Dum & Dummare 2

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAA! Sluta det här går inte!!! Jag orkar inte!!! Sluta ha två karaktärer som är så inihelvete jävla dumslut i skallen med en ådra av ren elakhet inslängd i personligheterna dessutom. Jim Carrey och Jeff Daniels är tillbaka som Harry och Lloyd (och glöm aldrig att Lloyd heter Christmas!!! i efternamn hahahahahahah!) och galenskaperna fortsätter. Det var 20 år sen första filmen kom och tvåan utspelar sig därmed 20 år efter det som hände i ettan. Jag vill egentligen inte avslöja så mycket om handlingen men kan säga att Harry får reda på att han har ett barn han inte känt till och ger sig ut på vägarna för att hitta ungen och berätta att det är han som är pappan. På vägen till detta möte snubblar dessa två dårar in i alla möjliga helgalna situationer där den ena är roligare än den andra. Underbare Rob Riggle (birollskomiker du sett i typ allt) gör inte bara en utan två skitroliga biroller som tvillingbrorsor (militärbrorsan som kamouflerar sig och gömmer sig överallt i bild utan att du ser honom är makalöst kul) och blir en bra skurk till Carreys och Daniels två "hjältar". HAHAHAHA! Vilken jävla sjuk rulle. Trodde inte vare sig Farrellybröderna eller Carrey hade det i sig längre. Tack och lov hade jag fel. Och förresten. Bill Murray är med i en otrolig cameo i typ tre sekunder som du kommer missa. Spola tillbaka och kolla igen. Och igen!
/Surskägget

@@@@
Hahaha... Hahahaha! HAHAHAHA! AAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAA!!!
/Vrångmannen

Anchorman: The Legend Continues

@@@
Första filmen är en klassiker i komedigenren. Fylld med oneliners man kan springa och citera dagarna i ända och med fyra karaktärer som är helt slut och därmed helt fantastiska. Det var på nåt sätt ganska givet att vi skulle få en uppföljare. Tvåan tar med vårt 70-talsgäng in i 80-talet och en CNN-kopia där nyhetsankaret Ron Burgundy (underbare Will Ferrell) lyckas skapa tevehistoria utan att ens veta om hur han gör det. Tvåan är en gedigen och alltigenom rolig film. Dess största, och egentligen enda, problem är att man automatiskt jämför den med ettan och ettan helt enkelt är en betydligt bättre film. Självklart är tvåan dock en given film i samling om man gillade ettan (och gillar man inte ettan kanske man ska sluta läsa den här bloggen och hitta en blogg som analyserar hur färg torkar på olika strukturer). Steve Carell har förstås blivit betydligt kändare sedan han gjorde ettan och därmed är hans roll som superkorkade Brick lika betydligt större. Det är på gott och ont. Carell är förstås svinrolig men Brick som karaktär är ju rätt begränsad så det är både många garv men också en del axelryckningar när det fokuserar på Brick för mycket. Kristen Wiig gör en biroll och stjäl hela filmen ungefär som hon alltid gör. Jag vill fortfarande se en film där Ferrell och Wiig spelar ett äkta par som är helt slut i huvudet. Det skulle garanterat blir en femma.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte typ likadant.

Kingsman: The Secret Service

@@@@

"The Rules" of a Kingsman Gentleman are as follows:

(1) A gentleman never tells about conquests, private matters, or dealings. His business is nobody else's.

(2) A gentleman doesn't clash in public with enemies or exes, or worse, with out-of-fashion contrasts, colors or styles.

(3) A gentleman is always happy to serve, whether it's opening the door, picking up the bill, or merely calling a cab the next morning. Ask him for help and he cannot refuse.

(4) A gentleman never reacts to rudeness. He pretends he doesn't recognize it and moves on like it never happened, because it never should have.

(5) A gentleman is always on target with witty remarks, interesting facts, and conversation starters that bring the best out of everyone.

(6) A gentleman asks non-invasive questions to keep a conversation going and attention focused on others. He makes them feel like the most interesting person he's ever met, whether that's true or not.

James Bond a’la 60-talet möter Kick-Ass, av regissören till X-Men: First Class och just Kick-Ass, Matthew Vaughn. Colin Firth (!) som stjärtsparkande gentlemannaspion, tränad i alla former av ridderligheter såväl som våldsamheter. Samuel L Jackson som en läspande och spritt språngande galen ”Bondskurk” som inte tål att se blod. Låter det dåligt? Då kan du sluta läsa nu. Det här är toppen! Full fart som väntat. Serietidningsvåld blandas med torr humor och hyllningar till de gamla hederliga spionfilmerna från back in the day. Gadgets galore! Kingsman: The Secret Service (som är löst baserad på ett seriealbum av Mark Millar och Dave Gibbons) är toppunderhållning på alla plan, speciellt om du gillar dina James Bonds och dina comics. Såg filmen på BFI IMAX i London och det var toppen. Fick sedan reda på att den var nedklippt för att undvika 18-årsgräns i England och det var botten. Måste se om den här i Sverige igen illa kvickt (här har de som bekant inte rört den). Hur som helst old chum, se den här rullen. Den är helt bananas, på helt rätt sätt. Kyrkscenen... HAHAHAHAHAHAHA! Nejnejnejnej!

/Spectre (AKA Vrångmannen)

It Follows

@@@@
Spännande. Minns ni det? När någonting var riktigt spännande? Det är tyvärr inte ofta som den här gamle Vrångmannen sitter som på nålar nuförtiden. It Follows är en sån film. Spännande. Den har hyllats överallt som en av de bästa skräckfilmerna på flera år. Jag tycker nog mer att filmen är en övernaturlig thriller med skräckinslag, men vem bryr sig egentligen när det är så här bra. En ung tjej (Maika Monroe från lysande The Guest) har sex med en kille. Han berättar snart att han har överfört någonting ont till henne. Någonting som "följer efter". Det ryser i mig nu bara jag skriver detta (för jag har nyss sett filmjäveln!). It Follows är snyggt plåtad och välspelad. Den amerikanska förorten ser ut som på riktigt, ödslig och lite elak, samt att avsaknaden av vuxna nyckelpersoner i storyn är ett genidrag. Den har också den där sköna 80-talskänslan som vi fått smaka på i filmer som The Guest och Cold in July. Det återhållsamma och stämningsfulla syntscoret förstärker naturligtvis detta. Filmen tar sig tid att sakta bygga upp en otäck historia. Den lånar lite här och var från andra rysare, men har trots detta hittat sin egen stil och sitt eget språk. Jag blev inte direkt rädd, även om rullen framkallar ett visst obehag. Framför allt så är den spännande. Riktigt spännande. Sa jag förresten att jag inte var rädd? Jag börjar bli det nu. Sakta men säkert. Jävla skit. It Follows...
/Vrångmannen

The Hunger Games: Mockingjay Part 1

@

Vissa dåliga filmer ser man fram emot att få såga. De är helt enkelt så dåliga så att de provocerar fram en så härsken och ilsken recension så att inte ens det största nättrollet har nåt att komma med i jämförelse. Så är dock inte fallet med denna. Efter att nu ha sett den tredje filmen i denna oerhört populära film- och bokserie är jag bara ledsen. Ledsen att så många duktiga skådisar totalt slösar sin talang och tid. Ledsen över att boken som jag gillar blir så platt översatt till filmmediet. Ledsen att så mycket pengar plöjs ner för att göra filmen och så blir det bara så tråkigt, platt och intetsägande i slutändan. Jag tyckte både ettan och tvåan var helt okej. Det här är däremot bara...tråkigt. Det är som att titta på färg som torkar. Det händer ingenting. De skulle inte delat upp tredje boken i två filmer utan satsat på en och maxat actionsekvenserna istället. Som det är nu är ingen i världen pepp på att få se nästa film.

/Surskägget

@@
Gillade ettan jättemycket. Tyckte tvåan var ok, men lite samma-samma. Det här var ruggigt tråkigt och oinspirerande. En snoozefest utan dess like. Det händer typ ingenting. Alla är bra i filmen men det händer ju INGENTING! Betygstvåan är svag, liksom jag, för Jennifer Lawrence talang. Hon är i princip den enda anledningen till varför betyget inte blir det lägsta. Suck. Som Skägget säger, noll pepp inför upplösningen. Noll.
/Vrångmannen

Dubbeltrubbel (2x Jason Segel)

Sex Tape

@@

Neeeeeeeej!!!! Den här ville jag ju att den skulle vara mycket roligare och bättre än vad den var. Förutsättningarna finns ju. Cameron Diaz och Jason Segel spelar ett par som varit ihop i vad som för dem känns som sju evigheter. De har villa, barn och Volvo och inget sex längre. Herr Vardag har flyttat in och även om livet flyter på så är det liksom lite halvtråkigt. För att sparka lite liv i sitt sloknande förhållande skaffar de barnvakt och bestämmer sig för att vara lite busiga en kväll. Lite sex och lite lek med videokameran. Enda problemet är att de glömmer att har man Appleprodukter så hamnar allt uppe i molnet. Och har man då skänkt bort ett par iPads till polare och arbetskollegor har ju de helt plötsligt tillgång till just det molnet och den sexfilm som ligger där. Stressen!!! Större delen av filmen handlar om när Diaz och Segel springer runt från polare till polare för att samla in iPadsen och alla de dråpliga situationer de hamnar i. Och det är här det brister lite. Ja det är rätt fullsmockat med gags genomgående och man sitter och garvar (Rob Lowe i en biroll är kanon). Problemet blir bara att vissa (de flesta faktiskt) scener dras ut på i oändlighet. Känns som att man kanske skulle jobbat på manuset en vända till innan det hela blev film. En okej rulle som borde varit mer.

/Surskägget

Mupparna

@@@@

Jag älskar och har alltid älskat Mupparna. Kommer fortfarande ihåg hur Alice Cooper och de stora muppmonstrena skrämde skiten ur mig som liten knodd när Cooper gled in och sjöng Welcome To My Nightmare och såg ondare ut än Satan själv! Sån barnteve görs helt enkelt inte längre. Här har Jason Segel tagit sig an Mupparna med stort hjärta och ännu större själ. Det märks att Segel är ett gammalt fan och han har verkligen lagt ner stor möda på att finslipa manuset till perfekt muppnivå. Vi möter ett muppgäng på dekis där deras storhetstid ligger bakom dem och de numera är utspridda som vinden kors och tvärs över USA's stora nation jobbandes på syltor där ingen längre skrattar åt deras skämt. Segel och Kermit tar tag i det hela och snart nog har vi The Muppet Show i sin forna glans igen. Det här är busroligt, snyftigt och fyllt med bra musik. Precis som Mupparna ska vara!

/Surskägget

The Maze Runner

@@
Ännu en såndär utspelas-i-en-nära-framtid-där-staten-styr-och-ställer-och-folk-blir-uppdelade-i-sekter-och-måste-tävla-mot-varandra-för-att-överleva-med-en-ung-tjej-fast-den-här-gången-är-det-en-kille-som-hjälte-bok-som-blir-film-för-att-Hunger-Games-gick-så-bra-så-nu-vill-vi-kräma-ut-så-mycket-som-möjligt-ur-samma-publik-film som det är så nerlusat av numera efter Hunger Games fantastiska framgångar. Den här följer mönstret. Fast med en kille istället. Tonårskille har dolda krafter ingen annan har och upptäcker dem pö om pö medan de andra grabbarna i gänget tycker han är dum. Samtidigt hinner han bli kär i en tjej. Det puttrar på, det är lite halvsnygg CGI, det är lite halvintressant framtidsstory och det är lite halvbra gjort rent allmänt. Det kan å andra sidan dåligt sex också vara och måste jag välja mellan att se den här och ha dåligt sex väljer jag dåligt sex.
/Surskägget

@@
Coola monster. Typ. Filmen är väl sådääär. Typ.
/Vrångmannen

Divergent

@@
Ännu en såndär utspelas-i-en-nära-framtid-där-staten-styr-och-ställer-och-folk-blir-uppdelade-i-sekter-och-måste-tävla-mot-varandra-för-att-överleva-med-en-ung-tjej-som-hjältinna-bok-som-blir-film-för-att-Hunger-Games-gick-så-bra-så-nu-vill-vi-kräma-ut-så-mycket-som-möjligt-ur-samma-publik-film som det är så nerlusat av numera efter Hunger Games fantastiska framgångar. Den här följer mönstret. Tonårstjej har dolda krafter ingen annan har och upptäcker dem pö om pö samtidigt som hon hinner bli kär i två killar varpå de slåss om henne utan att slåss (med andra ord de gnabbas om hennes uppmärksamhet). Dock finns en ljusning här och det är att hon denna gång inte blir kär i två snubbar utan bara en. Det känns nästan lite friskt och fräscht vid det här laget. Resten är dock inte så kul. Det puttrar på, det är lite halvsnygg CGI, det är lite halvintressant framtidsstory och det är lite halvbra gjort rent allmänt. Det kan å andra sidan dåligt sex också vara och måste jag välja mellan att se den här och ha dåligt sex väljer jag dåligt sex.
/Surskägget

Hercules

@@@
Den här kalkonen ska jag såga tänkte jag när jag såg trailern. The Rock som alltid bjussat på schyssta nonsensactionrullar som Welcome To The Jungle, The Scorpion King och de senaste par Fast/Furiousfilmerna. Mycket pangpang, mycket muskler och mycket glimten i ögat. Men det här, tänkte jag när jag såg trailern, det här verkar ju vara nåt segt CGI-träsk i samma form som Clash of the Titans, Prince of Persia eller Immortals. Rent skräp med andra ord. Kanske var det för att jag hade lägre förväntningar än en tjock man som ramlar nerför en trappa eller så var jag kanske på bättre humör en nån som skrapar fram högsta vinsten på triss när jag såg filmen. Jag vet inte. Det jag vet är att jag gillade den här. The Rock kliver in som en modern Conan, fast Hercules dårå, och ger oss en klassisk Conan, fast fortfarande Hercules dårå, sparkar stjärt, tar checkar och vinner damernas gunst. Storyn är bara löst baserad på de gamla myterna, så för alla er historienördar där ute - undvik denna för ni lär bli så arga att ni äter upp Herman Lindqvists samlade verk innan eftertexterna rullar. Det varvas med riktiga stunts och CGI på ett snyggt sätt och vi får i princip inga kolla-vi-dödar-folk-i-ultra-slow-motion-så-att-blodet-sprutar-extra-långsamt-mot-kameran-sekvenser vilket är oerhört skönt att slippa, speciellt med tanke på att 300 del 2 i princip enbart var en enda sån lång scen. Ja, det här är en bagatell. Ja, den förtjänar kanske inte en trea i betyg. Men vet ni vad? Ibland måste man bara kasta alla jobbpapper i luften och säga: "Fuck it bitches, it's Friday". Trots att det är söndag idag.
/Surskägget

Let's Be Cops

@@@
En komedi som helt klart kom in från flanken. Jake Johnson (från roliga teveserien New Girl) och Damon Wayans Jr (ja det är Damons Wayans son) är två snubbar i LA som sett bättre dagar. Johnson hade en proffskarriär i NFL på gång innan en skada satte stopp för det och Wayans jobbar på ett spelutvecklingsföretag där chefen inte ser potentialen i de spelidéer han kommer på. Genom en slump klär de en kväll ut sig till snutar när de ska på maskerad och upptäcker att deras väldigt naturtrogna uniformer ger dem en helt annan respekt från folk än vad de annars brukar få. Givetvis ska detta utnyttjas! Hahahahaha! Snart nog har de skaffat sig en polisbil som de "patrullerar" i om nätterna och glider runt gratis på diverse heta nattklubbar och raggar brudar. Allt är dock inte frid och fröjd. Genom diverse omständigheter lyckas grabbarna bli ovänner med ett ryskt maffiagäng som bl a säljer vapen de får från en korrumperad snut (Andy Garcia). Ska nu deras oskyldiga lek som låtsaspoliser bli deras sista? Buddyfilmer bygger mycket på kemin mellan huvudpersonerna och där har man lyckats enastående bra. Johnson och Wayans Jr verkar vara bästa polare sedan många år tillbaka och har kanonkemi mellan sig. Skämten är många och pendlar från asgarv till småskratt. Det där sista lilla för att nå upp ett snäpp till i betyg saknas då det finns en del transportsträckor men det är bra nära att den får en fyra i betyg. Helt klart en förfestfilm när man ska ut och parta lite.
/Surskägget

Bloggpanelen!

Idag diskuterar jag Guillermo del Prutto, Cirkeln och Oscarsgalan på Moviezine med Fiffis Filmtajm och Absurd Cinema. Klart du ska läsa det. Nu. Or else!
/Surskägget

Admission

@@
Fan! Det här ville jag gilla mer. Det här önskade jag verkligen var en bättre film. Tina Fey spelar Portia, en kvinna som senaste 16 åren av sitt liv jobbat med att läsa igenom ansökningar till finskolan Princeton och bestämt vem som får komma in och vem som motas bort vid portarna. Paul Rudd är rektorn på en nybildad liten skola som har en extremt begåvad elev han tror skulle vara perfekt för Princeton och som känner Portia sedan tidigare. Han har också en misstanke om att eleven är den grabb som Portia adopterade bort som ung tonåring. Ni hör ju. Det här har alla ingredienser för att kunna bli en kanonkomedi med mängder av förväxlingar och bus från både Fey och Rudd. Problemet är väl att Fey inte skrivit manuset. Då är jag säker på att det varit betydligt vassare och roligare. Som det är nu puttrar det på utan att riktigt lyfta. Synd på nåt med enorm potential.
/Surskägget

Twisted

@
Det är säkert inte regissören, manusförfattaren eller skådisarnas fel men i texten kring vad filmen handlar om kan man bl a läsa att: "Detta är en film som kommer hålla även de mest inbitna filmfansen undrande ända till slutet". Man vill alltså hävda att det här är en thriller där det kommer vara skitsvårt att lista ut handlingen, det kommer vara så många olika twists att huvudet kommer att snurra och inte sedan Seven kommer man aldrig ha en aning om vem mördaren är och vad han är kapabel till innan det bittra slutet. Bara för att man hävdar nåt betyder det inte att det är så. Tvärtom är detta så sjukt förutsägbart så att efter tre minuter vet jag vem mördaren är och vem filmen vill att jag ska tro att det är innan det avslöjas vem den riktige mördaren är. Jisses vilket skit! Hade det åtminstone varit en standardthriller kanske jag köpt det lite men det här orkar inte ens lägga sig på den nivån. Ashley Judd, Andy Garcia och Samuel L. Jackson går runt och läser repliker högt för varandra och nån av dem är mördaren. HAHAHAHA! Du vet vem efter tre minuter. Tre.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Adam Sandler)

Grown-Ups 2
@@@@
Adam Sandler kan inte göra nåt fel. Varje gång jag ser en av hans rullar garvar jag läppen av mig och får oftast även ett fint budskap (99 fall av 100 är budskapet: Familjen är viktig, ta hand om den) samtidigt som Sandler och kompani tramsar runt med sedvanligt kiss- och bajshumor. Hahahahaha! Jag vet att Sandler är bespottad av många men snubben drar in runt 100 millar på varje film så jag är säker på att han garvar hela vägen fram till banken och sen hem igen. Första Grown-Ups var toppen när Sandler samlade ihop alla sina polare (Chris Rock, Kevin James, David Spade, Rob Schneider) och hade sommarlov med dem. Tvåan är egentligen exakt samma sak med skillnaden att nu är det inte längre sommarlov utan det vanliga arbetsdagslivet som skildras (och vanligt i detta fall är inte direkt ditt eller mitt 9-5 jobb). Vet att Vrångmannen är argast över den här, men han har fel. Som gammal Sandlerexpert vet jag vad jag pratar om, Vrångmannen vet knappt när hans vuxenblöjor behövs bytas.
/Surskägget

Blended
@@@@
Adam Sandler kan inte göra nåt fel. Varje gång jag ser en av hans rullar garvar jag läppen av mig och får oftast även ett fint budskap (99 fall av 100 är budskapet: Familjen är viktig, ta hand om den) samtidigt som Sandler och kompani tramsar runt med sedvanligt kiss- och bajshumor. Hahahahaha! Jag vet att Sandler är bespottad av många men snubben drar in runt 100 millar på varje film så jag är säker på att han garvar hela vägen fram till banken och sen hem igen. Han har hunnit med två filmer med Drew Barrymore redan (sockersöta 80-talshyllningen The Wedding Singer och lika sockersöta 50 First Dates) och eftersom att de har superkemi ihop var det väl bara en tidsfråga innan det var dags för en tredje film (och ja, den är sockersöt den med). Det börjar med en blind date från helvetet som genom lite kringelikrokar leder till en gemensam semesterresa i Syd-Afrika. Sakta men säkert växer kärleken fram (vad trodde du? jag sa ju sockersöt!) och turturduvorna får givetvis varandra på slutet. Innan dess hinns det dock med av allt man förväntar sig i en Sandlerfilm (samt en klockren cameo för alla fans av 50 First Dates).
/Surskägget

Guardians of the Galaxy

@@@@
HAHAHAHAHA exakt såhär ska en slipsten dras. Baserad på en Marvelserie jag inte känner till lyckas man ändå fånga mig direkt. Jag har ingen aning om fansen av serietidningen är nöjda eller inte, jag är dock supernöjd. Det här är full fart och fläkt med lagom delar action, spänning, humor, story, hjärta och hjärna. Chris Pratt (som synts i lite allt möjligt den senaste tiden men kanske främst i Parks & Recreation, den briljanta lilla humorserien med fantastiska Amy Poehler i huvudrollen) har huvudrollen i denna ensemblefilm där han får sällskap av mestadels datoranimerade polare (med röster av bl a Vin Diesel och Bradley Cooper) med undantag för coola Zoe Saldana som grön alienbrutta. Bitvis kan det vara svårt att hänga med i handlingen för det är många turer hit och dit, det svänger snabbt och det gäller att hänga med. För fansen av serien är det säkert enklare, och jag får lite känslan av att man försökt smälla på med så mycket från serien som möjligt så att fansen ska vara glada. Det är knäppa karaktärer överallt, hyllningar till Star Wars och snygga effekter. Pratt har charmen och rätta glimten i ögat för att ta klivet upp till actionhjältenivå och vi lär få se honom i fler av den här typen av filmer framöver.
/Surskägget
Vrångmannen var lika glad han.

Godzilla (2014)

@
Jag sa det redan när jag såg trailern. Det är en jävla ödla. Ge mig en ihoprullad tidning och en kvart så slår jag ihjäl den innan förtexterna rullat klart. Efter katostroffiaskot med Matthew Broderick och Jean Reno (Gud skräpet!) i slutet av 90-talet trodde jag Hollywood lärt sig att inte göra fler Godzillafilmer. För kom ihåg att originalet och alla uppföljare är b-filmer av rang! Men nej. Indieregissören Gareth Edwards fick ur sig skitfilmen Monsters för en budget på tre Happy Meal och i och med att det blev en succé så slängde Hollywood på honom en Joakim von Ankasäck med pengar och sa: "Gör vad du vill!" Tydligen ville han väldigt gärna göra Godzilla och här kom så ytterligare en etta. Den börjar ganska okej med en hyfsat schysst backstory där Bryan Cranston och Juliette Binoche gör en gedigen insats som ett föräldrarpar som jobbar på ett kärnkraftverk som åker på en olycka. Efter det går det snabbt ner i toaletten. Jätteödlor vaknar till liv lite här och var i världen och vill pussas (vilket de även gör i Monsters, vad är det med Edwards och knullande jätteödlor?) samtidigt som de river hela världen. Godzilla som lever fridfullt i havets djup känner sig manad att komma upp ur djupet och döda ödlorna som ödelägger världen. Ja, Godzilla är alltså hjälten i den här versionen. Suck. Varför inte bara ge honom en röd kappa när man ändå håller på? Ointressant, oengagerat och en "handling" som är lite löjligare än vanligt även för den här genren.
/Surskägget
Vrångmannen var lite snällare än jag men tyckte väl egentligen samma sak.

Sabotage

@@@@
Nu när Arnie äntligen slutat vara chef för en av världens topp 10 största ekonomier i världen (nämligen Kalifornien) har han börjat spotta ur sig filmer med jämna mellanrum igen. Han är gammal, grå och rynkig och bicepsen sväller inte lika imponerande längre vilket inte spelar nån roll. Charmen och glimten i ögat finns kvar och han avverkar givetvis bovar på löpande band. Här spelar han en tuff DEA-agent som glider in på fel sida lagen tillsammans med sitt team. Filmen börjar med att gänget rånar en känd drogkartell och sticker med feta mängder pengar. Eftersom att de vet att de kommer att bli misstänkta gömmer de pengarna på ett säkert ställe och ligger lågt tills utredningen mot dem är över. Kruxet är bara att pengarna är borta den dagen de kommer för att hämta dem. Nu gäller det att klura ut vem som förrått dem samtidigt som de måste hålla kartellen på avstånd. Arnie gör som alltid sin grej och det är kul att se honom vara lite halvond med egoistiska begär som leder honom till en stig fylld med lik - både skurkars och vänners. Olivia Williams är en bra motspelerska som snuten som ska sätta dit Arnies DEA-team och som istället blir insyltad lite för mycket med Arnie, Sam Worthington har en fånig frisyr, Terrence Howard är stabil men med för lite och Mireille Enos stjäl hela showen som bindgalen DEA-agent som är tuffare än alla, alla utom Arnie förstås. Det här är både actionfyllt och mörkt och kommer nog inte passa alla smaker. Den som förväntar sig en glättig actionrulle bör se om Commando istället.
/Surskägget

Ping Pong Summer

@@@
Liten indiebagatell som jag fann oerhört charmig mestadels för att den utspelar sig på 80-talet och även delvis för att man verkligen fångat hur en 80-talsfilm såg ut. Den skulle lika gärna ha kunnat filmats på 80-talet och sedan legat glömd i ett filmarkiv till 2014 när man slutligen släppte den till allmänheten. Kul också att Lea Thompson, denna 80-talsdrottning, är med i en biroll som mamma till tonårsgrabben det handlar om. Konceptet är lite snott av Karate Kid och andra liknande karatefilmer fast den här gången är det pingis som är sporten. Istället för macho karatekillar som sparkar skiten ur vår hjälte får vi två dryga macho pingissnubbar (hahaha ni hör ju hur macho det är) som vinner i pingis (iklädda matchande Stigakläder i gult och blått heja Sverige) över vår hjälte. Han får dock hjälp av en gammal pingismästare (spelad av Susan Sarandon som fortfarande är lite för sexig trots att hon är närmare 100 nu) och snart nog är han grym på pingis och kan vinna över busarna i en sista tuff pingismatch. Hahahaha! Det här är nog bara en film för folk som mig som a) älskar sitt 80-tal b) älskar sina tonårsrullar och c) älskar en underdoghistoria. Och ja, givetvis får han snygga bruden i slutet. Vad trodde du?
/Surskägget

300: Rise of an Empire

@@
Första 300-filmen var lysande. Baserad på Frank Millers episka serietidning med samma namn lyckades Zack Snyder skapa en serietidningsfilm som var både ball och snygg och som fångade Millers original. Denna enligt mig rätt onödiga uppföljare är också baserad på en Millertidning, dock en som inte var publicerad vid filmens släpp och som mig veterligen inte släppts helt än (inte alla delarna i a f). Om serien kommer vara som filmen kan man skippa den då filmen är rätt så tråkig jämfört med ettan. Visst är det samma serietidningsstuk även denna gång och därmed är filmen snygg. Däremot saknas de riktigt intressanta karaktärerna som vi fick i ettan samt även en handling som är värd att bry sig om. Fortfarande är det baserat på verkliga händelser och löper både parallellt med och liksom före och efter det som händer i 300. Slagen är många och våldsamma men man kan bara se datoranimerat blod spruta i slowmotion så många gånger innan man tröttnar. Visst är det hyfsat underhållande medan man tittar men när eftertexterna rullar är det ändå mest en axelryckning.
/Surskägget

@
Första filmen var schysst, speciellt det balla visuella. Det här är skräp. En snarkfest utan dess like.
/Vrångmannen

Non-Stop

@@@@
Men! Det här skulle på sin höjd vara en halvhyfsad liten b-rulle typ som Snakes on a Plane. Istället visade det sig vara en riktigt tät och hålla-andan-spännande thriller som mer eller mindre utspelar sig i realtid. Liam Neeson är en alkoholiserad, butter och bitter gammal snut som numera jobbar som Air Marshall (ni vet snutar i civilkläder som sitter med på många flygturer i smyg om i fall att nån terrorist får för sig nåt) trots att han hatar att flyga. Direkt efter start får han ett sms på den hemliga mobilen från en terrorist som lovar att döda en passagerare vart 20:e minut tills han får 150 miljoner dollar på kontot. Denna lilla inledning sparkar igång en riktig nagelbitare där Neeson får slita och kämpa med allt från kabinpersonalen, passagerarna, flygsäkerhetsverket på land och självklart skurken. Det är stundtals klaustrofobiskt och de små ytorna på flygplanet används noggrant av regissören för att skapa så mycket stämning som bara möjligt. När eftertexterna rullar upptäcker jag att jag är sjukt nöjd och underhållen och att det här var långt mycket bättre än jag förväntat mig. Mer sånt!
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Selena Gomez)

Projekt: Prinsessa
@
Disneyrulle (ej animerad) om en prinsessa i ospecificerat land där det blir statskupp. Hon skeppas över till Hawaii av spionagent som bara råka ha en dotter (Gomez) i samma ålder som prinsessan. Den som inte gissar att det blir krock mellan två världar och att de först hatar varandra och sedan blir bästa vänner har aldrig sett en Disneyfilm förut. Det här är så tråkigt så klockarna stannar. Ja, jag inser att jag inte är målgruppen. Min 10-åriga dotter däremot tyckte filmen var bra.
/Surskägget



Getaway
@
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!! Sluta upp med dumheterna genast. Ethan Hawke är före detta racingproffs som nu jobbar som småskurk efter att hans proffskarriär gick åt helvete. Hans fru bli kidnappad och han tvingas utföra massa uppdrag åt mannen som kidnappat frugan. Först ska han stjäla en bil, och vems bil är det om inte Selena Gomez. Omaka par, bla bla bla. Så sjukt oinspirerat så jag vet inte längre. Behöver Hawke verkligen lönechecken så mycket? Att Nic Cage spottar ur sig såna här rullar till höger och vänster fattar man ju, men Hawke? Jaja.
/Surskägget

Robocop (2014)

@
Nej tyvärr, det här gick inget vidare. Jag klev in med öppna ögon och ett öppet hjärta men det räckte inte. Originalet är fortfarande en av de absolut bästa actionfilmerna som 80-talet spottade ur sig (och det kom en jävla drös med skitbra action på 80-talet). Det som gjorde att originalet stack ut och att den har hållit för tidens tand är dess kompromisslösa svarthet och bejakande av en fullständigt dystopisk och mörk framtid. Det är farligt, skitigt, smutsigt, rått, våldsamt och nersvärtat hela tiden samtidigt som det ligger en genomgående ton av bläcksvart humor under ytan. Lysande helt enkelt. Nyinspelningen tar allt det och lägger det i en papperskorg och gör helt tvärtom. Våldet är nästintill helt osynligt, svärtan är borta, den svidande samhällskritiken som högst ett myggbett och spänningen totalt som bortblåst. Jag ville gilla filmen, ville verkligen ge den en chans mycket på grund av att vi har en svensk (Joel Kinnaman) i huvudrollen och det vore så coolt att ha en ny svensk actionstjärna, men nej nej nej. Tyvärr. Originalet är en mörk actionfilm för vuxna. Det här är en lightläsk för barnen.
/Surskägget
Vrångmannen skrev nåt liknande.

Lucy

@@
Hade hoppats på så mycket mer med den här. Luc Besson i registolen igen (han verkar vara tillbaka på allvar nu som regissör efter en längre tid som enbart manusförfattare och producent) och Scarlett Johansson och Morgan Freeman i huvudrollerna. Trailern rockade dessutom som fan. Såg ut att kunna bli en ascool sci-fiactionstänkare i stil med The Matrix eller nåt åt det hållet. Istället får vi en ganska platt historia som flummar ut i nån sorts hörni-allihopa-kan-vi-inte-bara-vara-snälla-med-varandra-och-naturen-hörni-kom-igen-då-historia som bara känns som ett enda stort pekfinger i nyllet på en. Scarlett är bra även om det finns en hel del kvar att ge från hennes sida. Jag tänker dock att det är Bessons fel i detta fall, då det är hans jobb som regissör att kräma ur det bästa ur sina skådisar. Jag hoppas Scarlett fortsätter göra actionstänkare då hon har det i sig att kunna bli en ny ball actionbrutta och varva det med lite mer seriösa roller här och där. Oavsett är detta en film du lätt kan hoppa över om du inte råkar vara ett superfan av antingen Besson eller Scarlett.
/Surskägget

@
Jävlar, vad sämst.
/Vrångmannen

Gone Girl

@@@@+
Välkommen tillbaka herr Fincher! Jag tjatar om det här varje gång jag recenserar en Fincherfilm och det är säkert orättvist mot honom men allt han nånsin gör kommer att jämföras med Seven och Fight Club, två av de absolut bästa filmer som hittills sett dagens ljus. Efter Fight Club (som kom 1999) har han egentligen inte gett oss nåt sådär superbriljant. Panic Room, Zodiac, Benjamin Button, Social Network och Girl With the Dragon Tattoo har alla varit okej men inte så mycket mer. En del som Button och GWTDT har nästintill varit tråkiga. Dock är jag alltid lika peppad när en ny Fincherfilm kommer för att man vet att han har det i sig. Och här fick han äntligen till det igen. När en snubbe med Finchers talang verkligen får till det ja då är det åka av som gäller. Jag vågar inte riktigt sätta en femma i betyg än, vill se om filmen en gång först, men det är nog egentligen bara jag som fegar då jag precis gav Birdman en femma och två femmor på raken känns både otippat och overkligt. Jag ska inte avslöja nåt om handlingen. Ju mindre man vet desto bättre. Allt jag tänker säga är att vi blir bjussade på en fantastisk resa med många bottnar och avkrokar som är en ren njutning att få följa med på. Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna är svinbra och har kanonkemi mellan varandra. Det här lanseras väl som en sorts thriller men jag tycker att den snarare är en väldigt mörk och närmast kuslig kärlekshistoria. Se den som ett svart romantisk kärleksdrama istället för en thriller. Jag tror filmen vinner på det.
/Surskägget

@@@@
Till skillnad från Surskägget så gillade jag Zodiac och The Social Network väldigt mycket. Panic Room var jätte-jättedålig, Benjamin Button ska ha stryk och The Girl With the Dragon Tattoo är ett snyggt sömnpiller. Gone Girl är, som skägget säger, ett mörkt romantiskt drama med inslag av svart humor och thrillermoment. Tyvärr hade jag läst ett synopsis av romanen innan jag såg filmen (jag läser inte fiction...) så jag visste alla twists and turns. Trots detta är Gone Girl en väldigt bra film på många plan. Fincher i högform, Affleck och Pike är toppen och musiken av Trent Reznor och Atticus Ross är magiskt lågmäld och spännande, precis som i The Social Network (vann en Oscar för bästa musik). Ser nu mycket fram emot Finchers och Afflecks kommande samarbete, som är en remake av Alfred Hitchcocks Strangers on a Train.
/Vrångmannen

Birdman

@@@@@
Jag ser i snitt 300 filmer varje år. Det mesta hamnar i kategorierna "skit" eller "helt okej" och så är det några få som landar i "bra". Enda anledningen till att jag år efter år orkar plöja igenom så mycket film som är skit eller helt okej beror enbart på att man då och då hittar de där små guldkornen. Diamanten bland all smuts. Det är många faktorer som spelar in för att hitta mästerverket. Skådisarna ska vara bra förstås. Manuset. Regin. Men även det svårförklarade artistiska. Sättet regissören handskas med sitt medium och skapar inte bara film utan konst. Fight Club är en sådan film. Lost in Translation. Pulp Fiction. Black Swan. Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Och som ni säkert förstått vid det här laget - Birdman. Det här är en fröjd för öga, öra och hjärna. Filmad i en enda lång tagning (ja jag vet att det är klippt givetvis, men fusket görs snyggt och närmast osynligt) är detta en historia om en före detta superstjärnas (briljant spelad av Michael Keaton) kliv rakt ner i en djup professionell och privat avgrund och sedermera hans uppstigning likt fågeln Fenix ur askan. Mer eller mindre all handling utspelar sig inne på en Broadwayteater där han kämpar för att sätta upp en pjäs som kan vara hans sista chans till att rädda karriären alternativt bli sista spiken i kistan. Runt honom har vi en uppsjö karaktärer där en riktigt teaterdiva i form av en lysande Edward Norton skiner tydligast. Keaton har länge varit en av mina favoritskådisar och det är fantastiskt kul att se honom i den här rollen där han verkligen får visa prov på vilken grym skådis han är. Norton är också en grym skådis och när han verkligen drar åt tumskruvarna som han gör här är han svårslagen. Naomi Watts, Emma Stone och Zach Galifianakis gör alla riktigt bra jobb, men det är Keaton och Norton som stjäl filmen. Rapp, intressant och naturlig dialog i kombination med ett skitsnyggt kamera-arbete och skådisar som verkligen levererar gör detta helt klart till 2014 års bästa film. Låt Oscarsstatyetterna hagla!
/Surskägget

@@@@
Håller med om allt som Surskägget skriver. Hittar inte riktigt fram till en femma i betyg, men fyran är mycket stark. Otroligt bra film. Otroligt.
/Vrångmannen

Jack Ryan: Shadow Recruit

@@@
Ännu en ny skådis får ta på sig manteln som Jack Ryan, denne politiske spionactionhjälte som skapades av författaren Tom Clancy. Hittills har vi sett Alec Baldwin (Jakten på Röd Oktober), Harrison Ford (Patrioter, Påtaglig Fara) och Ben Affleck (The Sum of all Fears) ta sig an Ryan och i denna nytappning är det Chris Pines tur. Jag har lite svårt för Pine. Tycker han har karisma som en trästolpe och när man dessutom slänger in Kevin "Stenansikte" Costner i en biroll som sidekick till Pine blir det sådär av det hela. Räddningen från total katastrof heter Keira Knightley och Kenneth Branagh. Knightley är perfekt som tuff brud i lyxförpackning och Branagh gör en stabil insats både som regissör och i rollen som filmens skurk. Det blir lite blandning av James Bond och Mission Impossible och det är helt okej. Actionsekvenserna är många och tätt inpå varandra och håller hög standard. Mer vill man egentligen inte ha av en sån här rulle. Förutom en skådis med lite karisma och talang förstås.
/Surskägget

@
Sluta.
/Vrångmannen

Legally Blondes

@
En sorts uppföljare till Legally Blonde 1+2. Här handlar det om två blonda tvillingsystrar som är kusiner till originalets karaktär spelad av Reese Witherspoon. Inte för att det spelar nån som helst roll. Det här är ren och skär dynga. Jag ska erkänna att jag gillade första Legally Blondefilmen och tyckte tvåan var helt okej. Men det här alltså. Ååååååh! Det riktigt sorgliga här är att det är kultregissören Savage Steve Holland som sitter i registolen. Från asballa 80-talskultfilmerna Better Off Dead och One Crazy Summer till det här. Vilket nerköp. Fy fan. Stackars, stackars Savage Steve.
/Surskägget

Ride Along

@@@
Det här är egentligen en tvåa i betyg men Kevin Hart har så mycket charm och glädje så jag bara kan inte annat än att bjussa på en trea. En klassisk omaka-par-komedi där arga Ice Cube blir ihopparad med glada Kevin Hart. Cube är en tuff snut vars syster dejtar Hart som är en rätt så tam skolvakt som vill bli snut. För att avskräcka honom tar Cube med sig honom på en dagstur (ja exakt därför heter filmen Ride Along). Hart snubblar in i den ena komiska situationen efter den andra och mer än en gång ser vi väldigt tydligt att Hart älskar Eddie Murphy och alla hans 80-talsrullar (och vem gör inte det?). Dock är Hart aldrig en Murphykopia till skillnad från låt oss säga sopan Chris Tucker. Hart har sin stil och sin charm och den är svårslagen. Det är kul att han börjar få lite ordentliga huvudroller efter många år i sidekickträsket. Det här kommer inte bli Harts stora genombrott, men tro mig, den filmen är bara runt hörnet. Ja, jag menar Get Hard med Will Ferrell! HAHAHAHA!
/Surskägget

John Wick

@@@@
HAHAHAHAHA JAAAAAAAAAAAAA så här ska en slipsten dras. Fullt ös medvetslös med den farligaste ensamvargen du sett sedan Cobra typ.  Keanu Reeves i titelrollen har väl haft det lite motströms efter Matrixfilmerna (Constantine hävdar jag fortfarande är sjukt underskattad, däremot var inte The Day the Earth Stood Still nåt vidare, och Street Kings kunde blivit så mycket mer) men här borde det ju lossna för honom igen. Som den iskalle professionella lönnmördaren John Wick tar Keanu tillbaka positionen som en actionhjälte på topp igen i min bok. Jävlar vad han mördar folk på löpande band i den här. Alltid på ett coolt och kinematografiskt snyggt sätt förstås. Storyn är busenkel. Dum maffiaryss ger sig på fel snubbe och dödar i processen snubbens hund. En hund som råkar vara enda minnet snubben (ja det är John Wick om ni inte fattat det än) har av sin döda fru. Snubben (Wick dårå) måste nu döda alla som hämnd. Hahahaha! One man armyfilm när den är som bäst. Enkla motivationer för att uppnå maximalt med actionpackad död. Vår egen Michael Nyqvist kliver in som ryska maffiabossen och är makalöst fantastiskt bra. Ge snubben en komedi som sidekick till Will Ferrell nu! Nu sa jag! Nyqvist levererar såna underbara oneliners hela tiden så man ligger på golvet och vrider sig av garv (på ett mycket bra sätt). Det här är helt enkelt det mesta jag vill ha i en film. Bra så!
/Surskägget

@@@@
HAHAHAHAHAHA! Den glada glädjen! Allt det där, allt det där.
/Vrångmannen

Big Hero 6

@@@
Så var det dags för årets Disneyfilm. I ett framtida San Fransokyo (ja det är en blandning av San Francisco och Tokyo) bor Hiro, en 14-årig grabb som är grym på att bygga robotar. Han använder dock sina färdigheter till massa trams - mestadels robotboxing för att tjäna illegala pengar. Detta förändras när hans storebrorsa får honom att inse att en talang är dum att slösa bort när man istället kan plugga på universitetet och lära sig ännu mer om robotar och annat ballt. Hiro lyckas bygga en sorts minirobotar som kan bygga ihop sig till en stor robot (tänk ett levande lego) och som styrs av tankekraft. Kruxet är bara att en ond skurk stjäl idén och i processen dödar Hiros storebror. Dags för hämnd! Det bjussas på en hel del garv givetvis, en del allvar och en hel del action. Skurken är precis den man gissar på, slutet är precis som man tror och det mesta är klichéskola 1A. Ja det funkar, men jag är inte helt övertygad. Tycker nog man kunde kört manuset en vända till och plockat bort några av de mest uppenbara klichéerna innan man dundrade ut den till allmänhetens beskådan. Självklart är animeringen skitsnygg och hjälteroboten Baymax en given favorit - räkna med en uppföljare och förmodligen även en teveserie på Disney Channel i framtiden. Saknar dock det där lilla magiska extra som skiljer en bra film från en grymt bra film.
/Surskägget

Boyhood

@@
Nog med dokumentärer på ett tag! Efter tre månaders teman (först november och december med skräck och sedan januari med dokumentärer) har vi mängder med andra "vanliga" filmer som vi inte hunnit med. Först ut blir Boyhood. Jag ska erkänna att det här har varit en av de filmer jag mest sett fram sedan jag läste om projektet för typ 12 år sedan. Richard Linklater, regissören bakom en av mina absoluta favoritfilmer Dazed and Confused, skulle göra en film om en familj där alla skulle åldras på riktigt. Filmen skulle utspela sig under 12 års tid och därmed spelades den också in under 12 års tid. Det är en kanonidé. Synd bara att Linklater gör så lite med den. För även om det är häftigt att se skådisarna bli äldre framför våra ögon (speciellt syns det ju på barnskådisarna som går från små 10-åriga pluttar till vuxna människor) är det det enda som är häftigt med filmen. Karaktärerna utvecklas knappt, handlingen är lika med noll och filmens tre timmar känns nästan lika långa som de 12 år som det tog att spela in skiten. Jag kan leva med att en film är karaktärsdriven, men då ska ju karaktärerna utvecklas själsligt, mentalt och psykiskt inte bara fysiskt som här. Linklater skildrar vanligt Svenssonliv utan att peta in några som helst dramaturgiska attribut. Problemet är bara att det vanliga Svenssonlivet är skittrist att kolla på. Tänk själva att ni filmar små snuttar av era polares liv under 12 år och sedan klipper ner det till tre timmar. Nån gifter sig, nån skiljer sig, nån har barn, nån annan pluggar och nån fjärde är arbetslös. Jaha? Ingen bryr sig för så är livet. Jag behöver inte få det upptryckt i nyllet i tre timmar av nån Hollywoodregissör som verkar ha glömt hur man skriver bra manus med bra karaktärer. Jämför med Dazed & Confused som också är en karaktärsdriven film utan nån direkt handling. Jävlar vad det händer grejer hela tiden där. Att Boyhood är nominerad till en uppsjö Oscars är bara trams. Publiken har låtit sig lurats av bländverket att filmen tog 12 år att spela in. Att de 12 åren sedan resulterade i nåt som är lite blaha, mnjaha, verkar ingen bry sig om.
/Surskägget