Haywire

@@@

Steven Soderbergh har här skapat en rätt knepig men underhållande actionrulle i ett virrvarr av andra genrer. Arthouserulle möter all-the-way-up-to-the-mayors-office-thriller möter Bourne Identityrullarna typ. Tuffa kampsportsexperten Gina Carano i huvudrollen har förvisso en hel del kvar att lära om skådespelaryrket men kan på riktigt spöa alla i kvarteret och sparkar herrelös stjärt i filmen. Hon har helt klart en unik personlighet och kan lugnt ta plats bredvid de största av actionskådisar. Handlingen i kort då. Mallory Kane (Carano) är frilansande agent. När hon gör ett jobb åt regeringen som till synes går fel så vill de plötsligt offra henne. Den gamla standardgrejen. Hon flyr runt till olika städer i världen och försöker gömma sig men blir istället tvungen att spöa skiten ur både poliser och skurkar som är henne hack i häl. Haywire är verkligen inget speciellt men samtidigt lite busigt underhållande med hårda slag och sparkar och viss spänning. Tänk Contagion möter en näve UFC galor hahaha! Hade större förväntningar på den här men tycker ändå den är ok som underhållning OM man gillar Soderberghs speciella sätt att närma sig en genre. Fräscha klyschor helt enkelt till ett galet funky soundtrack.

/Vrångmannen

(500) Days of Summer

@@@@
Otroligt charmig liten romantisk komedi som går i samma anda som Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Tom (Joseph Gordon-Levitt) blir kär i Summer (Zooey Deschanel). Han anser att romantik, kärlek, bröllop och livslånga förhållanden inte bara är nåt man ser på film utan att det faktiskt finns en person där ute som är menad för en och att det bara handlar om att hitta den personen. Summer anser att allt Tom tycker i de frågorna är helt fel och letar bara efter lite kul sällskap och sex utan större bindningstid. Filmtiteln anspelar på de 500 dagar det går från att Tom träffar Summer tills att de går skilda vägar (det här görs tydligt direkt i filmens intro så det är ingen spoiler) och filmen hoppar ständigt fram och bak i tiden på ett snyggt sätt som avslöjar mer och mer om deras förhållande utan att kännas jobbigt och ryckigt. Både Gordon-Levitt och Deschanel är sjukt bra i sina roller och det är framför allt deras gestaltning av karaktärerna som gör att filmen verkligen växer och sitter kvar långt efter att man sett den.
/Surskägget

Underworld: Awakening

@

Filmen borde heta Underworld: Falling Asleep då den är så sjukt jävla trist och tråkig att jag somnade mitt i vid första titten trots att det försöks kompenseras för filmhistoriens sämsta handling nånsin med väldigt mycket dåliga CGI-varulvar och högt, dånande actionljud bestående av explosioner, maskingevär, skrik, vrål och allmänt rabalder. Nån dag senare tar jag mig igenom andra halvan utan att somna men det är knappt. Inte ens när CGI var helt nytt såg vi såhär dåliga specialeffekter. Seriöst. Är det nån treåring som gjort detta hemma på en iPhone? Eller nej, då hade det nog sett bra ut. Trist också att det är svenska regissörerna Mårlind & Stein som sitter i registolarna. Deras svenska Storm var ju helt okej, men här verkar de ha tappat allt förutom möjligtvis lönechecken. De lär inte vara de enda som sitter och kollar in lönechecken. Att Kate Beckinsale ställer upp på det här är under all kritik. Min enda gissning är att hon måste fått en fet, och jag menar fet, summa pengar för att visa upp sig i detta spektakel som borde vinna alla Razzies i alla kategorier för all tid framöver.
/Surskägget

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

@@@

Robert Downey Jr är tillbaka som mästerdetektiven Basil Mus...öh jag menar mästerdetektiven Sherlock Holmes med Dr Watson vid sin sida i Jude Laws skepnad. Precis som i första filmen har man tagit böckernas anda och dunkat in enorma mängder adrenalin och action. Dessvärre är själva storyn där Holmes störste och farligaste ärkefiende, professor Moriarty, ska starta världskrig större delen av tiden väldigt rörig (precis som meningen du just läste tre gånger för att få ordning på den). Att man likt en egen Holmes måste sitta och hänga med i alla namn, diaboliska planer och flashbacks för att ha en susning om vad fan som försigår förtar en hel del av känslan. Med det sagt är det här ändå en helt okej uppföljare. Kemin mellan Downey Jr och Law är intakt från ettan och de fortsätter att gnabbas och kivas om allt och inget. Guy Ritchie visar återigen prov på att han är en duktig actionregissör, men vi börjar tröttna litegrann på alla slowmotion flashforwards där Holmes går igenom en fight i skallen innan vi får se den igen "på riktigt". Tycker också att man slarvar bort Moriarty som Holmes värste ärkefiende. Man får aldrig riktigt en känsla av att Moriarty är sådär farlig som han är i böckerna. Visst, lite smart sådär, men aldrig ett tvättäkta hot mot Holmes. Synd. Filmens stora minus är dock Noomi Rapace. Med tanke på att hon läser repliker på modersmålet svenska som om hon haltade på styltor krävs ingen filmexpert för att lista ut att när hon läser repliker på engelska låter det som om hon var enbent och haltade runt på styltor. Styltigt med andra ord (eller exakt samma ord faktiskt). Hon har en min filmen igenom och jag väntar nu bara på när hon och Kevin "Stenansiktet" Costner ska spela in en romantisk komedi tillsammans.

/Surskägget

@@@
Här tycker vi precis likadant jag och Skägget. Är det vår i luften hahaha?! Inget mer att tillägga förutom att Noomi Rapace gled in på en räkmacka i Hollywood och är pinsam att titta på i den här rullen. Jag är ledsen och vill inte vara elak men fan jävlar vad dåligt, ge mig en peruk så hoppar JAG in istället. Hon kanske blir bättre och säkrare med tiden (och på vägen förstör hon efterlängtade Prometheus). Jag gillade henne åtminstone i Millenniumrullarna. Där var hon snarare det enda som var ok. Hon skulle kanske hållit sig till svensk produktion men samtidigt pengarna. Gud pengarna.
/Vrångmannen

Poppers Pingviner

@@

Standardfamiljerulle 1A. Popper (Jim Carrey) jobbar dygnet runt och har knappt tid för sin familj. Hans pappa i sin tur var också alltid borta hemifrån då han var upptäcksresande. När pappan dör får Popper en pingvin i arv. Genom ett missförstånd dyker sedan ytterligare ett gäng pingviner upp och Popper tvingas balansera yrkesliv med pingvinerna. Det i sin tur leder till att Popper, hans barn och ex-fru (Carla Gugino) kommer närmare varandra. Kärleken spirar, pingvinerna beter sig som människor och är allmänt söta, och Jim Carrey kör sina slapstickmoves. Okej söndagsrulle som du glömt när eftertexterna fortfarande rullar.

/Surskägget

@@
Roliga pingviner, i en kvart. Rolig Carrey, i en kvart. Puttenutt.
/Vrångmannen

Men in Black x2

I väntan (om det nu är nån som väntar, tvivlar på det) på tredje installationen av Men in Black får ni här de två första.

Men in Black (1997)
@@
Jättesuccé med Will Smith och Tommy Lee Jones som hemliga agenter som kontrollerar rymdvarelsers aktiviteter här på jorden. Känns otroligt föråldrad idag. Specialeffekterna är rätt kackiga, Will Smiths hysteriska överspel är för mycket Fresh Prince och för lite bra och hans oneliners är sanslöst trötta. Det som räddar filmen från totalt fiasko är Linda Fiorentino som nyfiken bårhusläkare som är rymdmonstrena på spåret samt Vincent D'Onofrio som är rent genialiskt bra i rollen som rymdkackerlacka.
/Surskägget

@@@
Hehehe gillar ju den här. Överspelet och farsen hör ju serien till. Will Smith och Tommy Lee Jones är sköna lirare och har kemin. Designen på rullen är okcså skön. Helt ok och går att se och se om trots att man alltid väljer något annat istället.
/Vrångmannen

Men in Black II (2002)
@
Guuuuud nej. Det som var dåligt i ettan bygger man här i tvåan vidare på och utvecklar. Det som var bra i ettan är som helt bortblåst här. Rymdskurk den här gången är svalt sköna Lara Flynn Boyle som knappt har en replik värd namnet i hela filmen samt sidekicken Johnny Knoxville vars karaktär känns skriven på en bit dasspapper. Will Smiths oneliners är om möjligt ännu tröttare än i första filmen och hans överspel är stundtals fysiskt jobbigt att titta på. Tommy Lee Jones ser knappt vaken ut och undrar förmodligen hur i helvete han lurades att vara med i den här sörjan. Fula specialeffekter även här. Enda lilla behållningen är Rosario Dawson och det räcker inte för att rädda det här fiaskot.
/Surskägget

@
Sen blev det skit av allt (precis som Lara Flynn Boyles ansikte idag..).
/Vrångmannen

Contagion

@@@@

Steven Soderbergh har alltid varvat smarta "art movies" med stora säkra Hollywoodproduktioner. Contagion är hans smarta "art movie" från 2011 (Haywire var hans actionrulle samma år) och handlar i korthet om vad som händer när ett nytt virus utan vaccin börjar sprida sig med dödlig utgång över världen. Vi får följa ett stort antal människor (Gwyneth Paltrow, Matt Damon, Kate Winslet, Laurence Fishburne, Jude Law, Marion Cotillard och Elliott Gould bl a) som på olika sätt kommer i kontakt med detta virus samtidigt som först tusentals, sedan hundratusentals och sen miljontals med människor världen över dör samtidigt som en desperat jakt på ett vaccin pågår. Det är en väldigt dokumentär känsla över filmen vilket är precis som Soderberg brukar gilla att ha det och skådisarna tar in oss i storyn och får oss som åskådare att uppleva all nervositet, skräck och panik deras karaktärer upplever. En egentligen rätt så långsam och karaktärsdriven film som ändå känns som en up tempo actionfilm. Hatten av Mr Soderbergh.

/Surskägget

Tower Heist

@@@

En actionkomedi av Brett Ratner utan Chris Tucker? ÄNTLIGEN!!!! Här har istället originalet, d v s Eddie Murphy, tagit platsen som Tucker och vi slipper Tuckers olidligt jobbiga imitation av Murphy. Släng sedan in en sedvanligt ryckig Ben Stiller, en nördig Matthew Broderick, en halvilsk Casey Affleck, en tuff-brud-i-lyxförpackning Téa Leoni och en kolugn Alan Alda och du har en ensemble som vet hur man blandar skratt med lite spänning. Stiller är husvärd för New Yorks lyxigaste höghus där bara de rikaste av de rika bor. Alda är den rikaste av rika bankirer som plötsligt visar sig vara tjuv som försnillat bort alla miljoner, bl a Stillers pensionssparande. Men, listar Stiller ut, nånstans finns ett par miljoner undangömda. Nu handlar det bara om att bryta sig in i lägenheten å sno pengarna. Enda kruxet är att Alda har husarrest och FBI-agenter hårdbevakar dygnet runt. Ratner har lyckats få ihop en skön mix av garv och action. Tänk En Natt På Museet möter Ocean's Eleven typ. Det funkar absolut för stunden utan att för den sakens skull vara något mästerverk.

/Surskägget

Contraband

@@@

Marky Mark & The Funky Bunky i en remake av en isländsk thriller kallad Reykjavik-Rotterdam som jag tyvärr inte sett men som jag blivit intresserad av efter denna remake. Marky Mark är före detta smugglarkung som brutit med sitt olagliga liv och nu lever stillsamt svenssonliv med frugan Kate Beckinsale och två kids. Beckinsales yngre brorsa tror att han ska bli nästa Marky Mark och försöker smuggla massa knark men slänger skiten överbord när tullen oväntat dyker upp. Det leder till att nya knarkbossen på stritan (gatan för er som inte kan er slang) Giovanni Ribisi (sjukt nerbantad och oborstat otvättad) lackar ur och kräver igen sina många pengar för uteblivet knark. Stackars Marky Mark har nu inget val än att komma tillbaka och göra en sista smuggling för att betala tillbaka. Självklart går inget som planerat och mängder med svek, skottlossningar och dödsfall följer Marky Mark i hasorna. Länge kändes det som att det här skulle bli en fyra då karaktärerna kändes ovanligt välskrivna för ännu en gangsterrulle och att de hela tiden följer sina egna inre övertygelser utan en tanke på konsekvenserna för övriga inblandade i smugglingen. Sånt gillar jag. Sedan blir tyvärr slutet sådär oerhört Hollywoodlyckligt och hade man bara vågat ta steget fullt ut till ett s k "olyckligt" slut hade filmen helt klart åkt upp ett snäpp på betygsskalan.

/Surskägget

3 x animerat

Rio

@@

Blå manlig papegoja som är uppväxt i bur blir kidnappad i Rio tillsammans med kvinnlig papegoja som är uppväxt i frihet (de tillhör en utdöende art). De lyckas fly men dock fastbojade i varandra. Den manliga papegojan försöker hitta sin ägare och den kvinnliga vill komma loss och in i djungeln igen. Självklart är det omaka par/världar som möts och självklart blir de kära i slutet. Standard och vi-har-sett-det-förr även för ungarna som smågäspade.

/Surskägget

Despicable Me

@@@

Galen och ond vetenskapsman åker på nöten av yngre, galnare och ondare vetenskapsman. En sådan skymf förlåts inte och genast sätt mängder med planer i verket för att besegra ungspolingen och visa vem som är den ondaste herren på täppan. För att lyckas med en av sina många diaboliska planer adopteras tre ungar som givetvis sakta men säkert lockar fram den fina och goda sidan hos den förut så onde vetenskapsmannen. Skratt och full fart utan det där riktiga djupet i storyn för högre betyg än bra.

/Surskägget

Rango

@@@@

Hahahahahaha! Fantastisk film om ödla (röst av Johnny Depp) som hamnar i en liten västernstad ute i öknen befolkad av andra ödlor, paddor och smådjur. Eftersom att han är teatraliskt lagd hittar han på en jätteskröna om sig själv som stor revolverman trots att han bott i bur hela sitt liv. Snart är han stadens sheriff och sätts att lösa mysteriet med det försvunna vattnet som plågar hela staden. Samtidigt köper borgmästaren upp mer och mer mark runtomkring och beter sig allmänt skumt. Nu är det upp till sheriffen att lösa fallet, slåss med skurkarna och vinna den tuffa brudens nybyggarhjärta. Vi får dels en fantastiskt bra westernfilm gjord med stor kärlek till genren, samtidigt som vi får en ödmjuk drift med alla westernklichéer i boken. Underbara karaktärer som verkligen känns levande trots att det är animerat och en spännande, fartfylld och rolig story.

/Surskägget

J. Edgar

@@

Jag måste erkänna att jag är besviken. Med Clintan i registolen och Leo DiCaprio i huvudrollen hade jag förväntat mig mer. Det här är en biopic om FBI's store chef under många års tid, J. Edgar Hoover. Mannen hatade kommunister och byggde hela sin karriär på att han samlade in info om allt och alla så att man kunde deportera kommunister och förstöra karriärer. Han hade öron och ögon överallt, och avlyssnade i princip allt och alla och hade komprometterande info som kunde ödelägga äktenskap och förstöra liv som han skickligt samlade på sig och behöll som en liten spindel som bygger ett nät av information. Han var också smygbög vilket han starkt förnekade både för sig själv och andra hela livet. Låter som grunden till en ganska så spännande biografi men mestadels är det DiCaprio i ful make-up som ser tillbaka på sitt liv i mängder med flashbacks som är så röriga att man hälften av gångerna inte vet vilket årtionde man är i. Det är möjligt att jag hade för höga förväntningar på filmen, men faktum är att den är onödigt lång och har många transportsträckor vi kunde varit utan. Nej, bättre se om Gran Torino istället från Clintans senare karriär. Get off my lawn!

/Surskägget

The Rum Diary

@@@

Johnny Depp i ännu en filmatisering av en Hunter S. Thompsonbok (förra gången var det Fear & Loathing in Las Vegas). The Rum Diary är Thompsons enda fiktiva bok, men den ska starkt vara baserad på hans egna liv och upplevelser. Inte helt otippat är därmed vår hjälte Kemp (Depp) en alkoholiserad journalist som visserligen skriver briljant men som har en förmåga att kröka till och hamna i skumma situationer. I filmens början har han precis kommit till Puerto Rico där han ska hjälpa en döende tidning att få lite läsare igen. I samma veva lyckas han bli värvad av en rik investerare (snyggt spelad av Aaron Eckhart) men i sann Kempanda blir han förälskad i investerarens sjukt snygga flickvän Chenault (spelad av sjukt snygga Amber Heard) vilket skapar en jävla oreda naturligtvis. Storyn är väldigt rörig och det hoppas än hit och än dit utan en tydlig röd tråd. När sluttexterna rullar om man försöker summera filmen är det typ omöjligt. Men det är en underhållande resa hela vägen och då spelar sånt mindre roll. Depp är briljant som Thompson/Kemp och ibland räcker det för att man ska gilla en film.

/Surskägget

Vrångmannens tankar här.

The Darkest Hour

@
Hahahahahahaha! Det går ju inte att titta på det här! Det gåååår inteeeee! Hahahahaha! Jag orkar faktiskt inte skriva..hahahahaha! Bara se den! SE DEN! Hahahahaha.. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

/Vrångmannen

@@

Jag håller delvis med Vrångis, delvis inte. Första halvan eller så av filmen är faktiskt hyfsat okej sci-fiaction. Visst, karaktärerna är lika platta som pappret de skrevs på och en del grejer om utomjordingarna listar karaktärerna ut lite väl enkelt, men så är det fan nästan alltid i sci-fi. Andra halvan av filmen däremot ramlar snabbt ner i ett hål av dåliga effekter, usla actionscener och skrattretande repliker. Då går det inte att titta. Det gåååååår inteeeeeeee. HAHAHAHAHAHAHAHAHA!

/Surskägget

We Bought A Zoo

@@@
Cameron Crowe ger oss ett verklighetsbaserat feelgooddrama med Matt Damon och Scarlett Johansson i huvudrollerna. Benjamin (Damon) har precis förlorat sin fru till cancern och måste nu försöka komma över sorgen samtidigt som han ska se till att de två barnen fortfarande har en trygg och bra miljö att växa upp i. Överallt påminns han om sin fru och allt är jobbigt. En dag får han nog, säger upp sig från jobbet och säljer huset. Det nya huset han köper är perfekt. Framförallt för att han får ett zoo på köpet. Nu gäller det att restaurera zoot och lappa ihop familjen lagom till sommarens öppnande. Sedvanliga klipp där Damon och kompani spikar, sågar och fixar fram till att inspektören kommer för att inspektera. Den extremt elake inspektören som bara letar fel och gottar sig åt att inte godkänna ett zoo. Och det är väl i den här vevan filmen börjar gå lite på sparlåga. Vi har sett det förr, det är lite för långt och lite för ointressant och malplacerat efter första halvans fina berättande av en familj i kris som försöker läka sig själv med lite udda metoder. Damon är riktigt bra som Benjamin och Scarlett gör en stabil insats som zootjejen som blir nya kärleken. Men framförallt är det Elle Fanning (yngre syster till Dakota) som lyser starkast som bondtjejen som blir kär i Benjamins son. Vi såg henne senast leverera hårt i Super 8 och fortsätter hon karriären såhär kommer hon helt klart tillhöra toppskiktet när hon blir vuxen.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte för en gångs skull ganska likadant. Och precis som han skriver är musiken mitt i prick hela tiden.

My Week With Marilyn

@@@@

En riktigt underbar film för alla oss filmnördar som älskar Marilyn Monroe. Här får vi veta lite mer om hur det gick till under inspelningen av The Prince & the Showgirl i regi av sir Laurence Olivier, eller Larry av sina vänner. Inspelningen är legendarisk då det dels var första filmen Monroes egna produktionsbolag gjorde, dels för att Oliviers gamla klassiska teaterskolade skådespelarstil mötte Monroes nya moderna method acting som då var omtvistad (som Olivier enligt rykten ska ha sagt under inspelningen av Maratonmannen till Dustin Hoffman som varit uppe ett helt dygn i sträck bara för att hans karaktär i filmen hade varit det i en scen: "Why don't you just try acting?"). Att Monroe var nervös, led av ett pillerberoende (likt så många andra skådisar idag tyvärr, hej Brittany Murphy och Heath Ledger t ex), hade en skakig relation till sin tredje äkta man Arthur Miller och dessutom rent allmänt var osäker på sig själv som skådis ledde till mängder med omtagningar. De dagar Monroe överhuvudtaget behagade att dyka upp. Filmen är baserad på Colin Clarks dagboksanteckningar från den här tiden. Han var en ung assistent åt Olivier och av en eller anledning fattade Monroe tycke för honom och ägnade en stor del av sin tid med Clark. Ett visst moment av förälskelse började spira, men Monroe sköt till slut ner alla Clarks tankar kring ett förhållande. En intressant inblick i en fascinerande filmprocess och en glimt av människan bakom legenden som är Marilyn Monroe. Michelle Williams i titelrollen är fantastisk som Monroe, och i många scener glömmer man nästan bort att det är en skådis som porträtterar Monroe och det upplevs mer eller mindre som att det är legenden själv vi ser.

/Surskägget

@@-
Innan jag nickade till första gången av det här sömnpillret så tyckte jag att Michelle Williams var en hyfsad Marilyn. I alla fall en stund. Inte så väldigt lik till utseendet kanske men med den där lösröven dom lurat på henne samt ett habilt skådespeleri så tycker jag hon gör ett riktigt bra jobb. Filmen då? Skulle kunna piska apa ur det här taffliga, långsamma och cyniskt tillrättalagda pajasdramat. Det händer ju inget! Sen händer det ingenting! Och sen inget. Alls. Skitdålig film faktiskt. Hygglig Marilyn. Bajskorvsfilm. Blir en svag tvåa tack vare Michelle Williams men det är allt. Knappt.
/Vrångmannen

Jack and Jill

@@@

Det är nog rätt okej att vara polare med Adam Sandler. När han gör ännu en skön multimiljonrulle så låter han alla polare vara med på ett hörn. Vad sägs om cameos/biroller av: Dana Carvey, Tim Meadows, David Spade, Nick Swardson, Allen Covert, Norm MacDonald, Drew Carey, John McEnroe, Johnny Depp och självklart favoriten i stallet - Rob Schneider. Hahahahaha! De poppar upp så snabbt och i så bisarra make-uper ibland att det gäller att hänga med om man ska pricka in dem. Hursomhelst. Sandler kör en Eddie Murphy och har en dubbelroll som tvillingarna Jack och Jill. Jack är karriärskillen som är sjukt trött på sin skrikiga, lätt störda tvillingsyster Jill som givetvis alltid lyckas förstöra för Jack på ett eller annat sätt genom sitt sjuka beteende mot folk i omgivningen. Jack försöker få Al Pacino att ställa upp på en reklamfilm som Jack ska filma och det slutar inte bättre än att Pacino blir stormförtjust i Jill som givetvis inte vill ha med honom att göra. Hahahahaha! Har du aldrig sett Pacino bjussa på sig själv så är det dags nu. Det sköna är att han bara kör på sitt vanliga överdrivna race han gör i alla filmer, men när man sätter det i ett roligt sammanhang blir det som att han är den nye komedikungen. Sandler är Sandler både som Jack och som Jill, och givetvis balanseras humorn med lika delar galet som lika delar familjevärderingar. Otroligt rolig givetvis på sina ställen (när ett av Jacks barn ger Jill en höger höll jag på att kvävas av skratt) men lite för platt framförallt mot slutet. Men som vanligt när det är Sandler så är den absolut sevärd.

/Surskägget

@
Det blev inget aprilskämt från oss på bloggen i år gott folk. Men man skulle nästan kunna tro det när man läser recensionen ovan. April april skägget?
/Vrångmannen

Dark Tide

@

Regissören John Stockwell gillar vatten, båtar och brudar i bikini. Helt okej. Vem gör inte det? I Blue Crush koncentrerade han sig mestadels på brudarna i bikini. I Into the Blue höjde han ribban något och slängde med lite actionsekvenser också. I Dark Tide går han steget längre och höjer insatsen genom att slänga med en massa hungriga hajar. Den här gången är det Halle Berry som får dra på sig bikinin som hajexperten som med hjälp av en stor summa pengar lockas ut på havet för att låta en dryg miljonär simma med vithajar utanför den sedvanliga undervattensburen som alla normalt funtade människor vill ha mellan sig själva och de där fyrahundra sylvassa tänderna (och riktigt normalt funtade människor kliver inte ens ner i en sån bur, de håller sig på båten eller ännu hellre land). Ungefär allt som kan gå fel går givetvis fel och det är stormar, vält båt, hajar överallt och ond bråd död. Tyvärr har Stockwell fått för sig att han är konstnär och artist och inte bara en dussinregissör och försöker göra nån sorts actionvariant av Luc Bessons mästerverk Det Stora Blå vilket givetvis går käpprätt åt helvete. Därför får vi inte en hajar-som-slaktar-dumma-människor-och-undrar-vem-som-dör-härnäst-film utan nåt trist försök till poetisk kolla-vad-fina-undervattensbilder-jag-tagit-film där det då och då är nån som hamnar i gapet på en haj. Berry gjorde filmen helt klart för semesterns skull, och Stockwell för sin hybris skull. Resultatet är skrämmande tråkigt.

/Surskägget

A Very Harold & Kumar 3D Christmas

@@@

Våra vänner Harold & Kumar är tillbaka i ett tredje pårökt äventyr. Den här gången ger de sig i kast med julen. Harold har dragit sig undan från Kumar efter de två senaste filmernas galenskaper och har byggt upp ett stabilt liv med schysst jobb och trevlig fru. Enda minuset är frugans galna pappa (en sjukt typecastad Danny Trejo som samtidigt gör ett kanonjobb med samtliga fördomar) som är en arg och elak tatuerad mexare som hatar Harold (och alla koreaner). Förutom dottern är pappans ögonsten julgranen som han varje år sår själv och efter sju kärleksfulla år kapar och använder hemma som prydnad över julhelgen. Självklart dyker Kumar olägligt upp i Harolds liv efter att ha fått ett mystiskt paket hemlevererat med Harold som adressat. Självklart brinner granjäveln upp. Och lika självklart måste våra två hjältar nu ge sig ut i natten för att hitta en ny gran. På vägen stöter de på allehanda knäppheter (givetvis dyker Neil Patrick Harris upp som en totalt skruvad version av sig själv upp igen) för att slutligen också hitta tillbaka till sin vänskap i sann julanda. Tredje filmen är tyvärr inte lika bra som båda föregångarna och det är för att man håller tillbaka. Visst är en del scener dubbelt så skruvade som allt som hände i de två första, men vi behöver mer än ett par skruvade scener. Vi behöver en hel långfilm som vågar ta klivet och gå hela vägen med de sjukaste majjaskämten du sett i ditt liv. Här fegar trean ut och därmed blir det bara "bra" i betyg, inte lysande.

/Surskägget