Blue Mountain State: The Rise of Thadland

@@@
För alla(?) oss fans av kortlivade teveserien Blue Mountain State kommer här ett par år för sent en film som en gång för alla knyter ihop säcken. Hahahaha! Dårarna från Flandern är tillbaka och det är inte en dag för sent. Eller? Alan Ritchson (som även haft en mindre roll i Hunger Gamesrullarna) är otroligt, fantastiskt rolig i rollen som Thad. Sällan har vi på film sett någon som är såååååå heeeeeelt slut i huvudet som han. HAHAHAHAHA! Orkar knappt se honom. Ge honom alla stora komediroller nu på en gång. Tyvärr är det inte riktigt nån annan som kommer upp i hans nivå (precis som i teveserien faktiskt). Och däri ligger filmens svaghet. Det finns många gags och många stora skratt men 90% kretsar kring Thad. De andra karaktärerna är liksom överskuggade helt och när det bara är de i bild sitter vi mest och väntar på Thad igen. Därför blir inte betyget högre även om det är en stor skrattfest.
/Surskägget

Hot Bot

@
Varför skulle man ens vilja skriva, regissera, producera eller vara med i den här dyngan?
/Surskägget

Captain America: Civil War

@@@@
Jajamän, del tre håller för förväntningarna. Även om jag kan tycka att tvåan fortfarande är den starkaste i trilogin (och rent generellt den näst bästa filmen i hela Marvelserien med enbart första Avengers som bättre) så ligger del tre inte så långt efter. Vi öppnar upp med en fartfylld actionsekvens direkt som knyter ihop säcken en del från tvåan innan det är dags för lite sammanfattande handling. Det intressanta är att man här precis som i Batman v Superman: Dawn of Justice tar tag i ett problem som jag alltid funderat på men som ingen serietidningsfilm riktigt berört förrän nu. Nämligen det enkla faktum att en hel del vanligt folk dör som flugor medan hjältarna pucklar på skurkarna. Visst är det coolt att se 40 ton Hulk jaga utomjordingar rakt genom ett hus som sedan rasar omkull. Det vi inte får se dock är förstås de hundratals människorna som dör i raset. De råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle helt enkelt. Batman anklagar Superman för detta. Här är det general Ross (William Hurt) som via FN anklagar Avengers och vill tvinga dem att skriva på ett avtal som ger FN bestämmande rätt över Avengers. Detta i sin tur delar upp Avengers i två läger med Iron Man i täten för de som tycker att man ska skriva på och Captain America i täten för de som tycker att en påskrift är lika med att bli schackpjäser utan egna tankar eller samveten. För Cap'n är det lite för likt vad Hydra en gång var. Häri ligger lite av filmens svaghet. Det är aldrig helt kristallklart varför Iron Man och Cap'n väljer som de gör och deras argumentation för och emot sina respektive ståndpunkter är lite svajiga. Förståeligt förstås eftersom att man måste se till att karaktärerna kan komma överens i nästa Avengersfilm. Balansen mellan att låta hjältar puckla på varandra utan en direkt skurk hanteras väl. Skurken finns i bakgrunden och vi kan heja på både Iron Mans och Cap'ns respektive lag utan att det känns för konstigt. Filmen introducerar också Black Panther som en jävligt ball karaktär vi genast vill ha en egen film om och framförallt äntligen en Spider-Man värd namnet efter att Raimi sa upp sig från registolen. Här är det old school Spidey som gäller, full med oneliners och massa snacka medan han slåss. Precis som det ska vara. Mitt gamla Spideyhjärta klappar extra varmt för denna härliga boost efter de två urtrista Amazing Spider-Manfilmerna. Mer sånt.
/Surskägget

The Impossible

@@@
Precis som man bara behöver säga 9/11 eller World Trade Center så räcker det med att säga tsunamin för att alla ska veta exakt vad man pratar om. Tsunamin som slog till och ödelade större delar av Thailands kust drabbade givetvis thailändarna främst men även t ex oss i Sverige som turistar där friskt. The Impossible handlar om en av de många familjerna som var där och deras öde. Mamma (spelad av Naomi Watts), pappa (Ewan McGregor) och tre pojkar i åldrarna 5-11. Samtliga överlevde (nej det är ingen spoiler, det fattar vem som helst att man inte gör en film om en familj där alla dog) och här får vi främst följa de ohyggliga minuterna när tsunamin slår till och hur de hjälplöst driver runt i vattnet samt efterföljande dagar när de försöker hitta varandra på diverse sjukhus. Sekvensen i vattnet där vi får följa Watts och den äldste sonen är oerhört stark. Det känns verkligen som att vi är där med de bägge karaktärerna i vattnet och kippar efter luft. Av nån anledning får vi dock inte följa McGregors upplevelser i vattnet och ej heller de två yngre pojkarnas ofrivilliga simturer. Det är synd för det förtar en hel del av familjekänslan man vill uppnå. Resten av filmen är ganska standard där vi följer ena hälften av familjen på sjukhus och andra halvan som letar. Lite Hollywoodklassiskt oj-vi-sprang-visst-om-varandra-hela-tiden senare förenas familjen och flyger hem. Slutet gott allting gott. Hade hoppats på lite tyngre och köttigare story, men det var som att efter den maffiga tsunamisekvensen gick luften ur resten av filmen.
/Surskägget

The Outsiders (Director's Cut)

@@@@
Jag har redan recenserat den här om än som hastigast i The Actor's: Tom Cruise men Coppola släppte för ett tag sedan en director's cut som är ca 30 minuter längre och som bättre följer boken filmen är baserad på. Framförallt är det väl Rob Lowe som blev mest glad när denna version släpptes då hans karaktär helt plötsligt får betydligt mer tid på duken än i originalversionen. Director's cut kan vara både bra och dåliga och Ridley Scott har ju gjort en karriär vid sidan av att alltid klippa om sina filmer femtielva gånger. Här är det dock berättigat och vi får betydligt mer kött på benen i denna version än originalet vilken ger filmen ett större djup och mer tyngd. Coppola har med denna version på ett sätt skapat en helt ny film som ger oss betydligt större inblick i dessa fattiga rockabillygrabbars liv. Sedan är det alltid kul att se så många stjärnor i en och samma film. C. Thomas Howell och Ralph Macchio i huvudrollerna må vara halvt bespottade på idag men snubbarna kunde leverera back in the day och förtjänar absolut sin femton minuter i rampljuset. Matt Dillon, Rob Lowe, Emilio Estevez, Patrick Swayze och Tom Cruise är alla stabila i sina biroller och det är redan här klart och tydligt att de skulle få stora karriärer. Enda större kvinnliga rollen spelas av Diane Lane och även hon lyckas glänsa i de få scener hon är med i. Det här är bra skit helt enkelt.
/Surskägget

Eat, Pray, Love

@@
Boring schmoring. Julia Roberts skiljer sig och åker i tur och ordning till Italien, Indien och Bali för att "hitta sig själv". Hennes karaktär genomgår ingen som helst förvandling och är exakt densamma i början som i slutet av filmen vilket kan tyckas märkligt eftersom hela idén går ut på att hon ska hitta sig själv och bli en ny person. Baserad på en bok som tydligen handlar om exakt samma sak och som författarinnan skrev om sin egna resa till Italien, Indien och Bali på jakt efter sig själv. Av nån oklar anledning blev boken en succé och därmed film. 2 timmar och 15 minuter och det händer ingenting. Roberts är en bra skådis men har en tom och trist karaktär att jobba med. Räddningen från en etta heter Javier Bardem och han dyker upp först när det är 45 minuter kvar av filmen. Min fru säger att jag inte förstår filmen för: "du är inte kvinna". Ja, det är korrekt, jag är inte kvinna. Men jag vet vad som är boring schmoring och det här är boring schmoring.
/Surskägget

Hotell Marigold

@@@
Ett gäng brittiska pensionärer med olika bakgrund flyttar till ett pensionat i Indien där de för en hyfsat billig penning kan leva ut sina sista dagar på ett sätt som de inte skulle kunna tillåta sig hemma i England. Alla åker dit med sin egna agenda och givetvis uppstår vänskap, kärlek och bråk dem emellan. Det är lite småmysigt och det hela puttrar på med lite lagom doser smågarv med jämna mellanrum. Det är välspelat, det är välregisserat och det är väldigt standard 1A-vi-har-sett-det-förr. Inget nytt under solen och filmen bleknar i minnet som ett foto som lämnas i solljus. En bunt brittiska gamlingar med som Judi Dench, Tom Wilkinson, Bill Nighy och Maggie Smith.
/Surskägget

Woman in Gold

@@@
Ett stycke intressant nutidshistoria. En gammal judisk kvinna (spelad av Helen Mirren) är den enda överlevande i sin familj efter att nazisterna dödat de flesta andra och de få överlevande nu flera år efter kriget dött av gammal ålder. Nazisterna stal en massa värdefulla tavlor av hennes familj som nu hänger på konstmuseum i Österrike. I början av 90-talet får hon (och alla andra som blivit bestulna på sina ägodelar av nazisterna) möjlighet att få tillbaka sina tavlor. Dock är tavlorna så pass värda (över 100 miljoner dollar) och så pass kända i både Österrike och hela världen (som en karaktär säger: det är Österrikes Mona Lisa) att Österrikiska staten inte är supersugen på att lämna tillbaka tavlorna och hittar massa juridiska kryphål. Hon anlitar då en ung och oerfaren advokat (spelad av Ryan Reynolds) då han är nära vän till familjen. Tillsammans trotsar de sig igenom systemet ändå upp i högsta domstolen och vinner till slut tillbaka tavlorna. Filmen berättar dels den historien och dels hennes liv under kriget som vi får se växelklippas mellan varandra. Välspelad och intressant, men också en film som bleknar fort. Redan nu bara ett par dagar efter att jag såg den är den knappt en skugga av ett minne och om ett par år har jag förmodligen glömt den helt.
/Surskägget

Stoker

@@
Jaha ja. Här har vi en film som är så sjukt snygg och välregisserad där jag faktiskt ett par gånger utbrister för mig själv: "fy fan vilken snygg kameravinkel". Samtidigt är den så in i bomben jäkla super boring så jag nästan svimmade. Storyn är en klassiker. Främling flyttar in hos familj och visar sig vara bängknäpp. Exakt samma story berättades i The Guest faktiskt. Familjemedlem dör och i tät anslutning till detta dyker en främling upp. Här i Stoker är det brorsan till den döde, i The Guest en väldigt nära vän. Främlingen är charmig, smart och snygg och nästlar snabbt in sig i familjen. Dock visar det sig ganska omgående att främlingen är helt bindgalen och en hel stapel med lik börjar dyka upp i främlingens kölvatten. Där The Guest var spännande, pang på, actionspäckad och intressant hela tiden är Stoker bara långsam, tråkig och mestadels ointressant. Det hjälper inte heller att Stoker är så artsy fartsy så van Gogh skar av sig ett öra till (ja zombie van Gogh, vadårå!?!?!?). Enda anledningen till att det inte blir en etta i betyg är just att den är så förbannat jäkla snygg. Allt från cinematografi, kostym och dekor till ljussättning och färgsättning. Men en snygg film gör ingen sommar och när handlingen är som ett stort sömnpiller hjälper det inte att det är snyggt.
/Surskägget
Vrångmannen hade som vanligt ätit galenpiller hela dagen innan han såg filmen.

Blue Jasmine

@@@@
Vad fan vi kör en Woody Allen till. Som vanligt med honom finns det alltid minst fem filmer man inte sett bara för att man gjort ett uppehåll nåt år så hinner han prångla ut en bunt filmer på den tiden. Här har han valt att "bara" skriva manus och regissera och för en gångs skull är det faktiskt ingen karaktär som är Woody Allen (även i de filmer han inte är med i själv finns det alltid en karaktär som är en nervös, hypokondriker som babblar alldeles för mycket mest hela tiden). Här handlar det om Jasmine (Cate Blanchett) en före detta rikemanshustru som efter finansskandal blivit av med sin man (Alec Baldwin) och därmed alla pengar och tvingas flytta från New Yorks lyxsviter till syrran (Sally Hawkins) i San Francisco som lever allt annat än rikt. Ju mer av storyn som nystas upp desto mer inser vi att det lyxliv Jasmine levde på sin mans pengar var uppbyggt kring lögner, skattefiffel och annat fusk som lett till att mängder med människor blivit lurade på sina besparingar. Inte minst syrran och hennes ex-man (Andrew Dice Clay). Allen måste vara en av de bästa på personregi. Bobby Cannavale som på sin höjd är en okej birollskille du känner igen lite vagt men inte vet var du sett levererar ett otroligt porträtt av syrrans nya kille. Alec Baldwin är kanon. Sally Hawkins underbar. Andrew Dice Clay fantastisk. Och Cate Blanchett helt makalös. Lätt hennes absolut bästa prestation nånsin och en som hon mycket välförtjänt vann en Oscar för. En stor liten film som man säger om en person i kris och samtidigt en svidande kritik av dagens banker och deras fuffens affärer.
/Surskägget

Wyrmwood: Road of the Dead

@@@
Hahahahaha! Knäppa australiensare med mycket entusiasm har suttit och glott på Mad Maxrullarna, Bad Taste och Dawn of the Dead lite för många gånger och sedan hällt alla ingredienser i en gryta och serverat denna sköna galenskap. Efter ett mystiskt meteorfall förvandlas de flesta människor till zombies och de övriga måste kämpa för att överleva. Klassisk zombieapokalyps med andra ord. Om det inte vore för att vår hjältar slänger på sig galna Mad Maxoutfits, gör om en bil till en Mad Maxbil (inte nödvändigtvis just Mad Maxs bil, men en bil som passar hemma i Mad Max värld) och sedan glider runt och har ihjäl zombies Mad Max style. Hahahah! Blodet skvätter till höger och vänster och det är action mest hela tiden. Man bangar heller inte för att visa när zombiebarn blir dödade vilket inte tillhör vanligheterna (åtminstone inte i Hollywood). Hela blodbadet balanserar med en lagom dos svart humor och man sitter och garvar åt dårskapen mest hela tiden (på ett bra sätt). Hjältinnan i filmen spelas av nykomlingen Bianca Bradey som genast och nu och på en gång måste få en ordentlig Hollywoodstänkare att sätta tänderna i. Blir inte hon nästa stora stjärna i filmvärlden finns det fan ingen rättvisa i kosmos.
/Surskägget

Hollywood Ending

@@@
En typisk Woody Allenfilm med alla ingredienser man kan förvänta sig, d v s en Woody Allen som spelar samma karaktär han spelat i alla sina filmer nånsin, d v s en hypokondrisk och nervös, lite för pratsam kulturman och stor nörd som ändå får alla kvinnor på fall, d v s sig själv. I detta fall är han en regissör på dekis som får en andra chans tack vare att exfrun (spelad av Téa Leoni) i rollen som producent ger honom chansen att regissera en ny film. Självklart är aldrig nånting lätt i Allens värld och han vaknar blind dagen innan han ska påbörja inspelningen. Han måste nu bluffa sig igenom inspelningen för att bibehålla sin comebackchans. Hahahaha. Det här funkar. Inget nytt under solen och vi känner igen allt från förr. Men Allen är alltid Allen och även när han glider fram på ren sparlåga och gamla meriter funkar det bra. Som vanligt pressar han bra prestationer ur alla sina skådisar och kanske framförallt Debra Messing denna gång som lite halvkorkad bimbo och nuvarande flickvän till Allens karaktär.
/Surskägget

Mot Fort Humboldt

@@@

Jävlar om inte Charles Bronson hade de coolaste filmaffischerna back in the day. Den här affischen är en klassiker. En Bronson som klänger sig fast på ett rusande tåg över en skyhögt stup ger den perfekta känslan av "det här vill jag se". Filmen i sig är inte fullt lika bra som affischen (men det är de sällan de gamla Bronsonrullarna) men absolut sevärd. Jag mindes den som betydligt ballare och tuffare än den var nu när jag såg om den vilket dock inte är konstigt med tanke på att filmen har 40 år på nacken. Överlag har den dock åldrats med värdighet kan jag tycka. Kanske för att både boken filmen bygger på och manuset är skrivet av "spänningsmästaren" Alistair MacLean. Vi får ett tåg med medicin och soldater på väg ut i den amerikanska ödemarken under "indiandagarna" när nybyggare och indianer slogs om vartenda kvadratmillimeter land. Snart nog visar det sig att det finns skurkar ombord och det är upp till Bronson att lösa fallet (och döda alla skurkar när han ändå håller på). Det är hyfsat högt tempo med mord och skottlossningar med jämna mellanrum och Bronson är förstås tuffast av alla. Bra skit.

/Surskägget

Daddy's Home

@@@
Will Ferrell och Mark Wahlberg visade sig ha sjukt bra personkemi i The Other Guys och därför var det väl mer eller mindre givet att vi skulle få en film till med detta radarpar. Här spelar Ferrell sin klassiska karaktär, lite töntig men ändå välmenande, som har gått och blivit stypappa till "riktiga" pappan Wahlbergs ungar. Allt är hyfsat frid och fröjd (om man bortser från att ena ungen vill att Ferrell ska dö vilket visas i diverse teckningar hela tiden hahahaha!) tills Wahlberg dyker upp en dag från ingenstans. Innan Ferrell vet ordet av har Wahlberg glidit in och tagit över familjen och det blir en giganternas (nåja) kamp om fru och barn. Det här är ett upplägg bäddat för bråk och problem där vi har en ball snubbe (Wahlberg) som kämpar mot en tönt (Ferrell) vilket givetvis ger dessa herrar mängder med tillfällen att briljera och bjussa på garv. Nu satt jag visserligen och skrattade större delen av filmen igenom men saknade ändå något sorts lite extra som vi sett i t ex Step Brothers eller nämnda The Other Guys. Fyran ligger inte långt bort och kanske behövs bara ännu en titt på den för att hitta de där smådetaljerna som lyfter den från bra till asbra.
/Surskägget

@@
Börjar bra. Haltar lite sen. Småkul. Inget nytt under solen. Yada-yada-yada.
/Vrångmannen

SUMMER BOX OFFICE 2016 - Kuntza at the movies

Det är dags igen! Kuntza, vår självutnämnde synske gästskribent, är tillbaka för att berätta om vilka rullar som blir hits och vilka som blir floppar i sommar:

Snart sommar betyder snart dags för högsäsong med Hollywoods tjockaste blockbusters. Årets största filmer ska ge årets största pengar. Men många är oroliga – vad blir flipp, vad blir flopp, vad är bra, och vad är inte bra?

Var inte oroliga – er ledsagare och expert Kuntza håller er i handen och bjuder på den traditionsenliga Box Office Bonanza där jag tar täten och hugger vägen fram åt er med högt och lågt i sommardjungeln. Spänn fast och bara åk med.

Captain America: Civil War

Trailern är smaskens mumma för oss fans och studio Marvel gör inga fel. Även om Age of Ultron bara var OK+ så är genren i bra form efter fortsatta succéer så de flyger in med stark medvind. De har bröderna Russo, de har mycket bra förhandsressar, de har min flickvän Scarlett, de har en trogen publik – ja det här kommer bli en jättestor hit.

Surskägget: Given hit. Alla älskar det här och Age of Ultron var helt klart bättre än bara OK+. Enda missen Marvel gjort hittills är att mitt ex Scarlett inte fått en egen filmtrilogi som Black Widow. Skamligt!

Vrångmannen: Hit!

The Angry Birds Movie

Ja Lego-filmen blev megahit men alla vet att den här kommer tre år för sent. De får jobba för att dra in pengarna och krävs en riktigt bra trailer för att locka publik. Känner du nån som spelar spelet numera? Bara en svag, medium hit.

Nästa mobilspelsfilm vi vill se - http://www.chainsawwarrior.net/! Make it happen.

Surskägget: Tre år för sent räcker inte. Fem år kanske. Kommer nån ens ihåg spelet idag? Trailern är lite småcharmig men nej nej nej, flopp.

Vrångmannen: Missat tecknade supersuccéserien much? Plus att Angry Birds 2 (och alla andra spel med fåglarna) spelas av en driljard människor än idag. Trailern är rätt skoj och de har fått humoreliten till att göra rösterna i USA. Klockren hit, fast jag vill inte se den.

Bad Neighbors 2

Ingen har väl längtat efter en uppföljare och komedier brukar ha svårt på sommaren. Trailern är kul men finns ingen trogen publik till det här.

Medium hit men ingen som bryr sig.

Surskägget: Ettan var klockren och i Staterna är Zac Efron fortfarande stor och Seth Rogen har näsa för vinnare. Dessutom gillar jänkarna sina collegerullar. Hit.

Vrångmannen: Ettan var skoj och blev en hit. Den här likaså.

The Nice Guys

My main man Shane Black är alltid kul att se och trailern verkar lova en rak uppföljare till den mysiga Kiss Kiss Bang Bang. Är absolut ingen sommarfilm och den kommer ha svårt att hitta plats på utländska marknaderna som är viktiga för Hollywood numera. Medium hit ska det lugnt bli men inte mer.

Surskägget: Kungen Shane Black gör bara bra filmer dock håller jag med Kuntza att hans filmer ibland har svårt att hitta stora publiken. Marknadsförs den som "by the director of Iron Man 3" har filmen chans att bli hit, annars medium på sin höjd. Dock en av årets förmodligen bästa filmer.

Vrångmannen: Ser sjukt mycket fram emot den här. Gissar också på medium hit.

X-Men: Apocalypse

X-men kommer alltid ha credd för att ha varit först med att lansera den riktigt bra superhjältegenren. Men det har gått lite zickzack i filmserien. Några av rullarna är riktigt bra men Wolverine-filmerna och The Last Stand har varit skräp.

Bryan Singer kan säkert göra det här OK, men känns lite som de trampar vatten ändå.

Stor hit blir det allitid.

Surskägget: X-Men och Bryan Singer är lika med stor, stor hit.

Vrångmannen: Säkert en hit men BORING ASS!

Alice i Spegellandet

Den här vågen av sagoboksfilmer behöver få ett stopp – nu!

Johnny Depp abonnerar på de här rollerna (ringer dom ens nån annan?) men det räcker för länge sen. Hans karriär behöver en nytändning och det får han inte här.

Regissören har gjort lite Ali G och Flight of the Concords vilket är bra men inte ens det gör det här ens lite, lite intressant.

Medium hit men inte mer.

Surskägget: Det krävs en Tim Burton i registolen för att en sådan här film ska bli en hit. Och Johnny Depp har egentligen aldrig varit nån stor boxofficekille med undantag för Piratesfilmerna. Medium hit.

Vrångmannen: Hoppas på flopp för guuu...

Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows

1:an var stor hit och här ska smidas järn när det är varmt för att hinna casha in. Stor hit borde vara lugn, finns trogen publik och den här går bra över hela världen.

Damn you Michael Bay!

Surskägget: Megan Fox är sexig och vet om det! Ninjasköldpaddorna har alltid funkat av nån anledning. Första filmen lirade bättre än förväntat och tvåan är en given hit den med. Och Megan Fox är sexig och vet om det!

Vrångmannen: Zzzzzzz... eh va?

The Conjuring 2

Första filmen var OK men inte mer, onödigt hyllad och det är lite småsegt med haunted houses.

Däremot är den här trailern kanon och även om genren varit överbelastad med liknande filmer senaste åren så går den är ut som en vinnare.

Stor hit.

Surskägget: Ettan var så läskig så jag gömde mig för mig själv när jag såg den och ingen kan nånsin förmå mig att gå och se tvåan. Eftersom att alla bör känna som jag går ingen och ser tvåan för man har knappt återhämtat sig från ettan. Flopp.

Vrångmannen: Stor hit och den film jag ser fram emot mest i den här listan. 

Now You See Me 2

Första filmen var OK men inte mer, de extremt krystade twisterna gjorde nästan den sämre.

Borde hålla ännu en gång, så jag gissar på stor hit även denna gång.

Surskägget: Ett koncept man inte kan dra två gånger. Nej, det här blir nog skit till film men lockar folk. Medium hit.

Vrångmannen: Gillade ettan men är inte så sugen på en tvåa. Medium hit.

Warcraft: The Beginning

Kommer flera år för sent och det här mina damer och herrar är årets flopp.

Usla trailers (som nog ändå visar upp filmen på korrekt sätt) skrämmer bort publiken och vi blir genererade av att se fula orcher sitta och diskutera fred på fantasyjorden. Aj vad det här fel. ”The Beginning” kommer bli ”The First and Last Chapter”.

Årets bomb alla kategorier.

Surskägget: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Vaaaaaa?!?!?! Men varför????!!?!?! Ingen kommer väl...ingen. HAHAHAHAHAHAHAHA! MEGAFLOPP!!!!!

Vrångmannen: Vem vill se det här? Flopp (annars jävlar).

Hitta Doris

Pixar förlitar sig alltmer på sequels och även om 1:an var en megahit har den väl inte lämnat så många spår efteråt.

Men det här kommer funka igen och vi ska vara lugna att det här blir en stor hit.

Surskägget: Pixar hittar alltid sina hits. Hit.

Vrångmannen: Stor hit.

Central Intelligence

Den här filmen har väl redan gjorts 20 gånger med andra skådisar så vi vet exakt vad vi ska få. Kevin Hart är kul men buddy-genren ger inga stora hits längre. Från regissören av Dodgeball och det är gillar vi.

Svårt men max medium hit blir det här.

Surskägget: Hart är hetare än eld och The Rock är mannen av folket alla alltid gillar och vill se. Superhit.

Vrångmannen: Svår denna. Kan bli för fjantig. Hart och Johnson är ju stora stjärnor... Medium hit.

Independence Day: Återkomsten

Det här är svårt. Originalet är ju en gammal goding och var allra först med ”aliens invaderar jorden” som nu är totalt uttjatat koncept. Alla förväntar och kräver att Emmerich nu ska spränga hela universum (han pajade halva världen i ID4 och sen hela världen i 2012) och de har säkert några ess i ärmen här.

Första trailern var OK och under en sommar med få liknande konkurrenter så kommer den här funka.

Stor hit.

Surskägget: Fast bryr vi oss 20 år senare? Ja det kommer smälla och balla explosioner men bryr vi oss? Jag vet inte. Efter att ha sett trailern bryr inte jag mig. Men hit blir det väl. Eller?

Vrångmannen: Stor hit helt klart.

Stora vänliga jätten

Familjefilmer går ofta bra i USA på sommaren. Man kan undra vad Spielberg, regissören-med-världens-konstigaste-CV, ska här att göra?

Känns helt ointressant och nog svårt att locka den stora publiken.

Medium hit.

Surskägget: Spielberg, mannen som inte kunde göra ett enda fel har på sista tiden haft kämpigt. Det här känns helt ospännande. Flopp.

Vrångmannen: Snygg snoozefest. Medium hit.

The Purge: Election Year

Ja varför inte. Folk vill ha det här och de är billiga produktioner som enkelt drar in sina pengar.

Surskägget: Kostar inget att spela in och drar in femtio gånger pengarna. Därmed hit.

Vrångmannen: Exakt. Tvåan var skitbillig men folk rusade till biograferna. Borde bli en hit.

Legenden om Tarzan

Djungelboken-remaken har haft en mycket stark start under våren. Det gör det svårare för den här att lyckas.

Borde inte alls funka men trailern har hittat rätt ton, de försöker behaga flickorna med tuffa och snygga (men snälla) Tarzan och massa CGI-action för pojkvännerna. Men Alexander Skarsgård drar ingen boxoffice och det är svår mix att hitta stor publik för det här.

Svårtippat men jag tror på flopp.

Surskägget: Alla svenska kvinnliga journalister skriver spaltmeter om Skarsgårds bröst- och magmuskler på ett så ogenerat sätt att inte ens Slitz i sina glansdagar hade vågat skriva lika smaskigt inmumsande om en kvinnlig skådis. Därmed kommer alla fruntimmer flockas till biograferna. Medium hit minst och förmodligen stor hit i Sverige.

Vrångmannen: Medium hit bör det bli men jag somnade om.

Ghostbusters

Nej det spelar ingen roll att det är ett kvinnligt team av busters, det viktiga är vad ni levererar och just nu känns det riktigt svajigt.

Dålig taktik att släppa en så usel första trailer. De har rejäl uppförsbacke om de ska klara det här. Kristen Wiig är bra men allt annat här känns svagt.

Mycket svårtippat, jag tror på medium hit. Nu väntar vi bara på svar om vem som ska göra titellåten!

Surskägget: Jag gillar trailern, jag gillar konceptet och jag gillar mina Ghostbusters. Hit! Hit! Hit!

Vrångmannen: Vill så gärna att det här ska bli bra men första trailern var rätt svag. Tror ändå på stor hit.

Star Trek Beyond

ZZz, eh va?! Eh..jaha.

Ja ni grabbar, det är jobbigt att ligga i kall skugga av den där andra filmen som kom i julas och drog in biljarder dollars på boxoffice.

Men - Justin Lin ska kunna hålla liv i det här och filmerna går alltid bra i USA. Det kommer trailers som utan problem säljer in det här till fanbasen.

Stor hit.

Surskägget: Ännu en Star Trek? Jaha? Flopp.

Vrångmannen: Trailern sparkar stjärt. Gillade de andra rullarna (även om jag inte är ett Star Trekfan). Stor hit.

Ice Age: Scratattack

Hur många delar har de gjort? Verkar fortsätta funka så medium hit+ borde vara lugnt.

Surskägget: Går inte de här direkt till dvd nuförtiden? Flopp.

Vrångmannen: Kidsen skriker och vill se. Stor hit.

Jason Bourne

De första filmerna är riktigt bra och en grym trilogi utan fel. Sen skulle Jeremy Renner lösa fallet på sin kant men se näe det gick inte och den usla Bourne Legacy var helkass. Så det här kan nu gå hursomhelst.

Starkt lag med Greengrass tillbaka på regi och Alicia Vikander so hot right now, Julia Stiles, och Tommy Lee Jones som är skapad för den här serien. Matt Damon är sugen på en hit igen efter senaste årens förvirrade CV. Borde inte finnas mer story att krysta ur sig här men jag tror ändå på stor hit.

Surskägget: Hahahaha jaaaaaa! Sånt här gillar vi alltid och dels med ett fantastiskt legacy i o m de tre första Bournefilmerna, dels med heta skådisar är detta given hit.

Vrångmannen: Tror tyvärr inte på filmen men borde bli en rejäl hit.

Suicide Squad

DC kommer aldrig vinna över Marvel. Men den här är nog en av deras bättre försök med kul story och lagom busig ton som bör funka.

David Ayer kan säkert vara rätt man för regijobbet men vi får aldrig glömma att han också att pruttade ur sig korven som hette ”Sabotage” och är Ahnuld Schwarzeneggers allra sämsta film. Så lite varningsflagg men tror ändå på stor hit då idén är originell och det finns många fans som vill älska det här.

Stor hit.

Surskägget: Will Smith har inte haft en jättehit på ett tag men är sugen på revansch. Joel Kinnaman är het i Hollywood som alla svenskar just nu. Jared Leto är galnast som Jokern. Och min fru (sedan jag skilde mig från Scarlett) Margot Robbie är hetare än lava och enligt alla trailers hittills den som kommer sno hela filmen som Harley Quinn. Detta blir givetvis en massiv hit.

Vrångmannen: Stor hit och rätt efterlängtad.

Kuntzas summering:

Största hit: Cap America

Bästa film: Cap America

Största flopp: Warcraft

Surskäggets summering:

Största hit: Cap'n A.

Bästa film: Jämnt mellan Cap'n A och Suicide Squad.

Största flopp: Warcraft alla dagar i veckan och även några i nästa år.

Vrångmannens summering:

Största hit: Captain America

Bästa film: The Conjuring 2

Största flopp: Warcraft

The Boy

@
En PG-13 skräckis som jag ändå sett fram lite emot då den verkade hyfsat creepy och annorlunda. Det var den inte. Standard mall 1A fast sämre och med en aslarvig tvist som (förmodligen oavsiktligt) signalerades redan i första akten. Förkastligt. Det enda som skrämde mig var att jag satt kvar till slutet, trots att kroppen skrek "sluta titta på det är träcket din jävla idiot!". Åh!
/Vrångmannen

The Martian

@@@@
Man måste ju bara älska den här typen av rymdäventyr där människa ställs mot natur och oövervinneliga odds bara för att kliva upp och endast med hjälp av sitt intellekt kuva naturen och överleva det som inte borde kunna överlevas. Här är det Matt Damon som råkar bli kvar på mars när hans polare drar iväg i rymdskeppet. Hur ska han överleva på denna karga och ogästvänliga planet innan någon form av hjälp kan hinna dit? Genom att vara smart och uppfinningsrik förstås. Det här är en bra blandning av sci-fi, action, drama och en hel del vetenskap. Actionbitarna blir aldrig för over the top och vetenskapsbiten blir aldrig för svår att hänga med i och det skapar förstås en perfekt blandning som håller oss som tittare på nålar mest hela tiden. En sak jag brukar störa mig på i denna typ av katastrof-i-rymden-filmer är att det händer olyckor hela jävla tiden pang pang pang utan att man hinner få till en story och känslomässig tyngd bakom (Gravity är ett bra exempel på det) men här håller man det på en lagom nivå. När Damon lyckas med något bra är det inte alltid det direkt efteråt går åt helvete och det är en frisk fläkt i den här genren. Sedan skadar det inte heller att vi har en uppsjö duktiga skådisar som alla gör bra ifrån sig med Damon i spetsen. Mer sånt.
/Surskägget
Vrångmannen var mestadels häpen att Ridley "har inte gjort nåt bra på ett decennium" Scott plötsligt gjorde nåt riktigt bra.

Hail, Caesar!

@
Nej. Nej. Nej. Bröderna Coens senaste duger inte till någonting. Vad sysslar dessa herrar med? Maken till tråkig och tröttsam (om än lite färgglad) "komedi" får man leta efter. Otroligt tjatig rulle om några "busiga" incidenter i Hollywood på 50-talet. Toppnamn som Scarlett Johansson, George Clooney, Tilda Swinton och Josh Brolin kastas här helt bort. Jonah Hill är toppbillad men är på riktigt med i 45 sekunder. Visst fnissade jag till en och annan gång och det finns ett par scener som sticker ut, men i princip hela Hail, Caesar! är ett stort förvirrande magplask. Jag såg den, tror jag, för nu är den borta. Poff bara. Fy fan. Jag blir så jävla förb...SKÄRPNING!
/Vrångmannen

The Last Picture Show

@@@
Den här väckte tydligen en del ramaskri när den släpptes 1971. Moraltanterna grinade illa och alla över fyrtio skakade illavarslande på huvudet att denna dekadenta sörja fick släppas för allmän åskådan. För det är mycket sex och snusk i den här rullen. Vi får följa ett litet gäng tonåringar i en liten sydstatshåla nånstans på 50-talet. De har inte så mycket för sig mer än att supa och knulla runt. Slåss ibland kanske. Men mest supa och knulla runt. Idag är det mer sex och snusk i en vanlig dokusåpa än vad det är i den här filmen så särskilt moraliskt upprörd blir man knappast. Chockerande är inte längre ett ord man kan förknippa med filmen. Därmed förlorar den också en hel del i det som en gång i tiden gjorde den spännande. Visst får vi se bra prestationer av unga skådisar som har kommit att bli välkända namn genom åren, Jeff Bridges och Cybill Shepherd (i sin allra första roll) framförallt, men det räcker inte för att peta upp betyget ett snäpp när filmen många gånger går på tomgång. En halvtimme skulle man utan problem kunnat klippa bort utan att ha förlorat något i upplevelse. Som ett stycke filmhistoria är den givetvis intressant att ta sig en titt på. Är man dock inte filmvetare kan man absolut hoppa över den här utan att känna att man missat något.
/Surskägget

Spotlight

@@@@@
Bland det vidrigaste som finns i det verkliga livet som vi människor lever, och det finns mycket galenskap, är ändå när ett barn blir utnyttjat av en vuxen. Det är liksom så ofattbart hemskt. Spotlight är den sanna historien om när tidningen Boston Globe snubblade över storyn om hur katolska präster utnyttjade barn sexuellt. Det som vid första anblick såg ut som en eller två isolerade incidenter visade sig vara en mycket större story och en om möjligt ännu större ondska. Spotlight är framför allt ett lysande drama med toppskådisar i alla roller och det är svårt att inte jämföra den med 70-talets bästa politiska thrillers, där allt och alla känns 100% autentiska. Inga specialeffekter. Ingen överdriven spänningsmusik. Inget tjafs. Spotlight är på riktigt. Välspelat, ärligt och högst engagerande. Applåder till Michael Keaton, Mark Ruffalo och Rachel McAdams samt regissören Tom McCarthy (The Station Agent). En välförkänt Oscar för bästa film blev det och ett litet mästerverk i genren är den.
/Vrångmannen

Casino Royale (1967)

@
Det här är inte nystarten i Bondserien med Daniel Craig, det här är den beryktade Bondfilmen som gjordes 1967 med en löjligt lång lista av dåtidens kändisar med i filmen. David Niven, Woody Allen, Peter Sellers, Orson Welles, Ursula Andress, Deborah Kerr, William Holden, Jacqueline Bisset, John Huston, Jean-Paul Belmondo, Barbara Bouchet och Charles Boyer dyker alla upp i mer eller mindre stora roller i denna sanslösa historia som bara har ytterst få beröringspunkter med Ian Flemings roman med samma namn. Producenten Jerry Bresler råkade äga rättigheterna till Flemings debutroman, Casino Royale, medan Albert R. Broccoli och Harry Saltzman ägde rättigheterna till alla andra böcker som de med står framgång redan hunnit göra en fyra filmer av. Bresler försökte komma överens med Broccoli/Saltzman att göra Casino Royale ihop men de kunde inte hitta en lösning som de kände gynnade alla parter. Bresler bestämde sig då helt sonika för att göra sin egna Bondfilm. Istället för att göra en tät, ball, tuff actionstänkare valde han att göra en galen fars som till stora delar även var en parodi på de utgivna Bondfilmerna. Resultatet är katastrofalt uselt. Förutom att man som Bondfan ryser i hela kroppen när Bond släpas i farssmutsen är det alldeles för många kockar inblandade i denna urvattnad soppa. Till exempel använde man sig av hela fem(!) regissörer som alla fick sitt segment att regissera som sedan klipptes ihop av en annan regissör. Vilket jävla skräp! Det här är plågsamt uselt, skämten är extremt lama och allt luktar unket hela vägen. Det går knappt att ta sig igenom (jag var tvungen att dela upp det i två sittningar) den här skiten och jag rekommenderar å det varmaste att aldrig, aldrig, aldrig nånsin se den här skiten.
/Surskägget

The Hateful Eight

@@@
Tarantinos åttonde film tydligen. Jag satt och räknade lite på det och fick först inte ihop det. Sedan slog det mig att Mr Tarantino själv (och många andra) räknar naturligtvis Kill Bill Vol 1 och 2 som en endaste rulle, samt att Mr Tarantino själv (och många andra) räknar stinkbomben Death Proof som en riktig film... HAHAHAHAHA! Anyhoo. The Hateful Eight är en helt ok westerndeckare. Lite Agatha Christie-light, ett blodigt kammarspel med färgstarka och högst misstänksamma karaktärer. The Hateful Eight utspelar sig i ett insnöat härbärge mitt ute i ödemarken under en hård snöstorm. Kurt Russell, Samuel L Jackson och Jennifer Jason Leigh m.fl är alla på topp. Det är våldsamt, ibland dråpligt med en hyfsat rapp och välskriven dialog. Tarantino kan ju sin grej. Två saker stör: 1) Filmen är närmare tre timmar lång, vilket är en timme för mycket för den här storyn! 2) Filmad i 70 mm? Fast den utspelar sig ju i ett rum? VAD ÄR DET HÄR?! Ok. Det kanske inte är den starkaste filmen Tarantino har gjort, men som sagt en underhållande och habil western. Varken mer eller mindre. Jag som precis hade bestämt mig för att aldrig mer recensera betygstreor. Men det här är Tarantino så t.o.m den här Vrångmannen kommer att göra undantag då och då... Stort plus: Ennio Morricone har specialskrivit den grymma musiken till filmen. Bara en sån sak.
/Vrångmannen

How Do You Know

@@
Manusförfattaren och regissören James L. Brooks har inte den längsta listan filmen på sitt CV men desto mer kvalitativ underhållning med filmer som Ömhetsbevis, Livet Från Den Ljusa Sidan, Broadcast News och Spanglish samt att han producerat Simpsons med Groening från start. Därför hade jag rätt höga förväntningar på den här filmen. Vi får ett triangeldrama mellan Reese Witherspoon, Owen Wilson och Paul Rudd där herrarna slåss om Witherspoons gunst. Vilket borde vara kanon. Alla tre är charmiga, duktiga skådisar som kan balansgången mellan drama och komedi och som är som klippt och skurna för sina roller. Tyvärr lyfter det aldrig. Filmen puttrar på, det är lite småcharmigt sådär mest hela tiden men det händer liksom inget. Filmen klockar in på ca två timmar men storyn kunde man berättat på 45 minuter utan problem. Det finns många scener som man bara drar ut på för länge och karaktärerna känns stundtals lite väl platt skrivna. Nej, det här får Brooks bakläxa på.
/Surskägget

Deadpool

@@@@
Ryan Reynolds kan äntligen pusta ut. Efter flera år av floppar och mediokra rullar (Green Lantern nån?!) så är han på banan igen. Och vilken jävla bana sen! Deadpool är ju en relativt okänd Marvelfigur som nu blivit en av de kändaste samt största barnförbjudna succérna i hela filmhistorien. Reynolds (som vi här på bloggen gillar) är perfekt i rollen på alla sätt. Filmen likaså. Så förbannat uppfriskande att se en så anarkistisk och skitkul actionrulle där metahumor och kulregn går hand i hand. Deadpool är om inget annat en av de mest underhållande filmer jag sett på flera år. Asgarven duggar tätt och våldet är ibland härligt överjävligt utan pardon. Det finns egentligen inget att ogilla med Deadpool, alls. Känslan av att man måste se den igen, med en gång, när man lämnar biografen är nästan hypnotisk stark. Betygsfyran likaså. Ge oss en uppföljare nurå! Och snåla inte med Ikeaskämten.
/Vrångmannen

At Any Price

@@
Det börjar bra. Ett familjedrama med Dennis Quaid och Zac Efron i huvudrollerna som far och son som inte riktigt drar jämnt på den familjeägda bondgården. Quaid drömmer om att Efron ska kliva in och ta över och ärva företaget. Efron drömmer om att bli racerförare och är inte ett dugg intresserad av det dagliga livet på farmen. Det är lågmält och välspelat och vi sugs in i deras subtila konflikt. Men efter 30-40 minuter börjar filmen bara trampa vatten och inget av intresse sker överhuvudtaget. När det väl inträffar ett mord är vi redan för uttråkade för att ens orka bry oss och resterande tiden sitter man mest och gäspar. Synd på ett bra upplägg.
/Surskägget

Wild Tales (Relatos Salvajes)

@@@@
Härligt att bli överraskad i filmtittarvärlden! Jag ser så mycket mediokert skit och guldkornen blir färre och färre. Det är betygstreor hit och betygstvåor dit. HIT OCH DIT! Jag vill bara skriva om härligt skräp (ettor) eller filmer som på något sätt får mig att höja på ögonbrynen och faktiskt minnas skiten en kvart efter att jag har sett den (fyror och femmor). Wild Tales är en argentisk/spansk episodfilm där flera kortare berättelser om hämnd och galenskap byter av varandra i härligt tempo. Maken till dårar alltså hahaha! Svart komedi när den är som bäst helt enkelt. Almodóvar möter Tarantino är väl en hyfsad beskrivning. Så mycket ilska, passion, hämndbegär och hat under ett och samma tak. En av episoderna fick mig att garva så jag skrek och en annan fick mig att svettas av obehag. En riktigt bra rulle, som dessutom blev oscarsnominerad för bästa utländska film. Det sägs att den brasilianske regissören och manusförfattaren Damián Szifrón skrev manuset i sitt badkar. Kanske fler visionärer från drömfabriken borde anamma detta beteende om slutresultatet blir såhär jävla schysst med lite badskum omkring sig.
/Vrångmannen

The Night Before

@@@@
Hahahahaha det här är så stendumt och ändå så smart och kul på samma gång. Seth Rogen, Anthony Mackie och Joseph Gordon-Levitt spelar tre gamla barndomsvänner som sedan tidiga tonåren firat dagen innan jul på exakt samma sätt. Samma pubar, samma fylla, samma karaoke etc. Under alla dessa år har de dessutom hört ryktas om en hemlig jättesuperduperfest som ska vara festernas fest och har drömt om att på nåt sätt komma åt biljetter för att kunna gå. Nu är de vuxna och Rogen och Mackie känner att det är dags att lägga ner den här traditionen då de har för mycket annat i sina liv som tar tid. Den enda som fortfarande inte tycks ha växt upp är Gordon-Levitt. Så detta ska bli sista kvällen de upprätthåller traditionen. Givetvis får de då tag på biljetter till hemliga festen. Det här är en knarkig pruttkomedi med hjärta och en hel del julkänsla. Man plockar lite av Dickens klassiska julsaga där grabbarna får se dåtid, nutid och framtid och så snor man lite från klassiska julfilmen It's A Wonderful Life. Mitt i detta slänger man in för många knark- och kukskämt för att det ska kunna vara tråkigt en enda sekund. Alla gör bra ifrån sig men framförallt Rogen som svettig och hög snubblar in i den ena galna situationen (högmässan HAHAHAHAHAHAHA!!!!) när han är alldeles för galet hög på alla möjliga och omöjliga droger snor hem de största garven. Och kanske årets roligaste cameo dyker upp. HAHAHAHAHA! Bra grejer.
/Surskägget

@@@
Rolig och faktiskt lite varm Rogenkomedi (registered trademark) med oväntad julstämning. Inget nytt under solen här egentligen men flera garv och en busigt charmig ensemble, samt de obligatoriska kuk och knarkskämten. As you were.
/Vrångmannen

Maze Runner: The Scorch Trials

@@@
Ettan var sådär. Helt okej underhållning en söndag när man inte har nåt bättre för sig. I tvåan har man helt klart skärpt till sig och filmen känns betydligt mer vuxen än föregångaren. Där ettan kändes som Hunger Games Light så är tvåan mer en framtidsdystopi i stil med Mad Max och liknande filmer. Den röda tråden tar oss från actionscen till actionscen och man pangar på rätt bra med explosioner, zombies och skottlossningar samtidigt som karaktärerna det handlar om droppar av en efter en som flugor vilket är uppfriskande då man aldrig riktigt kan räkna med vem som faktiskt kommer överleva (förutom själva huvudrollen då, han kommer ju undan med allt). Med tanke på att primärpubliken är tonåringar är det faktiskt hyfsat brutalt på sina ställen (nej inte Cannibal Holocaustbrutalt, men mer än jag förväntat mig i en Hollywoodfilm för ungdomar). Allt som allt blev detta sura skägg positivt överraskad och är nu faktiskt sugen på del tre.
/Surskägget

Fantastic Four (2015)

@
Bara tio år efter att man gjorde första försöket är det dags för en reboot. Väldigt många tyckte att första vändan inte blev speciellt bra. Jag tillhör väl de som tyckte det var okej men att det borde blivit så mycket mer. @@@ kan jag absolut bjussa på framförallt för att Chris Evans var lysande (hehe) som Flamman och även gamle surkarten Michael Chiklis funkade väl som Big Ben. Jessica Alba var dock helt felcastad som Sue Storm och Ioan Gruffudd hade inte rätt pondus som Dr Reed. Allt som allt var det dock helt okej underhållning och det är framförallt här som rebooten misslyckas så kapitalt. Det är inte underhållande. Hur mycket CGI-explosioner de än slänger in så bli jag aldrig underhållen. Sitter mest och kväver gäspningar. Vilket man inte ska behöva när man tittar på en superhjältefilm for fuck sake! Jag kan acceptera mycket från en serietidningsfilm men att jag blir uttråkad tillhör inte en av de sakerna. Fantastiska Fyran är faktiskt hur coola som helst, varför man aldrig lyckas göra en klockren film med dem är ett mysterium lika stort som hur Dr Doom egentligen ser ut bakom masken.
/Surskägget

@
Det kokar mer i mitt blod än i Flammans... ÅH!
/Vrångmannen

The Hunger Games: Mocking Jay Part 2

@
Jag har läst böckerna och gillar dem. Jag tyckte första filmen var okej, andra filmen knappt okej och sedan kom så bottennappet med tredje filmen, del 1. Och här är bottennapp två, tredje filmen del två eller fjärde filmen om man så vill. Jag förstår att filmbolagen vill kräma ur allt de kan ur sina stora kassakor och att det därför på senare tid har blivit vanligt att man delar upp sista delen i en filmserie i två filmer. Mer klirr i kassan helt enkelt. Tyvärr blir det ett rejält magplask när man gör det med Hunger Games. Sista boken är inte bättre, ballare eller mer innehållsrik än de två föregångarna. Att försöka pressa ut två filmer på strax över 2 timmar styck håller helt enkelt inte. Det blir många, många, många och långa transportsträckor där det inte händer ett skit som är intressant. Jag är säker på att om man en vacker dag klipper ner dessa två delar till endast en film på kanske två timmar och femton minuter så kommer man ha en jäkligt spännande och fartfylld actionstänkare som kommer pumpa upp adrenalinet. Som det är nu är detta mest ett enda stort sömnpiller. Trist avslutning på vad som i grunden är en rätt ball, samhällskritisk och smart sci-fi/actionstory.
/Surskägget