@@@
Anna Faris dök upp som från ingenstans i Scary Moviefilmerna och har genom åren visat sig vara en riktigt duktig komedienne. Hennes stora styrka är, liksom Will Ferrells, att uttrycka en total genomärlig tomhet i blicken som ger extra effekt åt den korkade mening hon precis säger vilket leder till ett skratt. Anna spelar ett barnhemsbarn som hela livet letat efter lite samhörighet. Det finner hon på The Playboy Mansion där hon umgås med de andra tjejerna och drömmer om att bli miss November. Men en dag blir hon utslängd och hamnar hos ett gäng tjejer på ett "fraternity house" på ett lokalt college. Tjejerna är naturligtvis de största förlorarna i världen, men det råder Annas karaktär snart bot på. Det här är en rulle som blandar typ American Pie med Nördarna Anfaller och slänger med en slev eller två av The Girls of Playboy Mansion (dokusåpan om Hefs ex-flickvänner Holly, Kendra och Brigitte ni vet) (samtliga gör naturligtvis cameos i filmen). Filmen lever mycket på Anna Faris charm och komiska timing, men manuset är inte så starkt som man skulle önska, m a o är det lite långt mellan de riktigt stora garven ibland. Charmen räcker dock tillräckligt långt för att övertyga detta surskägg och betyget blir därefter.
/Surskägget
söndag 30 november 2008
Doomsday
@@@@
Man kan väl säga att mina förväntningar på den här var absolut noll. Dels för att till och med Neil Marshalls (regissören) största fan Vrångmannen tyckte att den här rullen var sådär, dels för att den är gjord just av Neil Marshall som hittills inte levererat piss. Dog Soldiers var ett ruttet skämt med knäppusla varulvseffekter och en fett trist oj-vi-är-ett-gäng-soldater-som-blir-anfallna-av-varulvar-och-låser-in-oss-i-ett-hus-mitt-ute-i-skogen-och-dör-en-efter-en-utan-att-det-blir-spännande-för-det story. The Descent handlar om ett gäng brudar som blir jagade av monster i mörkret. Buhu. Men! Till och med en blind höna hittar det där kornet ibland. Marshall är uppenbarligen ett stort fan av Flykten Från New York, Mad Maxtrilogin och The Warriors för det är precis det som blandas ihop här. Tempot är pang på hela tiden och det finns inte en tråkig minut. För mig som också älskar den här typen av enkel action med riktiga bilar och hus som sprängs till skillnad från massa jävla datoreffekter hela tiden är detta julafton. Visst finns det saker man kan gnälla på som t ex att det är lite skumt att ena halvan av Skottlands befolkning blir punkare och den andra halvan bosätter sig på en riddarborg och leker riddare bara för att ett virus spridits över landet, men såna knäppa grejer hör liksom till den här typen av film. Marshall har helt klart lyckats skapa känslan av sent 70, tidigt 80-tal och mjölkar ur det bästa ur genren med tydliga nickningar till framförallt John Carpenter (en av karaktärerna heter t o m Carpenter, bara en sån sak hahaha).
Läs Vrångmannens totalt missriktade sågning här.
/Surskägget
Man kan väl säga att mina förväntningar på den här var absolut noll. Dels för att till och med Neil Marshalls (regissören) största fan Vrångmannen tyckte att den här rullen var sådär, dels för att den är gjord just av Neil Marshall som hittills inte levererat piss. Dog Soldiers var ett ruttet skämt med knäppusla varulvseffekter och en fett trist oj-vi-är-ett-gäng-soldater-som-blir-anfallna-av-varulvar-och-låser-in-oss-i-ett-hus-mitt-ute-i-skogen-och-dör-en-efter-en-utan-att-det-blir-spännande-för-det story. The Descent handlar om ett gäng brudar som blir jagade av monster i mörkret. Buhu. Men! Till och med en blind höna hittar det där kornet ibland. Marshall är uppenbarligen ett stort fan av Flykten Från New York, Mad Maxtrilogin och The Warriors för det är precis det som blandas ihop här. Tempot är pang på hela tiden och det finns inte en tråkig minut. För mig som också älskar den här typen av enkel action med riktiga bilar och hus som sprängs till skillnad från massa jävla datoreffekter hela tiden är detta julafton. Visst finns det saker man kan gnälla på som t ex att det är lite skumt att ena halvan av Skottlands befolkning blir punkare och den andra halvan bosätter sig på en riddarborg och leker riddare bara för att ett virus spridits över landet, men såna knäppa grejer hör liksom till den här typen av film. Marshall har helt klart lyckats skapa känslan av sent 70, tidigt 80-tal och mjölkar ur det bästa ur genren med tydliga nickningar till framförallt John Carpenter (en av karaktärerna heter t o m Carpenter, bara en sån sak hahaha).
Läs Vrångmannens totalt missriktade sågning här.
/Surskägget
The Incredible Hulk
@@@@
Som en av tre personer i världen som faktiskt tycker att Ang Lees filosofiska och poetiska Hulkfilm är bra var jag lite ledsen över att man inte fortsatte med samma skådisar en vända till utan bestämde sig för en nystart á la Batman Begins redan efter en film. Men så kan det vara i Marvel/filmvärlden. Dock ökade förhoppningarna på att detta skulle vara bra när Edward Norton fick huvudrollen då han väldigt sällan misslyckas med ett projekt. Sedan kom första trailern på filmen och jag gav upp allt hopp då specialeffekterna var det sämsta jag sett sen mupparna. Meeeeeeen filmbolaget filade på detta in i det sista och nu måste jag säga att allting ser riktigt jävla snyggt ut. Norton är perfekt som en jagad och stressad Bruce Banner (han till och med anammar Bill Bixbys sätt att vara Bruce Banner) (och för er som inte vet är Bixby den som spelade Banner i teveserien från 70-talet, en teveserie Norton gillar väldigt mycket och som den här filmen anspelar på mest hela tiden). Det är en lång actionfest fast med hjärna. Storyn är mer än okej och Tim Roth är helt slut som skurken som Hulk slåss mot. Liv Tyler är som vanligt vacker nog att dö för, och William Hurt kliver in perfekt i rollen som General Ross som mest av allt bara vill att Hulks blod ska förvandla hela USA's soldater till nya hulkar som kan döda resten av världen. Det här rockar helt enkelt, och ja, den är betydligt bättre än Ang Lees version, även om jag fortfarande tycker att den är jävligt bra.
Läs Vrångmannens recension här.
/Surskägget
Som en av tre personer i världen som faktiskt tycker att Ang Lees filosofiska och poetiska Hulkfilm är bra var jag lite ledsen över att man inte fortsatte med samma skådisar en vända till utan bestämde sig för en nystart á la Batman Begins redan efter en film. Men så kan det vara i Marvel/filmvärlden. Dock ökade förhoppningarna på att detta skulle vara bra när Edward Norton fick huvudrollen då han väldigt sällan misslyckas med ett projekt. Sedan kom första trailern på filmen och jag gav upp allt hopp då specialeffekterna var det sämsta jag sett sen mupparna. Meeeeeeen filmbolaget filade på detta in i det sista och nu måste jag säga att allting ser riktigt jävla snyggt ut. Norton är perfekt som en jagad och stressad Bruce Banner (han till och med anammar Bill Bixbys sätt att vara Bruce Banner) (och för er som inte vet är Bixby den som spelade Banner i teveserien från 70-talet, en teveserie Norton gillar väldigt mycket och som den här filmen anspelar på mest hela tiden). Det är en lång actionfest fast med hjärna. Storyn är mer än okej och Tim Roth är helt slut som skurken som Hulk slåss mot. Liv Tyler är som vanligt vacker nog att dö för, och William Hurt kliver in perfekt i rollen som General Ross som mest av allt bara vill att Hulks blod ska förvandla hela USA's soldater till nya hulkar som kan döda resten av världen. Det här rockar helt enkelt, och ja, den är betydligt bättre än Ang Lees version, även om jag fortfarande tycker att den är jävligt bra.
Läs Vrångmannens recension här.
/Surskägget
onsdag 26 november 2008
Blood Work
@@
Först och främst, en tvåa i betyg betyder "okej" eller "godkänd". Egentligen borde vi smälla upp vår betygsskala nånstans här på bloggen så ni ser vad som betyder vad. Ville bara säga det hursomhelst eftersom att jag inte tycker att det här är en dålig film. Tvärtom är första halvan riktigt underhållande. Andra halvan faller dock ner i fällan "vi-har-sett-det-en-miljard-gånger-förr" och det gör att filmen inte håller till en trea (som då skulle betyda "bra" för er som undrar). Clintan är FBI-agent som jagar seriemördare. Efter en hjärtattack får han ett nytt hjärta. Hjärtat visar sig komma från en kvinna som blir mördad (ungefär här fattar väl alla som sett mer än en deckare att det är seriemördaren som dödat denna kvinna men fått det att se ut som att det är nån annan) och Clint blir tvungen att komma tillbaka från sin pensionering för att jaga rätt på mördaren. Första halvan är som sagt ganska underhållande om än inte överraskande. Andra halvan är rätt seg när mördaren ska jagas på en förlist båt. Men allt som allt är Blood Work en helt okej rulle som man kan slänga på en tisdagkväll istället för att glo på nåt skit på teve.
/Surskägget
Först och främst, en tvåa i betyg betyder "okej" eller "godkänd". Egentligen borde vi smälla upp vår betygsskala nånstans här på bloggen så ni ser vad som betyder vad. Ville bara säga det hursomhelst eftersom att jag inte tycker att det här är en dålig film. Tvärtom är första halvan riktigt underhållande. Andra halvan faller dock ner i fällan "vi-har-sett-det-en-miljard-gånger-förr" och det gör att filmen inte håller till en trea (som då skulle betyda "bra" för er som undrar). Clintan är FBI-agent som jagar seriemördare. Efter en hjärtattack får han ett nytt hjärta. Hjärtat visar sig komma från en kvinna som blir mördad (ungefär här fattar väl alla som sett mer än en deckare att det är seriemördaren som dödat denna kvinna men fått det att se ut som att det är nån annan) och Clint blir tvungen att komma tillbaka från sin pensionering för att jaga rätt på mördaren. Första halvan är som sagt ganska underhållande om än inte överraskande. Andra halvan är rätt seg när mördaren ska jagas på en förlist båt. Men allt som allt är Blood Work en helt okej rulle som man kan slänga på en tisdagkväll istället för att glo på nåt skit på teve.
/Surskägget
tisdag 25 november 2008
Om Ödet Får Bestämma
@@@+
Denna charmiga lilla pärla är inget speciellt egentligen, men nästan samtliga skådisar får filmen att leva upp ett snäpp högre än manuset kanske egentligen är värt. John Cusack gör som vanligt sin grej, lite snackig, charmig och lagom förvirrad. Kate Beckinsale är så vacker så det gör ont och det är helt självklart att Cusack blir blixtförälskad i henne. Jeremy Piven är perfekt som Cusacks polare och varvar mellan sköna oneliners och lagom tårögd. Molly Shannon försöker hålla sig att inte spexa till det för mycket á la SNL, meeeen ibland faller hon rakt ner i sina gamla sketchkaraktärer vilket är mer än okej. Bridget Moynahan krämar ur mesta möjliga ur sin lilla roll som Cusacks tilltänkta fru och är så snygg och trevlig att man inte riktigt fattar att Cusack vill lämna henne men men. Och Eugene Levy är perfekt som pedantisk och samtidigt bindgalen kassör på varuhus. Ibland behövs det inte mycket mer. En film om ödet och kärlek med lagom dos humor, charm och trevlighet.
/Surskägget
Denna charmiga lilla pärla är inget speciellt egentligen, men nästan samtliga skådisar får filmen att leva upp ett snäpp högre än manuset kanske egentligen är värt. John Cusack gör som vanligt sin grej, lite snackig, charmig och lagom förvirrad. Kate Beckinsale är så vacker så det gör ont och det är helt självklart att Cusack blir blixtförälskad i henne. Jeremy Piven är perfekt som Cusacks polare och varvar mellan sköna oneliners och lagom tårögd. Molly Shannon försöker hålla sig att inte spexa till det för mycket á la SNL, meeeen ibland faller hon rakt ner i sina gamla sketchkaraktärer vilket är mer än okej. Bridget Moynahan krämar ur mesta möjliga ur sin lilla roll som Cusacks tilltänkta fru och är så snygg och trevlig att man inte riktigt fattar att Cusack vill lämna henne men men. Och Eugene Levy är perfekt som pedantisk och samtidigt bindgalen kassör på varuhus. Ibland behövs det inte mycket mer. En film om ödet och kärlek med lagom dos humor, charm och trevlighet.
/Surskägget
If Only
@@
Jennifer Love Hewitt är söt och gullig och go. Det är hon i den här filmen också. En sorts magisk saga om kärlek, liv och död med i princip helt okända skådisar utöver Hewitt och Tom Wilkinson (som du sett i biroller i allt från The Full Monty till Batman Begins) där stressad bratsnubbe inte ägnar sin älskling (Hewitt) tillräckligt mycket uppmärksamhet och först blir dumpad av henne för att sekunder senare se henne dö i en bilolycka. Meeeeeeeen genom en ödets nyck spolas tiden tillbaka och han får chans att återuppleva den sista dagen en gång till. Nu måste han försöka gottgöra för sina tidigare misstag för att få en ny chans med Hewitt. Frågan är bara, ska han kunna förhindra hennes död?...
Det här är en liten indierulle som gör det bästa av sin lilla budget. Den är bitvis lite styltig på grund av rätt kassa skådisar i biroller, men i det stora hela rätt charmig och söt. Definitivt en film att slänga på när du har en dejt och vill vara lite romantisk.
/Surskägget
Jennifer Love Hewitt är söt och gullig och go. Det är hon i den här filmen också. En sorts magisk saga om kärlek, liv och död med i princip helt okända skådisar utöver Hewitt och Tom Wilkinson (som du sett i biroller i allt från The Full Monty till Batman Begins) där stressad bratsnubbe inte ägnar sin älskling (Hewitt) tillräckligt mycket uppmärksamhet och först blir dumpad av henne för att sekunder senare se henne dö i en bilolycka. Meeeeeeeen genom en ödets nyck spolas tiden tillbaka och han får chans att återuppleva den sista dagen en gång till. Nu måste han försöka gottgöra för sina tidigare misstag för att få en ny chans med Hewitt. Frågan är bara, ska han kunna förhindra hennes död?...
Det här är en liten indierulle som gör det bästa av sin lilla budget. Den är bitvis lite styltig på grund av rätt kassa skådisar i biroller, men i det stora hela rätt charmig och söt. Definitivt en film att slänga på när du har en dejt och vill vara lite romantisk.
/Surskägget
Vit Jägare, Svart Hjärta
@@@
Vi fortsätter att titta på Clintanrullar då de kommer varje fredag med Expressen. Den här tillhör de lite mer udda filmerna i Clintans digra katalog. Clintan spelar regissören John Wilson, en bullrig och burdus snubbe med hjärtat på rätt ställe för de människor han tycker förtjänar det. Han vill till Afrika för att få skjuta sig en elefant och hoppar därför på ett filmprojekt. Dock struntar han i allt vad heter film när han är på plats och koncentrerar sig på att att vara ute i vildmarken på jakt efter den största elefant man kan hitta. Den här filmen är intressant för oss filmnördar i första hand då den i mångt och mycket handlar om legendariske regissören John Huston och inspelningen av Afrikas Drottning med Humphrey Bogart och Katharine Hepburn. Huston sket rätt mycket i filmen och söp och jagade både det ena och det andra på plats i Afrika till mångas förtret (läs gärna Hepburns bok om inspelningen, den ger en intressant inblick och ytterligare en dimension till den här filmen). Clintan gör en rätt pratig roll för ovanlighetens skull, och det är kul att se att han kan komma undan med annat än att bara kisa med ögonen och haspla ur sig en oneliner innan han dödar nån. Inte en film för alla, några uppfattar den nog som lite för långsam, men för mig som fan av John Huston är det en fascinerande inblick i en kort period av hans liv hur fiktiv denna film än må vara.
/Surskägget
Vi fortsätter att titta på Clintanrullar då de kommer varje fredag med Expressen. Den här tillhör de lite mer udda filmerna i Clintans digra katalog. Clintan spelar regissören John Wilson, en bullrig och burdus snubbe med hjärtat på rätt ställe för de människor han tycker förtjänar det. Han vill till Afrika för att få skjuta sig en elefant och hoppar därför på ett filmprojekt. Dock struntar han i allt vad heter film när han är på plats och koncentrerar sig på att att vara ute i vildmarken på jakt efter den största elefant man kan hitta. Den här filmen är intressant för oss filmnördar i första hand då den i mångt och mycket handlar om legendariske regissören John Huston och inspelningen av Afrikas Drottning med Humphrey Bogart och Katharine Hepburn. Huston sket rätt mycket i filmen och söp och jagade både det ena och det andra på plats i Afrika till mångas förtret (läs gärna Hepburns bok om inspelningen, den ger en intressant inblick och ytterligare en dimension till den här filmen). Clintan gör en rätt pratig roll för ovanlighetens skull, och det är kul att se att han kan komma undan med annat än att bara kisa med ögonen och haspla ur sig en oneliner innan han dödar nån. Inte en film för alla, några uppfattar den nog som lite för långsam, men för mig som fan av John Huston är det en fascinerande inblick i en kort period av hans liv hur fiktiv denna film än må vara.
/Surskägget
fredag 21 november 2008
Benknäckargänget
@@@@
Det här är Adam Sandlerversionen och inte Burt Reynoldsversionen. Så vet alla det. Dock är Burtan med. När Sandler kallar ställer man upp. Storyn borde väl alla känna till vid det här laget (det gjordes ju t o m en remake med Vinnie Jones som hette Mean Machine för inte så länge sen). Före detta amerikansk fotbollsstjärna super till, kör bil olagligt och hamnar i finkan. Där härskar sadistisk fångvakt samt en fängelsedirektör som har skapat ett amerikanskt fotbollslag av vakterna. Nu vill han att superstjärnan ska skapa ett lag med fångar för att spela mot vakterna. Sandler avviker inte nämnvärt från Burtans gamla klassiska rulle, men uppdaterar skämten lite och tar med sig gamla SNL-polare som Chris Rock, Tracy Morgan och evige följeslagaren Rob Schneider. Det här är inte en film för alla. Personligen är jag väldigt svag för filmer med amerikansk fotboll som tema och det här är inget undantag. Kanske inte en film för alla, men hey, det sket väl jag i. Jag garvade läppen av mig och njöt av lite superöverdriven amerikansk fotboll.
/Surskägget
Det här är Adam Sandlerversionen och inte Burt Reynoldsversionen. Så vet alla det. Dock är Burtan med. När Sandler kallar ställer man upp. Storyn borde väl alla känna till vid det här laget (det gjordes ju t o m en remake med Vinnie Jones som hette Mean Machine för inte så länge sen). Före detta amerikansk fotbollsstjärna super till, kör bil olagligt och hamnar i finkan. Där härskar sadistisk fångvakt samt en fängelsedirektör som har skapat ett amerikanskt fotbollslag av vakterna. Nu vill han att superstjärnan ska skapa ett lag med fångar för att spela mot vakterna. Sandler avviker inte nämnvärt från Burtans gamla klassiska rulle, men uppdaterar skämten lite och tar med sig gamla SNL-polare som Chris Rock, Tracy Morgan och evige följeslagaren Rob Schneider. Det här är inte en film för alla. Personligen är jag väldigt svag för filmer med amerikansk fotboll som tema och det här är inget undantag. Kanske inte en film för alla, men hey, det sket väl jag i. Jag garvade läppen av mig och njöt av lite superöverdriven amerikansk fotboll.
/Surskägget
The Rookie
@@@
Jag älskade den här när den kom (1990) för då var man i den perfekta åldern för den här typen av actionrulle (16). Då kunde man köpa att Charlie Sheens karaktär gick in på en bar och fick stryk för att tuffa till sig och komma tillbaka ett par dagar senare och inte bara spöa sönder skiten ur samtliga gäster utan även bränna ner baren till grunden. En helt onödig scen, men den är tuff och cool och visar bara hur tuff och cool Sheen är. HAHAHAHAHA! En klassisk "buddy movie" där snutveteranen Eastwood får nykomlingen Sheen på halsen som partner. De jagar en liga som snor bilar, och i jakten är det helt okej att spöa skiten ur folk, skjuta hejvilt och i slutet (OBS OBS OBS NU KOMMER EN SPOILER OM NI INTE SETT FILMEN) så är det helt okej att vara iskall som fan och sätta en kula i pannan på skurken (en regelrätt avrättning faktiskt). Eastwood strör oneliners kring sig, Sheen spänner musklerna och Lara Flynn Boyle får slänga nybryggt kaffe i ansiktet på en skurk. Ett par tuffa bilstunts hinner man med också. Action av den gamla skolan.
/Surskägget
Jag älskade den här när den kom (1990) för då var man i den perfekta åldern för den här typen av actionrulle (16). Då kunde man köpa att Charlie Sheens karaktär gick in på en bar och fick stryk för att tuffa till sig och komma tillbaka ett par dagar senare och inte bara spöa sönder skiten ur samtliga gäster utan även bränna ner baren till grunden. En helt onödig scen, men den är tuff och cool och visar bara hur tuff och cool Sheen är. HAHAHAHAHA! En klassisk "buddy movie" där snutveteranen Eastwood får nykomlingen Sheen på halsen som partner. De jagar en liga som snor bilar, och i jakten är det helt okej att spöa skiten ur folk, skjuta hejvilt och i slutet (OBS OBS OBS NU KOMMER EN SPOILER OM NI INTE SETT FILMEN) så är det helt okej att vara iskall som fan och sätta en kula i pannan på skurken (en regelrätt avrättning faktiskt). Eastwood strör oneliners kring sig, Sheen spänner musklerna och Lara Flynn Boyle får slänga nybryggt kaffe i ansiktet på en skurk. Ett par tuffa bilstunts hinner man med också. Action av den gamla skolan.
/Surskägget
Tightrope
@@@
Jag har flera gånger både hört och läst följande beskrivning av denna Clintanrulle: "Som Dirty Harry utan oneliners". Jag tycker inte det stämmer alls. Visst, Clintan är snut i den här och han är snut i Dirty Harry, men där Harry är rätt bitter, desillusionerad och vrång är Wes Block (Clintans karaktär i denna) en familjefar (visserligen skild) som kämpar för att balansera livet med sina döttrar med livet som snut. För att döva sin ångest över skilsmässan och det faktum att han många gånger p g a jobbet måste lämna sina barn med grannfrun istället för att gå på den där amerikanska fotbollsmatchen springer han på porrklubbar och ligger med horor. Så han är ingen helylle kille, men samtidigt inte alls lika tvär och arg som Harry faktiskt är (speciellt i första filmen). Storyn handlar om jakten på en seriemördare och ju närmare Harry kommer mördaren, desto mer upptäcker han att vissa aspekter av deras liv har små likheter. Som det faktum att de båda gillar lite bondagesex (mördaren mer än Wes Block ska tilläggas). Hyfsat chockerande och utmanande på sin tid. Idag känns hela S/M-grejen väldigt tam så som den presenteras här. Men ändå schysst rulle väl värd att lägga tid på.
/Surskägget
Jag har flera gånger både hört och läst följande beskrivning av denna Clintanrulle: "Som Dirty Harry utan oneliners". Jag tycker inte det stämmer alls. Visst, Clintan är snut i den här och han är snut i Dirty Harry, men där Harry är rätt bitter, desillusionerad och vrång är Wes Block (Clintans karaktär i denna) en familjefar (visserligen skild) som kämpar för att balansera livet med sina döttrar med livet som snut. För att döva sin ångest över skilsmässan och det faktum att han många gånger p g a jobbet måste lämna sina barn med grannfrun istället för att gå på den där amerikanska fotbollsmatchen springer han på porrklubbar och ligger med horor. Så han är ingen helylle kille, men samtidigt inte alls lika tvär och arg som Harry faktiskt är (speciellt i första filmen). Storyn handlar om jakten på en seriemördare och ju närmare Harry kommer mördaren, desto mer upptäcker han att vissa aspekter av deras liv har små likheter. Som det faktum att de båda gillar lite bondagesex (mördaren mer än Wes Block ska tilläggas). Hyfsat chockerande och utmanande på sin tid. Idag känns hela S/M-grejen väldigt tam så som den presenteras här. Men ändå schysst rulle väl värd att lägga tid på.
/Surskägget
Bäste Bond
Nu är omröstningen avgjord och inte helt otippat kammade Roger Moore hem medaljen som bäste Bond. Jag antar att den som röstade på David Niven a) skojade b) faktiskt inte ens sett filmen och c) skojade.
Däremot är jag ändå lite sur över att det inte är Sean Connery som tog hem titeln. Han är originalet och även om filmerna är lite mer föråldrade idag än Moores dito är ju Connery the king of cool. Visst, med Moore kom humorn och glimten i ögat, men Bond ska ju (som nystarten med Craig tydligt visar) vara en kallhjärtad mördare utan pardon.
Samtidigt är ju några av de bästa Bondrullarna de med just Moore så jag ska inte klaga heller egentligen. Men då skulle jag kunna döpa om mig till Gladskägget och det lär ju inte hända.
/Surskägget
Däremot är jag ändå lite sur över att det inte är Sean Connery som tog hem titeln. Han är originalet och även om filmerna är lite mer föråldrade idag än Moores dito är ju Connery the king of cool. Visst, med Moore kom humorn och glimten i ögat, men Bond ska ju (som nystarten med Craig tydligt visar) vara en kallhjärtad mördare utan pardon.
Samtidigt är ju några av de bästa Bondrullarna de med just Moore så jag ska inte klaga heller egentligen. Men då skulle jag kunna döpa om mig till Gladskägget och det lär ju inte hända.
/Surskägget
The Wrestler
@@@@Historien om The Wrestler handlar om den typen av brottning i USA ni vet där mycket var fejk, alla hade balla namn (Randy ”Macho Man” Savage, Ricky ”The Dragon” Steamboat, Jake ”The Snake” Roberts..). Fiktive Randy “The Ram” Robinson var känd och hyllad fribrottare i det glada 80-talets USA. Randys storhetstid är nu över sen länge och han brottas på små arenor för småpengar, minimal publik och hans hälsa vacklar. Han är kär i en strippa på den lokala strippklubben och hoppas på en återförening med sin dotter som han tappat kontakten med. En dag får han chansen till en come back..
Fan va bra det här är. Det skadar ju inte heller att man växte upp med Sky Channel och kollade på Wrestlemania så ögonen blödde. Givetvis trodde man allt var på riktigt. Randy spelas av en helt lysande Mickey Rourke och storyn går hand i hand med Rourkes egna uppgång och fall historia (om man kan sina kändisars liv och leverne) vilket tillför mycket till känslan. En varm, gripande och rolig film med balla wrestlingmatcher om ett exceptionellt människoöde. Regissören Darren Aronofsky (som är förlovad med MEN ska ge FAN i Rachel Weisz!) gör filmen trovärdig genom skönt, snyggt och enkelt berättande. Marisa Tomei är riktigt bra som ”The Ram”s kärleksintresse. Det enda som drar ner filmens äkthet en aning är faktiskt Evan Rachel Wood som spelar Randy Robinsons dotter. Så fort hon är på duken så känns det tyvärr konstlat. En bagatell såväl som litet sidospår men irriterande då helheten för övrigt är klockren. Musiken är fantastisk! Guns N Roses, Accept, Cinderella Quiet Riot m.fl. The Ram gillar ju sin 80’s hårdrock. The Wrestler rullar nu på Stockholms Filmfestival och har premiär inom kort. SE DEN!
/Vrång ”The Annihalator” Mannen
Fan va bra det här är. Det skadar ju inte heller att man växte upp med Sky Channel och kollade på Wrestlemania så ögonen blödde. Givetvis trodde man allt var på riktigt. Randy spelas av en helt lysande Mickey Rourke och storyn går hand i hand med Rourkes egna uppgång och fall historia (om man kan sina kändisars liv och leverne) vilket tillför mycket till känslan. En varm, gripande och rolig film med balla wrestlingmatcher om ett exceptionellt människoöde. Regissören Darren Aronofsky (som är förlovad med MEN ska ge FAN i Rachel Weisz!) gör filmen trovärdig genom skönt, snyggt och enkelt berättande. Marisa Tomei är riktigt bra som ”The Ram”s kärleksintresse. Det enda som drar ner filmens äkthet en aning är faktiskt Evan Rachel Wood som spelar Randy Robinsons dotter. Så fort hon är på duken så känns det tyvärr konstlat. En bagatell såväl som litet sidospår men irriterande då helheten för övrigt är klockren. Musiken är fantastisk! Guns N Roses, Accept, Cinderella Quiet Riot m.fl. The Ram gillar ju sin 80’s hårdrock. The Wrestler rullar nu på Stockholms Filmfestival och har premiär inom kort. SE DEN!
/Vrång ”The Annihalator” Mannen
FEMMORNA vs ETTORNA
På begäran. Här är "femmorna" och "ettorna" som vi ogenerat (och ibland helt jävla galet) delat ut till rullar sedan vi startade filmbloggen. Vem av oss som givit vilket betyg samt recension hittar ni OM NI LÄSER BLOGGEN!
@@@@@
25th Hour
Assault on Precinct 13
Bladerunner (Final Cut)
Bound
Breakfast Club
Brick
Citizen Kane
Cobra
Commando
Dazed & Confused
Die Hard
Dirty Harry
Ed Wood
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Fight Club (Surskägget gav t.o.m @@@@@+)
First Blood
God of War II – Roaring Thunder (som är ett fantasifoster men det är en femma i Vrångmannens värld)
Gudfadern
Gudfadern 2
Hard Boiled
Legends of the fall
Once
Predator
Punch-Drunk Love
Se7en
Shawshank Redemption
Star Wars IV - A New Hope
Star Wars V - The Empire Strikes Back
The Killer
The Last Samurai
The Matrix
The Shining
Top Gun
True Romance
Very Bad Things
Vi hade i alla fall tur med vädret
@
Blood Rayne
Chicago
College (arg Vrångman gav @-)
Deception
Den Engelske patienten
Diary of the dead
Ett hål i mitt hjärta
Exit
Fred Claus
Hell Ride
Living & Dying (recensionen ger ingen som helst ledtråd till vilken film det ens är men en upprörd Surskägget gav den @-)
Mirrors
My Mom’s new boyfriend
National Treasure 2: Book of secrets
PCU
Polisen i plugget
Rush Hour
Shutter
Strange Wilderness
The Happening
The Mummy: Tomb of the dragon emperor
Untraceable
Uwe Boll (sorry men den mannen ÄR en etta)
Zombie Strippers
@@@@@
25th Hour
Assault on Precinct 13
Bladerunner (Final Cut)
Bound
Breakfast Club
Brick
Citizen Kane
Cobra
Commando
Dazed & Confused
Die Hard
Dirty Harry
Ed Wood
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Fight Club (Surskägget gav t.o.m @@@@@+)
First Blood
God of War II – Roaring Thunder (som är ett fantasifoster men det är en femma i Vrångmannens värld)
Gudfadern
Gudfadern 2
Hard Boiled
Legends of the fall
Once
Predator
Punch-Drunk Love
Se7en
Shawshank Redemption
Star Wars IV - A New Hope
Star Wars V - The Empire Strikes Back
The Killer
The Last Samurai
The Matrix
The Shining
Top Gun
True Romance
Very Bad Things
Vi hade i alla fall tur med vädret
@
Blood Rayne
Chicago
College (arg Vrångman gav @-)
Deception
Den Engelske patienten
Diary of the dead
Ett hål i mitt hjärta
Exit
Fred Claus
Hell Ride
Living & Dying (recensionen ger ingen som helst ledtråd till vilken film det ens är men en upprörd Surskägget gav den @-)
Mirrors
My Mom’s new boyfriend
National Treasure 2: Book of secrets
PCU
Polisen i plugget
Rush Hour
Shutter
Strange Wilderness
The Happening
The Mummy: Tomb of the dragon emperor
Untraceable
Uwe Boll (sorry men den mannen ÄR en etta)
Zombie Strippers
Låt den rätte komma in
@@@@Jag ska erkänna att jag var skeptisk till det här. Svensk vampyrfilm är ju inget välbeprövat och framgångsrikt koncept ("Frostbiten" var ett campy men fel försök av genreälskare, "Vampyrer" pinsamt sömnpiller). Låt den rätte komma in är baserad på succéromanen med samma namn av John Ajvide Lindqvist (som skrivit fler romaner med skräckinriktning). Jag har inte läst boken så inga jämförelser där emellan alltså. Filmen utspelar sig i ett snötäckt Blackeberg i början av 80-talet där vi följer snart tonårige Oskar, en mobbad enstöring i skolan som drömmer om att ge igen med råge. En kväll träffar han den till synes 12-åriga flickan Eli i lekparken och de blir vänner. Men Eli är ingen vanlig flicka..
Först och främst så är filmen ingen ren skräckfilm men svävar i den mörka och ofta våldsamma fantasins land. Det är en historia om utanförskap, kärlek, hämnd och hunger. Det här är asbra. Regissören Tomas Alfredson har en uppenbar kärlek till film oavsett genre och bryr sig om detaljer så väl som helheten. Snyggt. En applåd till barnen också som spelar Oskar och Eli. Vart fan hittar dom sådana här begåvningar? Visst finns det småsaker att klaga på (sa Vrångmannen). Ett par av de visuella effekterna övertygar inte och ibland blir musiken lite väl stor och dramatisk på sina ställen där lågmält hade varit att föredra. Petitesser egentligen. En såhär bra film från vårt avlånga land, i synnerhet när man tänker på genren, är vi inte bortskämda med. Absolut årets bästa svenska rulle och förmodligen den bästa på länge. Nu ska jag ge mig på bokjäveln och sen sova med LAMPORNA PÅ!
/Vrångmannen
måndag 17 november 2008
Del 3 - år 1987 till 2006 - The lots of actors years
The Living Daylights (1987)
Betyg: KKKK+
En av de mest underskattade rullarna. Timothy Dalton är grym i sin debut och storyn blandar bra mellan klassisk 007 och lite modernare uppdateringar av formatet. Om en skurk heter Necros ska man se upp.
+ Bra action i den sköna teasern med jeepen, skidjakten och en av seriens allra tuffaste slutfighter ombord på Hercules-planet
- Huvudskurken Joe Don Baker är svag och fighten i hans leksaksmuseum är too much
Licence to Kill (1989)
En av de mest underskattade rullarna. Timothy Dalton är grym i sin debut och storyn blandar bra mellan klassisk 007 och lite modernare uppdateringar av formatet. Om en skurk heter Necros ska man se upp.
+ Bra action i den sköna teasern med jeepen, skidjakten och en av seriens allra tuffaste slutfighter ombord på Hercules-planet
- Huvudskurken Joe Don Baker är svag och fighten i hans leksaksmuseum är too much
Licence to Kill (1989)
Betyg: KKK
En av de mer originella filmerna. Dom ska ha cred för att de försökte skapa något nytt men vi saknar tyvärr något riktigt WOW! Allt lunkar på men utan en riktig twist även om en del skurkar dödas riktigt grymt vilket är skön detalj. Tyvärr Daltons sista film, han skulle kunna lyft rollen ännu ett par snäpp om han fått förnyat förtroende.
+ Scenerna med sjöflygplanet rockar och slutjakten i bergen är schysst
- Ointressanta skurkar och lite tråkiga locations
GoldenEye (1995)
En av de mer originella filmerna. Dom ska ha cred för att de försökte skapa något nytt men vi saknar tyvärr något riktigt WOW! Allt lunkar på men utan en riktig twist även om en del skurkar dödas riktigt grymt vilket är skön detalj. Tyvärr Daltons sista film, han skulle kunna lyft rollen ännu ett par snäpp om han fått förnyat förtroende.
+ Scenerna med sjöflygplanet rockar och slutjakten i bergen är schysst
- Ointressanta skurkar och lite tråkiga locations
GoldenEye (1995)
Betyg: KKK-
Med 007 i det nya millenniet fick teamet lite smått panik för att hitta nya vinklingar på historierna. Då man nu saknade ryska bad guys försökte man här ge allt en lite mer originell twist - det funkar ok och jag verkar vara ensam att inte ranka Goldeneye lika högt som många andra fans. Brosnan debuterar jättebra men annars har filmen inget speciellt. Skurken Onatopp presenteras perfekt då hon går igång på att döda folk men efter det så kan inte manuset hitta en bra plats för henne i helheten.
+ Riktigt bra teaser och en tanksjakt som rockar
- Fult score och Sean Bean hade vi redan här tröttnat på som standardskurk
Tomorrow Never Dies (1997)
Med 007 i det nya millenniet fick teamet lite smått panik för att hitta nya vinklingar på historierna. Då man nu saknade ryska bad guys försökte man här ge allt en lite mer originell twist - det funkar ok och jag verkar vara ensam att inte ranka Goldeneye lika högt som många andra fans. Brosnan debuterar jättebra men annars har filmen inget speciellt. Skurken Onatopp presenteras perfekt då hon går igång på att döda folk men efter det så kan inte manuset hitta en bra plats för henne i helheten.
+ Riktigt bra teaser och en tanksjakt som rockar
- Fult score och Sean Bean hade vi redan här tröttnat på som standardskurk
Tomorrow Never Dies (1997)
Betyg: KKKK-
Charmig och full fart i galoscherna. Har ett jävlar-anamma som annars saknats mycket i senaste rullarna. Lånar friskt av flera andra filmer men det funkar bra då allt känns fräscht uppdaterat till modern tid. Skurken Elliot Carver har en skön plan om att starta WWWIII enbart för att casha in på att sälja nyheter. Den bästa av Brosnan-filmerna.
+ "It´s never over" är allt som Bond ska vara
- Mesiga skurkar och Teri Hatchers roll är helt onödig
The World Is Not Enough (2000)
Charmig och full fart i galoscherna. Har ett jävlar-anamma som annars saknats mycket i senaste rullarna. Lånar friskt av flera andra filmer men det funkar bra då allt känns fräscht uppdaterat till modern tid. Skurken Elliot Carver har en skön plan om att starta WWWIII enbart för att casha in på att sälja nyheter. Den bästa av Brosnan-filmerna.
+ "It´s never over" är allt som Bond ska vara
- Mesiga skurkar och Teri Hatchers roll är helt onödig
The World Is Not Enough (2000)
Betyg: K
En hemsk film och det sämsta kapitlet i hela serien. Här gör man alla fel och det känns som om ingen brytt sig. Tramsig, rörig story där en rad krystade actionscener avlöser varandra och man också ska vara klurig med en twist kring vem som är skurken - nej, det funkar inte. Denise Richards är usel och Robert Carlyle får tampas med en skurkroll som hade kunnat bli en klassiker men här i manuset helt slarvas bort.
+ Det enda riktigt bra är den annorlunda långa teasern vars inledande båtjakt med slipsknuten är jäkligt schysst
- Det mesta, knäppt och konstigt…
Die Another Day (2002)
En hemsk film och det sämsta kapitlet i hela serien. Här gör man alla fel och det känns som om ingen brytt sig. Tramsig, rörig story där en rad krystade actionscener avlöser varandra och man också ska vara klurig med en twist kring vem som är skurken - nej, det funkar inte. Denise Richards är usel och Robert Carlyle får tampas med en skurkroll som hade kunnat bli en klassiker men här i manuset helt slarvas bort.
+ Det enda riktigt bra är den annorlunda långa teasern vars inledande båtjakt med slipsknuten är jäkligt schysst
- Det mesta, knäppt och konstigt…
Die Another Day (2002)
Betyg: KK
Det mesta gick överstyr här, för mycket pengar och för få idéer i en tråkig story där det mesta bara blir rörigt och ointressant. Enda originella är att 007 tas till fånga i flera år (!) i inledningen. Annars har vi sett allt förut och i mycket bättre utförande. Man provar på digitala effekter med dåligt resultat. Och ja, den osynliga bilen är galen…
+ Ispalatset är en schysst lokal. Halle B:s entré…
- För mycket av allt och saknar helt nya idéer. Ointressanta skurkar och fånig Madonna i en biroll.
Casino Royale (2006)
Det mesta gick överstyr här, för mycket pengar och för få idéer i en tråkig story där det mesta bara blir rörigt och ointressant. Enda originella är att 007 tas till fånga i flera år (!) i inledningen. Annars har vi sett allt förut och i mycket bättre utförande. Man provar på digitala effekter med dåligt resultat. Och ja, den osynliga bilen är galen…
+ Ispalatset är en schysst lokal. Halle B:s entré…
- För mycket av allt och saknar helt nya idéer. Ointressanta skurkar och fånig Madonna i en biroll.
Casino Royale (2006)
Betyg: KKKK-
Daniel Craig överraskar stort och serien hittade en riktigt bra nivå som de gärna får hålla kvar med en mörkare, tuffare stil samt en huvudrollskaraktär som får nya sidor. Tyvärr försvinner då också en rad klassiska ingredienser men vi hoppas de kommer återkomma igen i senare filmer. Det här är en prequel till hela filmserien där vi får veta vem Bond är och var han kommer ifrån. Att sen tidslinjen inte alls passar ihop och att han har modernare utrustning här än i filmerna som utspelar sig efter denna är det ingen som ens kommenterar - är det Bond är så är det.
+ Inledande jakten är bland det absolut bästa som gjorts i hela serien.
- Tråkig skurk
Quantum of Solace (2008)
Daniel Craig överraskar stort och serien hittade en riktigt bra nivå som de gärna får hålla kvar med en mörkare, tuffare stil samt en huvudrollskaraktär som får nya sidor. Tyvärr försvinner då också en rad klassiska ingredienser men vi hoppas de kommer återkomma igen i senare filmer. Det här är en prequel till hela filmserien där vi får veta vem Bond är och var han kommer ifrån. Att sen tidslinjen inte alls passar ihop och att han har modernare utrustning här än i filmerna som utspelar sig efter denna är det ingen som ens kommenterar - är det Bond är så är det.
+ Inledande jakten är bland det absolut bästa som gjorts i hela serien.
- Tråkig skurk
Quantum of Solace (2008)
Betyg: KK+
Ska vara andra delen i en trilogi och kanske återupprättas den här på sikt men just nu, nej det här är inget vidare. Seriens överlägset rörigaste story - vem hänger med hur och vad som händer? Och actionscenerna är taffligt genomförda, finns ingen helhet och den skakiga kameran som redigeras frenetiskt ger ingen snygg effekt. Några 007-detaljer är skönt komiska, Craig fortsätter övertyga i rollen och Olga K är trevlig men filmen håller tyvärr inte måttet.
+ Fighten hängande i rep är schysst
- Storyn som spretar åt alla håll, tyckte någon verkligen flygjakten är häftig?
Ska vara andra delen i en trilogi och kanske återupprättas den här på sikt men just nu, nej det här är inget vidare. Seriens överlägset rörigaste story - vem hänger med hur och vad som händer? Och actionscenerna är taffligt genomförda, finns ingen helhet och den skakiga kameran som redigeras frenetiskt ger ingen snygg effekt. Några 007-detaljer är skönt komiska, Craig fortsätter övertyga i rollen och Olga K är trevlig men filmen håller tyvärr inte måttet.
+ Fighten hängande i rep är schysst
- Storyn som spretar åt alla håll, tyckte någon verkligen flygjakten är häftig?
/Kuntza
fredag 14 november 2008
Traitor
@@@
Jag har sagt det förr, jag kommer säga det igen, Don Cheadle är en fantastisk skådis som får alldeles för lite cred. Han börjar ju få mer och mer huvudroller, men fanns det nån rättvisa i världen hade han varit boxofficekille i stil med Edward Norton (som påminner mig lite om Cheadle i sitt sätt att ta sig an roller). Traitor handlar om terrorism och kampen mot den. Vi får en nyanserad bild där vi får lika mycket tid med de "onda" araberna som med de "goda" jänkarna. Cheadle är en före detta marinsoldat som nu verkar jobba med terrorister och hjälper dem att spränga amerikanska ambassader i luften. Guy Pearce är FBI-agenten som är Cheadle på spåret. I första halvan av filmen ligger spänningen mycket i huruvida Cheadle verkligen är terrorist eller inte. I andra halvan handlar det mer om hur Cheadle ska klara av sitt uppdrag att spränga x antal bussar i USA och samtidigt undgå upptäckt (men upptäckt från vem? FBI eller sina terroristkollegor? vaaaa, är han eller är han inte en förrädare...vaaaaa?).
Cheadle är som vanligt magnifik i sin rollprestation. Han visar karaktärens alla känslor på ett väldigt naturligt sätt som är få skådisar förunnat. Pearce är lite sådär träig som han brukar vara utan att vare sig störa eller tillföra. Filmen i sig rullar på i maklig takt och avslöjar kanske lite väl tidigt på vilket ben Cheadle står. Slutsats: en schysst rulle som kanske saknar det lilla sista extra för att lyfta upp den till en fyra, men som är väl värd att se.
/Surskägget
Jag har sagt det förr, jag kommer säga det igen, Don Cheadle är en fantastisk skådis som får alldeles för lite cred. Han börjar ju få mer och mer huvudroller, men fanns det nån rättvisa i världen hade han varit boxofficekille i stil med Edward Norton (som påminner mig lite om Cheadle i sitt sätt att ta sig an roller). Traitor handlar om terrorism och kampen mot den. Vi får en nyanserad bild där vi får lika mycket tid med de "onda" araberna som med de "goda" jänkarna. Cheadle är en före detta marinsoldat som nu verkar jobba med terrorister och hjälper dem att spränga amerikanska ambassader i luften. Guy Pearce är FBI-agenten som är Cheadle på spåret. I första halvan av filmen ligger spänningen mycket i huruvida Cheadle verkligen är terrorist eller inte. I andra halvan handlar det mer om hur Cheadle ska klara av sitt uppdrag att spränga x antal bussar i USA och samtidigt undgå upptäckt (men upptäckt från vem? FBI eller sina terroristkollegor? vaaaa, är han eller är han inte en förrädare...vaaaaa?).
Cheadle är som vanligt magnifik i sin rollprestation. Han visar karaktärens alla känslor på ett väldigt naturligt sätt som är få skådisar förunnat. Pearce är lite sådär träig som han brukar vara utan att vare sig störa eller tillföra. Filmen i sig rullar på i maklig takt och avslöjar kanske lite väl tidigt på vilket ben Cheadle står. Slutsats: en schysst rulle som kanske saknar det lilla sista extra för att lyfta upp den till en fyra, men som är väl värd att se.
/Surskägget
onsdag 12 november 2008
Pineapple Express
@@
Seth Rogen har klivit fram från småroller till en charmig komiker i rullar som Knocked Up och Superbad (ser även fram emot Zack & Miri Make A Porno gjord av KUNGEN Kevin Smith). Judd Apatow producerar väl mer eller mindre allt som är roligt nuförtiden. Jag tycker båda dessa herrar har grymt skön stil och levererar humor jag gillar som fan. På papper borde jag därför gilla den här rullen om två stonerkillar som inte kan göra många rätt (ska tilläggas att jag gillar mina stonerrullar á la Kevin Smith, Cheech & Chong etc). Meeeeeeen det här lyfter aldrig riktigt. Många scener bara rullar på utan slut och man undrar lite hur de tänkt i klipprummet. Less is more people! Visst finns det några riktiga höjdarscener (Ed Begley som arg pappa! HAHAHHAHAHAHHAHAHA!) och storyn i det stora hela är kul, men klipp ner skiten med åtminstone 25 minuter så det blir lite bättre flyt och därmed roligare när man får bort massa dödtid så kan det här bli riktigt bra. Som det är nu är det sisådär. Okej, men knappt.
Vrångmannen tyckte såhär.
/Surskägget
Seth Rogen har klivit fram från småroller till en charmig komiker i rullar som Knocked Up och Superbad (ser även fram emot Zack & Miri Make A Porno gjord av KUNGEN Kevin Smith). Judd Apatow producerar väl mer eller mindre allt som är roligt nuförtiden. Jag tycker båda dessa herrar har grymt skön stil och levererar humor jag gillar som fan. På papper borde jag därför gilla den här rullen om två stonerkillar som inte kan göra många rätt (ska tilläggas att jag gillar mina stonerrullar á la Kevin Smith, Cheech & Chong etc). Meeeeeeen det här lyfter aldrig riktigt. Många scener bara rullar på utan slut och man undrar lite hur de tänkt i klipprummet. Less is more people! Visst finns det några riktiga höjdarscener (Ed Begley som arg pappa! HAHAHHAHAHAHHAHAHA!) och storyn i det stora hela är kul, men klipp ner skiten med åtminstone 25 minuter så det blir lite bättre flyt och därmed roligare när man får bort massa dödtid så kan det här bli riktigt bra. Som det är nu är det sisådär. Okej, men knappt.
Vrångmannen tyckte såhär.
/Surskägget
tisdag 11 november 2008
Burn after reading
@@@
Det gör ont i mig. Bröderna Coen. Mästarna. Jag vet att den här har blivit hyllad genom taken och jag säger inte att den är dålig. Tvärtom är den här svarta komedin bitvis skitkul med A-skådisar på topp (George Clooney, Brad Pitt, Frances McDormand, John Malkovich) i varenda scen. Förväxlingar, förvirring, utpressning och våld i salig blandning. Det som stör mig är att filmen är på tok FÖR KORT! Jag blir vansinnig. Har ni någonsin hört en låt som ni tycker är så jävla bra och precis när ni tycker den är som bäst så tar den slut? Så känns det här. Filmen har ju ändå lika mycket att säga som Big Lebowski så varför göra den så kort? Varför inte låta oss njuta av spektaklet ordentligt. Känns som om Bröderna Coen gör det för att jävlas rent ut sagt. Därför får filmen en trea av mig, för att jävlas (inget skitbetyg, inget mästerverk).
Nu sitter dom nog där i sina miljonvillor på andra sidan jordklotet och gråter för att jag, vrångmannen gav dom en trea. Kanske lugnar jag ner mig, ser om rullen och ger den fyran den förtjänar en dag men jag är för arg för det just nu. Och för vrång.
/Vrångmannen
Det gör ont i mig. Bröderna Coen. Mästarna. Jag vet att den här har blivit hyllad genom taken och jag säger inte att den är dålig. Tvärtom är den här svarta komedin bitvis skitkul med A-skådisar på topp (George Clooney, Brad Pitt, Frances McDormand, John Malkovich) i varenda scen. Förväxlingar, förvirring, utpressning och våld i salig blandning. Det som stör mig är att filmen är på tok FÖR KORT! Jag blir vansinnig. Har ni någonsin hört en låt som ni tycker är så jävla bra och precis när ni tycker den är som bäst så tar den slut? Så känns det här. Filmen har ju ändå lika mycket att säga som Big Lebowski så varför göra den så kort? Varför inte låta oss njuta av spektaklet ordentligt. Känns som om Bröderna Coen gör det för att jävlas rent ut sagt. Därför får filmen en trea av mig, för att jävlas (inget skitbetyg, inget mästerverk).
Nu sitter dom nog där i sina miljonvillor på andra sidan jordklotet och gråter för att jag, vrångmannen gav dom en trea. Kanske lugnar jag ner mig, ser om rullen och ger den fyran den förtjänar en dag men jag är för arg för det just nu. Och för vrång.
/Vrångmannen
All the boys love Mandy Lane
@@
Indie-Slasher. Mandy Lane är en söt tjej i high school som alla killar vill ha. Hon är oskuld och verkar inte intresserad av någon men är vän med många. Kompisgänget övertalar henne att haka på ut till en ranch över helgen och plötsligt börjar folk försvinna till höger och vänster, yada yada yada. The usual. Rätt snygg rulle som tar sin tid innan det börjar likna klassisk slasher. ”Mandy Lane” har en lite annorlunda vinkling av den klassiska skräckstoryn ändå och bitvis skön stämning men i slutändan känns det lite tamt och innehållslöst. Jag kanske är för gammal för den här skiten eller så har jag sett på tok för många.
/Vrångmannen
Indie-Slasher. Mandy Lane är en söt tjej i high school som alla killar vill ha. Hon är oskuld och verkar inte intresserad av någon men är vän med många. Kompisgänget övertalar henne att haka på ut till en ranch över helgen och plötsligt börjar folk försvinna till höger och vänster, yada yada yada. The usual. Rätt snygg rulle som tar sin tid innan det börjar likna klassisk slasher. ”Mandy Lane” har en lite annorlunda vinkling av den klassiska skräckstoryn ändå och bitvis skön stämning men i slutändan känns det lite tamt och innehållslöst. Jag kanske är för gammal för den här skiten eller så har jag sett på tok för många.
/Vrångmannen
Quantum of solace
@@@-Gillar ju Daniel Craig som Bond men där Casino Royale verkade ha de flesta rätt så känns det ofta som om Quantum of solace gör raka motsatsen. Behöver inte gå in på detaljer i handlingen men den drar igång direkt där Casino Royale slutade med en biljakt som skulle kunna vara fantastisk om det inte vore för att skakiga närbilder och för snabbt klippt action (!) mest förvirrar och tar bort det balla helhetsintrycket. Denna Bond lider ofta av detta. ”Bourne” action som gått för långt helt enkelt. Har man inte sett Casino Royale på länge eller alls så har man också lite problem att få ihop det storymässigt och en bra Bondskurk kastas nästan helt bort. Tack ock lov finns mycket av humorn och charmen kvar någonstans men en klar besvikelse för många Bondfans tror jag (eller vad säger du Kuntza?)
/Vrångmannen
måndag 10 november 2008
Fred Claus
@
Såg en trailer på den här rullen för ett år sen. Vince Vaughn och Paul Giamatti i en komedi där Vaughn är jultomtens äldre och desillusionerade bror. Kändes helt okej och med tanke på den våg Vaughn red på just då (Dodgeball, Wedding Crashers) trodde jag den här kunde bli riktigt bra. Lite som Elf med Will Ferrell fast med Vaughns superpratiga, nonchalanta stil. Sen hände...ingenting. Filmen försvann totalt från radarn. Det var till och med så att jag glömt att den existerade innan jag råkade stöta på den av misstag. Efter att ha sett den kan jag förstå varför. Jag gillar Vaughn och ville verkligen att det här skulle vara kul, men tyvärr, det är ett rejält magplask. Visst, det är en julfilm så lite får man köpa att det är puttenuttigt och familjeinriktat, men med skådisar som Kevin Spacey, Paul Giamatti, Miranda Richardson, Kathy Bates och Rachel Weisz har man ändå rätt att förvänta sig mer än att se alla vara där för lönechecken i slutet av dagen. I vissa scener blir t o m Vaughn en parodi på sig själv där han babblar på med sina halvcyniska oneliners. Undvik!
/Surskägget
Såg en trailer på den här rullen för ett år sen. Vince Vaughn och Paul Giamatti i en komedi där Vaughn är jultomtens äldre och desillusionerade bror. Kändes helt okej och med tanke på den våg Vaughn red på just då (Dodgeball, Wedding Crashers) trodde jag den här kunde bli riktigt bra. Lite som Elf med Will Ferrell fast med Vaughns superpratiga, nonchalanta stil. Sen hände...ingenting. Filmen försvann totalt från radarn. Det var till och med så att jag glömt att den existerade innan jag råkade stöta på den av misstag. Efter att ha sett den kan jag förstå varför. Jag gillar Vaughn och ville verkligen att det här skulle vara kul, men tyvärr, det är ett rejält magplask. Visst, det är en julfilm så lite får man köpa att det är puttenuttigt och familjeinriktat, men med skådisar som Kevin Spacey, Paul Giamatti, Miranda Richardson, Kathy Bates och Rachel Weisz har man ändå rätt att förvänta sig mer än att se alla vara där för lönechecken i slutet av dagen. I vissa scener blir t o m Vaughn en parodi på sig själv där han babblar på med sina halvcyniska oneliners. Undvik!
/Surskägget
Taken
@@@
Nej det är inte teveserien proddat av Spielberg utan en actionrulle med manus av Luc Besson med Liam Neeson i huvudrollen. Neeson är en gammal CIA-agent (eller liknande det framkommer faktiskt inte helt hundra) som är grym på att döda människor med sina bara händer. Hans 17-åriga dotter blir kidnappad i Paris av en traffickingliga som säljer vidare unga tjejer som slavar till alla möjliga delar av världen. Neeson åker över till Paris och så kan blodbadet börja när han letar efter sin dotter.
Det här är en standardaction som ändå höjer sig snäppet över nivån standardaction. Neeson är faktiskt trovärdig som livsfarlig mördaragent (vilket jag inte trodde) och ger dessutom filmen ett lyft rent skådespelarmässigt jämfört med om det varit t ex van Damme i huvudrollen. Storyn är visserligen basic men aktuell och actionsekvenserna påminner mycket om Bournefilmerna. Som actionrulle räknat bjuder den på mer än bara lite pangpang, även om den inte gräver sig alltför djupt ner i ett socialt patos som kanske kan göra sig lämpligare i en dramafilm. En riktig one-man-army-rulle väl värd att se.
/Surskägget
@@@+
Som Surskägget skrev så är Taken en klart sevärd actionrulle med lite extra stjärtspark. Mycket överraskande att se Liam Neeson bryta nackar och ta namn för att finna sin kidnappade dotter. Sådär skönt våldsamt är det också. Man skjuter gärna någon många ggr på skeva ställen där det gör ont. Taken är lite lagom överdriven så att man precis ändå ska känna att det kanske kan hända i verkligheten. Jag ploppar på ett plus på betyget faktiskt för jag tyckte det här var spännande och mysigt. Klyschigt javisst och rullen visar kanske inte upp Paris bästa sidor men det är kul att höja på ögonbrynen ibland åt sånt man trodde skulle vara en dussinrulle. Seagal, Norris, Stallone, Schwarzenegger, Bronson, Eastwood och nu Neeson! Hur otippat coolt är inte det egentligen?
Bon chance!
/Vrångmannen
Nej det är inte teveserien proddat av Spielberg utan en actionrulle med manus av Luc Besson med Liam Neeson i huvudrollen. Neeson är en gammal CIA-agent (eller liknande det framkommer faktiskt inte helt hundra) som är grym på att döda människor med sina bara händer. Hans 17-åriga dotter blir kidnappad i Paris av en traffickingliga som säljer vidare unga tjejer som slavar till alla möjliga delar av världen. Neeson åker över till Paris och så kan blodbadet börja när han letar efter sin dotter.
Det här är en standardaction som ändå höjer sig snäppet över nivån standardaction. Neeson är faktiskt trovärdig som livsfarlig mördaragent (vilket jag inte trodde) och ger dessutom filmen ett lyft rent skådespelarmässigt jämfört med om det varit t ex van Damme i huvudrollen. Storyn är visserligen basic men aktuell och actionsekvenserna påminner mycket om Bournefilmerna. Som actionrulle räknat bjuder den på mer än bara lite pangpang, även om den inte gräver sig alltför djupt ner i ett socialt patos som kanske kan göra sig lämpligare i en dramafilm. En riktig one-man-army-rulle väl värd att se.
/Surskägget
@@@+
Som Surskägget skrev så är Taken en klart sevärd actionrulle med lite extra stjärtspark. Mycket överraskande att se Liam Neeson bryta nackar och ta namn för att finna sin kidnappade dotter. Sådär skönt våldsamt är det också. Man skjuter gärna någon många ggr på skeva ställen där det gör ont. Taken är lite lagom överdriven så att man precis ändå ska känna att det kanske kan hända i verkligheten. Jag ploppar på ett plus på betyget faktiskt för jag tyckte det här var spännande och mysigt. Klyschigt javisst och rullen visar kanske inte upp Paris bästa sidor men det är kul att höja på ögonbrynen ibland åt sånt man trodde skulle vara en dussinrulle. Seagal, Norris, Stallone, Schwarzenegger, Bronson, Eastwood och nu Neeson! Hur otippat coolt är inte det egentligen?
Bon chance!
/Vrångmannen
söndag 9 november 2008
Rush Hour
@
Att det här har blivit en av världens mest inkomstbringande filmsuccéer med två uppföljare är för mig en stor gåta. Jag såg den när den gick på bio way back when och mindes den knappt. När jag för ett tag sen fick den av Vrångmannen på dvd tänkte jag, okej, jag ger den en chans till. Men det blev inte bättre andra gången heller, snarare sämre. Chris Tucker är och förblir en gapig, skrikig och trist efterapning av Eddie Murphy när Murphy var som bäst. Jackie Chan börjar bli gammal och pallar inte att göra de där riktigt extraordinära stuntsen han är känd för. Tillsammans är de tämligen bleka och kan inte lyfta den här sörjan från den smuts den härstammar från. Det finns mängder med bra filmer i den här genren (Snuten I Hollywood, Dödligt Vapen, The Rookie) men Rush Hour tillhör bottenskiktet. Tvingas jag genomlida Chris Tuckers gnälliga pipröst en gång till åker jag fan över till USA och slår ihjäl honom. Blä!
/Surskägget
Att det här har blivit en av världens mest inkomstbringande filmsuccéer med två uppföljare är för mig en stor gåta. Jag såg den när den gick på bio way back when och mindes den knappt. När jag för ett tag sen fick den av Vrångmannen på dvd tänkte jag, okej, jag ger den en chans till. Men det blev inte bättre andra gången heller, snarare sämre. Chris Tucker är och förblir en gapig, skrikig och trist efterapning av Eddie Murphy när Murphy var som bäst. Jackie Chan börjar bli gammal och pallar inte att göra de där riktigt extraordinära stuntsen han är känd för. Tillsammans är de tämligen bleka och kan inte lyfta den här sörjan från den smuts den härstammar från. Det finns mängder med bra filmer i den här genren (Snuten I Hollywood, Dödligt Vapen, The Rookie) men Rush Hour tillhör bottenskiktet. Tvingas jag genomlida Chris Tuckers gnälliga pipröst en gång till åker jag fan över till USA och slår ihjäl honom. Blä!
/Surskägget
Hellboy 2: The Golden Army
@@@
Jag är ett stort fan av Mike Mignolas fantastiskt vackra, spännande och smarta serier om Hellboy. Därför var jag spänd av förväntan när första Hellboyfilmen kom för ett par år sedan. Och blev ungefär lika besviken som jag varit förväntansfull. Filmen kändes blek och tam i jämförelse med seriealbumen och skulle du så hota att döda mig skulle jag inte kunna återberätta handlingen i filmen eller ens en minnesvärd scen. Förväntningarna på tvåan var därför noll. Och till min förvåning levererar plötsligt uppföljaren precis det som ettan borde varit. Okej, det är fortfarande långt kvar till seriealbumens genialitet, men nu är man helt klart på rätt spår. Det är snyggt, spektakulärt och fartfyllt hela vägen men en för genre ganska okej story som i korthet går ut på att bitter alv vill återuppväcka den gamla "gyllene armén" bestående av en sorts oförstörbara robotar för att på så vis utrota mänskligheten. I hans väg står hans tvillingsyster och så Hellboy och kompani förstås. Sen är det mest pang på i en starkt datorgenererad visuellt vacker värld. Popcornunderhållning för stunden som funkar klockrent en fredagkväll.
Vrångmannen skrev nåt liknande här.
/Surskägget
Jag är ett stort fan av Mike Mignolas fantastiskt vackra, spännande och smarta serier om Hellboy. Därför var jag spänd av förväntan när första Hellboyfilmen kom för ett par år sedan. Och blev ungefär lika besviken som jag varit förväntansfull. Filmen kändes blek och tam i jämförelse med seriealbumen och skulle du så hota att döda mig skulle jag inte kunna återberätta handlingen i filmen eller ens en minnesvärd scen. Förväntningarna på tvåan var därför noll. Och till min förvåning levererar plötsligt uppföljaren precis det som ettan borde varit. Okej, det är fortfarande långt kvar till seriealbumens genialitet, men nu är man helt klart på rätt spår. Det är snyggt, spektakulärt och fartfyllt hela vägen men en för genre ganska okej story som i korthet går ut på att bitter alv vill återuppväcka den gamla "gyllene armén" bestående av en sorts oförstörbara robotar för att på så vis utrota mänskligheten. I hans väg står hans tvillingsyster och så Hellboy och kompani förstås. Sen är det mest pang på i en starkt datorgenererad visuellt vacker värld. Popcornunderhållning för stunden som funkar klockrent en fredagkväll.
Vrångmannen skrev nåt liknande här.
/Surskägget
Futurama: Bender's Game
@@@@
Futurama är ju teveserien som tyvärr aldrig gick mer än fyra säsonger, men som bjussat på några av de roligaste stunderna någonsin på teve. Tack och lov gav herr Matt "Simpsons" Groening inte upp utan har nu istället gjort om Futurama till långfilmsformat som släpps direkt på dvd. Första filmen var riktigt bra, den andra var okej, och nu kommer så nummer tre i serien. Den börjar hyfsat. En stadig trea utan större överraskningar men med Futuramahjärtat på rätt ställe. Vi får det vill förväntar oss och det vi vill ha. Storymässigt handlar det främst om Bender som börjar spela rollspel trots att han inte har fantasi. När han väl lyckas få till fantasin i sitt robotskal händer det grejer och våra hjältar hamnar i en parallell fantasydimension. Och det är nu sista halvtimmen som Futuramagänget verkligen drar i högsta växeln och visar varför de är roligast. Främst är det självklart Sagan Om Ringenfilmerna som parodieras men även fantasygenren överlag. Och det är sjukt kul. Dumt, plumpt och roligt roligt roligt. Hade hela filmen hållt samma klass som sista halvtimmen hade det här varit ett mästerverk i genren och en framtida klassiker, nu lyckas sista halvtimmen göra mig på så bra humör att betyget höjs upp från tre till fyra.
/Surskägget
@@@
Jag är inte lika imponerad som Surskägget, å andra sidan gillar jag det här och sista halvtimmen ÄR fantastisk. Inget slår serien dock men eftersom den är nerlagd så får man väl nöja sig med de långfilmslånga avsnitten som bjuds och det är väl kanske inte så tokigt.
/Vrångmannen
Futurama är ju teveserien som tyvärr aldrig gick mer än fyra säsonger, men som bjussat på några av de roligaste stunderna någonsin på teve. Tack och lov gav herr Matt "Simpsons" Groening inte upp utan har nu istället gjort om Futurama till långfilmsformat som släpps direkt på dvd. Första filmen var riktigt bra, den andra var okej, och nu kommer så nummer tre i serien. Den börjar hyfsat. En stadig trea utan större överraskningar men med Futuramahjärtat på rätt ställe. Vi får det vill förväntar oss och det vi vill ha. Storymässigt handlar det främst om Bender som börjar spela rollspel trots att han inte har fantasi. När han väl lyckas få till fantasin i sitt robotskal händer det grejer och våra hjältar hamnar i en parallell fantasydimension. Och det är nu sista halvtimmen som Futuramagänget verkligen drar i högsta växeln och visar varför de är roligast. Främst är det självklart Sagan Om Ringenfilmerna som parodieras men även fantasygenren överlag. Och det är sjukt kul. Dumt, plumpt och roligt roligt roligt. Hade hela filmen hållt samma klass som sista halvtimmen hade det här varit ett mästerverk i genren och en framtida klassiker, nu lyckas sista halvtimmen göra mig på så bra humör att betyget höjs upp från tre till fyra.
/Surskägget
@@@
Jag är inte lika imponerad som Surskägget, å andra sidan gillar jag det här och sista halvtimmen ÄR fantastisk. Inget slår serien dock men eftersom den är nerlagd så får man väl nöja sig med de långfilmslånga avsnitten som bjuds och det är väl kanske inte så tokigt.
/Vrångmannen
onsdag 5 november 2008
Step Brothers
@@@@
Will Ferrell och John C Reilly gjorde succé som radarpar i Talladega Nights, och självklart var det bara en tidsfråga innan de slog sina påsar ihop och gjorde om bedriften. Som vanligt när man gör om en grej kan man ta ut svängarna betydligt mer (även om detta förstås inte är en uppföljare till Talladega så är det ändå mer eller mindre samma team inblandat). Ni kan storyn vid det här laget, men en snabb version för de av er som bott i en grotta ett tag. Ferrell och Reilly är två losers som fortfarande bor hemma hos mamma respektive pappa. Deras föräldrar träffas och gifter sig vilket leder till att Ferrell och Reilly tvingas leva under samma tak. Låt kriget börja.
Att Ferrell och Reilly lyckas gestalta dessa herrar som två tolvåriga tjuriga grabbar och komma undan med det säger en hel del om den komiska talang vi har att göra med här (Ferrell gör verkligen allt av sin enastående talang att se helt tom ut, det är nästan skrämmande på sina ställen). Det ena lysande skämtet avlöser det andra, och birollerna är minst lika magiskt bra som huvudrollerna. Bäst är Kathryn Hahn som spelar Ferrells brors fru som är heeeeeeeeeeelt bindgalen och så Adam Scott som spelar Ferrells brorsa som är såååååååååååå dryg och jävlig hahahahahhahahahahaha!
Läs Vrångmannens hylling här.
/Surskägget
Will Ferrell och John C Reilly gjorde succé som radarpar i Talladega Nights, och självklart var det bara en tidsfråga innan de slog sina påsar ihop och gjorde om bedriften. Som vanligt när man gör om en grej kan man ta ut svängarna betydligt mer (även om detta förstås inte är en uppföljare till Talladega så är det ändå mer eller mindre samma team inblandat). Ni kan storyn vid det här laget, men en snabb version för de av er som bott i en grotta ett tag. Ferrell och Reilly är två losers som fortfarande bor hemma hos mamma respektive pappa. Deras föräldrar träffas och gifter sig vilket leder till att Ferrell och Reilly tvingas leva under samma tak. Låt kriget börja.
Att Ferrell och Reilly lyckas gestalta dessa herrar som två tolvåriga tjuriga grabbar och komma undan med det säger en hel del om den komiska talang vi har att göra med här (Ferrell gör verkligen allt av sin enastående talang att se helt tom ut, det är nästan skrämmande på sina ställen). Det ena lysande skämtet avlöser det andra, och birollerna är minst lika magiskt bra som huvudrollerna. Bäst är Kathryn Hahn som spelar Ferrells brors fru som är heeeeeeeeeeelt bindgalen och så Adam Scott som spelar Ferrells brorsa som är såååååååååååå dryg och jävlig hahahahahhahahahahaha!
Läs Vrångmannens hylling här.
/Surskägget
Hell Ride
@
Quentin Tarantino har fått en hel del efterapare. Inte så konstigt med tanke hur populära hans filmer är och vilken skönt galet geni han är när det kommer till dialog, handling och presentation. En av dessa lärjungar är Larry Bishop, en när det kommer till kritan ganska talanglös lirare som av nån anledning fått Tarantino att producera sin lilla bikerrulle. Jag var på vippen att ge den här rullen en tvåa för det finns vissa bitar i den som är rätt så schyssta (lite tuttar, lite slagsmål, lite sköna skådisar) men ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag att nej, som helhet är det här bedrövligt och då ska ettan fram. Handlingen, som egentligen är väldigt straight forward, känns otroligt rörig bara för att Bishop väljer att göra en Tarantino och korsklippa fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid tills man inte vet vad som är vad längre. Görs det med finess är det alltid snyggt, görs det som här är det bara slöseri med tid.
/Surskägget
@
Visst är det här en etta. Bedrövligt. Tarantino får skärpa sig och skaffa glasögon. For fuck sake! (dot-blogspot-dot-com)
/Vrångmannen
Quentin Tarantino har fått en hel del efterapare. Inte så konstigt med tanke hur populära hans filmer är och vilken skönt galet geni han är när det kommer till dialog, handling och presentation. En av dessa lärjungar är Larry Bishop, en när det kommer till kritan ganska talanglös lirare som av nån anledning fått Tarantino att producera sin lilla bikerrulle. Jag var på vippen att ge den här rullen en tvåa för det finns vissa bitar i den som är rätt så schyssta (lite tuttar, lite slagsmål, lite sköna skådisar) men ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag att nej, som helhet är det här bedrövligt och då ska ettan fram. Handlingen, som egentligen är väldigt straight forward, känns otroligt rörig bara för att Bishop väljer att göra en Tarantino och korsklippa fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid tills man inte vet vad som är vad längre. Görs det med finess är det alltid snyggt, görs det som här är det bara slöseri med tid.
/Surskägget
@
Visst är det här en etta. Bedrövligt. Tarantino får skärpa sig och skaffa glasögon. For fuck sake! (dot-blogspot-dot-com)
/Vrångmannen
måndag 3 november 2008
Del 2 - år 1973 till 1985 - The Roger Moore years
Live and Let Die (1973)Betyg: KKKK
Definitivt en av de bättre filmerna med mycket locations, bra skurkar, bra planer och bra tempo. Roger Moore gör jättebra debut och det funkar t o m att filmen flirtar med dåtidens populära blaxploitation-rullar.
En av seriens tuffaste scener där alla henchmen som ska jaga Bond i träsket får en hård order av sin chef: "the man who catches Bond lives!". Det är en hård dag på jobbet det.
+ Bra action i bilar, på tåg och på båtar. Bra skurkar men stackars Kananga - ingen är väl värd att dö på det här sättet…
- Det blir bitvis lite väl mycket voodoo och kortlekar med spådomar
The man with the golden gun (1974)
Betyg: KKK-
Jag har aldrig gillat när de plockar in kändisar i skurkrollerna - här steltråkiga Christopher Lee som ska vara tuff assassin men inte funkar alls. Filmen är rörig och hittar aldrig något riktigt flyt, flera bra idéer lyfter aldrig. Det klassiska bilstuntet som hoppsnurrar över bron är förstås skitcoolt men förstörs av regissörens vision om att vara Åsa-Nisse varpå man lägger in ett "lustigt" flöjtljud som visslar till under stuntet. Idioter.
+ Idén med en mördare som endast använder en kula är cool
- Rörig story, slutstriden är inte spännande på nåt vis, Britt Ekland har en extra jobbig roll och de borde gjort mer av Nick Nack
The Spy Who Loved Me (1977)
Betyg: KKKKK
Den allra bästa. Här är precis allt perfekt. Man vill nästan att alla filmer ska kopiera just den här mallen för att fortsätta vara schysst coola hela tiden. Dom har iof försökt göra just det men har aldrig varit så lyckat som här. Som taglinen sade "It´s the biggest, it´s the best, it´s Bond. And b-e-y-o-n-d!"
+ Jaws!, Stromberg och hans plan, den bilen, helikopterjakten (troligen nr 1 i hela serien), scoret, titellåten - ja nästan allt
- Barbara Bach som ju iof ser rysk ut men alldeles för ugly för det här jobbet.
Moonraker (1979)
Betyg: KKK
Löjlig, fånig och uppblåst bortom alla proportioner men trots sitt galna infall att rida på Star Wars-vågen så är den här knäppa leksaksfilmen nånstans ändå ok. Ingen annan film är så här utflippad, har så många krystade actionsscener och galna idéer. Hela röran håller ändå högt tempo och har en fantastisk plan där skurken vill utrota hela mänskligheten och starta en ny, superras ute i rymden - det slår Jönssonligans "planer" det. :
+ Bra teaser, många locations och Hugo Drax perfekt bov som också får ett schysst avslut…
- En del fåniga actionscener och Jaws ska inte vara en fjolla…
For Your Eyes Only (1981)
Betyg: KKKK+
Efter Moonrakers lekstuga så tog man ner allt ner på jorden igen. En stabil agentthriller som är mycket sevärd och där det mesta levererar på bra nivå. Precis lagom av allt och är välproducerad som håller väl än i dag. Ok story och välfyllt med skön action om än med en del ganska krystade scener (varför hyra några hockeyspelare som ska ta 007 i en isrink?).
+ Rolig teaser, skönt agentig story, titellåten och originell action med bilar, båtar, helikopter motorcyklar i en bob-bana (!) med mera.
- Skridsko-Bibi är som Jar-Jar Binks för 007 och vem är rädd för Kristatos?
Octopussy (1983)
Betyg: KKKK+
Indien och cirkus är schyssta locations och här finns många bra idéer i ett utförande som aldrig går över styr. En av de bättre filmerna, mycket tack vare att manuset nu faktiskt är lite originellt och ger skön agentig touch till en historia med ett bra flyt. Maud Adams är också klassig Bond-brud.
+ Tågjakten är bland det bästa i hela serien, fantastisk mix av skurkar - Gobinda som krossar tärningar i näven, knivkastande tvillingar med namnen Mischa och Grischa och assassins med cirkelsågar - allt detta i samma film!
- Octopussys privata armé är löjlig.
A View to a Kill (1985)
Betyg: KKKK+
En film många verkar hata men som jag själv anser vara mycket underskattad. Ok att Roger M är på tok för skröplig men filmen har mycket som rockar. Många bra actionscener och schyssta locations. En skön mix av alla andra Bond-filmer samlade i en med några extra twister.
+ Max Zorin är GALEN och OND (plus har världens tuffaste skurknamn samt en plan som heter Grand Slam!). Duran Duran gör en av de bästa låtarna och bra action med biljakt, zeppelinare, hästar, brandbilar mm...
- Roger Moore är för gammal och här Tanya Roberts är ointressant. De borde också gjort mer av MayDay.
/Kuntza
Scarlett
Jaha, de flesta tjejer skulle välja Scarlett Johansson för en oförglömlig kväll i sänghalmen. Kan inte annat än hålla med. Och på tal om Scarlett vill jag bara lyfta fram en lite bortglömd pärla hon var med i precis innan karriären fick det där riktiga genombrottet. Det är en film som tyvärr är lite bespottad och missförstådd men som är lysande. Dessutom visar Scarlett i den här att hon lätt skulle kunna bli en cool actionhjältinna. Det jag pratar om är naturligtvis Eight Legged Freaks (@@@@) med bl a David Arquette, Kari Wuhrer och så oförglömliga Scarlett förstås. Det är en perfekt blandning av 50-talsmonsterfilm, humor och action. Den är inte tänkt att lösa världsfreden eller nåt sånt, men som 90 minuters underhållning är den perfekt. Se eller se om!
/Surskägget
/Surskägget
lördag 1 november 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)