Dåliga filmer, dåliga insatser

Gillar man film, stjärnor och Hollywood så gillar man The Oscars. Nuförtiden är yours truly för gammal för att sitta uppe hela natten och kolla på det lyxiga spektaklet så man får nöja sig med den nedklippta versionen av showen som visas (på svt tror jag) några dagar senare. Tyvärr så vet man då redan hur det har gått men det gör inget. Det är alltid skoj att se om någon surnar till när dom förlorat, vilket händer rätt sällan, samt vad det bjuds på för galen underhållning. En av dom bästa grejerna med Oscarsgalan är tacktalen. Man håller inte alltid i soffan med om att de som vunnit skulle få priset men det brukar vara top notch rullar och skådisar som bär hem den ganska fulsnygga guldgubbestatyetten. Här i Sverige har vi guldbaggen..

Jag gillar dålig film nästan lika mycket som bra film. Man kan skratta åt bedrövliga skådisar, dålig klippning, usel historia etc. och må lite fint när man självgott skrockar i biomörkret eller framför platt-tvn. Kanske ska man dock (i synnerhet om man själv är en misslyckad filmare) någonstans inse att dessa människor har kommit så långt så dom åtminstone har fått göra en långfilm som blivit distribuerad på ett eller annat vis och fått en publik även om filmen i sig kanske var bedrövlig. Men jag säger nepp! Jag skrattar, svär, gapar och sätter bärsen i halsen när en sån här rulle presenteras för mitt öga och jag skiter en hel hink i att någon låtit dom göra sådan dylig och underbar dynga. Jag vill ha dåligt och jag vill skratta åt det. Mer sånt!

Därför är det så härligt att det finns en motsvarighet till The Oscars som är precis raka motsatsen, nämligen The Golden Raspberry Awards eller "The Razzies" som den också kallas. Här belönas de sämsta skådespelarprestationerna (ofta av duktiga skådisar som helt enkelt fått usel regi eller haft en dålig dag eller 70) och dom sämsta filmerna, manusen etc. Precis som The Oscars fast tvärtom hehe. Nomineringarna för The Razzies presenteras bara en dag innan Oscarsnomineringarna blir klara vilket i sin tur säger en del. Väldigt få av stjärnorna som vinner en raspberry award dyker upp på ceremonin för att hämta sina "fina" priser (ett guldsprayat hallon på en plastfot värt 30-40 spänn) men det händer titt som tätt att dom med stor självdistans dyker upp till publikens stora jubel och accepterar att just i det projektet gjorde dom sitt allra sämsta. Tom Green (naturligtvis) för Freddy got fingered (som är hahahaha helt ok hahahahaaha! den är det!), Paul Verhoeven för regin av Showgirls och några fler har stått på scenen och bett om förlåtelse. Ben Affleck dök aldrig upp på The Razzies men då han fick reda på att han vunnit tre stycken samma år (sämsta skådis i Gilgli, Paycheck och Daredevil 2003...IN YOUR FACE SURSKÄGGET!!) krävde han att få sitt pris och knölade sen sönder det live på The Larry King Show. Sen sålde han priset svindyrt på e-bay och gav pengarna till The Golden Raspberry awards så att det täckte lokalhyran för nästa års ceremonil. Hehehe det är väl ok.

Halle Berry är en av de få i branschen som dykt upp och bjudit på sig själv totalt då hon nominerades och sedan vann sämsta skådespelare för crapfesten Catwoman. Check it out.



The Golden Raspberries är en rolig tillställning och en skön motpol till den prestigefyllda och seriösa Oscarn. Synd att vi inte kan se galan här hemma men det finns en hel del att se och läsa på nätet.

http://www.razzies.com/

Sen har vi ju svensk film när den är som sämst/roligast (jag darrade till lite på handen av extas). Återkommer om detta men då måste jag nog vara lite halvfull när jag skriver samt ha soundtracket till filmen Strul på i bakgrunden. Inte för att rullen är så dålig utan för att den bara ger den rätta stämningen.

/Vrångmannen