Draft Day

@@
Jag älskar filmer om amerikansk fotboll. Jag ogillar Kevin "stenansiktet" Costner samtidigt som jag inte kan sluta kolla på filmer med honom. Han har ju nånting. Men ändå ingenting. Knepigt det där. Här kombineras amerikansk fotboll med Costners alltid lika träiga min som inte ändras en enda gång under hela filmens gång. Ändå är han på nåt sätt charmig. Vad håller han på med? Ska han få mig att känna mig charmad trots att han inte kan visa en enda känsloyttring i sitt marmornylle? VAD ÄR DET HÄR!?!?!?! Jag tycker Costner funkar som bäst i filmer där han spelar lite psykopat eller galning för då passar det bra att det är samma min och tomma blick som stirrar på en ur teverutan i två timmar. Men som här där han ska vara en vanlig snubbe som utsetts för en jäkla press från alla möjliga håll och kanter under en låååååång dag ja då funkar det inte alls för tydligen är inget som händer honom viktigt för HAN HAR SAMMA OBEKYMRADE MIN GENOM HELA FILMEN HAN BLINKAR VÄL KNAPPT ENS GUD HJÄLPA MÄ GUD!!!!!!
/Surskägget

Sandy Wexler

@@@
Jag tror vi har sagt det om samtliga Netflixproducerade Adam Sandlerfilmer, nån har gett mannen för mycket makt att göra precis exakt vad han vill. Här är det betydligt bättre än Ridiculous 6 och The Do-Over men det är fortfarande nån producent som borde klivit in och sagt: "Seriöst, två timmar igen? Klipp ner skiten till 90 minuter så har du det roligaste du gjort på länge. Och du, du behöver inte ha med alla dina polare i alla filmer alla gånger. Okej?". Med det sagt är det här helt klart den bästa av de tre Netflixfilmerna hittills. Sandy Wexler som karaktär är lite av en återgång till Sandlers klassiska 90-tal och många av skämten är överraskande bra. Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt övervägde att ge filmen en fyra rentav i betyg trots att den kanske inte helt förtjänar det. Hade jag recenserat filmen direkt när jag såg den så hade det blivit en fyra, nu när det gått ett par månader så har den första direkta glädjen lagt sig litegrann. Det är fortfarande en bra film, dock inte på den nivån jag vill se Sandler.
/Surskägget

Hart's War

@@
En film som inte riktigt vet vad den vill vara känns det som. Först är det nån sorts krigsfilmsdrama, sen blir det en fånglägerfilm och nånstans på vägen är det en Sherlock Holmsdeckare. Colin Farrell är väl helt okej i huvudrollen, Bruce Willis helt okej som the bad guy och Terrence Howard är knappt med innan nån hugger ihjäl honom. Klipp ner filmen till typ 85 minuter, skippa Sherlock Holmesdeckarbiten av det hela och du har en betydligt bättre film. Som det är nu med nästan två timmar att glo på hinner man tröttna både en och två gånger.
/Surskägget

Bad Moms

@@
Det här hade ju potential att kunna bli riktigt bra. Mila Kunis, Kathryn Hahn, Kristen Bell, Jada Pinkett Smith och Christina Applegate i en rulle som så smått förde tankarna till nån sorts kvinnlig variant av Old School möter Baksmällan. Dock visar det sig snart att det här är en hyfsad standardkomedi utan några speciella överraskningar eller jättegarv. Hahn är den som står för de riktigt roliga bitarna och Applegate är klockren som en översittarkärring de allra flesta irriterar sig på. Kunis är helt okej som den ensamstående mamman som en dag tröttnar på allt och vänder sitt liv i en ny riktning men vi har sett henne betydligt bättre förut. Nja, det här var väl okej som en söndagsmatiné och så mycket mer än så blir det aldrig tyvärr.
/Surskägget

Live By Night

@@@@
Ben Affleck har senaste tio åren eller så lyckats bli en av de mer respekterade regissörerna i Hollywood. Här bevisar han återigen varför. Precis som i klockrena Gone Baby Gone har Affleck skrivit och regisserat en adaption av en av Dennis Lehanes böcker. Kombon är klockren och jag hoppas det finns planer på fler samarbeten framöver. Den här gången utspelar sig hela rasket i slutet av 20- och början av 30-talet. Det är förbudstider i USA och stora pengar går att tjäna på att smuggla sprit om man är rätt person. Afflecks karaktär Coughlin är en sådan snubbe. På uppdrag av italienska Bostonmaffian beger han sig ner till Florida och bygger där upp en ordentlig smugglingsbusiness som drar in enorma stålars. Mot sig har han allt från andra maffiaklaner till Ku Klux Klan och religiösa grupperingar. Affleck låter historien ta sin tid och filmen är till stora delar karaktärsdriven. När det väl bli action så smäller det dock till rejält och sista shoot-outscenen är riktigt snygg. Samtidigt smyger Affleck in en antirasistisk agenda som med all förmodan är riktad mot Trump och hans anhängare i dessa dagar. Lehane har som vanligt lyckats skapa en gangsterstory med både djup och action och Affleck har överfört det hela till bioduken med stor framgång. Det är bara att lyfta på hatten.
/Surskägget

Once Upon A Time In Venice

@@
Just som man trodde att Bruce Willis numera bara gör filmer direkt till dvd kom en trailer som gav alla oss Willisfans lite hopp. Det verkade som att vi skulle få en skön blandning av typ The Nice Guys/Kiss Kiss Bang Band möter The Last Boy Scout. Faktum är att det var länge sedan jag fick en sån skön känsla av en trailer. Tyvärr motsvarade inte filmen förhoppningarna på långa vägar. Det är en okej liten deckare med lagom små doser av action, humor och knäppa karaktärer utan att det på nåt sätt blir riktigt intressant och ballt nånstans. Shane "jag har skrivit det mesta av det ballaste" Black hade verkligen behövts plockats in för att skriva detta manus, då är jag övertygad om att det hade kunnat bli hur bra som helst. Som det är nu pissar man bort det mesta. Willis är okej i den här och verkar för en gångs skull gilla manuset (ni som har sett några av de senare årens snedsteg förstår nog varför) och som hans sidekick glider John Goodman in och levererar några av filmen absolut bästa scener. Tyvärr är han med för lite. Jason Momoa är helt malplacerad som mexikansk gangster och Famke Janssen må vara femte namnet på affischen men är knappt med alls. Stundtals onödigt rörigt och stundtals kul vilket gör det svårt att uppskatta då det saknas en helhet.
/Surskägget

Top Secret

@@@@
HAHAHAHAHAHA vilken skrattfest. Dårarna (Jim Abrahams och David Zucker) bakom Titta vi Flyger och Nakna Pistolen har även gett oss denna tyvärr lite bortglömda pärla med en väldigt ung Val Kilmer i huvudrollen. Storyn går väl knappt att förklara men vi har att göra med en parodi på järnridåfilmer, d v s filmer som utspelar sig under det Kalla Kriget när USA och Sovjet låg i luven på varandra och man skickade spioner kors och tvärs över hela världen för att bekämpa varandra. Låt oss bara säga att Abrahams/Zucker i detta scenario slänger in så många ordvitsar och fysiska skämt varvat om varann att man knappt tror att det är sant. Det finns kanske ett par scener som känns lite halvlångdragna men överlag är det här 100-skratt-i-sekunden-roligt. En av Vrångmannens favoritfilmer tror jag bestämt att det är också.
/Surskägget

Deepwater Horizon

@@@@
Jävlar så här ska en actionslipsten dras. Regissören/skådisen Peter Berg tycker jag går från klarhet till klarhet och började med små sköna indierullar (Very Bad Things) till lågbudgetaction (Welcome To The Jungle) till hyfsat stor budget (Friday Night Lights, The Kingdom) till blockbusters (Hancock, Battleship) till att nu göra "baserad på verkliga händelser" (Lone Survivor, Patriots Day). Det är i den sistnämnda kategorin den här filmen hamnar och liksom både Lone Survivor och Patriots Day är det Mark Wahlberg som klär sig i rollen som den verkliga person som råkade ut för händelserna. I detta fallet tar filmen med oss ut till en jättelik oljeborrigg långt ute på havet där en serie händelser leder till den ena olyckan efter den andra tills hela skiten exploderar i ett hav av flammor. Wahlberg spelar en av överlevarna som dessutom riskerade sitt liv flera gånger om för att rädda andras. Berg lotsar oss skickligt genom karaktärsuppbyggnad och sedan ett ös som verkligen är fullt ös medvetslös. Det brinner, det exploderar, det kraschar och det exploderar lite till allt medan folk gör sitt bästa för att överleva galenskapen. Att folk överhuvudtaget kom därifrån levande är ett mirakel. Sedan knyter Berg snyggt ihop säcken genom att låta de riktiga personerna få komma till tals i ett par korta klipp samt en sober och snygg hyllning till de som dog.
/Surskägget

A Man Apart

@@
Efter första Fast & Furious hade väl Vin inga planer på uppföljare och stack iväg och gjorde mängder med andra filmer som (med undantag av XxX) inte blev samma enorma framgångar på långa vägar. A Man Apart är en av de filmerna. Den är helt okej, lite lagom doser action, lite knarkpolis, lite knarkbaron från Mexiko, lite hämnas för att du dödade min fru, lite vi har sett det förr. Inget extraordinärt på nåt sätt, utan helt okej underhållning för stunden utan att pulsen direkt ökar.
/Surskägget

Flypaper

@
Det här är så urbota dumt och långsökt så jag orkar inte ens försöka återberätta den snurriga oredan till handling. Vi kan säga såhär. Det är inte bara ett, utan två, bankrån vid samma tid på samma bank som går åt helvete. Man försöker vara Quentin Tarantino möter Bryan Singer och är knappt en bakfull Kalle Anka. Patrick Dempsey är inte så charmig som han tror, Ashley Judd hoppas jag sparkade sin agent efter detta, Mekhi Phifer inser att han är the token black guy och skäms hela vägen till nästa projekt och Tim Blake Nelson och Pruitt Taylor Vince tar överspelandet till helt nya nivåer. Fan, inte ens Jeffrey Tambor kommer undan med hedern i behåll i den här.
/Surskäget

The Last Song

@@
Miley Cyrus innan hon började visa tuttarna jämt och ständigt överallt i den mest passande och opassande situationerna helt utan anledning eller tydlig röd tråd. Här var hon fortfarande Disneykontrakterad och sådana sheenanigans tilläts inte. Hursomhelst spelar hon en "strulig" tonårstjej som skickas till pappan över sommaren för att lära sig lite hut och sluta bete sig "struligt". I pappans lilla sydstatshåla blir hon snart kär i Liam Hemsworth som...wait for it...är en tuff kille med hjärtat på rätt ställe som verkar vara en vanligt arbetarkille men som...wait for it...egentligen är superrik. Gasp! En "strulig" tjej och en rikemansson. Hur ska det gå?!?! Får de behålla varandra?!?! FÅR DE ENS VARA IHOP!!!??? Så många frågor och så få svar i en film som är jätteunik och aldrig har gjorts eller setts förut. Eller vänta. Nej, så är det inte. Det är standard 1A och vi har sett det jämnt i alla filmer nånsin med detta tema. Okej. Bra så.
/Surskägget

John Wick 2

@@@@
Hahahaha såna här filmer älskar jag verkligen. Det är serietidning, superöverdrivet, för adrenalinstint och machouppblåst. Alla pratar i oneliners. Alla skurkar är James-Bond-skurk-ondast med vilda planer om världsherravälde, pengar och makt. Hjälten är fåordig, karg, tuff, stenhård, livsfarlig, principfast in absurdum, bäst på det han gör, dödar utan att blinka på tvåtusen olika sätt och har givetvis ett hjärta av guld som blöder för de svaga i samhället. Och vill givetvis bara bli lämnad i fred och leva sitt liv i lugn och ro hahahaha. Keanu Reeves är perfekt i den här typen av roller. Han behöver bara se lagom tuff ut, knappt säga fem meningar och spöa alla hela tiden. Jag gillade redan första filmen och här får vi bara mer av allt. Det överdrivs mer i våldet, det är mer blod, det är fler dödade och det är mer serietidning. Vi får också en djupare inblick i den hemliga lönnmördarvärlden som det skrapades lite på ytan på i första filmen. Underbart! Jag ser verkligen fram emot trean.
/Surskägget

@@@@
Hahahaha! Ja.
/Vrångmannen

Jersey Boys

@@
Mer Clintan i registolen. Här är det som vanligt inget fel på hantverket det är mer att storyn är tämligen ointressant såvida man inte är ett stort fan av bandet The Four Seasons. I USA verkar de ha varit hur stora som helst och här i Europa tog det väl inte fart på samma sätt antar jag. Enligt Wikipedia har de sålt närmare 100 miljoner skivor så nånting rätt gjorde de väl och den stora hiten som alla bör känna till är Big Girls Don't Cry. Den låten sammanfattar också rätt väl vilken typ av musik de pysslade med. Det här är en klassisk komma-från-ingenting-nå-toppen-och-se-allt-rasa-igen-för-att-slutligen-göra-comeback-story enligt alla standardmallar man kan hitta. Det är lite italienska New Jerseypojkar, lite maffia, lite kärlek, lite alkohol- och knarkmissbruk och en del interna stridigheter i bandet. Vi har sett det förr och även om Clintan kanske berättar med bättre hand än vissa andra så är det en hyfsat ointressant grupp vi pratar om här så pulsen ligger kvar i viloläge.
/Surskägget

Sully

@@@
Clintan är snart 90 bast men still going starkt. Han har visserligen mer eller mindre slutat synas framför kameran (han har bara gjort fem filmer sedan år 2000) men bakom kameran i registolen är han desto mer aktiv med hela 15 rullar sedan år 2000, nästan en per år med andra ord. Det är inte illa pinkat av en gubbe så gammal så de flesta i samma ålder sitter på ålderdomshemmet och undrar var de lagt sina löständer. Sully berättar historien om det så kallade "Miraklet på Hudsonfloden" som inträffade i New York 2009 när en pilot räddade livet på samtliga ombord efter att en flock fåglar av misstag flugit in i planets bägge motorer och därmed effektivt förstört motorerna så att krasch eller nödlandning var de enda alternativen. Det riktigt spektakulära var att han landade planet på Hudsonfloden, inte där man brukar förvänta sig att se flygplan landa. I filmen spelar Tom Hanks piloten Sully och Aaron Eckhart är andrepiloten Skiles. Ungefär halva filmen behandlar den utfrågning som Sully och Skiles åkte på efter nödlandning av alla möjliga haverikommissioner och andra hälften fångar själva olyckan, nödlandningen och evakueringen. Clintan regisserar skickligt sina skådisar och berättar storyn utan större krusiduller. Ett gott hantverk helt enkelt av en man som vet vad han pysslar med.
/Surskägget

La La Land

@
La La Larvigt.
/Surskägget

Lionheart

@@
Satt och kollade i vår julkalender, lucka 17 från 2015, där vi ressade en bunt Jean-Claude van Dammefilmer och såg att vi till min förvåning missat Lionheart. Storyn är, som sig bör i en van Dammefilm, busenkel. Före detta fransk elitsoldat (van Damme förstås) åker till USA för att a) hämnas sin bror som ligger i koma och b) se till att skrapa ihop pengar till brorsans fru och barn. Hur får man ihop pengar om man är en fattig fransk bondläpp som kan slåss? Enkelt, man börjar med illegal street fighting. Efter att ha spöat sig igenom alla farliga tuffingar och dessutom lyckats hämnas sin bror så rullar eftertexterna och vi har fått ganska prick vad vi förväntade oss. En massa hoppsparkar, lite split och några dåliga oneliners.
/Surskägget

Nerve

@@@
Intressant och spännande film om hur sociala medier kan driva på ungdomar att pressa sina gränser och till slut hamna i ohållbara situationer som de inte ser några som helst utvägar ur trots att det finns mängder. Ungdomens oförstånd och allt det där. Som dramathriller betraktat är det här toppen. Det är högt tempo där tumskruvarna dras åt hårdare och hårdare för varje ny scen och där karaktärerna hela tiden drivs framåt i en snabbare spiral av saker de egentligen inte vill göra. Som tonårsrulle är det här helt okej, vi får visserligen våra klichékaraktärer som vi alltid får men de känns kanske något fräschare än you average teen movie. Och det här är inte en tonårsfilm i första hand trots allt. Däremot blir de sista tio minuterna eller däromkring väldigt moraliska och "oj oj oj fy på er och nu ska vi alla bli bättre människor" på ett sätt som kändes väldigt forcerat och inte i synk med resten av filmen. Det drar ner betyget rejält. Emma Roberts och Dave Franco i huvudrollerna har bra kemi mellan varandra och man köper att de agerar som de gör även i de lite fånigare ögonblicken förutom i själva slutsekvensen när det blir för Hollywoodpåklistrat.
/Surskägget

Life

@
Snyggt monster. Snygga effekter. Vår Teater i Skövde. Snabba Cash-regissören. Dumt manus. Standardmall 1A. Alien super-duper-light. Flopp. Boring ass. Hej då.
/Vrångmannen

Kiss Meets the Phantom of the Park

@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! 1978 fick Gene å Paul storhetsvansinne och trodde att eftersom att de var ett av de största banden i världen kunde de därmed bli störst i världen på film också. Hahahahaha! Då var det nån som snöt ur sig ett manus i en av Genes platåskor och så skrapades det ihop trettio dollar för Gene var för snål för att bjussa till mer än så. Resultatet är så fantastiskt uselt så att det snudd på är en så kallad etta/femma där filmen är så usel så den blir ett komiskt mästerverk. Tyvärr är den inte riktigt så usel så den blir bra även om det är bra nära. Det här är väl inte ens för de mest inbitna Kissfansen. Ingen som är frisk i huvudet kan tycka det här är bra. Ska man se Kiss slåss mot en fantom i en park ska man istället se den animerade långfilmen Scooby-Doo! and Kiss: Rock and Roll Mystery som är mer eller mindre samma handling som i Kiss Meets the Phantom of the Park fast med bra skämt och Scooby-Doo. Den filmen är faktiskt riktigt klockren. Det här fiaskot däremot vill jag helst glömma att jag nånsin sett.
/Surskägget

Fåret Shaun: The Movie

@@
Vrångmannen gav den här filmen en femma för inte så länge sedan. En femma?!?! Jag vet inte om han rökt några konstiga svampar eller om han bara var busig eller rentav pruttfull för det här är långt ifrån ett mästerverk på något sätt. En del av er kanske känner till att Fåret Shaun är en leranimerad teveserie inriktad på de yngre tittarna. Shaun och hans vänner på bondgården ställer till bus och det är helt och hållet utan repliker, storyn berättas likt en gammal stumfilm med gester och miner, vilket är perfekt när Shaunserien rullas ut över hela världen. Filmen är inget undantag på nåt sätt. Den är vare sig roligare, intressantare, häftigare, ballare eller mer finurlig än teveserien och teveserien är inte speciellt rolig, intressant, häftig, ball eller finurlig. Alls. Jag känner mig generös som bjussar på en tvåa i betyg.
/Surskägget

The Captive

@@@@
Regissören och manusförfattaren Atom Egoyan har gjort sig känd som en indieregissör som inte bangar tunga ämnen i långsamt berättade dramafilmer. Det här är inget undantag. Matthew (Ryan Reynolds) och Tina (Mireille Enos) var en gång ett par tills deras dotter Cassandra (Peyton Kennedy som den unga och Alexia Fast som den äldre) blir kidnappad. Poliserna som får fallet (Scott Speedman och Rosario Dawson) misstänker Reynolds för kidnappningen först och missar därmed att plocka upp de viktiga ledtrådar som faktiskt finns och stjälper även tilliten mellan Tina och Matt varpå Tina skiljer sig. Cassandra är dock fullt levande men sitter inlåst i en källare där hon blir tvingad av sin kidnappare att på Internet locka till sig andra unga tjejer som han kan ha lattjolajbans med. Men åtta år efter kidnappningen kommer Reynolds sin dotter på spåren igen och ett hopp tänds. Det här är välspelat och välberättat och det finns stunder som är riktigt svettiga och jobbiga. Egoyan lotsar vant sina skådisar även genom de mest mörka passagerna och vi som åskådare kan sitta och kämpa oss igenom svärtan bäst fan vi kan. Mycket bra och karaktärsdriven film för er som gillade t ex Prisoners.
/Surskägget

Necessary Roughness

@@
Måste bara öppna denna recension med att säga att svenska titeln på filmen är Tuffa Tag Grabbar. HAHAHAHAHA! Bögporr eller en komedi om amerikansk fotboll? Jag vet inte längre. Ett litet college i Texas får strul och måste spela med enbart skolelever. För att lösa problemet något tar man in ett gammalt proffs som gick på skolan för 10 år sedan men aldrig tog examen hehehe. Premisserna! Hahahahaha! Det dyker upp ett gäng hyfsat kända namn i lite mer eller mindre stora biroller som t ex Jason Bateman, Rob Schneider, Sinbad, Hector Elizondo och Robert Loggia och själva huvudrollen spelas av Scott Bakula om nån överhuvudtaget minns honom från såna klassiker som ööööh Värsta Gänget 3 och typ varje dålig teveserie nånsin. Jag älskar ju filmer som handlar om amerikansk fotboll så jag är snäll och slänger på en tvåa i betyg men egentligen är det nog en etta.
/Surskägget

The Handmaiden

@@@@
Chan-wook Park bjussar alltid på intressanta och skitsnygga filmer i alla genrer (bl.a Old Boy, Lady Vengeance, Thirst, Stoker). The Handmaiden är inget undantag. Filmen är baserad på romanen Ficktjuven (från 2002) av Sarah Waters men är här förlagd till 1930-talets Korea, under den Japanska ockupationen. Vi bjuds på ett vackert, kittlande och spännande erotiskt drama där det känns som om allt kan hända. The Handmaiden tar sig tid att bygga upp persongalleri och miljöer, men trots det långsamma berättandet så blir den aldrig tråkig. Tvärtom. Om jag skulle tipsa Surskägget om den här rullen så skulle han förmodligen jaga mig till Seoul på ett par rullskidor med en kniv i munnen... Jag gör det ändå. Så bra är den. Se den här Skägget!
/Vrångmannen

Rough Night

@@@
En blandning av briljanta och extremt nattsvarta Very Bad Things och Bridesmaids. Här är det ett gäng brudar som drar till Miami på möhippa och blir wild and crazy medan snubbarna stannar hemma på en tam svensexa där det mest spännande på hela kvällen är vilket rödvin på provningen som är godast. Därnere i Miami spårar det snabbt ur med sprit, koks och en manlig strippa som en av tjejerna av misstag sedan dödar. Eftersom att detta är en pruttkomedi går resten av filmen ut på hur tjejerna ska dölja att de dödat en strippa utan att åka fast för mord. Hahahaha. Knäppskallarna. Scarlett Johansson kliver in och visar prov på att hon faktiskt är en helt okej komedienne men det är framförallt Jillian Bell och Kate McKinnon som bjussar på de stora garven. Bell är helt slut som Johansson bästa vän, åtminstone är hon det i sitt eget huvud, och hatar McKinnons karaktär som verkar vara alltför bundis med Johansson. McKinnon å sin sida spelar en heeeeeelt väck australiensiska som knappt vet var hon befinner sig hälften av gångerna hahahaha. Det här är en helt okej liten komedi som har ett par stora garva, en helt okej premiss och ett gäng schyssta komiker i rollerna. Däremot finns det ett par, tre partier där filmen saktar ner och går lite väl mycket på tomgång för att det ska kunna bli ett högre betyg.
/Surskägget

T2 Trainspotting

@@
Mja. Nja. Jaha? Känns som om schyssta Trainspotting hade premiär för hundra år sedan. Det hade den naturligtvis inte. Den dök upp för ENDAST TJUGOETT ÅR SEN hahaha, vad är det här?! Visst är det småkul att se hur det gick för grabbarna Renton, Sick Boy, Spud och galningen Begbie, men T2 känns framför allt rätt onödig och lite trött. Ball musik, fast tröttare än ettan. Coolt foto och klippning, fast tröttare än ettan. Skådisarna is back, fast tröttare än ettan. Danny Boyle har ju gjort en hel del intressanta filmer sen 1996 så varför återbesöka det här? T2 Trainspotting är inte dålig direkt. Den är liksom bara... Mja. Nja. Jaha?
/Vrångmannen

Nude Nuns With Big Guns

@
Om man gillar nakna nunnor med stora pistoler så är det här helt klart rätt film. Om man har andra krav på en film som t ex manus, minst medelmåttiga eller bättre skådisar, nån typ av regi eller åtminstone kanske supercoola actionsekvenser eller balla oneliners eller nåt annat som underhåller en trots att manus etc är obefintligt så har den här filmen inget sånt. Inget alls. Men nakna nunnor med stora pistoler det får man.
/Surskägget

Southpaw

@@@@@
Fuck i helvete vilken bra film!!! Manus av Kurt Sutter (The Shield och Sons of Anarchy) och regi av Antoine Fuqua som bl a gett oss Training Day och The Equalizer. Med dessa två herrar inblandade vet vi att vi kommer att få ett smutsigt och verklighetstroget drama om män som lever på gränsen mellan lag, ordning och kaos. Och det är exakt vad vi får här. Jake Gyllenhaal spelar boxaren Billy Hope. Han är en tuff småbrottsling från gatan som nu är på toppen av sin karriär med hus, bilar, pengar, massa polare och framförallt sin underbara fru Maureen (Rachel McAdams) och fantastiska dotter Leila (Oona Laurence) som han älskar över allt annat på jorden. Tidigt i filmen slår tragedin till och Maureen blir skjuten till döds. När hans ankare och bästa vän är borta börjar allt sakta men säkert falla isär. Pengarna, huset, bilarna, polarna - allt försvinner. Till slut kliver socialtjänsten in och tar dottern. Billy måste nu börja från botten igen och kämpa sig upp på toppen och vinna tillbaka sin dotters tillit och kärlek. En tuff emotionell resa börjar nu och Billy vänder sig till gamle buttre tränaren Tick (Forest Whitaker) för att få hjälp. Gyllenhaal gör en fantastisk rollprestation här, kanske det bästa jag sett honom göra i karriären. Billy är inte bara nån sorts dålig karbonkopia av Rocky som många boxarkaraktärer annars riskerar att bli, Billy är på riktigt. Gyllenhaal gör honom verkligen till kött och blod och känslor. Att han inte blev Oscarsnominerad för den här rollen är skandal. McAdams (det lilla hon är med) är perfekt och Whitaker hålls i strama tyglar av Fuqua och levererar därmed en klockren tolkning av den gamla tränaren som sett bättre dagar. Det här griper tag i en direkt från början och vrider ur en känslomässigt både en, två och tre gånger under resans gång.
/Surskägget

While We're Young

@@
Ben Stiller och Naomi Watts är ett lyckligt medelålders par utan barn som plötsligt får lite av en livskris och inser att alla deras vänner poppar ur sig bebisar som om det inte fanns en morgondag och att de inte har så mycket gemensamt längre. Vad bättre att göra än att börja hänga med ett par i 20-årsåldern istället (spelade av Adam Driver och Amanda Seyfried)? Plötsligt känner sig Stiller och Watts 30 år yngre och de hänger med på alla möjliga konstiga saker unga människor i New York gör. Tills Stiller inser att Driver bara utnyttjar honom för att främja sin egna karriär. En liten indiekomedi som inte gör nåt större väsen av sig men som är helt okej medan man kollar. Stiller, Watts, Driver och Seyfried har bra kemi ihop vilket är en stor anledning till att filmen funkar.
/Surskägget

Whiskey Tango Foxtrot

@@
Liksom gårdagens War Machine är detta en sann historia som utspelar under kriget i Afghanistan. Denna gång handlar det om journalisten Kim Baker (Tina Fey) som hittills mestadels suttit på arslet och skrivit de få korta ord ankaret i nyhetsstudion säger mellan inslagen som visas. På jakt efter lite förändring i sitt liv drar hon iväg för att täcka kriget i Afghanistan. Det som är tänkt att vara ett uppdrag på ett par månader drar ut på tiden och hon stannar till slut i flera år. Tina Fey gör en stabil insats som Baker och får visa prov på att hon kan vara en seriös skådis också och inte "bara" en komedienne. Kruxet ligger dock i att Fey är så naturligt rolig så att vissa scener blir kanske lite för roliga även när de inte är menade att vara det mest för att man uppfattar Fey som komiker. Margot Robbie (mitt gamla fling från den där Australienresan jag gjorde som ung nyutexaminerad student) dyker upp i en liten biroll liksom Martin "jag är en hobbit" Freeman, Billy Bob Thornton och Alfred Molina. Den här filmens största problem är dock att den saknar en röd tråd och att det egentligen inte händer nånting alls i större delar av filmen. Förmodligen följer den Bakers liv rätt så troget och i ett liv händer ju inte saker sådär klockrent filmiskt bra så manuset borde putsats lite.
/Surskägget

War Machine

@@
Netflix storsatsar och tar in Brad Pitt i huvudrollen i en historia baserad på verkliga händelser under kriget i Afghanistan. Det är en sån där film som vill vara lite Bröderna Coensk i det att den ska vara en dramatisk komedi eller ett komisk drama vad man nu än föredrar. Problemet är att man inte riktigt hittar balansen mellan och det blir liksom vare sig eller. Pitt som generalen det hela handlar om gör en stabil insats liksom skådisarna runt honom i diverse biroller. Men manuset är ett jäkla massa babblande om saker som borde vara intressanta men inte är det. Man pratas ihjäl om en massa teknikaliteter och är man inte jänkare som är superintresserad av hur krigsmakten fungerar så har man inte så värst mycket att hämta här.
/Surskägget

Jason Bourne

@@
Likt karaktären Jason Bourne själv tycks jag ha fått en minnesförlust efter att ha sett den här och alla övriga filmer i serien förutom ettan. Det är nämligen så att jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad fan storyn handlade om, vilka actionscener som hör hemma i vilken film och för all del vilka actionscener som överhuvudtaget var med. Matt Damon springer runt som Bourne och regissören Paul Greengrass klipper så snabbt och skakar så mycket som möjligt med den handhållna kameran att sugas upp i en tornado känns mindre förvirrande i jämförelse än att titta på Bourne (Greengrass har alltså gjort alla Bournefilmer förutom den första, hmmm, undrar om jag kan skönja ett visst mönster). Den här, den senaste i raden av Bournefilmer, såg jag för lite drygt en månad sedan och har inget att säga om den. Det jag minns är att jag var hyfsat underhållen medan jag tittade på den och att det var rätt bra ös i actionscenerna. Men jag kan inte göra nån som helst analys eller ge en summering av handlingen för det är som bortblåst ur skallen på mig. Jag gick in och tittade på imdb.com precis. Tydligen är Alicia Vikander, Tommy Lee Jones och Vincent Cassel med också. Bra för dem.
/Surskägget