Dubbel Trubbel (2x Channing Tatum - igen!)

Son of No One
@
Ibland gör skådisar filmer som man bara skakar på huvudet åt. Varför gick de med på att vara med i denna? Fick de massa pengar? Kände de regissören sedan barnsben och tyckte att de var skyldiga en tjänst? Jag vet inte. Tror inte skådisarna vet heller. Al Pacino är med men tycks vara nån helt annanstans mentalt. Och Tatum är med men verkar mest skämmas för sin medverkan. Tracy Morgan är med och hans roll är i alla fall okej. Resten av filmen är det inte.
/Surskägget

22 Jump Street
@@@@
HAHAHAHAHAHA JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!! Såhär - och jag menar exakt såhär - ska en slipsten dras. Ettan var ball när man såg den och dubbelt så kul när man såg om den (har uppgraderat den till @@@@ i betyg efter att ha sett om den). Tvåan är dubbelt så kul som ettan med ännu mer oneliners, ännu mer skottlossning och en ännu argare Ice Cube som polischef. Scenen när han inser att dottern dejtar Tatums karaktär - HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA det gååååååååååååååååååååår inte att vara så arg som han är. Blickarna! När han river hotellet! HAHAHAHAHAHAHA! Sluuuuuuuuuuuta det är för kul. Jag sitter och skrattar högt för mig själv när jag skriver det här och tänker tillbaka på den scenen. Summan av kardemumman - se om ettan och sen direkt tvåan nu. Bums!
/Surskägget
PS. Jag vet att Vrångmannen egentligen tycker att det är en fyra men han fegade lite när han satte betyg.

Noah

@@
Darren Aronofsky började som prettoregissörernas prettoregissör med Pi (som jag vägrat se) och Requiem For A Dream (som alla hyllar men som är så uselt sopig så jag blir förbannad bara jag tänker på att jag har sett den överhuvudtaget). Sen kom The Fountain som ingen såg tror jag. Sedan hände något. Aronofsky chockade både mig och alla andra med The Wrestler. Ett gripande porträtt av en före detta wrestlingstjärna på dekis med en lysande Mickey Rourke i huvudrollen. Efter det kom mästerverket Black Swan! Med två så tunga filmer på raken hoppades man på en tredje fullpott. Men icke. Noah är i sina bästa stunder okej, och i sina sämsta stunder ett enormt sömnpiller. Russell Crowe i huvudrollen som Noak är okej, faktum är att han är bättre än på länge vilket dock inte säger så mycket (Body of Lies, Robin Hood, The Next Three Days, Broken City...kom igen, vad är det här!) och man har nånstans redan mentalt förpassat honom in i Nic Cagelandet Medioker. Jennifer Connelly har en roll så liten att den knappt är en biroll och som mest går ut på att grina och säga "nej nej Noak snälla nej nej" medan han skiter i henne. Den enda som sticker ut lite är Emma Watson som adopterad dotter till Noak. Henne är det lite liv i. Resten, not so much. Sen är det intressant att se hur Noak blir som vilken annan religiös fanatiker som helst och ska göra allt möjligt korkat och dumt för att "Gud vill". Yeah right. Ta ansvar för egna egna handlingar och gnäll inte över att Gud vill hela tiden era jävla religiösa muppar!
/Surskägget

@
Stolpe ut.
/Vrångmannen

Mindhunters

@@
Habil standardthriller från vår favvofinske regissör Renny Harlin. Efter att ha gett oss såna pärlor som Die Hard 2, The Adventures of Ford Fairlane, Cliffhanger och Long Kiss Goodnight har han nu gjort en Nicolas Cage och spottar mest ur sig skräp. Synd och skam på en så talangfull actionregissör! Glöm bort Cutthroat Island (som faktiskt är helt okej) för en stund och ge honom en budget igen så han kan göra nåt meningsfullt. Mindhunters samlar ett gäng FBI-agenter som övar på att blir profilerare av seriemördare. De åker ut till en öde ö för en sista övning och inser snart att det finns en seriemördare på ön som dödar dem en och en. Nu gäller det att lista ut vem det är innan det är för sent! Hahahahaha, faktum är att premissen är helt okej liksom själva filmen i sig. Ja det är klyschigt och vi har sett det förr, men Harlin vet hur man spinner en story och tempot är genomgående högt med lagom doser spänning och handling. Inget märkvärdigt på nåt sätt, men en skön liten b-rulle man faktiskt absolut bör ta sig tid att se.
/Surskägget

Teen Spirit

@
Nej. Klyschigt kan jag ta, faktum är att en viss nivå klyschor kan stärka en film i och med igenkänningsfaktorn, men här är det bara löjligt. När man i princip kan säga repliker ordagrant i en film man aldrig sett strax innan de sägs av skådisarna visar prov på att manusförfattaren inte ansträngt sig ett dugg (eller att man själv sett lite för många high schoolfilmer). Synd på vad som kunde vara ett upplägg för lika delar humor och sensmoral.
/Surskägget

Atari: Game Over

@@@
Dokumentärfilm om Atari generellt och fiaskospelet E.T. specifikt. Det gick länge en myt att Atari begravt miljontals kopior av "det sämsta spelet genom tiderna" nämligen en spelversion av Spielbergs mästerverk E.T. Ett spel som sålde så dåligt att det i förlängningen gjorde att Atari gick i konkurs och närmare 10 000 personer förlorade sina jobb. Regissören Zak Penn jobbar som manusförfattare i vanliga fall (många av de sköna Marvelfilmerna vi älskar) och är stor tevespelsnörd. Han hade självklart hört talas om myten och ville gräva upp stället där spelen sagts vara begravda. Vilket är ett ganska stort projekt. Detta korsklipper han med intervjuer med de som var inblandade i att utveckla spelet. Det märks att han är van manusförfattare för han lyckas skapa en röd tråd och handling i filmen som sakta bygger upp en viss spänning och som avslöjar information vid rätt tidpunkt för att vi ska hålla intresset uppe. Slutet är också fint när den stackars programmeraren får lite återupprättelse. Spelet E.T. får cred - det är inte det sämsta spelet i världshistorien. Kanske en film främst för alla spelnördar men en intressant liten del nutidshistoria presenterad på lagom nördig nivå.
/Surskägget

Dallas Buyers Club

@@@@
Filmen som plockade hem typ alla skådis-Oscars. Och det var väl McConaughey och Leto värda helt klart. För det är dem man minns från den här. Filmen i sig är ganska långsam och egentligen ganska intetsägande. Baserad på en verklig händelse där en snubbe under tidigt 80-tal åker på HIV och sedan börjar smuggla in egna bromsmediciner från Mexiko och alla möjliga länder eftersom att USAs läkemedelsverk vägrar godkänna medicinerna för mänskligt bruk. Det låter kanske mer spännande än det egentligen är. Mestadels är det McConaughey och Leto i ett slitet hotellrum som säljer medicinerna till behövande och visar upp ett stort fuck-you-finger till myndigheterna som dock till sist stänger ner allt. Nerven och dramat i filmen (och därav dess höga betyg) ligger helt i McConaughey och Letos jordnära tolkningar av dessa karaktärer som känns hundraprocent äkta hela vägen. Kudos till bägge herrarna.
/Surskägget

Safety Not Guaranteed

@@@
1997 dök det upp en liten annons i en amerikansk tidning som letade efter människor som ville resa tillbaka i tiden. "Wanted: Somebody to go back in time with me. This is not a joke. P.P. Box 91 Ocean View, WA 99393. You'll get paid after we get back. Must bring your own weapons. Safety not guaranteed. I have only done this once before." Allt var givetvis ett stort skämt men enligt journalisten som skrev den lilla annonsen har han fått tusentals svar av folk som vill följa med. Det här är givetvis ett klockrent scenario för en film. Aubrey Plaza (Parks & Recreation) och Jake Johnson (New Girl) spelar huvudrollerna som journalisterna som börjar nysta i mannen bakom annonsen för att skriva en artikel om honom. Från början förutsätter de att han är knäpp, men ju mer Plazas karaktär lär känna honom inser hon att det finns en varm och fin människa som kanske, kanske inte, faktiskt har kommit på ett sätt att resa i tiden. Det här är en liten indierulle som bygger på karaktärer mer än action och som är charmig som tusan. Plaza visar att hon kan hantera en dramatisk roll och Johnson är den som står för de komiska inslagen i filmen. Fint rulle med hjärta och hjärna på rätt ställe.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Bruce Lee)

The Big Boss
@@@
Bruce Lee fick nöja sig med att på sin höjd vara birollskille i Hollyood så han stack till Hong Kong och blev stjärna där istället. The Big Boss surfade på Lees popularitet från teveserien The Green Hornet som trots att han bara hade en liten roll och knappt repliker ändå hade gjort honom enormt känd i Hong Kong. Trots att det var karaten som gjort honom poppis valde Lee i sin första stora huvudroll att hålla igen lite och spelar en karaktär som lovat att aldrig bruka våld. Så första halvan eller så av filmen slåss han ingenting. Sen brakar det givetvis loss och vi får många sköna klassiska karatefighter som håller förvånansvärt bra än idag alla Matrixfilmer till trots.
/Surskägget

Fists of Fury
@@
Mer karate, mer action men tråkigare film än The Big Boss ändå. Manuset känns lite slarvigt (ja jag vet att det är en karaterulle, men lite standard får man väl kräva) och mycket känns som att det går på tomgång samtidigt som den blir lite väl repetetiv. Oavsett bjussar ju Lee på en hel del hårda nävar och motståndarna faller som käglor när han väl sätter igång. Sånt gillar vi förstås även om helheten är lite svajjig.
/Surskägget

5 filmer jag såg som liten aka "När videon var ung" 3

Fem filmer jag såg när jag var liten. Cyklade omkull flertalet gånger på väg hem från videobutiken, med moviebox på cykelns pakethållare, en kasse snask och läsk på ena handtaget och en sprängfylld kasse med vhser på det andra. Men det funkade faktiskt, med lite fantasi och extra spännband, trots att det snöade och att det var tre kilometer hem!

Krypande hämnaren (The Incredible Melting Man, 1977)

http://www.imdb.com/title/tt0076191/?ref_=fn_al_tt_1

Så rädd, så rädd. En austronaut kommer tillbaka till jorden och börjar mörda och smälta. Hahahahaa! Den finaste av tider. Hade du frågat mig i början av 80-talet så hade jag trott att den här ”guldklimpen” skulle ha vunnit alla Oscars hela tiden, d.v.s när jag inte var för lamslagen av fasa för att prata. En riktig jävla skitfilm förstås, men jag minns den som toppen. Ser att hela rullen finns att beskåda på youtube meeeeeeeen jag hoppar det. Försöker att bevara de få fina filmminnen från den tiden JAG HAR KVAR!

Killed or Be Killed (1976)

http://www.imdb.com/title/tt0080999/?ref_=fn_al_tt_1

Det här var grejer det! Öset! På den tiden då alla Stallones och Schwarzeneggers och Stathams inte existerade ens som koncept (för Rocky var en boring grinfilm när man var 11!) så bjöds man istället på ”The Greatest Martial-Arts Movie ever Made!”. Igen, den här ser jag nog inte om i vuxen ålder på grund av en budget på två pesetas (det var dyrare att hyra filmen än vad den kostade att göra) och genomgående fult. Nä, då kollar jag hellre på Bruce Lee-rullarna som bjussar på charm, klass och stjärtspark, än idag. Å andra sidan när jag ser trailern... Hehehe!

Förföljd (Someone’s Watching Me, 1978)

http://www.imdb.com/title/tt0078295/?ref_=ttrel_rel_tt

Det här visste jag inte då men gamle mästaren John Carpenter både skrev och regisserade den här tv-filmen när det begav sig. Såg den flera gånger och tyckte att den var skitspännande och otäck men också snygg som attan. Riktigt så toppen är den inte idag men en helt klart stabil thriller och jämför med mycket av den skit man såg på den gamla kassett-tiden så var Förföljd åtminstone en RIKTIG film hahaha!

The Retrievers (1982)

http://www.imdb.com/title/tt0086186/?ref_=fn_al_tt_2

En riktig stjärtsparkare när det begav sig, som är så fruktansvärt usel idag så klockorna skrattar ihjäl sig. Ninjas! Explosioner! Snygga tjejer! Oj oj oj! HAHAHAHA! Det finns ju en viss charm med de här gamla usla actionrullarna och det var ju toppen det här för en yngling, om och om igen, som gjorde egna nunchakus och kaststjärnor då han inte satt som klistrad framför teven...

King Frat (1979)

http://www.imdb.com/title/tt0079406/?ref_=fn_al_tt_1

Innan Porkysrullarna så fick vi nöja oss med King Frat! Naket, fest och fjärtar. Mycket fjärtar. Handlingen kretsar i en tävling kring fjärtar. Skulle säkert funka på mig idag också vilket säger en hel del om mitt huvve... JAG GILLAR BERGMAN OCH FELLINI OCKSÅ! HÖRNI! HÖRNI?! VART SKA NI?!

/Vrångmannen

The Voices

@@
Den här hade jag sett fram emot sedan jag såg trailern för ett bra tag sedan. Skräckkomedi med Ryan Reynolds, Anna Kendrick och Gemma Arterton låter på papperet som en dröm. Jag har inte sett regissören Marjane Satrapis hyllade animerade långfilm Persepolis så den förväntan jag hade var ensemblens tjänst den här gången. Reynolds spelar Jerry, en weird snubbe som på dagtid trånar efter Fiona (Arterton) på jobbet och på kvällstid snackar han med sin hund och sin katt. Problemet är att de snackar tillbaka, ty Jerry är en spritt språngande psykopat. Hunden är snäll och dum men katten är ond och vill att Jerry ska börja mörda folk (bägge djurens röster görs av Reynolds). Härligt bisarr premiss för en rulle, som tyvärr faller platt på de flesta plan. Förutom att Ryan Reynolds ibland visar upp sin komiska ådra så är storyn alltför mörk för att man riktigt ska garva och samtidigt inte läskig en sekund. En komedi utan garv och en skräckfilm utan skräck. Det här är mellanmjölk all the way, trots en hel del blodigt våld och några galna scener som borde få plats i en filmlista över årets what-the-fuck-was-that?! Helt klart en av årets stora besvikelser för den här Vrångmannen, som hoppats på en Re-Animator möter Office Space möter Psycho. Typ.
/Vrångmannen

The Heat

@@@
Sandra Bullock och en av de hetaste komikerna just nu, Melissa McCarthy, slår sina påsar ihop i denna snutkomedi. Givetvis är det ett omaka par vi får träffa. Bullock är snuten som gör allt exakt enligt regelboken och som är så fyrkantig att ingen orkar med henne. McCarthy är förstås raka motsatsen. Hon vet knappt vad regler är för nåt, lagar är nåt man följer bara när det passar en själv och hon är förstås lika gapigt uppkäftig och svinig som Bullock är ren och prydlig. De hamnar på samma fall och slåss först mest mot varandra innan de inser att det bästa sättet att fånga skurken är att jobba ihop. Vi har sett det här mängder med gånger förut i alla möjliga konstellationer (Wahlberg och Ferrell i The Other Guys är väl den senaste riktigt bra sådana) och vi lär se det mängder av gånger till. Det finns en viss charm i ett omaka par som blir polare samtidigt som de jagar skurkar helt enkelt. Bullock och McCarthy har bra kemi ihop och visst finns det ett par scener som är hysteriskt roliga (se upp för en av de bästa ståuppkomikerna Bill Burr i en liten, liten biroll) men en hel del trampar vatten och är lite för standard för att betyget ska åka upp ett snäpp till. Funkar helt klart men om man missar den behöver man inte ligga sömnlös för det.
/Surskägget

@@@
Helt klart gedigen, rolig, lättsmält och lättglömd underhållning med ett skönt omaka par.
/Vrångmannen

Fifty Shades of Grey

@
Hahahahaha! Vad fan?! HAHAHAHAHAHAHA! VAD FAN?!
/Vrångmannen

Network (1976)

@@@@

Riktigt bra satir från 70-talet av Sidney Lumet (Serpico, Dog Day Afternoon), om tv-branschens moraliska förfall. När ett nyhetsankare är på väg att få sparken så flippar han och börjar tala obehagliga sanningar samt att han planerar att ta sitt eget liv i direktsändning. Upprörda chefer kallar honom för galning, men eftersom nyhetsankarets no bullshit-attityd gör att tittarsiffrorna bara ökar så låter dom honom hållas, trots riskerna detta medför. Intressant är att Network, som har 40 år på nacken, fortfarande håller än idag. När de stora bolagen tar över media blir jakten på tittarsiffror och habegär viktigare än både sanningshalten i nyheterna och människornas integritet. Rappt, välspelat och som sagt, fortfarande mycket tänkvärt.

/Vrångmannen

Backcountry

@@
Psykologiskt indiedrama möter naturskräck. När paret Jenn & Alex går vilse i skogen på en campingresa blir de förföljda av en arg och hungrig björn. Välspelat och snyggt med en känsla av realism. Tyvärr så tar det på tok för lång tid innan det händer någonting av intresse. Backcountry har egentligen en fin premiss och den skulle kunnat bli en slags korsning mellan Jaws och Deliverance, men fokus läggs på helt fel grejer. Missy Peregrym, i rollen som Jenn, är den enda lysande stjärnan och "monstret" som jagar paret är inte så ruggigt, även om filmskaparna har gjort allt för att skrämmas sista kvarten. I vildmarken kan ingen höra dig skrika, men kan man höra mig snarka?
/Vrångmannen

Burn After Reading

@@@
När Coenbröderna är i farten vet man att man har en mängd udda karaktärer, oväntade tvister i handlingen och en annorlunda filmupplevelse än den vanliga Hollywoodmallen att vänta. Så även här. Grundstoryn handlar om en CIA-agents memoarer som råkar hamna i händerna på två mer eller mindre osmarta personer som sedan försöker sälja tillbaka det för en stor bunt pengar. På vägen blir både den ena och andra spionorganisationen inblandad, en hel del missförstånd försvårar saker och ting och en hel del blod spills. Coens lyckas ju alltid hitta humor även i den värsta svärtan och det är väl tur här i vissa scener som annars hade kunnat bli lite väl tunggrodda. Det är ett stabilt och gediget hantverk med mängder av stora stjärnor i rollerna (Brad Pitt, George Clooney, Frances McDormand, John Malkovich, Tilda Swinton) som dock saknar det där lilla extra och som i ärlighetens namn är rätt snabbt glömt. Jag hade helt klart förväntat mig mer.
/Surskägget
Vrångmannen gav samma betyg men av helt fel anledning.

Big Stan

@@
Hahahaha jaaaa det är en struntkomedi med Rob "jag är Adam Sandlers polare" Schneider men den har sina garv och sin lilla charm. En del har skitsvårt för Schneider överlag, men jag tycker han funkar även om man helst ser honom i biroller. David Carradine gör en kanonroll som mystisk kung-fumästare som lär upp Schneiders karaktär i hur man blir farligast. Hahahaha lill-Schneider springer runt och är tuff! Bara det är värt biobiljetten.
/Surskägget

The To Do List

@@@
Hahahahaha. Liten indierulle med Aubrey Plaza från sköna Parks & Recreation i huvudrollen som tonårstjejen som under sommarlovet mellan high school och college bestämmer sig för att bygga på sig all den sexuella erfarenhet hon hittills missat helt för att hon varit en dedikerad plugghäst och nörd. Som den nörd hon är gör hon rejäl research på vad som är viktigt att lära sig och börjar sedan beta av de sexuella akterna en och en med varierande slutresultat. Filmen är mestadels en riktigt kul och skön 80-talsrulle (som dock är producerad 2013 så 80-talskänslan är givetvis fejkad, men på ett bra sätt) med ett bra budskap till "kidsen" därute utan moralkakor. Strösslat genom rullen får vi biroller av Bill Hader, Andy Samberg, Christopher Mintz-Plasse, Alia Shawkat, Clark Gregg och Rachel Bilson som alla ger sin unika touch till humorn i filmen. Plaza i huvudrollen är perfekt som den lite obekväma men beslutsamma nördbruden som bara matematiskt vill förstå vad sex handlar om tills hon inser att det inte är något man kan skriva ner i ett diagram. Inget speciellt på något sätt, meeeeeen en skön rulle som bjussar på ett par garv och lite mys.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Jackie Chan)

The Spy Next Door
@@
Jackie Chan är en superhemlig spion som tagit förklädnad som en nördig och töntig pennförsäljare och bosatt sig i förortsdrömvillan nånstans i en sömnig småstad i USA. Allt vore frid och fröjd om det inte vore att han dejtar grannfrun (Amber Valetta) vars två ungar är allt annat än förtjusta i Chan. Och när han ska barnvakta dem kommer givetvis de ryska spionerna. Chan kör hela den barnvänliga grejen med lite dåliga aj-jag-ramlade-skämt och lagom snälla slagsmålsscener. De värsta stuntsen från förr skippar han dock (vill väl inte bryta fler armar och ben på gamla dar och det kan man förstå). En rulle för kidsen.
/Surskägget

The Accidental Spy
@@
Jackie Chan är en försäljare av sportsutrustning som lyckas snubbla in i en spionhärva. Sen åker han världen runt och spöar skurkar. Hahahaha! Ibland behövs inte mer handling än så för att ge Chan en ursäkt att hitta coola ställen runtom världen där han kan köra sitt patenterade "slagsmål med saker han hittar kringströdda runt sig på ett litet humorfyllt sätt".
/Surskägget

The Directors: Roman Polanski

Roman Polanski föddes 1933 i Paris men växte upp i Krakow, Polen. 1968 flyttade han till Hollywood och sparkade igång sin karriär ordentligt, även om han redan gjort några rullar som kritikerna gillade. 1969 blev hans gravida fru Sharon Tate mördad av Charles Mansonsekten och 1977 blev Polanski åtalad för att ha haft sex med en minderårig, varpå han kort därefter flydde landet tillbaka till Europa. Allt det där, och mer därtill, finns att läsa mer om här och här och det finns också en dokumentärfilm som gräver djupt i fallet. Nedan följer ett axplock recensioner av gubbjä... regissörens mycket intressanta filmer genom åren.

Kniven i vattnet (1962)

@@@

"Vad är det här för svartvitt skit?" tänkte jag när jag såg filmen första gången på någon filmskola back in the day. Tack och lov har jag ju mognat sen dess (hahahahahaaa!) och sett om filmen på senare år. Det här är bra och många håller den idag högt som en klassiker. Jag skulle inte riktigt gå så långt, men det är helt klart en intressant debutfilm och jag gillar ju mina nerviga kammarspel.

/Vrångmannen

Repulsion (1965)

@@@@

"Vad är det här för ett svartvitt mästerverk?" tänkte jag när jag... Repulsion är en otäck och välgjord skildring av besatthet, ensamhet och förföljelsemani. En näst intill perfekt psykologisk rysare som är mer David Lynch än Lynch själv. Catherine Deneuve är lysande i rollen som den trasiga Carol och fotot är briljant. Varför kan inte filmer se ut såhär idag?

/Vrångmannen

Cul-de-sac (1966)

@@@@

Thriller-komedi-drama där ett gäng gangsters håller en rik familj gisslan i ett slott. Ytterligare ett slags kammarspel där humorn är nattsvart och karaktärerna känns tredimensionella. Ett klassiskt stockholmsyndrom, innan detta ens blev en grej. Snyggt, välspelat och skamligt underhållande med en ung Donald Pleasence i en av huvudrollerna.

/Vrångmannen

Vampyrernas Natt (1967)

@@@@

Hahahaha! Sluuuuta! Skräckkomedi som håller än idag. Det kan kännas som ett märkligt steg av Polanski att gå från de lite tyngre ämnen i hans tidigare alster till den här busiga och småläskiga farsen, men ett genialt sådant. Tung stämning, vansinnigt roligt och åter igen skitsnyggt. Polanski själv spelar här assistenten till Professor Abronsius som jagar vampyrer till höger och vänster i den snöiga transylvanska byn. Fantastiskt.

/Vrångmannen

Rosemary's Baby (1968)

@@@@
Polanskis första film i Hollywood. Recensioner här.

/Vrångmannen

Chinatown (1974)

@@@@

Film-noir-deckare med Jack Nicholson och Faye Dunaway, som trots att den utspelas i 30-talets soliga Los Angeles döljer ett stort mörker. Hyllats överallt som ett Hollywoodmästerverk och manuset av Robert Towne används som facit på alla dyliga filmskolor runt om i världen. Plockade hem Oscars för bästa-allt-allt-allt när det begav sig, vilket var helt korrekt. Chinatown blev också den sista filmen som Roman Polanski spelade in i USA.

/Vrångmannen

@@@@@
Det här är ett frippin' mästerverk, inget snack om saken. Att ge filmen en fyra i betyg är fan nästintill oförskämt. Nicholson har sällan varit bättre, Dunaway är kanon och gamle John Huston är ondare än Satan själv. Kanske Polanskis finaste stund.
/Surskägget

Hyresgästen (1976)

@@@@

Den avslutande delen i vad Polanski vill kalla för sin paranoiatrilogi (de första två var Repulsion och Rosemary's Baby). Polanski spelar själv huvudrollen som mannen som flyttar in i en lägenhet i Paris, som blivit ledig efter att en ung kvinna utan förklaring hoppat från vardagsrumsfönstret mot en säker död. Här bjuds vi på galna karaktärer, otäck stämning och ett snyggt porträtt av Paris. Svart humor blandas med psykologisk skräck. Det här är klassisk Polanski och det är mycket bra.

/Vrångmannen

Pirater (1986)

@

Påkostat piratäventyr med Walter Matthau i huvudrollen som blev en gigantisk flopp på biograferna runt om i världen. Jag minns den endast från movieboxens glada dagar som rörig och skittråkig,

/Vrångmannen

@
Gääääääääääääsp!
/Surskägget

Frantic (1988)

@@@@
Recension här i thrillerspecialen (om du orkar att scrolla ihjäl dig...)

/Vrångmannen

Bitter Moon (1992)

@@@@

Polanski tillbaka i högform (även om Frantic också bitvis var riktigt bra). Här bjuder han på det han kan bäst - intressanta och djupt störda kammarspel. Ett äkta par med uppenbara problem i äktenskapet (Hugh Grant och Kristin Scott Thomas) träffar den rullstolsbundne författaren Oscar (Peter Coyote) och hans fru Mimi (Emanuelle Seigner). Oscar börjar att berätta historien om hur han träffade Mimi i Paris och vad som börjar som en vacker kärleksberättelse förvandlas snart till någonting helt annat.
/Vrångmannen

@@@
Ja den är intressant och djupt störd. Men också lite långdragen på sina ställen. Dessutom har jag lite svårt för Grant i just den rollen samt att Kristin Scott Thomas är en av de där skådisarna jag bara inte gillar. Bra men saknar det lilla extra.
/Surskägget

Death and the Maiden (1994)
@@
Baserad på pjäsen med samma namn. Paulina (Sigourney Weaver), en politisk aktivist i ungdomen, blir övertygad om att hennes gäst är en man som torterade henne i på uppdrag av regeringen. Filmen blev väl mottagen när den hade premiär. Själv tycker jag att den är välspelad men väldigt seg och jag saknar den där mörka och bitska humorn.
/Vrångmannen

@
Vet att jag sett den, men kan för mitt liv inte minnas en sekund ur den. Med andra ord gjorde den inga större avtryck och därmed måste den varit sopig.
/Surskägget

The Ninth Gate (1999)
@@@
Hygglig djävulsthriller med Johnny Depp och Lena Olin. Jag gillar ju den här typen av filmer och The Ninth Gate hamnar väl någonstans i mellanlandet. Har inte så många av Polanskis trademarks kanske, men det är hyfsat underhållande även om det samtidigt ibland är lite larvigt och styltigt. Ok rulle för stunden som man glömt bort lika fort efter att ha sett den.
/Vrångmannen

@@@+
Gillar den här, och har sett den flertalet gånger. Lite samma stämning som i Rosemary's Baby kanske med en släng av Angel Heart och Eyes Wide Shut. Depp är solid i sin roll även om han varit betydligt bättre i andra filmer. Håller med om att den är lite styltigt på sina ställen, samtidigt är det nästan medvetet gjort för att skapa en konstig känsla och stämning. Kan inte riktigt ge den en fyra trots att det är nära.
/Surskägget

The Ghost Writer (2010)
@@@@
En mycket skicklig, underhållande och spännande thriller om en spökskrivare som får i uppdrag att skriva den fd brittiske premiärministers memoarer. Det visar sig vara lättare sagt än gjort och snart befinner sig spökskrivaren i ett spindelnät av livsfarliga intriger. Ewan McGregor och Pierce Brosnan i högform såväl som Polanski.
/Vrångmannen

@@@@
Recension här.
/Surskägget

Carnage (2011)
@@@@
Ytterligare en pjäs som blivit Polanskifilm. Fyra föräldrar träffas i en lägenhet och diskuterar vems unge som har rätt eller fel, i efterspelet av ett skolbråk. Artig och vuxen diskussion börjar sakta men säkert förvandlas till någonting helt annat. John C. Reilly, Jodie Foster, Kate Winslet och Christoph Waltz är alla utsökta i den här tragikomiska och dialogdrivna berättelsen. Kammarspel någon?! En liten pärla någon?!
/Vrångmannen

The Cobbler

@@
Jaha, vad ska man få ut av den här filmen då. Det är Adam Sandler men det är ingen komedi. Det är dock inte heller ett drama i stil med Sandlers seriösa roller i Punch Drunk Love och Reign Over Me som vi vet att han klarar av kanon om han bara vill. Nej, det här är nåt mittemellan och det funkar fan knappt. Ska jag vara ärlig är det nog en etta men som det gigantiska Sandlerfan jag är vägrar jag gå med på att sänka honom till ett så lågt betyg. Det hela går ut på att Sandler äger en magisk skomakarmaskin som gör att han förvandlas till de människor som äger skorna när han sätter på sig dem. Ett upplägg som skulle kunna garantera skrattfest deluxe men som nu bara blir ett stort mnjaha.
/Surskägget

Killers

@@
Jag gillar Ashton Kutcher. Fuck all you haters säger jag bara. Snubben har charmen och den komiska tajmingen (han är helt makalös i That 70's Show, har ni inte sett den så se genast!) och faktiskt talangen förutom utseendet. Tyvärr hjälper det inte den här filmen som är så makalöst standard 1A att det vi har sett förr har vi sett förr. Kutcher är CIA-agent som är lönnmördarproffs och som tröttnat på det livet. Han möter Katherine Heigl som är en typisk bortskämd liten rikemansdotter som är så förutsägbar som bara en sådan karaktär kan vara. Kärlek uppstår, de gifter sig och äntligen kan Kutcher få sitt lugna lilla förortsliv - villa, Volvo, vovve. Tyvärr hittar hans forna chef honom efter ett par år och tycks ha satt ett pris på hans huvud varpå allt och alla börjar jaga efter honom. Det visar sig nämligen att alla grannar och polare har varit hemliga agenter hela tiden och nu när priset är satt på skallen på honom ska alla ha en del av kakan. Det bjussas på ett par halvlama skämt, ett par hyfsade actionsekvenser och så lite käftande mellan Kutcher och Heigl. Dessutom snackas det en hel del om hur snygg Tom Sellecks mustasch är (och han har en biroll). Vi har sett det förr som sagt och vi kommer se det igen vare sig vi vill eller inte.
/Surskägget

@
Ashton Kutcher ändå alltså... Han är ju för skön alltså... Alltså... ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
/Vrångmannen

Inherent Vice

@@@@
Paul Thomas Anderson har bjussat på Boogie Nights, Magnolia och Punch Drunk Love bland andra titlar tidigare. Med det facit vet man vad man har att vänta. Ett karaktärsdrivet drama där det vimlar av udda, märkliga och fascinerande karaktärer porträtterade av en radda riktigt duktiga skådisar. Den här gången har Anderson fått ihop en ensemble bestående av bland andra Joaquin Phoenix, Josh Brolin, Eric Roberts, Maya Rudolph, Jena Malone, Benicio Del Toro, Reese Witherspoon, Martin Short och Owen Wilson. Bra grejer. Phoenix gör en kanonroll som den pårökte privatdeckaren Doc som trots att han ständigt är hög lyckas lösa typ alla fall som landar i hans knä och det är en fröjd att få följa med honom i alla vändningar och vrår som denna story tar honom till. I grund och botten är det ett ganska enkelt deckarmysterium som dock krånglas till på ett bra sätt genom alla dessa diverse udda karaktärer som poppar in och ut ur handlingen. Påminner delvis i stämning och känsla om L.A. Confidential fast det utspelas på 70-talet och där hjälten är hippie. Inte en film för den som gillar raka rör och en tydlig röd tråd, men en liten pärla för oss som gillar Andersons knäppa lilla värld som han då och då bjuder med oss till.
/Surskägget

@@@@
Håller med skägget till punkt och pricka.
/Vrångmannen

Interstellar

@@@@
Sci-fi med både hjärna och muskler? Inte nog med det, man slänger dessutom in en hel del miljöpolitik utan att direkt skriva oss åskådare på näsan med det. Inte illa pinkat. Men så är det ju också den smarta actionfilmens regissör nummer ett som står bakom - Christopher Nolan. Här tar han oss på en magisk resa som börjar långsamt, bygger upp tempo och avslutas i rasande fart och fläkt värdig Gravity. Det som är ballt med den här rullen är att all teknik och rymdfärd genom svarta hål och tidsuppfattning etc verkar vara noggrant efterforskad innan manuset skrevs. Det är en del matematiskt, fysiskt och kemiskt "tekniksnack" som en hederlig vanlig dödlig kanske inte alltid hänger med i men som just därför förankrar filmen i en verklighetskänsla. Med några få undantag där man helt enkelt tar sin konstnärliga frihet får man en känsla av att ja, det mesta i den här filmen skulle kunna hända på riktigt. Sällan har väl just genrenamnet science fiction varit så passande som här. Vad går det ut på då? Matthew McConaughey måste tillsammans med bl a Anne Hathaway i en nära framtid rädda jordens befolkning från att dö ut. Detta kan endast göras genom att man hittar en annan planet där ute som är tillräckligt lik vår så att vi kan starta om nån annanstans. Mer än så behöver man inte veta, det här är en film som gör sig bäst om man vet så lite som möjligt. Nolan gillar ju sina överraskningar och snygga sätt att knyta ihop säcken och även om det mesta är rätt uppenbart från början är det ändå snyggt utfört.
/Surskägget

@@@@
Ja, det här är riktigt bra. Nolan bjussar på ytterligare en annorlunda rulle iklädd Hollywoodkostym. Det är bara att hålla med om Surskäggets kloka ord (för ovanlighetens skull!).
/Vrångmannen

Whiplash

@@@@
Nej det är inte en dokumentärfilm om en av Metallicas bästa låtar (det å andra sidan skulle jag helt klart betala pengar för att se). Nej, det här är ett lågmält karaktärsdrama om highschoolkillen Andrew (mycket bra spelad av Miles Teller som vi sett i 21 & Over och Projet X) som drömmer om att bli en av planetens absolut bästa jazztrummisar. För att uppnå sina mål går han i den bästa musikskolan i världen där en av de mest ansedda lärarna för just storbandsjazz finns (mästerligt porträtterad av J.K. Simmons som också mycket rättvist fick en Oscar för rollen). Problemet är att läraren är en riktigt sadist som älskar att förnedra sina elever till bristningsgränsen. Dock vill alla gå i hans klass då han kan starta eller sänka en karriär, samt att man givetvis kan lära sig en hel del. Om man bara orkar med hans ständiga utbrott vill säga. Och här är filmens kärna. Det blir en viljornas kamp mellan Andrew och Fletcher (som läraren heter) där båda två pushar varandra åt håll ingen av dem riktigt trodde var möjligt. Teller och Simmons har perfekt kemi och det är faktiskt lite synd om Teller som även han gott kunde fått en Oscar för sin insats. Tänk er Black Swan möter Birdman. Lite så är den här filmen. Gillade ni dem kommer ni gilla denna. Det gjorde i alla fall jag. Som en bonus får man en hel del bra musik att lyssna på under resans gång.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Ashley Tisdale)

Aliens in the Attic
@@@
Ashley Tisdale har varit skådis sen hon var 10 och har varit med i alla möjliga och omöjliga teveserier för barn. Mest känd är hon väl för sin medverkan i High School Musicalfilmerna. Idag är hon 30 bast och försöker nischa in sig på en ny karriär. Denna lilla rulle är fortfarande kvar i familjefilmsgenren men är lite vuxnare och busigare. Titeln säger det mesta om filmen faktiskt. En familj flyttar in i ett hus över sommaren och som det slumpar sig landar lite halvonda rymdvarelser och tar vindsförrådet i besittning. Ungarna får sedan kämpa mot rymdvarelserna och rädda världen. Det är stora glimten-i-ögat mest hela tiden och det bjussas på skämt för både vuxna och barn i en lagom bra blandning. Inget Oscarsmaterial men perfekt en fredag- eller lördagkväll när man som vuxen vill se nåt med ungarna som inte har med Melodifestival, Idol eller Gladiatorerna att göra.
/Surskägget

Scary Movie 5
@@@
Första vuxna filmen för Tisdale, även om ordet vuxen i just det här sammanhanget ligger och flyter väldigt löst. Scary Moviefilmerna kan man tycka vad man vill om, jag personligen tycker att de har hållit ovanligt bra trots att man är uppe i fem stycken vid det här laget. Anna Faris fick sig en skjuts i karriären av de första och förhoppningsvis kan Tisdale få en skjuts av denna. Denna gång parodieras främst Paranormal Activityfilmerna samt Insidious, Sinister, Black Swan och Apornas Planet (samt en bunt till givetvis) och vi får som alltid även lite parodi på de knäppa Hollywoodmänniskorna (i detta fall Lindsay Lohan och Charlie Sheen som får/tvingas bjussa på sig själva). Tisdale är faktiskt en schysst komedienne och jag hoppas vi kan få se henne i fler komedier vad det lider.
/Surskägget

@
Far åt helvete, vilket jävla kack.
/Vrångmannen

Clown

@@
Slasher producerad av Eli Roth och bröderna Weinstein. Familjepappan hittar en gammal clowndräkt i källaren som han använder för att uppträda på sin sons kalas. Problemet är att dräkten är en mordisk demon som klamrar sig fast på honom och sakta tar över hans sinne och själ. Det här är knappt ok trams. Lite bättre än många andra i samma genre, men hårfint. Peter Stormare dyker upp med skönt överspel som Karlsson (hahaha!) och filmen har en slags over the top-känsla med svart humor, vilket den vinner på då den inte är speciellt läskig (om man inte har en stark fobi för clowner dvs).
/Vrångmannen

Starry Eyes

@@+
Indie-psyk-skräckis om en ung tjej med skådisambitioner, som trasats sönder av för många provfilmningar som gått åt helvete. En dag får hon chansen att provfilma för en ny skräckfilm och hennes liv blir aldrig mer som hon har tänkt sig. Vill inte vara för hård mot Starry Eyes. Den har nästan lika höga ambitioner som kvinnan i filmens handling (spelas för övrigt utmärkt av Alex Essoe). En stor del av filmen är crowdfunded, och det är kul att se att folks stackars pengar gått till någonting halvvettigt. Starry Eyes har en spännande grundstory. Filmmakarna försöker blanda lite Lynch, lite Cronenberg, lite Polanski och samtidigt slänga in några tunnor blod i mixen (för kidsen ni vet...). Det funkar bitvis hyggligt. Rekommenderas om du vill se någonting lite annorlunda i genren, men håll eventuella förväntningar i nivå med mattan i hallen.
/Vrångmannen

Turist

@

Turist vann i år guldbaggar till höger och vänster, för bästa manus, bästa film och bästa regi. Jag sitter som ett frågetecken. Det händer ju ingenting. Filmen är två timmar lång men känns som om den aldrig ska ta slut. Ett klassiskt "vad är det här?" dyker upp i huvudet. Skådespelarna är bra och äkthetskänslan finns där, men jag är snart uttråkad. Det händer ingenting. Ingenting. Jag borde ha stängt av för längesen. Fortsätter ändå att titta. Hoppas att någonting ska hända, någonstans. Auteuren Ruben Östlund gjorde ju även De Ofrivilliga från 2008. Den gillade jag. Men här, händer det INGENTING. Varken inuti eller utanpå. För att citera en av Povel Ramels gamla kupletter: "Icke tycka om Turist, tycka Turist trist".

/Vrångmannen

SUMMER BOX OFFICE 2015 - Kuntza at the movies

Dags för vår käre spåfarbror Kuntza att presentera sommarens flippar och floppar på bio:

Snart är sommaren här. Och då är de stora Box Office filmerna här. Men var inte rädd, du behöver inte gå vilse i djungeln. Även i år får du här din säkraste källa till hits and misses. Kuntzas Box Office Bonzana ger dig alla säkra prognoser redan nu.

Furious 7

Ny regissör men annars samma samma som alltid. De har annonserat typ ytterligare tre filmer så känns som vi aldrig blir av med FF-serien. Minuspoäng för att casta Jason Statham, världens tråkigaste actionstjärna, men vi hoppas de gör sig av med honom på kul sätt.

Ja, trailern är riktigt schysst men de här filmerna är numera mer sci-fi än vanlig action. Drar alltid bra pengar så räkna med STOR hit här.

Vrångmannens kommentar: Sjukt stor hit och en av de bättre actionfilmerna på flera år. Statham är ju bad guy här tydligen så det kanske funkar bra.

Avengers: Age of Ultron

Världen tar en paus och alla går på bio. 1:an var alldeles underbar och en megahit – nu är det bigger, badder, bolder upp i box office himlen. Alla inblandade vet vad de gör och här finns inga fel. Trailern känns helt rätt och Marvel har sagt ”kör, bara kör” till Josh Wedon. Det blir lite mörkare och lite tuffare. Jag och min ex Scarlett är laddade. Boxoffice kommer mullra. Sommarens STORA hit. Bring it on!

Vrångmannens kommentar: Störst, bäst, tuffast, roligast. 

Pitch Perfect 2

Finns en publik men den mjäkiga trailern förstärker känslan att de hastigt pruttat ut den här utan att bry sig om känsla eller nåt annat än att casha in dollars. Lär få sämre ratings och då inte heller bli mer än svag hit. You won´t be back pitches...

Vrångmannens kommentar: Ettan var toppen men här bör de se upp, precis som Kuntza säger. Hoppas ändå på den.

                            

Mad Max: Fury Road

På pappret ska det här inte funka, 25 år sen sist, ingen Mel Gibson och en genre som är helt utdöd. Men trailern rockar stenhårt och fans har gråtit av v den glädjefulla hypen.

De tidigare filmerna är OK (1:an en ok bagatell, 2:an en klassiker om än svajig, 3:an för puttinuttig och utan driv). Känns ändå som det här kommer vara bra, gott godis för alla världens insomnade rollspelare. En medium hit+ för att den skiljer sig från mängden, säkert var relativt billig att producera och det finns många fans som vill se det på bio.

Vrångmannens kommentar: Fury Road kommer att leverera. Or ELSE!

Big Game

Heder till Samuel L Jackson som verkar meddelat sin agent att “fuckin A, skickar nån in nåt skönt trashigt manus så är jag alltid på”.

Det här är 100% old school 80s Hollywood by the book när Spielberg möter Cliffhanger. Det känns som du redan sett den här filmen fast du egentligen inte har det. Absolut minst en medium hit – också mycket för att den varit billig att spela in.

Vrångmannens kommentar: Hahaha, trailern är ju härligt bonkers. Det här kan bli en bra kväll...framför teven.

Tomorrowland

Summer blockbusters som försöker vara lite, lite arty och originella brukar få det svårt. Amerikaner vill ha lättsmält ihop med sin XXL läsk.

Clooney garanterar inte längre en hit och det här är en chansning. Trailern är OK men allt svårare för icke-franschise filmer att hävda sig mot Marvel på somrarna. Om den sträcker sig mot ungdomar kan det bli en medium hit+ men troligen inte mer än så.

Vrångmannens kommentar: Orkar inte.

Spy

En story vi sett kanske 400 ggr tidigare, nu med den överskattade Melissa McCarthy. Trailern är väldigt blek men Paul Feig brukar ha feeling för hits. Medium hit. Hello Björn Gustafsson!

Vrångmannens kommentar: McCarthy kan vara rolig men jag håller med om att hon är rätt överskattad ändå. Hoppas ändå på en rolig och fartfylld rulle här.

San Andreas

Er Kuntza gillar alltid sina katastroffilmer och har skön guilty pleasure tid med sånt här. Regissören har bara gjort barnfilmer och de säger som de alltid gör med såna här rullar att ”ja men vår film fokuserar verkligen på karaktärerna, inte bara special effects…” - jo tjenare.

Trailers lovar gott och det var några år sen vi såg sånt här (dissa inte 2012 hörni!). Jänkarna brukar gilla sånt här men sällan stora pengar så detta blir medium hit.

Vrångmannens kommentar: Dra åt helvete, vilket ös i trailern. Får dom till det rätt så kan detta bli hur bra som helst.

Insidious: Chapter 3

Eeeh va? Behöver vi verkligen det här? Senaste års skräckvåg har lugnat sig och krystade prequels blir aldrig hits. Jag har helt glömt 1:an så den lämnade inga avtryck. Regijobbet har nu gått till en av de tidigare skådespelarna vilket ju är kul idé men kommer inte hålla över mållinjen.

Flopp, även om den ju är billig att producera varpå de ändå får tillbaka investeringen.

Vrångmannens kommentar: Boring ASS!

Aloha

Bradley Cooper är såklart född till att spela i en Cameron Crowe-rulle och var bara en tidsfråga innan vi skulle få det här. Under sommaren saknar den rom-com konkurrens så finns säker publik till det här. Men trailern är mjäkig och väldigt standard samt att Crowe inte lyckats alls på senare år. Mini-flopp.

Vrångmannens kommentar: Gillar trailern. Får mysklump i halsen, leende på läpp och darr i ögat. 

Entourage

Zzzz, öh va..?! Jaha den här trötta TV-serien blir film också. Det var ju tråkigt. Om du skrattar mer än en gång åt trailern så är du rätt publik för den här. Om den drar in pengar – ja säkert medium hit men inte mer.

Vrångmannens kommentar: Hehehe, serien var ju helt ok och Ari Gold är en av tv-historiens roligaste karaktärer. Vill jag se filmen? Nä.

Jurassic World

1:an är en klassiker och håller bra, 2:an var ett uselt hån mot filmkonsten medan den fånigt onödiga 3:an var svagt OK. Den här känns roligare och med ett litet nytt grepp. Trailers är schyssta även om detta tyvärr känns väldigt gjort. Vild chansning på en regissör som inte gjort något alls (även om vi vet att Spielberg ändra drar i marionettrådarna), den kommer dra  bra initiala pengar pga förhandsintresse men tveksamt att det här ska bli vinnare. Stor hit men bra film, nja..

Vrångmannens kommentar: Har ingen pepp i mig för denna. Den blir säkert underhållande men...nä.

                            

The Transporter Legacy

Ett skämt va?

Vrångmannens kommentar: Snaaaaaaark!

Ted 2

1:an var kul för stunden och de verkar göra rätt här när de drar in extra tyngd i  Morgan Freeman och Liam Neeson.

Seth MacFarlane har ingen trogen publik och är inte så rolig som han själv tycker. Den här kommer ändå funka, trailern är oväntad kul och publiken är absolut med igen. Stor hit.

Vrångmannens kommentar: Hahaha! Ettan var ju härlig! Uppföljaren kommer att leverera.

Terminator: Genisys

Hand upp ni som väntat på en femte Terminator-rulle. Det här ska omöjligen kunna funka. Trailern är bara sådär och ingen publik har efterfrågat det här – är bara en cynisk produkt från filmbolaget för snabba pengar. Ahnuld är gammal och iskall på boxoffice. Regissören gjorde den trista, taffliga Thor 2 och Jai Courtney är sämsta val för huvudrollen (Michael Biehn kom tillbaka – du är Kung). Detta ska vara starten på en ny trilogi – känns helt orealistiskt att det ska kunna funka. Många kloka tankar finns på https://www.youtube.com/watch?v=HDuyh0wXV0Q

Svag hit.

Vrångmannens kommentar: Nej.

Minioner

Finns stor publik för det här och med lite push från McDonalds blir det här en stor familjehit.

Vrångmannens kommentar: No comment.

Ant-Man

Marvel fortsätter sitt korståg men den här gången är det lite risky. Storyn är väldigt fånig, Paul Rudd har aldrig riktigt fått bära tunga huvudroller och produktionen har varit bolagets hitintills stökigaste. Men därför tror jag extra mycket på den här, de kommer slå i underläge och gå bättre än väntat. Trailern är bra och med Marvels vanliga fingertoppskänsla för alla smaker så ska det här funka ändå.

Stor hit.

Vrångmannens kommentar: Lite lagom pepp inför denna. Rudd kommer att leverera, men kommer filmen?

Pixels

Kul idé men 1:a trailern är bara sådär, men visst måste det här vara roligare än så? Min ex Michelle Monaghan finns med (vi har fortsatt bra kontakt) men Adam Sandler förstör det mesta och är Chris Columbus rätt regissör?

Ge mig Bubble Bobble, Strider https://www.youtube.com/watch?v=qVOOiCFktU4 och Black Tiger https://www.youtube.com/watch?v=8BPtn6_vhNQ så har ni en bra film!

Medium hit.

Vrångmannens kommentar: Hahaha! Det här kommer att bli toppen! Sandler i högform och ett tema vi ALLA kan relatera till. "Pac Man. My dear dear boy..." HAHAHAHAHAA!

                            

Pan

100% ointressant men sånt här funkar numera alltid bra i USA där man älskar gamla sagor som jackas upp med lite star power.

Hugh Jackman verkar själv gilla sånt här, det är ju bra så han iaf inte hinner göra fler kassa Wolverine filmer…

Medium hit.

Vrångmannens kommentar: Nä.

Inside Out

Aaah minns ni de gamla fina tiderna när allt var så mycket bättre. Då var också tiden när Pixar alltid levererade fullpoängare och megahits som var säkra storslammare på boxoffice. Dom tiderna är inte riktigt kvar nu när konkurrenterna hottat upp sig och Pixar själva missat några fullpoängare. Det här är en rolig idé men känns mer vuxen vilket kanske förvirrar barnen. Medium hit.

Vrångmannens kommentar: Blir helt förvirrad av trailern. Och ointresserad. Tyvärr.

Poltergeist

Den gamla godingen får en helt onödig remake som väl ingen önskat. Det har varit alldeles för många filmer om besatta hus/barn/prylar på senare år så borde inte finnas någon publik kvar till den här. Trailern är väl OK men med PG-13 så kommer det här inte alls leverera

Sam Raimi har producerat vilket bådar got men regissören har gjort spökhusfilmer för barn

Flopp.

Vrångmannens kommentar: Onödigaste remaken på länge. Hoppas dock på lite sköna haunted house scares.

Fantastic Four

Har varit oväntat svårt att få flyg på Spiderman rebootsen och lär bli ännu svårare här med Marvels tråkigaste serie. De försöker bli tuffare och modernare men har då också ändrat storyn från serieförlagan vilket brukar vara BIG mistake i superhjältegenren. Dr Doom är nu omgjord till en hacker… WTF?! Fansen lär slita biosalongerna i stycken…

Regissören gjorde den riktigt bra Chronicle och får nu gå genom stålbadet, tror inte han kommer ut som vinnare. Affischen säger ”From the studio that brought you…” – då brukar man ha problem…

Flopp.

Vrångmannens kommentar: Så jävla tjatigt. Sluta göra reboots på filmer som släpptes i tisdags!

MI:5 Rogue Nation

The Cruiser har haft flera dåliga år på sistone och aldrig riktigt fått några hits. Bara MI-serien lockar säker publik men är de så bra egentligen? 1:an var sådär, 2:an var sådär, 3:an var OK, 4:an var tveksam. Den här slicka trailern ser som vanligt schysst ut men det är sällan några starka minnen man bär med sig från filmerna. De har alltid två balla actionscener men inte mycket mer förutom Tompa i bar överkropp och hängandes från höga höjder.

Stor hit.

Vrångmannens kommentar: Fin actionunderhållning för stunden. Varken mer eller mindre.

The Man from U.N.C.L.E.

Guy Ritchie är rätt kille för jobbet och trailern levererar där man även anar att Alicia Vikander är en rising star. Sen är Henry Cavill och Armie Hammer svaga på pappret och nästan skrämmer bort publiken. Det är säkert buscharmigt och precis lagom för att släpa sig till en svag medium hit.

Vrångmannens kommentar: Efter att ha sett trailern så är jag lite sugen faktiskt. Den verkar helt klart sevärd.

Straight Outta Compton

Det här känns väldigt konstigt… Regissören har ok cred bland målgruppen men kan de verkligen göra den här rätt? Paul Giamatti – eh?

Flopp.

Vrångmannens kommentar: Nope.

Masterminds

Kristen Wiig, Zach Galifianakis och Owen Wilson i en film från regissören av Napoleon Dynamite. Låt det vara så kul som det låter.

Har bara TED 2 som konkurrerande komedi den här sommaren men kan bli svajig då både Zach och Wilson tappat mojo på sistone.

Första trailern är helt platt så sorry, max en svag hit.

Vrångmannens kommentar: Hehehe, trailern är ok. Vi hoppas på en riktig komedibubblare här!

Sinister 2

Precis som ovan Insidious III…

Vrångmannens kommentar: Precis som ovan Insidious III…

Summering:

Största hit: Avengers II

Bästa film: Avengers II

Största flopp: Fantastic Four

Are We Done Yet?

@@
Det verkar som att första filmen med vår f d gangster och numera familjefar Ice Cube som recenserades i måndags för en vecka sedan blev en succé i hemlandet och därmed var det givet med en uppföljare. Den lilla familjen bor nu trångt i Cubes lägenhet och när frugan blir gravid med tvillingar är det dags att flytta. Sagt och gjort och Cube köper ett gigantiskt hus ute på landsbygden i en sömnig liten småstad. Pittoreskt och underbart på alla sätt och vis om det inte hade varit för det lilla, lilla problemet att huset är ett vrak. Allt som kan vara fel är fel och det dröjer inte länge innan Cube har en armé av snickare, rörmokare, elektriker och andra hantverkare som renoverar kåken åt honom medan han blöder pengar. Eftersom att det är en familjekomedi lyckas ju Cube ramla genom tak, genom golv, genom väggar och bli attackerad av diverse djur allt till ungarnas stora förtjusning. Det som funkade bra i första filmen är lite urvattnat vid det här laget. Dock en helt okej rulle som man kan slänga på som söndagsmatiné.
/Surskägget

30 Days of Night: Dark Days

@@+
Första filmen var en skön och frisk fläkt i en annars ganska trist vampyrgenre. Uppföljaren är även den en rätt frisk fläkt i allt detta Twilightnonsens som östs över oss senaste tiden. Dock saknar tvåan budgeten och därmed blir vissa idéer lite lidande. Överlag lyckas man dock göra mycket med den begränsade budget man ändå har. Vi får följa den enda överlevande karaktären från första filmen, Stella (spelas här av Kiele Sanchez, i första filmen av Melissa George) som försöker få alla andra människor i USA att förstå att vampyrer finns. Det är förstås en ganska omöjlig uppgift, speciellt som vampyrerna via nickedockor till människor infiltrerat polisväsende. Istället kommer Stella i kontakt med en liten grupp överlevare från vampyrattacker vars främsta mål nu är att döda så många vampyrer som möjligt. Nu gäller det att hitta huvudvampyren och döda henne för att skapa lite lugn och ro i världen. Filmen påminner en del om gamla kultklassiker Near Dark i stämning och känsla även om Dark Days lutar sig betydligt mer på blod och CGI än Near Dark som knappt visade nåt "läskigt" överhuvudtaget. Även nyttjandet av staden LA är snyggt och staden blir i princip som ett eget levande väsen. Det finns mycket bra i den här, men tyvärr håller det inte riktigt hela vägen. Det är en direkt-till-dvd-film och det märks. Synd, för idéerna finns där.
/Surskägget

@
Vahettere...
/Vrångmannen

Everly

@
Nej det här var ingen kul historia. När jag såg trailern fick jag en känsla av att detta skulle kunna bli sådär serietidningskul som Shoot 'Em Up eller Sin City. Istället fick vi ett ovanligt kallt och sadistiskt magplask. Ultravåld utan humor och glimten i ögat är bara trist att glo på såvida man inte är psykopat. Ta bara sköna Desperado och jämför med trista uppföljaren Once Upon A Time In Mexico. Samma typ av galna våld men i första filmen är det gjort med stil och finess och i den andra filmen är det seriöst och analytiskt vilket förstör allt. Everly skulle behövt ett par riktigt stora doser humor för att det här skulle funka. Då spelar det liksom ingen roll att Salma Hayek är snyggast och man bara vill älska filmen lika mycket som man älskar henne. Det går inte. Det gåååååååååååååår inte!
/Surskägget

@
Skräp.
/Vrångmannen

The Invention of Lying

@@@
Tänk er en värld där ingen ljuger. Det existerar inga lögner. Folk kan inte ljuga om de så ville. Det innebär att alla alltid säger exakt det som poppar upp i skallen. Om man kommer på en blind date får man höra direkt att man inte var vad den andra förväntade sig och att det nu inte blir sex även om middagen är god. Det finns heller inga fiktiva böcker eller filmer. Ingen är kapabel att komma på nåt som aldrig hänt och som inte är sant. I denna värld lever Mark (Ricky Gervais). Han är rätt obetydlig och har inget sådär jättemycket att se framemot i livet. Till den dag då han helt plötsligt börjar ljuga. Med ens blir han som en Gud. Allt han säger, oavsett hur galet och utflippat, tar alla för absolut sanning i och med att det inte existerar lögner. Ska han nu manipulera världen och alla i den så att han får ära, rikedom och berömmelse? Eller ska han försöka göra världen till en bättre plats? Ricky Gervais bjussar som vanligt på mängder med garv och smart humor. Här är det inte bara skratt för skrattets skull utan även en hel del tanke bakom. Vilket filmen faktiskt lite förlorar på. Ibland vill man bara ha ett garv för att. Oavsett är det en skön och annorlunda komedi med bra biroller av Jennifer Garner, Jonah Hill, Rob Lowe, Tina Fey och allas vår favvokomiker Louis CK.
/Surskägget

Maleficent

@@@@
Alla som sett Disneys gamla tecknade klassiker Törnrosa kommer för alltid att minnas den hemska häxan Maleficent som terroriserade stackars lilla sötnosen Törnrosa och kungariket. Den här Disneyproddade filmen tar avstamp i samma story med den skillnaden att vi nu får se det ur den elaka hemska häxans synvinkel och genast blir händelsen inte riktigt lika svart och vit som den tycktes vara i den tecknade versionen. Här är faktiskt Maleficent ett offer på många plan och också den som i slutändan vill Törnrosas bästa trots ett par illa valda ord vid dopet. Med Angelina Jolie i huvudrollen vet man direkt att man kommer att få en intressant och mångfacetterad häxa som helt enkelt är så mycket mer mänsklig än i den tecknade versionen. Jolie bjussar givetvis på exakt det vi förväntar oss och skapar en samhörighet med Maleficent även vid tillfällen när hon faktiskt är ganska taskig. Sen är det jättekul att se kända scener ur den tecknade få liv med riktiga skådisar och så skickligt utförda att de tangerar den tecknade versionen klockrent. Mitt tips är att man ser den tecknade och denna direkt efter varandra. Då får man ut så mycket som möjligt ur båda filmer. En snygg och underhållande saga för alla åldrar. Perfekt såhär i påsktider.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Sam Rockwell)

The Winning Season
@@@
Det är svårt att inte gilla Sam Rockwell. Han har charmen, glimten i ögat och talangen. Han syns i biroller i stora Hollywoodfilmer som Charlie´s Angels, Den Gröna Milen och Liftarens Guide Till Galaxen för att sedan göra huvudroller i små indiefilmer som Confessions of a Dangerous Mind, Moon och den här. Detta är en riktig indierulle med komplexa karaktärer och en handling som på ett sätt är traditionell men som tack vare udda karaktärer känns annorlunda och fräsch. Rockwell är en avdankad basketcoach som får en sista chans att coacha ett tjejlag på en liten skola som förlorat allt allt allt jämnt jämnt jämnt. Med en axelryckning och mängder med alkohol tar han sig an de udda brudarna (med bl a Emma Roberts och Rooney Mara i gänget) och anstränger sig knappt för att få dem att bli vinnare. Sakta men säkert svetsas dock han och tjejerna ihop och snart nog sliter han för att de ska få den respekt de är värda. Lite väl svart på sina ställen är den för att kunna kallas feelgood, ändå lyckas den pricka väldigt rätt på många ställen om än inte fullt ut.
/Surskägget

The Way Way Back
@@@@
Ännu en liten indierulle där Sam Rockwell på papper kanske inte har huvudrollen men som har den typen av roll i filmen som i princip är den enda man kommer ihåg. Man kan helt enkelt säga att han stjäl filmen. Och då är ändå Steve Carell, Toni Colette, Amanda Peet och Maya Rudolph med också. Vi får följa 14-årige Duncan som med familjen kommer till lilla kuststaden för ett par veckors sommarsemester. Duncan är lite udda och egen och hittar sin vän i Rockwells karaktär som jobbar på stora vattenparken dit alla turister flockas. Duncan får via Rockwell jobb där och deras vänskap gör att Duncan växer som människa. En riktig feelgoodfilm med andra ord med hjärtat på rätt ställe. Den försvann kanske lite i mängden men gör dig själv en tjänst och ordna så att du kan se den.
/Surskägget

@@@@
Här
/Vrångmannen