Arrival

@@@@
Här pratar vi långsam underhållning i dess bästa form. En dag vaknar världen upp till det faktum att vi inte längre är ensamma i universum. 12 rymdskepp landar på platser runtom hela jorden. Frågan är förstås vad de vill. Krig? Fred? Har de råkat svänga höger vid Vintergatan istället för vänster och behöver fråga om vägen? Genast sätts både forskare och militär in för att undersöka vad som är vad. Ett led är att hitta en kommunikationsform som möjliggör att vi kan prata med varandra. Språkexperten Louise (Amy Adams) kopplas in och snart nog gör hon framsteg när det visar sig att utomjordingarna också har ett sorts skriftspråk som hon sakta men säkert kan lära sig att tolka. Samtidigt gnäller militärerna världen runt och spänningarna mellan länderna och mellan oss jordbor och utomjordingar ökar. Louise är sanningen på spåren och måste nu bli än mer intensiv i sina försök att kommunicera. Regissör Denis Villeneuve tar god tid på sig att berätta historien och låter karaktärerna växa i lugn och ro framför våra ögon. Det klipps till en del tillbakablickar som blir betydligt viktigare mot slutet av filmen än i början och säcken knyts ihop på ett riktigt snyggt sätt. Adams hanterar sin karaktär finkänsligt och balanserar snyggt mellan geni och bräcklighet. Förmodligen inte en film för alla men vågar man sig på att dra ner tempot i sin vardag i två timmar har man en del att njuta av här.
/Surskägget

@@@@
Mycket bra! Denis "Vadvillni" visar åter igen att han är en modern visionär inom filmen att räkna med. Kolla in bl.a Prisoners och Sicario så hajar ni. Om någon ÖVERHUVUDTAGET ska ge sig på en uppföljare till Blade Runner och kanske, bara kanske, lyckas så är det Denis "Villevalleviktor". Förhandsressisarna har varit riktigt positiva, t.o.m från arga skeptiker. Premiär på bio om en vecka.  Vi håller tummarna!
/Vrångmannen

Hitman: Agent 47

@
En gång för hundra år sedan fanns det ett ganska ballt och för den tiden lite annorlunda spel som hette Hitman där man var lönnmördare som gled runt i svart kostym och hade ihjäl folk lite raffinerat. Spola fram tusen år när ingen längre spelar spelet och hela världen har gått vidare så görs det en film på detta spel. Manuset verkar vara skrivet av en gorilla som precis blivit lobotomerad, premissen urbota korkad och det lilla halvballa från spelen är som bortblåst. Kvar är nåt du aldrig vill se, men som detta sura skägg satte sig i soffan hemma och såg för din skull. Så att du slapp. Så nu slipper du. Som tack för hjälpen kan du swischa över en tusenlapp till mig. Det kommer inte ge mig tillbaka mina 90 minuter men jag kan åtminstone köpa tillräckligt med sprit för att förhoppningsvis dränka alla mina sorger som uppstått efter att ha sett detta blähä.
/Surskägget

The Accountant

@@
Ännu en sån film som jag inte kan minnas handlingen på om jag så anstränger mig hela dagen. Kommer ihåg att Ben Affleck spelar en halvt autistisk snubbe som jobbar som revisor på dagarna och lejd mördare om nätterna. Han blir indragen i nåt som har med Anna Kendrick att göra och räddar henne. Sedan mördas folk till höger och vänster. Har jag för mig. Eller? När jag kollar på IMDB ser jag att Jeffrey Tambor, J.K. Simmons och John Lithgow var med. Minns jag inte. Kommer inte ihåg några specifika scener heller. Eller hur det slutar. Det var bara ett par månader jag såg den så det är inte femton år sen om vi säger så. Antingen börjar minnet svikta rejält eller så var det här liksom inget speciellt överhuvudtaget. Ser om trailern för att se om det är några minnen som vaknar till liv. Men nej. Nada. Zip. Inget. Jaha.
/Surskägget

Why Him?

@@
Alltså jag vet inte. Idén är väl okej antar jag där en söt och snäll tjej med sträng pappa blir ihop med galet IT-geni som är lika mycket punk som poet som biljonär och helt slut i huvudet. Men vi har sett det så många gånger förut och det är verkligen inget nytt under solen här. Skämten är rätt givna på förhand även om några scener verkligen är fantastiskt roliga så är det ändå inget som fastnar eller sticker ut. James Franco i huvudrollen är otrolig. Verkligen född att spela den här rollen och man undrar hur mycket som är en karaktär och hur mycket som är han själv. Jag menar snubben har ju rykte om sig att vara en såndäringa genidåre hahahaha. Bryan Cranston som pappan är ett rätt givet val ur castingperspektiv, han är ju stel och trist och funkar utmärkt (även Costner hade varit ett givet val i den här rollen) och Zoey Deutch som tjejen är helt okej om än lite anonym. Lite som hela filmen faktiskt.
/Surskägget

Triple 9

@@@
Mängd med duktiga skådisar i en hyfsat realistisk snutthriller i stil med Training Day, End of Watch, Heat, The Town och Rampart. Vi får följa ett gäng skurkaktiga snutar som är duktiga på att utföra bankrån. De blir pressade av ryska maffian att utföra en riktigt våghalsig kupp och enda sättet för dem att få bort alla snutar är att mörda en snut. Hett i hälarna på dessa skurkaktiga snutar är allas vår tuffaste Woody Harrelson som den ärrade gamla veteranen som sett och hört allt. Han hjälper även unge herr Casey Affleck att bli torr bakom öronen. Actionsekvenserna är snyggt utförda med bra drag utan att kännas alltför orealistiska och skådespeleriet överlag är det verkligen inget fel på. Förutom nyss nämnda herrar har vi Kate Winslet, Chiwetel Ejiofor, Anthony Mackie, Gal Gadot och Teresa Palmer i de större rollerna. En skön rulle som kanske inte är nåt superspeciellt men som helt klart är värd en titt.
/Surskägget

Legend

@@@@
Tom Hardy har ju gång på gång visat prov på vilken grym skådis han är. Framförallt skiljer sig alla hans karaktärer rejält från varandra och Hardy lyckas hela tiden anpassa sig, sin fysik, sina gester och sitt tal så att t ex hans roll i Mad Max skiljer sig från The Revenant skiljer sig från Inception skiljer sig från The Dark Knight Rises etc. Mångsidig som fan helt enkelt. I Legend spelar han inte bara en utan två karaktärer, två tvillingbröder. Här får vi faktiskt en gång för alla verkligen prov på att han är mångsidig då bröderna upplevs som två helt olika personer som bara råkar vara lika varandra till utseendet. Manér, miner, tal är det dock skillnad på. Kudos till Hardy alla dagar i veckan för den här. Storyn i sig är en ganska standard gangster-börjar-på-botten-tar-sig-till-toppen-och-dalar-igen-story som vi sett förr (baserad på verklighetens gangstertvillingbrorsor bröderna Kray som härjade i London på 60- och 70-talen). Det verkligen skälet att se den här filmen heter Tom Hardy helt enkelt. Så sjukt magiskt jävla bra är han.
/Surskägget
PS. Jag har sett om The Dark Knight Rises ett flertal gånger efter den jättearga ettan jag gav den efter första biovisningen och måste säga att den har växt rejält. Fortfarande den sämsta av de tre filmerna Nolan gjorde men det nuvarande betyget skulle hamna på @@@. Och Hardy som Bane är tuff, Darth Vaderröst eller ej.

@@@
Här hittar ni min ressis
/Vrångmannen

Cirque du Freak: The Vampire's Assistant

@@
Ännu en tonårsfilm om tonårsmonster baserad på en tonårsbok om tonårsmonster. Det är tonårsmonster och klassiska tonårsproblem som drabbar tonårsmonster. Eftersom att det är tonårsmonster och man vill få in tonåringar till biograferna får det inte bli läskigt eller blodigt så att man behåller tonårsåldersgränsen och tjänar pengar. Paul Weitz som regisserade American Pie får regissera för han "har koll på vad tonåringar vill ha". Eller hade det 1999 i alla fall. John C. Reilly är med som gammelmonster för han är en bra skådis som ger tyngd till tonårsfluffet. Josh Hutcherson är med för han är med i andra tonårsmonsterfilmer (okej, i Hunger Games är det inga tonårsmonster men det är ju samma jävla formula ändå). Ray Stevenson är med för han ser elak och läskig ut i rätt smink och vi behöver ju nån skurk. Salma Hayek är med så tonårsgrabbarna har nåt att glo på. Det är väl på det stora taget det hela.
/Surskägget

Love & Mercy

@@@
Intressant film om Brian Wilson, det musikaliska geniet bakom The Beach Boys allra största hits samt räknad som ett produktionssnille efter att ha producerat albumet Pet Sounds, ett album som hålls väldigt högt av alla förståsigpåare inom musikindustrin. Med Pet Sounds bröt Wilson helt med de tidigare låtarna som var glättiga små paketeringar av surf, sol och pop inspelade på lika kort tid som låten gick att spela. Pet Sounds skapades med hjälp av hundratals inspelningstimmar, mängder med instrument och vokala insatser och lappades sedan skicklig ihop av Wilson som hade soundet helt och hållet i skallen. Vi får följa Wilson som ung (spelad av Paul Dano som du sett i Looper, Prisoners och 12 Years A Slave bl a) och Wilson som äldre (spelad av John Cusack). Bägge versionerna av Wilson lider av att balansera på eggen mellan genialitet och galenskap. Den yngre blir till viss del räddad av musiken och den äldre till viss del av sin blivande fru (spelad av Elizabeth Banks). Länge är filmen så intressant och välspelad att den känns som en klockren fyra innan den mot slutet tappar fart och planar ut till lite mer standard. Oavsett om man gillar Beach Boys eller inte är den värd att se för att få ett porträtt av en man som lider av sina demoner och med hjälp utifrån lyckas överkomma dem. Dessutom bjussas det förstås på en jäkla massa bra musik.
/Surskägget

@@@
Ett inte helt oävet drama med massor av bra musik samt en liten historielektion för den här Vrångmannen som inte har så bra koll på varken Wilson eller The Beach Boys. Klart sevärt!
/Vrångmannen

Guardians of the Galaxy vol 2

@@
Jag var jätteglad efter att ha sett första filmen. Idag, 2 och ett halvt år senare, kan jag inte påstå att jag minns filmen överhuvudtaget. Det var säkert som jag skriver, full fart och fläkt mest hela tiden, vilket dock inte innebär att jag minns ett skvatt. Uppföljaren är lite likadan. Det är massa action mest hela tiden. Pang pang pang. Nånting exploderar. Pang pang pang. Det dras några skämt. Pang pang explosion pang. Groot är söt och datoranimerad. Pang pang pang. Kurt Russell är en hel planet. Pang pang. Stor explosion. Pang. Sluttexter. Det är extremt mycket yta och allt är skitsnyggt och man verkligen ser hur mycket pengar man plöjt ner i specialeffekterna. Idag, två dagar efter att jag såg den, minns jag knappt handlingen. Om ett halvår kommer jag ifrågasätta mig själv om jag överhuvudtaget har sett den och om ett år minns jag den inte alls. Kanske beror det på att dessa hjältar i Marvels universum är de jag inte känner till alls. Kanske beror det på att man ibland vill ha lite story även i en actiondriven serietidningsfilm. Kanske beror det bara på att den här knappt var ok. Jag vet inte. Allt jag vet är att det var en actionspäckad extravaganza som jag knappt minns två dagar efter att jag sett den.
/Surskägget

@@@
Lite väl snålt tilltaget där va, Skägget? Håller med om att det är mycket yta och alla pengar på duken. Tvåan är sämre än ettan helt klart men som tunn men snygg tjo-fadderittan-underhållning så duger den utmärkt.
/Vrångmannen

The Animal

@@
Hahaha lite mer Rob Schneider. Det är väl inget finare än att ligga bakis en söndag och glo på lite Schneider? Va? Vaaaaaa? I den här rullen hamnar Schneider i en bilolycka och vaknar upp med alla inre organ utbytta mot djurorgan. Helt plötsligt kan han springa lika snabbt som en häst, känna dofter som en hund, ha reflexer som en katt etc etc. Ni fattar. Givetvis hjälper det här honom att göra karriär hos polisen vilket alltid varit hans största dröm. Norm MacDonald är ju bästis med Schneider så han dyker upp i en klockren liten cameo där han är en del av en mobb som ska jaga fatt en mördare i skogen hahahaha! MacDonald, orkar knappt med honom. Adam Sandler dyker också upp och ropar Schneiders klassiska: "You can do it!" Hahahaha, dårarnas julafton.
/Surskägget

Deuce Bigalow: Male Gigolo + European Gigolo

Deuce Bigalow: Male Gigolo
@@
Rob Schneiders kanske största succé. Skriver jag utan att bry mig att kolla upp fakta. Antingen så är det så eller så är det inte så. Ingen bryr sig egentligen. Schneider spelar hursomhelst Deuce Bigalow, en schysst snubbe som det går knackigt för här i livet som akvariestädare. Tills han en dag får i uppdrag att vakta en manlig prostituerads lyxkåk när den snubben är bortrest tre veckor. Snart nog är Deuce den nya horan on the block men eftersom att han ser ut som Schnedier och inte som Schenkenberg så är det inte tipp-toppdamerna han får betalt av. Lite skratt och garv senare rullar eftertexterna och alla är glada och nöjda. Norm MacDonald kliver in i en liten cameo som roligast bartender hahaha, snubben är helt knäpp. Se även upp för Amy Poehler i en tidig roll som tjej med Tourettes! HAHAHAHAHA!
/Surskägget

Deuce Bigalow: European Gigolo
@
Vi tar samma koncept och drar till Amsterdam med det. Där härjar även en mördare av manliga prostituerade och Deuce måste lösa fallet. Det finns knappt tre garv i hela filmen som går väldigt mycket på tomgång. Norm MacDonald glider in i en annan liten biroll som är heeeeeelt slut hahaha men mycket mer än så bjussas det inte på.
/Surskägget

The Girl on the Train

@@@@
Spännande, intressant och lite annorlunda thriller som framförallt är otroligt välspelad av Emily Blunt, Haley Bennett och vår egna Rebecca Ferguson. Ja, det här är något så ovanligt som en film där tre kvinnor har huvudrollerna och männen bara är biroller i deras värld. Uppfriskande. Det som gör det än mer speciellt är att alla tre karaktärer på sina egna sätt är helt slut i huvudet hahahaha. Blunt spelar Rachel som till en början verkar helt normal tills vi inser att hon är tokalkoholist och att hon stalkar sitt ex Tom (Justin Theroux) och hans nya tjej Anna (Ferguson). Anna å sin sida var Toms älskarinna när Rachel och Tom fortfarande bodde ihop och slåss med näbbar och klor för att Rachel ska dra åt helvete trots att det faktiskt är Anna som kommit in från flanken och snott åt sig Tom. Mitt i detta har vi Megan (Bennet) som lider av psykiska besvär sedan hennes bebis drunknat när Megan råkat somna med bebisen i badet. För att dämpa ångesten knullar hon runt med allt och alla samtidigt som hennes man Scott (Luke Evans) drömmer om att de ska bilda familj. Allt det här vävs naturligtvis ihop i ett rätt ordinärt mordfall som berättas på ett annorlunda sätt som känns uppfriskande. Framförallt är det Blunt som ska ha cred som lyckas gestalta en mycket trasig människa och som levererar ett perfekt fyllo utan att det känns överspelat eller overkligt. Att spela full är svårt och Blunt gör det spot on. Nicolas Cage fick ju en Oscar när han var fyllo i Las Vegas, men Blunt blev inte ens nominerad. Ibland finns det verkligen ingen rättvisa i världen.
/Surskägget

@@@
Blunt-Oscarsnominerings-blundern är skandal på hög nivå. Hon är grym i den här! Filmen är ett snyggt, lite segt och ok thrillerdrama.
/Vrångmannen

The Fifth Estate

@@
På tal om Snowden och nutidshistoria får vi här en film om Julian Assange (spelad av Benedict Cumberbatch) och Wikileaks tidiga år där Assange fick stor hjälp av Daniel Berg (spelad av Daniel Brühl). Tyvärr snurrar man till det rejält och försöker vara lite lagom artsy fartsy samtidigt som man vill berätta om all teknik bakom på ett lätt sätt som snarare dock bara blir förvirrande. Kill your darlings brukar jag tjata om och här är helt klart ett sådant exempel. Filmen är strax över två timmar lång och intresset dalar snabbt. Det här skulle man klippt ner till 90 minuter. Cumberbatch är bra som Assange och det är egentligen enda anledning till att man inte stänger av efter en stund. Långdraget och segt mest hela tiden och när det väl börjar bli någorlunda intressant (när de läcker Mannings alla snodda hemliga dokument) så är filmen slut. Assanges påstådda sexuella övergrepp berör man överhuvudtaget inte alls mer än lite kort i en sluttext vilket känns väldigt fegt. Nej det här kan man skippa alla dagar i veckan.
/Surskägget

Snowden

@@@@
Oliver Stone vet hur en slipsten ska dras när han är på rätt humör och han har en förkärlek för filmer som är kritiska mot USA och dess regering och hur de hanterar saker. Edward Snowden blev världsberömd 2013 när han läckte ut ett gäng hemliga och militära dokument till ansedda tidningarna The Guardian och The Washington Post. Dokumenten visade exakt hur övervakade vi faktiskt är och att USA och andra länders regeringar fullständigt skiter i om allt som har med personlig integritet och privatliv att göra. Allt spelas in och sparas oavsett om du hade ett trevligt samtal med mormor på telefon, om du skickade ett sexsms till en pojkvän eller om du diskuterade hur du ska spränga en byggnad via mail. De kan också komma åt alla våra datorer om de är online och kan se och höra oss via de inbyggda kamerorna och mikrofonerna. Härligt härligt. George Orwell hade rätt idé men kunde inte ana hur mycket mer avancerad och sofistikerad övervakning faktiskt skulle visa sig vara. Joseph Gordon-Levitt gör ett bra porträtt av Snowden där vi får följa honom under hans tidiga år under CIA-utbildningen och sedermera jobb för både CIA och NSA. Detta är ett intressant stycke nutidshistoria som ger oss lite mer inblick i vem Snowden är och vad hans drivkrafter var. Dessutom snyggt av Stone att låta den riktiga Snowden komma in som sig själv på slutet.
/Surskägget

Point Break (2015)

@
Originalet från 1991 med Keanu Reeves och Patrick Swayze är en klassiker i actiongenren som detta sura skägg håller högt. Reeves och Swayze hade klockren kemi och Swayzes tolkning av den poetiske, buddhainspirerade surfar/rånaren Bodhi var klockren. Nyinspelningen har egentligen inte så mycket med originalet att göra mer än att premissen är densamma (FBI-agent infiltrerar bankrånargäng) och att hjälten och skurken heter samma sak som i originalet (Utah och Bodhi). Nån vidare kemi mellan skådisarna får vi inte, vare sig mellan Luke Bracey som FBI-agent Utah och Edgar Ramírez som Bodhi eller mellan Bracey och Teresa Palmer som ska vara hans kärleksintresse i filmen. Faktum är att vi inte får vidare kemi mellan nån av karaktärerna. Reeves nästlade in sig och blev en del av gänget genom lite trial and error. Bracey dyker upp en dag och är med i nästa stund. Jaha liksom? Han utför inget detektivarbete heller utan vi får bara en radda scener där de pysslar med diverse extremsporter och sen bara avslöjar Bodhi att han visste att Utah är polis hela tiden och att de de facto är bankrånarna han letar efter. Gäsp. Är man ett stort, stort fan av extremsporter i dess olika former är den här filmen förmodligen så nära pornografi man kan komma då 90% av filmen är scener där man med fallskärm kastar sig ut från berg eller byggnader eller flygplan eller surfar eller åker snowboard eller åker cross på ställen inte ämnade för att åka cross på. Men då tittar man förmodligen hellre på en film med de bästa i respektive sport istället.
/Surskägget