Det är dags att ta en liten förhandstitt på några balla (och eventuellt oballa) rullar som vi ser denna vår och sommar på stora vita duken. Gästkommentator är Kuntza som oftast brukar pricka rätt i sina prognoser om vilka som är "flips" och vilka som är "flops".
X-MEN Origins: Wolverine (premiär 1 maj)
Vrångmannen: Hjälten med knivarna är tillbaka i en slags prequel. Vet inte riktigt vad jag ska tro om den här. Trailern levererar och ett visst förhandssnack säger att actionsekvenserna rockar i alla fall. En annan sak om man höjer på ögonbrynen lite åt är att den blev från 15 år i Sverige (överklagas dock av filmbolaget). Hoppas att den levererar men tror väl egentligen att den är sådär.
Surskägget: Jag är lite skeptisk till Liev Schreiber som Wolverines stenhårde motståndare Sabretooth (som i o f s slarvades bort i första X-Menrullen också när han blev lite av en dumstark tölp) men i övrigt måste jag säga att trailern rockar. Jag gillar min Wolverine, jag gillar min Jackman som Wolverine och jag gillar idén. Surskägget säger tummen upp!
Kuntza: Jag tror den är ok, säkert 3:a och kommer dra in bra pengar. Släpps tidigt för att inte krocka med de riktigt stora rullarna och sånt brukar säkra bra boxoffice.
State of play (premiär 1 maj)
Vrångmannen: Mycket bra förhandsbuzz på denna thriller i journalistvärlden med övertygande recensioner i bagaget. Den är baserad på den brittiska miniserien med samma namn (går nu på BBC Entertainment) som tyvärr är sådär. De flesta i rullen har hyllats (Russell Crowe tillbaka i form) förutom då Ben Affleck som har en av huvudrollerna. Man kan inte få allt. Säkert helt ok även om det smakar lite DVD.
Surskägget: Crowe har fånigare frisyr än på länge, men som gruffig charmig superjournalist kan han absolut funka. Ben Affleck är alltid bra, och kommer vara det även här. That's right Kuntza, ÄVEN här. Men helt ärligt är jag lika sugen på att se den här som jag är på att klippa gräsmattan. Standard enligt mall 1A.
Kuntza: Den här är jag riktigt sugen på, gillar ju såna här thrillers. Tar den på bio och åk med en sann ress. Gör sådär business i USA, Crowe är ingen stjärna längre och Affleck har aldrig varit.
Knowing (premiär 8 maj)
Vrångmannen: Nic Cage vet vad som ska hända innan det sker och HAHAHAHAHAHAHA! Sorry men nej.
Surskägget: Cages karriär borde ju rimligtvis vara dödare än den där statisten du aldrig hört talas om, men av nån anledning får han prutta ur sig ännu en likadan rolltolkning som alltid. Jag gillar konceptet i filmen och hade de anställt nån annan än Cage hade jag varit peppad. Nu? Tja, en trea i bästa fall. BÄSTA fall.
Kuntza: Nej känns helt ointressant men har fått bra buzz på internet mot alla odds. Har Nic Cage kvar några trogna fans längre i den takt han släpper ”vem-bryr-sig-action-adventures”? Tror inte den drar in några pengar.
Star Trek (premiär 8 maj)
Vrångmannen: Aldrig varit något fan av Star Trek även om det är trevlig sci-fiunderhållning som bäst. Trailern på den här ”nystarten” av J.J Abrahams rockar faktiskt rejält och den hyllas redan som smart, rolig och over-the-top i sin action med en bra story. Gillar J.J så ger den nog en chans eftersom man är lite actiontörstig.
Surskägget: Se Kuntza här nedan. Vill bara ytterligare förstärka att Star Trek är fånigt, men Star Wars coolt. Trek = tönt, Wars = coolt. Ok?
Kuntza: Star Trek är skräp och fånigt (till skillnad från Star Wars som är en SAGA och episkt och…bla bla bla). JJ gör säkert bra insats här, han har bra koll på läget. Tror den kommer leverera men jag vill ju inte gynna dom med mina pengar. Däremot blir det riktigt stor succe är jag övertygad om.
Änglar & Demoner (premiär 13 maj)
Vrångmannen: Tom Hanks löser ännu en gåta a’la Da Vinci….ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!! NU FÅR DOM GE SIG! RON HOWAAAAAAARD!!! YOU’R DEAD TO MEEEEEEEE!!!!
Surskägget: Boken är mer eller mindre en exakt kopia av Da Vincikoden (fast egentligen är det tvärtom då Da Vincikoden kom efter Änglar & Demoner). Med andra ord springer Tom Hanks runt i Rom och löser gåtor. Boken Änglar & Demoner är något bättre än boken Da Vincikoden, men filmen Änglar & Demoner kommer suga lika hårt som filmen Da Vincikoden.
Kuntza: Trailern är väl sådär och förra filmen var pissdålig. Men nja kanske. Kommer göra ok boxoffice men då hypen saknas helt så tror jag ressarna också blir lite tama.
Last House on the left (premiär 22 maj)
Vrångmannen: Remake på Wes Cravens gamla inälvs-hämnd-skräckis. Trailern lovar gastkramande ångest och spänning. Hyggligt solida recensioner gör att det här kan vara sommarens bubblare i genren även om man faktiskt redan kan historien.
Surskägget: Flipp eller flopp? Mmmm...svår fråga. Men tror på en flipp.
Kuntza: Många dissar ändå den här remaken (trots att den ju måste va bättre än originalet som är koko) men jag är sugen, kanske blir en bio på denna.
My Bloody Valentine 3D (premiär 29 maj)
Vrångmannen: Ytterligare en remake på en gammal kultslasher. Kommer nu skönt paketerad i 3D! Solida recensioner för genren och en fartfylld snygg trailer gör den högintressant, inte minst för att se hur den funkar i 3D. Inget nytt under solen men rock n roll!
Surskägget: "Nothing says date movie like a 3D ride through hell..." Hehehehe. Jorå, tror på den här.
Kuntza: Bring it on. Den ser vi gärna och har redan blivit stor hit I USA tack vare budgeten på typ 1 miljon dollars. Lär väl komma sequels också.
Terminator Salvation (premiär 3 juni)
Vrångmannen: Trailern snygg. Förhandsnacket är bra. Känns som om dom skulle gett upp detta för längesen men äntligen får vi en djup inblick i den mörka framtiden som bara glimtade förbi i de gamla klassikerna. Hoppas hoppas hoppas!
Surskägget: Jag vet inte. Trailern är sådär. Idén känns sjukt urvattnad. Men ändå. Bale ser lite galen ut (och beter sig så) och han brukar inte hoppa på taskiga projekt. Trots det hade jag nöjt mig med att se honom i en franchise och inte två. Kan bli en sjuhelvetesactionspektakel som räddar sommaren, men tror nog mest på en ljummen trea.
Kuntza: Trailern ok men saknar det där wow som den ju måste ha. Vi hoppas men jag tror det här är hjärndött och allmänt onödigt. Blir nog en 3:a men när ni frågar mig i augusti säger jag säkert ”vad då, en ny Terminator? Näe den har jag glömt”.
The Descent: Part 2 (premiär 5 juni)
Vrångmannen: Ettan var ju ok men blev pajig mot slutet. Här fortsätter den (med samma skådespelerska som ettan = plus) där ettan slutade och jag sniffar en ”Aliens”. Inga större förhoppningar och visste inte ens att den var på gång men ok varför inte.
Surskägget: Jag fes precis och det var mer intressant än det här.
Kuntza: Ettan var knappt ok och den här känns ointressant. Säker flopp.
Land of the lost (premiär 5 juni)
Vrångmannen: Will Ferrell i klassiskt matinéäventyr. Trailern är skoj och Will är i form. Förhoppningsvis inte bara för barnen men verkar underhållande och lagom galen.
Surskägget: CGI-effekterna verkar inte riktigt vara klara i trailern (minns Hulk och vet att det kan bli skitbra när den väl kommer på bio) men Ferrell är klar och han levererar som alltid. För barn? Absolut? Men det betyder inte att det blir dåligt. "It's a walnut." HAHAHAHHAHAHA!
Kuntza: Fast är trailern så kul egentligen? ALLT är CGI och det är matine för alla barn. Njae, ni hittar mig inte på bio med den här biljetten.
Drag me to hell (premiär 12 juni)
Vrångmannen: Oj oj oj! Sam Raimi är tillbaka med en rulle som garanterar att ge den hårdföre skräckfilmsälskaren mardrömmar. Trailern är sjukt lockande men varför PG13 i USA? Hur som helst ett måste!
Surskägget: JA! Raimi är kungen.
Kuntza: Hypen på nätet är ju crazy extas så nu är man sugen.
Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser (premiär 26 juni)
Vrångmannen: Trailern vill övertyga men efter stabila Noll Tolerans, skickliga Livvakterna, direkt usla Tredje Vågen så vet jag inte. Kul med en egen actionhjälte i Sverige i alla fall. Blir nog dock ej bio.
Surskägget: Gäääääääääääääääääääsp. Ser hellre om Brandbilen Som Försvann, där har vi en riktigt polisfilm dammit!
Kuntza: Svårt det där. Tror den knappt blir en succé, är väl eg ingen som längtar efter denna och Beck-publiken väntar till TV4-visningen (körs i höst efter den 500:E och sista VanVeeeteren är färdig)
Public Enemies (premiär juli)
Vrångmannen: Michael Mann är oftast stabil och en gangsterrulle från gamla goda tiden med Johnny Depp och Christian Bale borde funka. Filmad digitalt och det syns (retar mig som fan!) annars tror jag på denna. Ultravåld och snygga kostymer. Bring it.
Surskägget: Heat på 20-talet? Jag säger det rockar. Depp verkar vara kungen i den här trailern, tror på en topp-fem-roll från hans sida (Oscarsnominering nästa år? jaaaa...). Mann vet hur man spinner en bra gangsterstory. Så här är det bara tummen upp som gäller.
Kuntza: Ska Mann göra sånt här? Och är inte Bale för uttjatat nu? Jag är tveksam här. Trailern är ok men gangsta 20-tal är aldrig speciellt intressant. Kommer göra ok boxoffice men inte mer.
Inglorious Basterds (premiär augusti)
Vrångmannen: Remake på gammal kultrulle. Tarantinos efterlängtade krigssåpa är här. Trailern är cool även om man inte får se speciellt mycket (vilket i och för sig är bra). Räkna med övervåld och snyggt snyggt snyggt. Hur gör han med musiken i denna då den utspelar sig under andra världskriget? Han är ju känd för sina balla soundtracks!
Surskägget: Vi kan bara hoppas att Death Proof var ett hemskt, hemskt, hemskt misstag som aldrig kommer upprepas i Tarantinos annars mer eller mindre fläckfria historia. Den här kommer rocka. O ja. Vad gäller musiken tror jag han skiter i allt å kör sin pryl. För att han kan.
Kuntza: Ja gärna, den kommer funka.
onsdag 29 april 2009
Raising Helen
@@@
Kate Hudson är Oxford Dictionary's illustration när det gäller ordet "charmig". Lite som hennes mamma Goldie Hawn var på 70-talet helt enkelt, en gammal fin familjetradition som håller i sig genom generationerna. Hursomhelst. Hon spelar Helen, en ambitiös karriärskvinna som helt plöstligt får sin äldre systers tre barn på halsen. Nu gäller det att lära sig att vara förälder och guida ungarna rätt i livet, inte helt lätt med tanke på att Helen är allt annat än "mammamaterial" och föredrar disko framför dagis. Självklart slängs lite romantik in, rektorn på skolan ungarna börjar på och Helen blir kära, och lite annat mysmys blandas. Hollywoodromantik enligt mallen alltså, men det är inte alltid så illa, och som sagt Kate Hudson är såååå charmig att två timmar flyter på rätt bra. En feelgoodfilm i alla lägen, och även om man sett det förr tusen gånger kan man se det tusen gånger till. Enda minuset är att Ben Affleck inte spelar Kates kärleksintresse, för han hade varit som klippt och skuren i den rollen.
/Surskägget
Kate Hudson är Oxford Dictionary's illustration när det gäller ordet "charmig". Lite som hennes mamma Goldie Hawn var på 70-talet helt enkelt, en gammal fin familjetradition som håller i sig genom generationerna. Hursomhelst. Hon spelar Helen, en ambitiös karriärskvinna som helt plöstligt får sin äldre systers tre barn på halsen. Nu gäller det att lära sig att vara förälder och guida ungarna rätt i livet, inte helt lätt med tanke på att Helen är allt annat än "mammamaterial" och föredrar disko framför dagis. Självklart slängs lite romantik in, rektorn på skolan ungarna börjar på och Helen blir kära, och lite annat mysmys blandas. Hollywoodromantik enligt mallen alltså, men det är inte alltid så illa, och som sagt Kate Hudson är såååå charmig att två timmar flyter på rätt bra. En feelgoodfilm i alla lägen, och även om man sett det förr tusen gånger kan man se det tusen gånger till. Enda minuset är att Ben Affleck inte spelar Kates kärleksintresse, för han hade varit som klippt och skuren i den rollen.
/Surskägget
Melinda & Melinda
@@@
Woody Allens filmer är alltid lite likadana, och gillar man Allen gillar man de flesta av hans filmer, gillar man inte hans stil tycker man att alla rullar suger. Som vanligt rör vi oss i New Yorks (kvasi)intellektuella kretsar bland mer eller mindre lyckade och misslyckade skådisar, regissörer, musiker etc. Vi får höra samma story ur två perspektiv, det ena tragiskt, det andra komiskt. Melinda stormar in en dag i ett gift pars liv, och beroende på om det är den tragiska eller komiska vinklingen sticker storyn iväg åt lite olika håll. Den riktigt stora behållningen är Will Ferrell som har fått i uppdrag att spela Woody Allens roll som neurotisk och nervös. Självklart gör Will en bättre Woody än till och med Woody själv. Sen är det alltid underhållande med Woodys helt galna dialog. Man undrar var han får allt ifrån, det är bara dialog upp och ner och det sprutar ord åt alla håll och kanter. En vanlig Woodyrulle helt enkelt.
/Surskägget
Woody Allens filmer är alltid lite likadana, och gillar man Allen gillar man de flesta av hans filmer, gillar man inte hans stil tycker man att alla rullar suger. Som vanligt rör vi oss i New Yorks (kvasi)intellektuella kretsar bland mer eller mindre lyckade och misslyckade skådisar, regissörer, musiker etc. Vi får höra samma story ur två perspektiv, det ena tragiskt, det andra komiskt. Melinda stormar in en dag i ett gift pars liv, och beroende på om det är den tragiska eller komiska vinklingen sticker storyn iväg åt lite olika håll. Den riktigt stora behållningen är Will Ferrell som har fått i uppdrag att spela Woody Allens roll som neurotisk och nervös. Självklart gör Will en bättre Woody än till och med Woody själv. Sen är det alltid underhållande med Woodys helt galna dialog. Man undrar var han får allt ifrån, det är bara dialog upp och ner och det sprutar ord åt alla håll och kanter. En vanlig Woodyrulle helt enkelt.
/Surskägget
Iron Man
@@@@
Jag har aldrig haft en relation till Tony ”Iron Man” Stark som grabb. Det som lästes var Spindelmannen, Läderlappen, Stålmannen, X-Men, Fantastiska Fyran, Daredevil och Hulken. Iron Man dök upp ibland som en birollsfigur här och där, men tyckte aldrig att hans plåtnissedräkt var speciellt imponerande. Visst han kunde flyga och sköt energistrålar men vadå, det var en snubbe i en robotdräkt. Han kändes inte som en riktig superhjälte. Så när det annonserades att filmen var på gång var jag smått skeptisk. Sen fick jag höra att Robert Downey Jr spelade huvudrollen och att Jon Favreau regisserade. Då blev jag lite nyfiken igen. Och visst fan är det en fantastisk superhjälterulle. Downey Jr är lysande (som vanligt) och skänker karaktären hjärta, hjärna och karisma. Plötsligt blev Iron Man en spännande hjälte som man vill veta mer om (vilket vi lär få göra eftersom att det är planerat som en trilogi). Jag har ingen aning om hur nära serien filmen håller sig, men gissar efter att ha tittat på extramaterialet att det är så nära som det bara går. En fartfylld actionrulle som bjussar mest hela tiden. Vrångmannen tyckte typ likadant.
/Surskägget
Jag har aldrig haft en relation till Tony ”Iron Man” Stark som grabb. Det som lästes var Spindelmannen, Läderlappen, Stålmannen, X-Men, Fantastiska Fyran, Daredevil och Hulken. Iron Man dök upp ibland som en birollsfigur här och där, men tyckte aldrig att hans plåtnissedräkt var speciellt imponerande. Visst han kunde flyga och sköt energistrålar men vadå, det var en snubbe i en robotdräkt. Han kändes inte som en riktig superhjälte. Så när det annonserades att filmen var på gång var jag smått skeptisk. Sen fick jag höra att Robert Downey Jr spelade huvudrollen och att Jon Favreau regisserade. Då blev jag lite nyfiken igen. Och visst fan är det en fantastisk superhjälterulle. Downey Jr är lysande (som vanligt) och skänker karaktären hjärta, hjärna och karisma. Plötsligt blev Iron Man en spännande hjälte som man vill veta mer om (vilket vi lär få göra eftersom att det är planerat som en trilogi). Jag har ingen aning om hur nära serien filmen håller sig, men gissar efter att ha tittat på extramaterialet att det är så nära som det bara går. En fartfylld actionrulle som bjussar mest hela tiden. Vrångmannen tyckte typ likadant.
/Surskägget
tisdag 28 april 2009
Australia
@@@
Jag vet inte om det var för att jag hade för stora förhoppningar på filmen som den inte kunde leverera, eller om det helt enkelt var så att den bara inte var tillräckligt bra. I vilket fall är jag besviken för att på papper var det här en modern klassiker. Regissör är Baz Luhrmann som gett mig två av mina absolut bästa filmupplevelser, Romeo + Juliet och Moulin Rouge. I huvudrollerna har vi Nicole Kidman och Hugh Jackman som båda två är riktigt duktiga skådisar med brett register. Och handlingen skulle vara episk och mäktig.
Det är inte så att filmen är dålig. Det är den verkligen inte. Den är bra. Men den lyfter aldrig som den borde. Kanske ska man smälta den lite och se om den, men det känns tyvärr inte som att den kommer att bli bättre för det (som vissa filmer faktiskt kan bli). Storyn är i grund och botten en rätt enkel kärleksstory mellan Kidman och Jackman förlagd kring andra världskriget och den påverkan kriget hade på Australien. Luhrmann försöker berätta i svepande, grandiosa gester som är hans signum, men den här gången når han inte ändå fram. Jäkligt synd. Men visst, sevärd är den, bara inte världsomskakande som jag såg framför mig.
/Surskägget
Jag vet inte om det var för att jag hade för stora förhoppningar på filmen som den inte kunde leverera, eller om det helt enkelt var så att den bara inte var tillräckligt bra. I vilket fall är jag besviken för att på papper var det här en modern klassiker. Regissör är Baz Luhrmann som gett mig två av mina absolut bästa filmupplevelser, Romeo + Juliet och Moulin Rouge. I huvudrollerna har vi Nicole Kidman och Hugh Jackman som båda två är riktigt duktiga skådisar med brett register. Och handlingen skulle vara episk och mäktig.
Det är inte så att filmen är dålig. Det är den verkligen inte. Den är bra. Men den lyfter aldrig som den borde. Kanske ska man smälta den lite och se om den, men det känns tyvärr inte som att den kommer att bli bättre för det (som vissa filmer faktiskt kan bli). Storyn är i grund och botten en rätt enkel kärleksstory mellan Kidman och Jackman förlagd kring andra världskriget och den påverkan kriget hade på Australien. Luhrmann försöker berätta i svepande, grandiosa gester som är hans signum, men den här gången når han inte ändå fram. Jäkligt synd. Men visst, sevärd är den, bara inte världsomskakande som jag såg framför mig.
/Surskägget
Double Indemnity
@@@@
En av filmhistoriens riktigt stora film noirklassiker, kanske rentav mallen för hur en tvättäkta film noir bör vara. Nu finns den i en snygg och cool dvdutgåva som visserligen inte bjussar på nåt extramaterial, men som bjussar på schysst bild och ljud och omslag och det är alltid nåt (dessutom är inte priset så blodigt). Handlingen är typisk film noirig med en manipulativ, sexig, iskall och ondskefull kvinna som får en egentligen ganska snäll snubbe att ställa upp och döda hennes man. Han gör det för kärleken, hon för pengarna. Den perfekta planen visar sig snart inte vara fullt så perfekt som de hade önskat och bit för bit faller deras alibis sönder som den där statyn av Stalin som de välte för ett par år sen. Det här må vara gammalt, men det är förbannat bra. Raymond ”The Big Sleep” Chandler (även skaparen av privatdeckaren Phillip Marlowe) stod för delar av manuset (baserat på en bok av James M. Cain, som även skrev Postmannen Ringer Alltid Två Gånger) och han levererar skönt humoristiska repliker fyllda av sexuella undertoner. Varför kan inte all film vara såhär för? Inga specialeffekter att tala om, men karaktärer som lever och en story värd att se.
/Surskägget
En av filmhistoriens riktigt stora film noirklassiker, kanske rentav mallen för hur en tvättäkta film noir bör vara. Nu finns den i en snygg och cool dvdutgåva som visserligen inte bjussar på nåt extramaterial, men som bjussar på schysst bild och ljud och omslag och det är alltid nåt (dessutom är inte priset så blodigt). Handlingen är typisk film noirig med en manipulativ, sexig, iskall och ondskefull kvinna som får en egentligen ganska snäll snubbe att ställa upp och döda hennes man. Han gör det för kärleken, hon för pengarna. Den perfekta planen visar sig snart inte vara fullt så perfekt som de hade önskat och bit för bit faller deras alibis sönder som den där statyn av Stalin som de välte för ett par år sen. Det här må vara gammalt, men det är förbannat bra. Raymond ”The Big Sleep” Chandler (även skaparen av privatdeckaren Phillip Marlowe) stod för delar av manuset (baserat på en bok av James M. Cain, som även skrev Postmannen Ringer Alltid Två Gånger) och han levererar skönt humoristiska repliker fyllda av sexuella undertoner. Varför kan inte all film vara såhär för? Inga specialeffekter att tala om, men karaktärer som lever och en story värd att se.
/Surskägget
måndag 27 april 2009
Hostage
@@@
Bruce Willis är stenhård f d SWAT-kille som blivit förhandlare vid gisslansituationer. Efter ett misslyckande knäcks han och flyttar ut till en lugn byhåla och börjar där jobba som lokal sheriff. Allt är frid och fröjd tills ett gisslandrama drar igång i den lugna hålan. Willis tänker strunta i allt, men maffian blandar sig in i det hela och kidnappar Willis familj, och kräver att han ska ha hand om förhandlingarna i gisslandramat. Snurrigt värre? Nej, det är rätt så raka puckar faktiskt. Det jag gillade var tonen i filmen, till skillnad från de flesta actionrullar reagerar personer hyfsat realistiskt, t ex skakar Willis av rädsla sedan en pistol riktats mot honom, sånt är alltid kul att se. Tempot är högt, karaktärerna bra skrivna, skådisarna gör det de förväntas, och slutet är en sådär lagom flammande shoot-out.
/Surskägget
Bruce Willis är stenhård f d SWAT-kille som blivit förhandlare vid gisslansituationer. Efter ett misslyckande knäcks han och flyttar ut till en lugn byhåla och börjar där jobba som lokal sheriff. Allt är frid och fröjd tills ett gisslandrama drar igång i den lugna hålan. Willis tänker strunta i allt, men maffian blandar sig in i det hela och kidnappar Willis familj, och kräver att han ska ha hand om förhandlingarna i gisslandramat. Snurrigt värre? Nej, det är rätt så raka puckar faktiskt. Det jag gillade var tonen i filmen, till skillnad från de flesta actionrullar reagerar personer hyfsat realistiskt, t ex skakar Willis av rädsla sedan en pistol riktats mot honom, sånt är alltid kul att se. Tempot är högt, karaktärerna bra skrivna, skådisarna gör det de förväntas, och slutet är en sådär lagom flammande shoot-out.
/Surskägget
Wicker Park
@@@
Efter att ha läst på omslaget stod det klart att det här var en thriller. Varför den lanseras som thriller fattar jag dock inte, den kunde lika gärna lanserats som skräckfilm i såna fall, eller varför inte actionkomedi. Filmen passar inte in på nån av dessa genrer, utan är helt enkelt ett kärleksdrama. Ett kärleksdrama som liksom under filmens gång känns rätt så ordinärt, men som rymmer en hel del djup och annorlunda karaktärer när filmen är slut. Vi snackar en klart annorlunda kärlekstriangel, men att avslöja hur och varför är att förstöra filmen, det måste man se för att uppskatta. Josh Hartnett har huvudrollen, och ser ut och beter sig lite som en yngre Richard Gere av alla människor. Matthew "Scream" Lilliard dyker upp i en hyfsat seriös roll, men jag önskar mest att han sprang runt och var sprallig, det passar honom bättre. I slutänden övervinner dock självklart kärleken allt, och det är trösterikt och fint. Bygger på en fransk rulle, som jag dock inte sett, så det blir svårt att jämföra, men känner man fransmännen rätt är det mer naket, regn, vin och gråt i den.
/Surskägget
Efter att ha läst på omslaget stod det klart att det här var en thriller. Varför den lanseras som thriller fattar jag dock inte, den kunde lika gärna lanserats som skräckfilm i såna fall, eller varför inte actionkomedi. Filmen passar inte in på nån av dessa genrer, utan är helt enkelt ett kärleksdrama. Ett kärleksdrama som liksom under filmens gång känns rätt så ordinärt, men som rymmer en hel del djup och annorlunda karaktärer när filmen är slut. Vi snackar en klart annorlunda kärlekstriangel, men att avslöja hur och varför är att förstöra filmen, det måste man se för att uppskatta. Josh Hartnett har huvudrollen, och ser ut och beter sig lite som en yngre Richard Gere av alla människor. Matthew "Scream" Lilliard dyker upp i en hyfsat seriös roll, men jag önskar mest att han sprang runt och var sprallig, det passar honom bättre. I slutänden övervinner dock självklart kärleken allt, och det är trösterikt och fint. Bygger på en fransk rulle, som jag dock inte sett, så det blir svårt att jämföra, men känner man fransmännen rätt är det mer naket, regn, vin och gråt i den.
/Surskägget
Hardball
@@
Filmen som folk glömde. Keanu "Stenansiktet" Reeves blev super-mega-überkänd med The Matrix och direkt efter att den gjorde grandslam på biografer världen över kom super-mega-überfloppen The Watcher och så Hardball. Med tanke på att filmen handlar om att Keanu ska coache ett knattelag i baseball hoppade man väl inte jämfota av glädje över att se filmen, och trots att jag haft chans ett par gånger har jag undvikit den. Nu visade det sig att det inte var en glättig familjekomedi, utan en mer realistisk approach till genren. Keanu är notorisk spelare som har skulder till vartenda gangster i stan. För att skrapa ihop stålars börjar han coacha ett gäng tioåringar från ghettot. Där en sån här film i vanliga fall blir ha-ha-rolig, är den här bitvis tragisk och melankolisk. Förhållandena i ghettot och hur människorna som lever där har det skildras (vad jag antar) är realistsikt, och även om Keanus karaktär ändras under filmens gång känns det naturligt inte Hollywoodskt påklistrat. Summan av kardemumman? En film som inte kommer förändra ens liv, och som man inte kommer gråta över att aldrig ha sett, men om man ser den är den underhållande. Dessutom är Diane Lane med (hon borde haft en klart större karriär än hon haft) och det är aldrig fel.
Mannen På Balkongen
@@@
En gång i tiden, innan Peter Haber blev Beck och Persbrandt fick små utbrott som Gunvald Larsson, fanns Beckfilmerna med Gösta Ekman i huvudrollen (och tvärilskna Rolf Lassgård som Gunvald). I mina ögon är dessa Beckfilmer klart bättre än de som släppts på senare år. Inte kvalitetsmässigt kanske, hantverket är nog vassare i den nya generationens Beck, men känslan går inte att toppa i det tidiga 90-talets Beckfilmer. Ekman är för alltid snubbelgubben Papphammar, även som Beck (inte lika out of control förstås, men tendenserna finns där), Kjell Bergquist är grymt kul, småcynisk och bitterljuv som alltid och Lassgård som sagt är ilsket butter hela tiden mot allt och alla (nästan mer mot sina kollegor ibland än skurkarna han jagar). Storyn i denna del kretsar kring en barnmördare som våldtar och dödar småflickor i Stockholm. Beck och hans team påbörjar en jakt för att få stopp på eländet, och lyckas så klart i slutet. Charmen, glimten i ögat och den underliggande humorn gör detta till ett måste även om betyget aldrig kan bli mer än en trea.
/Surskägget
En gång i tiden, innan Peter Haber blev Beck och Persbrandt fick små utbrott som Gunvald Larsson, fanns Beckfilmerna med Gösta Ekman i huvudrollen (och tvärilskna Rolf Lassgård som Gunvald). I mina ögon är dessa Beckfilmer klart bättre än de som släppts på senare år. Inte kvalitetsmässigt kanske, hantverket är nog vassare i den nya generationens Beck, men känslan går inte att toppa i det tidiga 90-talets Beckfilmer. Ekman är för alltid snubbelgubben Papphammar, även som Beck (inte lika out of control förstås, men tendenserna finns där), Kjell Bergquist är grymt kul, småcynisk och bitterljuv som alltid och Lassgård som sagt är ilsket butter hela tiden mot allt och alla (nästan mer mot sina kollegor ibland än skurkarna han jagar). Storyn i denna del kretsar kring en barnmördare som våldtar och dödar småflickor i Stockholm. Beck och hans team påbörjar en jakt för att få stopp på eländet, och lyckas så klart i slutet. Charmen, glimten i ögat och den underliggande humorn gör detta till ett måste även om betyget aldrig kan bli mer än en trea.
/Surskägget
Adaptation
@@@
Hela den samlade filmrecensionseliten öste fyror och femmor över den här filmen. Det är Spike Jonze som regisserat, Charlie Kaufman som skrivit manus, med Nicolas Cage och Meryl Streep i huvudrollerna. Handlingen är sådär lite tokig och icke-traditionell, och ger visst sken av att vara lite sådär intellektuellt rolig också (lite som I Huvudet På John Malkovich som är gjord av Jonze/Kaufman). Dessa kriterier gör att det per automatik blir fyror och femmor när recensenterna sätter igång. Adaption är okej, lite för lång, lite för seg på sina ställen, lite för underfyndig för sitt eget bästa, men dock klart sevärd. Framförallt kändes det som att de kramade ur lite för mycket ur tredje akten. Bättre att sluta i tid. Kill your darlings kallas det.
/Surskägget
Hela den samlade filmrecensionseliten öste fyror och femmor över den här filmen. Det är Spike Jonze som regisserat, Charlie Kaufman som skrivit manus, med Nicolas Cage och Meryl Streep i huvudrollerna. Handlingen är sådär lite tokig och icke-traditionell, och ger visst sken av att vara lite sådär intellektuellt rolig också (lite som I Huvudet På John Malkovich som är gjord av Jonze/Kaufman). Dessa kriterier gör att det per automatik blir fyror och femmor när recensenterna sätter igång. Adaption är okej, lite för lång, lite för seg på sina ställen, lite för underfyndig för sitt eget bästa, men dock klart sevärd. Framförallt kändes det som att de kramade ur lite för mycket ur tredje akten. Bättre att sluta i tid. Kill your darlings kallas det.
/Surskägget
Polismördaren
@@@
Det är hög charmfaktor på den här omgången Beck, klart roligare än de "nya" Beckrullarna med Haber i huvudrollen. Roligast av allt med den här filmen var att ingen mindre än Micke P himself dyker upp i en extremt liten biroll med tre repliker som jättearg snut (hahahahaha, får han spela annat?). Ekman glider runt och är soft som få, Rolf Lassgård som Gunvald är vresig och grinig, och Kjell Bergquist är...ja, Kjell Bergquist helt enkelt (och ingen gör Kjell så bra som han själv, han är alltid den stora behållningen). Storyn är en soppa där två ungdomar på glid på nåt sätt blandas ihop med en kvinnomördare. När det hela är över har en polis dött, en av ungdomarna likaså, och Johan Widerberg har fått grina vid en bensinpump med tändare i handen. Svensk polisfilm när den är som bäst (och nej, jag är inte ironisk, det här är bra skit).
/Surskägget
Det är hög charmfaktor på den här omgången Beck, klart roligare än de "nya" Beckrullarna med Haber i huvudrollen. Roligast av allt med den här filmen var att ingen mindre än Micke P himself dyker upp i en extremt liten biroll med tre repliker som jättearg snut (hahahahaha, får han spela annat?). Ekman glider runt och är soft som få, Rolf Lassgård som Gunvald är vresig och grinig, och Kjell Bergquist är...ja, Kjell Bergquist helt enkelt (och ingen gör Kjell så bra som han själv, han är alltid den stora behållningen). Storyn är en soppa där två ungdomar på glid på nåt sätt blandas ihop med en kvinnomördare. När det hela är över har en polis dött, en av ungdomarna likaså, och Johan Widerberg har fått grina vid en bensinpump med tändare i handen. Svensk polisfilm när den är som bäst (och nej, jag är inte ironisk, det här är bra skit).
/Surskägget
Syriana
@@@
Hmmm, svår rulle det här. Fyra handlingar som snurrar runt samtidigt, olja, politik, religion, spionage och familj i en enda röra utan tydlig röd linje. Skulle jag få den direkta frågan: "Vad handlar filmen om?" skulle jag nog rycka på axlarna och säga: "Jag vet inte". För det finns ingen handling i klassisk mening, och även om historierna vävs ihop görs det inte på samma konkreta sätt som i andra filmer med många handlingar och karaktärer som Crash eller Short Cuts. Filmen är på en gång bra, och på samma gång rätt märklig. Visst, vi får ta del av en hel del människoöden, och vissa partier är intressanta och spännande, men när eftertexterna rullar är det svårt att få grepp om helheten. Vad ville regissören säga egentligen? Fast det är ju lite det som är det geniala med rullen, eftersom att det inte finns tydliga karaktärer och eftersom att man inte delar upp allt i gott och ont blir det mer som det vardagliga livet, och livet är ju konstigt och icke-linjärt. En film man vill se om, och det är egentligen ett betyg gott som något.
/Surskägget
Hmmm, svår rulle det här. Fyra handlingar som snurrar runt samtidigt, olja, politik, religion, spionage och familj i en enda röra utan tydlig röd linje. Skulle jag få den direkta frågan: "Vad handlar filmen om?" skulle jag nog rycka på axlarna och säga: "Jag vet inte". För det finns ingen handling i klassisk mening, och även om historierna vävs ihop görs det inte på samma konkreta sätt som i andra filmer med många handlingar och karaktärer som Crash eller Short Cuts. Filmen är på en gång bra, och på samma gång rätt märklig. Visst, vi får ta del av en hel del människoöden, och vissa partier är intressanta och spännande, men när eftertexterna rullar är det svårt att få grepp om helheten. Vad ville regissören säga egentligen? Fast det är ju lite det som är det geniala med rullen, eftersom att det inte finns tydliga karaktärer och eftersom att man inte delar upp allt i gott och ont blir det mer som det vardagliga livet, och livet är ju konstigt och icke-linjärt. En film man vill se om, och det är egentligen ett betyg gott som något.
/Surskägget
View From The Top
@@@
Söt och kul liten story om ung white trashtjej från djupaste södern (här gestaltad av Gwyneth Paltrow) som vill komma bort från sin trailer och se världen. Lyckan blir att söka in som flygvärdinna och hamna på bästa bolaget med bästa rutten (som av nån anledning råkar vara New York - Paris). Mike Myers är kul (som alltid) som instruktör, Christina Applegate är elak som den elaka bitchen, och Kelly "jag är mest känd för att jag är gift med John Travolta" Preston (som för övrigt antingen stoppat bomull i behån för filmens räkning, skaffat sillisar, eller bara av nån annan anledning fått mycket större bröst över en natt) charmig som den snälla men lite halvgamla flygvärdinnan som lär upp alla andra. En del riktigt sköna skämt varvas med lite snäll och dumsöt gullegull i sann Hollywoodstil. Kul och inte alls så dålig som alla svenska recensenter ville få den till (gick väl tre dagar på bio typ).
/Surskägget
Söt och kul liten story om ung white trashtjej från djupaste södern (här gestaltad av Gwyneth Paltrow) som vill komma bort från sin trailer och se världen. Lyckan blir att söka in som flygvärdinna och hamna på bästa bolaget med bästa rutten (som av nån anledning råkar vara New York - Paris). Mike Myers är kul (som alltid) som instruktör, Christina Applegate är elak som den elaka bitchen, och Kelly "jag är mest känd för att jag är gift med John Travolta" Preston (som för övrigt antingen stoppat bomull i behån för filmens räkning, skaffat sillisar, eller bara av nån annan anledning fått mycket större bröst över en natt) charmig som den snälla men lite halvgamla flygvärdinnan som lär upp alla andra. En del riktigt sköna skämt varvas med lite snäll och dumsöt gullegull i sann Hollywoodstil. Kul och inte alls så dålig som alla svenska recensenter ville få den till (gick väl tre dagar på bio typ).
/Surskägget
Cheech & Chong's Up In Smoke
@@@
Cheech Marin och Thomas Chong var hur stora som helst i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Sen dalade stjärnan, och det dröjde i princip fram till From Dusk 'Til Dawn för Cheech att få en liten comeback. Nu dyker han upp lite här och där titt som tätt. Chong hade en butikskedja där han sålde prylar att använda när man rökte marijuana, och fick efter diverse åtal lägga ner och lova att han aldrig ska röka på nånsin igen. Men det är nu och då var då. Deras filmer gick i princip ut på en enda sak, att röka på så mycket som möjligt och på grund av rökat hamna i så dråpliga situationer som möjligt vilket bäddar för stor komik - åtminstone ibland. Första halvan av filmen är riktigt kul, men sen verkar idéerna ha tagit slut. Det är inte deras sämsta film (deras sämsta är Cheechs & Chongs Corsican Brothers, undvik den) men inte deras bästa heller (det tycker jag är Cheech & Chong's Next Movie, hehe). Men som lite brajhumor funkar Up In Smoke helt klart.
/Surskägget
Cheech Marin och Thomas Chong var hur stora som helst i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Sen dalade stjärnan, och det dröjde i princip fram till From Dusk 'Til Dawn för Cheech att få en liten comeback. Nu dyker han upp lite här och där titt som tätt. Chong hade en butikskedja där han sålde prylar att använda när man rökte marijuana, och fick efter diverse åtal lägga ner och lova att han aldrig ska röka på nånsin igen. Men det är nu och då var då. Deras filmer gick i princip ut på en enda sak, att röka på så mycket som möjligt och på grund av rökat hamna i så dråpliga situationer som möjligt vilket bäddar för stor komik - åtminstone ibland. Första halvan av filmen är riktigt kul, men sen verkar idéerna ha tagit slut. Det är inte deras sämsta film (deras sämsta är Cheechs & Chongs Corsican Brothers, undvik den) men inte deras bästa heller (det tycker jag är Cheech & Chong's Next Movie, hehe). Men som lite brajhumor funkar Up In Smoke helt klart.
/Surskägget
Any Which Way You Can
@@@
Clintan fortsätter att sparka stjärt, dricka bärs, lyssna på country, hångla med Sondra Locke, hänga med sin apa Clyde och bli jagad av alla från maffian till nynazistiska bikergäng. I mångt och mycket är det med andra ord exakt samma film som föregångaren Every Which Way But Loose. Den här gången slänger man in en brutal fighter som Clintan ska möta, en snubbe som är lika farlig som Clintan själv när det kommer till dessa olagliga knytnävsslagsmål. De båda männen hyser en gemensam respekt för varandra och tränar och umgås en del tillsammans inför matchen. Själva fighten tar plats över en hel stad och grabbarna spöar verkligen skiten ur varandra innan vinnaren kan koras. Som jag skrev om ettan, det här är som Cannonball Run fast med slagsmål istället för bilar. Ibland räcker det långt.
/Surskägget
Clintan fortsätter att sparka stjärt, dricka bärs, lyssna på country, hångla med Sondra Locke, hänga med sin apa Clyde och bli jagad av alla från maffian till nynazistiska bikergäng. I mångt och mycket är det med andra ord exakt samma film som föregångaren Every Which Way But Loose. Den här gången slänger man in en brutal fighter som Clintan ska möta, en snubbe som är lika farlig som Clintan själv när det kommer till dessa olagliga knytnävsslagsmål. De båda männen hyser en gemensam respekt för varandra och tränar och umgås en del tillsammans inför matchen. Själva fighten tar plats över en hel stad och grabbarna spöar verkligen skiten ur varandra innan vinnaren kan koras. Som jag skrev om ettan, det här är som Cannonball Run fast med slagsmål istället för bilar. Ibland räcker det långt.
/Surskägget
Richard Pryor: Here And Now
@@@
Utan Richard Pryor skulle väl knappt hälften av alla ståuppkomiker finnas idag. Tillsammans med Lenny Bruce var det Pryor som stod där och provocerade och pressade gränserna för det tillåtna. Inte nog med att han var politisk och våga skämta om rasism och gamla ruttna värderingar, han var otroligt självutlämnande och skämtade mycket och ofta om sina alkohol- och drogproblem. Den här ståupprullen spelades in bara nåt halvår efter att han nyktrat till. Det märks att det är en person som fortfarande kämpar med sitt missbruk. Han är lite ofokuserad och inte lika skarp som de gånger när han varit nykter en längre tid eller fortfarande använt droger. Men en ofokuserad Pryor är fortfarande dubbelt så kul som de flesta andra komiker så det bjussas ju fortfarande på en hel del sköna garv. Filmen tillhör inte hans starkaste uppvisningar, men den är fortfarande mer än värd att se.
/Surskägget
Utan Richard Pryor skulle väl knappt hälften av alla ståuppkomiker finnas idag. Tillsammans med Lenny Bruce var det Pryor som stod där och provocerade och pressade gränserna för det tillåtna. Inte nog med att han var politisk och våga skämta om rasism och gamla ruttna värderingar, han var otroligt självutlämnande och skämtade mycket och ofta om sina alkohol- och drogproblem. Den här ståupprullen spelades in bara nåt halvår efter att han nyktrat till. Det märks att det är en person som fortfarande kämpar med sitt missbruk. Han är lite ofokuserad och inte lika skarp som de gånger när han varit nykter en längre tid eller fortfarande använt droger. Men en ofokuserad Pryor är fortfarande dubbelt så kul som de flesta andra komiker så det bjussas ju fortfarande på en hel del sköna garv. Filmen tillhör inte hans starkaste uppvisningar, men den är fortfarande mer än värd att se.
/Surskägget
onsdag 22 april 2009
Vem har bäst filmsmak? Vrångmannen eller Surskägget?
Enligt den senaste enkäten så tyckte 47% att vi har lika dålig filmssmak. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH lustigkurrar som inte kan rösta ordentligt! Vi tar dock aldrig åt oss. Dels eftersom jag (Vrångmannen) kom tvåa med flest röster (eeehehehe!!) och dels eftersom vi redan vet att vi är bäst och att ni inte klarar er utan våra sköna anekdoter och grymma, klockrena recensioner!
GET IT HERE MOTHERFUCKERS! GET IT HERE!
/Vrångmannen & Surskägget
GET IT HERE MOTHERFUCKERS! GET IT HERE!
/Vrångmannen & Surskägget
tisdag 21 april 2009
Vrångmannen dissar Surskäggets dvd-samling
Förra sommaren råkade Surskägget befinna sig i mitt hem och gjorde då ett genant försök att dissa några av rullarna i min härliga filmsamling http://film4fucksake.blogspot.com/2008/06/surskgget-dissar-vrngmannens-dvd.html
Surskägget har gjort det till sitt personliga korståg att tala om för folk att denna är ok. Det är den inte någonstans. Inte nog med att den är en av de mest bespottade rullar på senare tid den lever även upp till de snorloskorna. Ben Affleck är torpeden Gigli som ändå har ett hjärta av guld och Jennifer Lopez är lesbisk tuffing. Tillsammans kidnappar dom en mentalt handikappad brorsa till en åklagare för att maffian typ sa så. HAHAHAHA! Affleck spelar över så man tror man är på roliga timmen och killen som spelar mentalt handikappad har kollat på Rain Man men glömt att man måste ha talang. Är detta en fars? Är det på riktigt? Vem skrev det här? Hahahaha! Regissören Martin Brest (Snuten i Hollywood, Midnight Run, En Kvinnas Doft) måste ha sniffat lim och Al Pacino i en bisarr biroll skall SKÄMMAS! Att se filmen är att fela, att äga den är fruktansvärt och horribelt. Ta nu ditt förnuft till fånga skägget och åk till närmaste sjö. Kanske flyter fanskapet en liten stund innan det sjunker till botten.
2. 28 Dagar
Sandra Bullock är en pillerknaprande alkis som tvingas in på ett hem. Filmen i sig kanske funkar på TV en söndag om man verklig..nej nej NEJ! Man kan nästan se Bullocks desperation - jag är allvarlig skådis men är ändå så där söt som ni minns mig i alla myskomedier. Hon vill så gärna vara både rolig och allvarlig men blir inget. En komedi som ingen skrattar åt och ett drama som ingen bryr sig om. Sliskigt, förutsägbart och en dvd man absolut inte kan äga. Jo just ja, det kan man visst..
SURSKÄGGET SVARAR: Jaha, vaknade nån upp på "jag-tror-jag-ska-pissa-Sandra-Bullock-i-ansiktet-humör" idag eller? Visst, det är ingen Oscarsvinnare, men som feel-good-rulle en fredag när man sitter å myser lite med sin flick/pojkvän funkar den mer än väl. Bullock har charm så det räcker och blir över även för en standardrulle. Jag säger trea!
3. Hotet
När Stefan Sauk hoppar in genom fönstret och bryter nacken av skurken hade regissören Kjell Sundvall hoppats på att folk skulle jubla. De som orkade sig genom det här dravlet så pass länge garvar eller blir förbannade. En makalös film som är skoj om du har nån polare över på grogg och vill känna dig lite överlägsen med den klassiska repliken "jag skulle ha gjort det bättre". Hotet är en av de filmer där de flesta med regidrömmar och lite vett hade lyckats. FY DONG vilket prutt och äger man den så ska det vara som ett litet internt skämt, inte som Surskägget som tycker den är ok och vill även äga den på Blu-ray!
SURSKÄGGET SVARAR: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Kan bara hålla med Vrångmannen om allt. Jag försvarar ägandet med att man inte kan slänga en film (det är emot mina principer) och det finns inte en begagnatbutik i världen som köper in den här dyngan för en krona ens. Att jag skulle tycka den är ok och vilja ha den på Blu-Ray säger nog mer om Vrångmannens önskemål än mina..
4. Stealth
Ok den här är det i allafall lite fart i och Jessica Biel meeeeeen C'MON! Vilken bortglömd soppa till dussinrulle som nu endast fyller en funktion, att dra ner medelbetyget i Surskäggets stora filmsamling. Fun and dumb men mest dumb med bitvis ganska dåliga effekter och för mycket by the book we have seen it before hela tiden. Titta och glömma är alltid ok men äger man den måste man gräva djupare och alltid fråga varför, varför VARFÖÖÖR?!! Och Jessica Biel.
SURSKÄGGET SVARAR: Men come on! Recenserade den här för ett tag sedan. Gav den en trea då och står för den än!
/Vrångmannen (med Surskäggets svar)
Vengeance is a long time coming! Låt oss nu ta en liten titt långt in i Surskäggets GIGANTISKA filmgrotta och se vilket snask vi kan gräva fram.
1. Gigli
Surskägget har gjort det till sitt personliga korståg att tala om för folk att denna är ok. Det är den inte någonstans. Inte nog med att den är en av de mest bespottade rullar på senare tid den lever även upp till de snorloskorna. Ben Affleck är torpeden Gigli som ändå har ett hjärta av guld och Jennifer Lopez är lesbisk tuffing. Tillsammans kidnappar dom en mentalt handikappad brorsa till en åklagare för att maffian typ sa så. HAHAHAHA! Affleck spelar över så man tror man är på roliga timmen och killen som spelar mentalt handikappad har kollat på Rain Man men glömt att man måste ha talang. Är detta en fars? Är det på riktigt? Vem skrev det här? Hahahaha! Regissören Martin Brest (Snuten i Hollywood, Midnight Run, En Kvinnas Doft) måste ha sniffat lim och Al Pacino i en bisarr biroll skall SKÄMMAS! Att se filmen är att fela, att äga den är fruktansvärt och horribelt. Ta nu ditt förnuft till fånga skägget och åk till närmaste sjö. Kanske flyter fanskapet en liten stund innan det sjunker till botten.SURSKÄGGET SVARAR: Precis som Vrångmannen sist är jag snabb till försvar. Visst är det så att med en så stooooor filmsamling som man har slinker det alltid igenom ett par ettor (att Vrångmannen missade de uppenbara träskbottennappen som Godzilla, Spawn och Solstorm fattar jag inte men men). Gigli är och förblir en sjukt underskattad rulle. Jag hävdar nu och kommer alltid att hävda att filmen fick skit för att Affleck och Lopez dejtade och alla tidningar bara skrev skit om dem hela tiden och filmen fick en del av den skiten av bara farten. Det är en klockren trea, och jag var underhållen mest hela tiden.
2. 28 Dagar
Sandra Bullock är en pillerknaprande alkis som tvingas in på ett hem. Filmen i sig kanske funkar på TV en söndag om man verklig..nej nej NEJ! Man kan nästan se Bullocks desperation - jag är allvarlig skådis men är ändå så där söt som ni minns mig i alla myskomedier. Hon vill så gärna vara både rolig och allvarlig men blir inget. En komedi som ingen skrattar åt och ett drama som ingen bryr sig om. Sliskigt, förutsägbart och en dvd man absolut inte kan äga. Jo just ja, det kan man visst..SURSKÄGGET SVARAR: Jaha, vaknade nån upp på "jag-tror-jag-ska-pissa-Sandra-Bullock-i-ansiktet-humör" idag eller? Visst, det är ingen Oscarsvinnare, men som feel-good-rulle en fredag när man sitter å myser lite med sin flick/pojkvän funkar den mer än väl. Bullock har charm så det räcker och blir över även för en standardrulle. Jag säger trea!
3. Hotet
När Stefan Sauk hoppar in genom fönstret och bryter nacken av skurken hade regissören Kjell Sundvall hoppats på att folk skulle jubla. De som orkade sig genom det här dravlet så pass länge garvar eller blir förbannade. En makalös film som är skoj om du har nån polare över på grogg och vill känna dig lite överlägsen med den klassiska repliken "jag skulle ha gjort det bättre". Hotet är en av de filmer där de flesta med regidrömmar och lite vett hade lyckats. FY DONG vilket prutt och äger man den så ska det vara som ett litet internt skämt, inte som Surskägget som tycker den är ok och vill även äga den på Blu-ray!SURSKÄGGET SVARAR: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Kan bara hålla med Vrångmannen om allt. Jag försvarar ägandet med att man inte kan slänga en film (det är emot mina principer) och det finns inte en begagnatbutik i världen som köper in den här dyngan för en krona ens. Att jag skulle tycka den är ok och vilja ha den på Blu-Ray säger nog mer om Vrångmannens önskemål än mina..
4. Stealth
Ok den här är det i allafall lite fart i och Jessica Biel meeeeeen C'MON! Vilken bortglömd soppa till dussinrulle som nu endast fyller en funktion, att dra ner medelbetyget i Surskäggets stora filmsamling. Fun and dumb men mest dumb med bitvis ganska dåliga effekter och för mycket by the book we have seen it before hela tiden. Titta och glömma är alltid ok men äger man den måste man gräva djupare och alltid fråga varför, varför VARFÖÖÖR?!! Och Jessica Biel.SURSKÄGGET SVARAR: Men come on! Recenserade den här för ett tag sedan. Gav den en trea då och står för den än!
/Vrångmannen (med Surskäggets svar)
måndag 20 april 2009
Troja
@@@
På papper är det här en fantastisk film. Med avstamp i en av litteraturens största klassiker, Illiaden, som i princip har allt en riktigt bra story ska ha (krig, kärlek, hjältar, skurkar, mod och svek) får vi följa den sköna Helena och hennes Paris och det krig som utbryter enbart på grund av deras förbjudna kärlek. Och i rollistan dyker namn som Brad Pitt, Peter O´Toole, Eric Bana, Orlando Bloom, Brian Cox, Brendan Gleeson, Sean Bean och Julie Christie upp. Manus av ingen mindre än David Benioff som gav oss lysande 25th Hour. Som sagt, på papper är det här fantastiskt. Meeeeeeeen...
Jag gillar verkligen den här typen av episk mastodontfilm. Det fäktas med svärd och anfalls med spjut och alla har fåniga frisyrer och babblar om ära och hjältedåd och kärlek som om de vore karaktärer i en Shakespearepjäs. Och det är inte så att Troja är dålig, det är bara det att den inte är sådär bra som den borde vara. Det borde vara en himlastormande femma som skakar om en som typ Sagan Om Ringen gjorde, men istället är det två och en halv timmes okej underhållning. Inget fel med det, meeeeeeen....
/Surskägget
På papper är det här en fantastisk film. Med avstamp i en av litteraturens största klassiker, Illiaden, som i princip har allt en riktigt bra story ska ha (krig, kärlek, hjältar, skurkar, mod och svek) får vi följa den sköna Helena och hennes Paris och det krig som utbryter enbart på grund av deras förbjudna kärlek. Och i rollistan dyker namn som Brad Pitt, Peter O´Toole, Eric Bana, Orlando Bloom, Brian Cox, Brendan Gleeson, Sean Bean och Julie Christie upp. Manus av ingen mindre än David Benioff som gav oss lysande 25th Hour. Som sagt, på papper är det här fantastiskt. Meeeeeeeen...
Jag gillar verkligen den här typen av episk mastodontfilm. Det fäktas med svärd och anfalls med spjut och alla har fåniga frisyrer och babblar om ära och hjältedåd och kärlek som om de vore karaktärer i en Shakespearepjäs. Och det är inte så att Troja är dålig, det är bara det att den inte är sådär bra som den borde vara. Det borde vara en himlastormande femma som skakar om en som typ Sagan Om Ringen gjorde, men istället är det två och en halv timmes okej underhållning. Inget fel med det, meeeeeeen....
/Surskägget
tisdag 14 april 2009
Bästa westernfilmen
Då var det slut på westerntemat här på bloggen för denna gång gott folk. Några drar en suck av lättnad och andra gråter som när dom såg Schindler's List. I vår enkät frågade vi vilken westernfilm som egentligen är bäst och vinnaren blev inte helt otippat Den Gode, Den Onde, Den Fule, en otroligt bra rulle som man bara skall ha sett och sett om. Tvåa kom Unforgiven (som gav Clintan en Oscar för bästa regi) och som förmodligen kan ses som den sista riktigt bra västernfilmen vi någonsin kommer att få se. Westerntemat har också bevisat att även om John Wayne var lite tuff på sin tid så skulle Clint Eastwood spöat skiten ur honom i vilket saloonbråk som helst.
Nu rider iväg över prärien till nästa stad där vi säljer hästarna för en näve biobiljetter!
/Vrångmannen & Surskägget
Nu rider iväg över prärien till nästa stad där vi säljer hästarna för en näve biobiljetter!
/Vrångmannen & Surskägget
torsdag 9 april 2009
The Directors - Sergio Leone
Alla westernfans håller Sergio Leone varmt om hjärtat. Mannen gav oss några av de bästa westernfilmerna som gjorts och sparkade nytt blod och liv i genren under 1960-talet. Vi har redan avverkat ett av hans mästerverk tidigare (Once Upon A Time In the West) men oavsett den eller gangsterfilmen Once Upon A Time In America är Leone främst känd för den såkallade Man With No Name Trilogin som kom i början av 60-talet.Leone hade fötts rakt in i italienska filmbranschen av mamma och pappa som båda pysslade med film så valet att fortsätta i deras fotspår måste varit väldigt naturlig för Leone. Hans bildspråk med täta närbilder och närmast balettliknande klippning inför tuffa actionscener har härmats men aldrig åstadkommits med samma finess. I år är det tjugo år sedan han dog (30 april 1989) och det borde alla filmälskare hedra genom att ta och sätta sig ner med några av hans filmer och njuta av de många timmars glädje han gav oss. Mr Leone, Filmbloggen bugar och bockar och lyfter på hatten för er!
För En Handfull Dollar (1964)
@@@@
Att Kurosawas gamla samurajrullar inspirerade Leone starkt har det aldrig varit nån tvekan om, men naturligtvis är hyllningen till Kurosawa som starkast här. Leone tog pärlan Yojimbo (gjord bara tre år tidigare) och förflyttade storyn från samurajeran till vilda västern. Annars är det mer eller mindre exakt samma film. Ensam hjälte kommer till liten håla. Spelar ut två gangstergäng mot varandra. Sticker därifrån med pengarna (och räddar en familj på kuppen). Visst hade liknande westernrullar gjorts förr, men Leone och Clintan gav genren en nerv och ett visst våld som inte setts förr. Succén var ett faktum och de två uppföljarna gjorde både Clintan och Leone till affischnamn.
/Surskägget
@@@@
/Vrångmannen
För Några Få Dollar Mer (1965)
@@@@
För att ge Clintan lite mer att spela mot i rond två tog man in Lee van Cleef som motpol. Vilket naturligtvis fungerade såpass bra att van Cleef mer eller mindre repriserade sin roll i Den Gode, Den Onde, Den Fule liksom Clintan mer eller mindre spelade samma roll som Mannen Utan Namn tre filmer på raken. De är två prisjägare på jakt efter samma skalp, en blodtörstig mördare vars gäng ska råna en bank. van Cleef har dessutom en personlig vendetta att hämnas för medan Clintan mest vill ha pengarna. Tempot, bildberättandet, karaktärerna och musiken vävs ihop på ett perfekt sätt och gör detta till en minnesvärd western som helt klart tillhör milstolparna i genren. Att Leone kunde toppa detta bara ett år senare är fantastiskt.
/Surskägget
@@@@
/Vrångmannen
Den Gode, Den Onde, Den Fule (1966)
@@@@@
Kan det vara den bästa western som gjorts? Jag tycker det. Vet att en del håller Unforgiven lite högre, men även om Unforgiven är jääääkligt bra är det svårt att bräcka denna episka och fantastiska westernklassiker. Den var runt 2.40 i originalversion, och nu har det släppts en director's cut på närmare tre timmar. Och vartenda minut är spännande, välgjord och perfekt in i minsta detalj. Det är få filmer jag sett så många gånger som den här och den är lika bra varje gång. Slutscenen med de tre revolvermännen som under bitter tystnad tittar på varandra och undrar vem som ska skjuta vem och var skatten ligger gömd är så makalöst bra att jag får gåshud bara jag tänker på den. Ett måste i varje seriös filmsamling.
/Surskägget
@@@@@
/Vrångmannen
Fotnot: Såhär ense har inte Vrångmannen och Surskägget varit sen Clintan drog på sig cowboyhatten sist. Hail Leone.
måndag 6 april 2009
Unforgiven
@@@@+
En film som mycket välförtjänt knep hem ett gäng Oscars och som jag alltid känt varit vändpunkten för Clintan vad gäller att gå från smådissad till superhyllad av de fina kritikerna. Visst, han fick mycket cred för sin regi redan för Bird, men det känns ändå som att han smutskastades lite för rullar som Heartbreak Ridge, The Dead Pool och The Rookie som kom runt samma tidpunkt. Men med Unforgiven var det som att allt var förlåtet och helt plötsligt slogs kritikerna om att hylla mannen vi fans alltid vetat var bäst och tuffast. Och Unforgiven är förstås helt fantastisk. Vi får en hård, karg och elak western som nog ligger närmare sanningen om hur det faktiskt kunde se ut i vissa små städer förr än vad man skulle kunna tro. Gene Hackman som sheriff är lika smutsig och tarvlig som skurkarna han ska försvara staden ifrån, och hade det inte varit för att han råkar bära en sheriffstjärna skulle han lika gärna kunnat vara en av busarna han spöar upp och slänger i finkan. Skottlossningarna är realistiska med vapen som inte funkar och som inte är så pricksäkra skötta av män som är nervösa och livrädda för att få en kula i sig och därmed är fumliga och skjuter ännu sämre. Tempot är långsamt, Clintan har inte bråttom att berätta sin historia, men det gör också att karaktärerna verkligen får liv och när det väl blir skottlossning och det tar hus i helvete så känns det dubbelt så spännande än i en ”vanlig” western. En sjukt bra film på alla sätt och vis helt enkelt.
/Surskägget
@@@@+
Inte en en femma men fan i mig mycket nära. Inget mer att tillägga efter Surskäggets genomgående recension.
/Vrångmannen
En film som mycket välförtjänt knep hem ett gäng Oscars och som jag alltid känt varit vändpunkten för Clintan vad gäller att gå från smådissad till superhyllad av de fina kritikerna. Visst, han fick mycket cred för sin regi redan för Bird, men det känns ändå som att han smutskastades lite för rullar som Heartbreak Ridge, The Dead Pool och The Rookie som kom runt samma tidpunkt. Men med Unforgiven var det som att allt var förlåtet och helt plötsligt slogs kritikerna om att hylla mannen vi fans alltid vetat var bäst och tuffast. Och Unforgiven är förstås helt fantastisk. Vi får en hård, karg och elak western som nog ligger närmare sanningen om hur det faktiskt kunde se ut i vissa små städer förr än vad man skulle kunna tro. Gene Hackman som sheriff är lika smutsig och tarvlig som skurkarna han ska försvara staden ifrån, och hade det inte varit för att han råkar bära en sheriffstjärna skulle han lika gärna kunnat vara en av busarna han spöar upp och slänger i finkan. Skottlossningarna är realistiska med vapen som inte funkar och som inte är så pricksäkra skötta av män som är nervösa och livrädda för att få en kula i sig och därmed är fumliga och skjuter ännu sämre. Tempot är långsamt, Clintan har inte bråttom att berätta sin historia, men det gör också att karaktärerna verkligen får liv och när det väl blir skottlossning och det tar hus i helvete så känns det dubbelt så spännande än i en ”vanlig” western. En sjukt bra film på alla sätt och vis helt enkelt.
/Surskägget
@@@@+
Inte en en femma men fan i mig mycket nära. Inget mer att tillägga efter Surskäggets genomgående recension.
/Vrångmannen
Förföljarna
@@@@
En av de riktigt klassiska gamla westernfilmerna. John Wayne spelar cowboy på jakt efter en indianstam som dödat och kidnappat delar av hans familj. Med sig har han en styvbror till flickan som blivit bortförd. Storyn är inte svårare än så, men innehåller samtidigt många bottnar och turer som gör filmen fascinerande och magisk. I grund och botten är det en karaktärsdriven film där det visar sig att våra hjältar (främst Wayne) inte är så reko snubbar som man skulle kunna tro. Regissör John Ford bjussar verkligen på en av sina bästa filmer med denna, liksom Wayne som mycket väl kan ha gjort sitt livs roll. Och som om det inte vore nog måste detta vara en av de snyggaste westerns som någonsin gjorts. Färgerna är underbara och Ford utnyttjar vartenda millimeter av de fantastiska miljöerna för att ge oss en upplevelse över det vanliga.
/Surskägget
En av de riktigt klassiska gamla westernfilmerna. John Wayne spelar cowboy på jakt efter en indianstam som dödat och kidnappat delar av hans familj. Med sig har han en styvbror till flickan som blivit bortförd. Storyn är inte svårare än så, men innehåller samtidigt många bottnar och turer som gör filmen fascinerande och magisk. I grund och botten är det en karaktärsdriven film där det visar sig att våra hjältar (främst Wayne) inte är så reko snubbar som man skulle kunna tro. Regissör John Ford bjussar verkligen på en av sina bästa filmer med denna, liksom Wayne som mycket väl kan ha gjort sitt livs roll. Och som om det inte vore nog måste detta vara en av de snyggaste westerns som någonsin gjorts. Färgerna är underbara och Ford utnyttjar vartenda millimeter av de fantastiska miljöerna för att ge oss en upplevelse över det vanliga.
/Surskägget
torsdag 2 april 2009
Häng Dom Högt
@@@
Clintan återvände till USA för att återskapa magin från Italien. Men regissör Ted Post är ingen Sergio Leone och även om Teddan kopierar mycket från Leone (snabba inzoomningar och stirrande ögon i extrema närbilder) är det förstås inte utfört med samma stil och finess. Dock är filmen riktigt bra till en början. Clintan blir falskt anklagad för att ha stulit en hjord oxar och hängs av en lynchmobb. Traktens sheriff råkar komma förbi och räddar Clintan och när Clintan repat sig är det dags för hämnden. Han blir själv sheriff och rider ut för att jaga rätt på missdådarna och släpa dem inför rätta. Så långt allt väl. Men nånstans kring 70 minuter in i filmen tappar den fokus. Clintan mjuknar till, blir lite kär och så har vi en halvtimmes kärleksstory innan Clintan tycks komma ihåg att han måste ha ihjäl alla skurkarna och så är de sista tio minuterna tillbaka på rätt spår. Tyvärr förstör den romantiska halvtimmen ganska mycket både för tempo och handling. Fortfarande en bra film, men potentialen för en riktigt grym rulle fanns ju där. Om bara Leone fått detta manus i sina händer hade vi haft en helt annan rulle. Men den skvallrade lite om vad komma skulle i både Mannen Med Oxpiskan och Pale Rider.
/Surskägget
Clintan återvände till USA för att återskapa magin från Italien. Men regissör Ted Post är ingen Sergio Leone och även om Teddan kopierar mycket från Leone (snabba inzoomningar och stirrande ögon i extrema närbilder) är det förstås inte utfört med samma stil och finess. Dock är filmen riktigt bra till en början. Clintan blir falskt anklagad för att ha stulit en hjord oxar och hängs av en lynchmobb. Traktens sheriff råkar komma förbi och räddar Clintan och när Clintan repat sig är det dags för hämnden. Han blir själv sheriff och rider ut för att jaga rätt på missdådarna och släpa dem inför rätta. Så långt allt väl. Men nånstans kring 70 minuter in i filmen tappar den fokus. Clintan mjuknar till, blir lite kär och så har vi en halvtimmes kärleksstory innan Clintan tycks komma ihåg att han måste ha ihjäl alla skurkarna och så är de sista tio minuterna tillbaka på rätt spår. Tyvärr förstör den romantiska halvtimmen ganska mycket både för tempo och handling. Fortfarande en bra film, men potentialen för en riktigt grym rulle fanns ju där. Om bara Leone fått detta manus i sina händer hade vi haft en helt annan rulle. Men den skvallrade lite om vad komma skulle i både Mannen Med Oxpiskan och Pale Rider.
/Surskägget
April April!
Ett dammigt aprilskämt red in på bloggen med guns blazing. Om du inte redan har gissat det så var recensionen på Old Man River Red ett skämt. Filmen existerar inte. Ok det kanske inte var världens mest påhittiga skämt men det var i allafall ett APRILSKÄMT!
/Vrångmannen
/Vrångmannen
onsdag 1 april 2009
The Outlaw Josey Wales
@@@@
Mannen Utanför Lagen är den svenska titeln och för en gångs skull sammanfattar en svensk titel en film riktigt bra. När den här kom (1976) sas det att det var den sista riktiga westernfilmen. Det höll i sig tills Clintan gjorde Pale Rider då man sa det igen. Det i sin tur höll i sig tills Clintan gjorde Unforgiven. Visst har man försökt säga det om Dansar Med Vargar och Open Range också, men Costner är en nörd i sammanhanget och riktigt smutsig, skitig western när det bara Clintan som bjussar på. Unforgiven är därför den sista riktiga westernfilmen som gjorts (hade Clintans senaste Gran Torino utspelat sig i westernmiljö hade den självklart varit den sista riktiga westernfilmen, nu kan vi kalla den en western i modern tappning). I vilket fall. Josey Wales ser hela sin familj slaktas av nordstatare och hoppar raskt in i kriget på sydstatarnas sida. När syd förlorar vägrar Josey ge upp och blir jagad av forna vänner, nordstatare och prisjägare. Men Josey är snabbast med pickadollen, pricksäkrast och har is i magen så när krutet lagt sig är det fortfarande han som står upp. Han beger sig mot Mexiko och på vägen får han med sig en gammal indianhövding, en indiankvinna, en gammal tant och hennes läckra (nåja, det var Sondra Locke trots allt) barnbarn och en hund. Ska han nånsin få frid igen eller ska han behöva resa runt i världen, jagad för alltid?
Clintan bjussar både på action och drama. Filmen är en intressant titt på hur krig kan fucka upp en människa och de moraliska värderingar man har. Som vanligt har Clintan en liten gimmick. Han tuggar tobak och spottar pricksäkert ut tobakssaften på döda motståndare och på den stackars hunden gång på gång. En liten detalj som gör karaktären lite mer levande. Bra skit som vanligt när Clintan är i farten.
/Surskägget
Mannen Utanför Lagen är den svenska titeln och för en gångs skull sammanfattar en svensk titel en film riktigt bra. När den här kom (1976) sas det att det var den sista riktiga westernfilmen. Det höll i sig tills Clintan gjorde Pale Rider då man sa det igen. Det i sin tur höll i sig tills Clintan gjorde Unforgiven. Visst har man försökt säga det om Dansar Med Vargar och Open Range också, men Costner är en nörd i sammanhanget och riktigt smutsig, skitig western när det bara Clintan som bjussar på. Unforgiven är därför den sista riktiga westernfilmen som gjorts (hade Clintans senaste Gran Torino utspelat sig i westernmiljö hade den självklart varit den sista riktiga westernfilmen, nu kan vi kalla den en western i modern tappning). I vilket fall. Josey Wales ser hela sin familj slaktas av nordstatare och hoppar raskt in i kriget på sydstatarnas sida. När syd förlorar vägrar Josey ge upp och blir jagad av forna vänner, nordstatare och prisjägare. Men Josey är snabbast med pickadollen, pricksäkrast och har is i magen så när krutet lagt sig är det fortfarande han som står upp. Han beger sig mot Mexiko och på vägen får han med sig en gammal indianhövding, en indiankvinna, en gammal tant och hennes läckra (nåja, det var Sondra Locke trots allt) barnbarn och en hund. Ska han nånsin få frid igen eller ska han behöva resa runt i världen, jagad för alltid?
Clintan bjussar både på action och drama. Filmen är en intressant titt på hur krig kan fucka upp en människa och de moraliska värderingar man har. Som vanligt har Clintan en liten gimmick. Han tuggar tobak och spottar pricksäkert ut tobakssaften på döda motståndare och på den stackars hunden gång på gång. En liten detalj som gör karaktären lite mer levande. Bra skit som vanligt när Clintan är i farten.
/Surskägget
The Quick & The Dead
@@@+
Hahahahahaha Sam "Evil Dead" Raimi (för mig kommer han alltid vara Sam "Evil Dead" Raimi och aldrig Sam "Spider-Man" Raimi så det så!) gör western med Sharon Stone, Gene Hackman, Leonardi DiCaprio, Gary Sinise, Lance Henriksen och Russell Crowe i sin första rulle utanför Australien (eller typ första kan ha varit nån annan innan). Resultatet är faktiskt riktigt jävla bra. Jag vet att den här rullen fick en del skit när den kom, men jag tror att folk missade Raimis sköna humor och mest tyckte att det var fånigt att ha en kvinnlig revolverman. Raimi bjussar på det mesta av det bästa av sina patenterade kameraåkningar och udda bildshots (min favvis är när en snubbe blir skjuten kommer inte ihåg vem nu och man ser kulhålet i hans skugga hahahahaha klassisk Raimi). Storyn är som vanligt i en western busenkel. I en liten stad anordnas varje år en tävling för revolvermän. Den som drar fortast och skjuter sin motståndare går vidare i turneringen tills det bara är två kvar. Den som vinner får utöver att leva ett tag till även en stor summa pengar. Alla är där av diverse anledningar och skjutfesten kan börja! Stone ska naturligtvis hämnas på Hackman för en gammal oförrätt så får vi det fina hämndtemat som varje redig western bör ha. Har du inte sett den här rekommenderar jag den starkt. Visst är det lite av en bagatell, men en otroligt charmig och kul bagatell som är sjukt underhållande om man bara tar den på rätt sätt.
/Surskägget
Hahahahahaha Sam "Evil Dead" Raimi (för mig kommer han alltid vara Sam "Evil Dead" Raimi och aldrig Sam "Spider-Man" Raimi så det så!) gör western med Sharon Stone, Gene Hackman, Leonardi DiCaprio, Gary Sinise, Lance Henriksen och Russell Crowe i sin första rulle utanför Australien (eller typ första kan ha varit nån annan innan). Resultatet är faktiskt riktigt jävla bra. Jag vet att den här rullen fick en del skit när den kom, men jag tror att folk missade Raimis sköna humor och mest tyckte att det var fånigt att ha en kvinnlig revolverman. Raimi bjussar på det mesta av det bästa av sina patenterade kameraåkningar och udda bildshots (min favvis är när en snubbe blir skjuten kommer inte ihåg vem nu och man ser kulhålet i hans skugga hahahahaha klassisk Raimi). Storyn är som vanligt i en western busenkel. I en liten stad anordnas varje år en tävling för revolvermän. Den som drar fortast och skjuter sin motståndare går vidare i turneringen tills det bara är två kvar. Den som vinner får utöver att leva ett tag till även en stor summa pengar. Alla är där av diverse anledningar och skjutfesten kan börja! Stone ska naturligtvis hämnas på Hackman för en gammal oförrätt så får vi det fina hämndtemat som varje redig western bör ha. Har du inte sett den här rekommenderar jag den starkt. Visst är det lite av en bagatell, men en otroligt charmig och kul bagatell som är sjukt underhållande om man bara tar den på rätt sätt.
/Surskägget
Old Man River Red
@@@+
Nyinspelning av westernfilmen Old Man Yeller (från 1961). Eftersom westernfilmer är en bristvara idag och i synnerhet på bio så undrar man varför en sådan här spännande westernpärla inte fick ett bättre öde. Kanske vågade producenterna inte satsa på en biolansering och ansåg att dom helt enkelt skulle tjäna in pengarna på release för tv och dvd. Budgeten var modest och flera av de kända skådisarna ställde upp för en struntsumma pga klassikern den är baserad på. Gamle ilskne enstöringen Joe Hanrahan (Sean Connery) äger en bit land vid floden där han vaskat guld i hela sitt liv utan att egentligen funnit lyckan. Plötsligt dyker en ung nybyggare med fru (Shia LaBeouf och Jennifer ”Alias” Garner”) upp och börjar bygga sig ett hem på andra sidan floden. Hanrahan blir rasande och tar till allt fler och hårdare metoder för att få den envisa familjen att flytta. En revolverman (Billy Zane) erbjuder sina tjänster men blir nekad. Ilsken kommer han åter med ett gäng dammiga bandidos och Hanrahan måste slå sig ihop med nybyggarparet för att överleva. Det här är ett spännande och välgjort thrillerdrama i verklighetstrogen westernmiljö. Lite väl våldsam på sina ställen (det står från 11 år på dvdförpackningen) och aningen lång men den här förbisedda guldklimpen förtjänar sin publik. Det var också längesen man såg Sean Connery och han gör en fenomenal rolltolkning, kanske sin sista.
/Vrångmannen
/Vrångmannen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)