och med Broken Lizard och tillika har den för mig alltid varit deras debutfilm. Skoj är den, lite svajig på sina ställen som Surskägget poängterar men det är fullt ös blande de galna snutarna som inte drar sig för något i kampen om den stationen som skall få vara kvar. Detta var också mitt första möte med skådisen/regissören Jay Chandrasekhar som oftast är makalöst rolig. En skön rulle.
/Vrångmannen

Club Dread
@@+
Broken Lizards alldeles egna parodi på slasherfilmer. Ungdomarna festar och knullar runt på Coconut Pete's Coconut Beach Resort (hahaha!). Plötsligt dyker en mystisk galning upp och dödar dem en efter en. När ledarna för "festorten" får reda på detta gör de allt för att lösa fallet utan att på något sätt varna gästerna som ändå fortsätter att bli mördade. Club Dread är bitvis ganska kul och driver hejdlöst med de mer moderna mainstreamslasherrullarna som Scream och I know what you did last summer. Samtidigt är den lite slö och tråkig mellanåt. Upplägget är det inget fel på men betyget blir i slutändan rätt svalt.
/Vrångmannen

Beerfest
@@@@
HAHAHAHAHAHAHA! Grabbarnas bästa film hittills. Två amerikanska bröder med tyskt påbrå åker till Oktoberfest i München för att sprida farfars aska tätt inpå hans död som tradition är i släkten. De snubblar in i det hemliga Beerfest som utspelas i hemliga underjordiska källarklubbar samtidigt som Oktoberfest dundrar på ovan mark. Där blir de utskrattade och utskämda av Baron Wolfgang von Wolfhausen (en magiskt elak och klockren Jürgen Prochnow) och hans gäng. Bröderna tar sig tillbaka hem till USA och bestämmer sig för att börja öva inför nästa års Beerfest för att kunna erövra titeln som Beerfestmästarna. Mängder med heeeeeeelt galna alkoholupptåg senare står de redo att ta sig an de tyska mästarna. Hahahahahaha! Den här filmen bjussar på så mycket sjuka skämt och galna grejer att det bara är att hålla i sig och åka med på resan. När en av karaktärerna dör dyker samma skådis upp som karaktärens hittills helt okända tvillingbrorsa som de sörjande helt enkelt börjar kalla för samma namn som den döda snubben. HAHAHAHA! För filmen är såååååå galen att de kommer undan med sånt. Gillar man rullar som Harold & Kumar Go To White Castle är Beerfest helt klart filmen för dig.
/Surskägget

@@@@
HAHAHAHAHAHAAA! Orkar inte den här rullen. Den har ALLT den här typen av komedi ska ha och trots sin för genren långa speltid (ca två timmar) så känns den mycket kortare och den tappar aldrig tempot eller svänget. Kanske inte en komedi för de allra känsligaste pga temat i filmen men DEFINITIVT en av de roligare filmerna jag har sett på länge och samspelet mellan grabbarna i Broken Lizard är ljuvligt klockrent. Se, snälla rara och framför allt SE OM! HAHAAHAHAHAHAAHAHAHAAAA!
/Vrångmannen

Julkalendern 2 dec - Adam McKay / Will Ferrell

Adam McKay är ett namn som kanske få känner till. Nämner man däremot några av rullarna han har regisserat så vet de allra flesta vilka filmer det är också vem som har huvudrollen i alla, nämligen Will "AAAAAHAHAHAHAHAHHAAA!" Ferrell. Adam McKay ville egentligen bli komiker och skådis men det gick inget vidare. Han sökte sig till humorinstansen Saturday Night Live som komiker men blev istället anställd av manusavdelningen för McKays talang låg tydligen i hans skrivande. Han jobbade som sketchförfattare mellan 1995-2001 och det var också där han träffade Will Ferrell, som blivit omåttligt populär i serien, och de blev vänner. När både McKay och Ferrell lämnade SNL var det oundvikligt att de skulle jobba tillsammans. Nåväl, McKay visade sig att ha fingertoppkänsla för komik och filmregi. Förutom att radarparet McKay/Ferrell gjort ett gäng filmer ihop så lanserade de hobbyhumorsiten Funny Or Die som alla (ALLA SA JA!) surfar in på då och då för att få sig ett litet skratt och rösta på olika sketcher. De har lyckats få många vänner kända och okända att figurera i diverse galenskap på siten och den har t.o.m genererat en tv-serie. Så. Nå. Till verken (förutom Stepbrothers som vi tidigare recenserat HÄR och HÄR)!

Anchorman: The Legend of Ron Burgundy
@@@@
Älskar hur den här filmen för så många människor samman från jordens alla hörn. Comedy can make a difference! En synnerligen skitdum tillika smart rulle som bara blir bättre och bättre för varje gång man ser den. Ron Burgundy är "toppankaret" i galen frisyr och mustasch på en av San Diegos största nyhetsstationer under 70-talet. Burgundy spelas naturligtvis av Will Ferrell och han är naturligtvis helt slut. I hans nyhetsgäng hänger också Brick (en lysande Steve Carell), Champ Kind (David Koechner) och Brian Fantana (Paul Rudd). En riktig mansgrisklubb alltså och alla är heeeelt slut hahahaha! Plötsligt dyker Veronica Corningstone upp (Christina Applegate) en smart och driven nyhetskvinna som hotar deras tuffa machoexistens på tv-stationen. Tja, kändes lite onödigt att berätta handlingen egentligen för har du sett Anchorman så VET DU och förmodligen redan garvat sönder något i kroppen. Har du inte sett den så önskar jag dig all lycka till i framtiden i ditt lite mer humorlösa och faktiskt ganska gråa liv. GRÅA LIV!
/Vrångmannen

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Ron Burgundy kan vara en av de mest knäppa karaktärer som skapats och i Will Ferrells skepnad blir det fantastisk underhållning hela vägen. Kolla bara hela flöjtscenen HAHAHAHAHAHA! Det här var också första gången jag såg Steve Carell och man förstod ju direkt att den här killen kommer bli stor. I love lamp. HAHAHAHAHAHA! Det finns dessutom så många sköna cameos och omotiverade scener som är inslängda bara för att de är superroliga att det här är en favorit en fredag när man vill bli lite glad efter en hård arbetsvecka. Tål att ses hur många gånger som helst.
/Surskägget

Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby
@@@
Ricky Bobby (Will Ferrell who else?) är världens bästa Nascarförare. En dag uppstår hot både från en fransk utmanare (Sacha Baron "Borat" Cohen!) och ur hans förflutna familjeliv. Larvigt, fartfyllt, Days of Thundersnyggt (registered trademark) och skönt underhållande utan några större överraskningar egentligen. Anyhoo, det här är ändå skoj, lite snällt om än lättglömt och ni vet väl alla vad den här vrångprutten egentligen tycker om ”barntillåtna” komedier...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
/Vrångmannen

@@@
Önskar verkligen att den här rullen var bättre än den är. Det är inte så att den är dålig, verkligen inte. Men med talangen inblandad vill man att det här ska vara en fyra eller rentav en femma. Och grejen är att det är svårt att sätta fingret på vad som inte funkar. Will Ferrell är skitrolig och John C Reilly som hans sidekick och bäste vän är klockren (deras kemi är så bra att de gjorde Step Brothers ett par år senare). Sacha Baron Cohen är hysteriskt kul som blasé fransman och det är en hel del skön action på bilbanan också. Problemet tror jag är att filmen är för lång. Där Vrångmannen ofta tjatar om sin barntillåtna humor som inte tillåter svordomar, tuttar och lite riktigt våld så tjatar jag ofta om Kill Your Darlings. Jag förstår att man som skapare tycker att allt är kul och inte vill klippa i filmen, men i det här fallet hade tjugo minuter mindre förmodligen betytt skillnaden mellan en trea och fyra i betyg.
/Surskägget

The Other Guys
@@@+
Två kontorsråttor till poliser (Will Ferrell i skön form och en närmast lysande Mark Wahlberg) får chansen att ge sig ut och lösa de tuffa fallen. Hahahahaha! En hel del action, en hel del fars och många minnesvärda scener. Sista akten släpar lite och känns lite uttorkad på idéer. I slutändan vinner The Other Guys på ren charm och energi. Naturligtvis också på att man för första gången skrattar MED Mark Wahlberg, inte ÅT honom. Bra jobbat Marky Mark funky fool hahahaha! Skönt pang pangskoj!
/Vrångmannen

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Så här kul har Will inte varit på bra jävla länge. Man skojar förstås en hel del med actiongenren men bjuder även på några av de coolaste actionscenerna i år och förra året som får några av de senaste årens actionfilmer att gå hem och hänga sig i skam att en komedi kunde göra tuffare action. Det märks att McKay längtar efter att få göra en redig actionrulle och brassade på ordentligt i de scener där han fick chansen. Tycker han ska utforska detta vidare för jävlar vilket pangpang snubben kan bjussa på när han lägger manken till. I vilket fall som helst varvas denna tokaction med Will Ferrell i högform och en Marky Mark and the funky bunky i en paradroll. Man har förstått efter ett par SNL-sketcher att Wahlberg är en rolig kille och här får han chans att blomma ut. Kemin mellan Ferrell och Wahlberg är klockren och jag ser gärna en ny komedi med dessa två herrar. Många garv per minut och stentuff action. Jävlar vad nöjd jag är.
/Surskägget

THE LANDLORD (av och med Adam McKay, Will Ferrell och Adam McKays FÖR lilla dotter!)

The Landlord from Will Ferrell

Julkalendern 1 dec - Leslie Nielsen (R.I.P.)

Leslie Nielsen hade en lååååååång karriär. Redan 1950 dök han upp i diverse teveserier och sedan dess rullade det bara på. Först 1956 gled han över till filmens värld och var länge mest känd för Forbidden Planet som av somliga anses som den första riktiga sci-firullen. Ja, herr Nielsen, mannen som gav snubbelkomedin ett ansikte, började som ”seriös” skådespelare i drama och actionroller. Idag är det förstås omöjligt att se en av hans filmer innan 80-talet utan att börja garva när man ser honom för att han helt enkelt är för mycket förknippad med Den Nakna Pistolen och liknande roller.
Det dröjde alltså ända till 1980 då han fick en roll i Airplane! (Titta Vi Flyger) som hans komiska ådra uppdagades och en ny spänst och kraft i hans karriär tog fart. Efter Airplane fick han rollen som snuten Frank Drebin i teveserien Police Squad! som 1988 förstås blev supersuccén The Naked Gun – From the Files of Police Squad! (Den Nakna Pistolen alltså) på bio. Och fast han fortsatte göra mängder med annat blev han mer och mer förknippad med galna parodier som uppföljarna till Den Nakna Pistolen, Wrongfully Accused, Spy Hard och Scary Moviefilmernas sista delar.
För ett par dagar sedan gick mr Nielsen bort och världen blev genast en lite tråkigare plats. Hans förmåga att se helt oberörd ut samtidigt som kompletta galenskaper sker omkring honom var nästintill på Buster Keatonnivå, och bl a Will Ferrell har säkert snott ett och annat när det gäller att få till en helt tom blick från Nielsen. Surskägget och Vrångmannen lyfter på hatten och tackar för den tid vi fick.

Den Nakna Pistolen
@@@@@
Första gången jag skrattade så jag grät och föll ur biostolen. Och det roliga tog aldrig slut. Från första till sista bildrutan är det mer skratt per minut än i tio andra komedier tillsammans. Idag är det ganska vanligt med den här typen av humor som blandar parodi på andra filmer eller specifika genrer, snubbelhumor, ordvitsar och direkta idiotier. Men jag vågar hävda att 1988 fanns det inte så mycket i den här vägen (Airplane och Top Secret! var väl undantagen) och att Den Nakna Pistolen därför måste ses som en klassiker om inte annat så för att den öppnade upp för denna typ av humor för den stora allmänheten (Mel Brooks Det Våras För…filmer var ju liknande detta men med mer hjärna, här handlar det bara om magkänsla). Detektiv Frank Drebin (mästerligt porträtterad av Leslie Nielsen) är så slut att man förvånas att han lyckas knyta sina skosnören varje morgon. Ändå löser han fallet! HAHAHAHAHA! Finns så många klassiska scener i den här att det är löjligt och nu med backspegeln i hand är det lätt att se att Mike Myers nog tittade på Frank Drebin mer än en gång när han skapade Austin Powers (han snodde till och med skämtet med att pissa liiiiiiite för länge). Komedi blir sällan roligare än såhär. Magiskt.
/Surskägget

@@@@@
Här har ni en som också säkert missade en tredjedel av rullen första gången pga att jag inte KUNDE ANDAAAAAS och gråtande bad min polare att ta ut mig ur biografen innan det var försent! Den Nakna Pistolen tar tag i dig från första sekunden till sista och bjussar ändå på lite mer än 100% skitkul. Förutom den helt billabonggalne Frank Drebin (som alltid lyckas ta vägen utanför kulisserna när andra använder dörren och MÅSTE dra otroliga haranger för vittnen och offer som gör att de blir ännu mer upprörda HAHAHAAHAHAHA!) så har vi Franks partner Nordberg (O.J ”mördarn som gick fri..” Simpson) som är helt slut och ett gäng andra galningar. Att plocka in en annan gammal räv med seriösa roller bakom sig som skurken (Ricardo Montalban) är ytterligare ett genidrag från Bröderna Zucker (regissörerna bakom just bl.a Top Secret och Titta Vi Flyger). Det här är dock i slutändan Leslie Nielsens film och Frank Drebin kommer att leva kvar i våra hjärtan så länge vi lever. Den som säger något annat saknar ett.
/Vrångmannen

Den Nakna Pistolen 2 ½ - Doften Av Rädsla
@@@
En så framgångsrik film som Den Nakna Pistolen måste ha en uppföljare, det är lite lag på det i Hollywood. Skämten är fortfarande kul, men man känner genast igen konceptet från ettan och därmed uteblir lite av de riktigt stora garven. Det är dock svårt att motstå Nielsens gummiansikte och härliga tomhet och återigen är Drebin i Nielsens skepnad så slut att man undrar hur han lyckas äta en frukostmacka ens. Och ändå löser han fallet! HAHAHAHAHA!
/Surskägget

@@@
Det finns många som hävdar att tvåan t o m är bättre än ettan! Den skammen vill det här vrånga örat inte lyssna på! Den Nakna Pistolen 2 ½ är helt ok och bjussar på en hel del smaskiga garv men tyvärr kommer den inte i närheten av ettans glory. Leslie Nielsen är som vanligt felfri som Drebin men det blir lite återupprepning av skämt och av någon anledning har den inte riktigt samma finess och tajming alltid. Ändå en sevärd och bitvis njutbar komedi.
/Vrångmannen

Den Nakna Pistolen 33 1/3 – Den Slutliga Förolämpningen
@@
Nja. Nu börjar skämten gå på tomgång. Cigarette? Yes, I know. Mest känd tror jag för att Anna Nicole Smith trodde hennes karriär som skådis skulle rivstarta om hon var med i den här. Nu blev det inte så. Hursomhelst är Frank Drebin i Nielsens skepnad fortfarande så galet slut i huvudet att man undrar hur han överhuvudtaget klarar av att andas och gå samtidigt. Och ändå löser han fallet! HAHAHAHAHAHA!

/Surskägget

@@
Den Nakna Pistolen 33 1/3 får betyget två enbart för att Leslie Nielsen räddar ansiktet på Frank Drebin. Ettan i betyg hängde annars över den här filmen som ett orosmoln. Det går att titta på trean men varför ska man det när man kan se om ettan ett par gånger till istället HAHAHAHAHAHA!
/Vrångmannen

DIRTY HARRY vs FRANK DREBIN