Hot Tub Time Machine

@@@@

HAHAHAHAHAHAHAHAHA JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Lysande! Fantastiskt! Makalöst! Underbart! Varför kan inte alla komedier vara såhär? Tre gamla vänner Adam, Nick och Lou (John Cusack, Craig Robinson och Rob Corddry) har inte umgåtts så mycket på senare år när Lou plötsligt försöker ta livet av. Det leder till att Adam och Nick tillsammans med Adams systerson Jacob (Clark Duke) tar med sig Lou upp till den klassiska skidorten där de alltid festade som tonåringar på 80-talet. Tyvärr är staden helt död och det blir lite av ett anti-klimax tills de hoppar ner i bubbelpoolen som visar sig vara en tidsmaskin hahahahahahaha! Plötsligt är de tillbaka på 80-talet och måste återuppleva en av sina värsta kvällar där allt som kunde gå fel gick fel. Förutom att det är underbart att se alla sköna 80-talskläder och frisyrer är detta en film som trots att den är inspelad 2010 verkligen lyckats fånga 80-talskänslan. Det är lika delar tonårshumor, skidfilm och Tillbaka till Framtiden. John Cusack gör precis den roll han är född att spela och som la grunden för hela hans karriär och vi kan snabbt glömma och förlåta alla senaste tidens jag-gör-det-för-lönechecken-filmer han spottat ur sig. Det är den ena roliga scenen staplad ovanpå den andra och det är fullt ös hela tiden med tydliga hyllningar till hela 80-talets komedigenre utan att kopiera nåt. Såhär kul med en ny rulle har jag inte haft sen Baksmällan. Avslutningsvis måste jag också nämna två helt fantastiska biroller spelade av Crispin Glover som enarmad och bitter portier och Chevy Chase som tidsmaskinsreparatör! Går inte att beskrivas, måste ses! HAHAHAHAHAHA!

/Surskägget

Hot Rod

@@@

Såhär skrev jag om filmen på en annan blogg en gång i tiden: "Hahahahaha, ännu en skön SNL-komedi. Andy Samberg tror han är tuffaste stuntkillen i världen trots att alla hans stunts går åt helvete hela tiden. Men när hans styvpappa är döende måste han ta sina stunts till en ny nivå för att dra in pengar för operationen. Tappar lite på slutet, men stor skrattfest mest hela tiden." Och efter att ha sett om den på Vrångmannens begäran eftersom att han suttit och sett den typ 10 gånger på tre dagar och skrattat sig fördärvad kan jag bara vidhålla vid den första recensionen. Det är en stor skrattfest mest hela tiden, men det där riktiga lyftet saknas. Och den tappar lite på slutet. Men visst, absolut sevärd och bjussar på mycket kul.

/Surskägget

My Name Is Bruce

@@

Bruce Campbell blev ett känt namn för alla skräckfans efter sina grymma insatser i kultförklarade och makalöst fantastiskt bra Evil Deadrullarna. Förutom att ha fått vara med i alla polaren Sam Raimis Spider-Manfilmer har Bruce Campbells karriär till största del handlat om b-skräckisar direkt till video. My Name Is Bruce är en fiktiv rulle om Bruce Campbells "riktiga" liv. Han spelar sig själv och har ännu en roll i en b-skräckis när en kinesisk ande vaknar till liv i en liten byhåla. En av grabbarna som råkade väcka den onda anden kidnappar Campbell som i sin tur tror att det är nån sorts filminspelning hans agent styrt upp som en överraskning. Självklart uppdagas sanningen rätt snart och Campbell sticker därifrån så fort benen bär honom. Samtidigt har han blivit kär i grabbens mamma och känner sig rätt vissen att lämna dem i sticket. Det sköna med den här rullen är att Campbell driver friskt med både sig själv och sin karriär. Där finns det inget som är heligt och det refereras till hans filmer stup i kvarten. Han är dessutom härligt kul som en neralkad och bitter version av sig själv. De bitarna funkar bäst, men tyvärr har man en kinesisk ond ande att döda också och de scenerna är ungefär precis så dåliga som man kan föreställa sig när budgeten är en halv ostfralla och en kopp kaffe. För Campbellfans är den förstås ett måste. Andra kan hoppa.

Vrångmannen tyckte att den var lite bättre än jag.

/Surskägget

Mystery Team

@

När jag var liten grabb läste jag en ungdomsboksserie som hette "Tre Deckare löser..." och så valfritt mysterium. Det handlade om tre grabbar i tonåren som hade detektivbyrå och löste alla möjliga och omöjliga fall. Det känns som att skaparna bakom Mystery Team haft dessa böcker i åtanke liksom lösa delar Scooby-Doo och Bröderna Hardy. Skillnaden är att de tre grabbarna i filmen nu är arton men fortsätter att bete sig som tolv. De är helt slut i huvudet allihop och tror att de är bäst när de egentligen är sämst och hela världen skrattar åt dem alternativt hatar dem för att de är så korkade. Jag såg kanske en halvtimme innan jag tröttnade och stängde av för det var helt enkelt inte bra nånstans. Jag förstår att det SKA vara roligt. Jag fattar skämten. Och med lite andra skådisar i huvudrollerna som kanske har ett uns av komisk tajming och talang så hade det här förmodligen blivit en sjukt kul rulle. Upplägget är klockrent och skämten bra. Men det faller platt hela tiden för det levereras så sjukt ointressant och dåligt att man skäms å alla inblandades vägnar. Nä, i arslet på Scooby-Doo!

/Surskägget

Jennifer's Body

@@@

Megan Fox är heta (och hon vet det!) Jennifer som efter en vild och konstig natt på lokala rockhaket kommer tillbaka lite annorlunda till skolan och bästa väninnan Needy (Amanda Seyfried). Först tror Needy att det bara är tonårshormoner och det gamla vanliga skolans-snyggaste-brud-(och hon vet det!)-är-också-största-bitchen-syndromet tills hon upptäcker att Jennifer med jämna mellanrum äter upp pojkarna i skolan förvandlad till nån sorts demon.

Diablo Cody som fick en Oscar för manuset till Juno har även skrivit denna tonårskomediskräckis med blandat resultat. Dialogen känns snärtig och kul och både Jennifer och Needy är i sammanhanget välskrivna karaktärer. Tyvärr funkar inte alltid blandningen mellan lättsam tonårskomedi och läskig skräckfilm och ibland är det som att filmen inte riktigt vet vilken genre den ska vara vilket ger ett lite luddigt intryck. Överlag är det dock en underhållande liten rulle som självklart lever en hel del på fröken Fox's utseende, men likväl på Seyfrieds uttrycksfulla ögon och nervositet.

Vrångmannen skrev nåt liknande.

/Surskägget

Transformers x2

Men wtf!?!? Varför har vi inte recenserat de två Transformersfilmerna än? Det är ju precis den typen av film som hör hemma här. Hollywood, pangpang och Megan Fox. Nu kör vi!

Transformers

@@@

Älskade mina Transformers som liten grabb (och vem gjorde inte det?) och satt klistrad framför teven varje lördagsmorgon och njöt av att se Optimus Prime och de andra Autobotarna spöa skiten ur Megatron och hans elaka Decepticons. Titellåten var grym (robots in disguise, more than meets the eye etc) och actionsekvenserna många och ofta. Vem ville inte vara polare med en stor elak lastbil som kunde bli en ännu större och elakare (fast snäll) robot? Tydligen kände Michael Bay (vet ni inte vem det är så skärp er!) likadant och nu när tekniken tillåter oss att ha tio meter långa robotar på duk så är det bara å köra. Sam (Shia LeBeouf) köper en bil (visar sig vara Bumblebee, men Guuuud sluta inte veta nånting om serien!) och upptäcker snart att hans gamla farfars farfar kom en stor, stor hemlighet på spåren som Sam nu kan lösa. Av bara farten lyckas han ragga upp supersexiga (och hon vet det!) Mikaela (Megan Fox) som kan klättra upp på hans motorhuv i de kortaste shorts du sett med de mest brunbrända ben den här sidan solen. Damn vad sexig hon är (och hon vet det!). Första halvan eller så av filmen koncentrerar sig på Sam och hans high schoolliv innan det brakar loss på allvar i andra halvan eller så då stora gigantiska robotar går loss på varandra med allt som finns till hands och lite till. Bra skit! Det smälls, skrälls och skälls och saker exploderar minst en gång vart tionde sekund. Shia tycker jag fortfarande funkar som sympatisk mr everyday man och kommer vara en av våra framtida actionhjältar och Megan Fox är en perfekt blandning av sexig (och hon vet det!) söt och tuff för att alla grabbar ska bli till sig och tjejerna ändå kunna typ identifiera sig med henne. Rocking and a rolling, det här är fan bra.

/Surskägget

Transformers: Revenge of the Fallen

@@@

I sann uppföljaranda kör Michael Bay samma upplägg som i första filmen, fast mer, större, elakare och tuffare. Smällde det rejält i ettan så formligen exploderar det här hela tiden. Var Megan Fox sexig som få (och hon vet det!) i ettan så är hon supersexigast (och hon vet det!) i tvåan. Hade vi en handfull robotar som spöade skiten ur varandra i ettan så har vi en hel jäkla robotarmé i tvåan. Rocking and a fucking rolling som vi säger i branschen. Även här har Bay delat upp det i en första halva typ där vi får följa Sam och hans tonårsproblem med att flytta från familj och sexiga (och hon vet det!) Mikaela till college med en andra halva typ där hela fripping världen (mest Egypten) exploderar i en actionstänkare där det är fullt ös medvetslös och mera klös i en drös och då satt jag och mös. Folk (då menar jag såna däringa recensenter som tror de vet bättre än oss andra) har gnällt att det är för mycket pangpang och för lite handling men då har man ju inte fattat konceptet. Jag vill se stora elaka (och snälla) mördarrobotar dunka plåten av varandra samtidigt som det smäller i bashögtalaren så grannen inte ens bankar på väggen längre för han blev döv! Och det får jag här. More bang for the buck och jag sitter och smålängtar efter en trea.

/Surskägget

The A-Team

@@@@

Kultactionserien från början av 80-talet har då, som så många andra, blivit långfilm för vita duken över 20 år senare. En riktig megabudgetstjärtsparkare till popcornsummerblockbuster. Joe Carnahan (Narc, Smoking Aces) står för regin och producerar gör bl.a bröderna Tony och Ridley Scott. Har man sett den gamla tv-serien så kan man hela upplägget . Hahahaha! Alltså, vilket jävla vrålös! Med tungan rätt i mun, t.o.m så överdriven att seriens skapare skulle rodna (eller inte för Steven J Cannell ÄR även han medproducent!) och ett gäng sköna skådisar (Liam Neeson, Bradley Cooper och Jessica Biel m.fl) som verkar ha så roligt med sina roller att glädjen och humorn hoppar ut från duken och örfilar upp dig i biostolen. Fånigt på det mest charmiga tänkbara sätt (precis som tv-serien), den senaste och ballaste musiken för kidsen (The Black Keys!), snabba klipp naturligtvis och flera hundra miljoner dollar kommer till sin rätt när det pangas och sprängs i den ena actionsekvensen efter den andra, utan att för den skull bli tjatigt. Handlingen då? The A-team ska lösa fallet fool! Vafan trodde du? Sommarens stora överraskning i genren, och nej det finns ingenting med filmen som ens är i närheten av någonting du ska ta på allvar. Du ska äta dina popcorn, garva läppen av dig och hålla käften. Mest för att du faktiskt är på bio...

/Vrångmannen

She's Out of My League

@@@
She's Out of My League handlar om den snälle nörden som den vackraste tjejen plötsligt intresserar sig för. Hehehe! Larvigare story får man egentligen leta efter men jag är svag för hela "Cant Buy Me Love" grejen = tönten och prinsessan. She's Out of My League är alltså en grabbig rom-com och jag sväljer det med hull och hår. Vi får vår "Apatowhumor" med flera sköna scener som vi egentligen garvat åt 1000 ggr förr i 1000 andra filmer, men det gör inget. Jay Baruchel (Tropic Thunder, Fanboys) kommer vi garanterat se mer av och det finns flera okända biroller som är riktigt bra. Rullen är kanske inget märkvärdigt i den stora komedidjungeln men skojigt pysmys för stunden innan man ska in till kontoret en pissmåndag och sakta sakta saaaakta TA VARDAGSLIVET AV SIG! AAAAAAAAAH!! JOHN RAMBO KOM OCH RÄDDA MIG!!!
/Vrångmannen

Kommisarie Späck

@@@

Det är faktiskt jävligt skumt att den här filmen inte gjorts tidigare. Beckfilmerna har spottats ut på löpande band alldeles för länge och följer samma redan i första delen uttjatade mall gång på gång på gång. Det finns dessutom inte en svensk över 12 som inte sett minst en Beckfilm. Att parodiera Beck är därför lika självklart som genialt. Och alla klichéer från de riktiga Beckfilmerna finns här. Konstige grannen, arge Gunvald, tonårsdottern som aldrig hinns med, tuffa snutbruden och skumma lönnmördare från undre världen. Det är snyggt, rappt och större delen av tiden riktigt, riktigt roligt. Visst, en del skämt kanske är lite väl uppenbara, men det betyder inte att de inte är kul när de levereras.

Johan Hedenberg (fortfarande mest känd för Varuhuset eller?) är lysande som en överdrivet arg och frustande Grünvald Karlsson som går i terapi och får rådet att lyssna på Sudda Bort Din Sura Min för att bli glad hahahahaha. Hedenberg gör en bättre Persbrandt än Persbrandt själv lyckas med nuförtiden så det blir nästan så att Persbrandt parodierar sig själv medan Hedenberg sparkar nytt liv i en sjukt uttjatad karaktär. Knäppt eller hur? Leif Andrée som Mårten Späck är även han perfekt i rollen och första halvtimmen när han heeeeeeeeeeeela tiden har en korv, bakelse eller annat ätbart i handen/munnen är för jävla kul hahahahahahahahaha! Den enda av de tre huvudrollerna som faktiskt aldrig är kul är Cecila Frode som den tuffa snuten Irene Snusk som springer runt som en överkåt Lara Croft/Trinity och härjar. På papper misstänker jag att rollen var riktigt kul, men Frode lyckas helt enkelt inte övertyga och de enda gånger det faktiskt är tyst i biosalongen när det dras skämt är när de kommer från Frode. Om det är felcasting eller noll komisk talang överlåter jag åt andra att avgöra.

Jag gillade det här betydligt mer än jag förväntade mig. Inget mästerverk på nåt sätt, men helt klart en film jag kan tänka mig att se om när jag vill ha mig ett skönt garv. Publiksuccé lär det bli och jag personligen ser redan nu fram emot uppföljaren.

/Surskägget

@@@-
Jag är den första att medge att jag garvade ofta och högt under visningen (speciellt efter ett par stöl) och jag gillar min slapstick/parodi/meta och svensk sådan är en liten frisk fläkt. Grünvald är skoj. Mårten Späck likaså. Irene Snusk däremot är som Skägget säger en helt malplacerad karaktär (Cecilia Frode helt utan tajming i dålig peruk, för det är väl kul?). Man skulle kanske ha bytt ut regissören Fredde Granberg för även om det är ett ok hantverk i genren så känns det som att någon med lite mer fingertoppskänsla hade kunnat göra mer av det här. Som sagt jag skrattade (i synnerhet under första halvan) men har en lite tom känsla såhär i efterhand. Varför blev inte det här en tv-serie? Ett gäng avslutande 30-minutersavsnitt med nya fall hade ju varit klockrent! Nåväl. Kommisarie Späck, när man tar den på rätt sätt, är en busig buskisparodi på en uppskattad seriös polisserie och faktiskt mer underhållande än förlagan den parodierar. Det är det roligaste av allt.
/Vrångmannen

Quizz time

Vår vän Anna Nio på MeHearties hade en citattävling på sin blogg vilket inspirerade mig att helt sonika sno hela idén. Meeeeeen jag nöjer mig inte med bara citat, vi går längre än så och kör en riktig quizz. Självklart kan ni imdbfuska och googla er till vansinne, men hey, det är inte tre miljoner dollar som står på spel här. Det är äran av att ha alla rätt utan att fuska. Tävlingstiden är fram till söndag den 6:e midnatt natten mot måndag.

Fråga 1: Om man blandar en shih tzu med en bulldog får man enligt Lloyd i Dum & Dummare en...
1. Bullseye
X. Bullock
2. Bullshit

Fråga 2: Skjut Inte På Min Kompis! var en buddy movie med vilka två huvudrollsinnehavare?
1. Billy Idol & Wesley Snipes
X. Billy Crystal & Gregory Hines
2. Billy Crudup & Laurence Fishburne

Fråga 3: Vad heter Christopher Lamberts karaktär i Highlander?
1. Conner MacLoud
X. Conner MacCloud
2. Conner MacLeod

Fråga 4: "Take me to bed or lose me forever!" sades av:
1. Meg Ryan i Top Gun
X. Meg Tilly i Valmont
2. Megan Fox i How To Lose Friends And Alienate People

Fråga 5: Marion "Cobra" Cobrettis bil är en upphottad...
1. Ford Thunderbird
X. Ford Fairlane
2. Ford Mercury

Fråga 6: Vilket namn säger Arnold Schwarzenegger i Commando när han fäller följande klassiska replik: "Remember, (Namn borttaget), when I promised to kill you last?"
1. Jimmy
X. Sully
2. Stewie

Fråga 7: Kenny Loggins var 80-talets obestridde soundtrackmästare. Han hade hitlåtar som "Danger Zone" från Top Gun och titelspåret till Footloose. Han gjorde även en låt till Rocky IV och ytterligare en Stallonefilm. Vilken?
1. Over the Top
X. Tango & Cash
2. Cobra

Fråga 8: Erika Eleniak var den första Playboymodellen som var med i Baywatch före Pamela Anderson och hade även en filmkarriär (som håller i sig till dags dato). Vilken av de tre filmerna nedan har hon inte varit med i?
1. Beverly Hillbillies
X. E.T.
2. Blonde & Blonder

Fråga 9: Adam Sandlers produktionsbolag heter...
1. Billy Gilmore Productions
X. Happy Madison Productions
3. Adam Sandler Productions

Fråga 10: Två av dem har varit ihop med Ben Affleck och två av dem har vid sidan av filmkarriären även haft en sångkarriär. Och alla tre har påbörjat sina karriärer på teve. Men vem av dem har varit med i samma film som Jennifer Esposito?
1. Jennifer Garner
X. Jennifer Lopez
2. Jennifer Love Hewitt

Skriv in era svar i kommentatorsfältet. Lycka till!
/Surskägget

Valkyria

@@@@

Nånstans har man väl alltid förstått att inte varenda tysk blev nazist över en natt utan att det faktiskt fanns de som insåg att Hitler var en maktgalen dåre som drev landet och den tyska nationen mot undergång. Intressant att för första gången lära känna några av de män och kvinnor som försökte dra sitt strå till stacken och förstöra för Hitler där de kunde och dessutom knäcka en plan att ta livet av honom. Skicklige regissören Bryan Singer borgar för intressanta karaktärer liksom spänning och ös, och allas vår megasuperhjälte Tom Cruise lyckas naturligtvis som vanligt göra porträttet av den man som nästan lyckades döda Hitler till en karaktär med många djup och bottnar. Visst vet man att det kommer skita sig för det tappra gänget. Visst vet man att Hitler överlever. Visst vet man att kuppen misslyckades och att alla blev avrättade. Men det är resan inte själva slutmålet som är fascinerande, spännande och gripande. Om de här männen lyckats hade många hundratusentals liv kunnat sparats, koncentrationsläger stängts och kriget avslutats. Istället drog det vidare i många långa onödiga månader till innan Hitler slutligen tog livet av sig själv i bunkern.

Vrångmannen var nog vrångare än vanligt eller så såg han en annan film än jag.

/Surskägget

Inglorious Bastards double bill

Att Tarantino gillar sin b-action vet väl alla. Att han lyckas bli inspirerad av b-action och röra om det i sitt huvud och spotta ut det med briljant dialog, knivskarpa karaktärer och lysande resultat har han visat gång på gång. Tills Death Proof kom som var så fasansfullt usel att jag hade svårt att förlåta honom. Det dröjde därför länge, länge innan jag vågade sätta mig med hans version av gamla örhänget The Inglorious Bastards. Svek Tarantino ännu en gång eller är han tillbaka? Den som läser vidare får se. Först originalet.

The Inglorious Bastards (1978)

@@@

Tarantino ska ha sagt att detta är en av hans absoluta favoritfilmer. Förmodligen en stark överdrift för även om det smälls och smattras en hel del så är detta långt ifrån ett mästerverk. Ett gäng amerikanska soldater under andra världskriget ska ställas inför krigsrätt för diverse brott. Men dersas konvoj blir attackerad av nazisterna och de lyckas fly från både fångvaktare och naziskurkar. Nu börjar en kamp om överlevnad på fientlig mark. Mitt i villervallan av shoot-outs råkar våra hjältar ha ihjäl en grupp soldater som jobbar undercover som nazister för att spränga ett tåg. Nu måste de ta sig an rollerna som elakingar och se till att tåget aldrig kommer fram. Som sagt, det smälls, skjuts och exploderas en hel del. Dessutom ser man till att lite omotiverat slänga in en bunt nakna fruntimmer så filmen får två minuter tuttar också. Skådisar som Bo Svensson och Fred Williamson garanterar b-rulle med talang och man sitter underhållen mest hela tiden. Visst, i det stora hela är det kanske inget speciellt, men en bra actionstänkare är det helt klart.

/Surskägget

Inglourious Basterds (2009)

@@@@@

Quentin! Allt är förlåtet! Välkommen tillbaka! Men för Guds skull sluta hävda att du gör en remake på en film när du i själva verket gör en helt fristående film som har noll förutom titeln att göra med den där gamla 70-talsstänkaren. Redan i öppningsscenen är den gamla hederliga Tarantinodialogen tillbaka i en på ytan stillsam men under ytan fruktat nervkittlande scen mellan två män som försöker spela schack om liv med varandra via sina ord. Denna är upptakten till en av Tarantinos bästa hittills. Ja, jag har strött femmor omkring mig förr i Tarantinosammanhang (Reservoir Dogs och Pulp Fiction är moderna mästerverk, Jackie Brown är @@@@, Kill Bill 1+2 likaså, egentligen bara sjukt usla Death Proof som dragit namnet Tarantino i smutsen tidigare) men jävlar om inte den här rullen tog upp det hela till en helt ny nivå. Allt från hämndmotiven som driver karaktärerna, till dialogen, casting, foto och musik är superbt. Det här är film när film är som bäst. Den krypande, tryckande spänningen som då och då bokstavligen exploderar i vilda skottlossningar är perfekt avvägd och tillåter alla karaktärerna, från naziskurkar till jänkarhjältar, att vara levande och engagerande. Det finns inte mycket mer att tillägga. Gillar du inte Inglourious Basterds kan du hyra senaste Beckfilmen och hålla käften för då fattar du ändå inte vad bra film är.

Vrångmannen tyckte mer eller mindre samma sak utan att riktigt inse det mästerverk som precis passerat hans näthinnor.

/Surskägget