Kul att se att så många som 50% av alla som röstade tyckte att Frank the Tank är Will Ferrells roligaste roll. Och visst är det så. Han levererar så många sköna oneliners i den filmen att det knappt är sant, och uttrycket "Let's go streaking" är redan en internationell klassiker. Att ingen röstade på Rick Burgundy är kanske inte så konstigt med tanke på att han heter RON Burgundy, men vad många inte vet är att Rick är Rons tvillingbror och faktiskt gjorde många av Rons stunts i Anchorman.
"I'll do one."
/Surskägget
måndag 26 maj 2008
fredag 23 maj 2008
Soulplane
@@-
Det skulle vara enkelt att skriva saker som: "En film om flygplan som aldrig lyfter", "Kraschlandar värre än 11 september" eller "Skämten kommer i mindre omgångar än portionerna ombord" men det vore faktiskt lite trist då den typen av ordvitsar är lite för givna med en sån här rulle. Dessutom är den inte så dålig. Visst, tvåan här uppe har ett minustecken efter sig, men riktigt kalkonusel är den inte heller, så en etta skulle kännas orättvis. För det finns en del kul att roas av också.
Vad handlar det om då? En fattig svart grabb stämmer flygbolag och vinner 100 miljoner dollar som han investerar i eget flygbolag. Flygplanet är pimplila (jo, det är en färg) med såna där navkapslar som spinner även när fordonet står still. Förstaklass har supersnygga flygvärdinnor och champagne, medan "low class" serverar KFC direkt ur påsen med en slurk billig Coltbira till. Självklart är det bara svarta som reser med bolaget med undantag för Tom Arnold och hans familj. Skämten bygger mycket på fördomar om vad svarta och vita gillar och ogillar vilket kan vara kul, men som oftast bara faller platt här. Roligast är Snoop Dogg som pårökt flygkapten, mer sånt och filmen hade kanske fått det lyft den behöver (men jaaaaaaa en liten ordvits får man väl ha!).
/Surskägget
Det skulle vara enkelt att skriva saker som: "En film om flygplan som aldrig lyfter", "Kraschlandar värre än 11 september" eller "Skämten kommer i mindre omgångar än portionerna ombord" men det vore faktiskt lite trist då den typen av ordvitsar är lite för givna med en sån här rulle. Dessutom är den inte så dålig. Visst, tvåan här uppe har ett minustecken efter sig, men riktigt kalkonusel är den inte heller, så en etta skulle kännas orättvis. För det finns en del kul att roas av också.
Vad handlar det om då? En fattig svart grabb stämmer flygbolag och vinner 100 miljoner dollar som han investerar i eget flygbolag. Flygplanet är pimplila (jo, det är en färg) med såna där navkapslar som spinner även när fordonet står still. Förstaklass har supersnygga flygvärdinnor och champagne, medan "low class" serverar KFC direkt ur påsen med en slurk billig Coltbira till. Självklart är det bara svarta som reser med bolaget med undantag för Tom Arnold och hans familj. Skämten bygger mycket på fördomar om vad svarta och vita gillar och ogillar vilket kan vara kul, men som oftast bara faller platt här. Roligast är Snoop Dogg som pårökt flygkapten, mer sånt och filmen hade kanske fått det lyft den behöver (men jaaaaaaa en liten ordvits får man väl ha!).
/Surskägget
The Forbidden Kingdom
@@@
Redan i förtexterna lägger man an tonen. Det ska handla om kung-fu. Mycket kung-fu. Och det är inspirerat av gamla 70-talsrullar med mycket kung-fu. I korthet handlar det om en ung, osäker tonårsgrabb som är mobbad av tuffa gänget i kvarteret. Hans stora intresse är kung-fufilmer och en dag transporteras han in i en magisk värld där kung-fun härskar. Med sig har han en stav han måste leverera till Apkungen som är förstenad av den onde härskaren i landet. Till sig hjälp har han Jackie Chan och Jet Li som spelar en alkoholiserad odödlig och en tystlåten munk. Låt kung-fufajterna börja. Det här är en klassisk äventyrsfilm som jag skulle älskat när jag var tio bast. Med vuxnare ögon blir man kanske inte riktigt så impad då storyn är by-the-book och man sett det förr, men trots det är det en underhållande rulle som bjuder på en hel del sköna fightscener. Att Jackie Chan fortfarande inte kan få ur sig en förståelig mening på engelska, och att Jet Li är stelare i sin ansiktsmimik än självaste Kevin Costner är precis som det ska vara. I slutänden är detta inte en film där karaktärsskådisar ska vinna Oscarsstatyetter, utan en rulle med mycket kung-fu för alla kung-fufans.
/Surskägget
Redan i förtexterna lägger man an tonen. Det ska handla om kung-fu. Mycket kung-fu. Och det är inspirerat av gamla 70-talsrullar med mycket kung-fu. I korthet handlar det om en ung, osäker tonårsgrabb som är mobbad av tuffa gänget i kvarteret. Hans stora intresse är kung-fufilmer och en dag transporteras han in i en magisk värld där kung-fun härskar. Med sig har han en stav han måste leverera till Apkungen som är förstenad av den onde härskaren i landet. Till sig hjälp har han Jackie Chan och Jet Li som spelar en alkoholiserad odödlig och en tystlåten munk. Låt kung-fufajterna börja. Det här är en klassisk äventyrsfilm som jag skulle älskat när jag var tio bast. Med vuxnare ögon blir man kanske inte riktigt så impad då storyn är by-the-book och man sett det förr, men trots det är det en underhållande rulle som bjuder på en hel del sköna fightscener. Att Jackie Chan fortfarande inte kan få ur sig en förståelig mening på engelska, och att Jet Li är stelare i sin ansiktsmimik än självaste Kevin Costner är precis som det ska vara. I slutänden är detta inte en film där karaktärsskådisar ska vinna Oscarsstatyetter, utan en rulle med mycket kung-fu för alla kung-fufans.
/Surskägget
onsdag 21 maj 2008
Tropic Thunder - restricted trailer
HÄR är den nya barnförbjudna trailern på årets mest efterlängtade komedi. Jag oooooorkar inte hahahahahahaaa!!
/Vrångmannen
/Vrångmannen
Tåmm Krooze
På tal om Superhero Movie som Vrångmannen recenserade för en stund sen. Här är ett fantastiskt klipp därifrån.
Och här är faktiskt originalet som de parodierar. Helt ärligt vet jag inte vilket klipp som är roligast.
/Surskägget
Och här är faktiskt originalet som de parodierar. Helt ärligt vet jag inte vilket klipp som är roligast.
/Surskägget
PCU
@
Alla de "rätta" ingredienserna finns här. Vi har ett rebelliskt fraternity på college som ständigt ligger i luven på rektorn och ställer till hyss mot de andra eleverna på skolan. Deras största motståndare är ett gäng rikemansbrats som alla går klädda i samma stuk (blå kavaj och röd slips) och vars livsmål är att vräka ut "förlorarna" ur sitt hus. I rollerna ser vi folk som Jeremy Piven, David Spade och Jon Favreau. Låter lovande eller hur? Tyvärr finns det typ inte ett enda bra skämt i hela filmen. Det finns fan knappt ett dåligt skämt. Det roligaste är alla sjuka kläder och frisyrer som passerar (filmen spelades in i mitten av 90 nånstans, och grungevågen sprudlade med lumberjackskjortor och knälånga shorts och väldigt uppfuckade frisyrer) och de är mer "åh-nej-såg-folk-ut-så"-roliga än "hahahahaha"-roliga. Hade det här varit den första collegefilmen jag såg i mitt liv skulle jag dissa hela genren rakt upp och ner. Vilken skam! Jämfört med den här är American Pie The Naked Mile en Oscarsvinnare. Sjuuuuuuukt dålig. Jeremy Piven är så felcastad att det knappt är sant (han ser ut som 35 och ska vara collegestudent, jag trooooooooooooooor inte det) (han var i själva verket 29 men även det är ju för gammalt). Favreau har inga begrepp alls i filmen. Och David Spade är helt tom och blek utan en enda vass replik (kanske för att hans trogne sidekick Chris Farley inte är med som han kan bolla skämt mot, efter den här sprang de två iväg och gjorde lysande Black Sheep och Tommy Boy).
/Surskägget
Alla de "rätta" ingredienserna finns här. Vi har ett rebelliskt fraternity på college som ständigt ligger i luven på rektorn och ställer till hyss mot de andra eleverna på skolan. Deras största motståndare är ett gäng rikemansbrats som alla går klädda i samma stuk (blå kavaj och röd slips) och vars livsmål är att vräka ut "förlorarna" ur sitt hus. I rollerna ser vi folk som Jeremy Piven, David Spade och Jon Favreau. Låter lovande eller hur? Tyvärr finns det typ inte ett enda bra skämt i hela filmen. Det finns fan knappt ett dåligt skämt. Det roligaste är alla sjuka kläder och frisyrer som passerar (filmen spelades in i mitten av 90 nånstans, och grungevågen sprudlade med lumberjackskjortor och knälånga shorts och väldigt uppfuckade frisyrer) och de är mer "åh-nej-såg-folk-ut-så"-roliga än "hahahahaha"-roliga. Hade det här varit den första collegefilmen jag såg i mitt liv skulle jag dissa hela genren rakt upp och ner. Vilken skam! Jämfört med den här är American Pie The Naked Mile en Oscarsvinnare. Sjuuuuuuukt dålig. Jeremy Piven är så felcastad att det knappt är sant (han ser ut som 35 och ska vara collegestudent, jag trooooooooooooooor inte det) (han var i själva verket 29 men även det är ju för gammalt). Favreau har inga begrepp alls i filmen. Och David Spade är helt tom och blek utan en enda vass replik (kanske för att hans trogne sidekick Chris Farley inte är med som han kan bolla skämt mot, efter den här sprang de två iväg och gjorde lysande Black Sheep och Tommy Boy).
/Surskägget
tisdag 20 maj 2008
Härliga galningar del 1 - Vardagsknäpp
En av mina stora genrefavoriter när jag växte upp var amerikanska psykthrillers. Rullar med schyssta galningar. Jag menar nu inte mördarpajaser typ Jason, Michael Myers, Freddy Krueger för då pratar vi splatter, slasher, masher, trasher, whatever (som också är skoj men ett helt annat kapitel) utan mer filmer om "vanliga" människor (jurister, poliser, läkarfruar) som det slår slint i skallen på. Dom brukar ofta bli besatta av en företeelse (kärlek, kärnfamilj), av en viss person (chef, snygging) eller bara kör på av rent och oförfalskat hämndbegär. Dom här rullarna var uppbyggda efter samma sköna konceptmall och levererade alltid vansinniga antagonister som oftast gick över lik för att få det dom ville ha. Här tänkte jag kolla lite närmare på några favoriter till vardags.
Naturligtvis vill jag varna för möjliga spoilers (vilka jag undviker så långt det går) men å andra sidan har ni inte sett dom här gamla boxofficeklassikerna så börjar man ju fundera..
PLAY MISTY FOR ME (1971)
Psyko: Evelyn
Spelas av: Jessica Walter (Lucille Bluth i tv-serien Arrested Development)
Föregångaren till Farlig förbindelse (som vi kommer till senare). Clint Eastwood spelar radio diskjockey och har en kort affär med Evelyn som är ett stort fan. Hon blir besatt av Clintan (vilken brud skulle inte bli det?) och vill bara att det ska vara dom för evigt i regnbågens glada färger. Det vill inte Clintan och som resultat så har han en totalt bindgalen brud efter sig som ena sekunden älskar honom och andra vill mörda honom med tillhyggen (och lite annat folk som kommer i vägen). Evelyn vill ju bara bli älskad ska det vara så svårt? Hon tvingas ju ta till "nifen" å komma å hälsa på eftersom hon känner sig åsidokastad! Clintan är tuff i sina spagettiwesterns och som Dirty Harry men jag har nog aldrig sett honom så nervös och svettig på överläppen som i den här rullen (som han själv regisserade). Hell hath no fury..
Psykmoment: Evelyn träffar gamle Clintan på en uteservering för att be om förlåtelse för hennes stalkingfasoner men vi ser hela tiden i hennes ögon att hon fullständigt har tappat greppet och den sansade konversationen bland folk spårar fullständigt ur till ett gräl med mordhot och skrik.
Psykreplik: (Evelyn till Clintan) "It was funny, I was calling you from that phonebox over there and he was telling me you'd left and I was staring at your car - isn't that funny?" Nej Evelyn det är inte roligt för du stirra på mä!
Trailer (som är så jävla 70-talskul haha!)
THE STEPFATHER (1987)
Psyko: Jerry Blake
Spelas av: Terry O'Quinn (John Locke i tv-serien Lost)
Suverän kaka och en av mina absoluta favoriter i genren. Jerry Blake är en trevlig omtyckt man i grannskapet och är gift med en vacker hustru. Det enda problemet är att hustrun har en tonårsdotter sedan tidigare äktenskap som inte alls gillar Jerry. Det är förresten inte det enda problemet. Jerry är galnare än Janne Galning som bor på Galna Vägen 16 och jobbar med galet. Det enda han vill är att ha en perfekt familj och ett perfekt liv men stoppas det en pinne i det hjulet gör han rent hus (med hammare och kniv), byter identitet som du byter trosa/kalsong och flyttar till nästa stad. Filmen i sig är en välgjord mörk b-thriller med en i det närmaste lysande Terry O'Quinn. Filmen fick fyra getingar i Expressen (!) då den gick upp på några få biografer i Sverige på åttiotalet. Köp den för fyrtio på DVD. Det kom några usla uppföljare till den här som bör undvikas men originalet är och förblir en raketklassiker.
Psykmoment: Hehehe det finns så många men Jerry gillar att dra sig undan till sitt snickeri då han tycker det har varit lite motgångar en dag och där går han loss på inredningen tills frugan ropar att det är middag. Då lägger han på sig sitt trevliga leende, stoppar ner hammaren han hade tänkt använda på familjen och pratar med sig själv om att det är värt ett försök till.
Psykreplik: (efter att ha bytt så många städer och identiteter råkar han säga sitt namn fel åt sin fru och stannar upp, slickar sig runt munnen och ser sig förvirrat om i köket)
"Wait a minute, who am I here?" Nog det galnaste jag sett på film och smaskigt överspelat så det blir bra.
Trailer
INTERNAL AFFAIRS (1990)
Psyko: Dennis Peck
Spelas av: Richard Gere
En extremt skönt ond karaktär som steppdansar med ett charmigt leende över lik om inte övertalning eller mutor funkar. Det faktum att han är en högst uppskattad polis (naturligtvis) gör inte interna utredaren Raymond Avilla (Andy Garcia) mindre misstänksam. En skön katt och råttalek med mycket testosteron. Dennis Peck har flera exfruar och barn med dom allihop men dom är alla glada vänner i lite mormonstil. Naturligtvis försöker Peck ta hand om sin familj genom skumraskaffärer och mord så han är inte helt osympatisk och ond vilket ger dimension. Hehehe den är ok men känns kanske lite TV idag.
Psykmoment: Vi har redan sett Dennis Peck göra en hel del onda grejer men när han tar ihjäl en partner/vän (vars fru han knullar på sidan) och sen fejkgrinar för de andra poliserna när dom anländer talar för sig själv.
Psykreplik: (Dennis Peck till hetlevrade Raymond Avillas ansikte om Avillas fru)
"She's very pretty too. A little skinny for my taste, but they say the skinny ones give good head so...OK, here's what's going to happen. I'm gonna fuck her for a while and teach her how to come." JA, han åker på sjukt mycket stryk av Avilla och JA han använder det emot honom senare. That's a nice-a psycho.
Trailer
Hittade tyvärr ingen..ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
PACIFIC HEIGHTS (1990)
Psyko: Carter Hayes
Spelas av: Michael Keaton
Trodde ni att Michael Keatons största roll var Batman i Tim Burtonrullarna? Fel fel fel! I allafall inte i min bok. Hans skönaste roll är svindlaren/sociopaten Carter Hayes i underskattade Pacific Heights. Ett par, Patty & Drake (Melanie Griffith & Matthew Modine) satsar alla sina besparingar i ett stort fint hus på Pacific Heights. För att kunna få huset att gå runt så hyr dom ut några lägenheter i kåken och då dyker Carter Hayes upp (som djävulen själv i svart Porsche och mörka ögon) och flyttar in. Deras liv blir till ett rent helvete. En välgjord och spännande rulle med en av de helt-utan-anledning galnaste sol och vårare ni sett sen ni inte såg Raskenstam. Regissören sade att det var hans hyllning till Hitchcock och det finns poänger. Carter Hayes är för övrigt ett av de ballare skurknamnen någonsin om man helt bortser från George Bush dvs.
Psykmoment: När paret blivit av med sitt barn då Patty fått missfall dyker Carter Hayes upp med en present och provocerar fram ett slagsmål genom att tala om hur livet kan vara så grymt (efter att han redan börjat göra deras liv till ett helvete som den galnaste hyresgäst du kan tänka dig).
Psykreplik: (med spikpistol i näven avancerar han sakta mot Patty) "What am I gonna do with you Patty? Look what you're making me do here". Aaaah den sköna förnekelsen. Det är nu hennes fel att han blir galen tydligen.
En bit av slutuppgörelsen i filmen med galen Carter Hayes
(OBS! Vissa spoilers!)
FARLIG FÖRBINDELSE (1987)
Psyko: Alex Forrest
Spelas av: Glenn Close
Ytterligare en kvinna som bara vill vara älskad och älska. Synd bara att hon har ett humör (koka kanin någon?) som får WWF brottarna att rygga och åka hem till mamma. När Dan (Michael Douglas) fru sticker iväg en helg så hoppar Dan i säng med Alex och dom "nulla" mycket hela tiden. När frun kommer tillbaka så tror Dan att allt ska vara bra och hemligt men icke. Alex vägrar släppa taget om Dan och blir mer och mer galen och hotfull. Ett dilemma med filmen är att även om Alex är galen och kan gå till mordiska längder för sin skruvade kärlek så är det Dan som är skurken. Han förtjänar det som komma skall egentligen ändå hejar vi på helyllefamiljen och hyttar argt åt Alex. Är jag den enda som äter crazypiller här? Nåväl. Alex är en toka av otroliga proportioner naturligtvis (hur fan blev hon advokat??) och hon hamnar högt på rankingen. Det gör även rullen.
Psykmoment: Oj här finns det många! Ska vi ta när hon karvar sig själv i armen med en kniv? När hon kokar familjens kanin levande? När hon berättar om hennes fars tragiska död för Dan för att sedan garva och allt var bara på skämt? Vi tar en bild istället.
Psykreplik: "Well, what am I supposed to do? You won't answer my calls, you change your number. I mean, I'm not gonna be ignored, Dan!". Rabbit boilers ahoy!
Trailer (gick inte att lägga upp så här är länken)
http://www.youtube.com/watch?v=IYpeKbHKVbU
HANDEN SOM GUNGAR VAGGAN (1992)
Psyko: Peyton
Spelas av: Rebecca De Mornay
Gynekolog tafsar i Claires (Annabella Sciorra) grej och hon anmäler. Gynekolog tar livet av sig innan domstol. Hans fru Peyton blir så arg så det slår slint och plötsligt står hon och knackar på Claires familjs dörr för att söka jobbet som deras nanny och samtidigt lite good old fashioned vengeance. Time to pay the ma..eeeh WOMAN! Peyton går fram som ett lokomotiv när hon fått in ena foten hos familjen och använder sig av alla fula trix för att vända man mot hustru barn mot familj och sakta men säkert rasera idyllen (och förhoppningsvis ta ihjäl någon på kuppen). Svårt att hitta en sjukare men härligare bitch på vita duken och inte nog med att hennes tafsande läkarmake tog livet av sig, vid nyheterna av hans självmord fick Peyton även missfall. En galen hjärna att kanske förstå. Kommer förresten sexig med extra crazy?
Psykmoment: Även här många naturligtvis men jag tror att när hon i smyg på nätterna matar familjens bebis med sin egen tutte så den inte vill ha mammans är lite nytänkande galet + att man får se tutte.
Psykreplik: (till familjens förståndshandikappade snickarvän) "Did you like looking at me?... Did you like looking at me? Don't fuck with me, retard. My version of the story will be better" Hehehe the times..
Trailer
UNLAWFUL ENTRY (1992)
Psyko: Pete Davis
Spelas av: Ray Liotta (always the bad guy)
Karen & Michael Carr (då söta Madeleine Stowe och Kurt "Snake Plissken" Russell) får inbrott i sin fina villa. Polisen Pete dyker upp och blir som besatt av Karens skönhet. Han vill helt enkelt att hon skall bli hans och som vanligt kan han tänka sig att gå över likför att detta ska hända. Egentligen ingen speciell film alls men har ett schysst stämningsfullt pianoscore och Liotta är liksom skönt bindgalen (hur blev han polis??) sadist med gudkomplex (ooops! där svarade jag själv på frågan) med gnisslande tänder och knarkiga ögon. Extremt uselt psyknamn på en filmtok men framförandet är det inget fel på. Sevärt pga av extrem galenskap och besatthet.
Psykmoment: Pete har fått tag på mannen som bröt sig in i Michaels hus och hotade hans fru med en kniv. Han tvingar Michael misshandla mannen (som råkar vara en svart fattig man..) och vänder ryggen till. När Michael vägrar så går han själv loss på inbrottstjuven som ett vilddjur.
Psykreplik: "Anything I seem to do only makes it worse" Ja det brukar vara så mannen, när man är billabonggalen.
Trailer
Naturligtvis vill jag varna för möjliga spoilers (vilka jag undviker så långt det går) men å andra sidan har ni inte sett dom här gamla boxofficeklassikerna så börjar man ju fundera..
PLAY MISTY FOR ME (1971)
Psyko: Evelyn
Spelas av: Jessica Walter (Lucille Bluth i tv-serien Arrested Development)
Föregångaren till Farlig förbindelse (som vi kommer till senare). Clint Eastwood spelar radio diskjockey och har en kort affär med Evelyn som är ett stort fan. Hon blir besatt av Clintan (vilken brud skulle inte bli det?) och vill bara att det ska vara dom för evigt i regnbågens glada färger. Det vill inte Clintan och som resultat så har han en totalt bindgalen brud efter sig som ena sekunden älskar honom och andra vill mörda honom med tillhyggen (och lite annat folk som kommer i vägen). Evelyn vill ju bara bli älskad ska det vara så svårt? Hon tvingas ju ta till "nifen" å komma å hälsa på eftersom hon känner sig åsidokastad! Clintan är tuff i sina spagettiwesterns och som Dirty Harry men jag har nog aldrig sett honom så nervös och svettig på överläppen som i den här rullen (som han själv regisserade). Hell hath no fury..
Psykmoment: Evelyn träffar gamle Clintan på en uteservering för att be om förlåtelse för hennes stalkingfasoner men vi ser hela tiden i hennes ögon att hon fullständigt har tappat greppet och den sansade konversationen bland folk spårar fullständigt ur till ett gräl med mordhot och skrik.
Psykreplik: (Evelyn till Clintan) "It was funny, I was calling you from that phonebox over there and he was telling me you'd left and I was staring at your car - isn't that funny?" Nej Evelyn det är inte roligt för du stirra på mä!
Trailer (som är så jävla 70-talskul haha!)
THE STEPFATHER (1987)
Psyko: Jerry Blake
Spelas av: Terry O'Quinn (John Locke i tv-serien Lost)
Suverän kaka och en av mina absoluta favoriter i genren. Jerry Blake är en trevlig omtyckt man i grannskapet och är gift med en vacker hustru. Det enda problemet är att hustrun har en tonårsdotter sedan tidigare äktenskap som inte alls gillar Jerry. Det är förresten inte det enda problemet. Jerry är galnare än Janne Galning som bor på Galna Vägen 16 och jobbar med galet. Det enda han vill är att ha en perfekt familj och ett perfekt liv men stoppas det en pinne i det hjulet gör han rent hus (med hammare och kniv), byter identitet som du byter trosa/kalsong och flyttar till nästa stad. Filmen i sig är en välgjord mörk b-thriller med en i det närmaste lysande Terry O'Quinn. Filmen fick fyra getingar i Expressen (!) då den gick upp på några få biografer i Sverige på åttiotalet. Köp den för fyrtio på DVD. Det kom några usla uppföljare till den här som bör undvikas men originalet är och förblir en raketklassiker.
Psykmoment: Hehehe det finns så många men Jerry gillar att dra sig undan till sitt snickeri då han tycker det har varit lite motgångar en dag och där går han loss på inredningen tills frugan ropar att det är middag. Då lägger han på sig sitt trevliga leende, stoppar ner hammaren han hade tänkt använda på familjen och pratar med sig själv om att det är värt ett försök till.
Psykreplik: (efter att ha bytt så många städer och identiteter råkar han säga sitt namn fel åt sin fru och stannar upp, slickar sig runt munnen och ser sig förvirrat om i köket)
"Wait a minute, who am I here?" Nog det galnaste jag sett på film och smaskigt överspelat så det blir bra.
Trailer
INTERNAL AFFAIRS (1990)
Psyko: Dennis Peck
Spelas av: Richard Gere
En extremt skönt ond karaktär som steppdansar med ett charmigt leende över lik om inte övertalning eller mutor funkar. Det faktum att han är en högst uppskattad polis (naturligtvis) gör inte interna utredaren Raymond Avilla (Andy Garcia) mindre misstänksam. En skön katt och råttalek med mycket testosteron. Dennis Peck har flera exfruar och barn med dom allihop men dom är alla glada vänner i lite mormonstil. Naturligtvis försöker Peck ta hand om sin familj genom skumraskaffärer och mord så han är inte helt osympatisk och ond vilket ger dimension. Hehehe den är ok men känns kanske lite TV idag.
Psykmoment: Vi har redan sett Dennis Peck göra en hel del onda grejer men när han tar ihjäl en partner/vän (vars fru han knullar på sidan) och sen fejkgrinar för de andra poliserna när dom anländer talar för sig själv.
Psykreplik: (Dennis Peck till hetlevrade Raymond Avillas ansikte om Avillas fru)
"She's very pretty too. A little skinny for my taste, but they say the skinny ones give good head so...OK, here's what's going to happen. I'm gonna fuck her for a while and teach her how to come." JA, han åker på sjukt mycket stryk av Avilla och JA han använder det emot honom senare. That's a nice-a psycho.
Trailer
Hittade tyvärr ingen..ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
PACIFIC HEIGHTS (1990)
Psyko: Carter Hayes
Spelas av: Michael Keaton
Trodde ni att Michael Keatons största roll var Batman i Tim Burtonrullarna? Fel fel fel! I allafall inte i min bok. Hans skönaste roll är svindlaren/sociopaten Carter Hayes i underskattade Pacific Heights. Ett par, Patty & Drake (Melanie Griffith & Matthew Modine) satsar alla sina besparingar i ett stort fint hus på Pacific Heights. För att kunna få huset att gå runt så hyr dom ut några lägenheter i kåken och då dyker Carter Hayes upp (som djävulen själv i svart Porsche och mörka ögon) och flyttar in. Deras liv blir till ett rent helvete. En välgjord och spännande rulle med en av de helt-utan-anledning galnaste sol och vårare ni sett sen ni inte såg Raskenstam. Regissören sade att det var hans hyllning till Hitchcock och det finns poänger. Carter Hayes är för övrigt ett av de ballare skurknamnen någonsin om man helt bortser från George Bush dvs.
Psykmoment: När paret blivit av med sitt barn då Patty fått missfall dyker Carter Hayes upp med en present och provocerar fram ett slagsmål genom att tala om hur livet kan vara så grymt (efter att han redan börjat göra deras liv till ett helvete som den galnaste hyresgäst du kan tänka dig).
Psykreplik: (med spikpistol i näven avancerar han sakta mot Patty) "What am I gonna do with you Patty? Look what you're making me do here". Aaaah den sköna förnekelsen. Det är nu hennes fel att han blir galen tydligen.
En bit av slutuppgörelsen i filmen med galen Carter Hayes
(OBS! Vissa spoilers!)
FARLIG FÖRBINDELSE (1987)
Psyko: Alex Forrest
Spelas av: Glenn Close
Ytterligare en kvinna som bara vill vara älskad och älska. Synd bara att hon har ett humör (koka kanin någon?) som får WWF brottarna att rygga och åka hem till mamma. När Dan (Michael Douglas) fru sticker iväg en helg så hoppar Dan i säng med Alex och dom "nulla" mycket hela tiden. När frun kommer tillbaka så tror Dan att allt ska vara bra och hemligt men icke. Alex vägrar släppa taget om Dan och blir mer och mer galen och hotfull. Ett dilemma med filmen är att även om Alex är galen och kan gå till mordiska längder för sin skruvade kärlek så är det Dan som är skurken. Han förtjänar det som komma skall egentligen ändå hejar vi på helyllefamiljen och hyttar argt åt Alex. Är jag den enda som äter crazypiller här? Nåväl. Alex är en toka av otroliga proportioner naturligtvis (hur fan blev hon advokat??) och hon hamnar högt på rankingen. Det gör även rullen.
Psykmoment: Oj här finns det många! Ska vi ta när hon karvar sig själv i armen med en kniv? När hon kokar familjens kanin levande? När hon berättar om hennes fars tragiska död för Dan för att sedan garva och allt var bara på skämt? Vi tar en bild istället.
Psykreplik: "Well, what am I supposed to do? You won't answer my calls, you change your number. I mean, I'm not gonna be ignored, Dan!". Rabbit boilers ahoy!
Trailer (gick inte att lägga upp så här är länken)
http://www.youtube.com/watch?v=IYpeKbHKVbU
HANDEN SOM GUNGAR VAGGAN (1992)
Psyko: Peyton
Spelas av: Rebecca De Mornay
Gynekolog tafsar i Claires (Annabella Sciorra) grej och hon anmäler. Gynekolog tar livet av sig innan domstol. Hans fru Peyton blir så arg så det slår slint och plötsligt står hon och knackar på Claires familjs dörr för att söka jobbet som deras nanny och samtidigt lite good old fashioned vengeance. Time to pay the ma..eeeh WOMAN! Peyton går fram som ett lokomotiv när hon fått in ena foten hos familjen och använder sig av alla fula trix för att vända man mot hustru barn mot familj och sakta men säkert rasera idyllen (och förhoppningsvis ta ihjäl någon på kuppen). Svårt att hitta en sjukare men härligare bitch på vita duken och inte nog med att hennes tafsande läkarmake tog livet av sig, vid nyheterna av hans självmord fick Peyton även missfall. En galen hjärna att kanske förstå. Kommer förresten sexig med extra crazy?
Psykmoment: Även här många naturligtvis men jag tror att när hon i smyg på nätterna matar familjens bebis med sin egen tutte så den inte vill ha mammans är lite nytänkande galet + att man får se tutte.
Psykreplik: (till familjens förståndshandikappade snickarvän) "Did you like looking at me?... Did you like looking at me? Don't fuck with me, retard. My version of the story will be better" Hehehe the times..
Trailer
UNLAWFUL ENTRY (1992)
Psyko: Pete Davis
Spelas av: Ray Liotta (always the bad guy)
Karen & Michael Carr (då söta Madeleine Stowe och Kurt "Snake Plissken" Russell) får inbrott i sin fina villa. Polisen Pete dyker upp och blir som besatt av Karens skönhet. Han vill helt enkelt att hon skall bli hans och som vanligt kan han tänka sig att gå över likför att detta ska hända. Egentligen ingen speciell film alls men har ett schysst stämningsfullt pianoscore och Liotta är liksom skönt bindgalen (hur blev han polis??) sadist med gudkomplex (ooops! där svarade jag själv på frågan) med gnisslande tänder och knarkiga ögon. Extremt uselt psyknamn på en filmtok men framförandet är det inget fel på. Sevärt pga av extrem galenskap och besatthet.
Psykmoment: Pete har fått tag på mannen som bröt sig in i Michaels hus och hotade hans fru med en kniv. Han tvingar Michael misshandla mannen (som råkar vara en svart fattig man..) och vänder ryggen till. När Michael vägrar så går han själv loss på inbrottstjuven som ett vilddjur.
Psykreplik: "Anything I seem to do only makes it worse" Ja det brukar vara så mannen, när man är billabonggalen.
Trailer
There you have it folks! Några riktigt sköna dårar i Hollywoodvardagen.
To be continued..
/Vrångmannen
Super-high me
@@
Här en idé som låter jättekul på papper (ungefär som Vrångmannen sa om Strange Wilderness). En stå-uppkomiker i L.A. som av medicinska skäl (framkommer aldrig vilka så med andra ord bluffar han förmodligen bara för att få det lagligt) av staten Kalifornien är godkänd marijuanarökare (ni vet att det är lagligt där om man får det utskrivet av en doktor hoppas jag) ska under 30 dagar inte röka alls och sen under 30 dagar röka mer eller mindre konstant för att se vad som händer med kroppen. Diverse läkartest, IQ-test och liknande genomförs både under ickerökarperioden som rökarperioden för att se om det är nån märkbar skillnad. Det är det inte. Mitt i allt detta får vi se lite hur han jobbar på stå-uppklubbarna runtom USA. Tyvärr håller inte idén riktigt hela vägen och det blir liksom aldrig tillräckligt intressant för 90 minuter. Som en kortare dokumentär på 50 minuter på teve hade den nog varit klockren.
/Surskägget
Här en idé som låter jättekul på papper (ungefär som Vrångmannen sa om Strange Wilderness). En stå-uppkomiker i L.A. som av medicinska skäl (framkommer aldrig vilka så med andra ord bluffar han förmodligen bara för att få det lagligt) av staten Kalifornien är godkänd marijuanarökare (ni vet att det är lagligt där om man får det utskrivet av en doktor hoppas jag) ska under 30 dagar inte röka alls och sen under 30 dagar röka mer eller mindre konstant för att se vad som händer med kroppen. Diverse läkartest, IQ-test och liknande genomförs både under ickerökarperioden som rökarperioden för att se om det är nån märkbar skillnad. Det är det inte. Mitt i allt detta får vi se lite hur han jobbar på stå-uppklubbarna runtom USA. Tyvärr håller inte idén riktigt hela vägen och det blir liksom aldrig tillräckligt intressant för 90 minuter. Som en kortare dokumentär på 50 minuter på teve hade den nog varit klockren.
/Surskägget
måndag 19 maj 2008
Superhero Movie
@@@
Hahahaha vad ska man säga? Ok den är långt ifrån klassiker som Police Squadserien, Titta vi flyger, Top Secret och Hot Shots plus att vi har sett variationer på alla gags tuuuusen gånger. Den är ljusår mycket bättre än bedrövliga rullar som försöker vara i samma genre t.ex Date Movie, Epic Movie och liknande risiga parodier med noll tajming etc. Rick Riker är en ung tönt på skolan men blir biten av en muterad trollslända och får superkrafter. Christopher McDonald, som alltid är roligaste skurken (Thelma & Louise, Dirty Work, Happy Gilmore m.fl) är även här lysande som maktgalen superskurk. Inget nytt under solen men tajmingen sitter hyfsat (för att David Zucker har producerat?) och det är en otroligt korkad rulle som driver med alla blockbuster serietidningsfilmer och just därför är den ok. Den har också den goda smaken att vara föredömligt kort. Inget mästerverk på långa vägar men det vill den inte vara heller. I väntan på nästa Titta vi flyger (som ÄR en femma!) så får den här duga lite i smyg.
/Vrångmannen
@@
Håller i stort med Vrångmannen i hans bedömning förutom att jag tycker Supehero Movie ligger på ungefär samma nivå som t ex Date Movie eller Epic Movie. M a o en helt okej parodi med ett par schyssta garv och många transportsträckor. Superhero Movie skiljer sig lite i det att den verkligen koncentrerar sig på att först och främst parodiera Spider-Man istället för att parodiera en mängd filmer och popkulturella företeelser. Det vinner den kanske lite på, men i slutändan trodde jag på mer från Zucker (även om han bara är producent).
/Surskägget
Hahahaha vad ska man säga? Ok den är långt ifrån klassiker som Police Squadserien, Titta vi flyger, Top Secret och Hot Shots plus att vi har sett variationer på alla gags tuuuusen gånger. Den är ljusår mycket bättre än bedrövliga rullar som försöker vara i samma genre t.ex Date Movie, Epic Movie och liknande risiga parodier med noll tajming etc. Rick Riker är en ung tönt på skolan men blir biten av en muterad trollslända och får superkrafter. Christopher McDonald, som alltid är roligaste skurken (Thelma & Louise, Dirty Work, Happy Gilmore m.fl) är även här lysande som maktgalen superskurk. Inget nytt under solen men tajmingen sitter hyfsat (för att David Zucker har producerat?) och det är en otroligt korkad rulle som driver med alla blockbuster serietidningsfilmer och just därför är den ok. Den har också den goda smaken att vara föredömligt kort. Inget mästerverk på långa vägar men det vill den inte vara heller. I väntan på nästa Titta vi flyger (som ÄR en femma!) så får den här duga lite i smyg.
/Vrångmannen
@@
Håller i stort med Vrångmannen i hans bedömning förutom att jag tycker Supehero Movie ligger på ungefär samma nivå som t ex Date Movie eller Epic Movie. M a o en helt okej parodi med ett par schyssta garv och många transportsträckor. Superhero Movie skiljer sig lite i det att den verkligen koncentrerar sig på att först och främst parodiera Spider-Man istället för att parodiera en mängd filmer och popkulturella företeelser. Det vinner den kanske lite på, men i slutändan trodde jag på mer från Zucker (även om han bara är producent).
/Surskägget
söndag 18 maj 2008
Glad
Nu har jag lugnat ner mig lite då jag hittat en gammal DVD utgåva av Animal House (Delta Gänget) med originalmusiken intakt. Tack för att dollarn är så låg så att den endast kommer kosta mig en hunka. Tyvärr så är den i mono eftersom den nyrestaurerade utgåvan (som jag har) i Dolby Digital är den som har fel låtar inmixade i filmen. Spelar ingen roll. Tar hellre originalrullen i mono vilken dag som helst än den bedrövliga jag nu sitter på. Om någon vill ha den så säg bara till annars slänger jag den åt helvitti.
/Vrångmannen
/Vrångmannen
Förbannad
Jag har ju läst att när äldre filmer nuförtiden släpps på DVD så är det inte alltid säkert att bolagen har rättigheterna för all eller en del av musiken. Detta har jag grymt fått uppleva. Min europeiska special edition DVD av klassikern Animal House (Delta Gänget) med bl.a John Belushi har blivit hånfullt behandlad. Flera av de gamla klassiska låtarna (originalsoundtracket i sig är en grym blandning av 60-tals rock och pop) är utbytta mot gräsliga moderna rocklåtar. Det är sjukt uppenbart, i synnerhet om man sett filmen flera ggr som ung och låtarna passar inte in alls i klippning och känsla. Hur kan man göra så? HUR KAN MAAAAAAAAN?!!! Ska det vara så svårt att köpa loss originallåtarna om man som fet distributör skall släppa filmen på smarrig DVD?! VA?! Jag ska kasta ut dvdjäveln från balkongen. Vart får man tag på den gamla härliga versionen som vi kollade på raspig VHS när det begav sig? Att göra något så bedrövligt mot en klassiker borde medföra straff av fanatisk karaktär och visar klart de mörka baksidorna av vad copyright kan ställa till det. Vad sägs om lite blandad friköpt Salsa i The Blues Brothers eller varför inte byta ut hälften av låtarna i nysläppen av Snuten i Hollywood och Dirty Dancing (även om den är BEDRÖVLIG så förtjänar den sitt soundtrack..nästan)? Mörda.
/Vrångmannen
/Vrångmannen
The Wild Ride
@@
Den här kan vara den äldsta (den är från 1960) film vi recenserat hittills här på bloggen, men eftersom att det är Jack Nicholsons första huvudroll slänger jag med den bara för att. Nicholson är ledare för ett gäng som mest driver runt och super och slåss. Han dödar en polis i början av filmen mest för att det är kul. Sen åker han hot-rod och vinner sitt race genom att preja av konkurrenterna från banan. Alla buar men han känner sig tuff. Tyvärr blir han och hans bästa vän i gänget osams. Vännen hoppar in i bilen och sticker. Nicholson efter. Vännen krockar och dör. Nicholson inser genast att hans galna livsstil inte är bra och sätter sig i polisbilen som tar honom till fängelse utan att passera gå. Slut. Det låter sämre än vad det är (den är trots allt hundra gånger bättre än Death Proof som ligger och nosar i samma genre) samtidigt som det inte är nån jättehöjdare förstås. Nicholson är helt okej utan att visa Oscarstendenserna redan då, men lyser helt klart fyrtiotusen gånger mer än alla andra i filmen. Förmodligen gjord för en klapp på axeln och en kram, men det finns en viss charm i det också. Strax under timmen och i svartvitt. En skön nostalgitripp.
/Surskägget
Den här kan vara den äldsta (den är från 1960) film vi recenserat hittills här på bloggen, men eftersom att det är Jack Nicholsons första huvudroll slänger jag med den bara för att. Nicholson är ledare för ett gäng som mest driver runt och super och slåss. Han dödar en polis i början av filmen mest för att det är kul. Sen åker han hot-rod och vinner sitt race genom att preja av konkurrenterna från banan. Alla buar men han känner sig tuff. Tyvärr blir han och hans bästa vän i gänget osams. Vännen hoppar in i bilen och sticker. Nicholson efter. Vännen krockar och dör. Nicholson inser genast att hans galna livsstil inte är bra och sätter sig i polisbilen som tar honom till fängelse utan att passera gå. Slut. Det låter sämre än vad det är (den är trots allt hundra gånger bättre än Death Proof som ligger och nosar i samma genre) samtidigt som det inte är nån jättehöjdare förstås. Nicholson är helt okej utan att visa Oscarstendenserna redan då, men lyser helt klart fyrtiotusen gånger mer än alla andra i filmen. Förmodligen gjord för en klapp på axeln och en kram, men det finns en viss charm i det också. Strax under timmen och i svartvitt. En skön nostalgitripp.
/Surskägget
Strange Wilderness
@
På papperet lät det fantastiskt. Steve Zahn (National Security, Chain of fools m.fl), som är en rolig kille men ofta hamnar i crappiga rullar gör vad han kan för att rädda den här dyngan. När hans djurprogram för TV börjar tappa tittarsiffror ger han sig av ut i skogen med ett gäng pårökta medlemar i filmteamet för att hitta Bigfoot. Osammanhängande dravel med tre hyggliga skämt under 90 minuter sen är man förbannad. Jonah Hill (Superbad) är skojig men ändå bortkastad i den här produktionen. Om det finns lite timing, hjärta och glädje bakom en pruttkomedi förlåter jag det mesta. Den här har inget.
/Vrångmannen
@@@
Vrångmannen såg nog inte samma film som jag gjorde. Redan att detta är producerat av Adam Sandlers produktionsbolag ger filmen en kvalitetsstämpel direkt. Att vi sen ser många av Sandlers trogna birollsinnehavare i mer eller mindre större roller här gör inte saken sämre. Håller med Vrångmannen i att han tjocka killen från Superbad är roligast, men glöm inte heller han tjocka killen från Beerfest som drar ett par sköna gags. Visst skulle man kanske önska att de större garven kom tätare, men faktum är att om du har en film där Steve Zahn fastnar med kuken i halsen på en levande kalkon så är den ändå alltid helt okej.
/Surskägget
På papperet lät det fantastiskt. Steve Zahn (National Security, Chain of fools m.fl), som är en rolig kille men ofta hamnar i crappiga rullar gör vad han kan för att rädda den här dyngan. När hans djurprogram för TV börjar tappa tittarsiffror ger han sig av ut i skogen med ett gäng pårökta medlemar i filmteamet för att hitta Bigfoot. Osammanhängande dravel med tre hyggliga skämt under 90 minuter sen är man förbannad. Jonah Hill (Superbad) är skojig men ändå bortkastad i den här produktionen. Om det finns lite timing, hjärta och glädje bakom en pruttkomedi förlåter jag det mesta. Den här har inget.
/Vrångmannen
@@@
Vrångmannen såg nog inte samma film som jag gjorde. Redan att detta är producerat av Adam Sandlers produktionsbolag ger filmen en kvalitetsstämpel direkt. Att vi sen ser många av Sandlers trogna birollsinnehavare i mer eller mindre större roller här gör inte saken sämre. Håller med Vrångmannen i att han tjocka killen från Superbad är roligast, men glöm inte heller han tjocka killen från Beerfest som drar ett par sköna gags. Visst skulle man kanske önska att de större garven kom tätare, men faktum är att om du har en film där Steve Zahn fastnar med kuken i halsen på en levande kalkon så är den ändå alltid helt okej.
/Surskägget
Semi-Pro
@@@
Komedi som utspelar sig under the funky 70's. Will Ferrell spelar basketlagsägaren Jackie Moon (som även själv spelar i laget) med skojig afro och hela registret av ilska, gråt, glädje och naket. Hans lag får en chans att komma med i NBA och vi får följa deras galna resa mot vad dom hoppas ska bli toppen. Det är mellanåt rätt kul men lika ofta går det på tomgång. En typisk mellanrulle för Ferrell som kan bättre men har hamnat lite i roliga-peruken-samma-manus-samma-grimaser-alltid fällan. Roligt att se Woody Harrelson i en stor roll också och jag älskar ju Tim Meadows och Kristen Wiig (från SNL) även om dom har pyttenå roller. Jag erkänner också att jag garvade även åt en del grejer som jag tyckte var bedrövliga (dels av lite feber och dels för att framträdandet var ok när materialet var dåligt) och jag känner på riktigt att jag är lite snäll med trean. Hygglig underhållning får man väl säga men nu får Will Ferrell sadla om rejält om hans karriär som filmkomiker ska hålla. Vi har sett det här på tok för mycket nu.
/Vrångmannen
@@
Will Ferrell är bland det roligaste som går i ett par skor. Att han dessutom har stark förankring till Sverige med fru och barn är bara bonus. Roligast i den här rullen är också det pokerspel Ferrell och hans polare har där de kommer in på svensk porr. "Swedish porn saved my life in Vietnam" hasplar Will Arnett (som är kanske den roligaste karaktären i filmen som sportskommentatorn som lever i ett alkoholdis). HAHAHAHAHA! Tyvärr är det filmens roligaste skämt och då förstår ni att det här inte direkt är en ny Anchorman. Håller med Vrångmannen i mångt och mycket, men utöver pokerscenen och björnen (ni fattar när ni ser filmen) bjuds det inte på mycket här. Ferrell gör sin grej fast lite sämre än vanligt bara. Nej, den här lägger vi bakom oss och väntar på rullen om bröderna med Ferrell och John C. Reilly..
/Surskägget
Komedi som utspelar sig under the funky 70's. Will Ferrell spelar basketlagsägaren Jackie Moon (som även själv spelar i laget) med skojig afro och hela registret av ilska, gråt, glädje och naket. Hans lag får en chans att komma med i NBA och vi får följa deras galna resa mot vad dom hoppas ska bli toppen. Det är mellanåt rätt kul men lika ofta går det på tomgång. En typisk mellanrulle för Ferrell som kan bättre men har hamnat lite i roliga-peruken-samma-manus-samma-grimaser-alltid fällan. Roligt att se Woody Harrelson i en stor roll också och jag älskar ju Tim Meadows och Kristen Wiig (från SNL) även om dom har pyttenå roller. Jag erkänner också att jag garvade även åt en del grejer som jag tyckte var bedrövliga (dels av lite feber och dels för att framträdandet var ok när materialet var dåligt) och jag känner på riktigt att jag är lite snäll med trean. Hygglig underhållning får man väl säga men nu får Will Ferrell sadla om rejält om hans karriär som filmkomiker ska hålla. Vi har sett det här på tok för mycket nu.
/Vrångmannen
@@
Will Ferrell är bland det roligaste som går i ett par skor. Att han dessutom har stark förankring till Sverige med fru och barn är bara bonus. Roligast i den här rullen är också det pokerspel Ferrell och hans polare har där de kommer in på svensk porr. "Swedish porn saved my life in Vietnam" hasplar Will Arnett (som är kanske den roligaste karaktären i filmen som sportskommentatorn som lever i ett alkoholdis). HAHAHAHAHA! Tyvärr är det filmens roligaste skämt och då förstår ni att det här inte direkt är en ny Anchorman. Håller med Vrångmannen i mångt och mycket, men utöver pokerscenen och björnen (ni fattar när ni ser filmen) bjuds det inte på mycket här. Ferrell gör sin grej fast lite sämre än vanligt bara. Nej, den här lägger vi bakom oss och väntar på rullen om bröderna med Ferrell och John C. Reilly..
/Surskägget
lördag 17 maj 2008
Harold & Kumar Goes To White Castle
@@@
Harold & Kumar är två killar som gillar att röka på och får "the munchies" och vill käka på burgerian White Castle. Under resans gång händer det en del knäppa grejer. Jag håller med om mycket av vad Surskägget skriver i sin recension http://film4fucksake.blogspot.com/2008/05/harold-kumar-go-to-white-castle.html
men måste ändå ge den ett aningens svagare betyg. Många sköna scener och fantastiska sidokaraktärer men tyvärr så kommer aldrig dom RIKTIGT stora asgarven och den känns ibland lite fattig på gags och idéer. Jag gillar verkligen grabbarna Harold och Kumar och jag vill inget hellre än att dom ska få sina burgare (ja det får dom) men tycker bara att dom kunde få ha haft det liiiiite roligare på vägen dit, precis som jag som tittare. Skoj javisst men det är ingen Beerfest. Ser dock fram emot uppföljaren som kommer.
/Vrångmannen
Harold & Kumar är två killar som gillar att röka på och får "the munchies" och vill käka på burgerian White Castle. Under resans gång händer det en del knäppa grejer. Jag håller med om mycket av vad Surskägget skriver i sin recension http://film4fucksake.blogspot.com/2008/05/harold-kumar-go-to-white-castle.html
men måste ändå ge den ett aningens svagare betyg. Många sköna scener och fantastiska sidokaraktärer men tyvärr så kommer aldrig dom RIKTIGT stora asgarven och den känns ibland lite fattig på gags och idéer. Jag gillar verkligen grabbarna Harold och Kumar och jag vill inget hellre än att dom ska få sina burgare (ja det får dom) men tycker bara att dom kunde få ha haft det liiiiite roligare på vägen dit, precis som jag som tittare. Skoj javisst men det är ingen Beerfest. Ser dock fram emot uppföljaren som kommer.
/Vrångmannen
onsdag 14 maj 2008
Zombie Strippers
@ eller @@@@
Ja mina vänner ni ser rätt. Vrångmannen är konfunderad! Å ena sidan ser filmen ut som skit å andra sidan är den gjord med glimten i ögat. Å ena sidan kan inte regissören ens få ihop en endaste scen schysst å andra sidan är det en hel del balla slafseffekter. Å ena sidan har vi ett gäng världens sämsta skådisar som du sett i ditt liv men å andra sidan så har vi Robert Englund som osympatisk och arg "pimp" och en sällsamt skönt usel Jenna Jameson som är naken hela tiden. Filmen handlar om zombie strippor som strippar för männen som dom sen äter upp. Uelt men kul...nja...jo...nä...hehehe. Filmen är lite smygunderhållande sådär ändå. Våld, naket och lite bus. Med tanke på att alla inblandade vet precis vad dom gör för en typ av rulle och några på riktigt komiska inslag så är den inte usel. Den är dock ingen @@@@ heller. Som film är den kanske en @@:a då men den fick mig på väldigt gott humör även om det är slofsigt dravel hela vägen. Nämnde jag att Jenna Jameson är naken hela tiden? Sen blir hon zombie också och sparkar stjärt med alla män (oops spoiler...to late!). Jo en sak till bara. Jenna Jameson (med anhäng) är naken hela tiden och alla är usla..fast nakna.
Den är ok. Men ändå inte. Hehehe.
/Vrångmannen
Ja mina vänner ni ser rätt. Vrångmannen är konfunderad! Å ena sidan ser filmen ut som skit å andra sidan är den gjord med glimten i ögat. Å ena sidan kan inte regissören ens få ihop en endaste scen schysst å andra sidan är det en hel del balla slafseffekter. Å ena sidan har vi ett gäng världens sämsta skådisar som du sett i ditt liv men å andra sidan så har vi Robert Englund som osympatisk och arg "pimp" och en sällsamt skönt usel Jenna Jameson som är naken hela tiden. Filmen handlar om zombie strippor som strippar för männen som dom sen äter upp. Uelt men kul...nja...jo...nä...hehehe. Filmen är lite smygunderhållande sådär ändå. Våld, naket och lite bus. Med tanke på att alla inblandade vet precis vad dom gör för en typ av rulle och några på riktigt komiska inslag så är den inte usel. Den är dock ingen @@@@ heller. Som film är den kanske en @@:a då men den fick mig på väldigt gott humör även om det är slofsigt dravel hela vägen. Nämnde jag att Jenna Jameson är naken hela tiden? Sen blir hon zombie också och sparkar stjärt med alla män (oops spoiler...to late!). Jo en sak till bara. Jenna Jameson (med anhäng) är naken hela tiden och alla är usla..fast nakna.
Den är ok. Men ändå inte. Hehehe.
/Vrångmannen
måndag 12 maj 2008
Det kom ett mail...
Hehehehe. Ibland är det kul att vara lite busig. Tidningen Allt om Film har i månadens nummer ett par sidor med en genomgång av Stephen Kingfilmatiseringar. Ungefär som vi hade för ett tag sen (läs lite längre ner för länken till det inlägget). Självklart är detta en ren slump, meeeeeeeeen det är alltid kul att retas lite så följande mail gick iväg:
"Hej alla glada på AoF!
Vi läste precis senaste numret och fann till vår glädje att ni har den goda smaken att inte bara läsa vår blogg, utan faktiskt bli inspirerade av den till att skriva en föredömlig artikel om Stephen Kingfilmatiseringar. Upplägget är i det närmaste identiskt med hur vi hade lagt upp det hela (16 mars redan: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/03/jag-blev-s-jdra-peppad-att-skriva-lite.html), men imitation är den högsta formen av smicker, eller hur? Fortsätt gärna bli inspirerade av oss även framöver så fortsätter vi bli smickrade.
Ha det gott i biomörkret!
/Vrångmannen & Surskägget (http://film4fucksake.blogspot.com)"
Som ni ser är det ett vänskapligt mail med lite glimten i ögat. Följande svar dök upp typ en halvtimme senare.
"Kul,
Men jag kan ju tala om för dig att jag inte alls kände till din blogg. Och nu när jag ser den så kan jag ju enkelt konstatera om att vi har inte alls samma urval, inte heller har vi skrivit samma saker. Om du skrivit "gjordes för TV med David Soul (Hutch i tv-serien Starsky & Hutch) ihuvudrollen. Tobe Hooper (Motorsågsmassakern) regisserade." och jag NÄSTAN det samma så beror det snarare på att det är fakta och inget annat.
mvh
Stefan Nylén"
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Det är helt ärligt det roligaste svar jag nånsin fått på ett mail. Han är lite arg samtidigt som han försöker hålla en glad ton samtidigt som han måste förklara sig att han visst inte kopierat nåt. Hehehhehee. Men Stefan, det är lugnt, vi vet att du inte snodde det från oss. Nu måste vi förstås anstränga oss att komma på nya såna här infallsvinklar och publicera inlägg här på bloggen som sen kan tänkas dyka upp två månader senare i AoF.
/Surskägget
"Hej alla glada på AoF!
Vi läste precis senaste numret och fann till vår glädje att ni har den goda smaken att inte bara läsa vår blogg, utan faktiskt bli inspirerade av den till att skriva en föredömlig artikel om Stephen Kingfilmatiseringar. Upplägget är i det närmaste identiskt med hur vi hade lagt upp det hela (16 mars redan: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/03/jag-blev-s-jdra-peppad-att-skriva-lite.html), men imitation är den högsta formen av smicker, eller hur? Fortsätt gärna bli inspirerade av oss även framöver så fortsätter vi bli smickrade.
Ha det gott i biomörkret!
/Vrångmannen & Surskägget (http://film4fucksake.blogspot.com)"
Som ni ser är det ett vänskapligt mail med lite glimten i ögat. Följande svar dök upp typ en halvtimme senare.
"Kul,
Men jag kan ju tala om för dig att jag inte alls kände till din blogg. Och nu när jag ser den så kan jag ju enkelt konstatera om att vi har inte alls samma urval, inte heller har vi skrivit samma saker. Om du skrivit "gjordes för TV med David Soul (Hutch i tv-serien Starsky & Hutch) ihuvudrollen. Tobe Hooper (Motorsågsmassakern) regisserade." och jag NÄSTAN det samma så beror det snarare på att det är fakta och inget annat.
mvh
Stefan Nylén"
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Det är helt ärligt det roligaste svar jag nånsin fått på ett mail. Han är lite arg samtidigt som han försöker hålla en glad ton samtidigt som han måste förklara sig att han visst inte kopierat nåt. Hehehhehee. Men Stefan, det är lugnt, vi vet att du inte snodde det från oss. Nu måste vi förstås anstränga oss att komma på nya såna här infallsvinklar och publicera inlägg här på bloggen som sen kan tänkas dyka upp två månader senare i AoF.
/Surskägget
National Treasure: Book of Secrets
@
Jag läste en intervju med Nic Cage där han erkänner att han enbart gjorde den här rullen för de många dollarsedlarna han fick för besväret. Att säga att det märks är som att säga att King Kong är en stor jävla apa. Rätt så fucking uppenbart. Cage är så uttråkad av den här att han inte ens orkar låtsas som att han bryr sig. Okej att en del skådisar kan gå på tomgång ibland, men ändå lyckas de flesta leverera nånting. Cage orkar inte ens gå på tomgång. Han är knappt närvarande. Jon Voight och Ed Harris lyckas åtminstone ge sken av att låtsas att de inte går på tomgång när de i själva verket också bara vill springa hem till sin feta check.
Storyn? Vem bryr sig? Nån jävla skattkarta till nån jävla hemlig skatt som ingen jävel bryr sig om ändå för man vill peta ut ögonen med en oslipad sax och sen köra ner ögonloberna i den plufsiga halsen på Cage så att han kvävs och därmed aldrig gör om det här. Och äventyrsfilmer som kan vara så bra. Tack och lov att Indy är på väg tillbaka!
/Surskägget
Jag läste en intervju med Nic Cage där han erkänner att han enbart gjorde den här rullen för de många dollarsedlarna han fick för besväret. Att säga att det märks är som att säga att King Kong är en stor jävla apa. Rätt så fucking uppenbart. Cage är så uttråkad av den här att han inte ens orkar låtsas som att han bryr sig. Okej att en del skådisar kan gå på tomgång ibland, men ändå lyckas de flesta leverera nånting. Cage orkar inte ens gå på tomgång. Han är knappt närvarande. Jon Voight och Ed Harris lyckas åtminstone ge sken av att låtsas att de inte går på tomgång när de i själva verket också bara vill springa hem till sin feta check.
Storyn? Vem bryr sig? Nån jävla skattkarta till nån jävla hemlig skatt som ingen jävel bryr sig om ändå för man vill peta ut ögonen med en oslipad sax och sen köra ner ögonloberna i den plufsiga halsen på Cage så att han kvävs och därmed aldrig gör om det här. Och äventyrsfilmer som kan vara så bra. Tack och lov att Indy är på väg tillbaka!
/Surskägget
Harold & Kumar Go To White Castle
@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA! Ja! Det här är precis den typen av humor som jag älskar. Samma sjuka blandning av marijuanaskämt, sexskämt, kiss-och bajsskämt och en härlig drift med arketyper i vardagen (exempelvis tuffa snuten som är heeeeelt slut). Gillar man Cheech & Chong, Jay & Silent Bob och collegefilmer överlag borde man gilla den här.
Vad handlar det om då? Titeln säger faktiskt allt om filmen. Två polare, Harold & Kumar, bestämmer sig för att ta sig till White Castle (hamburgerkedja i USA) för att vräka i sig hamburgare. Det som i vanliga fall bara bör ta ca 20 min, tar förstås hela natten. Det ena sjuka efter det andra händer (de hamnar t ex hos en galen white trashsnubbe som ser ut som Quasimodos fulare storebror men som har en skitsnygg och kåt fru som naturligtvis försöker få grabbarna i säng medan de är rädda för att bli mördade och begravda på baksidan) (frugan spelas för övrigt av allas vår Malin Åkerman mest känd från den där Ben Stillerrullen) och just som våra hjältar tror att de aldrig ska få en hamburgare igen i hela sitt liv kommer de äntligen fram. Dra ett par bira, släng på rullen och garva. Så enkelt kan det vara ibland.
/Surskägget
HAHAHAHAHAHAHAHA! Ja! Det här är precis den typen av humor som jag älskar. Samma sjuka blandning av marijuanaskämt, sexskämt, kiss-och bajsskämt och en härlig drift med arketyper i vardagen (exempelvis tuffa snuten som är heeeeelt slut). Gillar man Cheech & Chong, Jay & Silent Bob och collegefilmer överlag borde man gilla den här.
Vad handlar det om då? Titeln säger faktiskt allt om filmen. Två polare, Harold & Kumar, bestämmer sig för att ta sig till White Castle (hamburgerkedja i USA) för att vräka i sig hamburgare. Det som i vanliga fall bara bör ta ca 20 min, tar förstås hela natten. Det ena sjuka efter det andra händer (de hamnar t ex hos en galen white trashsnubbe som ser ut som Quasimodos fulare storebror men som har en skitsnygg och kåt fru som naturligtvis försöker få grabbarna i säng medan de är rädda för att bli mördade och begravda på baksidan) (frugan spelas för övrigt av allas vår Malin Åkerman mest känd från den där Ben Stillerrullen) och just som våra hjältar tror att de aldrig ska få en hamburgare igen i hela sitt liv kommer de äntligen fram. Dra ett par bira, släng på rullen och garva. Så enkelt kan det vara ibland.
/Surskägget
torsdag 8 maj 2008
Kanske blir världen snart en bättre plats
Självklart vill även jag göra mitt bästa för världen och drar härmed mitt strå till stacken. För er som också vill hjälpa till, klicka här.
We endorse the Stop Dr. Uwe Boll Petition to Dr. Uwe Boll.
Read the Stop Dr. Uwe Boll Petition
Name: Chribbe Surskägg
Comments: http://film4fucksake.blogspot.com (Swedish only)
246291 Signatures Total
/Surskägget
We endorse the Stop Dr. Uwe Boll Petition to Dr. Uwe Boll.
Read the Stop Dr. Uwe Boll Petition
Name: Chribbe Surskägg
Comments: http://film4fucksake.blogspot.com (Swedish only)
246291 Signatures Total
/Surskägget
tisdag 6 maj 2008
The Directors: Uwe Boll (är han sämst?)
Genom alla tider så har det funnits regissörer av alla de slag. Dåliga som blivit bättre, mästare som blivit dåliga, långa, korta, tjocka, glada ja ni hajar. Nuförtiden så är maskineriet mer oljat och riktigt dåliga filmer existerar inte på samma sätt längre vilket är lite tråkigt. Nuförtiden är de flesta av de filmer som produceras mediokra som sämst och den gamla sköna kalkonstämpeln får sättas på allt färre i bröten. Vart är charmen? Det finns dock hopp men tyvärr så är det ett förbannat hopp. Uwe Boll. Modern kalkon är väl att ta i eftersom denne regissörs rullar ser (knappt) ok ut vid första anblicken, och har hyfsade budgets, men det kanske mer har att göra med scenograf, fotograf etc. Inte Uwe. En regissör så hatad av publiken att en petition har nyligen gjorts på nätet med till dags datum över 220 000 underskrifter att Uwe ska sluta göra film (när siffran når 1 000 000 har Uwe lovat att göra det!). Uwe Boll verkar vara en glad och positiv man som har fått äran att göra en hel rad med långfilmer vilket är en effort i sig. Filmerna baseras ofta på dataspel och verkar dra in tillräckligt med pengar för att Uwe ska få fortsätta. De flesta filmerna hamnar på Internet Movie Database 100 sämsta-filmer-lista direkt. Det är nästan så att man per automatik skall hata Uwe redan innan nästa projekt är klart. Lite orättvist kan tyckas men har ni sett någon av hans filmer så blir ni också arga per automatik. Har ni betalat biobiljett för den så finns det risk att ni skadar någon redan samma kväll.Låt oss kolla ett axplock av vad denne märklige tyske filmare har presterat.
Sanctimony (2000)
En helt bedrövlig seriemördarfilm lite i American Psycho anda med "stjärnskottet" Casper Van Dien". Hemsk men ändå en av Uwes bättre. Actionscenerna är så fruktansvärt arrangerade och klippta att jag än idag vill sticka fingret i örat och klia baksidan av ögat inifrån.
House of the dead (2003)
Baserat på det sjukt roliga pangpang arkadspelen där man ska skjuta zombies och andra onda varelser. När man sett halva filmen (vilket jag gjort) vill man skjuta Uwe.
Alone in the dark (2005)
Baserat på ett sjukt populärt dataspel. Christian Slater är någon som försöker lösa fallet med monster (då menar jag inte hans on screen flamma Tara "ge mig en cigg till och vart är knarket käften jag var med i American Pie ingen ska tala om för mig" Reid). Jag lovar, jag har försökt. Det GÅR INTE att se klart filmen. Det går inte. Jag skrattgråter när jag skriver det här. Det gååååår inte!
Blood Rayne (2007)
Kristanna Loken (Terminator 3) är sexig i nästan allt. Jag kunde ändå inte se klart den här vampyractionfilmen som också är baserad på dataspel. HAHAAHAHHAAHAHAA det går inte!
Nu när jag tänker på det så har jag bara sett EN HEL Uwe Boll film i mitt liv. Kanske orättvist av mig att sitta här och döma men min poäng är egentligen att Uwe behövs. Tänk om han är den där regissören som alla hatade och skrattade åt och så flera år senare när han gått världens dyraste filmskola (ja, han har regisserat över ett dussin filmer = VÄRLDENS DYRASTE FILMSKOLA!) så gör han plötsligt ett litet mästerverk. Jag gillar Uwe för att han kämpar på och för att han gör världen lite "gladare" med sina pajiga rullar. Mer sånt.
Men han är ändå sämst.
/Vrångmannen
Untraceable
@
zzzzzzz....internetmördare....zzzzzzzzz....kvinnlig FBI agent som också är mamma ska ta mörd...zzzzzzzzz....zzzzzZZZZZVAAAA? Diane Lane!! Sexig och dukt...zzzzzzzzz...hennes snälla partner lägger sin sista Lars och hon blir ledse.....zzzzzzzzzz....hon knuffas lite med boven och så slut.
Läs surskäggets hyllning här http://film4fucksake.blogspot.com/2008/04/untraceable.html
/Vrångmannen
zzzzzzz....internetmördare....zzzzzzzzz....kvinnlig FBI agent som också är mamma ska ta mörd...zzzzzzzzz....zzzzzZZZZZVAAAA? Diane Lane!! Sexig och dukt...zzzzzzzzz...hennes snälla partner lägger sin sista Lars och hon blir ledse.....zzzzzzzzzz....hon knuffas lite med boven och så slut.
Läs surskäggets hyllning här http://film4fucksake.blogspot.com/2008/04/untraceable.html
/Vrångmannen
Street Kings
@@@
Keanu Reeves snut borstar tänderna, halsar vodka och rengör sin feta automatpistol allt på samma morgon innan han drar till jobbet. Aaaaaaah inte sen Cobra (Stallone, -86, mästerverk) har vi sett en sån tuffing (förutom att Cobra åt kall pizza istället för vodka..vart var VODKAN cobra?? Va?!). Inga andra paralleller dras. Gammalt manus av hårdkokte författaren James Ellroy blir ok actiondrama där alla ingredienser känns igen. Inget nytt under solen och du kan efter endast 5 min lista ut vilken/vilka som är bad guys och det är filmens STORA svaghet. Keanu Reeves är mer än ok som korrumperad, alkad snut som skjuter först och frågar aldrig och hela rullen känns hårdkokt, smutsig men lite lagom overklig. Manuset är tyvärr den svaga länken och har man läst en halv James Ellroy roman så känner man igen sig direkt på både gott och ont. En hygglig mellanrulle som gör det den ska men som kunde blivit riktigt bra med en smartare story.
Se surskäggets recension här http://film4fucksake.blogspot.com/2008/04/street-kings.html
/Vrångmannen
Keanu Reeves snut borstar tänderna, halsar vodka och rengör sin feta automatpistol allt på samma morgon innan han drar till jobbet. Aaaaaaah inte sen Cobra (Stallone, -86, mästerverk) har vi sett en sån tuffing (förutom att Cobra åt kall pizza istället för vodka..vart var VODKAN cobra?? Va?!). Inga andra paralleller dras. Gammalt manus av hårdkokte författaren James Ellroy blir ok actiondrama där alla ingredienser känns igen. Inget nytt under solen och du kan efter endast 5 min lista ut vilken/vilka som är bad guys och det är filmens STORA svaghet. Keanu Reeves är mer än ok som korrumperad, alkad snut som skjuter först och frågar aldrig och hela rullen känns hårdkokt, smutsig men lite lagom overklig. Manuset är tyvärr den svaga länken och har man läst en halv James Ellroy roman så känner man igen sig direkt på både gott och ont. En hygglig mellanrulle som gör det den ska men som kunde blivit riktigt bra med en smartare story.
Se surskäggets recension här http://film4fucksake.blogspot.com/2008/04/street-kings.html
/Vrångmannen
Diary of the dead
@
Gillar George A. Romeros tidigare Zombierullar, speciellt Dawn of the dead (1978) som får ses som ett mästerverk i genren. Tyckte t.o.m att den förra Land of the dead (2005) hade poänger även om kon var så mjölkad att den snart förvandlades till en zombieko och stångade ihjäl dig. Romeros senaste present till mänskligheten är Diary of the dead och här får vi se "världens undergång" genom en filmstudents kamera så det ska kännas lite youtube modernt och kanske lite artsy fartsy anno idag. Noll spänning. Noll trovärdighet. Förvirrande och skådisar som verkar göra högstadiepjäs för dig direkt på ögat. Den kvinnliga berättarrösten som i början säger att "vi har hittat dom här videokassetterna som dokumenterade vad som hände, klippt ihop det så att världens ska få se men samtidigt lagt på lite skräckmusik för stämningens skull" är busigt rolig och borde få jobb som en clown på barnkalas. Romero! Ack vad tråkigt det är att se en hyfsad mästare falla. Å andra sidan har gubbfan världens största brillor och gav oss några feta horrorklassiker när det begav sig och det är alltid något.
/Vrångmannen
Gillar George A. Romeros tidigare Zombierullar, speciellt Dawn of the dead (1978) som får ses som ett mästerverk i genren. Tyckte t.o.m att den förra Land of the dead (2005) hade poänger även om kon var så mjölkad att den snart förvandlades till en zombieko och stångade ihjäl dig. Romeros senaste present till mänskligheten är Diary of the dead och här får vi se "världens undergång" genom en filmstudents kamera så det ska kännas lite youtube modernt och kanske lite artsy fartsy anno idag. Noll spänning. Noll trovärdighet. Förvirrande och skådisar som verkar göra högstadiepjäs för dig direkt på ögat. Den kvinnliga berättarrösten som i början säger att "vi har hittat dom här videokassetterna som dokumenterade vad som hände, klippt ihop det så att världens ska få se men samtidigt lagt på lite skräckmusik för stämningens skull" är busigt rolig och borde få jobb som en clown på barnkalas. Romero! Ack vad tråkigt det är att se en hyfsad mästare falla. Å andra sidan har gubbfan världens största brillor och gav oss några feta horrorklassiker när det begav sig och det är alltid något.
/Vrångmannen
söndag 4 maj 2008
Iron Man
@@@@-
Jag hade inte alls läst mycket om Marvelsuperhjälten Iron Man när jag klev in i biografen. Jag visste att det var en man i en "järndräkt" som sparkade stjärt typ. Tony Stark (Robert Downey Jr) är en dryg, charmig miljardär och ett teknologiskt geni som bygger och säljer STORA vapen. Efter en livsomvändande upplevelse så beslutar han sig för att använda sina pengar och sin kunskap till att göra gott. Klassiskt upplägg för en hjälte. Rullen är skitsnygg, ball, rolig, mycket hårdrock och förvånansvärt välskriven och välspelad av alla inblandade. Robert Downey Jr lägger ner minst lika mycket själ och jobb i denna som han gjorde i t.ex Chaplin och övriga prettorullar han tidigare gjorde i ett drogrus. Iron Man lyckas också med konsstycket att vara aktuell (Irakkriget) och på sina håll kännas ytterst trovärdig. Jon Favreau (skådis turned regissör, polare med Vince Vaughn, Swingers, Made...etc etc) visar här prov på att han är minst lika kompetent som många andra A-list regissörer i Hollywood och spottar ur sig en smaskig serietidningsrulle på rätt sida om linjen (Spiderman, X-Men). Lysande insatser från supporting cast som Jeff Bridges, Gwyneth Paltrow och Terrence Howard och ett genuint manus som tar sig tid att berätta historien gör att man förlåter att det på vissa ställen är lite actionfattigt. Klassisk första film där allt bygger upp inför en större tvåa men vilken första film! Skönt också att ÄNTLIGEN sitta i en biosalong däe folk hurrar, garvar och drar på andan i gemensam upplevelse. Det var fan inte igår! Popcorn någon?
/Vrångmannen
Jag hade inte alls läst mycket om Marvelsuperhjälten Iron Man när jag klev in i biografen. Jag visste att det var en man i en "järndräkt" som sparkade stjärt typ. Tony Stark (Robert Downey Jr) är en dryg, charmig miljardär och ett teknologiskt geni som bygger och säljer STORA vapen. Efter en livsomvändande upplevelse så beslutar han sig för att använda sina pengar och sin kunskap till att göra gott. Klassiskt upplägg för en hjälte. Rullen är skitsnygg, ball, rolig, mycket hårdrock och förvånansvärt välskriven och välspelad av alla inblandade. Robert Downey Jr lägger ner minst lika mycket själ och jobb i denna som han gjorde i t.ex Chaplin och övriga prettorullar han tidigare gjorde i ett drogrus. Iron Man lyckas också med konsstycket att vara aktuell (Irakkriget) och på sina håll kännas ytterst trovärdig. Jon Favreau (skådis turned regissör, polare med Vince Vaughn, Swingers, Made...etc etc) visar här prov på att han är minst lika kompetent som många andra A-list regissörer i Hollywood och spottar ur sig en smaskig serietidningsrulle på rätt sida om linjen (Spiderman, X-Men). Lysande insatser från supporting cast som Jeff Bridges, Gwyneth Paltrow och Terrence Howard och ett genuint manus som tar sig tid att berätta historien gör att man förlåter att det på vissa ställen är lite actionfattigt. Klassisk första film där allt bygger upp inför en större tvåa men vilken första film! Skönt också att ÄNTLIGEN sitta i en biosalong däe folk hurrar, garvar och drar på andan i gemensam upplevelse. Det var fan inte igår! Popcorn någon?
/Vrångmannen
fredag 2 maj 2008
Dan In Real Life
@@@
Allas vår vän Steve Carell är nummer ett på komikerhimlen just nu. Allt han rör vid tycks bli guld (vilket ger oss hopp om att filmatiseringen av teveserien Get Smart faktiskt kan bli sådär helkul som trailern faktiskt vill få oss att tro). Detta är inget undantag. Steve spelar titelfiguren Dan vars fru omkommit för ett par år sedan och som kämpar med att uppfostra tre rätt så rebelliska tonårsdöttrar. De åker ut till Dans föräldrars hus liksom varje sommar där hela tjocka släkten träffas. När Dan sticker in till stan första morgonen träffar han Marie (Juliette Binoche) av en slump och blir ögonblickligen kär. De utbyter telefonnummer och allt är frid och fröjd tills Dan kommer tillbaka till huset och får veta att Marie är Dans bror Mitchs (Dane Cook) nya flickvän. Dan blir förstås helt knäckt men försöker inte visa det. Samtidigt får han mer och mer problem med sina döttrar. Det här är en klassisk dramedy som blandar sina dramatiska stunder med sköna garv. Steve Carell glider enkelt mellan genrerna och när filmen är slut har man kanske inte sett något direkt nyskapande, men man ler och mår bra.
/Surskägget
Allas vår vän Steve Carell är nummer ett på komikerhimlen just nu. Allt han rör vid tycks bli guld (vilket ger oss hopp om att filmatiseringen av teveserien Get Smart faktiskt kan bli sådär helkul som trailern faktiskt vill få oss att tro). Detta är inget undantag. Steve spelar titelfiguren Dan vars fru omkommit för ett par år sedan och som kämpar med att uppfostra tre rätt så rebelliska tonårsdöttrar. De åker ut till Dans föräldrars hus liksom varje sommar där hela tjocka släkten träffas. När Dan sticker in till stan första morgonen träffar han Marie (Juliette Binoche) av en slump och blir ögonblickligen kär. De utbyter telefonnummer och allt är frid och fröjd tills Dan kommer tillbaka till huset och får veta att Marie är Dans bror Mitchs (Dane Cook) nya flickvän. Dan blir förstås helt knäckt men försöker inte visa det. Samtidigt får han mer och mer problem med sina döttrar. Det här är en klassisk dramedy som blandar sina dramatiska stunder med sköna garv. Steve Carell glider enkelt mellan genrerna och när filmen är slut har man kanske inte sett något direkt nyskapande, men man ler och mår bra.
/Surskägget
3:10 To Yuma
@@@@
En westernrulle av den gamla skolan. Det känns som att regissören James Mangold (mest känd för dramarullar som Walk the Line, Cop Land och Girl, Interrupted) bestämde sig för att nu jävlar ska det skjutas om vi ska göra en western. Sen satte han sig ner och tittade på allt Sergio Leone och Clintan nånsin gjort i en westernfilm och bestämde sig för att hylla skiten ur skiten if you catch my drift. Storyn är busenkel. Simpel bonnafan (Christian Bale) behöver stålars och hjälper därför till att få skurk (Russell Crowe) till tåg som ska ta honom till finkan. På vägen stöter de på hinder som galna indianer, galna tågrälsbyggare och skurkens helt galna gäng. Och då blir det pang pang av. Mitt bland allt pang pang (och det är en hel del pang pang i den här) hinner Mangold och kompani bygga upp trovärdiga karaktärer och en sjukt bra stämning som gör att detta blir betydligt mer än bara ännu en standardwestern. Det är så här westernfilmer ska vara helt enkelt.
/Surskägget
En westernrulle av den gamla skolan. Det känns som att regissören James Mangold (mest känd för dramarullar som Walk the Line, Cop Land och Girl, Interrupted) bestämde sig för att nu jävlar ska det skjutas om vi ska göra en western. Sen satte han sig ner och tittade på allt Sergio Leone och Clintan nånsin gjort i en westernfilm och bestämde sig för att hylla skiten ur skiten if you catch my drift. Storyn är busenkel. Simpel bonnafan (Christian Bale) behöver stålars och hjälper därför till att få skurk (Russell Crowe) till tåg som ska ta honom till finkan. På vägen stöter de på hinder som galna indianer, galna tågrälsbyggare och skurkens helt galna gäng. Och då blir det pang pang av. Mitt bland allt pang pang (och det är en hel del pang pang i den här) hinner Mangold och kompani bygga upp trovärdiga karaktärer och en sjukt bra stämning som gör att detta blir betydligt mer än bara ännu en standardwestern. Det är så här westernfilmer ska vara helt enkelt.
/Surskägget
Before the Devil Knows You're Dead
@@@@
I sina bästa stunder är den här filmen så bra som film kan bli. Tyvärr har den sina svaga punkter också, och hur mycket jag än skulle vilja ge den en femma når den inte riktigt dit trots allt. Två bröder (en lysande och svettig Philip Seymour Hoffman och en riktigt bra Ethan Hawke) behöver snabba stålars och bestämmer sig för att råna sina föräldrars diamantbutik. Självklart går allt som kan gå fel fel och plötsligt radar det ena liket efter det andra upp sig. Pappan spelas med febrig intensivitet av Albert Finney och slutscenen mellan honom och Hoffman kan vara det jobbigaste som setts på duk på flera år. Först och främst är det här en film för den som gillar att se bra skådisar kräma ut det mesta möjliga ur en roll. Tempot är tämligen långsamt och det ges mycket utrymme åt karaktärer. Till 80% är det klockrent. Tyvärr finns det svaga stunder i filmen där dess struktur med tidshopp fram och tillbaka inte fyller någon egentlig funktion förutom att vara lite snyggt och busigt och då förlorar det poängen. Det är också på grund av detta filmen inte flyger upp till en klockren femma. Värd att nämna är även Marisa Tomei som inte haft något vettigt på länge att sätta tänderna i. Här visar hon prov på att hon faktiskt är en riktigt duktig skådis.
/Surskägget
I sina bästa stunder är den här filmen så bra som film kan bli. Tyvärr har den sina svaga punkter också, och hur mycket jag än skulle vilja ge den en femma når den inte riktigt dit trots allt. Två bröder (en lysande och svettig Philip Seymour Hoffman och en riktigt bra Ethan Hawke) behöver snabba stålars och bestämmer sig för att råna sina föräldrars diamantbutik. Självklart går allt som kan gå fel fel och plötsligt radar det ena liket efter det andra upp sig. Pappan spelas med febrig intensivitet av Albert Finney och slutscenen mellan honom och Hoffman kan vara det jobbigaste som setts på duk på flera år. Först och främst är det här en film för den som gillar att se bra skådisar kräma ut det mesta möjliga ur en roll. Tempot är tämligen långsamt och det ges mycket utrymme åt karaktärer. Till 80% är det klockrent. Tyvärr finns det svaga stunder i filmen där dess struktur med tidshopp fram och tillbaka inte fyller någon egentlig funktion förutom att vara lite snyggt och busigt och då förlorar det poängen. Det är också på grund av detta filmen inte flyger upp till en klockren femma. Värd att nämna är även Marisa Tomei som inte haft något vettigt på länge att sätta tänderna i. Här visar hon prov på att hon faktiskt är en riktigt duktig skådis.
/Surskägget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)