30 Days of night

@@@+
Äntligen. Vampyrfilmer är boring. Det finns ett par stycken som höjt sig över ribban. Fright Night från 1985 är fortfarande skön, Coppolas version av Dracula är snygg och intressant sen får man aldrig glömma Roman Polanskis höjdare Vampyrernas Natt som bjuder på otäck stämning och många garv. 30 Days of night är en modern skräckrulle som tar sig själv på fullt allvar. Du hittar inga wise cracks och busiga karaktärer här. Josh Hartnett (från 40 days & 40 nights hehehe) är sheriffen i en liten stad i Alaska som förbereder sig på 30 dagar av mörker. Mystiska saker börjar hända strax innan solen går ner för en månad och snart dyker monstren upp. Vampyrerna i den här historien är inga sexiga förförare i slängkappa och vitt smink, dom är snuskiga ätmaskiner som ser stan som en buffé och en chans att få äta äta äta i 30 dar eftersom alla vet att solljus (speciellt idag med ozonskikt och dyligt) inte är bra för hyn. Kan dom bli stoppade innan dom slaktat hela staden? 30 days of night är en välgjord skräckfilm och på sina ställen riktigt spännande. Det är vi inte bortskämda med. Jag blir nog lite för kritisk och kollar för mycket på detaljer då jag vanligtvis inte gillar vampyrer på film men hittar inte mycket att klaga på (och det borde väl vara ett ännu högre betyg?). Slutet lämnar lite att önska (c'mon?!!) men annars är det här riktigt stabilt. Se på bio och ta inte med dig den lilla taniga dejten för då är det slutsnuskat. 30 days of night är extremt våldsam, på rätt sätt.

/Vrångmannen

-----------------------------------------------------------------------------------

@@@
Idén med 30 dagar helt i mörker uppe i en avlägsen och isolerad Alaskabyhåla där snön yr och vinden blåser hårt och vampyrer snubblar in är ju klockren. Man har tagit vissa idéer från Dracula (vampyrerna anländer i en förlist båt, de har en Renfieldkaraktär vilket är en människa som är på väg att bli vampyr och jobbar för dem, och de snackar nån rotvälska som skulle kunna vara rumänska som den lät för 1000 år sen) kryddat med lite stämning från kultrullen Near Dark (och The Thing faktiskt) och rufsat ner ett par bitar western (den ensamma sheriffen som ska rädda byhåla från de onda cowboysarna a k a de blodtörstiga vampyrerna). Borta är det romantiska tjafset och glittret från Anne Rices värld. Istället är det elaka huggtänder, intorkat blod och fruktansvärda monstervampyrer som sliter sönder dig på 30 sekunder blankt. Slutscenen med vår hjälte Josh Hartnett och hans tjej är riktigt bra och blir som ett litet plus i kanten.
/Surskägget