fredag 31 maj 2013

Only God Forgives

@
Om jag hade en näve hästskit.. Det förra samarbetet mellan hollywoodstjärnan Ryan Gosling och danska dåren Nicolas Winding Refn resulterade i Drive, en av de bättre rullarna på länge enligt mig och Surskägget. Man kan ju lugnt säga att förhoppningarna var rätt höga på deras nya rulle Only God Forgives, där Gosling spelar knarklangande kickboxare i Bangkok. Sen kom nyheterna om att den blivit utbuad i Cannes. Fine. Det händer väl titt som tätt och behöver inte betyda något men oron kom ändå smygande. Igår var det så förhandsvisning på det här alstret. Jag orkar inte ens gå in i detalj på hur många fel det är med den här filmen och hur jävla pretentiös och pissdålig den är men…DET HÄR ÄR DEN VÄRSTA JÄVLA DYNGAN JAG HAR SETT PÅ HUR LÄNGE SOM HELST! Det finns ingenting med filmen som är bra. INGET! Vill du se Ryan Gosling sitta och stirra ut i tomma intet för länge till avgrundsmusik? Vill du se dåligt våld där man garvar istället för ryser med obehag? Vill du se en film som klockar in på 90 minuter men känns som 4 dagar? Min polares nyfödda bebis skriver ett bättre manus i sömnen. I SÖMNEN! Blir argare och argare.. Sen ska det vara poetiskt och David Lynch-aktigt också, på fel sätt, så man bara nästan tuppar av...ÅH dåligt. T.o.m Gosling, som annars är en bra skådis, är dålig och då håller han KÄFTEN I PRINCIP HELA FILMEN. Kristin Scott Thomas gör dock sitt bästa med en roll som kunde ha varit fantastisk men är så underskriven med pinsam dialog, så man vill gråtskrika och springa hem. Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Nejnejnej! Undvik som pesten. SOM. PESTEN. Hahaha, vilka jävla galningar. Skäms för fan. 
/Vrångmannen

onsdag 29 maj 2013

Savages

@
Ibland vill man klösa ögonen ur sig, mala ner dem i en köttkvarn, slänga ut det på verandan så att en tvättbjörn kan äta upp ögonfärsen och lomma iväg ut i skogen där den skiter ut det mot ett träd som man ett par dagar senare kan gå till och pissa på. Det skulle inte ge en två och en halv timmes slösad tid tillbaka, men skulle förmodligen vara mer underhållande än denna lyxsörja. Med miljoners med dollars i budget, talang som fan (det är fucking Oliver "jag gav er Plutonen, Wall Street, JFK, Natural Born Killers etc etc" Stone i registolen för bövelen) och affischnamn som Travolta, Hayek, Del Toro så ska ju detta egentligen inte kunna bli såhär dåligt. Den enda, och jag menar enda, som kan lämna detta projekt med hakan högt och stål i blick är Benicio Del Toro som bjussar på en riktigt finfin tolkning av en iskall mördare och rent allmänt äcklig människa. Alla andra borde ställa sig i ett hörn och skämmas långt och länge. Blake Lively som är någon sort ny "it-girl" är så tråkig att femton timmars väntan i en övergiven väntsal på akutmottagningen känns som att ratta en Formel-1bil i jämförelse. Travolta har visserligen den goda smaken att se ut som att han skäms över att vara där men levererar inte mer än så. Taylor "jag har John Carter och Battleship på resumén" Kitsch ska spela tuff men ser mest ut som att han kisar för att han närsomhelst ska lägga en prutt. Och slutet. Gud slutet. Vi får två slut. Ett ganska dåligt slut och ett katastrofalt dåligt slut. Trist och tråkigt och färglöst rakt igenom.
Vrångmannen måste varit på världens gladaste humör när han gav detta betyg.
/Surskägget

lördag 18 maj 2013

Iron Man 3

Vi har tidigare recenserat de första två delarna, men för att spara er besväret att leta igenom bloggen kommer Iron Man och Iron Man 2 här och sedan Iron Man 3. Och så slänger vi med The Avengers så har ni allt om Iron Man samlat fint och prydligt på ett ställe.

 Iron Man
@@@@
Jag har aldrig haft en relation till Tony ”Iron Man” Stark som grabb. Det som lästes var Spindelmannen, Läderlappen, Stålmannen, X-Men, Fantastiska Fyran, Daredevil och Hulken. Iron Man dök upp ibland som en birollsfigur här och där, men tyckte aldrig att hans plåtnissedräkt var speciellt imponerande. Visst han kunde flyga och sköt energistrålar men vadå, det var en snubbe i en robotdräkt. Han kändes inte som en riktig superhjälte. Så när det annonserades att filmen var på gång var jag smått skeptisk. Sen fick jag höra att Robert Downey Jr spelade huvudrollen och att Jon Favreau regisserade. Då blev jag lite nyfiken igen. Och visst fan är det en fantastisk superhjälterulle. Downey Jr är lysande (som vanligt) och skänker karaktären hjärta, hjärna och karisma. Plötsligt blev Iron Man en spännande hjälte som man vill veta mer om (vilket vi lär få göra eftersom att det är planerat som en trilogi). Jag har ingen aning om hur nära serien filmen håller sig, men gissar efter att ha tittat på extramaterialet att det är så nära som det bara går. En fartfylld actionrulle som bjussar mest hela tiden.
/Surskägget

@@@@-
Jag hade inte alls läst mycket om Marvelsuperhjälten Iron Man när jag klev in i biografen. Jag visste att det var en man i en "järndräkt" som sparkade stjärt typ. Tony Stark (Robert Downey Jr) är en dryg, charmig miljardär och ett teknologiskt geni som bygger och säljer STORA vapen. Efter en livsomvändande upplevelse så beslutar han sig för att använda sina pengar och sin kunskap till att göra gott. Klassiskt upplägg för en hjälte. Rullen är skitsnygg, ball, rolig, mycket hårdrock och förvånansvärt välskriven och välspelad av alla inblandade. Robert Downey Jr lägger ner minst lika mycket själ och jobb i denna som han gjorde i t.ex Chaplin och övriga prettorullar han tidigare gjorde i ett drogrus. Iron Man lyckas också med konsstycket att vara aktuell (Irakkriget) och på sina håll kännas ytterst trovärdig. Jon Favreau (skådis turned regissör, polare med Vince Vaughn, Swingers, Made...etc etc) visar här prov på att han är minst lika kompetent som många andra A-list regissörer i Hollywood och spottar ur sig en smaskig serietidningsrulle på rätt sida om linjen (Spiderman, X-Men). Lysande insatser från supporting cast som Jeff Bridges, Gwyneth Paltrow och Terrence Howard och ett genuint manus som tar sig tid att berätta historien gör att man förlåter att det på vissa ställen är lite actionfattigt. Klassisk första film där allt bygger upp inför en större tvåa men vilken första film! Skönt också att ÄNTLIGEN sitta i en biosalong däe folk hurrar, garvar och drar på andan i gemensam upplevelse. Det var fan inte igår! Popcorn någon?
/Vrångmannen


Iron Man 2
@@@@
Första Iron Manrullen sparkade stjärt och tog namn och det var härligt att se en vuxen actionserietidningsstänkare som balanserade perfekt mellan "mogen" handling och "störtlöjlig" action. Tvåan är precis som jag hoppades en klockren fortsättning som tar vid där ettan slutade och som bjuder på exakt samma mix av intressant och för genren smart handling med överdrivet spektakulära actionsekvenser. Downey Jr är som vanligt alldeles briljant och man har uppenbarligen anpassat mycket av dialogen till att passa Downey Jr som handen i handsken. Det är snabba, rappa, många repliker ofta levererade till synes spontant (men förmodligen väl repeterat) pang mitt i nån av de andra skådisarnas repliker. Klassisk Downey Jr med andra ord.
Tyvärr har Terrence Howard i rollen som Iron Man Tony Starks bäste vän Rhodey ersatts av Don Cheadle (tydligen över pengabråk samt att Howard ansågs svår under inspelningen av ettan). Cheadle är en bra skådis men tycker inte att han passar lika bra i rollen som Howard. Tack och lov slänger man in Mickey Rourke i en tung roll som superskurk. Fan vad den mannen kan leverera! Och min blivande fru Scarlett Johansson gör en bitvis anonym roll som S.H.I.E.L.D.-agenten Romanoff som dock har en av de ballaste nu-ska-vi-ta-oss-in-på-ett-väl-försvarat-ställe-scen sen Keanu Reeves och Carrie-Ann Moss sköt sönder hissentrén i slutet av första Matrixfilmen. Jävlar vilket stänk och ös hon (och hennes stuntkvinna) bjussar på där. Att regissör Jon Favreau fortsätter pumpa in högoktanig hårdrock som soundtrack gör verkligen inte saken sämre. Nu ser vi fram emot trean och så Avengersfilmen förstås.
/Surskägget

@@@+
Iron Man 2 håller nästan måttet och ÄR en värdig uppföljare. En skönt ösig rulle precis som ettan även om den bjuder på hela hur-han-blev-till scenariot som alltid är charmigt i en superhjälteaktig rulle (Se första Spiderman t.ex) och kanske lite mer klockren humor. Inget att klaga på här egentligen. Superunderhållning i genren och jag slutade bry mig om för många plotholes eller att vissa grejer anses som overkliga och larviga så fort jag satte mig i biomörkret eftersom det är en SAGA! Jag är extremt omottaglig den typen av diskussion när det gäller den här typen av fiction. Punkt.
/Vrångmannen
 
Iron Man 3
@@@@
Shane "jag skrev manus till Dödligt Vapenfilmerna, stora delar av Rovdjuret utan att få cred för det, Kiss Kiss Bang Bang och The Last Boy Scout" Black kliver in som både manusförfattare och regissör till tredje delen av Iron Mantrilogin. Den som därmed förväntade sig fullt ös medvetslös och mängder med sköna oneliners hårdare än cement levererade av Downey Jr får helt rätt. Black knyter ihop säcken snyggt, petar in referenser till båda de två första rullarna och även The Avengers samtidigt som han slänger in lite lagom mycket referenser till de krigshärdar som existerar på riktigt idag. Men framförallt är det galen underhållning Black vill bjussa på, inte massa politisk action. Därför snor han hämningslöst från sig själv, främst från Dödligt Vapen. Vi får en vit och en svart polare som slåss mot skurkarna (Dödligt Vapenrullarna, Last Boy Scout), slutfight på ett stort fraktfartyg (Dödligt Vapen 2), en hjälte som blir upphängd i händerna och torterad (Dödligt Vapen), fight bland julgranar (Dödligt Vapen) och en handling som utspelar sig kring jul (Dödligt Vapen). Det finns säkert mängder med ytterligare referenser som jag bara inte kommer på just för tillfället. Hahahahaha! Go Black Go! Sno så mycket du vill för det är fortfarande pang på, ös och galet och dialogen är fortfarande klockren. Tror inte heller nån skådis på jorden kan leverera Blacks dialog så jävla bäst som Robert Downey Jr (vilket vi redan såg i Kiss Kiss Bang Bang). En annan snygg grej är att Black låter Iron Manrustningen vara och Downey Jr får slåss mot skurkarna som Tony Stark enbart beväpnad med sitt intellekt, sin superförmåga att uppfinna vapen och alla hans hemmasnickrade vapen. Det gör att det blir lite mer spännande hela tiden för vi vet ju att Stark är mer eller mindre oslagbar i sin dräkt. På detta sätt blir han mänsklig och sårbar. Cred också till Guy Pearce som gör en kanonskurk och Don Cheadle som återvänder som Starks sidekick.
/Surskägget
 
The Avengers
@@@@@
JAAAAAAAAAAAA! Hulk smash! Hahahahahahaha! Jag kan inte riktigt minnas när jag sist gick och såg en film på bio två gånger samma helg. Jag kan nog inte minnas att jag gjort det alls i vuxen ålder faktiskt. Den här helgen hände det. Det lilla försiktiga alstret (...) heter The Avengers och är en film om superhjältar mot superskurkar, en slags skitdyr sagofilm för en smula äldre barn där det händer saker hela hela tiden och man behöver inte analysera särskilt mycket utan bara hänga med som på tivoli. Självklart får vi Joss Whedon (manus och regi) eftersom han utan tvekan var det perfekta valet då han 1) tydligen vet hur man skriver humor och action för en ensemble (Buffy the Vampire Slayer, Angel, Firefly, Dollhouse) för att sen rama in det snyggt och 2) är ett stort gammalt fan av Marvels superhjältar och serier i allmänhet. The Avengers är alltså Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), The Hulk (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner). Ni har säkert sett en eller flera av filmerna där de själva figurerar i titelrollen. Nu är de ett omaka team som måste lösa fallet (hahaha!). The Avengers måste samarbeta för att rädda jorden från total undergång då halvgudar och aliens attackerar (för att förklara väldigt enkelt). Filmen är två och en halv timme lång men känns som knappt hälften. Man blir elva år igen i ett par timmar d.v.s den billigaste ungdomskälla eller tidsmaskin man kan lägga vantarna på. Man blir vild av all humor, action, spänning och glädje och efter filmen kan man inte riktigt prata för man har just upplevt något rackarbajsarballt utöver det vanliga. Det känns som om filmen kostat en miljard (och det har den, två t.o.m, i alla fall i svenska kronor). Jag har gillat de flesta superhjältefilmer på den senaste tiden för sån är jag. Den här spöar dom allihop. Den är absolut bäst i sin genre på mycket mycket länge och jag bara längtar tills den kommer i smaskig utgåva för lilla hemmabion så jag kan se den igen och igen. Minns ni att jag såg den två gånger? Betyget blev detsamma bägge gångerna. Vi snackar full pott. Nu ville jag palla äpplen och leka Star Wars på gården men det fick jag tydligen inte för de allra flesta. Jävla livet. Suger hårt ibland. Då är det väl tur att vi har The Avengers 2 att se fram emot så att man kan bli barn för ett par timmar igen, eller hur?
/Vrångmannen

@@@@@
Ja det är bara att kapitulera. Det här är utan tvekan den bästa superhjältefilmen ever. Att se samtliga tuffa superhjältar vi lärt känna i tidigare filmer banka skiten ur skurkarna är extremt underhållande och tillfredställande. Sista halvtimmen är en furiös actionkavalkad med more bang for the buck per minut än vad samtliga Michael Bay rullar haft nånsin. Vrångmannen har redan sagt det som behöver sägas. Jag avrundar med att nämna att Robert Downey Jr verkligen är en skådis i en klass för sig själv. När han är på duken spelar det ingen roll att han är omgiven av hyfsat duktig folk som Sam L. Jackson, Jeremy Renner, Scarlett Johansson, Mark Ruffalo eller Chris Evans. Det är Downey som äger scenen. Det är en fröjd att se honom visa var skådespelarskåpet ska stå och lämna de andra i hans damm. Den här kommer rulla varm så fort den släpps på dvd. Och då hoppas vi på en director's cut med två timmar till.
/Surskägget

fredag 17 maj 2013

Evil Dead (2013)

@
Jaha? Då har man sett den. Remaken av Evil Dead. Hur var den då? Jaha? Skitdålig. Jaha? Manuset är jätte-jättetunt utan några som helst överraskningar (Diablo Cody, du skulle fått göra en total re-write istället för som nu, putsa lite på ett par sidor under en fikapaus..). Skådisarna är antingen oengagerade eller spelar över. Det är inte spännande en sekund och när det börjar kännas som att det kanske ska bli spännande så blir det ännu mindre så. Man kan se hoppeffekterna (och dom är många) komma cirka 10 sekunder innan så det blir en tävling att räkna ner och se hur rätt man hade. Gäsp. De har ändrat om en del från originalstoryn också för att hänga med i tiden. Det var dumt. Vidrigheterna är det inget fel på. Det forsar blod och kladd hela tiden och det är ju kul, utan story, känsla, tajming och utan spänning. Och så fick jag choklad på tröjan och brallorna också. Suck. Dumma choklad. Det var en Marabou….Oj! Just ja. Filmen. Evil Dead. Remaken. Hahaha, nej nej den har jag inte sett (eller har jag glömt?). Hört att den ska vara bra i alla fall. Trailern var ju lite grym. Kanske ser den till veckan och unnar mig en chokladbit i biosalongen.. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
/Vrångmannen

lördag 11 maj 2013

The Last Stand

@@@
Arnold "Arnie" Schwarzenegger är tillbaka på vita duken. Han är 100 år gammal men ser ut som 70. Musklerna är kvar och han kör sin patenterade arga blick, sina one liners och slänger in ett "i'm too old, you asshole" då och då så vi förstår att han förstår att vi förstår. Plotten i en mening. Skitfarliga gangsters, beväpnade till tänderna (ledda av Peter Stormare) ska hjälpa en superskurk som flytt ur fängelset att ta sig över gränsen till Mexiko men räknar inte med motståndet från en handfull landsortspoliser (ledda av Arnie) och slakten är ett faktum. HAHAHAHAHA! Det är så 80's kul detta. Full fart hela tiden och alla inblandade vet precis vad de gör för en rulle och varför. Inget speciellt men också väldigt speciellt på samma gång. Dumt, härligt och med många våldsamma actionscener. Alla spelar över så det blir rätt och vi bjuds faktiskt på ett par överraskningar i alla turer. Finemang om du exakt vet vad du ger dig in på och vill ha. Vi har sett det förr men det var längesen. Välkommen tillbaka ditt jävla muskelpaket, hahahaha!
/Vrångmannen

Oblivion

@@@-
Tom Cruise teamar upp med skaparen av Tron Legacy (Surskäggets ressis här, jag själv har inte recenserat den men tycker den är välgjord och underhållande @@@). Resultatet blir en otroligt snygg science fictionfilm, med coola miljöer, bra effekter, klockrent soundtrack och ett par rafflande scener sen händer det i princip ingenting. Ibland är det schysst med långsamma framtidsvisioner och Oblivion är inget undantag. Det finns egentligen inga fel med filmen men ändå så känns den inte kalas. Kanske bör se om den. Trailern lurade mig kraftigt, trodde det skulle vara ös a'la Starship Troopers med en miljard aliens som attackerade och resor mellan planeter etc. Oblivion är inte en sån film. Försöker mer och mer se filmer, speciellt på bio, utan att bli påverkad av reklam, trailers och förhandssnack. Filmen blir nog bättre när jag ser om den en andra gång men just den här gången hade det gått för långt. Tråkigt. Jag älskar ju trailers (drömmer om att bli trailerproducent) men hatar dom också som filmtittare till vardags. Oblivion är i alla fall ok och du lär inte somna. Det blev bara inte vad jag hade väntat mig.
/Vrångmannen

Hansel & Gretel: Witch Hunters

@
Hans och Greta lurar häxan i godishuset och bränner ihjäl henne så de kan fly. Hans och Greta växer upp (Jeremy Renner och Gemma Arterton) och blir häxjägare. Det är typ 1700-talet men syskonen har vapen som krigsmakter idag skulle vilja lägga vantarna på. Allt är effekter hela hela tiden. Famke Janssen och Peter Stormare spelar över men är enda behållningen och då finns det ingen. Filmen är 88 minuter lång men känns som 150. Producerad av Will Ferrell och Adam McKay (chocken!) men räkna inte med någon humor. Jättevåldsam, blodig och boring. Dum i huvudet jävla sopfilm. Hej då.
/Vrångmannen

Side Effects

@@@
Emily (en toppenbra Rooney Mara) väntar på att hennes make snart ska släppas ut ur fängelset där han suttit i några år för ekonomisk brottslighet. Emily är deprimerad, ofokuserad, knaprar piller och försöker i samma veva ta livet av sig. Hon blir slussad till en psykiatriker (Jude Law) för att få hjälp och blir satt på starkare medicinering. Är detta verkligen den hjälp hon behöver eller är det precis tvärtom? Det är frågan som Side Effects INTE tar upp hahaha! Istället är det en hyggligt lagom underhållande thriller. Tyvärr får denne vrångman lite känslan av "var det allt?" och då blir det inga toppenbetyg här inte. Habila skådisar och igen som så ofta ett manus som borde ha setts över för det lilla extra. Steven Soderbergh (Sex Lies and Videotapes, Ocean's Eleven, Contagion...allt det där, allt det där) har meddelat någonstans att han ska sluta som filmskapare och det kanske är tråkigt för många. Å andra sidan ser jag en bättre film här om någon annan än Soderbergh hade gjort den. Hur som helst. Hitchcock extra-super-duper-light har ingen dött av och det är hyggligt underhållande. Det är inte så svårt att hänga med i vändningarna när allt skrivs i ansiktet på en. Allt UTOM om antidepressiva medel är bra eller dåligt. Det är det enda du får tänka över själv och det är alltid något.
/Vrångmannen

The Incredible Burt Wonderstone

@@
När jag var liten hade jag en sån där magilåda som morsan köpt åt mig på leksaksaffären. Den innehöll bl.a klassikern gömma-bollen-i-äggkoppen, det gamla ringarna-som-plötslig-fastnar-hur-gick-det-till tricket och lite annat busigt junk som  gick sönder fortare än du kunde säga abrakadabra. Det roade i alla fall familj och vänner under en två minuters show framför ett upphängt lakan i vardagsrummet. Burt (Steve Carell) och Anton (Steve Buscemi) har känt varandra sedan barnsben och alltid älskat magi. Deras dubbelakt i vuxen ålder har nu blivit en stor och glittrig succé i Las Vegas. Tyvärr har Burt blivit en egocentrisk och elak tokfrans och det gamla radarparet grälar ofta. En dag börjar publiken sina och de upptäcker att en gatumagiker vid namn Steve Gray (Jim Carrey) hotar deras existens på prispallen som nummer ett. Såhär då. Du har Steve Carell i löjliga frisyrer, paljettkostymer som magiker i Las Vegas och du har hans nemesis Jim Carrey i långt blonderat hål, muskler, tatueringar som är makalöst evil och självupptagen. Det här ska inte kunna bli dåligt men det blev tyvärr en sådär komedi där alla känns trötta och manuset skulle behövts ett par putsningar minst och stoppats i en centrifug för varven. Underbart är dock att Olivia Wilde, som spelar assistenten, är väldigt rolig och scenerna med Jim Carrey när han kör sin street magic är vansinnigt kul. Har man med Jim Carrey så ger man dock honom mer speltid än EN KVART i filmen. What up with that?! Sevärt men besvikelsen är stor när man ser potentialen och ingen annan inblandad i produktionen verkar göra det. Ge Olivia Wilde en huvudroll i en komedi. Nu.
/Vrångmannen

Movie 43

@@
Sketchfilm med stora kändisar som medverkar i de olika segmenten (Hugh Jackman, Kate Winslet, Anna Faris, Emma Stone, Richard Gere, Dennis Quaid, Naomi Watts, Kate Bosworth, Halle Berry, Kristen Bell, Uma Thurman, Gerard Butler, Chloe Grace Moretz och många många fler..). Den har sågats vid fotknölarna av en enad kritikerkår och har väl samlat på sig en sisådär niotusen Golden Razzienomineringar för bl.a urk på (film)burk. Nu är ju jag den näst omognaste människan jag känner (Surskägget är nummer ett) och tycker ju att det här är bitvis underhållande larv. Allt håller ju inte på långa vägar. Det är väldigt låg nivå på humorn med mycket kroppsvätskor och sexskämt. Garvar gör jag i alla fall åt det bisarra och det finns något smått befriande med hela grejen, att Hollywoodeliten totalt slängt ut vettet genom fönstret och "busar" till det. En dum rulle som ibland också är fnissigt skoj. Skådisarna verkar ha semester och garvade nog mest av alla.
/Vrångmannen

Maniac (2012)

@@@
1980 när videovåldsdebatten var i full gång så släpptes William Lustigs ”Maniac”. Den handlade om en galen psykopat i New York som mördade tjejer, skalperade dem och satte skalperna på skyltdockorna han hade i sin verkstad och som han byggde för hand. Han ville ju bara kela med mamma som var dum mot honom när han var liten. Mammaaaaa! Maniac var ruskigt våldsam, sleazy och blodig med utdragna scener och allt det där allt det där. En klassiker bland sjukt inbitna fantaster. Mästereffektmakaren Tom Savini skapade sådana verkliga snuskeffekter så att den även i dagens mått mätt är hyggligt vidrig. Den här remaken från 2012 har tagit äckelpäckelheterna ett steg längre och psykopaten spelas nu av Elijah ”Frodo” Wood. Samma story men jaktmarken har bytts från New York till Los Angeles för att ge lite mer neo 80’s känsla a’la Drive. Den kluriga tvisten med denna remaken är att den är filmad i första person rakt genom från början till slut. DU är galningen som förföljer offren (japp, du är Frodo hahaha). Enda gången vi ser hobbiten är när DU tittar dig i spegeln i filmen (eller på andra kluriga sätt råkar skymtas i ett bilfönster eller liknande). Greppet känns först lite ovant men det får en stor poäng då det dels är rätt nyskapande och dels blir jävligt vidrigt eftersom DU är psykopaten. Riktigt påhittiga kameralösningar utan att det blir sådär skakigt eller sökt. Modigt av Elijah Wood också att vara med i en film där han är sjukt vidrig och  syns väldigt lite i bild trots huvudroll (han snackar mycket för sig själv i alla fall för han är ju språngande galen). Maniac är inte så spännande som thriller direkt men obehaglig och annorlunda. Snyggt soundtrack, en hel del päckel och ett intressant filmgrepp. Inte för den kräsmagade. Alls. Franska skräckgurun Alexandra Aja (The Hills Have Eyes-remaken, High Tension, Mirrors) har skrivit manus.
/Vrångmannen

Killing Them Softly

@@@
Tre losers rånar ett casino som ägs av maffian. Maffian hyr in Jackie Coogan (Brad Pitt) för att ordna upp affärerna och blåsa skallen av dårarna när han hittat dem. Rätt skön stämning och USAs baksida sådär fulsnyggt porträtterad med lite white trash, lite äckelgubbar, röka i bil, knarksvett under ögat och veva med pickan utan anledning. Det händer inte så jävla mycket men rullen är sevärd i sitt långsamma berättande. Hyllades ju en del på de fina festivalerna, precis som regissören Andrew Dominiks tidigare film ”The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford” men jag gillar ändå hans första rulle ”Chopper” bäst. Den hade minst artsy och lite mera fartsy i sig. Killing Them Softly går i alla fall att titta på även om jag idag knappt minns hälften av den. Tyvärr.
/Vrångmannen

John Dies at the End


@@@
Den här rysar-science fiction-action-komedin är så jävla svår att beskriva. Den är bitvis toppen och helt bananas utan några som helst hämningar. Baserad på boken med samma namn och handlar om John och Dave, två tjugo-någonting-slackers som är bästa vänner. De får tag i en svart segflytande drog som kallas för ”soyasåsen” men som har exceptionellt galna egenskaper från en annan värld. Sen blir det demoner, tidsresor och bonkersgrejer utan dess like. Ofta väldigt underhållande med den där sköna allt-kan-händakänslan som man sällan får men det känns också som att det tappas både fart och budget en bit in i rullen. Regissören Don ”Phantasm” Coscarelli har ändå snickrat ihop en annorlunda rulle av en annorlunda bok och trots vissa brister så är det ändå rätt fina tider du har framför dig om du gillar dina knäppa rullar.
/Vrångmannen

Jack Reacher

@@@
Underhållande Hollywoodthriller med allas vår Tompa Cruise i huvudrollen som Jack Reacher, en ex-militär som spöar skiten ur alla, har koll på allt och löser alla fallen hela hela tiden.Ful i mun är han också. Här är det en galen sniper som skjutit en massa folk på öppen gata och när fel man blir arresterad (och misshandlad halvt till döds) ber denne snuten att kalla in Jack Reacher för han är tuffast och kan allt mycket bätre än alla. Standardthriller som ändå håller nästan hela vägen och är tydligen baserad på en rad populära romaner om huvudkaraktären. Lite deckare, lite action och lite skön vi-har-sett-det-förr känsla. Ibland räcker det gott. Cruise blev för övrigt sågad av fansen till boken då de tyckte att han var för kort att spela Reacher. Hahaha, hört det förut någon gång? Rosamund Pike spelar advokaten som hookar upp med Reacher för att hitta den riktige mördaren och hon är jättejättedålig.
/Vrångmannen