R.I.P. Wes Craven

Visst skrämde Carpenter skiten ur en med Halloween, och visst var Jason med sin hockeymask och machete en skrämmande uppenbarelse, men för min egen del var helt klart Freddy favoriten av två anledningar. Till skillnad från de andra två herrarna på listan pratade han. De andra två stod där stumma och dumma och gled runt och högg och styckade. Freddy öste på med elaka gliringar, oneliners och skrämmande anekdoter. Och så fanns han inte i den "riktiga världen". Bara i ens drömmar. Myers och Jason må vara odöda men de finns fysiskt här och som sådana kan man slåss och kämpa mot dem. Eller försöka undvika dem helt och hållet. Men hur undviker man ett monster som finns i ens drömmar? Det går inte. Alla måste sova förr eller senare och då är han där. Läskigt värre. Visst fick vi andra skräckpärlor från Craven som The Hills Have Eyes, The Serpent & The Rainbow (får gåshud bara jag tänker på den), The People Under The Stairs (rätt underskattad) och givetvis Screamfilmerna men för mig är det främst A Nightmare On Elm Street som jag alltid kommer att förknippa Craven med. I och med Freddy Kreuger skapade Craven en ikonisk filmskurk som kommer att leva länge, länge i folks medvetanden. Hatten av för denne regissör som gjorde vardagen lite mer kul och underhållande för oss.
/Surskägget

The Hot Chick

@@@
Rob Schneider är sluskig småtjuv som genom ett magiskt örhänge byter kropp med peppiga och propra tonårsbruden Rachel McAdams. Hahahaha! Låt galenskaperna börja. Mycket av humorn ligger givetvis att vi ser Rob Schneider som Rob Schneider medan omvärlden i filmen ser honom som Rachel McAdams. Att Anna Faris spelar sidekick till Schneider är ju inte heller helt fel. Visst är det en klassisk dumkomedi men det är tillräckligt mycket hjärta för att uppväga att det inte är så mycket hjärna. Och givetvis får vi Schneiders bästa polare Adam Sandler i en skön liten cameo hahahahaha!
/Surskägget

I Nattens Hetta

@@@@
Ja jävlar så här ska en slipsten dras. Vann alla tunga Oscars, bl a en mycket välförtjänt till Sidney Poitier för Bästa Manliga Huvudroll och en lika välförtjänt för Bästa Film. Poitier spelar snut från storstaden som är på genomresa genom en liten sydstatshåla när han först blir oskyldigt anklagad mord och sedan ombedd att hjälpa den lokala hillbillysnuten (en grym Rod Steiger) att lösa mordet. Situationen är förstås inte helt okej med Poitier då enda anledningen till att han misstänkts från första början beror på att han är svart och främling i stan. De flesta vita ortsborna lever kvar i en rasistisk kolonialtid när svarta var dåliga och vita bäst. Något sheriffen varnar Poitier för. "Se upp när du letar efter mördaren för du lär ju få ett par lynchmobbar efter dig." Mycket riktigt. Filmen är dels en ganska spännande mordhistoria där vi får följa Poitiers resa efter ledtrådar som ska leda honom till mördaren och dels en svidande kritik mot det rasistiska södern som 1967 onekligen var i princip helt segregerat. Det mest tragiska med världen är att filmen är exakt lika aktuell idag som då. Fortfarande är det livsfarligt att vara svart i USA om en snut får för sig att du gjort nåt du inte borde gjort. Ett mästerverk som åldrats förvånansvärt lite, men som har några få gropar i en annars ganska perfekt väg. Inte bara bör utan måste ses.
/Surskägget

Penthouse North

@
Gud nej. Den här hade en hyfsad premiss (blind kvinna blir tillfångatagen i sin lägenhet av två skrupelfria gangsters) som bara blev så jävla taffligt utförd. Jag tänkte först ge den en tvåa i betyg bara för att Michael Keaton är med och han är fan alltid bra, men jag kan inte göra det. Filmen är så jävla sopig så det är bara skräp och skit. Förutom Keaton. Han är fan alltid bra. Men Gud. Skräpet.
/Surskägget
Vrångmannen var inne på samma sak.

Trance

@@@@
Danny Boyle har bjussat på både högt och lågt sedan långfilmsdebuten Shallow Grave. Mest känd är han kanske fortfarande för Trainspotting eller 28 Dagar Senare beroende på om du frågar ett fan av brittisk diskbänksrealism kantad med dödsföraktande humor eller ett fan av zombiefilmer. Personligen såg jag aldrig storheten i nämnda 28 Dagar Senare eller Slumdog Millionaire som det kastades Oscars på däremot var ju både Sunshine och 127 Timmar spännande nagelbitare. Oavsett tillhör Trance garanterat hans bättre verk. Det är tillsynes en enkel sno-en-tavla-film som snabbt arbetar upp sig ett par pinnhål och blir en mörk thriller med starka karaktärer, udda svängningar i handlingen och närmast en psykadelisk tripp genom hjärnans märkligaste skrymslen. Allt skitsnyggt filmat med miljöer, kläder, färger etc som komplimenterar varandra perfekt. Ja, ni hör ju. Femman är där och sniffar och det är fan inte helt omöjligt om inte det kan växa till sig vid nästa titt. För fler tittar förtjänar den här rullen alla gånger. I huvudrollerna ser vi James McAvoy, Rosario Dawson och Vincent Cassel och det är omöjligt att säga vem av dem som är bäst då de övertrumfar varandra i scen efter scen. Boyle själv tycker att han försökte göra en modern film noir med en twist och jag är benägen att hålla med honom. Hursomhelst bör ni se detta snarast om ni inte redan sett den.
/Surskägget
Vrångmannen diggade han med.

Ran

@@@@
Akira Kurosawas mäktiga tolkning av Shakespeares Kung Lear är både en uppvisning i perfekt balans mellan karaktärer, känslor, drama och action samtidigt som det på sina håll blir grava överspel av skådisarna. Detta kan dels bero på det teatraliska grundmaterialet och dels på att vi i väst har en annan syn på skådespeleri än i öst. Eller så är det bara att filmen har ett par år på nacken och sånt som man kom undan med 1985 kommer man inte undan med längre helt enkelt. Kurosawa tar sin tid och låter filmen puttra på så sakteliga utan att skynda på. I vissa sämre regissörers händer skulle detta kunnat bli förödande långtråkigt men mästaren Kurosawa vet hur en slipsten ska dras. Det lugna tempot gör att när väl actionsekvenserna drar igång så upplevs de än ballare och coolare (lite som hos Tarantino som lånat en del av sin registil från nämnde herr Kurosawa). Att se ett par hundra statister rusa runt med sina samurajsvärd och hugga på varandra samtidigt som det regnar pilar och det brinner överallt utan annat ljud än en finstämd och vacker melodi gör en av actionsekvenserna inte bara så mycket ballare utan rentav poetiskt vacker i all sin brutalitet. Som sagt, på sina ställen blir det lite väl tramsigt och flamsigt av skådisarna som överspelar så man skäms, och därmed är det svårt att ge en femma. Men som filmiskt mästerverk är det inget snack om att Ran ligger högt upp på listan.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Death Race)

För ett gäng år sedan recenserade vi remaken på Death Race 2000 som kort och gott fått namnet Death Race. Det släpptes ju två uppföljare till den remaken, och här har ni dem!

Death Race 2
@@@
När det var dags för uppföljaren till Death Race ville inte Jason Statham vara med längre. Därmed skrev man bort hans karaktär ur manus och ersatte honom med Luke "du har aldrig hört talas om mig" Goss som du kanske, fast förmodligen inte, sett i Blade 2 och Hellboy 2. Goss spelar Luke som efter ett bankrån som går snett hamnar i finkan. Skurkbossen Sean Bean är orolig att Luke ska pladdra lite för mycket och skickar in en bunt farliga snubbar för att ha ihjäl honom. Det går inte och Luke vill nu hämnas. Samtidigt tar fängelsechefen tag i en ny underhållningsform för folket som döps till Death Race där internerna får köra bil mot varandra i utbyte mot sin frihet. Ja, tvåan utspelar sig alltså innan ettan och handlar egentligen om karaktären Frankenstein som dör i första filmens början för att ersättas av Statham. Man har vävt in storyn snyggt mot ettan och det funkar ovanligt bra för att vara en direkt-till-dvd-rulle. Muskelaction utan hjärna med mycket pangpang, snabba bilar och explosioner. Varför inte?
/Surskägget

Death Race: Inferno (a k a Death Race 3)
@@
Hahahaha! Här börjar man spåra ur rejält. Den gamla välkända fängselsemiljön från de två första filmerna är nu borta (hade i o f s varit lite sådär men en tredje film med exakt samma handling) och här tar man Death Racekonceptet ut i öknen istället. Lite som Mad Max fast sämre med andra ord. Jag ska erkänna att jag är sjukt generös som ger filmen en tvåa i betyg för den ligger och sniffar på en etta mest hela tiden. Men actionsekvenserna är många och tätt på varandra och de är snyggt utförda vilket gör att intresset och humöret hålls uppe trots allt. Har du sett de första två kan du lika gärna se trean för chansen är stor att du kommer gilla det du ser.
/Surskägget

2 Guns

@@@@
Marky Mark & the Fånky Bånky slår ihop sina påsar med Denzel Washington i en actionrulle som var alldeles för underhållande mot vad den borde ha varit. Det är klichéafton mest hela tiden och jag kan trots det inte låta bli att älska varje sekund. Wahlberg och Washington har den där berömda kemin med varandra som gör att deras käbbel och babbel i alla scener lyfter filmen och gör den så mycket mer än bara en vanlig actionrulle. Storymässigt är det rätt rakt på. Washington är undercoversnut och Wahlberg undercovermilitär som både vill åt samma mexikanska knarkbaron. Givetvis vet de inte om att de är undercover och tror att den andre är skurk på riktigt. De luras och stångas med varandra minst lika mycket som de kämpar mot knarkmaffian. Hehehehe. Tydligen är filmen baserad på en serietidning och det kan förklara estetiken i filmen som är rätt serietidningsaktig i tempo, karaktärer och actionsekvenser. De flesta rycker förmodligen på axlarna åt den och tar den för vad den egentligen är, en standardactionrulle som råkat få två stora stjärnor i huvudrollerna. Jag ser den dock med mina gladaste actionglasögon och skriker: "Hurra!".
/Surskägget

@@@
Gediget underhållande utan krusiduller. Mark och Denzel har skön kemi. Lättsmält men trevligt pang pang.
/Vrångmannen

The Battle of Shaker Heights

@@@
Tidig huvudroll för Shia LaBeouf som här spelar en tonåring som ägnar helgerna åt att rollspela i berömda historiska militära slag. Där träffar han en likasinnad grabb och tillsammans bestämmer de sig för att hämnas på de tuffa kaxiga grabbarna i plugget som brukar plåga dem. Mitt i allt detta blir Shias karaktär kär i supersöta Amy Smart (och vem skulle inte bli det?) som dock är rätt många år äldre och redo att gifta sig. Filmen kretsar kring detta och är väl egentligen inte särskilt speciell och puttrar mest på i sakta mak. Men skådisarna ger liv åt sina karaktärer, manuset är hyfsat skrivet och jag har svårt att gå ner på en tvåa i betyg. En okej rulle som kunde varit betydligt mer men som lika gärna kunde varit betydligt taffligare.
/Surskägget

Double Impact

@@@
Jean-Claude van Damme på toppen av sin karriär 1991 kunde förstås inte nöja sig med att bara spela en roll i en film längre. Han var tvungen att spela två! Här tar han sitt skådespeleri till helt nya nivåer genom att spela tvillingar som blivit separerade vid födseln. En hamnar i LA och har ett glassigt liv, den andra i Hong Kong där han lever sitt liv som en halvtuff smågangster. När de väl sammanförs igen för att hämnas sina föräldrars död så vet man direkt att nu blir det åka av. Double van Damme, four times the action! Och ja, självklart gillar inte tvillingarna varandra så vi får givetvis en scen där de slåss mot varandra. Hahahaha! Man måste älska såna här rullar. Ramhandlingen är papperstunn och dess enda ändamål är att ge van Damme chans att visa hur många höga hoppsparkar han kan göra under 90 minuter. Och gå ner i split givetvis. Som b-actionrulle betraktat är den ändå klart över genomsnittet och även om den inte når upp till van Dammes riktigt stora klassiker som Kickboxer eller Bloodsport tycker jag att den helt klart tillhör de bättre filmer han spottat ur sig.
/Surskägget

@@
Minns den som en besvikelse. Det var väl över tjugo år sedan jag såg rullen, och då gillade man ju ALLT med Van Damme hahaha! Lägger mig på en bekväm tvåa i betyg (och det känns helt rätt).
/Vrångmannen

Norma Rae

@@@
Dokumentärt och skitigt vardagsdrama om fabriksarbetaren Norma Rae (Sally Field) och hennes försök att med fackförbundsarbetaren Reuben (Ron Leibman) få de övriga på fabriken att gå med i facket så att de gemensamt kan göra något åt sina rätt så miserabla arbetsförhållanden. Regissören Martin Ritt filmar i en dokumentär stil som gör att det nästan känns som att man är där mitt på fabriksgolvet bland alla slamrande maskiner och när han väl klipper bort till en scen utanför fabriken känns det himmelskt skönt i öronen att man slipper smattrandet och bullret från fabriken. Det här blev en stor succé när den kom 1979 och Sally Field plockade hem en Oscar för Bästa Kvinnliga Huvudroll och även filmen och manuset var nominerade, dock utan vinst. Riktigt så bra känns den inte idag. Den har åldrats rätt rejält och på sina ställen känns det rentav som att Sally Fields spelar över så det skriker om det. Oavsett är det en intressant historisk skildring (baserad på en verklig händelse) som är ett bra dokument över hur det kunde se ut för folket på fabriksgolvet i slutet av 70-talet.
/Surskägget

Mission: Impossible - Rogue Nation

@@@@
Tom Cruise har alltid älskat att göra galna stunts och har tagit stuntsen till nya nivåer inför varje ny del i denna moderna Bondserie om hemlige agenten Ethan Hunt. Vi har sett honom springa (och nästan snubbla och ramla) från ett gigantiskt exploderande akvarium, klättra i berg och givetvis springa nerför en av världens högsta byggnader. Men i denna femte del i Mission: Impossibleserien tar han det givetvis till helt nya nivåer och hänger utanför ett startande flygplan! Hahahaha! Galenskapen! Jaaaa visst sitter han fast med lite vajrar meeeeeeeeen snubben hänger utanför ett flygplan som startar och lyfter. Vi tar det igen. Utanför ett startande och lyftande flygplan. Hahahahahaha! Det är så knäppt. Inte ens de riktiga stuntmännen ville göra detta för det var för galet. Och då är vi bara tre minuter in i filmen. Resten bjussar ju som vanligt på galen spräng-allt-åt-helvete-action med lika mycket katt-å-råttalek mellan hjältar och skurkar som massiva explosioner. Givetvis har vi en scen där man måste bryta sig in på ett ställe som är omöjligt att bryta sig in på och lika givetvis nyttjas de fantastiska Mission: Impossiblemaskerna så att man inte ska veta vem som är vem. Cruise bjussar som vanligt och det är inget snack om varför han är världens största filmstjärna, så istället vill jag nämna Rebecca Ferguson som klivit från svensk tevesåpa till Hollywoodspektakel som om hon var född till det. Hon har talangen, utseendet och karisman med sig så jag förväntar mig en lång och gedigen karriär för henne. Klockrent jobbat! Sen att vi har svenske b-skådisen Jens Hultén i biroll som skurk fattar jag inte alls hahaha men det handlar väl om att han varit med i 3 000 Johan Falkfilmer. Jag (och även Vrångmannen är jag säker på) rekommenderar hellre hans huvudroll i Farligt Förflutet. Den ni! "Om nåt blir knas därnere, kom hem då."
/Surskägget

@@@@
Hahaha! Farligt Förflutet är och förblir en svensk klassiker, men nu snackar vi The fucking Impossible Mission Force! Instämmer med Surskägget. Det här är bra skit alltså!
/Vrångmannen

Crazy on the Outside

@@
Tim Allen var en av de största komikerna på teve i början av 90-talet med sin serie Home Improvment (a k a En Skruv Lös, underbar svensk titel hahahaha) som var lite lagom putslustig och som introducerade Pamela Anderson för tevepubliken innan hon slog igenom på allvar i Baywatch (den var också känd för att ha en granne som bodde bakom ett plank och som man bara såg hatten och ögonen på där han stack upp nyllet över staketet). Idag kan det vara så att han är mest känd som rösten bakom Buzz Lightyear. Vad vet jag? Oavsett hur känd och stor han var har hans filmkarriär gått sådär (och då är jag snäll). Förmodligen är det så att hans rullar drar in för mycket pengar hemma i USA där folk verkar tycka att den här typen av putslustig familjehumor är det bästa som hänt sedan skivat smör då han får spotta ur sig rullar hela tiden med jämna mellanrum. Återigen, vad vet jag? Det jag vet är att det här är knappt okej. Räddningen är ett par scener med Sigourney Weaver vars karaktär är helt slut, Julie Bowen som bjussar på en galnare variant av sin Modern Familymamma och Ray Liotta vars karaktär är en sorts parodi av Maffiabröder (men ändå inte). Resterande tid är rätt så boring och Tim Allen går på tomgång och orkar knappt kopiera sig själv från forna filmer. Med andra ord, ska ni se en komedifilm med fängelsetema ska ni inte se den här utan Get Hard.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Mel Brooks)

Okej okej okej. Redan 2010 recenserade vi de två filmerna som kommer nedan. Meeeeen dels recenserade jag inte den ena filmen och dels har jag precis sett om dem så med dem helt färskt i minnet kommer här två Brooksfilmer ni läst om förr.

Det Våras För Stumfilmen
@@@@
HAHAHAHAHA! Såhär ska en slipsten dras. Titeln säger allt. Det är en stumfilm och Brooks får chans att slänga in så mycket slapstick att Keystone Kops ringde och grinade för att de var avundsjuka. Marty "galenögat" Feldman visar prov gång på gång i denna vilken skicklig fysisk komiker han faktiskt är och Dom DeLuise ÄR kungen av blickar och miner HAHAHAHAHA! Brooks siktar både högt och lågt men skämten landar alltid mitt i prick. När dessutom dåtidens största stjärnor (Burt Reynolds, Paul Newman, James Caan, Liza Minnelli) hoppar in i cameos och bjussar på sig själva blir det trippelt så kul.
/Surskägget
PS. Och ja, ett av de bästa skämten i filmen är fortfarande att mimkungen Marcel Marceau är den enda som har en replik.
/Surskägget

@@@@
Den var rolig när man var liten och den har varit lika rolig alla tjugotio gånger man har sett den sen dess.
/Vrångmannen

Det Våras För Galningarna
@@@
Mindes den som mycket roligare när jag såg den back in the day. Har tappat en del i tempo och fläkt och några skämt ser man komma farande mot en i trehundra knyck. Med det sagt är det här fortfarande jäkligt kul och vissa scener som när Brooks och Madeline Kahn klär ut sig till gammalt gift par som ska ta sig igenom en flygplatskontroll är otroooooooliga!!! Som vanligt i en Brooksfilm är det mängder med småskämt, skyltar och grejer nästan utanför bild som det gäller att hänga med på eller missa helt. En parodi/hyllning på Hitchcocks mest kända filmer som Psycho, Fåglarna, Vertigo och North By Northwest.
/Surskägget

@@@
Bitvis toppen, men som skägget säger så är den inte fullt så hysterisk som den borde vara. Skön parodi/hyllning.
/Vrångmannen

Django

@@
Enligt filmens omslag tycker självaste Quentin Tarantino att detta är den bästa av alla spaghettiwesterns som någonsin gjort. Och ingen har väl missat Tarantinos hyllning till just denna film (och spaghettiwesterngenren överlag) som han döpte till Django Unchained och som är ett frippin' mästerverk? Bara för att man råkar vara ett geni som spottar ur sig mästerverk som andra spottar ur sig snorkråkor betyder inte att man har bra smak när det gäller andras filmer. Django (den italienska versionen som recenserar här och nu) är allt annat än den bästa spaghettiwesternfilmen som gjorts. Alla tre i Mannen Utan Namntrilogin är låååååångt mycket bättre och givetvis även Once Upon A Time In The West eller till och med Trinityfilmerna eller Mitt Namn Är Nobody. Django har sin charm givetvis och det är kul med en hjälte som det liksom inte går nåt vidare bra för. Även vid de tillfällen när det ser ut som att han ska lyckas så går nåt snett till slut. Samtidigt är det rätt taffligt gjort och det är uppenbart att Sergio Leone kunde göra så mycket mer med filmmediet än Sergio Corbucci som rattade Django. Men fine. Som en klassisk hämndspaghettiwesternfilm funkar det, om än knappt. Slutscenen är rätt tuff och sista bilderna från kyrkogården snygga på sitt karga, smutsiga vis. Det räddar dock inte hela filmen. Mest en film idag för de som vill veta vad Tarantino går igång på.
/Surskägget

Hot Fuzz

@@@@
Då var det bara att köra Hot Fuzz när jag ändå skrev om The World's End. Så har vi hela trilogin samlad här på bloggen. Skammen att Hot Fuzz inte blivit recenserad för längesen är makalöst stor. Vad är det här?!?!?! Förmodligen är det Vrångmannens fel. Oavsett är Hot Fuzz i mitt tycke den absolut bästa i Cornettotrilogin. Här är det en tuff snut från London (Pegg) som blir skickade till en liten sömnig byhåla då cheferna vill bli av med honom. Mitt i denna lantliga idyll håller Pegg på att gäspa ihjäl sig för det händer ingenting. Eller? Plötsligt är det ett jäkla ös och mord hit och dit och det är upp till Pegg och kollegan (Frost dårå) att ta tag i saker och ting. Oneliners levereras en gång i minuten och det är galna shoot-outs åtminstone en gång i kvarten. Hahahaha. Det är såhär en riktig actionkomedi ska vara. Mer sånt hoppas jag vi kan få av Wright/Pegg/Frost framöver.
/Surskägget

@@@@
Har sett filmen flera gånger men såg om den direkt efter att jag hade läst Surskäggets ressis. Hot Fuzz är fortfarande makalöst bra. Sjukt rolig med ett sanslöst ös från första till sista sekund.
/Vrångmannen

The World's End

@@@
Så kommer avslutande delen i så kallade Cornettotrilogin av och med Edgar Wright, Simon Pegg och Nick Frost. Första filmen Shaun of the Dead blev superhyllad av de flesta dock inte mig hehehe. Mycket för att jag såg den tio år efter att den kom och den inte höll för de enorma förväntningar jag hade. Del två var desto bättre. Hot Fuzz är kanonkul (och inte recenserad här på bloggen såg jag nu när jag skulle länka till den!). Tredje delen börjar riktigt bra men lyfter aldrig till en fyra utan stannar på en stabil trea. I korthet går det ut på ett gäng gamla barndomsvänner som återförenas för att gå en gammal pubrunda. På vägen inser de att utomjordingar tagit över en stor del av den gamla hemstaden och börjar kämpa emot för att befria staden och människorna som bor där. Allt medan de fortsätter pubrundan och blir fullare och fullare. Konceptet är kul och Pegg/Frost är ett bra radarpar som här blir uppbackade av Martin Freeman, Pierce Brosnan, Rosamund Pike och Bill Nighy. Filmen hamnar dock på lite tomgång mellan pubarna och det är en hel del transportsträckor som man kunnat göra mer av eller bara skippat helt. Allt som allt en underhållande liten romp för stunden som inte lämnade större avtryck på detta sura skägg. Vrångmannen var av ungefär samma åsikt.
/Surskägget

A Guide To Recognizing Your Saints

@@@@@
Shit pommes frites vilken debut manusförfattaren och tillika regissören Dito Montiel sparkade ur sig här (skulle jag aldrig trott efter att ha sett hans minst sagt usla Son of No One). Det här är en karaktärsbaserad fiktionaliserad version av Montiels riktiga uppväxt i ett smutsigt, nedgånget New York i början av 80-talet med polare som alla är halvkriminella eller smått knäppa. Montiel lyckas skriva karaktärer som känns väldigt äkta och genuina, förmodligen har han fångat sina vänner alldeles perfekt. Filmen är dock mer än så. Det är även en uppgörelse med sig själv i vuxen ålder och den totalt fallerade relationen med sin far och filmen pendlar mellan dåtid och nutid på ett snyggt och gränslöst sätt. Förutom att du får intressanta karaktärer och en spännande och intressant inblick i Montiels liv har vi en bunt skådisar, både kända och okända, som levererar stenhårt. Robert Downey Jr är självaste Montiel i vuxen ålder och den som någonsin ens tvekat över vilket grym skådis Downey är behöver bara ta en titt här. Blir man inte bortblåst då vet man inte vad bra skådisar är för något. Vidare har vi Chazz Palminteri som pappan och Dianne Wiest som mamman, Channing Tatum som en kompis från förr och Shia LeBeouf som den unge Montiel. Alla är fan bättre än bäst och känns helt gjutna i sina roller. Vi ska inte heller glömma de lite mer okända ansiktena som Melonie Diaz som spelar Montiels flickvän i tonåren (i vuxen ålder gestaltas hon av Rosario Dawson). Det är bara lyfta hatten av för Montiels debut, mycket bättre är det svårt att bli.
/Surskägget

Get Hard

@@@@+
Årets mest emotsedda komedi och den första av förhoppningsvis många fler filmer där Will Ferrell teamar upp med Kevin Hart. Två fantastiska komiker som båda har sin egna stil och som lyckas komplettera varandra perfekt. Direkt tänker jag på Gene Wilder och Richard Pryor som också hade den typen av kemi. Hahahahaha! Ferrell spelar superframgångsrike miljonären James som blir lurad att ta smällen för en ekonomisk svindel i miljardklassen. Allmänheten hatar honom då de tror att han förskingrat deras kollektiva sparpengar och juryn dömer honom till livstid. Snygga frugan (Alison Brie) lämnar honom och han har blott 30 dagar på sig att ordna upp sina affärer innan det är finkan for life. I panik vänder han sig till Darnell (Hart) en hårt arbetande biltvättare som försöker få kapitalet att dra igång sin firma. James, som den ytliga rika korkskallen han är, tror nämligen Darnell är tuff gangster som kan hjälpa honom att komma i form för fängelset. Darnell är visserligen snällast i världen och ingen gangster alls, men tackar ja till jobbet då pengarna behövs för firman. Detta är ca 15 min in i filmen och sedan sätter dårarnas julafton igång. Ferrell och Hart är oslagbara ihop. Det är verbal och fysisk humor i fulländad form och båda komiker får chans att lysa i vad som gissningsvis är specialskrivna scener just för dem. Tänker till exempel på inledningen där Ferrell får glida runt näck och korkad eller scenen där Hart spelar tre olika karaktärer på en inbillad fängelsegård. HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Lysande. Övervägde att ge den en femma, men fegar lite. Vill se om den först för att se att den verkligen håller för det betyget men fyra plus är det garanterat. Se endast om du är beredd att skratta ihjäl dig och se till att du har testamentet i ordning innan.
/Surskägget

@@@@
Ferrell och Hart levererar. Sjukt rolig!
/Vrångmannen

Tjejen Som Visste För Mycket (Foul Play)

@@@@
Hahahaha här har vi en riktig gammal klassiker med Chevy Chase i högform och Goldie Hawn i sina glansdagar. Konceptet är busenkelt. Tjej (Hawn) blir inblandad mot sin vilja i en mordkomplott mot påven och får hjälp av snut (Chase). Den typen av rullar har vi sett en miljard gånger. Komplikationer, förvirring och mystik uppstår. Här görs det dock med en fingertoppskänsla som lyckas blanda ihop de galnaste garv med en riktigt spännande thrillerstory samtidigt som det bjussas på duktiga skådisar som levererar. Roligast är kanske Dudley Moore i en mindre biroll som stackars singelkille som tror han ska få ligga med Hawn och snurrar in sig i sin egen fantasi. Chase är annars på topp här. Han dundrar ut klassiska ordvitsar och kör sina patenterade miner som garanterat lockar till garv. Han visar dessutom också prov på att han faktiskt kunde vara en duktig skådis och inte bara en clown när han ville. Hawn är en lysande komiker som faktiskt glöms bort som sådan ibland och visar prov på detta om och om igen samtidigt som hon får chans att vara sötast i stan. En bra kombo i en bra film.
/Surskägget

@@@@
"Cause i'm ready to take a chaaaaance agaaaaain...!"
/Barry Manilow

Dubbel Trubbel (2x Ice Cube)

Friday
@@
Superdupersuccé i USA med uppföljare och allt. Jag var inte sådär superimpad då och jag är inte sådär superimpad nu heller efter att ha sett om den. Men fine, den har sina stunder och som lite matinéunderhållning funkar den absolut. I princip handlar det om Ice Cube och den lille enerverande och rätt triste Chris Tucker som sitter på Ice Cubes veranda i ghettot och glor på folk som glider förbi under dagen och interagerar med dem på olika sätt (affischen säger egentligen allt om filmen). Ett par garv, lite action och en del gräsrökande. Lite Cheech & Chong möter Boyz N The Hood. Hade det varit en annan komiker än Tucker kanske jag hade gillat filmen mer. Vem vet?
/Surskägget

Boyz N The Hood
@@@@
Realistiskt drama om hur det är att växa upp och leva i Compton, en av de där mer ökända stadsdelarna i LA. Inte speciellt kul visar det sig såvida du inte är en gangster med dödslängtan. Laurence Fishburne gör en av sin karriärs bästa roller som den politisk engagerade pappan, Ice Cube är klockren som just gangster och Cuba Gooding Jr visade prov på att han kanske var Oscarsvärdig redan då. Det är välspelat och intressant mest hela tiden och även om kläderna fått sin en rejäl omgång av tidens tand håller allt annat. Bör verkligen ses.
/Surskägget

Hot Pursuit

@@@
Hahahahaha här har vi en klassisk buddy movie i bästa Midnight Runstil (den som inte minns Midnight Run alternativt inte sett den ska skämmas och har missat en av de bättre komedierna som släpptes på 80-talet). Istället för Charles Grodin och Robert De Niro får vi Reese Witherspoon och Sofía Vergara i huvudrollerna. Och ja det här är klichéafton så det skriker om det. Witherspoon är den stela paragrafryttarsnuten som ska skjutsa vilda rebellfrun till en knarkbaron till en rättegång. Givetvis är de som hund och katt. Bråkar från sekund ett och tycks aldrig kunna komma överens. Den som dock kan gissa att de är bästa vänner när eftertexterna rullar har precis vunnit en kanelbulle. Witherspoon kan vara jätterolig när hon vill (förutom supersöt) och Vergara är en naturkraft (och supersexig) som alla vet som sett henne i fantastiska teveserien Modern Family. Kemin dem emellan är kanon och det är så att jag hoppas att vi får se dem tillsammans i annat sammanhang i framtiden. Inget speciellt men klockren underhållning med många sköna garv.
/Surskägget

@@@
Hot Pursuit har sågats rätt hårt i pressen, meeeeeeeen dom ska bara hålla käften. Det här är lättsmält skoj med två roliga huvudrollsinnehavare som har en skön Helan och Halvan-kemi. Absolut helt ok.
/Vrångmannen

Staten Island Summer

@@@
Hehehe älskar alltid rullar som har "summer" i titeln och som handlar om ett gäng tonåringar som tvingas jobba menlösa jobb en sommar. Det är lite som en egen subgenre av tonårskomedin. Anywho! Här handlar det om ett gäng som jobbar som badvakter vid en liten lokal swimming pool i Staten Island (ligger i NYC för den som undrar). Det är det gamla vanliga. Oskulder som ägnar sin tid åt att hitta lämplig tjej att förlora oskulden med. Samtidigt som en bunt dårar runt dem gör massa knäppheter. I detta fall är det större delen av SNL som är birollerna som gör dumheter och dessutom skriven och regisserad av SNL-folk med Lorne själv i producentstolen. Bäst utan tvekan är Fred Armissen som en galen vaktmästare som jagar getingar med eldkastare hahahaha! Vi ska även nämna Bobby Moynihan som halvalkad hippie, Cecily Strong som tyvärr får för lite utrymme som rappkäft cool brud och Will Forte i en pytteliten biroll som hojknutte hehehe. Överlag har vi sett det mesta förr, det är rätt mycket klichéer, meeeeeeen jag gillar ju den här typen av rullar och även om jag inte blev överraskad med nåt nytt var jag underhållen under tiden det pågick. Bra så.
/Surskägget

@
Dåligt skrivet. Lamt regisserat. Trååååkigt. Varenda scen är en karbonkopia av någonting vi sett nyss. Huvudrollsinnehavare med noll karisma. SNL-casten i birollerna kastas... KASTAS bort. Tre fniss ingen film gör. Däremot niohundra suckar och några väl valda "men vad fan?!" bjuder in till det lägsta betyget. Blev arg nu bara jag skrev det här.
/Vrångmannen

Spy

@@@@
Melissa McCarthy sätter ribban en gång för alla. Efter att ha klivit in i rampljuset i en underbar biroll i Bridesmaids har hon spottat ur sig okej rullar som saknat det där lilla extra för att få en välförtjänt fyra i betyg (tänker på t ex Identity Thief, The Heat och Tammy). Men med Spy får hon äntligen till en riktig homerun och slår ut bollen ur parken. Det är en enkel röd tråd genom filmen som tillåter henne att snubbla från den ena komiska sekvensen till den andra utan att det känns som en bunt småscener eller sketcher som satts ihop lite provisoriskt. Med lagom små hyllningar till Bond är detta ingen parodi på spiongenren utan en actionkomedi som helt klart står på egna ben. McCarthy är perfekt i rollen som CIA-agenten som jobbat på kontor hela sitt liv men som nu blir utslängd på fältet för att fånga farliga superskurken (en lysande Rose Byrne). Även om McCarthy är den komiska stjärnan i filmen ska vi absolut inte glömma birollerna som hjälper till att lyfta både McCarthy och resten av filmen. Främst tänker jag på nyss nämnda Byrne men även Jason Statham och Jude Law som alla tre bjussar på minst lika stora garv som affischnamnet självt. Framförallt Byrne är helt slut och efter att först ha sett henne som seriös dramaskådis i rullar som Sunshine, 28 Veckor Senare och The Place Beyond The Pines är det kul att se att hon klivit in i komedivärlden med sköna roller i bl a Bad Neighbors och The Internship. Hoppas hon håller sig till det spåret.
/Surskägget

@@@@
Makalöst skitkul. Ge oss nu en tvåa...och en trea... Franchise! Franchise! Franchise!
/Vrångmannen

Prisoners

@@@@
Väldigt stark och välspelad film om ett kidnappningsfall där två unga flickor blir bortrövade. Polisen Loki (en lysande Jake Gyllenhaal) får fallet på sitt bord och måste bolla de två familjernas ilska, sorg och aggressioner med förhör med misstänkta och försök att hitta nya ledtrådar som ska leda honom till att hitta barnen vid liv. En första misstänkt måste släppas fri vilket leder till att ena pappan (en mycket bra Hugh Jackman) får spel och i sin tur kidnappar den misstänkte för att helt sonika försöka banka ur sanningen ur honom. Problemet är att mannen är på gränsen till att vara förståndshandikappad vilket gör att man aldrig vet om han förstår vad som sägs till honom och vad han själv säger. Handlingen nystas sakta, sakta upp och filmen är till stor del karaktärsdriven med lysande skådisar rakt igenom. Utöver nämnda Gyllenhaal och Jackman ser vi Melissa Leo, Terrence Howard, Maria Bello, Paul Dano och Viola Davis som alla levererar stort. Filmen knyter ihop alla karaktärer, alla ledtrådar och lösa trådar som en riktigt snygg julklapp i slutet och hela vägen dit är underbar att titta på. Påminner i stil och framtoning en aning om Gone Girl utan att vara en kopia (Prisoners gjordes dessutom innan Gone Girl så...). Mycket sevärd.
/Surskägget

@@@@
Japp. Det här är skitbra.
/Vrångmannen

Furious Seven

@@@@
HAHAHAHAHA JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Såhär ska en actionslipsten dras. Eftersom att det är sjunde delen i serien och vi fortfarande har alla karaktärer med så kan vi skippa introduktionerna och hoppa direkt in i handlingen. Som vanligt är Dom (Vin Diesel) tuffast, Brian (Paul Walker, R.I.P.) charmigast och Letty (Michelle Rodriguez) coolast samtidigt som de härjar runt i diverse sekvenser som alla kräver att de åker bil jätte-jätte-jätte-fort och helst kraschar sönder ett dussin eller så andra fordon. Just när man tror att de inte kan toppa allt som hände i filmen innan så toppar de det. Bara sådär. Jag är sjukt svag för den här filmserien. Snygga brudar, snygga bilar, testosteronstinna muskelsnubbar, massa explosioner och tuffa oneliners. Det är ytligt och dumt, men det är en ytlighet och dumhet jag älskar. Jag kan inte få nog. Och så länge de fortsätter att spotta ur sig så löjligt over-the-top action som pumpar adrenalin och wow så kommer jag fortsätta titta. Givetvis blir denna lite speciell då det blev Paul Walkers sista film och man har satt ihop en jäkligt snygg farvälscen åt honom där alla karaktärerna i princip sitter och grinar medan han åker iväg i solnedgången. En snygg touch och hyllning till herr Walker. Hatten av.
/Surskägget

Jurassic World

@@
Spielberg gjorde en dinosaurievariant av Hajen när han gjorde den första filmen i Jurassicserien. Visst var det blockbusterunderhållning, men det var också ganska skrämmande på sina ställen och han byggde upp stämningen snyggt innan vi fick se vår datoranimerade T-Rex i bild. Precis som Hajen med andra ord (okej, okej, Hajen är ett frippin' mästerverk vilket Jurassic inte är även om den är jäkligt bra). Hursomhelst saknas allt det i denna. Nu vill man bara brassa på med CGI-dinosaurier så fort som möjligt och vi slängs i  princip direkt in i en actionextravaganza av CGI-pumpande dödliga dinosaurier. Som vanligt försöker man toppa föregångaren med mer av allt men en genmanipulerad (hahaha ni hör ju hur DET låter) dinosaurie som är en blandning av lite alla möjliga djur och därmed kan göra det mesta (sluta sno kamouflageidén från Predator dammit!) och också är sjutton resor större och farligare än en T-Rex känns sådär. Smått fånigt blir det också när T-Rexen och våra farligaste vänner raptorerna slår sina påsar ihop för att slåss mot den nya dinosaurien och skydda människorna. Jaja. Actionscenerna är okej, men i en dinosauriefilm av detta slag hade jag förväntat mig mer. Pratt är okej men känns ändå lite felcastad. Och jag saknar Jeff Goldblum. Han tillförde den viktiga charmen en sån här typ av film behöver. Men visst, det funkar för stunden.
/Surskägget

@
Håller med om mycket av vad Surskägget säger ovan, men måste ta det lite längre ändå. Det här är så jävla skitdåligt. Helt poänglöst utan varken själ, äventyrslust eller hjärta. Pratt är tråkig (!), sen blev det lite tråkigt och sen var alla tråkiga hela hela tiden. Förstår ju naturligtvis att det är dags att sälja dinoleksaker till kidsen (igen...) men man kan väl anstränga sig en ynka smula i allafall? Filmen har spelat in en griljon dollars bara i USA, och även det gäspar jag åt. Till och med tokmonstret i trean var lite farligare och roligare än "skurken" i den här röran. Två timmar känns som sju och jag vill ha tillbaka dom nu. Så jävla pissigt illa alltså. Jurassic World är en ful film, på alla tänkbara sätt. Usch. Slutet hör till ett av de sämsta jag sett på nio år, give or take. Usch igen.
/Vrångmannen

Dubbel Trubbel (2x Johnny Depp)

Transcendence
@@
Johnny Depp och Rebecca Hall har huvudrollerna i en ganska medioker, förutsägbar och stundtals trist sci-firulle. Will (Depp) och hans fru Evelyn (Hall) är experter inom artificiell intelligens. När Will blir skjuten av en anti-AI-terrorist och får beskedet att han har ett par veckor kvar i livet bestämmer han och frugan sig för att rädda honom genom att peta in hans medvetande i ett datorprogram. Han ska bli den ultimata AI:n. Och det blir han. Den som sedan kan lista ut att hans nya AI-jag är smått ondskefullt och att Hall är i trubbel har gissat rätt. Eller? Paul Bettany försöker hjälpa Hall att komma undan genom att hjälpa terroristerna. Fast behöver hon räddas? Och vem är den egentliga skurken? Oj oj oj, många frågor och allt är givet redan efter tre minuter av filmen.
/Surskägget

Mortdecai
@@@@
Hahahahaha! Här har vi en typisk karaktär som Depp är så lysande på att spela och som han byggt större delen av sin karriär på att förfina till perfektion. Mortdecai är en brittisk adelsman och konsttjuv på dekis. Staten kräver honom på enorma skatteskulder och han har inte haft en riktigt lyckad konstkupp på hur länge som helst. Som om det inte vore nog har han odlat mustasch som han är jättestolt över men som hans fruga (spelad av Gwyneth Paltrow) hatar. Tack och lov för Mortdecai snubblar han in i en ny konstkupp som snuten och tillika gamla skolkompisen Martland (Ewan McGregor) ber om hjälp att lösa. Det här är en knäpp och skruvad komedi som är lika delar Rosa Pantern som Arthur. Depp är lysande, Paltrow kanon och Paul Bettany (igen!) toppen som den stackars betjänten till Mortdecai. Jag garvar mest hela tiden till en film som förmodligen kommer försvinna i den stora mängden och som förtjänar ett bättre öde än så.
/Surskägget

A.C.A.B. (All Cops Are Bastards)

@@@
Italiensk snutfilm som kretsar kring nykomlingen Adriano som precis börjat jobba för den hårdföra kravallpolisenheten som främst ser till att hålla ordning när det ska spelas fotboll och hundratals huliganer invaderar Rom för att slåss och förstöra (och kanske eventuellt titta lite på fotboll om det hinns med). Fyra veteraner tar sig an Adriano och försöker lära honom vad kamratskap inom kåren innebär och hur viktigt det är att alltid backa varandra. Samtidigt har de alla egna privata problem där en av snutarna har en tonårsson som hamnat i nynazistkretsar, en annan slåss om att få behålla vårdnaden om sin lilla dotter och en tredje har mängder med misshandelsanmälningar mot sig som han ska upp i rätten med. Det är lite dokumentär känsla över filmen, den är smutsig och realistisk, men också lite ofokuserad på sina ställen. Det är inte alltid helt glasklart vad man vill ha sagt och slutet lämnar mer frågetecken än lösningar. Samtidigt är det en intressant inblick i kravallpolisers vardag och i de invandrarproblem som många italienare tycks uppleva (åtminstone om man ska tro filmen).
/Surskägget

Piranha 3DD

@@
Hahahaha! Piranha 3D (både en sorts trea till kultklassikerna Piranha och Piranha 2 liksom en helt fristående nystart) var så makalöst fantastiskt usel med rätt glimt i ögat och lite för begåvade skådisar som tog det hela med en axelryckning och gjorde det för ett skönt garv. Tvåan (eller fyran beroende på hur man vill se det) tar samma koncept som gjorde ettan så bra (och usel) och försöker göra det större, bättre, mera. Det lyckas man inte med. Visst är det kul att se Ving Rhames reprisera sin roll från förra rullen, visst är David Koechner (från bl a Anchorman) en rolig komiker och visst är det kul att David Hasselhoff bjussar till och spelar sig själv. Meeeeeen charmen från förra rullen var just att alla visste att det bara var trams och inte förväntade sig någon succé (vilket det blev). Här är det lite förväntningar på box office och därmed vågar man inte ta ut svängarna lika mycket. Visst är det fortfarande en blodig pirayamassaker på slutet, men i förra tog man ut svängarna betydligt mer med mer blod och splatter. Jaja. Man ska inte klaga för mycket. Det är pirayor, blod och tuttar och det är allt en sån här film ska vara.
/Surskägget

Stay Cool

@@
En film jag köpte av tre anledningar. 1) Den kostade 19 spänn. 2) Winona Ryder är med i den. 3) Det är en high schoolkomedi. Jag förväntade mig inget speciellt och det fick jag inte heller. Tyvärr var det inte ens en high schoolkomedi då den kretsar kring vuxne Henry (Mark Polish) som återvänder till sin hemstad som vuxen för att hålla ett tal på skolavslutningen (han är numera känd författare). Trots sina framgångar och 20 år borta från staden så ältar han enbart sin skoltid och är fortfarande hopplöst kär i skolkamraten Scarlet (mitt ex Winona). Det ältas en hel del, det försöks bjussas på ett par lama skämt, Chevy Chase dyker upp och undrar var lönechecken är, Winona är förtjusande som alltid (när ska Hollywood ge henne den comeback hon förtjänar!!!?) och Hilary Duff dyker upp i en biroll och stjäl filmen då hennes energi är tusen gånger bättre än alla andras i filmen och oerhört smittsam. Allt som allt borde manuset putsats ett par vändor till. Det finns bra idéer som aldrig riktigt får blomma ut.
/Surskägget

Mercenaries

@
Filmen kallas även Expendabelles för att slå mynt av den enorma framgången med The Expendablestrilogin. Konceptet är detsamma som för Sly och kompani fast denna gång med ett gäng tuffa brudar istället. Vi får Zoë Bell, Kristanna Loken, Viveca A. Fox och Brigitte Nielsen med en jäkla bunt vapen och explosioner. Jag gillar idén med en kvinnlig variant av Expendables men tyvärr är budgeten mindre än vad en socialbidragstagare får i bidrag på 10 år och därmed är resultatet därefter. Det hade kunnat bli bra och jag hoppas att ett större produktionsbolag tar tag i konceptet en dag och ger oss en ordentlig och proper film med detta tema. Tills det händer ska du undvika det här så hårt, mycket och möjligt som du bara kan.
/Surskägget