Julkalendern 24 dec: En julhälsning

Vrångmannen och Surskägget önskar er en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Det gör även våra vänner på schyssta filmbloggen Helt Perfekt Glob med följande uppmaning.

Julkalendern 23 dec: Kathryn Bigelow

Hon har kallats Hollywoods actiondrottning för hennes förkärlek till actionfilm och levererar oftast intressant story med sjukt snygg action och sköna karaktärer. Hon är också första kvinnan i världshistorien som vunnit en Oscar för bästa regi (The Hurt Locker). Vardagsintressen har innefattat bl.a bergsklättring, fallskärmshoppning, djuphavsdykning och motocross. Folk är härligt galna ibland och vi ser helt klart ett mönster mellan hennes adrenalinrullar och hennes riktiga äventyr när hon inte jobbar på nästa filmprojekt. Kära läsare, vi presenterar Kathryn Bigelow!




Near Dark (1987)
@@@+
Om Sam Peckinpah hade gjort en vampyrrulle så hade den kanske liknat den här. Dammigt och ballt så det förslår. Modern västern möter vampyrer. Denna gång lika galet sugna på blod, lika rädda för solljus men saknar de patenterade huggtänderna. Ung kille (Adrian Pasdar från tv-serien Heroes) blir kär i en brud som visar sig vara vampyr och han blir motvilligt meddragen på våldsresa med hennes allt annat än trevliga familj (bl.a en störtskön Bill Paxton). När jag såg Near Dark var det som om en helt ny värld öppnade sig. Den var cool, våldsam och annorlunda mot det mesta jag sett i genren. Jag har sett om den på senare dar och den håller faktiskt måttet trots sina tjugo år på nacken. Nästan. Grym stämningsfull filmmusik av tyska Tangerine Dream.
/Vrångmannen

@@@@
Jag har inte sett den sedan 1990 eller nåt sånt, men såg den säkert 6-7 ggr från att den kom till dess. Tyvärr var Filmcensuren i sitt esse på den tiden så jag fick nöja mig med en hyfsat sönderklippt rulle (jävla fascister!). Men vilken stämning! Ryser fortfarande när jag ser de karga ökenklipporna och dammiga småstäderna för mitt inre. Och scenen när vampyren blir skjuten i magen, garvar och spottar ut kulan ur munnen är en klassiker! Det är möjligt att den inte hållt för tidens tand, men som det är nu är det en fyra i hjärtat.
/Surskägget

Blue Steel (1989)
@@@+
Fan vad det har spottats på den här rullen. Personligen tycker jag det är en schysst mix av psykfilm a’la Fatal Attraction och tuff actionrulle. Jamie Lee Curtis spelar en kvinna som nyss har tagit studenten från polisskolan. Hon har precis fått på sig uniformen då hon dras in i ett butiksrån. Hon skjuter ihjäl rånarna på stört. En man i butiken (Ron Silver) ser henne göra detta, snor en revolver och blir psykkär i henne samtidigt som han vill gå ut på stan och döda andra för det kåtade liksom till sig i honom samtidigt hahaha! Snygg och underhållande rulle som bitvis kan kännas lite fånig men Bigelow balanserar upp det fint. Hahaha Ron Silver med blicken och slicken. Var kommer alla sköna galningar ifrån?!
/Vrångmannen

@@
Vrångmannen gillar ju sina vardagspsykos, meeeeeeeeeeen nja. Jamie Lee Curtis i polisuniform i all ära, men det här är fan inget vidare. Knappt ok.
/Surskägget

Point Break (1991)
@@@@
FBI agenten Johnny Utah (Keanu Reeves) infiltrerar ett surfargäng som man misstänker rånar banker. Blir kompis med gängets ledare (Patrick Swayze). Massor av machoaction, snygga shots och en smaskig kärlekshistoria. "Don't you have a soul?" frågar söta Lori Petty när hon får reda på att Utah är snut. Hehehe! Det här är fantastiskt snyggt paketerat nonsens och svårt att inte gilla. Galet underhållande på alla vis. Bra så.
/Vrångmannen

@@@@
Jag placerar den direkt i kategorin guilty pleasures. Så där härlig dumkul och macho som bara actionrullar på 80-talet var (det här räknar jag som en 80-talare trots att den gjordes -91). Keanu springer runt och ser förvånad ut, Swayze är flummigt tuff och halva Red Hot Chili Peppers spelar (och är) stenade. Det surfas, det är male bonding och så ett par shoot-outs. Vad finns inte att gilla?
/Surskägget

Strange Days (1995)
@@@@
Framtidsthriller med manus av James Cameron. Lenny Nero (Ralph Fiennes) är en ärkeskummis med hjärta som säljer illegala "hjärninspelningar" där man genom en bläckfiskliknande grej på skallen kan uppleva vad andra upplevt. Detta har blivit lite som knark och folk behöver sin fix. När det dyker upp en snuffinspelning där en kvinna våldtas och mördas blir plötsligt Lenny jagad av alla. Han får hjälp av coola Angela Bassett att lösa fallet. En lite annorlunda, mörk och fartfylld rulle men som också har en hel del humor.
/Vrångmannen

@@@
Tyckte det var en fyra när jag såg den på bio (såg t o m om den på bio men det var på den tiden när jag gick på gratis pressvisningar hela tiden så jag är lite ursäktad). Såg om den på VHS (hahahaha nån som minns den fina gamla VHS:en) ett par ggr och tyckte det var en fyra fram till för kanske sju år sedan när jag såg om den sist. Då började den nämligen kännas ganska out-of-date. Kanske hade jag en dålig dag eller så kanske tidens tand gjort sitt mot filmen. I vilket fall går jag på den senaste magkänsla jag hade om filmen. I övrigt ett skitbra soundtrack och nästan allt som Vrångmannen säger.
/Surskägget

The Weight of water (2000, men släpptes 2002)
@@+
Ett stall med bra skådespelare (Sean Penn, Catherine McCormack, Sarah Polley m.fl) väger inte upp det här rätt tradiga thrillerdramat. Filmen är baserad på romanen med samma namn av någon som heter Anita Shreve. Filmen visar två kvinnors öden i nutid och dåtid (1873) som sammanstrålar under resans gång varvat med svartsjuka misstankar, otrohet och mord. Jag minns faktiskt knappt hela filmen men jag minns ett "mjaha?", ett "jaha?" och ett "men byt akt för helvete!". Bättre kan du Bigelow.
/Vrångmannen

K-19: The Widowmaker (2002)
@@@
Ryssarnas första atomdrivna u-båt hamnar i trubbel. Harrison Ford är kapten och han är karg och butter som ryssar förväntas vara. Kruxet är att den tidigare kaptenen Liam Neeson dels var kompis med sin besättning och dels vet att atomreaktorn inte klarar av de extrema förhållanden u-båten är byggd för. Så de två männen munhuggs en hel del och när skiten väl går åt helvete (för det var det väl ingen som tvivlade på) så måste det snabbt ordnas till innan tredje världskriget bryter ut. Filmen är baserad på en sann story och är ingen actionfilm utan mer ett klassiskt u-båtsdrama, mörkt, klaustrofobiskt och svettigt. Absolut inte så usel som den sägs vara, utan tvärtom en riktigt schysst rulle. Förvänta dig inget pangpangaction bara.
/Surskägget

The Hurt Locker (2008)
@@@@
Se min recension här.

@@@
Se Surskäggets recension här.

Julkalendern 22 dec: George Roy Hill (1921-2002)

Amerikansk Oscarsbelönad regissör som du kanske inte hört talats om till namnet men definitivt vet du om hans filmer, där flera stora klassiker ingick i hans stall. Han avled 81 år gammal 2002 men hade då bland annat gett oss och eftervärlden dessa toppenfilmer. Här kommer George Roy Hill.

Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969)
@@@@
Vad säger man. Fantastisk western med radarparet Paul Newman och Robert Redford i titelrollerna (charmen!). De rånar och har sig och var de än försöker gömma sig så är överheten dem på spåren. Butch Cassidy får då den geniala idén att de ska dra till Bolivia. Spänning, humor och lite vemod. Filmens titelåt ”Raindrops Keep Falling on My Head” av Burt Bacharach och Hal David vann en Oscar för ”bästa sång” och den blev dessutom en jättehit precis som filmen.
/Vrångmannen

@@@@
Tung westernklassiker som står sig väl än idag. Newman och Redford visar prov på varför de var några av sin generations största.
/Surskägget

Slaughterhouse-Five (1972)
@@@@
Sjukt bra drama med en stor dos humor, krig och skruvad science fiction. Baserad på Kurt Vonneguts roman om andra världskriget och tidsresor. Boken ansågs vara ofilmbar men George Roy Hill var tydligen rätt person för jobbet. Stämningsfullt, vackert och nästan tidslöst (hehehe).
/Vrångmannen

@@@@
Kan även rekommendera er att läsa boken som är fantastisk. Hill lyckas väl med filmadaptionen.
/Surskägget

The Sting (1973)
@@@@
Radarparet Paul Newman och Robert Redford är tillbaka och den här gången är det Chicago på 1930-talet och herrarna är skojare som blåser folk hit och dit på pengar. Nu är det dags för den ultimata blåsningen på en ond pamp (Robert Shaw) för att hämnas en god vän som blivit mördad. Sjukt underhållande och fartfylld film från det ”nya” Hollywood som står sig stark som en klassiker än idag.
/Vrångmannen

@@@@
Underbart underhållande nonsens där Newman och Redford glänser som vanligt.
/Surskägget

Slap Shot (1977)
@@@@
Den bästa och roligaste filmen som någonsin gjorts om Hockey (och då hatar jag sporten). Paul Newman är coach Reggie Dunlop som hittar styrkan i det kassa Hockeylaget han har fått i uppgift att träna. Slagsmål. Hahaha! Den här ”bagatellen” är så mycket mer. Skön humor, våldsam satir och bra skådespelare. Tänder kommer att lossna och huvuden kommer att slå i isen. Se den här NU!
/Vrångmannen

@@@@
Hahahahaha! Bäst är bröderna Carlson som spelar bröderna Hanson i filmen, jättelika slagskämpar som bara kliver ut på isen för att slåss. Karaktärerna Hanson är givetvis baserade på de riktiga bröderna Carlson. Hahahahaha! Filmmagi.
/Surskägget

The World According to Garp (1982)
@@@@
Ytterligare en roman (av John Irving) som ansågs vara svår att överföra till vita duken. George Roy Hill klev in i projektet, gav huvudrollen Garp till Robin ”koksattack sprätt galen” Williams och resten är historia. Tragiskt, roligt, märkligt och mänskligt.om T.S Garps besynnerliga liv och leverne då han drömmer om att bli författare. Makalöst bra film.
/Vrångmannen

@@@@
Williams är kanonbra i den här rullen. Starkt och gripande, kul och sorgligt, vi får allt i en film som lever sitt egna lilla liv men som alltid fascinerar och underhåller när man ser den.
/Surskägget

Funny Farm (1988)
Hahahahaha! Livet på Landet! Se min och Surskäggets recension i Chevy Chasespecialen från fjolårets julkalender här.
/Vrångmannen

Julkalendern 21 dec: Mimi Leder

Amerikansk film och tv-regissör. Började som manusdoktor på bland annat Spanarna på Hill Street och har sedan regisserat MASSOR av tv (både film och serier) men även några långfilmer för bio under Spielbergs Dreamworkslogga. Hon var också den första kvinnliga regissören att ta studenten från American Film Institute Conservatory (1973). Just nu håller hon på för fullt med en nyinspelning av mastodontkrigsdramat "All Quiet on the Westen Front" (På västfronten intet nytt).

The Peacemaker (1997)
@@@
George Clooney och Nicole Kidman jagar terrorister och atomvapen i brinnande tempo i den här snygga och kompetenta action-thrillern. Inget nytt under solen men bra driv i berättandet och schyssta skådespelarinsatser. Tycker att den blev lite väl hårt kritiserad när den kom. Spielbergproducerad action med hollywoodstjärnor i topp kommer inte att vinna några Nobelpris. Här satsar man däremot på solid popcornunderhållning som faktiskt har någonting att säga om de terrordåd som hotar varje dag. Underskattad.
/Vrångmannen

@@@+
Bam-bam-bam-bam-bam-pam-bam-bam. Clooney är stenhård och Kidman balanserar honom perfekt med sin medkänsla. Mycket action hela vägen och även lite föregångare till alla rullar och teveserier om terrordåd som har dominerat efter 11:e september. Gillar den här som fan och har alltid gjort det. Precis som Vrångmannen säger är den underskattad.
/Surskägget

Deep Impact (1998)
@@
Katastroffilm. Meteor på väg mot jorden. Det var den här och så var det Armacheddar…förlåt Armageddon som kom samtidigt och krigade om biljettpengarna. Armageddon vann även om Deep Impact var långt ifrån en flopp. Där Armageddon var mer explosioner hit och one liners dit (till dövande rockmusik!) så bjöd Deep Impact på ett känslomässigare innehåll och en mer mänsklig approach, utan att för den delen helt blåsa oss på konfekten när det gäller bang for (some) bucks. Det här är väl en halvhyfsad rulle sådär med Morgan Freeman som USAs president följd av ett helt stall heta skådisar. Jag föredrar dock Armached...Armageddon.
/Vrångmannen

@@
Fattigmans-Armageddon.
/Surskägget

Pay it Forward (2000)
@@@
Unge Trevor (Haley Joel Osment från Sjätte Sinnet och A.I.) får en ovanlig uppgift av sin lärare på skolan – ”pay it forward”. Principen: om någon gör något snällt mot dig så gör du något snällt, inte tillbaka utan mot tre andra personer och sen ska de personerna göra snällt mot tre var och så vidare. Sentimentalt värre, på ett lite fint vis som flera gånger gör att du får den där klumpen i halsen. Som vanligt i en Mimi Lederrulle så får vi grymma skådisar och personregi verkar vara en rejäl styrka. Pay It Forwardprincipen är världens bästa idé egentligen, men som i praktiken är omöjlig att genomföra i verkligheten eftersom vi människor är slut i huvudet. Jojomensan, även du (men mellan dig och mig så är du heeeeelt ok).
/Vrångmannen

Julkalendern 20 dec: Nora Ephron

Amerikansk manusförfattare och regissör som specialiserat sig på romantiska komedier. Hon bjuder alltid på lite trivsel och mys. Gott så. Ladies and gents. Här kommer Nora Ephron.









This Is My Life (1992)
@@
Julie Kavner (Marge Simpsons röst) är ståuppkomiker som försöker slå igenom samtidigt som hon ska försöka ha hand om sina två döttrar. Lite småkul indierulle som inte är sådär jätteminnesvärd.
/Surskägget

Sömnlös i Seattle (1993)
@@@
Romcommarnas romcom. Tom Hanks och Meg Ryan blir kära meeeeeen det är en massa hinder i vägen innan de äntligen kan få varandra. Såååååå romantiskt.
/Surskägget

@@@
Finns inget elakt att säga om den här harmlösa och puttinuttmysiga rullen. Den är helt ok.
/Vrångmannen

Mixed Nuts (1994)
@@
Ensemblekomedi med Steve Martin i huvudrollen. Det är en jävla massa skruvade situationer hit och dit och farstempo så man nästan kräks. Okej, inte mer.
/Surskägget

Michael (1996)
@@
John Travolta är ärkeängeln Gabriel som upptäcks av två journalister som tar med honom på en bilresa tillbaka till storstaden från bondvischan där han bor nu. På vägen upptäcker de hur vackert livet kan vara genom ögonen på en ängel. Precis så klyschigt som det låter.
/Surskägget

Du Har Mail (1998)
@@
Möte i konferensrum hos Hollywoodmoguler. Mogul 1: Visst fan drog den där Seattlerullen med Hanks och Ryan in en jävla massa stålars? Mogul 2: Damn straight! Mogul 1: Vi borde göra en till romcom med dom två. Mogul 2: Damn straight! Mogul 1: Hitta nåt skitmanus vi kastat bort och säg att den är specialskriven för Hanks och Ryan så de ställer upp. Mogul 2: Damn straight!
/Surskägget

Lucky Numbers (2000)
@@
Lisa Kudrow och John Travolta fuskar till sig massa pengar på lotteri. Ja den är precis så klyschig som den låter.
/Surskägget

En Förtrollad Romans (2005)
@@@
Baserad på teveserien Bewitched. Nicole Kidman är häxa som blir kär i Will Ferrell. Det är lite kul å lite kärlek och på det hela taget helt okej.
/Surskägget

@@-
Nä, det här var inget vidare alls. Tre skämt från Will Ferrell som funkar och kemin mellan Kidman och Ferrell är obefintlig. Gråtretande nära en etta.
/Vrångmannen

Julkalendern 19 dec: Richard Donner

Julklappsrim: Om du inte vet vem den här giganten är så kan du väl typ läsa här (for shame!)







Omen (1976)
@@@@
Se våra respektive recensioner här.

Stålmannen (1978)
@@@@@
En av de bästa serietidningsfilmerna genom tiderna. Det är så mycket stämning, känsla och duktiga skådisar här att det blir löjligt. Dessutom tar man sig verkligen tid att låta karaktärerna växa till sig innan man släpper lös dem i livsfarliga situationer. Minns jag rätt dröjer det nästan en timme innan vi överhuvudtaget får se Stålmannen i bild. Vilket bara gör det så mycket mer spännande när han väl dyker upp. Donner har god hand med både actionscener och karaktärer och humorn. Allt som behövs för att få till en riktigt blockbuster. Stor cred till Christopher Reeves i rollen som Clark Kent/Stålmannen. Hans livs roll som han gjorde så jävla bra.
/Surskägget

@@@@
Det här är så fint. När John Williams fantastiska tema drar igång så mysryser man. En perfekt superhjälterulle som tyvärr åldrats en smula med åren, men bara en smula och det räcker ändå till en fyra men när den kom så var den en fullpottare.
/Vrångmannen

Leksaken (1982)
@@@
Richard Pryor var ju inte bara en grym komiker, han kämpade även en hel del för att ändra på det unkna rasistiska sociala system som råder i USA. I den här rullen blir han lejd av Gleasons miljardärskaraktär för att vara leksak åt Gleason ytterst bortskämde son. Pryor tar väldigt motvilligt sig an jobbet och försöker härda ut att bli behandlad som skit så länge han kan tills det brister för honom. På vägen lär sig både Gleason och grabben att människor faktiskt är lika mycket värda oavsett hudfärg.
/Surskägget

@@@
Rolig men också förvånansvärt känslig och tänkvärd på sina ställen.
/Vrångmannen

Ladyhawke (1985)
@@@
Finstämd kärlekshistoria i fantasyskrud. Michelle Pfeiffer och Rutger Hauer älskar varandra men de har en förtrollning som gör att de bara kan ses några få sekunder varje gryning och skymning. På dagarna är Pfeiffer förvandlad till hök och på nätterna är Hauer varg. De har människoform några få sekunder precis när förvandlingen sker och då kan de se varandra innan en av dem blir djur igen. De får hjälp av Matthew Broderick att bryta denna elaka förtrollning. Bra action, en hyfsat trovärdig fantasyvärld och lite humor visar att Donner återigen vet vad han pysslar med.
/Surskägget

@@@
Älskar när Rutger Hauer och Michelle Pfeiffer äntligen möts i filmen och de ska vara så kära. Överspelet och den totala avsaknaden av kemi hahaha! Annars är det här fartfylld och skoj fantasy.
/Vrångmannen

The Goonies (1985)
@@@@
Actionäventyr för hela familjen! Vi får följa ett gäng grabbar i tidiga tonåren (bl a Sean Astin och Corey Feldman) på jakt efter en piratskatt. Lika delar Indiana Jones och Pirates of the Carribbean. Proddad av Spielberg. Donner visar återigen prov på att han har koll på sina actionkomedier.
/Surskägget

@@@
Hehehe Goonies. Den här var ok när det begav sig men idag vette fasen. Ok, jag ska inte sura. Eftersom jag har barnasinnet kvar ändå så bjussar på en busig trea.
/Vrångmannen

Dödligt Vapen (1987)
Se våra respektive recensioner här.

Scrooged (1988)
Se våra respektive recensioner här.

Dödligt Vapen 2 (1989)
@@@@
Självklart kom det en uppföljare till supersuccén. Den här gången slåss man mot rasistiska vita sydafrikaner som smugglar guld. Lite besk smak i munnen kan man få nu när man ser Gibson bli skitförbannad så fort nån säger nåt nedlåtande om svarta med tanke på vad han själv hasplat ur sig på senare tid. Dock är det här så mycket full fart och fläkt och kul hela tiden att det inte går att värja sig. Joe Pesci är dessutom roligast som nya karaktären Leo Getz.
/Surskägget

@@@@
Såg ju om ettan och tyckte den var actionfattig med dagens mått mätt MEN tvåan har alltid varit bigger and better! Full fart och du får som sagt lite humor genom Joe Pesci som fifflaren Leo Getz. "Whatever you need Leo gets! Get it?!". Efter premiären under ett besök i Stockholm kom vi ut från biografen och skrek av lycka och ville rusa in igen direkt. Hur ofta känner du så idag när du sett en film?
/Vrångmannen

Dödligt Vapen 3 (1992)
@@@
Fortfarande bra ös men Gibsons självmordskaraktär har ju blivit kär och inte alls lika galen och vild längre vilket förtar lite av känslan. Bra action men handen på hjärtat så börjar det väl bli lite uttjatat vid det här laget.
/Surskägget

@@@-
Håller med men bjussar till och med på ett minus på grund av att vi faktiskt tröttnat på franchisen här.
/Vrångmannen

Maverick (1994)
@@@
Filmatisering av teveserie med samma namn. Mel Gibson är cowboyen och pokerproffset Maverick som glider runt och ställer upp i diverse turneringar. Lite action, lite humor och lite poker. Donner känner sig hemma.

@@@
Underhållande westernkomedi med lite poker och lite bus på flodbåt.
/Vrångmannen

Dödligt Möte (1995)
Se våra respektive recensioner här.

Conspiracy Theory (1997)
@@@@
Har alltid gillat den här trots att den kanske är en standardaction egentligen. Gibson spelar snubbe som tror stenhårt på alla konspirationsteorier nånsin. Julia Roberts är mer skeptisk men plötsligt är de jagade av exakt alla hemliga agenter och statliga förkortningar som finns och det visar sig att Gibson haft rätt hela tiden. Full fart framåt, lite humor och Donner gör det här med vänsterhanden och får det ändå att bli bra.
/Surskägget

Dödligt Vapen 4 (1998)
@@
Chris Rock är skitkul och andan finns där och det är kul att se en film som kör på riktiga stunts istället för massa digitalt skit. Ändå är det här filmen jag gillar minst i serien. Den är onödigt rå och mycket av humorn som räddat upp råheten i tidigare delar saknas många gånger här. Plus att vi har sett det en miljard gånger förr vid det här laget.
/Surskägget

@@
Gillade den här som fasen när jag såg den på bio. Sen såg jag om den några år senare och den sög apa. Fan vad viktigt det är vilket humör man är på och vilka man ser filmer med etc. Den får en tvåa men jag är fan tveksam.
/Vrångmannen

Timeline (2003)
@
Hahahahahaha Paul Walker reser i tiden! HAHAHAHA! Nej nej nej.
/Surskägget

@
Nej.
/Vrångmannen

16 Blocks (2006)
@@@
Bruce Willis är snut som ska färdas sexton kvarter med sin fånge. Lättare sagt än gjort. Inget mästerverk på något sätt men ändå en absolut godkänd actionstänkare.
/Surskägget

@@@
Visst. Det här går att kolla på och skurkarna (som är på poliser) är elaka och verkar skita i att alla tittar på när de mejar ner halva stan. Underhållande och lättsmält med Bruce Willis som alkad 60-årig polis med grå mustasch som fortfarande vet hur man pangar puffra.
/Vrångmannen

Julkalendern 18 dec: Alfred Hitchcock (1899-1980)

Han kallades för Skräckmästaren, men en närmare titt på hans val av stories avslöjar tydligt att titeln Deckarmästaren hade varit mer passande. Visst är några av hans kändaste filmer (Psycho, Fåglarna) kanske närmare skräckgenren än nånting annat, men mer eller mindre allt annat han gjorde var spionthrillers/deckarthrillers gärna där en oskyldig man blev anklagad för ett brott han inte begått och som sedan ägnade resten av filmen att fly från både de riktiga skurkarna och polisen medan han gör allt för att rentvå sig själv och sätta dit buset. Vad är det då som gjorde Hitchcock så speciell? Dels hade han ett skarpt visuellt öga och lyckades många gånger hitta snygga/annorlunda/coola vinklar (tänk hur Norman Bates/Anthony Perkins lutar sig fram över kameran och närmast ser ut som en gam än människa i Psycho), dels experimenterade han mer än gärna (fick Repet att se ut som en enda tagning, var bland de första att använda sig av den nya ljudtekniken). Framförallt var det kanske att han var en rackare på att hitta drivet i en historia och sedan kräma ur det mesta ur sina skådisar (ibland gick han till närmast maniska överdrifter och nästan psykiskt krossade skådisar för att få den tagning han ville ha). Han har ju gjort mer filmer än som får plats på Internet så nedan presenterar vi ett kraftigt urval. Har också helt hoppat hans stumfilmsperiod mest för att vi tycker att hans storhetstid framförallt var på 40- och 50-talen.

Utrikeskorrespondenten (1940)
@@@
Journalist från USA blir skickad till Europa samtidigt som andra världskriget precis hotar att bryta ut. Han ska skriva om kriget är tanken men blir snart indragen i en spionhärva där han tillsammans med en liten grupp människor börjar jaga de onda spionerna för att förhindra dem att kidnappa nyckelpersoner som kan komma till användning under kriget. Inget speciellt men har en del sköna actionscener och tempot är högt hela vägen.
/Surskägget

Skuggan Av Ett Tvivel (1943)
@@@@
När morbror Charlie kommer hem till den lilla sömniga staden blir ingen gladare än hans syskonbarn Charlotte som tycker staden är trist och som mer än gärna lyssnar på Charlies många historier från hans resor runt om i stora USA. Men ju mer tiden går desto mer börjar Charlotte inse att morbror Charlie förmodligen är en mördare som gifter sig rikt och sen dödar sina fruar för att sedan börja om på nytt i en annan stad. Frågan är om han fattar att hon fattar. Och om han gör det, vad kommer han göra åt det? Hitchcock tar sin goda tid och bygger upp karaktärerna ordentligt från grunden och låter spänningen komma krypande sakta, sakta. Bra grejer.
/Surskägget

Notorious! (1946)
@@@@
Ingrid Bergman spelar tyska vars pappa dömts i USA för att ha varit nazistspion. Hon blir förkrossad vid denna nyhet och börjar kröka hårt. Cary Grant är CIA-agent som värvar henne att börja spionera på pappans gamla nazistvänner vilket hon först motvilligt sedan mer och mer fanatiskt börjar göra. Samtidigt som hon dras in i spionvärlden mer och mer blir hon och Grant förälskade i varandra. Scenerna mellan Grant och Bergman är det som gör filmen. Två underbart duktiga skådisar som både presterar på topp, det blir inte så mycket bättre då.
/Surskägget

Repet (1948)
@@@
Experimentfilm där Hitchcock försöker få hela filmen att se ut som en enda tagning (även Hitchcocks första i färg). Enklare i dagens digitala värld, men betydligt knepigare 1948 när en filmrulle var ca 20 minuter lång och sedan behövde bytas. Hitchcock löser det genom att zooma in på folks ryggar, pausa, byta rulle och sedan zooma ut och åka vidare i tagningen. Storyn är annars hyfsad enkel. Två studenter är inspirerade av übermenschidealet och har dödat en av sina medstudenter de anser ha varit svagare än de och därför inte värd att leva. För att visa sig själva hur coola de är har de liket i en låda samtidigt som de bjuder in till fest där bl a deras lärare James Stewart är inbjuden.
/Surskägget

Främlingar På Tåg (1951)
@@@
Två främlingar hamnar i en skruvad diskussion när de råkar dela kupé på ett tåg. En av dem hatar sin far, och den andra vill slippa ifrån sin fru. Tänk om de kunde mörda respektive person som en tjänst åt varandra? Ingen skulle misstänka dem, två kompletta främlingar utan några som helst band till varandra, att de precis mördat åt varandra. En perfekt plan. Kruxet är att den ene av dem avfärdar det som ett bisarrt skämt medan den andre genomför mordet. Plötsligt pressar han den andre att utföra sin del av avtalet samtidigt som polisen börjar snoka runt. Oskyldig man jagad av både skurk och polis tar sin sedvanliga början. Har sina stunder men ganska traditionell och alldaglig för att vara Hitchcock.
/Surskägget

Fönstret Åt Gården (1954)
@@@@
James Stewart har brutit benet och sitter i rullstol hemma utan möjlighet att ta sig därifrån. För att bryta monotonin och tristessen (det här var långt innan the Internets kidz!) skaffar han en kikare så han kan glo på grannarna (jävla pervo!). Snart börjar han misstänka att mannen i lägenheten tvärs över gården har mördat sin fru. Låt spänningen börja. Att man ens kan få ett sånt upplägg att vara så spännande hela tiden är väl ett visst bevis på Hitchcocks geni. Större delen av tiden är vi inne i lägenheten med Stewart och får bara se världen genom hans kikare. Men spänningen! Gud spänningen.
/Surskägget

@@@@
Hur kan man göra något så snyggt och svettigt spännande 1954. NITTONHUNDRAFEMTIOFYRA! Naturligtvis ska det vara Hitchcock till detta och det här var den första filmen jag såg av honom när jag var liten och höll på att kissa ner mig, teven, soffan och chipspåsen. Håller klockrent än idag. För spänningen! Gud spänningen.
/Vrångmannen

Vertigo (1958)
@@@@
Av många ansedd som Hitchcocks bästa. Och visst är den bra men inte det bästa han gjort. James Stewart är privatdeckare som är satt att bevaka Kim Novak. Snart nog blir han kär i henne och gör allt i sin makt för att få henne att bli hans. Titeln syftar dels till att Stewarts karaktär lider av svår svindel och inte klarar av några högre höjder, dels det sätt på vilket han faller för Novaks karaktär. En snygg och välspelad relationsthriller som definitivt bör ha setts om man har minsta intresse av film.
/Surskägget

@@@@
Spänningen! Gud spänningen.
/Vrångmannen

North By Northwest ­(1959)
@@@@
En av mina favoriter. Cary Grant blir misstagen för annan snubbe som bara råkar vara spion. Snart har han mängder med skummisar efter sig samtidigt som polisen jagar honom också. Klassiskt tema för Hitchcock med andra ord. Grant är lysande och filmen innehåller flera klassiska scener, bl a när Grant blir jagad av flygplan i ett majsfält och slutstriden upp på Mount Rushmore.
/Surskägget

@@@@
Kan bara hålla med.
/Vrångmannen

Psycho (1960)
@@@@@
Mästerverket som för alltid kommer förknippas med Hitchcocks namn. Bara en sån sak att han avpolletterar huvudrollsinnehaverskan efter halva rullen var fantastiskt progressivt och annorlunda 1960 likväl som idag. Anthony Perkins som helgalne Norman Bates är förstås perfekt i rollen och hans interna monolog i slutet samtidigt som Hitchcock låter kameran zooma in på honom i dårhuset är creepy, creepy, creepy. Duschscenen är sån megaklassiker i filmsammanhang så den behöver vi inte ens ta upp.
/Surskägget

@@@@@
Vad ska jag säga?
/Vrångmannen

Fåglarna (1963)
@@@@
Trots lite halvdassiga specialeffekter funkar den här skräckisen ovanligt bra efter alla dessa år. Plötsligt blir alla fåglar i hela världen arga och anfaller människor i syfte att döda dem. Panik utbryter. Efter lite galna fågelattacker och skrik och död slutar fåglarna lika plötsligt som de började. Creepy rulle som lever mycket på att Hitchcock verkligen lyckas skapa en känsla av förvirring och skräck.
/Surskägget

@@@@
Spänningen! Gud spänningen.
/Vrångmannen

Marnie (1964)
@@@
Sean Connery i en Hitchcockrulle? Ja, tydligen funkar det också. Han spelar Mark som blir kär i Marnie (Tippi Hedren) och gifter sig med henne trots att han mycket väl vet att hon är yrkestjuv vars specialitet är att börja jobba som sekreterare på nåt företag och sedan sno på sig stora mängder pengar innan hon drar vidare. Ska han, denna klippa av ärlighet, lyckas förhindra att hon faller tillbaka i sina gamla skurkaktiga rutiner? Självklart visar det sig att det ligger en stor och mörk hemlighet som ruvar i hennes barndom som hon förträngt och det blir nu Marks uppgift att försöka hjälpa henne lösa upp den knuten. Connery och Hedren är båda bra och räddar en annars ganska standardrulle.
/Surskägget

En Spricka I Ridån (1966)
@@@
Paul Newman är vetenskapsmannen som till synes hoppar av från väst och ger sig in i östblocket för att dela av sig med all sin samlade kunskap till den kommunistiska kampen. Skräcken! Meeeeeeen det visar snart att Newman kör ett klassiskt dubbelspel och egentligen är dubbelagent som fortfarande rapporterar till väst. Tack och lov! Klassisk spionthriller som inte sticker ut från mängden men som är så pass välgjord att det inte finns något direkt att klaga på heller.
/Surskägget

Julkalendern 17 dec: Martin Scorsese

Introduktion onödig (are you kidding me?) men den här luckan handlar om han till höger i bild hahaha. Tjejer och killar, vi är stolta att ge er ett fint axplock ur hans långa karriär (minus musikdokumentärer, TV etc..). Martin Scorsese.

Mean Streets (1973)
@@@
Många tror att detta är regissörens förstlingsverk men Scorsese hade regisserat hela två långfilmer innan den här högst oslipade juvelen om smågangsters i storstaden (Who’s That Knocking on Your Door? samt Boxcar Bertha åt självaste Roger Corman!). En ung Robert De Niro som den hetsige psykopaten Johnny Boy kom att bli Scorseses främste samarbetare i många av hans filmer.
/Vrångmannen

@@
Oslipad diamant indeed. Ingen direkt styrning här inte. Lite scener som väldigt löst kopplas ihop till en långfilm. Bitvis en del riktigt briljanta scener, främst de med DeNiros tolkning av psykopaten Johnny Boy. Men hade behövt både en och två vändor till på manusstadiet. DeNiro visar dock redan här att han kommer vara en av sin generations främsta.
/Surskägget

Taxi Driver (1976)
@@@@@
Robert De Niro som missnöjde och högst störde taxichauffören Travis Bickle som av en ren slump blir hjälte i media när hans intentioner var raka motsatsen. Filmen har väl inte undgått någon? Klockrent mästerverk som än idag känns aktuell på alla sätt (korrupta politiker, prostitution, våld och knark på våra gator). Jodie Foster var blott 12 år när hon spelade den lika gamla prostituerade Iris, som blir vän med Travis. Lika viktigt att porträttera som det är hemskt.
/Vrångmannen

@@@@@
You talkin' to me? Huh? Fucking briljant jävla mästerverk är vad det här är. Skitigt, smutsigt, ondskefullt och mer eller mindre helt utan förlösning är detta en skakande resa som mycket riktigt är lika aktuell idag som någonsin förr.
/Surskägget

Raging Bull (1980)
@@@@@
Nej, Rocky är inte den bästa boxarfilmen som gjorts. Raging Bull är det. Bländade vackert i svart-vitt. Medryckande. Tragiskt. Robert De Niro som Jake La Motta, den riktige boxaren som filmen bygger på. Perfektion i filmskapande.
/Vrångmannen

The King of Comedy (1983)
@@@+
Inget mästerverk på något vis men en bitvis väldigt rolig och störd rulle som visar att Scorsese även kan göra komedi, även om det inte är hans allra starkaste genre. Självklart är det väldigt mörk komedi vi snackar. Rubert Pupkin (Robert De Niro) vill bli komiker och ser upp till (läs: stalker) programledaren Jerry Langford (Jerry Lewis). En dag kidnappar han honom så att de kan bli kompisar (!).Scenen när Rupert (som är trettioplussare) står på sitt rum och över humoristiska repliker och hans morsa skriker från nedervåningen hahaha! Tragiken men också allvaret. Lättsamt för att vara Scorsese men ändå en rätt skruvad och mörk film egentligen.
/Vrångmannen

@@@@
Mörk och knäpp och riktigt skruvad. DeNiro är fantastisk som komiker Pupkin som antingen är ett komiskt geni som aldrig fått en chans eller bara en überknäpp dåre som inte skulle kunna dra ett skämt om livet hängde på det. Älskar att filmen är väldigt ambivalent där och att vi aldrig är säkra på om vi är i Pupkins värld eller inte när skratten haglar runt honom. Creepy och kul på samma gång. Bravo mr Scorcese som lyckas hitta balansen.
/Surskägget

After Hours (1985)
@@@
Ytterligare en komedi från Scorsese. Också mörk och lite skruvad. Man förstår vad som lockade honom när han läste manuset för det är en skönt knäpp idé. Uttråkade kontorsråttan Paul (Griffin Dunne) träffar en söt tjej och hon ger honom en inbjudan att hälsa på henne i Soho sent på kvällen. Väl där visar det sig att tjejen är en psykopat och när han försöker dra från henne så stöter han på den ena galna händelsen efter den andra. Att ta sig tillbaka hem mitt i natten verkar helt omöjligt. Sevärt och underhållande.
/Vrångmannen

@
Nej nej nej, här sket det sig. Scorcese tar med oss på en nästan David Lynchiansk resa genom New Yorks konstnärskvarter i SoHo under loppet av en natt. Griffin Dunne stöter på den ena knäppgöken efter den andra och trots att det ska vara en mörk komedi skrattar man inte en enda gång. INTE EN ENDA GÅNG! Det här suger apballe helt enkelt.
/Surskägget

The Color of Money (1986)
@@@@
Hur kan en film om ”biljard” vara såhär bra. Vi får vår Paul Newman, kaxige Tom Cruise och vackra Mary Elisabeth Mastrantonio är fifflare som lurar av folk pengar på biljardspel med olika tricks och rollspel. Sjukt snygg och underhållande Hollywoodromp av Scorsese som vet precis hur han ska göra en sådan här annars dussinrulle till sin egen. Uppföljare till The Hustler (1961) där Paul Newman gör sin karaktär Fast Eddie Felson som ung.
/Vrångmannen

@@@@
Fantastiskt välspelad och underhållande där biljard blir nästan lika spännande som vrålande F14-Tomcats. Cruise och Newman har kanonkemi!
/Surskägget

Goodfellas (1990)
@@@@@
Hallå? Maffiabröder? Hallå? En av världens bästa filmer? HALLÅ? Klicka här och här.
/Vrångmannen

@@@@
Why am I funny? Am I a clown? Do I amuse you? Hahahahahaha! Joe Pesci är elakast och argast genom hela filmen. Ray Liotta har aldrig varit såhär bra och DeNiro är kanon. Att det dessutom är baserat på verkliga händelser gör det bara än mer förbluffande.
/Surskägget

Cape Fear (1991)
@@@@
Nyinspelning av thrillerklassikern med samma namn från 1962. Här bestämde sig Scorsese för att ge sig på den klassiska hollywoodthrillern och ha lite skoj. Våldtäktsmannen Max Cady åkte i finkan på grund av att hans advokat Sam (Nick Nolte) gömde bevis som kunde fria honom. Nu är Max på fri fot och ska hämnas på advokaten och hans familj (Juliette Lewis och Jessica Lange). Även om den här filmen på ytan är en spännande psykopatrulle så har den många djup som Scorsese utforskar. Otrohet, den splittrade familjen, religion och den patetiska människan. Riktigt bra och riktigt popcornnervig. De Niro är lysande som så ofta. Originalet är förvisso en klassiker men vita hattar nerdragna över ögonbrynen och folk som knuffas skrämmer mig inte så mycket idag.
/Vrångmannen

@@@@
Fuck me vad rädd man är för DeNiros karaktär i den här rullen. Jisses!
/Surskägget

The Age of Innocence (1993)
@@
Jag vet att den här vackra och romantiska berättelsen om förbjuden kärlek på 18oo-talet a’la ”ser du min ankel så svimmar jag” är tokhyllad till skyarna men för en ung, tuff (hahaha!) kille från norr som ville ha sin studentravioli direkt ur burken KALL och bara ville gå på lite bio för sina sista jämrans slantar så var det här för det mesta boring crap ass stuff. Ska se den igen nu när jag faktiskt är så till åldern så jag gråter när jag ser kattungar. Det här kanske är en fullpoängare egentligen. Vem vet.
/Vrångmannen

@@
Jag var inne i en superstor Winona Ryderperiod när den här kom. Ville älska den lika mycket som jag älskade henne (hon är min hörni, MIN!) men det gåååååår inte. Gååååååååååååååår inte. Gud nej.
/Surskägget

Casino (1995)
@@@@
Som någon slags uppföljare till Goodfellas. Den här har väl alla sett? Gangsters i Las Vegas. De Niro, Joe Pesci, alla andra från alla Scorsese maffiafilmer, en riktigt bra Sharon Stone. Våldsamt och underhållande så man inte kan slita sig och vill se igen och igen men tycker inte riktigt den har samma själ som Goodfellas. Eller så är det jag som inte gillar frisyrerna hehehe. Riktigt bra film dock, baserad på verkliga händelser (precis som Goodfellas). Mer sånt. Mer sånt.
/Vrångmannen

@@@@
Shit pommes frites vad Scorcese är grym på att skildra maffia. Lysande. Sharon Stone? Släng på henne alla Oscars för den här rollen. Alla.
/Surskägget

Bringing Out the Dead (1999)
@@
Nej, jag är ledsen. Försökt se den här filmen flera gånger men har inte orkat se klart. Scorsese ville göra någon slags modern Taxi Driver och Paul Schrader, som också skrev Taxi Driver, har även skrivit manuset till denna. Nicholas Cage är ambulansförare och det åks omkring i New York på nätterna och hämtas skadade och döda människor. Han blir kär i Patricia Arquette (det ska han ge fan i för hon är min) men knaprar så mycket piller så han ska orka med allt så han är lika avtrubbad som mig som kollar på dravlet. Bitvis intressant men långt ifrån ok från en filmmakare som Scorsese.
/Vrångmannen

@@@+
Joooo men nu ska vi inte vara så snabba att fördöma den här. Visst är det här en icke-officiell uppföljare till TaxiDriver men samtidigt är det orättvist att jämföra filmerna för jämfört med TaxiDriver upplevs det mesta som skräp. Finns många intressanta frågor kring moral och etik och hur man ska klara sig igenom ett tufft och jobbigt jobb utan att bli knäpp i processen.
/Surskägget

Gangs of New York (2002)
@@@@
Leonadro DiCaprio, Cameron Diaz och Daniel Day-Lewis i en våldsam och fartfylld mastodontrulle om gängkrig på 1860-talet. Bara där tycker jag att det låter smaskens och det är det. Bra skådespelarinsatser från alla håll och kanter. Massor av blodig action, lite skruvad humor och en gnutta romantik. Gangs of New York är MIN Titanic och James Cameron kan lära sig ett och annat från mästaren Scorsese. Det enda Scorsese har att lära av Cameron är hur man gör en tv-spelsbåt så den ser verklig ut vid första titten och hur den ser bedrövlig ut vid andra. Gud. Skräpet. Och så Celine Dion på det. Arg. Så arg.
/Vrångmannen

@
Skräpet! Fy faaaaaaaaaaan vilket jävla skräp! Folk pratar låtsasdialekter och puttas och det är irländare mot alla andra invandrare och alla andra irländare också och New York brinner och ingen bryr sig för LÅTSASDIALEKTERNA GUD LÅTSASDIALEKTERNA! Day-Lewis är sämst som vanligt och har porrmustasch Ron Jeremy skulle döda för att ha. Och bara för att lindra eländet är den typ TRE JÄVLA TIMMAR LÅNG!
/Surskägget

The Aviator (2004)
@@@
Det här var väl välspelat, välgjort och bra om filmregissören tillika piloten Howard Hughes (Leonardo DiCaprio). Jag kommer på mig själv med att knappt minnas filmen och det är väl inte ett så bra tecken men jag minns också att jag tyckte det var rätt bra så det duger till en trea i betyg. Ska definitivt se om.
/Vrångmannen

@@@@+
Wow, här är vi tillbaka i finfin form. Gillar man sin Hollywoodhistoria är det julafton när Scorcese berättar historien om megamiljonären och tillika knäppgöken Hughes. Mängder med Hollywoodreferenser och namn svischar förbi (Cate Blanchett gör t ex en kanontolkning av Katharine Hepburn och Kate Beckinsale gör en finemang version av Ava Gardner). DiCaprio gör en fantastisk rollprestation som den galne Hughes och får honom verkligen att bli en man av kött och blod.
/Surskägget

The Departed (2006)
@@@@
Amerikansk remake av lysande Hong Kongrullen Infernal Affairs. Här kunde det ha gått riktigt illa men Martin Scorsese trampar inte ofta i klaveret och vet precis hur han ska konvertera historien så den funkar i hans filmiska värld såväl som i västvärlden. Jack Nicholson är storskurken. Matt Damon är skurken som blir polis (för att hjälpa skurkarna) och Leonardo DiCaprio (Scorsese verkar ha switchat Robert De Niro mot en yngre modell i de senare filmerna) är polisen som infiltrerar den brottsliga organisationen. Spännande, våldsamt och tätt. Riktigt bra film som gav Scorsese sin första Oscar som regissör (for shame!) och som också fick för bästa film. Tungt. Speciellt eftersom originalet är så jävla bra också.
/Vrångmannen

@@@@@
Leonardo DiCaprio pendlar mellan mod, ilska, rädsla, styrka och sårbarhet och gör ett lysande porträtt av sin karaktär. Matt Damon har nog aldrig varit bättre tror jag, och gör sin smått arrogante och oerhört charmige skurksnut till perfektion. Jack Nicholson, vad säger man? Helt ärligt kan detta nog vara det bästa han gjort också (ja, till och med bättre än Gökboet). Alec Baldwin är grym som överviktig och arg Bostonsnutchef. Martin Sheen gör sin lågmälda men engagerade snut snudd på löjligt mänsklig och äkta. Ray Winstone som Nicholsons högra hand är i brist på fler superlativer lysande. Och Mark Wahlberg som arg, dryg och rappkäftad snut är...är...så jävla bra helt enkelt. Vet inte vad mer man kan säga om honom och hans roll. Scorcese tog en hyfsad Hongkongrulle (Infernal Affairs - CCC) och förvandlade den till ett mästerverk.
/Surskägget

Shutter Island (2010)
@@@
Har inte läst boken av Dennis Lehane men kunde sniffa till mig tvisterna efter en kvart i biomörkret. Lite tjatigt kanske men det gör inte så mycket. Shutter Island är en snygg och intressant bagatell. Jag säger bagatell för sånt här gör Scorsese medan han äter lunchmackan och läser tidningen. Med en så spännande och omtyckt roman i ryggen så har han nog haft lite skoj med genren i väntan på nästa riktigt feta projekt (som för övrigt blev megahyllade barnfilmen Hugo som snart går upp på bio i Sverige). Underhållande och välspelat (Leonardo Di Caprio, Mark Ruffalo, Michelle Williams m.fl) men griper aldrig riktigt tag i mig som den borde. Enligt Surskägget (hans ogenerade hyllning hittar ni här) så är Shutter Island filmen som Inception borde ha varit. Jag säger precis tvärtom.
/Vrångmannen

Julkalendern 16 dec: Richard Linklater

Indiekungen på 90-talet som ledde vågen av nya, unga och hippa filmskapare. Har med åren blivit mer och mer Hollywood och ju mer Hollywood han blev desto tristare och tråkigare filmer spottade han ur sig. Det fanns en tid när jag verkligen såg fram emot en Linklaterfilm, den tiden är sedan länge förbi. Dock kommer han alltid ha en given plats i mitt hjärta om inte annat enbart för att han gav oss fantastiska Dazed & Confused som funkar lika bra till förfesten som efterfesten, som är lika kul till fyllan som till bakfyllan och som får 70-talet att framstå som det bästa årtiondet ever. Liksom till exempel Kevin Smith har Linklaters storhet under indieåren legat i hans välskrivna karaktärer och sköna, naturliga dialog. Tyvärr är detta något som mer eller mindre försvunnit helt ur hans senare filmer. Precis som t ex Smith igen verkar det som om Linklater gör sig bäst ju mindre budget han har. När Hollywood står och knackar honom på ryggen och slänger pengar omkring sig försvinner kreativiteten och känslan. Det var helt enkelt bättre förr.

Slacker (1991)
@@@
Bitvis briljant, bitvis märklig och bitvis seg. En sorts sketchfilm där vi hela tiden följer en karaktär från en scen till nästa där vi introduceras för nya karaktärer för att sedan följa med en av de karaktärerna till nästa scen och så vidare. Det är en dialogdriven film gjord för typ 5 dollar som idag räknas som filmen som startade hela indievågen i USA i början av 90-talet där bl a även Kevin Smith skulle utmärka sig.
/Surskägget

Dazed & Confused (1993)
@@@@@
Se min recension av detta mästerverk här.
/Surskägget

Bara En Natt (1995)
@@@@
Ethan Hawke är jänkarturisten i Europa som av en slump träffar Julie Delpy medan han tågluffar. De hoppar av i Wien och har en makalöst fantastisk dag tillsammans. Givetvis spirar kärleken men de vet båda två att de har BARA EN NATT (sorry kunde inte låta bli). Återigen en väldigt dialogdriven film där både Hawke och Delpy visar prov på sina talanger.
/Surskägget

SubUrbia (1996)
@@@
Ett gäng tonåringar hänger på parkeringsplatser utanför diverse supermarkets i nån namnlös förort i USA. Alla har storslagna drömmar men ingen orkar riktigt ta tag i saker och ting. Linklater försöker återskapa nån sort Dazed & Confusedkänsla fast berättat på 90-talet istället för 70-talet och lyckas inte riktigt nå samma nivå igen. Överlag en bra film, men inget lysande.
/Surskägget

The Newton Boys (1998)
@@@
Film om de sista tågrånarna i USA. Vi får följa bröderna Newton (Matthew McConaughey, Ethan Hawke, Vincent D’Onofrio och Skeet Ulrich) från 1920-talet och framåt. De är gentlemän och hövliga men rånar samtidigt banker och tåg. Hyfsat underhållande i Linklaters första film med större budget men blir till slut lite för lång (närmare två timmar). Kul att vi får se de riktiga bröderna Newton under eftertexterna när de blir intervjuade på teve.
/Surskägget

Tape (2001)
@@@@
Ännu ett samarbete med Ethan Hawke. Den här gången ville Linklater experimentera litegrann och låser in karaktärerna i ett sjabbigt motellrum där han placerat kameror överallt i alla vinklar och vrår. Det är mer eller mindre MTV-tempo på klippen och vinklarna samtidigt som vi i princip får en teaterpjäs utspelad framför ögonen. Hawkes motspelare större delen av tiden är Robert Sean Leonard och mot slutet dyker även Uma Thurman in. Trots att vi aldrig lämnar rummet är tempot nästan högre än i en actionrulle på grund av klippning och kameraarbete.
/Surskägget

School of Rock (2003)
@@
Se min recension här.
/Surskägget

Bad News Bears (2005)
@@
Se min recension här.
/Surskägget

A Scanner Darkly (2006)
@
Baserad på bok av Philip K. Dick (mest känd för att ha skrivit boken som blev Blade Runner) där en deckare (Keanu Reeves) jagar drogförsäljare men börjar förlora sitt förstånd istället. Gjord med skådisar som sedan animeras (inte motion capture som Gollum utan Rotoscope som vissa scener i Ralph Bakshis animerade Sagan Om Ringen) (ja det är ungefär lika dåligt här som då) och ser skitful ut. Trist, rörig och intetsägande handling. Stängde faktiskt av efter ungefär halva så dåligt var det, och då har jag ändå genomlidit en del skit genom åren.
/Surskägget

Julkalendern 15 dec: Walter Hill

Hans filmer fick ofta filmcensuren runt om i världen (speciellt vår egen gamla avlagda) att gnissla tänder. Ofta mycket våld och tuffa män från tiden när män var män (hahaha!). Han har även skrivit flera filmmanus till andra regissörer och producenter (bl.a storyn till James Camerons Aliens och manuset till David Finchers Alien 3) samt producerat en hel del TV (Tales from the Crypt, Deadwood). Ladies and germs. We give you the mighty WALTER HILL!

The Driver (1978)
@@@
Självklart har Nicolas Winding Refn sneglat lite på Walter Hills klassiker innan han gjorde den utsökta Drive med Ryan Gosling. Ryan O’Neal är den tuffe föraren utan namn som specialiserar sig på att köra bankrånare till och från brottsplatsen. Snart befinner han sig mitt i en livsfarlig härva och måste hitta ett sätt att ta sig ur den. Coola bilar och biljakter. Finfin 70-talsunderhållning för dig som gillar genren helt enkelt utan att vara något jättespeciellt sådär. Walter Hill visar att han har koll och gillar sin action.
/Vrångmannen

The Warriors (1979)
@@@@
“Warriors! Come out and play-ay”. Actionklassiker om gängvåld i New York på 70-talet. ”Krigarna” blir, vid ett stort möte mellan alla gäng, beskyllda för att ha mördat överhuvudet som samlat alla för att skapa fred. De måste slåss mot alla andra gäng, då de fått ett pris på sina huvuden, och fly genom natten tillbaka till deras hem Coney Island. Fortfarande benhård rulle med schysst musik, action och stämning. Tidens tand kanske har varit där och naggat lite men samtidigt så skildrar den ju den tiden och epoken så jag arkiverar det under ”charmigt” istället för ”gammalt”.
/Vrångmannen

@@@@
Att en rulle om gäng från 70-talets slut kan vara så aktuell än idag. Visst, nu kanske det viftas mer med pistoler än med baseballträn och stiletter, men principen är densamma. Sen att du har massa knäppa gäng med sin egen mundering gör den här rullen bara bättre. Älskar också att nästan ingen framför kameran fick någon större karriär att tala om medan nästan samtliga bakom kameran hade strålande karriärer efter den här.
/Surskägget

The Long Riders (1980)
@@@@
Finfin westernrulle där bröder på riktigt spelar kända bröder från westernprosan som är laglösa och rider tillsammans (Carradinebröderna spelar de tre Bröderna Young, James och Stacy Keach spelar Jesse och Frank James etc.). Walter Hill gillar ju sin Sam Peckinpah och bjussar på massor med våldsam och dammig westernaction i hans anda (mycket slow-motion). Fick viss kritik för att den var för blodig och våldsam när den kom och censuren var där och viftade med saxarna men ingen klagar idag. IDAG!
/Vrångmannen

@@@@
Kommer ihåg att man såg den här som liten spoling och tyckte det var det tuffaste man sett sedan Clintan stirrade ner Den Fule och Den Onde. Massakern när lilla byhålans folk samlas på taken för att ge igen är klassisk och ger mig rysningar bara jag tänker på den. Stort plus också att riktiga bröder spelar bröder.
/Surskägget

Southern Comfort (1981)
@@@@
Den Sista Färden möter Repmånad i Louisianaträsken. Hehehe ja det var om jag får säga det själv en finfin beskrivning av filmen. Nationalgardet är ute på krigslek i träsken med lösa skott i vapnen. De råkar reta upp ett gäng (vad jag förmodar är inavlade) jägare genom att ”låna” deras kanoter. Självklart svarar galningarna med att smyga på och ta ihjäl låtsassoldaterna en efter en. Powers Boothe är tuffast som hjälten med största kniven och som inte tar någon skit. Keith Carradine är polaren som behåller lugnet och humöret. Spännande, snyggt, stämningsfullt och naturligtvis våldsamt i slow-motion. Finns inget att klaga på här och Walter Hill visar en än gång att han var att räkna med i genren (i alla fall när det begav sig).
/Vrångmannen

@@
Nä, den här fastnade jag aldrig för. Vet inte varför egentligen. Kanske hade jag en dålig kväll där jag inte ville se inavlade rednecks döda fina hederliga nationalgardssoldater. Eller så var filmen bara sådär. Vem vet?
/Surskägget

48 Hrs. (1982)
@@@@
Filmen som gjorde Eddie Murphy till en riktig stjärna. Här spelar han fifflaren som får chansen att komma ut ur fängelset om han hjälper Nick Nolte (som spelar en en riktig buffel till polis) att lösa ett jobbigt fall och hitta några riktigt farliga killar. Rå action och klockren humor gjorde denna 80-talsstänkare till en stor succé när den kom. Åldrats klokt och är fortfarande fartfull, skitkul och spännande. Kemin mellan Murphy och Nolte är fantastisk. Se och se om.
/Vrångmannen

@@@
Se Surskäggets recension i 80-talsspecialen här.

Streets of Fire (1984)
@@@
Musikalaction eller vad fasen man ska kalla detta. Michael Paré i regnrock med Winchesterbössa i högsta hugg försöker rädda sitt ex, en tuff sångerska (Diane Lane) som blivit kidnappad av ett galet motorcykelgäng. Allt utspelar sig i en slags fantasyvärld där smutsig framtid möter 50 och 60-talsdesign. Det pangas en del och vi får riktigt bra och medryckande bombastisk ”gospelrock” (soundtracket ägs självklart på vinyl). Lite vräkig och ibland småfånig underhållning som får dig att småle hela tiden och som tidigare nämnts så är soundtracket fantastiskt medryckande.
/Vrångmannen

@@@
Se Surskäggets recension i 80-talsspecialen här.

Brewster's Millions (1985)
@@@@
Se min och Surskäggets recension här.

Extreme Prejudice (1987)
@@@
En skittuff Texas Ranger (Nick Nolte) och en minst lika benhård knarkboss (Powers Boothe) växte upp som bästa barndomsvänner. De bor nu på varsin sida om gränsen och jobbar minst sagt på varsin sida av lagen och är nu. I centrum står en kvinna som de båda älskar (klassiker?!). Ömsesidig respekt går så småningom över till det oundvikliga. En blodig uppgörelse. Det här är en ok actionrulle men definitivt en mellanrulle för Walter Hill. Svenska filmcensuren gjorde sin egen slaktattack på den här eftersom det pangas mest hela tiden. Idag ser den ut som en gammal västern, typ ”skjut så kulhålen inte syns” hahaha.
/Vrångmannen

@@@
Det var väl i den här Nick Nolte skjuter av nåns tå? Hahahahahaha! Bara den scenen är ju värd en trea. Också en film som var kraftigt nerklippt av censuren och där nästan varje actionscen hade slaktats för att censurmaffian ansåg våldet "förråande". Trams. Annars ungefär precis som Vrångis skriver.
/Surskägget

Red Heat (1988)
@@@
Se min och Surskäggets recension i Schwarzeneggerspecialen här.

Johnny Handsome (1989)
@@
Mickey Rourke är en missbildad gangster som efter en kupp blir lurad av sina kumpaner, skjuten och att dö. Johnny överlever dock, får unik och hemlig kirurgi i fejset av en specialist (Forest Whitaker) och blir normal (ja eller han blir Mickey Rourke utan specialsmink, hur normalt det nu är hehehe..). Hämnden börjar planeras men samtidigt blir han kär i en söt och snäll kvinna (Elisabeth McGovern). Johnny Handsome måste ställa sig frågan om hämnden är värd att förlora allt. Bah. Ok men lite långrandig thriller. Det känns nästan som om Walter Hill själv stått och gäspat bakom kameran. Godkänt för skådisinsatserna.
/Vrångmannen

@
Usch! USCH!
/Surskägget

Another 48 Hrs. (1990)
@
Jag vet inte vad som hände. Jag vet inte vad som hände med Walter Hill. Jag vet inte vad som hände med Eddie Murphy. Jag vet inte vad som hände med Nick Nolte. En uppföljare var här tydligen en väldigt dålig idé på alla håll och kanster. Energin borta. Uselt.
/Vrångmannen

@
Mengudvadärdethärvarförvarförgudnejnejnej!
/Surskägget

Trespass (1992)
@@
Två brandmän (Bill Paxton och William Sadler) kommer över en karta som visar vart stulet guld är gömt i en gammal fabrik. De sticker dit på natten för att hämta skatten men fler, mycket hårt beväpnade män, har den tanken. Småspännande actionthriller som skulle kunna ha blivit riktigt bra om inte sista akten hade varit så urbota dum så man baxnar. En del cool action med viss nerv räddar den dock från totalt haveri.
/Vrångmannen

@@
Ice-T och Ice Cube i samma film! Hahahahahahahahahahaha! Det skjuts lite och knuffas lite och skriks lite svordomar. Men framförallt, Ice-T och Ice Cube i samma film! Förstå hur bra det är.
/Surskägget

Last Man Standing (1996)
@
En slags nyversion av Akira Kurosawas ”Yojimbo”. Den här gången i 30-talets USA med Bruce Willis som skjutjärnsfarbror i en liten ökenstad. Det pangas och härjas men ingen bryr sig. Tänk att det är John ”Fucking” McClane springa omkring i den där hatten. Fruktansvärt tjatigt och oinspirerat.
/Vrångmannen

@@
Kom igen, så jävla usel är den inte och tycker nog den sneglar mer på För En Handfull Dollar än på Yojimbo när den ska sno sitt ursprung (och ja jag vet att F.E.H.D. är baserad på Yojimbo den med). Men visst har både Hill och Willis varit mer inspirerade i andra filmer. Frågan är nog varför man skulle ha ytterligare en nyinspelning av den här storyn som redan avhandlats så bra två ggr (tre om man räknar in Korpen Flyger vilket jag inte riktigt gör även om den också sneglat på Yojimbo).
/Surskägget

Supernova (2000)
@
James Spader och Angela Bassett i ett rymdskepp som ska rädda ett annat. Det här går inte att titta på. Vår regissör satte inte sitt namn på den här filmen utan gick istället under namnet ”Thomas Lee”. Skammen var nog för stor att bära och den räknas som en riktig kalkon och blev en fruktansvärd flopp. Walter Hill hade alltså för några år sedan redan tappat gnistan och skulle aldrig mer till dags datum hoppa tillbaka upp på sadeln. I alla fall inte som regissör.
/Vrångmannen

@
Hahahahahahahahahahahahahahahaha James Spader i rymden får mig mest att tänka på mupparna och "Pigs in Space". HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

Undisputed (2002)
@@@
Boxningsfilm från fängelset som är en svagt baserad på vad som hände när Mike Tyson åkte in. Ving Rhames är Iceman, mästarboxaren som spärras in efter att ha blivit anklagad för våldtäkt och som upptäcker att det finns en stor boxningskultur inne på kåken där Monroe (Wesley Snipes) är mästare. Iceman vägrar vara tvåa oavsett var och hur och snart börjar dessa två boxningsegon mäta varandra i vad som till slut blir en stenhård fight. Här visar Hill att han fortfarande har vad som krävs för att berätta en tight och spännande story utan att det för den sakens skull blir ett mästerverk. Bra actionunderhållning som absolut håller för en titt.
/Surskägget

Julkalendern 14 dec: Oliver Stone

Känd för sina politiskt laddade filmer och sociala patos har Oliver Stone lyckats gå från manusförfattare (första Conanfilmen bl a) till oerhört framgångsrik regissör. Gång på gång gör han filmer som på ett eller annat sätt är kritiska mot USA's sätt att hantera krig, pengar och media. Han gillar att göra filmer om presidenter (3 st) och filmer om Vietnamkriget (3 st) samt sina biopics (6 st om man räknar lite snällt). Det som är fascinerande är att en så stark kritisk röst som höjs mot USA dels blir oerhört framgångsrik där, dels att han också i samma andetag är patriotisk och genom sin kritik uppmanar förändring så att USA ska bli ännu bättre. Nånstans i mitten av 90-talet blev han dessutom en stark visuell regissör som blandade olika kameror, olika vinklar och både färg och svartvitt i snabba klipp och drömska ibland nästan smått hallucinerande scener. Detta utvecklade han till fulländning i Natural Born Killers och har först på senare tid börjat filma mer traditionellt igen.

Plutonen (1986)
@@@@@
Fantastiskt stark film om Vietnamkriget och de amerikanska tonårspojkar som skickades dit mot sin vilja. Charlie Sheen är underbar i huvudrollen och Tom Berenger som onda befälet har väl aldrig varit så bra som här. Till stor del baserad på Stones egna upplevelser från Vietnam.
/Surskägget

@@@@
Det här är riktigt bra och nästintill (you heard me!) ett mästerverk. Den når inte riktigt ända fram.
/Vrångmannen

Wall Street (1987)
@@@
Den var kanon när den kom men har förlorat en hel del genom åren. Visst är samspelet mellan Michael Douglas som den iskalle finanskungen och Charlie Sheen som uppkomlingen i finansvärlden fortfarande riktigt bra, och visst är repliker som ”money never sleeps”, ”lunch is for wimps” och ”greed is good” fortfarande klassiker men det finns många transportsträckor också.
/Surskägget

@@@@
Den har inte förlorat något. Den har bevarat känslan från den tiden. Den fina känslan och den giriga känslan. Bra film!
/Vrångmannen

Talk Radio (1988)
@@@
Sann berättelse om en värd för en talk show på radio som blev mördad av fanatiker på högersidan. En del av dessa grupperingar från extremhögern skulle sedan t ex ge upphov till dårar som Timothy McVeigh. Ganska tät och välspelad rulle som aldrig riktigt lyfter men som absolut är sevärd, speciellt om man är det minsta intresserad av amerikansk inrikespolitik.
/Surskägget

@@@+
Klart sevärd och skickligt som attan att göra en så pass spännande och engagerande rulle om en kille som sitter framför en radiomick hela filmen.
/Vrångmannen

Född Den 4:e Juli (1989)
@@@@
Oliver Stone tar oss till Vietnam igen. Den här gången baserar han filmen på Ron Kovics bok med samma namn, här strålande spelad av Tom Cruise (att Cruise inte fick en Oscar är ren skandal). Kovic är en helylle jänkare som tror på Gud, Amerika och den amerikanska drömmen och självklart anmäler sig frivillig till marinkåren och drar över till Vietnam. Väl där inser han att allt kanske inte är som på värvningsaffischerna hemma och när han blir skjuten så illa att han hamnar i rullstol inser han att armén skiter i honom. Starkt och gripande.
/Surskägget

@@@@
Fy fan vad arg jag blir när jag ser den här filmen och då är jag förr (i Sverige!) den 19:e december. Mycket starkt och gripande med en slags romantisk ton som snart övergår i smutsig verklighet. Vilket jävla skitland kan jag tycka ibland.
/Vrångmannen

The Doors (1991)
@@@@
För att citera Denis Leary när det kommer till att berätta om handlingen: ”I’m drunk, I’m nobody, I’m drunk, I’m famous, I’m drunk, I’m dead. That’s the movie pal!” Och visst är det så. Men Val Kilmer gör ett bra porträtt av Jim Morrison och Meg Ryan är kanon som hans älskarinna. Smäll in stora mängder av The Doors sköna musik och du har en vinnare.
/Surskägget

@@@
The Doors är ok MEN inte mer. Underhållande och Val Kilmer är skitbra men filmen tappar bort sig och mig efter ett tag.
/Vrångmannen

JFK (1991)
@@@@
Första filmen där Stone börjar köra sitt sedermera trademark med fem olika sorters kameror, olika filmtyper och blanda färg och svartvitt hejvilt. Kevin Costner är för en gångs skull bra i en film och spelar huvudrollen som åklagaren Jim Garrison som börjar nysta i JFK-mordet. Filmen är baserad på Garrisons bok om fallet och tar ställning för att mordet utfördes av flera män och att Lee Harvey Oswald var utsatt för en konspiration. Intressant blandning av fiktivt och fakta (vi får bl a se Zapruders berömda filmsnuttar) och ett högt tempo som får filmens tre timmar att flyta undan.
/Surskägget

@@@@
Bra bra bra och det var INTE Lee Harvey Oswals som sköt Palme! Eller var det..?
/Vrångmannen

Himmel och Jord (1993)
@
Den kanske inte är dålig per se, som t ex en usel b-rulle med okända skådisar är dålig, men den är så fruktansvärt långtråkig och intetsägande att betyget bara kan bli en etta. Ännu en Vietnamrulle från herr Stone, fast den här gången är det mer av en kärlekshistoria än krigsfilm.
/Surskägget

Natural Born Killers (1994)
@@@@@
Stone tar sin klipp-å-klistra med fyrtio olika vinklar, nittio olika kameror och tusen olika filmsorter till en helt ny nivå. Det här är en färgsprakande, helvild extravaganza där varje scen är som hämtad ur en av Hunter S. Thompson knäppaste drogdrömmar. Woody Harrelson och Juliette Lewis i huvudrollerna som Mickey och Mallory som driver runt som moderna Bonnie & Clyde och skövlar folk är fantastiska. Robert Downey Jr som helgalen tevereporter har sällan varit bättre. Och inte blir det sämre av att Stone mitt i allt detta kaos lyckas rikta skarp kritik mot media och vår västerländska hyllning av våldskultur. Tarantino skrev originalmanuset till denna som var tänkt som en fejkad dokumentär och mer low-key utan så mycket våldsam action och hatar enligt vad jag förstått Stones version. Jag har förståelse för det, samtidigt är Stones vision helt makalöst bra så Tarantino får ursäkta och hålla tyst.
/Surskägget

@@@@+
Den här rullen går inte av för hackor. Håller i princip med om allt som jultomten själv skrivit här ovan. Skarpt och förtjänar sin plats i flera filmhistorier parallellt.
/Vrångmannen

Nixon (1995)
@
Tre timmar Anthony Hopkins som Nixon utan att nåt av värde händer. Boring! Next!
/Surskägget

U-Turn (1997)
@@@
Hehehehe, den här rullen är bra knäpp och en tydlig steg bort från Stones tidigare politiskt kritiska filmer. Sean Penn hamnar i småstad i öknen där hans bil dör. Alla som bor där (Billy Bob Thornton, Joaquin Phoenix, Jon Voight, Nick Nolte och Powers Boothe) är knäppa rednecks som är heeeeelt slut. Enda till synes normala är Jennifer Lopez som Penn snabbt utvecklar en relation med. Men hon är nog bara ute efter hans pengar… En modern film noir som är kul och underhållande för stunden utan större djup. Inget fel med det.
/Surskägget

@@@
Svart humor, film noir, ond bråd död och sexy times. Allt smaskigt paketerat som skön underhållning utan egentlig mening.
/Vrångmannen

Any Given Sunday (1999)
@@@@
Älskar den här rullen. Kanske för att jag älskar amerikansk fotboll. Al Pacino är coachen vars lag håller på och falla i spillror. Dels har laget fått en ny ägare som inte bryr sig ett piss om sporten utan bara om pengarna (Cameron Diaz) och dels är hans stjärna quarterbacken skadad (Dennis Quaid). Pacino måste därför släppa in oprövade Jamie Foxx som är nervös och inte vet hur han ska hantera vare sig sin coach eller sina medspelare. Mycket spel bakom kulisserna, mycket matchbilder och mycket testosteron gör det här till en kanonfilm.
/Surskägget

Alexander (2004)
@@
Se min recension här.
/Surskägget

World Trade Center (2006)
@@@
Kan en film vara bra när större delen av huvudrollens tid på duk är nedgrävd under x antal ton stål, betong och murbruk och allt man ser är ansiktet på skådisen (i det här fallet Nicolas Cage)? Ja filmen är helt okej om inte annat. Oliver Stone har valt att fokusera på två av de många brandmän som befann sig inne i ett av World Trade Centerhusen när det kollapsade. Skillnaden mellan 99% av alla som fick denna gigantiska byggnad över sig var att de här två överlevde. Sen satt de fastklämda och döende under allt bråte i väntan på hjälp. Nu väljer Stone att skildra familjerna som väntar på besked nästan mer än han skildrar de två brandmännen. Det här är naturligtvis ett klokt beslut, för hur mycket man än kan leva sig in i brandmännens situation och hur mycket man än känner med och för dem, så blir det tråkigt ibland när Stone stannar kvar för länge i mörkret med dem. Skådisarna kan ju inte göra så mycket mer än att bara ligga där och se dammiga och döende ut (vilket de gör bra för all del) men särskilt spännande i längden är det inte. Däremot har Stone lyckats få till en film om 11 september som känns i hjärtat. Han fokuserar på det mänskliga, och struntar i politiken för en gångs skull. Hade han struntat i de emellanåt lite för långa tagningarna nere i underjorden där en dammig Nic Cage spottar blod för femtielfte gången, och koncentrerat sig enbart på familjerna som väntar hemma (med en lysande Maggie Gyllenhaal som orolig fru i spetsen) hade betyget kanske gått upp ett snäpp. I guess we'll never know.
/Surskägget

W. (2008)
@
Se min recension här.
/Surskägget

Wall Street: Money Never Sleeps (2010)
@@
Gordon Gekko (Douglas) släpps ut ur fängelset en förändrad man. Han börjar predika och föreläsa om hur fel han hade en gång i tiden och att man måste sätta stopp för alla dessa galenskaper på Wall Street som tillåter bankerna att göra lite som de vill med pengasummor så stora att mindre nationer kan gå omkull om det vill sig illa. Shia LeBeouf är den unga heta finansvalpen som får äran att ta över fanan från Charlie Sheen (som dyker upp i en skön cameo) och som till slut inser att Gekko inte alls ändrat sig. Men innan vi kommer dit är det en lång transportsträcka där Stone ska ajabaja och förmana alla banker om hur dumma de är. Jag förstår hans engagemang med speciellt kul att kolla på är det inte.
/Surskägget

@
Skräpet. Åh fy fasen vilket förbannat jävla skräp. Se om ettan hela tiden.
/Vrångmannen

Julkalendern 13 dec: Sam Peckinpah (1925-1984)

Mest känd för de brutala våldsskildringarna i sina filmer samt skandaler under inspelningarna. Oändliga bråk med skådisar och producenter samt drog och alkoholmissbruk var vardagsmat för den här arge farbrorn. Det gick t.o.m rykten om att han regisserade flera av sina filmer med whiskeyflaskan i ena handen och en laddad hagelbössa i den andra. En riktig skjutjärnsregissör med andra ord! Han hade också öknamnet ”Bloody Sam” bland kollegor just på grund av det ständigt återkommande innehållet i hans alster. Han satte en helt ny ribba för hur actionfilm skulle göras (slow-motion hörde till ett av kännetecknen) och han skapade nytt liv i westerngenren med filmen som nämns först av recensionerna här nedan. Kära läsare, vågar vi ens ge er ett axplock av Sam Peckinpah?


The Wild Bunch (1969)
@@@@
Öset! En riktigt bra och våldsam western. Ett gäng hårdkokta bankrånare tänker göra en sista stöt på ålderns höst och de ger sig inte om de så blir jagade av varenda sheriff eller prisjägare i trakten. Peckinpah drar på så det sjunger om det och för att vara 1969 så är det riktigt rått och tufft. Slow-motion extravaganza!
/Vrångmannen

Straw Dogs (1971)
@@@@
Det kom en nyinspelning i år på denna thriller med bl.a Alexander Skarsgård. Den var inget vidare (recension kommer senare) men originalet av Peckinpah är riktigt bra om än inte för alla. Timide jänkaren David Sumner och hans brittiska fru (Dustin Hoffman och Susan George) flyttar till hennes hemtrakter på engelska vischan. Ett gäng män gör ständigt narr av den timide och godtrogne David och en dag våldtar de hans fru när hon är ensam hemma. Allt eskalerar i ond bråd död. Slow-motion sleaze-o-rama!
/Vrångmannen

The Getaway (1972)
@@@+
Ytterligare en Peckinpahfilm som fick en nyinspelning (1994 med Alec Baldwin och Kim Basinger). Jag minns knappt den men originalet är riktigt schysst. Doc (Steve McQueen) är bankrånaren som åkt i finkan. Den korrumperade sheriffen låter honom bli frisläppt tidigare än tänkt men i gengäld utpressas Doc att råna en bank åt sheriffen (!) Med sig har han sin tuffa och söta fru Carol (Ali McGraw). Finfin actionthriller med full fart hela tiden. Manus av Walter Hill. Slow-motion extraordinare!
/Vrångmannen ´

@@@@
McQueen är coolaste katten i landet och McGraw tuff ärtig brud som inte tar nån skit. Det här svänger rejält med många shoot-outs och tät, nervig spänning när skurkar, banditer och snutar smyger på varandra.
/Surskägget

Bring Me The Head of Alfredo Garcia (1974)
@@@
“Bring Me the Head of Alfredo Garcia!” ropar den stenrike mexikanska knösen. Ryktet går och flera prisjägare och lycksökare börjar plötsligt leta efter Garcia för att ta kål på honom och ta hem den finfina belöningen. En pianospelare från trakten (Warren Oates) får höra talas om att Alfredo Garcia redan är död och begraven och beger sig av för att hitta kroppen, ta huvudet och bli rik på kuppen. Det är inte så enkelt som det låter och plötsligt befinner sig mannen i en actionspäckad värld a’la Peckinpah där kulorna viner åt alla håll. Underhållande för stunden och bitvis rejält våldsamt men minns den som aningen pajig och småseg på sina ställen. Slow-motion caramba!
/Vrångmannen

Cross of Iron (1977)
@@@@
Minns detta som ett lysande våldsamt krigsdrama med thrillerinslag. James Coburn, Maximilian Schell, David Warner m.fl. medverkar. Jag måste se om den för det var väldigt längesen men när det begav sig så minns jag att jag var hänförd. Fyran i betyg får sitta till dess för jag känner i märgen att den är klockren. Slow-motion der sieg!
/Vrångmannen

The Osterman Weekend (1983)
@@
Baserad på Robert Ludlums roman. The Osterman Weekend blev Sam Peckinpahs sista film innan han gick bort (1984). Han var i sådan dålig hälsa under inspelningen att han åkte in och ut på sjukhus som en jo-jo. Han gjorde sig ovän med alla under inspelningen och grälet med producenterna eskalerade så pass att de enligt rykten inte ens hälsade. Peckinpah hatade dessutom både manuset och boken det var baserat på så det är inte så konstigt att filmen inte är något vidare. Bitvis underhållande thriller med tung cast (Rutger Hauer, John Hurt, Graig T Nelson, Helen Shaver, Dennis Hopper m.fl!) som tyvärr tappar bort sig på vägen och det blir en soppa av allt. Slow-motion my ass!
/Vrångmannen

Julkalendern 12 dec: John Huston (1906-1987)

En julkalender om regissörer skulle aldrig kunna vara komplett utan John Huston. Inte nog med att han regisserade, han skrev ofta sina manus och producerade också. Dessutom brukade han peta in sig själv i en mer eller mindre stor biroll och hade en uppskattad karriär som skådis utanför sina egna filmer också (en av de mest minnesvärda rollerna är den vidriga pappan i Chinatown som han även skrev manus till). Som om det inte vore nog höll hans karriär i över femtio år vilket inte så många kan skryta med i Hollywood där jakten på nya heta talanger ständigt skickar gamlingar i graven. Huston var en sann pionjär och rebell. Han älskade sin alkohol och släpade med sig Humphrey Bogart till Afrika i syfte att jaga vilt samtidigt som de fick allt betalt med ursäkten att de var där för att filma Afrikas Drottning. Kolla in Clintans rulle Vit Jägare, Svart Hjärta som berättar den historien. Att försöka lista alla Hustons filmer skulle ta tre julkalendrar bara det så här kommer ett kraftigt urval.

Riddarfalken från Malta (1941)
@@@@
Klassiker i sin genre och riktigt spännande film om jakten på statyetten från titeln. Bogart spelar sin paradroll som ascool och supertuff privatdeckare och Peter Lorre har väl knappt varit så galen som skurk sedan titelrollen i Fritz Langs superba mästerverk M. Turerna är många kring var statyetten finns och vem som ska få ägarskapet innan allt knyts ihop i slutet.
/Surskägget

Sierra Madres Skatt (1948)
@@@@
Bogey kände väl efter mängder med filmer där han spelade hjälten att det var dags för en lite annorlunda roll. Först och främst såg man till att verkligen göra Bogey smutsig och eländig. Snubben ser ut att ha varit hemlös ett par år som förberedelse inför rollen. Sen låter man hans karaktär sakta men säkert snubbla ner i ett träsk av paranoia och galenskap när han tror att hans två kompanjoner försöker stjäla guldet de precis offrat så mycket slit, svett och tårar för att hitta. Kanonskådisar hela vägen gör det här till en riktigt underhållande film.
/Surskägget

Stormvarning Utfärdad (1948)
@@@
Baserad på en pjäs och det märks. Nästan allt utspelar sig inne i samma lokal genom hela filmen. Inget fel med det, men det blir lite väl stillastående ibland. En del pjäser funkar utmärkt på film och en del tappar när de hamnar i ett annat forum. Bogey återigen, den här gången tillsammans med sin fru i verkliga livet, Lauren Bacall. Edward G. Robinson är skurken som tagit över Bogeys polares hotell precis när Bogey gör entré. Och som om det inte vore nog slår årets storm till samtidigt. Bra, men bitvis lite seg.
/Surskägget

Afrikas Drottning (1951)
@@@@
Fantastiskt bra film. Återigen med Bogey i huvudrollen, den här gången mot fantastiska Katharine Hepburn som lätt är en av de bästa skådisar som setts på vita duken. För Huston var själva filmen mest en ursäkt så att han kunde åka gratis till Afrika och kröka och jaga djur, men i den vevan lyckades han ändå skapa filmmagi. Hepburn är ute efter hämnd efter att tyska soldater dödat hennes bror, missionären. Hon måste samtidigt ta sig hem till England och den enda som har en båt är grinige Bogey som motvilligt hjälper henne samtidigt som en spirande kärlek dem mellan växer fram. Det här är en fröjd att titta på hela vägen, Hepburn och Bogey är ett kanonpar och har perfekt kemi på vita duken. Bra grejer.
/Surskägget

The Misfits (1961)
@@@@
Se min recension här.
/Surskägget

Reflexer i ett Gyllene Öga (1967)
@@@
Det här är helt klart en lite udda rulle. Marlon Brando är major på militärläger och gift med Elizabeth Taylor. Brando är impotent och Taylor hånar honom för detta så mycket och ofta hon bara kan. Han hämnas en natt genom att döda hennes favorithäst vilket bara resulterar i att hon hånar honom extra mycket framför ett stort antal inbjudna gäster. Självklart är hon otrogen med en annan officer i huset bredvid, vilket inte stör Brando så mycket då hans karaktär är en bög som inte kommit ut ur garderoben med som gärna spanar in de unga militärpojkarna. Långsam och avvaktande och det mesta är insinuerat för att med jämna mellanrum brisera rakt i ansiktet på oss tittare. Annorlunda film som kanske saknar lite av det fokus Huston brukar ha, samtidigt som den är sjukt fascinerande.
/Surskägget

Fat City (1972)
@@@@
Stacy Keach gör sitt livs bästa roll som en gammal boxare på dekis som vägrar inse att det kanske är dags att lägga handskarna på hyllan. Jeff Bridges gör även han en kanonprestation som brorsa till Keach och också boxare, fast en där karriären är på väg uppåt för. Givetvis skapar detta en hel del friktion mellan bröderna. Huston riktar fokus på amerikas fattiga och utslagna och hur en del av dessa människospillror ändå fortsätter kämpa för att ta sig ut ur skiten och få ett någorlunda drägligt liv.
/Surskägget

Prizzis Heder (1985)
@@
Känns som att väldigt, väldigt många hyllar denna maffiakomedi men jag har då aldrig sett charmen med den. Detta trots att vi får Jack Nicholson och Angelica Huston i huvudrollerna. Nja, småsegt med enstaka roliga scener här och där, men mestadels långa transportsträckor.
/Surskägget

@@@
Äh! Det här är en ok romp om än inget mästerverk. Lite Jack Nicholson. Lite Kathleen Turner. Lite maffiatorpeder och lite kärlek.
/Vrångmannen

Julkalendern 11 dec: Christopher Nolan

Precis som du gör just nu så sitter jag också och väntar med spänning på den tredje Batmanrullen av Christopher Nolan, The Dark Knight Rises. Den här talangfulle 41-åringen har bjussat på några smarta, snygga och högst underhållande alster i olika genrer. Här är axplocket.

Kolla även in Total Films 50 Greatest Christopher Nolan Moments (Spoilervarning)



Memento (2002)
@@@@
Klockren deckarthriller där historien berättas baklänges så att början blir slutet. Guy Pearce spelar mannen som tappar minnet titt som tätt och tatuerar därför in ledtrådar på kroppen då han letar efter sin frus mördare.
/Vrångmannen

@@@@
Smart och annorlunda deckare vars story egentligen är ganska simpel om den skulle berättats från A-Ö men som när det blir berättad Ö-A istället blir spännande (vilket Nolan självklart är medveten om). På dvd:n finns det möjlighet att se en version berättad från A-Ö (dold som ett påskägg) vilket jag ska ta och göra nån dag.
/Surskägget

Insomnia (2002)
@@@@
Al Pacino är storstadspolisen som anländer i en liten stad i Alaska där solen aldrig går ner. Han letar efter en mördare som metodiskt mördat en tonårsflicka och får hjälp av den lokala sheriffen (Hilary Swank) att lösa fallet. Imponerande rulle tycker jag. Att ta en sån klyscha till story och lyckas göra det till en komplicerad, filosofisk och mycket spännande thriller är ingen lätt sak. Nolan måste ha sett något mer i manuset och agerat därefter. Nyinspelning av den norska filmen med samma namn från 1997 med Stellan Skarsgård.
/Vrångmannen

@@@@
Pacinos frustration över att det alltid är ljust och att han inte kan sova levereras klockrent till skillnad från en del av senare tids galna överspel han bjussat på. Robin Williams fungerar utmärkt i en dramatisk roll och tyder på smart casting av Nolan. Precis som Vrångis skriver en ganska simpel story egentligen som berättas så snyggt och smart att materialet lyfter till helt nya höjder.
/Surskägget

Batman Begins (2005)
@@@@
Första Läderlappen under Nolans vinge! Den är hejdlöst bra. Christian Bale är som bekant Bruce Wayne. Här ger han sig av till Asien och lever ett fattigt skurkliv trots att han egentligen är multimiljonär. Han blir uppplockad och tränad i kampsporter av Henri Ducard (Liam Neeson) och Ra’s Al Ghul (Ken Watanabe) men gillar inte hur de ska utplåna ondskan genom att mörda så han drar hem till staterna igen och blir BATMAN! Vi får också lite kärlek i form av Rachel Dawes (Katie Holmes). Det bjuds på ball action, snygga gadgets och inte en tråkig sekund. Batman Begins är definitivt en av de bästa rullarna som gjorts om den här DC-Comicshjälten och Christopher Nolan kan plötsligt sätta en fjäder i hatten som actionregissör också.
/Vrångmannen

@@@@
Även om jag fortfarande älskar Tim Burtons Batmanrullar lyckades Nolan här skapa en helt ny Batmanvärld som känns betydligt mer förankrad i verkligheten än Burtons knäpproligt mörka Gotham City. Att lyfta fram en hyfsat medioker skurk i Scarecrow och göra honom till det galnaste och farligaste du sett sen Jokern är kanon och gör att filmen känns fräsch. Bale är riktigt bra som Batman och Gary Oldman ger en hel del tyngd till kommisarie Gordon.
/Surskägget

The Prestige (2006)
@@@@+
Stor rivalitet mellan trollkarlslärlingarna Robert (Hugh Jackman) och Alfred (Christian Bale) i London i slutet av 1800-talet. Allt eskalerar i allt grövre stölder och hämndaktioner och till slut i ond bråd död. Sjukt bra spänningsdrama med klockrent tempo. Christoper Nolan verkar vara besatt vid att aldrig låta dig ha tråkigt en sekund och det är ju faktiskt ett lysande koncept om man är filmregissör som valt Hollywoodvägen. The Prestige är alltså inget undantag utan är fan i mig en näst intill perfekt film i mitt tycke. Förmodligen den hittills bästa som Herr Nolan gjort.
/Vrångmannen

@@@
Nja här går åsikterna lite isär. En bra film visst, men inget mästerverk på långa vägar. Det trollas och trixas och Jackman och Bale slänger elaka ord efter varandra och det ska överträffas och bluffas och luras och stjälas innan det hela liksom bara ballar ur lite för mycket.
/Surskägget

The Dark Knight (2008)
@@@@
Se min recension här.

@@@@
Se Surskäggets recension här. Jag undrar dock om den inte efter flera omtittningar faktiskt förtjänar @@@@@ i betyg. Tål att tänkas på.

Inception (2010)
@@@@
Se min recension här.

@@@
Se Surskäggets recension här.

Julkalendern 10 dec: Michael Mann

Michael Mann gjorde sig först ett namn på 70-talet när han skrev manus för bl a lysande och tuffaste snutteveserien nånsin Starsky & Hutch. Men det var först på 80-talet som stjärnan verkligen glänste till och det kunde Mann tacka teveserien Miami Vice för. Han skapade en av 80-talets mest populära teveserier som perfekt blandade 80-talets grälla, glättiga, skrikiga färger och design med kokain, snabba pengar och sena nätter. Don Johnson blev superstjärna över en natt som Sonny Crockett, snuten som bor på en båt med en alligator som sällskapsdjur samtidigt som han glider runt i Armanikostymer och Ferrari och fångar skurkar. När Mann väl tog klivit över till bio fortsatte han på spåret snut vs skurk, mest lysande regisserat i mästerliga Heat. Mina damer och herrar, Surskägget och Vrångmannen ger er Michael Mann!


Manhunter (1986)
@@
Sorry, vet att många gillar den här och ja, den var bra när den kom, men tidens tand har inte varit snäll och idag känns den bara rätt så b faktiskt. Föredrar Red Dragon (2002) med Edward Norton och Anthony Hopkins (trots att det är Brett "Sämst" Ratner som regisserat) som är samma film men lite bättre. Manhunter bygger på Thomas Harris bok "Röda Draken" som är första gången vi får träffa Hannibal Lecter (utmärkt spelad av Brian Cox, dock tycker jag Hopkins gjorde Lecter bättre i När Lammen Tystnar). Klassisk seriemördarfilm med alla ingredienser men lyfter aldrig. Mycket för att jag inte köper Tom Noonan som mördaren.
/Surskägget

@@@@
Åh min gud. Det finns inget B över den här smarriga rysarrompen. Gillar också Ratners Red Dragon även om den versionen är lite glattig och tillrättalagd. Manns Manhunter är än idag riktigt riktigt bra med en svårslagen stämning.
/Vrångmannen

Den Siste Mohikanen (1992)
Gillar inte Daniel Day-Lewis och har därför aldrig sett den här trots att jag har den i VHS-hyllan.
/Surskägget

@@@@
Fartfylld, våldsam och galet romantisk. En av de bättre och snyggare äventyrsfilmer som gjorts!
/Vrångmannen

Heat (1995)
@@@@@
En sån där fantastisk bioupplevelse och första gången (vad jag kan minnas) där skottlossningar var betydligt högre ljudmässigt än repliker (ofta läggs dialog och shoot-outs på mer eller mindre samma ljudnivå, här var det betydligt högre när det skjuts och det gjorde att upplevelsen blev än mer intensiv). Hela scenen när skurkarna (Robert DeNiro, Val Kilmer, Tom Sizemore) rånar banken och springer ut till väntande poliser och flyr under vild skottlossning är så perfekt utförd (av skurkarna) att den enligt rykten visas av polismyndigheter/militärenheter i utbildningssyfte att visa hur man ska bete sig i ett sådana sammanhang. Men det är inte de brutalt coola actionscenerna som gör filmen. Det är stillsamheten mellan dem. Vi får följa snuten (Al Pacino) och skurken (DeNiro) och deras familjeliv. Det vardagliga trasslet varvas med snut/skurkrollen och givetvis är det så att dessa hårdföra män har mer gemensamt än som först kan tyckas. Mann lyckas verkligen få sina skådisar att prestera på max och har dessutom skrivit karaktärer som inte bara känns trovärdiga utan som växer och lever och andas och blir riktiga människor. Stor filmkonst med ibland stora medel (nämnda shoot-outen till exempel) och ibland små medel (när Ashley Judd med en knappt märkbar skakning på huvudet uppvisar sin största kärlek till Val Kilmer vars karaktär hon är ihop med, en av de finaste kärleksstunderna i modern film för övrigt). Det är sällan det blir så här bra, dessutom har filmen klarat av tidens tand och tål att ses om och om igen.
/Surskägget

@@@@
Instämmer med skägget men i och med att Mann försöker lura oss genom att spela in samma film igen med tunga skådisar och budget så blir betyget en fyra. Japp. Mann gjorde tv-filmen L.A Takedown 1989 och recyclade sedan manuset 6 år senare. Samma scener, samma karaktärer, samma grejer. Fast mycket bättre den här gången då. Hehehe Michael Mann.
/Vrångmannnen

Insider (1999)
@@@@
Det här är en film som borde vara rätt tråkig, över två timmar småfet Russell Crowe som försöker få omvärlden att förstå att rökning är dåligt för en och att tillverkarna försöker lura en att för alltid bli beroende av cigaretter så du ska köpa mer och mer och mer. Nähe! Det menar du inte att rökning är skadligt? VA?!?! Jag som trodde det var rena hälsokuren att andas in giftig rök rakt i lungorna flera gånger om dagen, är det inte därför brandmän aldrig har skyddsmasker när de går in i rökfyllda hus? Hursomhelst lyckas Mann skapa en spännande dramathriller där Crowe övertygar hårt (blev nominerad för en Oscar) och där han verkligen fångar Jeffrey Wigand (som är snubben Crowe spelar). Har sett lite behind the scenes med Wigand och Crowe rör sig, pratar som och fångar Wigands mannerismer perfekt.
/Surskägget

@@@@
Instämmer till fullo med skägget.
/Vrångmannen

Ali (2001)
@@
Gud vilken besvikelse. Här trodde man att Mann skulle leverera en tung biopic om en av idrottens mest fascinerande människor, en snubbe som inte bara dominerade i sin sport utan också engagerade sig stenhårt politiskt både mot den usla behandligen av svarta i USA och Vietnamkriget (han vägrade åka dit och slåss). Mohammed Ali är och förblir en av de största helt enkelt. Manns film däremot svajar än hit och än dit och blir ofokuserad och seg som attans ibland. Vi får inte lära känna Ali mer än vad vi visste om honom innan. Då spelar det liksom ingen roll att Will Smith förmodligen gör sitt livs roll som Ali, han blir inte mer än en axelryckning han heller för filmen har redan spolat ner allt i vasken. Dock är det mycket Smiths stenhårda jobb som gör att filmen inte får en etta rakt upp och ner.
/Surskägget

Collateral (2004)
@@@@
Mann samarbetar med Tom Cruise och då blir det spännande igen. Cruise valde för en gångs skull att spela skurk och gör det lika makalöst bra som vanligt. Jamie Foxx fick här också chansen att för första gången på allvar visa att han var mer än en rolig snubbe bland många andra. Foxx spelar en taxichaffis som råkar få Cruise som passagerare. Kruxet är att Cruise är en lönnmördare som ska ta hand om lite folk och tvingar Foxx att skjutsa runt honom från mord till mord. Hur ska Foxx lyckas ta sig ur den knipan månne? Tätt och välspelat med högt tempo från start till slut. Såhär ska en slipsten dras.
/Surskägget

@@@@
Skitbra och spännande men här började Mann mixtra med digitala kameror och vips vad fult det blev.
/Vrångmannen

Miami Vice (2006)
@@@@
Spola fram till 2006 och det är dags för Mann att göra långfilm av teveserien. Men istället för det glättiga och hippa, så väljer han ett mörkare spår. Visst, våra vänner knarkpoliserna rör sig fortfarande i designerkostymer och Ferraris, men glättigheten är borta. Ingen yacht. Ingen krokodil. Inga oneliners. Däremot fick Colin Farrell (som spelar Don Johnsons roll) en tvättäkta porrmustasch som ser för taskig ut, och där kan man ju fråga sig vad fan stylisten tänkte på. Nåja. Det är en smutsig, kornig och bitvis våldsam film som varvar med stillhet och
poesi och solnedgångar. Mann är ju som bäst när han varvar gangsters med romantik, och här finns både fart och ro i klassisk Mannstil. Filmen har fått en del taskig kritik, men jag hävdar att den är grymt underskattad. Hade Mann döpt filmen till Drug Cops eller nåt sånt så man fick bort Miami "åh det ska vara så glättigt" Vice hade ingen sagt att den här inte var bra.
/Surskägget

@
Här kommer en taskig kritik till. Skitfilm. Ful är den också. Skitful.
/Vrångmannen

Public Enemies (2009)
@@
Se min recension här.

@@@
Se Vrångmannens recension här.