The Firm

@@@

Skildring av det tidiga 80-talets England i allmänhet och brittiska fotbollshuliganer i synnerhet. Vi får träffa Dominic, en grabb i sena tonåren. Han bor fortfarande hemma och jobbar tillsammans med sin farsa som byggjobbare. Dominic är trött på sitt liv, på sina polare och på föräldrarna. Han vill hitta sin egen nisch i livet men trampar vatten. Tills han kommer i kontakt med Bex, en trettio-nånting framgångsrik kille som bara råkar vara ledare för det lokala huligangänget, eller firman. Dominic dras in i denna värld och känner att han har hittat rätt. Snart nog urartar det dock och Dominic inser att allt inte är guld och gröna skogar när man hänger med folk som mest umgås för att våldet för dem samman. Regissören Nick Love har verkligen lyckats fånga känslan och tidsandan av det tidiga 80-talets England. Kläderna, frisyrerna och musiken sitter klockrent. Snacket och slangen känns realistisk precis som skådisarnas insatser. Och det är framförallt här filmen lyfter. Storyn i sig är gammal och enligt mall 1A. Men skådisarna lyckas skapa karaktärer som känns trovärdiga och som vi investerar i och bryr oss om. Ingen superstor film på nåt sätt men trevlig och underhållande för stunden.
/Surskägget

Monster Brawl

@
Redan när jag hittade den här på Ginza för fem spänn visste jag att det skulle vara en dålig film. Men fem spänn är så nära gratis man kan komma och ibland kan en sån här dum och dålig film trots allt vara sjukt underhållande om den görs på rätt sätt. Om inte annat tänkte jag att det skulle vara kul att se lite gamla favoritmonster som Frankenstein, Varulven, Dracula (fast pga copyright Vampire Lady) och Mumien spöa skiten ur varandra i en wrestlingring. Och det skulle det kunna vara om det inte gjordes så in i bomben jäkla tråkigt som här. Wrestling är kul och underhållande att titta på. Muskelstinna muskelberg som spöar på varandra på alla möjliga överdrivna sätt är ballt även om det är fejk vem som ska vinna och förlora. Har man en film som bygger på konceptet att odödliga monster ska wrestlas måste wrestlingscenerna vara så sjukt överdrivna att riktig wrestling sätt på skam. Och det är här man missar helt. Tråkigare wrestling har jag aldrig sett. Aldrig. Gud. Att då resten av filmen också suger gammal unken purjo hjälper inte direkt till.
/Surskägget

The Protector

@@@@
Tony Jaa visade var skåpet ska stå i Ong-Bakfilmerna (framförallt den första) och här tar han det på sätt och vis ett steg till. Vissa fighter är helt klart ballare i Ong-Bak men det som verkligen skiljer sig från mängden i The Protector är den makalöst balla scenen gjord i en tagning där Jaa kämpar sig upp för fem våningar och spöar skiten ur så många snubbar så man knappt kan hålla räkningen. Att göra det i en tagning är bara för jääääävla coolt. Vilken planering som ligger bakom. Asballt. Fram till denna scen puttrar filmen på ganska långsamt. Man bygger upp handlingen och sakta men säkert bygger man upp till actionsekvenserna. Sen brakar det loss på allvar och sista 45 minuterna eller så är action non-stop. Hahaha. Bara The Raid 2 tror jag innehåller galnare fighter än här. Det brakas på rejält och ibland undrar man om man tittar på ett tevespel (sluta ta in snubbar som är FÖR stora för att slåss mot Jaa hahahaha!). Bra ös, sånt här gillar vi.
/Surskägget

The Do-Over

@@@
Adam Sandler ska ju göra sex filmer för Netflix. Första filmen hade absolut sina stora garv men harvade också på alldeles för länge och blev lite tjatig och tråkig på sina ställen. Samma problem lider faktiskt film två av. Det verkar som att Netflix inte riktigt vågar sätta ner foten på samma sätt som tidigare filmstudior har gjort och att Sandler får härja fritt lite för mycket. Även denna gång skulle filmen lätt ha kunnat klippas ner med 20-25 minuter och därmed blivit betydligt bättre. Därmed inte sagt att det här är dåligt. Sandler teamar ihop sig med David Spade och snubbarna rockar loss hårt hahahahaha. Det märks att de är gamla polare sen waaaay back och båda kör naturligtvis sin grej fullt ut. I korthet går det ut på att både Sandler och Spade är trötta på sina liv och därför fejkar att de dör och tar sig an nya identiteter. Problemet är bara att de nya identiteterna tillhörde två snubbar som halva undre världen vill ha ihjäl. Hahahahaha! Från problemfritt med poolpartyn och paraplydrinkar till att bli skjutna på och jagade hela tiden. Vissa scener bjussar på såna garv så snoret flyger och vissa är mer transportsträckor. Till nästa film på Netflix skulle jag vilja att nån tar tag i Sandler och håller lite koll på honom så att det blir en klockren fyra.
/Surskägget

X-Men: Apocalypse

@@@@
Bryan Singer gjorde rätt i att komma tillbaka till denna franchise i och med förra filmen. X-Men 3 med Brett Ratner i registolen var ett klart neråttjack jämfört med Singers två första, briljanta X-Menrullar (något som väldigt komiskt påtalas i denna film hehehe). Vi fick en klar nytändning med X-Men: First Class (i regi av Matthew Vaughn som bjussat på Kick-Ass, Stardust och Kingsman: The Secret Service) och sedan kom Singer tillbaka och lyfte hela serien igen med X-Men: Days of Future Past. Det jag kände med DOFP var dock att den på sina ställen blev lite för krånglig för sitt eget bästa. Det har Singer rått bot på här med råge. Från första bildrutan till sista är detta pang-på-hej-då. Det är action och ös och humor i perfekt blandning och Singer har helt klart gått tillbaka till serietidningarnas charm. Stundtals är det så bra så jag funderar mer än en gång om detta inte kan vara seriens hittills starkaste och bästa film och bestämmer mig i slutänden för att det kanske inte är det ändå (beror nog på vilken dagsform man själv har, samt att jag saknar Wolverine lite för mycket för att kunna hylla den här som bäst även om herr Jackman dyker upp i några minuter). Som gammalt X-Menfan får man här allt man vill ha och allt man älskade med serietidningarna (minus Wolverine). Så det är bara att buga och bocka och tacka herr Singer för denna gång.
/Surskägget

Zoolander 2

@@@@
Jag vet inte om jag var på helt rätt humör när jag såg den här dummaste av dumma (men smarta) men urbota dumma filmen. Jag började garva redan under förtexterna och slutade faktiskt inte förrän filmen var helt slut (och den är heeelt slut). För er som gillade ettan så får ni samma/lika av varan här men ännu mer av allt. Ben Stiller spar inte på krutet och Derek Zoolander (Stiller själv) och Hansel (Owen Wilson) ger sig ut på nya idiotiska äventyr. Många kända ansikten dyker upp i cameos bl.a Kiefer Sutherland som spelar sig själv som om han sniffat en Oscar runt hörnet hahahaha! Makalöst. Det är klart att jag vet att det här inte går till filmhistorien och rullen är dummare än Zoolander själv, men garvar man non-stop i 90-minuter så bör betyget spegla detta. Om det finns något att klaga på så är det att Will Ferrell (Mugatu hahahaha!) och en HELT SLUT Kristen Wiig är med på tok för lite. Mycket svårslaget en bakissöndag helt enkelt.
/Vrångmannen

Spoilerfri fejkad reklamfilm med Kristen Wiig nedan. Hahahahaha! Orkar inte...

Haywire

@@@@
Steven Soderbergh är en av få artsy-fartsyregissörer jag klarar av. Visst gör han stora blockbusterrullar som följer Hollywoodmallen när han vill (se Ocean Elevenfilmerna) men han gör också artsy-fartsyfilmer när han känner för det. Som bäst blir det när han blandar Hollywood med artsy-fartsy som t ex i Out of Sight, The Limey eller här i Haywire. För det här är en standardactionrulle som följer alla mallar i handlingen. En spion (supertuffa Gina Carano) blir blåst av sin spionchef (Ewan McGregor) som utan att skämmas sätter andra spioner på att döda henne (bl a  Channing Tatum och Michael Fassbender). Hon spöar skiten ur alla och med hjälp av toppspionen (Michael Douglas) lyckas hon få rätt info så att hon kan döda alla som står i vägen. Vi har sett det förr i Mission:Impossiblefilmerna, Bournefilmerna och i stort sett alla andra spionfilmer. Men det är här Soderberghs geni kliver in. Sättet han berättar det hela på är allt annat än klassiskt och följer inga mallar alls. När det ska vara tuff musik är det knäpptyst och allt som hörs är sparkar och slag. När historien borde vara linjär hoppar den än hit och än dit. Och där det alltid är en cool snubbe med massa muskler i huvudrollen är det en cool brud med massa muskler istället. Jag gillar det här som fan. Action med hjärna utan att kompromissa med musklerna.
/Surskägget
PS. Vrångmannen höll i stort med, men ändå inte.

Your Sister's Sister

@@@
Jag vet inte varför men jag hade uppfattat denna som en relationskomedi. Istället fick jag ett relationsdrama och det tog ett tag innan hjärnan hann ställa om sig. Vi får träffa Jack (Mark Duplass från bl a Safety Not Guaranteed och teveserien The League) som nyss förlorat sin bror Tom. Jack är bästa vän med Iris (Emily Blunt från allt som gjorts nyligen) som tidigare varit ihop med Tom. Iris har en lesbisk syster, Hannah (Rosemarie DeWitt från bl a The Watch och nyinspelningen av Poltergeist) som ovetandes för Iris precis gjort slut med sin flickvän. Av en slump hamnar alla tre i Iris och Hannahs pappas sommarstuga och där sätter så klart intrigerna igång. Man märker att alla tre skådisar är väldigt engagerade i den här filmen. Det är nog lite av ett skötebarn. 99% av filmen är det bara de tre i bild och till stor del upplevs nästan filmen som en pjäs då det är många och långa dialogscener (en del blir lite väl långa). Någon borde vågat ryta ifrån och sagt: "Kill your darlings" men det var det ingen som gjorde och då blir det lite långdraget här och där. Man har även vissa problem med trovärdigheten på sina ställen i manuset (t ex ligger den lesbiska tjejen lite väl snabbt med snubben) men överlag är det underhållande. Man ska se den för tre duktiga skådisar som verkligen går in för sina roller.
/Surskägget

Special Correspondents

@@@@
Hahahahaha geniet Ricky Gervais slår till med en riktig fullträff. Vi får följa en radiojournalist (Eric Bana) och hans tekniker (Gervais) som får i uppdrag att åka ner till Ecuador för att rapportera från ett inbördeskrig. Det ena leder till det andra och grabbarna kommer inte iväg utan gömmer sig istället på fiket mittemot radiostationen hos det snälla och otroligt dumma ägarparet (America Ferrara och Raúl Castillo som är makalöst roliga filmen igenom) och helt enkelt fejkar att de är mitt i kriget. Återigen leder det ena till det andra och snart nog tror hela världen att våra vänner är kidnappade av milisen och att det krävs en fet lösensumma för att få hem dem. Plötsligt blir det sjukt svårt att säga sanningen och grabbarna måste smuggla in sig själva i Ecuador. Hahahahaha! Gervais komiska geni och tajming är verkligen helt exakt rätt i den här filmen. Dessutom har han lyckats regissera fram klockrena insatser av alla inblandade. Bäst är dock Vera Farmiga i rollen som Gervais fru. Hon är fantastisk och förtjänar en Oscar för sin insats. Jävlar vad hon lyser här. Gervais har skapat en film som är smart, underhållande, rolig och spännande. Och dessutom får vi se honom skjuta ihjäl folk. Bara en sån sak. Världens minst troliga actionhjälte är född.
/Surskägget

Last Knights

@@@
Clive Owen gillar jag. Tycker att han har med sig en pondus och ett gravitas till sina karaktärer och i sina roller som är uppfriskande för de allra flesta filmer han är med i. Så även här. Detta är en Game of Thrones light möter Ocean's Eleven. I första halvan av filmen får vi nog med politiska intriger, ränkspel och mutor för att räcka till minst fem minuter i GoT (mest för att GoT har så jäkla mycket inte för att den här filmen har lite) och i andra hälften av filmen får vi se hur vårt gäng hjältar intar ett ointagligt fort på bästa Ocean's Elevenmanér med mängder av finurliga lösningar. Sedan slåss man en hel del också, detta är trots allt en film som utspelar sig under en tidsperiod när svärdet var en mans bäste vän, ens ord var mer värt än en kista guld och heder och ära var det enda viktiga i livet. Morgan Freeman är med första halvtimmen innan Owen tar över helt i huvudrollen. En helt okej svärdsfilm som vilken rollspelare som helst lär gilla.
/Surskägget