Snabba Cash

@
Läste romanen av Jens Lapidus. Tyckte den var rätt underhållande med viss spänning och filmiska kvaliteter. Såg nu filmen och förutom att det bitvis var ett rätt suggestivt foto så sög det här illa. Handlingen i kort: Det hålls på med knark, dubbelspel och alla är tuffa men känsliga. Jag hade räknat med ful action men inte att det skulle vara så förbannat tråkigt. Regissören Daniel Espinosa (Babylonsjukan någon?) är nu i Hollywood och jobbar med Denzel Washington vilket känns helt otroligt, och då menar jag inte på ett positivt sätt. Joel Kinnamans överspel i vissa scener (ofta är han bra vilket gör pendlingen där i mellan jobbig!) är redan klassiskt till groggen, om man nu vill garva men det är ju egentligen inte meningen. Resterande skådisar i spetsen gör ett hyggligt jobb och för flera av dem är det första gången framför kameran. Jag vet, bok och film är två helt skilda väsen. Självklart tog jag detta i åtanke innan titten och hade överseende med att mycket från boken inte kom med i filmen. Det hjälpte inte. Jag tyckte också att de kapat det som jag tyckte var det mest spännande med boken och koncentrerat sig på "dussinhistorien". Är man svältfödd på svensk thriller i gangstermiljö kanske man sväljer det här. Jag har nästan slutat bry mig, precis som gänget bakom filmen verkade ha gjort efter första inspelningsdagen. Surskägget är snällare än jultomten här.
/Vrångmannen

Julkalender 2011

Trots att man inte kan hitta en snöflinga om man så stack in skallen i en frysbox är det snart december och då dags för den spännande årliga julkalendern här på er favoritfilmblogg. Temat presenteras naturligtvis den 1 december, men vi kan väl säga som så att det kommer bli mängder med filmer som recenseras, förmodligen runt ett 100-tal eller där i krokarna. Så för alla filmfantaster därute lovar vi att bjuda på en julkalender med den fetaste överdos av film nånsin satt på pränt.
/Surskägget

Crazy, Stupid, Love.

@@@@
En romantisk dramakomedi i bästa James L. Brooksstil (Ömhetsbevis, Livet Från Den Ljusa Sidan, Spanglish) där vi får träffa personer i olika stadier av förhållanden från nyförälskade till nyskilda och hur de hanterar sina liv utifrån deras kärleksliv ser ut. Cal (Steve Carell) glider runt helt tom och utan mål i livet sedan hans fru Emily (Julianne Moore) skilt sig efter ett låååååångt äktenskap. Emily har varit uppvaktad av kollegan David (Kevin Bacon) men känner sig nu osäker på vad hon egentligen vill ha ut av livet. Kanske var skilsmässa inte exakt rätt lösning ändå? Jacob (Ryan Gosling) glider runt på barer på jakt efter kvällens ligg. Han är charmören och one night-standexperten som ser Cal sitta och lida och tar honom under sina vingar vilket leder till att Cal tar mod till sig och hamnar i säng med Kate (Marisa Tomei). Under tiden sitter Hannah (Emma Stone) och undrar över om hennes kille verkligen är rätt person. Alla tvivel försvinner när hon träffar Jacob och äntligen inser vad sann kärlek innebär. För att ställa till det ytterligare är barnvakten till Cals barn, tonårstjejen Jessica (Annaleigh Tipton), kär i Cal samtidigt som Cals son Robbie (Jonah Bobo) är kär i Jessica trots en åldersskillnad på fem år. En hel del karaktärer att hålla reda på med andra ord, men regissörerna (som tidigare gjort I Love You Phillip Morris) gör det lätt för oss att hålla koll på vem som är vem utan att det känns betungande. Det bjuds på många skratt men lika mycket tragiska händelser och många av skratten kan lätt fastna i halsen (det är kul att Carell slänger sig ut från en rullande bil just för att Carell är en grym komiker, men samtidigt är det tragiskt för hans karaktär är ju allt annat än livsglad). Och det är denna blandning som lyfter filmen från ännu en romcom till någonting lite mer. Samtliga skådisar är kanon i sina roller (Annaleigh Tipton är nybörjaren som om hon fortsätter att välja rätt filmer bör ha en dunderkarriär framför sig) och lyckas skapa karaktärer som är trovärdiga även när filmen satsar fullt ut på humorkortet. Mycket bra helt enkelt.
/Surskägget

Drive

@@@@@
Ryan Gosling och danske regissören Nicolas Winding Refn (Pushertrilogin, Valhalla Rising) har tydligen lyckats pyssla ihop ett rätt sevärt thrillerdrama med små medel...
/Vrångmannen

@@@@@
Äntligen en rulle som förlitar sig på karaktärer och story istället för en mängd svulstiga CGI-scener som liksom McDonald's mättar snabbt och sen gör en illamående (t ex Immortals). Gosling har jag gillat sedan jag såg honom i The Believer 2001 och här levererar han verkligen trots att han knappt har några repliker. Med i princip bara kroppsspråket som hjälp skapar han en karaktär som förmedlar allt från nyfunnen förälskelse till intensivt hat inom loppet av sekunder (tänker på hisscenen här, ni som sett filmen fattar nog vad jag menar). Ja, det luktar Oscarsnominering och förmodligen vinst lång väg om den här rollen. Refn har skapat en sjukt snygg film som får LA's ruffigaste gator att se precis sådär romantiskt gangsteraktiga ut som en ruffig gata bara kan vara på film och aldrig i verkligheten. Aldrig har en längtan att bara sitta och köra runt planlöst om natten i en storstad fångats så vackert som här. Filmen påminner mig lite om Point Blank från 1967 med Lee Marvin i huvudrollen som snubben som inte tar nån skit. Tonen, stämningen och karaktären som inte tvekar att plöja genom skurkar med blodbad som följd är helt klart inspirerad från John Boormans gamla mästerverk även om Refn skapat en tydlig egen identitet med Drive. Det här är som gamla tiders tuffaste noirfilmer. Hårda hjältar, farliga skurkar och ett händelseförlopp hjälten visserligen dras in i mot sin vilja men som han ser till att avsluta efter eget huvud. Utan tvekan årets hittills bästa och en film som kommer hålla länge framöver.
/Surskägget

Mother's Day (2010)

@@@
The Toxic Avenger, Class of Nuke ’Em High, Sgt Kabukiman, Tromeo & Juliet m.fl är alla produkter från finfina ö-filmsbolaget TROMA. Har ni sett en endaste rulle så vet ni vad jag snackar om. Här är det cheap ’n’ nasty som gäller med massor av kladdig skräck, action, sex och humor. Det är den härligt galna smältdegeln helt enkelt om detta är din grej (den är min). Det har länge snackats om remakes på ett gäng Tromarullar med riktig budget, riktiga skådisar etc och det tyckte jag lät skoj. Tromas filmer är alltid så skönt galna och inte meningen att tas så seriöst så varför inte prova att göra det a'la Hollywood och se vad som händer? Döm om min förvåning när jag råkade kolla in home-invasion-thrillern Mother’s Day och det snabbt gick upp för mig att detta VAR en nyinspelning av den högst pruttiga gamla Tromafilmen (1980) med samma namn. Ok, det är en del karaktärer kvar från originalet och våldet är av chockerande natur men annars är inte nyversionen speciellt lik originalet. Alls. Handlingen i korthet. Ett ungt par flyttar in i ett hus som tidigare ägdes av världens farligaste psykfamilj. Några av de vräkta familjemedlemmarna har tydligen missat att huset blivit sålt och dyker plötsligt upp "hemma" då paret har bjudning för sina vänner. Dårarna ockuperar självfallet huset, ledda av galnaste tuffa tanten ”Mother” (Rebecca De Mornay!). Terrorn kan börja. Mother’s Day är rätt välgjord med hyvens budget och är till en början ganska spännande men blir (som vanligt) lite klyschig/tillintetsägande/repetitiv. Jag hade trots allt rätt skoj när jag såg den här och någonstans i ”Hollywoodglansen” så har de faktiskt fångat en liten känsla av Troma. Det är bitvis mycket mycket våldsamt och hotfullt. Det finns också en glädje i att se Rebecca De Mornay spela smart psykopat igen för det gör hon bra. Nästan lite för bra.. En massa ansikten du känner igen men inte kan namnen på dyker upp och Jaime King (Sin City, My Bloody Valentine 3D, roliga tv-såpatävlingen Scream Queens) är hjältinnan. Regissören har även gjort Saw II, III och IV och råkade alltså här av misstag göra något en smula sevärt.
/Vrångmannen

Rise of the Planet of the Apes

@@@
När jag såg filmaffischen undrade jag trött varför man efter Tim Burtons magnifika fiasko av nyinspelningen av klassikerna Apornas Planet orkade prångla ut ännu en rulle i serien där egentligen ingen av filmerna förutom just originalet har varit något vidare bra. Att det var en prequel som visar hur allt började gjorde inte saken mer intressant. Sen läste jag ett par recensioner på imdb av en slump och blev förvånad att hur många som helst höjde filmen till skyarna och tyckte att det var årets stora överraskning. Hmmm, tänkte jag, antingen har filmbolagets marknadsavdelning suttit och skrivit mängder med fejkrecensioner på imdb eller så kanske den här filmen inte är så usel som man lurat sig själv att tro. Och det var den inte. Faktum är att större delen av filmen är riktigt bra. James "jag-kanske-inte-borde-rökt-den-där-fetingjointen-precis-innan-jag-ska-vara-värd-för-oscarsgalan" Franco levererar en solid och trovärdig roll som forskaren som råkar ta fram medicinen som gör aporna smarta när han egentligen söker efter ett botemedel för Alzheimers som hans pappa (en lysande John Lithgow) lider av. Vi får följa Francos liv med apan (spelad av Andy Serkis i ännu en motion captureroll) som blir smartare och smartare tills han en dag inser att han måste frita alla apor som lever i fångenskap. Här nånstans tappar filmen alla begrepp och där vi först fick en rätt lågmäld dramathriller slängs vi plötsligt in i ett actionspektakel som rimmar illa med stämningen och tonen i filmen dittills. Att alla apor i San Fransisco plötsligt blir jättesmarta hastas undan (för originalapan tog det bra tid att bli så smart, de andra blir det på trettio sekunder) och sen ska det slåss mot människor lite för länge och lite för poänglöst på Golden Gatebron. Trots att avslutningen ska vara fartfylld känns den mest utdragen och trist och förstör det mesta första delen av filmen byggt upp.
/Surskägget

@@@@
Jag gillar det här. Jag gillar de här dataaporna. Jag gillar även slutstriden som fan. Jag gillar t.o.m James Franco i den här rullen (han som annars är SÄMST!). En sommarblockbuster som den SKA vara. Allvar, humor, action, tanke, snyggt och aldrig tråkigt. En film som i stort sett har allt och snackar vi Apornas Planetfranchisen så är Rise of the Planet of the Apes överlägset bäst. Ja, t.o.m mycket bättre än gamla originalet med Charlton Heston. Gud, se om den skiten idag och se vad du tycker. Ge mig nu uppföljaren till den här.
/Vrångmannen

Cowboys & Aliens

@@
Jaha? Så känns det nu. En stor axelryckning. Visserligen hade jag inte förväntat mig speciellt mycket mer än jag fick, d v s en massa cowboys som slåss mot en massa rymdvarelser, men det var gjort helt utan själ och hjärta och när sluttexterna rullar är det inget från filmen som lämnar något som helst avtryck. Det börjar ganska bra ska dock medges. Daniel Craig är den farligaste cowboy du sett sedan Clintan hängde upp hatten, och inledande halvtimmen eller så är en rätt spännande, intressant och fartfylld westernstory där det eventuellt lurar lite rymdvarelser bakom hörnet. Sedan sticker rymdvarelserna fram sina fula trynen och en massa skottlossningar tar sin början. Någonstans där slutar det vara intressant. Det går att göra CGI-monster som slåss mot soldater spännande, det har bevisats i Starship Troopers. Här blir det aldrig spännande eller underhållande. Man bryr sig inte om karaktärerna, och det faktum att det alltid blir lämpliga pauser på slagfältet när hjältarna behöver ett par minuter för att begråta en fallen kamrat är så kliché så man ignorerar det helt. Craig funkar i små scener där han ska vara fåordig och bitsk, men är sämre i stora scener där han ska bära filmen. Harrison Ford verkar gå lite på tomgång och Sam Rockwells karaktär är så intetsägande att de borde gett rollen till vilken statist som helst. Olivia Williams är lite småsöt som tuffa bruden i lyxförpackning, men lyckas inte skapa ens det minsta lilla intressanta med sin roll. Nä, det här var ett sömnpiller som får godkänt för enbart för inledande halvtimmen.
/Surskägget

Jagodu

Den här veckan gästspelar jag som Filmcoachen på dejtingsajten jagodu. Det kommer snackas en hel del romcom förstås, men även lite annat. Stanna till och säg hej.
/Surskägget

All About Steve

@@
Skådespelerskornas svar på mellanmjölk och Opel, Sandra Bullock, spelar lite halvknasig tjej som arbetar med att skapa korsord. En dag blir hon kär i Steve (Bradley Cooper). Efter en date. Han...not so much. Han är kameraman och sticker iväg för att jaga lite scoop. Hon följer efter. Sen händer väl lite grejer tror jag. Bullock är lite knasig. Cooper suckar lite åt hennes knasighet. Nån dricker en milkshake. Bullock är knasig igen. Cooper suckar lite åt hennes knasighet igen. Thomas Haden Church har tydligen inte fått veta att alla andra är där för lönechecken och går in för sin roll och levererar. Bullock är lite knasig. Nån annan äter en ostfralla. Nån ramlar ner i ett hål. Bullock också. Slut tror jag. Det var väl en halvokej resa så länge man glodde på skiten men har glömt 86% av den redan. En film när man är bakis en söndag för den är så harmlös så den kan inte skada en hur dåligt man än mår.
/Surskägget

Remember the Daze

@@
Ett gäng olika ungdomar ska fira att det är sista skoldagen på året innan sommarlovet. Oavsett om de är rika eller fattiga, duktiga studenter eller sämst i klassen, charmtroll eller busfrön så har de två saker gemensamt: 1) de vill bli höga och 2) de vill ligga. Vi följer dem under dagen och får se hur deras liv knyts ihop fram till den stora festen ute i skogen där det blir lite bråk och lite kärlek innan det är dags att åka hem i soluppgången. Känns handlingen igen? Jupp, regissören och tillika manusförfattaren Jess Manafort (som inte gjort nån annan film än den här) har kopierat mästerverket Dazed & Confused nästan punkt till pricka med det undantaget att där Richard Linklater skapade en film med perfekt dialog, klockrena karaktärer och skön stämning har Manafort knappt skakat fram en enda halvdan karaktär bland sin ensemble på tjugotalet karaktärer eller så, dialogen är stundtals gräslig och stämning infinner sig i princip aldrig. Det känns lite taffligt bitvis och speciellt minnesvärd är den inte framförallt när allt den åstadkommer är att vara en dålig kopia av Dazed & Confused. Enda anledningen till att det inte blir en etta är scenerna med Amber Heard som faktiskt redan här 2007 visar prov på att hon var på väg nånstans till skillnad från alla andra som är med.
/Surskägget

The Devil's Double

@@@@
Irak under 80-talet och början av 90-talet. Ett land som styrs av en smått galen diktator som inte tvekar att tortera och döda alla som vågar protestera. En av Saddams söner, Uday, får en dag för sig att han liksom pappsen ska skaffa sig en look-a-like som kan synas ute på event som Uday själv inte vill åka på. Dessutom är det bra att ha nån som kan vara måltavla när rebeller försöker mörda en titt som tätt. Stackars Latif råkar vara tillräckligt lik Uday så att ett par kirurgiska ingrepp och löständer gör honom till kopia. Latif slängs mot sin vilja in i Udays galna liv bestående av knarkorgier, mord och våldtäkter. Han överlever ett par mordförsök, får se Uday förstöra familjer till höger och vänster och för varje dag som går blir han mer och mer hatisk mot den vansinniga diktaktorsonen som får göra som han vill för pappa. Dominic Cooper i huvudrollerna som Uday och Latif (ja han spelar båda snubbar) gör sitt livs roll här. För mig var han mest känd som Howard Stark (Tony "Iron Man" Starks pappa alltså) i en pytteliten biroll i Captain America: First Avenger men efter den här filmen kommer jag helt klart hålla utkik efter karlen. Han lyckas fånga Udays galenskap och extroverta personlighet på samma strålande sätt som han fångar Latifs återhållsamma ilska och nästan introverta personlighet. Det luktar nog lite Oscarsnominering för herr Cooper tycker jag allt. Har läst lite på nätet och Scarface är en referenspunkt många tycks ha efter att ha sett den här filmen. Det är helt fel. Det här har inget med Pacinos galna framfart efter stålars och makt att göra. Visst finns det en hel del våld i filmen och några mer actionliknande sekvenser, men det här är framförallt ett drama om en man som tvingas leva en annan mans liv mot sin vilja. Samtidigt är det en intressant och spännande inblick i hur livet kunde vara i Irak under den tidsperioden fram till slutet av Gulfkriget ungefär. Sjukast av allt är att Latif existerar på riktigt och lever än idag på hemlig ort.
/Surskägget

Shark Night 3D

@
Efter att ha sett trailern förväntade jag mig en galen slaktfest med glimten i ögat som typ Piranha 3D. Massa tutte, massa blod och en regissör som fattar att det här ska vara en glad sommarrulle och inte tar skiten på allvar. Istället får vi en film som försöker blanda Hajen med Hostel. Regissör David R. Ellis (Final Destination 2+3D, Snakes on a Plane) är ju definitivt ingen Spielberg så Hajenambitionerna dör ju direkt, och Hostelambitionerna med lite crazy rednecks som vill döda å tortera folk är också hur ointressant som helst för hur intressant är det med ytterligare ett gäng extremt tunna, platta och klichéskissade rednecks som vi sett hundratusen gånger förr? Man vet direkt att det är de som är skurkarna. Och när the good guys väl börjar bli uppätna av galna hajar så bryr man sig inte för ingen av dem har gjort minsta intryck på en. Nej, det här hade kunnat bli bra (och jag använder ordet "bra" i den bemärkelsen som i Piranha 3D där det egentligen är dåligt men samtidigt så busigt så det liksom blir bra ändå) men blev nu bara trist och uselt.
/Surskägget

Our Idiot Brother

@@
Tittar man på affischerna och upplägget kan man förvänta sig en Anchormanliknande komedi. Istället är det ett sorts lamt försök till The Royal Tennenbaums eller nåt åt det hållet. Tyvärr håller inte manuset den klass som Tennenbaums (som är ett mästerverk och svårslaget) och dessutom på sina håll försöker sig på Anchormanhumor mer än Tennenbaumshumor. Resultatet är blandad och inte mer än okej. Annars är Paul Rudd gladast i stan i rollen som den snälle men tröge Ned som i början av filmen åker dit för att han säljer gräs till en polis. I uniform hahahahaha! När han kommer ut behöver han nånstans att bo och halkar runt hos sina tre systrar (Elizabeth Banks, Zooey Deschanel och Emily Mortimer) som alla har sina problem. Banks försöker vara kall karriärskvinna utan att lyckas, Deschanel kan inte vara trogen sin partner och Mortimers man (Steve Coogan) är otrogen mot henne medan hon försöker hålla ihop sin familj. En del drama blandas med en del humor och slutresultatet är som sagt lite sådär. Sevärd mest på grund av Rudd som funkar klockrent i rollen, men du kan lika gärna hoppa den här utan större betänkligheter.
/Surskägget

Immortals

@
Guuuuuuuud vilket skräp! Ett datoranimerat antikt Grekland där vi introduceras till fyrtioelva olika karaktärer i en inledande halvtimme som är så virrig och tröttsam att jag såg flera självmord inne på biografen. FÖR FOLK STOD INTE UT! Inte för att nån av karaktärerna sen är av det minsta intresse för oss som publik och typ 90% bara försvinner antingen rakt ner i en grav eller till en så liten biroll att man undrar varför de ens fick en replik till att börja med. Trots mängder med illa koreograferade svärds/spjutfajter och stora slag hade jag somnat snabbare än du kan säga "bläurg!" om det inte varit för att ljudvolymen VAR SÅ HÖG ATT LIKEN PÅ KYRKOGÅRDEN BREDVID BION SLÄNTRADE IN OCH BAD DOM SÄNKA!!! Ska du betala dina surt förvärvade slantar och se den här skiten som i princip får knäppusla Clash of the Titans att framstå som Århundrandets Film i jämförelse så glöm inte öronpropparna FÖR DET ÄR SÅ SJUKT HÖG VOLYM SÅ ATT LEMMY UNDRADE VAR HAN KUNDE FÅ TAG I SAMMA LJUDTEKNIKER TILL NÄSTA MOTÖRHEADTURNÉ!!! Att tömma ett helt rum på möbler, plasta in tak och golv, slipa väggarna, spackla fint, grundmåla, måla två lager färg och sen sitta på en obekväm pall med ett ben för lite så det blir jobbigare att sitta på den än att stå samtidigt som man tittar på färgen som torkar är a billion trillion times mer underhållande än att titta på ens tre sekunder av den här dyngsörjan. Fy fan vad förbannad jag blir när man slösar bort två av mina timmar på det här sättet. Usch!
/Surskägget

@
Här bjuds det på förhandsvisning en sketen måndag och det här är tacken? Har du inget positivt att säga om den här filmen överhuvudtaget? Jag skulle ALDRIG sänka mig så lågt så jag dissade något som så många lagt ner så mycket svett, blod, tårar, hjärta och själ i. Har du ingen skam i kroppen skägget? Att det ska vara så svårt att..
/Vrångmannen

Conan - The Barbarian

@@@
Ända sedan jag som liten parvel upptäckte Conan (ja, självklart i Arnies skepnad i gamla klassikern från 1982) har han tillhört en av mina favoritkaraktärer. Jag har slukat alla Robert E. Howards historier om honom (och även en del skrivet av andra författare), jag har plöjt igenom mängder och åter mängder av de fantastiska serietidningarna (allt som publicerades här i Sverige och en hel del av det som inte publicerades här) och självklart sett filmerna gång på gång (av nån anledning har jag dock inte sett teveserien, det måste åtgärdas!). Conans charm ligger i hans naturliga butterhet och brutalitet men också hans lika naturliga beskyddarinstinkt av de svaga och godhjärtade hjältemod. Han tvekar inte att offra sig själv men kommer alltid ut på andra sidan en fight med livet i behåll och ett svärd som dryper av blod. Han är arketypen av den starka bamsebjörnen med ett hjärta av guld och vem älskar inte en sån karaktär? Som det stora Conanfan jag är måste jag inledningsvis säga att Jason Momoa är helt fel i rollen som Conan. Vi snackar en snubbe från Hawaii som ska spela högrest nordbo med kristallblå ögon. Nu blir Conan nån sorts indianliknande barbar och det är ju helt fel på alla plan. Med det sagt fångar Momoa ändå Conans ande om ej hans utseende. Och det är här filmen blomstrar. Man har valt att inte följa någon specifik berättelse om Conan och istället följt böckernas själ och där lyckas man väldigt bra. Ramhandlingen är löst baserad på Conans unga dagar men i det stora hela handlar det mer om att fånga världen han lever i på ett korrekt sätt och känslan och stämningen som genomsyrar böckerna. Och där lyckas man väl. Lite tråkigt kan jag tycka att man ännu aldrig filmatiserat Conans stora kärlek Bêlit och den storyn, men det kanske kommer om det blir en uppföljare vilket jag faktiskt hoppas på. För jag är underhållen hela vägen. Det är en ny actionsekvens vart tredje minut, blodet sprutar över hela skärmen och Conan är precis så brutalt dödlig i strid som han ska vara. Skicka på Momoa ett par blå linser nästa gång så är vi hemma.
/Surskägget

@@

Fulfantasy som fått lite pengar till produktionen. En HELT FEL Conan och en del effekter går inte ens att skratta åt för ilskan har redan tagit över. John Milius version på Oliver Stones manus i början på 80-talet är fantastisk än idag. Men ok, för att säga något halvsnällt. Det är rätt bra fart i den här rullen så man har aldrig riktigt tråkigt. Världens elakaste bov också och hans onda dotter med rakbladsknivar på fingrarna (Rose McGowan). Det här går att titta på i brist på annat men varför ska man det när man kan se Schwarzenegger bita halsen av en gam i klassikern? För du äger väl den? Crom!

/Vrångmannen

Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet

@@@@
När två av filmvärldens action- och äventyrsgiganter Steven Spielberg och Peter Jackson slår ihop sina påsar och gör en av serietidningsvärldens mesta äventyrare Tintin till film så är det naturligtvis bäddat för ett maffigt matinéäventyr i bästa Indiana Jonesstil. Liksom karaktären Gollum i Sagan Om Ringenfilmerna är hela Tintin inspelad med så kallad motion captureteknik. Man spelar in riktiga skådisar i ett green room och animerar sedan både skådisar och världen runt dem i efterhand. Resultatet i Tintins fall är sjukt snyggt. En del menar att en live actionrulle med Tintin hade varit coolare, men en animerad film öppnar upp för andra möjligheter och tillåter Spielberg/Jackson att komma undan med actionsekvenser man inte hade köpt lika lätt om det varit riktiga skådisar. För här finns det actionsekvenser i mängder. Filmen är baserad på albumen Enhörningens Hemlighet (med pyttelite från uppföljaren Rackham den Rödes Skatt inslängt på slutet) och Krabban Med Guldklorna samt en hel del actionscener som är nyskrivna för filmen. Spielberg/Jackson har verkligen fångat Tintins anda. Det är deckare, spänning, action, humor, mysterium, knasigheter, skurkar, biljakter, skottlossning, slagsmål, fars och snubbelkomedi i en enda härlig blandning. Haddock vill mest åt spriten hela tiden, Milou är smartare än till och med Tintin, Dupontarna ungefär lika korkade som Milou är smart och Bianca Castafiore kan spräcka glas med sin röst. Filmen är närmare två timmars mys och jag är redan sugen på att se om den. Stort plus att skurken är animerad att se ut som en blandning av Spielberg och Jackson (som därmed gör världens längsta "regissörscameo" á la Hitchcock), samtidigt som han faktiskt påminner en hel del om originalkaraktären från albumet. Nu ser jag framemot filmatiseringar av Månen Tur och Retur del 1+2 samt dubbelalbumet De Sju Kristallkulorna/Solens Tempel. Om det nu blir dessa som väljs vilket jag hoppas. Annars finns alltid Tintin i Tibet, Det Hemliga Vapnet, Den Mystiska Stjärnan, Blå Lotus, Faraos Cigarrer och många många fler. Oavsett vilket vill jag se Professor Kalkyl i nästa film oavsett om han är med i albumet filmen baseras på eller ej!
/Surskägget

@@@

Visst finns det en hel del skoj att hämta här men samtidigt så kändes det lite småtrött. Vet inte hur man ska förklara det riktigt för allt är perfekt in i minsta detalj och det är full fart all the way. Jag jämför inte med seriealbumen alls utan ser filmen som en egen enhet och som sagt det är en fantastisk och fantasifull skapelse. Perfektionen i sig gör mig lite slö. Jag gillar helt enkelt inte motion capture tillräckligt, inte ens när det är som bäst. Hajar också att det varit svårt att göra Tintin som "riktig" spelfilm idag då man inte skulle komma undan med en del grejer. Helt ok på alla plan men kommer jag att se om den? Svaret är nej och det är också första gången det svaret gällt en Spielbergrulle för mig på väldigt länge.

/Vrångmannen

30 Minutes or Less

@@
Titeln kommer från pizzerian som vår hjälte Nick (Jesse Eisenberg) jobbar på som pizzabud. Pizzan är nämligen gratis om det tar längre tid än 30 minuter från beställning till hemkörning. En kväll kör Nick ut en pizza till två snubbar (Danny McBride och Nick Swardson) som knockar honom och sätter på honom en dynamitväst. De vill att han ska råna en bank annars spränger de honom. De behöver bankpengarna för att betala en hitman för att döda McBrides pappa (mästerligt spelad av gamle Remo himself, Fred Ward) för att komma åt miljonerna pappan har på banken. Sen följer en bunt förväxlingar och missförstånd och dumheter innan Nick med hjälp av sin vän Chet (Aziz Ansari) kan sätta dit McBride och Swardson för gott. McBride är klockren i sin vanliga white trashroll som dum bonnlurk (och i en biroll är han alltid som bäst) och hans vapendragare Swardson (som du känner igen från typ alla Adam Sandlerfilmer) gör även han en paradroll. Eisenberg glider dock mest runt som en förvirrad Michael Cera precis som vanligt (de måste ju vara bröder!!!) och Ansari bjussar på ett par oneliners men gör inget större väsen av sig. För en gångs skull försöker man inte dra ut på en story i två timmar när man inte har material för det och filmen är beundransvärda 83 minuter lång inklusive eftertexter. Det innebär ett högt tempo som gör att filmen aldrig segar ner sig i onödan med en hel del sköna och roliga scener (bankrånet är fantastiskt). Detta till trots lyfter filmen aldrig riktigt. Svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men mer än okej blir det aldrig.
/Surskägget

Spy Kids: All The Time In The World 4D

@
Robert Rodriguez är faktiskt jävligt tuff.
Men Spy Kids är en jävla bluff.
Gör han en del till ska han få på truten.
Jessica Alba spelar tydligen mamma.
Jeremy Piven...äh det gör detsamma.
En spelar skurken och den andra snuten.
Kan ens ungarna som publik tycka det här är kul?
Effekterna är pissiga och gör filmen ful.
Trots att det är Rodriguez blir ingen skjuten.
/Surskägget

#1 Cheerleader Camp

@
Okej att såna här ungdomstuttkomedier inte behöver vara Oscarsmaterial men det här lama försöket att göra nån sorts American Pie möter Bring It On misslyckas så kapitalt jävla hårt hela vägen att man undrar varför i helvete nån bestämde sig att investera pengar i skiten efter att ha läst manuset. Det handlar om två snubbar som jobbar på ett cheerleaderkollo där det då självklart springer runt en massa skitläckra brudar som grabbarna gör sitt bästa (läs sämsta) att få ligga med. Det är tutte och sexskämt hela tiden men så otroligt trist gjort att t o m jag som älskar mina tonårstuttrullar sitter och gäspar käken ur led. Här skulle jag säkert kunna skriva fjorton rader till om hur usel filmen är men varför?
/Surskägget
PS. Charlene Tilton från Dallas kliver in i ett par scener som sig själv och leverar några halvpackade repliker. Filmen blev inte bättre för det.

Svensexan 2

@@
Typ 25 år efter den fantastiska kultklassikern Svensexan kom så uppföljaren. Filmerna har naturligtvis inget mer gemensamt än namnet och det faktum att det är samma manusförfattare och producenter som bakom ettan. Man ville göra en tutt- och pruttkomedi och varför då hitta på ett nytt namn när man kan rida lite på ettans popularitet? Ron ska gifta sig med Melinda (snygga Sara Foster från The Big Bounce och typ en miljon teveserier) vilket Melindas brorsa Todd inte gillar eftersom att Ron är fattig och Melinda rik. Todd bestämmer sig därför för att anordna den galnaste svensexan ever och där supa ner Ron så mycket så Ron är otrogen. En perfekt plan förutom att allt naturligtvis slår tillbaka på Todd själv hela tiden. Det här är by-the-book hela vägen. Skämten kretsar kring sex, snusk och fylla och du ser dem komma på cirka en mils håll. En del skämt levererar trots allt, en del inte. Men för att vara en typisk b-rulle är den helt okej. Man vet vad man får och så får det vara bra med det.
/Surskägget

Captain America: The First Avenger

@@@@
Jaaaaaa här har man lyckats fånga Marvels sköna superhjältevärld på ett fartfyllt, spännande, roligt och lagom matinéaktigt vis. Chris Evans är perfekt som lille tanige Steve Rogers som tack vare sin usla fysik aldrig får ta värvning för att åka och slåss mot tysken (utspelar sig med andra ord under andra världskriget). Men han har så mycket hjärta och jävlaranamma i sig att han får en chans att vara med i en vetenskaplig test som förstärker hans muskler. Lite serum senare är han Captain America - redo att slåss för friheten! Skurken heter Red Skull och är nazist och dum och ska ha spö vilket naturligtvis gamle Cap är redo att ge honom. Det är bovar och nazister och spioner och pangpang och lite krig och mycket explosioner och ett tempo som dundrar fram hela tiden samtidigt som man ändå lyckas få in tillräckligt med story och karaktärer så att det ska kännas intressant hela vägen. Jag ser nu verkligen fram emot The Avengers med hela teamet, kommer ju bli en kanonfilm.
/Surskägget

@@@@

Håller med Surskägget här till punkt och pricka med en chock och en skräll. Mycket snyggt, fartfyllt och underhållande på alla plan. Liten kommentar bara. Red Skull är inte nazist, han är ex-nazist och numera HYDRA. Tio gånger farligare än både nazisterna och Hitler. Sieg für Hydra!

/Vrångmannen

The Lincoln Lawyer

@

Matthew McConaughey är advokat som jobbar från baksätet av sin Lincoln. Han är smartast och tuffast och coolast i hela branschen meeeeeeen vill inte jobba på kontor. Marisa Tomei är hans snygga ex-fru som är åklagare. William H. Macy hjälper McConaughey med fallet! Och har världens just nu fånigaste peruk (nånstan sitter t o m Donald Trump och skrattar). Josh Lucas är tydligen med ser jag nu på imdb men har glömt att han var med eller vad hans roll var. Samma med John Leguizamo. Ryan Phillippe spelar över så det står härliga till och är mördaren. Nej, det är ingen spoiler för det vet du när du ser förtexterna. Filmen ska vara en gastkramande thriller om en försvarsadvokat som försvarar en stackars rik snubbe som är oskyldig men som förstås inte är det och nu ska döda försvarsadvokaten woo ooo ooo hooo boooo! Men som inte är spännande alls för allt det vet man efter 30 sekunder och resten av tiden bara är en långsam plågsam transportsträcka där inte ens McConaugheys vanliga charm kan rädda fiaskot. Bläh!

/Surskägget

@@

Äh, det funkar som tidsfördriv en bakissöndag. Fast det är fan inget vidare alltså. Hahaha. McConaughey. Jag gav en tvåa i betyg men nu börjar jag smaka på ettan ju mer jag tänker på filmen. Å andra sidan har jag i stort sett glömt den och det betyder alltså att den inte var värd att bli arg på. Ibland är en tvåa ett sämre betyg än en etta.

/Vrångmannen

The Change-Up

@@@@
HAHAHAHAHA! Älskar ju mina byta-kroppar-med-varandra-filmer som t ex klassiska pärlan Vice Versa, underskattade Dudley Mooreroliga Sådan Far, Sådan Son men även moderna varianter som t ex Freaky Friday. I den här kategorin placerar jag även rullar som Big och 13 Going On 30 där man inte byter kropp med någon annan men där barn blir sig själv som vuxen och tvärtom. The Change-Up tar detta klassiska koncept och låter två polare byta kropp med varandra. Självklart är de varandras motsatser, annars skulle det ju inte bli kul alls. Jason Bateman (denna lysande komiker som tyvärr lite för ofta syns i halvdana rullar) är den stele, arbetsinriktade och inrutade familjefadern (en roll som gjuten för hans mimik) och Ryan Reynolds är motpolen som galen, ansvarslös halvalkis som lever för dagen. Polarna ställer sig och pissar i en fontän efter en blöt utekväll och båda önskar sig att de kunde ha den andres liv. Vips har den magiska fontänen löst detta och när de vaknar upp är Bateman inlåst i Reynolds kropp och tvärtom. Låt humorn börja! Innan jag går vidare här vill jag bara säga att en film som i inledande fem minutrarna har visat en bebis som tvångsslår sig själv i huvudet i spjälsängen och sedan kaskadbajsar rakt i munnen på Bateman verkligen har satt ribban för nästkommande 100 minuter eller så. Kanske är det för att jag själv är familjefar, men i princip alla scenerna med tvillingbebisarna är så hysteriskt roliga mest för att filmskaparna totalt skiter i alla "regler" som gäller när barn är i bild. Det svärs åt dem, de får hantera gigantiska köksknivar (ja självklart är det CGI jisses) de bärs upp och ner, tappas nästan och ses på med inte så blida ögon. Hahahahaha! Överlag visar filmens första halva upp en skönt punkig disrespekt för det etablerade få-och-inte-få-göra-med-barn-i-film vilket även genomsyrar det mesta andra av humorn. Efter första hälften hoppas jag att filmskaparna ska orka hålla tempot uppe och sitter redan och hoppas på en femma i betyg. Tyvärr dippar dock tempot avsevärt i andra halvan av filmen och även om vi får en hel del sköna scener och gags når filmen aldrig tillbaka till samma skandalöst roliga over-the-top-humor som första halvan. Synd. Med det sagt är det här fortfarande bland det roligaste jag sett på länge. Gillar man sin kiss-och-bajshumor (väldigt mycket kiss- och bajsskämt i den här hahahahahaha!) varvat med enstaka sexskämt SKA man se den här filmen.
/Surskägget

@@@-

Rätt skoj men också rätt krystad komedi vad mig anbelangar. Jag har inga som helst problem med vare sig Ryan Reynolds eller Jason Bateman. Snarare tvärtom. Hade hellre sätt dem som "sig själva" i en annan kompiskomedisituation men det här duger ok. Sen klockar filmen in på nästan två timmar så man kunde lugnt ha klippt bort en halvtimme för bättre tempo och garv per minut.

/Vrångmannen

Skräckfilm nr 31

Stake Land (2010)

@@@+

Jag har väl nämnt tidigare att jag inte är så förtjust i vampyrgenren. Jag avskyr den inte men tycker inte den är särskilt spännande. Vampyren som myt och monster är lite tråkig helt enkelt. Några undantag i filmvärlden är Dracula (utvalda filmatiseringar bl.a den jag recenserat här i skräckspecialen med Christopher Lee, John Badhams version från 1979, Francis Ford Coppolas version), Interview with A Vampire (för att det är en fartfylld "romp"), The Lost Boys (för att den är skojigt busig), Fright Night från 1985 (för att den fortfarande ÄR bäst) och Blade (tuffast). Plussar på med Låt den Rätte Komma in också. Hoppsan! Ok, jag avskyr Twilight i alla fall! Det finns tydligen, trots mina tvivel, en hel del underhållande filmer om vampyrer. Här är ytterligare en välgjord och bitvis riktigt spännande rulle i genren. Vad händer om vampyrerna, likt en dödlig smitta, tar över världen? Stake Land dök upp från ingenstans. Blev tipsad av en bekant från USA på Facebook: "A must see!". Med en förhållandevis låg budget så har filmskaparna lyckats skapa lite mörk äventyrsmagi. Att det är drivna och duktiga människor med en vision som styr skutan råder det ingen tvivel om. Även om det ibland haltar en smula på sina ställen så är Stake Land en frisk och överraskande fläkt. Tänk Zombieland fast utan humorn och med vampyrer istället för zombies. Den tar sig själv på skönt allvar och allt är på liv och död. Kelly McGillis (Top Gun, The Accused) dyker upp i liten biroll som nunna och Danielle Harris (Halloween 4 & 5, The Last Boy Scout, Urban Legend) som gravid servitris annars känner jag inte igen en kotte i filmen och det bidrar till stämningen. Jag kan nästan smaka betygsfyran men hittar inte riktigt dit (vampyrer..). Det känns i alla fall fint att den får avsluta vår skräckmånad som nummer 31 efter så mycket annat skräp.

/Vrångmannen