The Gunman

@@
Sean Penn som åldrande ex Special Ops med samvete, i denna Taken möter Bourne, producerad av Penn och regisserad av Pierre Morel (Taken). Penn slåss tufft. Penn gråter. Penn har huvudvärk. Penn skjuter skarpt. Penn visar musklerna. Jagad av både den ena och den tredje så måste han ta reda på vem som vill honom illa, efter ett attentat han utförde för åtta år sedan. Action-thriller efter standardmall 1A som höjer sig en smula över räset eftersom Penn fortfarande är en kompetent skådis. Manuset lämnar 6700 grejer att önska. Startar segt men andra halvan av filmen tar sig, med lite pang-pang och jakt. Upplösningen är bland det larvigaste jag sett på länge. Ibland är filmen en etta och ibland är den en trea i betyg. Ok underhållning, knappt.
P.S.till hela filmteamet: DET FINNS INGA TJURFÄKTNINGAR I BARCELONA FÖR DET ÄR FÖRBJUDET DÄR!
/Vrångmannen

The Actors: Corey Haim

Tyvärr är han väl idag mest känd som snubben som knarkade bort hela sin karriär och som ägnade större delen av 90- och 00-talet att helt och hållet köra sin karriär rakt i botten. Det är synd. På 80-talet innan knarket hann förstöra honom var Haim en given tonårsidol med lika delar komisk tajming, charm, talang och naturlig fallenhet för skådisyrket. Självklart såg man allt som han var med i fram till att det började bli uppenbart att han ställde upp i den ena b-filmen efter den andra för att få ihop stålars till nästa knarkhög. Så vi tar en titt på några av hans filmer och håller oss av rätt självklara anledningar främst till 80-talet.

Firstborn (1984)

@@@

Hette i Europa "Moving In" och handlar om en frånskild mamma och hennes ungar (varav en är Haim). Mamman gifter om sig och plötsligt har Haim en elak styvfar (spelas ovanligt trovärdigt av Peter Weller) att handskas med. Det är en klassisk ingen-tror-mig-att-han-är-elak-film där Haim till sist får upprättelse efter att mamma vägrat tro honom. För att vara en debutroll gör Haim ett starkt intryck och visade redan här prov på hur naturlig han kändes som skådis.

/Surskägget

Silver Bullet (1985)

@@

Stephen Kingfilmatisering av boken "Cycle of the Werewolf" som är helt okej men som känns väldigt åldrad nu i efterhand. Haim spelar huvudrollen som den rullstolsbundne tonårsgrabben som måste kämpa mot varulven som tagit den lilla sömniga Mainestaden i besittning. Manuset kunde behövt en vända till och effekterna är som nästan alltid brukligt i varulvsfilmer rätt usla. Skådisarnas insatser är det dock inget fel på. Kanske förtjänar filmen ett snäpp högre betyg bara p g a det.

/Surskägget

Lucas (1986) - @@
Lille Corey Haim spelar 14-årige Lucas, en liten och klen men smart kille som är mobbad av de allra flesta i plugget. Han har dock en vän, populäre quarterbacken Cappie (Charlie Sheen) som fungerar som nån sorts storebror och mentor. En dag flyttar söta Maggie (lika söta Kerri Green) in till området och Lucas blir genast kär. Kruxet är att hon blir kär i Cappie och Cappie i henne. Så Lucas bestämmer sig för att gå med i det amerikanska fotbollslaget för att vinna Maggies hjärta samtidigt som han dissar Cappie som trots hela situationen försöker fortsätta vara hans vän. Söt liten bagatell kanske mest känd för att både Haims och Sheens karriärer fick en rejäl skjuts av filmen och att både Jeremy Piven och Winona Ryder hade sina första roller i den.
Glasögonen Corey Haim har HAHAHAHAHAHAHAHA...

/Surskägget

The Lost Boys (1987)

@@@@

Haims stora bidrag till filmhistorien. En episk och klassisk rulle som är lika delar tonårsfilm som vampyrskräckis. Otrolig cast med både Haim och vapendragaren Corey Feldman samt Kiefer Sutherland, Jamie Gertz, Jason Patric och Dianne Wiest som alla är på topp. Snygg som en MTV-video med lagom doser humor, skräck, kärlek och tonårsångest är detta helt klart en av de bättre tonårsrullarna 80-talet spottade ur sig. Och ja, den håller än idag. Se och se om.

/Surskägget

License To Drive (1988)
@@@
The two Coreys på höjden av sina karriärer i den film som var den sista riktigt bra rullen nån av dem var med i. Den har allt en 80-talstonårskomedi ska ha. Corey Haim misslyckas med att ta sitt körkort men har lovat sexiga Mercedes (Heather Graham i sin första roll) att de ska ut och åka. Så han snor farsans bil och sticker ut på stan med Corey Feldman. De plockar upp Heather och så bär det av på stan. Självklart går allt fel som kan gå fel och the two Coreys slängs från den ena galna situationen till den andra. Håll framförallt utkik efter James Avery (från Fresh Prince i Bel-Air) som Haims superarga körkortsexaminator. HAHAHAHAHA!
/Surskägget

Prayer of the Rollerboys (1990)

@@

Och här började det gå utför. En framtidsdystopi där man försöker slå mynt av det relativt nya fenomenet rollerblades och skapar ett ont gäng kallat Rollerboys som glider runt på rollerblades och snor saker och allmänt härjar runt och jävlas. Haim är ett pizzabud som går undercover för att hjälpa polisen att knäcka gänget (ja det är ett typiskt 80-talsmanus, det behöver inte vara logiskt). Patricia Arquette gör en tidig roll, men ingen blir direkt gladare för det. Inte mycket att hänga under julgran.

/Surskägget

Fast Getaway (1991)

@@

Hehehehe en klassisk komedi av det snitt som Haim alltid gjorde så bra. Här får han vara den snabbsnackande charmige snubbe som han alltid gjorde som bäst. Grundstoryn handlar om ett gäng bankrånare som råkar i trubbel. Och Haim glider runt och droppar oneliners till höger och vänster. Tyvärr är det rätt uppenbart att knarket slagit klorna i honom rejält vid det här laget och filmen gick direkt till video. Kunde blivit så mycket mer, men hjärtat finns där.

/Surskägget

Just One Of The Girls (1993)

@@

Den sista filmen som är någorlunda sebar med Haim. Efter detta gick det allt snabbare utför och filmerna blev bara sämre och sämre och allt gick direkt till video och knappt ens det. Nicole Eggert som senare blev Baywatchbrud och även var ihop med Haim ett tag spelar cheerleadertjej som Haim är kär i. Problemet är att han är nörd och ständigt blir slagen av skolans tuffaste snubbe. Lösningen är att klä ut sig till tjej, bli cheerleader och bästa kompis med Eggert. Klassiska förväxlingar i klassisk high schoolkomedi trots att Haim vid det här laget (han var 22) rimligtvis var alldeles för gammal för att spela 15. Men i Hollywood funkar allt och Haims ungdomliga utseende gjorde att han kom undan med det. 

/Surskägget

Edison

@@@
Liten, lågbudgetrulle med tunga namn som Morgan Freeman, Kevin Spacey och John Heard och veteranerna Cary Elwes och Dylan McDermott som alla får agera en stabil grund åt musikerna som blev skådisar: LL Cool J och Justin Timberlake. Faktum att det funkar betydligt bättre än väntat. LL är ingen Oscarsskådis men han funkar i rollen som tuff snut och Timberlake har jag många gånger redan hyllat för hans actingchops som är lite för bra för hans eget bästa (är det inte lite irriterande med folk som bara tycks vara för bra på allt de tar sig för?). Timberlake är en journalist som försöker nysta upp och avslöja korruptionen bland stadens poliskår som LL är en del av. De börjar som fiender men sakta men säkert växer en vänskap fram grundad på gemensam respekt. McDermott är dock den som stjäl filmen i rollen som helknäpp snut på fel sida lagen. Han är lite för actionfilmsskurkstuff för vad som i grunden ändå vill vara en seriös film, men alla oneliners och knäppa upptåg lyser verkligen upp filmen rejält. Allt som allt en film med stora ambitioner och liten budget som lyckas rätt bra med att göra det bästa med det lilla som finns.
/Surskägget

Dubbel Trubbel med bonusrunda (3x Nicolas Cage)

Left Behind
@
Ibland är en film bara så sjukt usel så att man inte ens vet var man ska börja såga den. Det här är en sån film. Det är som en kristen tevefilm på nån liten kristen kanal som ingen bryr sig om. Fast med Nicolas Cage. Han är pilot och...vet du vad? Ingen bryr sig.
/Surskägget

Outcast
@
HAHAHAHAHAHA! Men snälla sluta nu. Det här är nån sorts Arn möter kung-fufilmer och det är så hopplöst dåligt. Manuset är skrattretande, dialogen tvärusel och skådisarnas insatser horribla. "Manaquin" Skywalker själv, Hayden Christiansen, har huvudrollen och är dubbelt så träig än i vanliga fall. Det viftas lite med svärd. Cage spelar(?) full och man är i Kina av nån anledning. Suck.
/Surskägget



Ovan två filmer var två av fyra han gjorde 2014. De andra var Tokarev (eller Rage som den också verkar heta) och Dying of the Light. Enbart genom att titta på affischerna har jag bestämt mig för att det också är ettor. Jag måste verkligen sluta titta på Cagefilmer...

Bonusrunda:

Season of the Witch
@@
Den här höll intresset uppe en stund innan det brakade samman i dåliga specialeffekter och taffliga slagsmål. Cage och Ron Perlman är två riddare som är tuffast och bäst och som åker på att transportera en flicka som kanske, kanske inte, är häxa till ett kloster där hon ska ställas till svars för sina påstådda dåd. Filmen försöker länge bygga upp nån sorts tvekan till om hon är skyldig eller oskyldig men vi vet hela tiden att hon är en demon så kom igen, sluta tjafsa. Perlman gör sin grej och Cage är faktiskt mindre fånig än i vanliga fall. Men jisses hur snabbt man kan förstöra en lovande karriär.
/Surskägget

Tammy

@@@
Den hetaste komikern just nu, Melissa McCarthy, spelar titelrollen som Tammy, en white trashbrud som det gått annat än bra för i livet. Efter att ha kört på en kronhjort och totalförstört sin bil kommer hon för sent till jobbet där hon får sparken. När hon väl tar sig hem upptäcker hon att hennes man är otrogen med grannen. Vad göra annat än att sticka från stan? Med sig får hon mormor (spelad av Susan Sarandon) som råkar ha pengar på fickan och en äventyrslusta. Road trip! Det blir ganska svajjigt mellan kvinnorna nästan direkt, och ju längre filmen rullar på desto mer av deras tragiska historik utspelas. För det här är en komedi med tunga dramatiska inslag som behandlar alkoholism och familjehemligheter. Skriven av McCarthy i regi av hennes man är det helt klart en film som ska visa upp McCarthys bästa sidor både som komiker och seriös skådis. Och de lyckas bra får man säga. Balansen mellan humor och allvar ligger på en bra nivå och det känns aldrig krystat som det kan göra ibland. McCarthy bjussar på sig själv och vi har några riktigt roliga scener, bl a när hon rånar ett snabbmatsställe, samtidigt som hon visar prov på att hon kan mer än att bara skrika och dratta på röven. Sarandon är som alltid riktigt stabil som den alkoholiserade mormorn och i biroller ser vi storheter som Dan Aykroyd, Gary "En Röst i Natten" Cole, Toni Collette och Kathy Bates flimra förbi.
/Surskägget

Locke

@@@
Hmm. Det här var ju faktiskt lite annorlunda och udda. Tom Hardy spelar Ivan Locke, en civilingenjör med betong som specialitet. Just denna kväll när vi får lära känna honom går det mesta åt helvete för honom. Nästa morgon ska den största betonggrunden i Europas historia läggas, ett one-night-stand ska föda barn och han måste berätta allt för sin fru. Jobbigt läge helt enkelt. I princip hela filmen utspelas i Ivans bil där han sitter och ringer runt mellan sin chef, sin underhuggare, sin fru och sin "älskarinna". Tom Hardy är enda skådisen vi ser i bild, övriga är enbart med som telefonröster. Filmen utspelar sig i princip i realtid och det enda som egentligen händer är att Hardy sitter och pratar i telefon i 80 minuter. Låter det tråkigt? Det är det garanterat inte. Tom Hardy visar här vilken grym skådis han är genom att bära hela filmen på sina axlar. Karaktären Ivan skiljer sig stort från t ex Bane, Mad Max eller Bronson och det är svårt att ens föreställa sig att det är samma kille som spelar alla rollerna. Dialogen är också bra och man bygger upp en spänning i samtalen där nånting går lite mer fel hela tiden. Visuellt är filmen skitsnygg med det brittiska nattmörkret i skarpt kontrast till motorvägarnas olika ljuskällor. Se den för Hardys skull och för att du förmodligen behöver nånting lite mer verklighetsgrundat mellan alla Avengersfilmer.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Kristen Stewart)

Adventureland
@@@@
Kristen Stewart blev ju vampyrtjejen med hela världen(s alla tonårstjejer) i och med sin huvudroll i Twilightfilmerna där den ena är uslare än den andra. Tyvärr för henne var Twilightfilmerna de första jag såg henne i och gav henne därmed inte speciellt mycket cred för sin skådistalang. Men ger man henne bara en chans visar det sig att det finns en hel del som unga fröken Stewart kan bjussa på. Till exempel denna charmiga dramakomedi om att växa upp från tonårslivet till vuxenlivet. Vi får följa James (Jesse Eisenberg) som istället för att åka till Europa med polarna måste hanka sig fram på ett tivoli över sommaren för att få ihop stålarna sedan farsan hans fått sparken och inte längre har råd att pynta för resan. James hänger lite med huvudet först men lär sedan känna ett gäng sköna människor som ägarna Bobby och Paulette (hysteriskt roliga Bill Hader och Kristen Wiig), mekanikern Mike (Ryan Reynolds) och så snygga, hipp och smått trasiga Em (Kristen Stewart). På plats finns också snyggast-i-stan Lisa (Margarita Levieva) som James först tror sig vara kär i tills han inser att det faktiskt är Em som stulit hans hjärta. Det skadar inte att filmen utspelar sig 1987 och vi får massa skön musik, knäppa kläder och rent allmänt den härliga 80-talskänslan som en stor fet bonus på en redan charmig och smart skriven film. Det är lite lagom kliché varvat med lite nytt och fräscht och överlag en väldigt underhållande indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget

Welcome To the Rileys
@@@@
Ett äktenskap i spillror, en död tonårsdotter, en prostituerad strippa och tre trasiga människor som på något sätt lyckas finna den inre frid de så länge letat efter när de sammanstrålar. Låter rätt mörkt och dystert och det är det. Samtidigt tillåter filmen sig aldrig att glida ner i en spiral av depression och svärta utan ligger hela tiden på en gräns där det finns en strimma hopp och glädje. Det här är en film att kolla på om man gillar skådisar som levererar då det är en helt och hållet karaktärsdriven film. James Gandolfini (R.I.P.) gör en kanonroll som Doug, den äkte mannen som gett upp på sin fru och sitt äktenskap och som regelbundet har träffar med en älskarinna. När Doug ska på affärsresa till New Orleans bjuder han med älskarinnan som dock dör innan de kommer iväg. Deppig och nedbruten irrar Doug runt på strippsyltor i brist på bättre och där träffar han på Mallory (Kristen Stewart i en paradroll) en tonåring på rymmen som jobbar som strippa och prostituerad. I henne känner han igen sin döda tonårsdotter och bestämmer sig för att ta henne under sina vingar för att på nåt sätt försöka hjälpa henne till ett bättre liv. När Lois (mästerligt porträtterad av Melissa Leo) inser att hennes make inte tänker komma hem sätter hon sig i bilen och åker till New Orleans trots det faktum att hon efter dotterns död inte varit utanför dörren till huset på flera år. Det är en fröjd att se skådisar som verkligen levererar på topp och framförallt Gandolfini stjäl ju hela filmen även om Stewart och Leo gör riktiga toppeninsatser. Ännu en indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget

Bill & Ted's Bogus Journey

@@
Bill & Ted's Excellent Adventure blev en smyghit och kultfilm och självklart ville man då göra en uppföljare. Tyvärr. Detta blev inte på långa vägar lika charmigt och kul som första filmen. Tvärtom är det en hel del långa transportsträckor i filmen och Reeves som vid det här laget hade hunnit bli en betydligt större stjärna än när han spelade in första filmen ser mest ut som att han längtar tillbaka till Point Break och den sköna snubben Bodhi bland vågorna. Denna gång stöter de på Döden som man har lånat design av från Bergman och det är ungefär allt som är minnesvärt med filmen. Visst är det lite fler gags och skämt så det blir inte helt genomuselt värt en etta, men till stor del rätt sömnigt.
/Surskägget

Through The Never

@@@@
Metallica! Yeah! Här har de gamla thrashkungarna bestämt sig för att göra en lite annorlunda konsertfilm där vi får en kortfilm inklippt mellan låtarna som en röd tråd genom hela konserten (alternativt kan man se det som en enda lång musikvideo antar jag). Vi har en roddare som måste ta sig genom hela stan för att fixa en myskoväska. Innan han drar poppar han i sig lite piller och vips har hela stan förvandlats till en slagfält mellan märkliga demonmänniskor, vanliga hederliga hårdrocksdrägg och snuten. Med vår vän roddaren i mitten. Han har åkt på en snedtripp eller är det verkligen fullt krig därute? Vem vet och vem bryr sig? Det är snyggt och coolt och passar musiken perfekt. Med bara mängder av hits och ingen dödtid som gitarr- och trumsolon som det kan vara ibland på Metallicakonserter är detta 93 minuters fett headbangande hårdrock som man kan se om och om igen. Metal up yer ass!!!
/Surskägget

Universal Soldier

@@@
Dolphan och Jean-Claude som före detta soldater som dött och blivit omgjorda till cyborger, ni vet lite som RoboCop. Hälften maskin, hälften människa, 100% dödlig! Hahaha! Det här är busaction som den bara gjordes på 80-talet (jaaaaa jag vet att den här kom 1992 men känslan och stämningen är 80-tal så fuck you!). Jean-Claude är snälle soldaten som har tillräckligt med mänsklighet kvar i sig för att inte bara vilja utföra alla dödsorder han får från cheferna och bestämmer sig för att sticka till ett liv i frihet. Direkt skickar man en annan bunt cyborger efter honom med vår stolthet Dolph i spetsen. Det blir massa pang-pang, explosioner och givetvis lite karatehoppsparkar courtesy of Jean-Claude. Hehehe. Alla har väl sett den här så ni vet vad jag pratar om och har ni inte sett den än så är ni antingen inte actionfilmsfans eller så har ni bott i en grotta hela livet. Jag vet inte vad som är värst. Skämmes!
/Surskägget