The Artist

@@@@
Svartvit stumfilm i långfilmsformat som är inspelad igår men utspelar sig 1927?! Och är svartvit?! En hel långfilm?! Utan dialog?! Det går väl inte att titta på?! Hehehe, jodå. Det går alldeles utmärkt. The Artist är en riktigt bra film trots i stort sett avsaknad av repliker och ljudeffekter (dialog dyker då och då upp på textskyltar precis som i de gamla stumfilmerna). Handlingen är busenkel på ett charmigt sätt. En medelålders stumfilmsstjärna (Jean Dujardin) vägrar anpassa sig då ljudfilmen uppfinns och förälskar sig samtidigt i Peppy Miller (Berenice Bejo), kvinnan som blir en ännu större stjärna när nymodigheterna låter hennes röst höras i biosalongerna. 100 minuter känns som 25. Tio Oscarsnomineringar (HOLY SHIT!) till den här bubblaren. Det bjussas på lite bus, lite romantik, lite snyft och vacker tidsenlig musik (inget gammalt westernpiano här inte hahaha!). Den fina tiden helt enkelt!
/Vrångmannen

The Descendants

@@@@@
En förmögen och rätt olycklig landägare (George Clooney) försöker vinna tillbaka sina döttrars kärlek och beundran då hans fru hamnat i koma efter en båtolycka på Hawaii. Låter kanske inte så frestande men det här är bra skit! Filmskaparen Alexander Payne har gått från klarhet till klarhet när det gäller sina "dramakomedier" (en kategori som jag allt för ofta tycker är boring-ass-crap!). Älskade hans Sideways och About Schmidt. Skrattade gott åt Election. The Descendants är inget undantag och i mitt tycke den bästa filmen han gjort trots tidigare toppar. Det är en engagerande, varm och rolig tragedi som inte klampar i klyschiga fällor eller använder sig av smöriga Hollywoodknep. George Clooney är mycket bra och väl värd sin Oscarsnominering. Filmen i sig är, som ni redan förstått, fucking fantastic och jag har inga som helst problem att utse årets första fullpoängare på bloggen. Fem klockrena...grisknorrar. Eller vad fan det är som vi använt som betygspoäng i alla dessa år. Fem såna.
/Vrångmannen

Real Steel

@@
I en närstående framtid har en ny sport skapats där jättelika robotar boxar skiten ur varandra. Evenemangen är superpopulära och kända robotar hyllas som om de vore riktiga idrottsmän och inte bara maskiner som styrs av människor. Hugh Jackman spelar en f d boxare som gett sig in i robotboxningsvärldens ytterkanter. Hans robotar boxas på nedgångna svartabörsställen där inga regler gäller. Han lever för dagen fram till att en f d flickvän dör och Jackman får sin elvaårige son på halsen. Hur ska det nu gå? Jag skulle vilja gilla det här. Det är snyggt, välgjort, duktiga skådisar, bra specialeffekter, proddat av Spielberg och Zemeckis etc etc. Och hade jag varit tio bast hade det säkert varit den mest spännande film jag sett. Nu är jag ett gammalt Surskägg och ser bara hur man snott rakt av från Rocky (okänd boxningsrobot får chansen mot världsmästaren och efter en enastående prestation där roboten klarar sig alla ronderna förlorar den på poäng mot mästaren) och Over the Top (butter lastbilssnubbe som livet inte varit snällt mot får son på halsen och åker runt på sketna hak och gör sin grej i väntan på Den Stora Chansen och De Stora Stålarna samtidigt som han och sonen kommer närmare varandra hela tiden) med små inslängda doser av Transformers (robotar som slåss mot varandra). Sonen i den här filmen både ser dessutom ut som och beter sig nästan identiskt med grabben i Over the Top. Som om stölden av storyn inte vore nog tydlig redan. Sluta sno från massa Stallonefilmer och tro att ni ska komma undan med det! That shit don't fly.
/Surskägget

@@
Den skiten flyger inte med herr Vrångman heller. En mycket snäll film som vill vara tuff som vill vara snäll som vill vara tuff och som samtidigt snor skamlöst från Stallone. STALLONE?!
/Vrångmannen

Friends With Kids

@@@
Min absoluta favvokomiker just nu, Kristen Wiig, har äntligen fått det erkännande hon borde fått för längesen i och med Bridesmaids. Det är lätt att tro att detta är hennes uppföljare till den eftersom att hon är det givna affischnamnet samt att det här är första filmen hon gör efter Bridesmaids. Dock har hon bara en biroll och får kliva tillbaka lite för Adam Scott (ständig birollskille i t ex Step Brothers och Our Idiot Brother som nu får chansen) och Jennifer Westfeldt (mest teveserier men hade titelrollen i Kissing Jessica Stein för typ 10 år sen och den var väl hyfsat kul vill jag minnas) som spelar två polare som bestämmer sig för att skaffa barn ihop utan att vara ihop. Då kan de dela på ansvaret men ändå dejta på som de vill. Adam blir ihop med Megan Fox och Jennifer med Edward Burns meeeeeeen vi vet ju allihop att de egentligen vill ha varandra. Wiig kör några sköna scener, liksom Maya Rudolph och Jon ”seriösast i Mad Men men galnast i komedier” Hamm och de scenerna är lite höjdpunkterna. Har man ungar känner man helt klart igen sig. Ganska standard romcom med charm och glimten i ögat.
/Surskägget

Killer Elite

@@
Jason Statham i en actionrulle brukar automatiskt betydda ettor och tvåor i betyg, men eftersom att både Clive Owen och Robert DeNiro är med i den här gav jag den en chans. Men nej. Stathams track record (med undantag för Lock, Stock & Two Smoking Barrels och Snatch som ändå är Guy Ritchiefilmer mer än Stathamfilmer) håller i sig. Det här är baserat på en sann story om brittiska spioner i början av 80-talet som går loss på varandra då de tillhör varsin organisation och ingen litar på den andre. Mycket gömma sig i buskar och hemliga möten i källarlokaler men väldigt lite spännande. Det finns ett par actionsekvenser som håller intresset uppe åtminstone ett par minuter, främst den där Owen och Statham brutalt pucklar på varandra i ett sjukhus. Resten, not so much.
/Surskägget

Larry Crowne

@@@
Tom Hanks ställer sig både framför och bakom kameran (hans regidebut That Thing You Do! har jag alltid gillat för sin enkla charm) och levererar en lagom småmysig feelgoodrulle om en medelålders man (Hanks) som får kicken och bestämmer sig för att börja plugga så han kan välja en annan karriär. Där träffar han bl a söta men luttrade och smått buttra lärarinnan Julia Roberts som sitter fast i ett dåligt äktenskap. Det ena leder till det andra och så vidare. Hanks blir även bästis med ett gäng tjugonåntings som åker moppe på fritiden och som stylar om honom så han blir lite coolare än förr. Du har sett det tusen gånger förr, men kemin mellan Hanks och Roberts är klockren och storyn i sig om än enkel får en att le och må bra för stunden och det är ju precis det Hanks ville.
/Surskägget

Spåskägget recenserar

Välkomna till en ny avdelning på bloggen. Surskägget tittar i sin spåkula och recenserar film från framtiden som Spåskägget! Jupp, det handlar om Spåskäggets briljanta förmåga att se en trailer och bedöma hela filmen utifrån 2 minuter och 30 sekunder.

Goon
@@@@
Hahahahahahaha! Seann William Scott har inte varit så här rolig sedan han var Stifler i American Pie. Upplägget är klockrent. Blanda lite Happy Gilmore med lite Slapshot med lite Youngblood och du har Goon. Scott är snubben som inte kan stå på ett par skridskor men som kan puckla på folk rejält. Efter att ha spöat en hockeylirare när han varit i publiken erbjuds han att börja spela hockey (läs: slåss med spelarna på isen istället för bland sittplatserna) av ett b-lag i farmarligan. Givetvis sprids ryktet om hans talang för att slåss och publiken strömmar till samtidigt som fler och fler galningar vill ha chansen att puckla på honom. Till slut är det bara Liev Schreiber som står mellan Scott och total dominans på isens boxningsrink. Det blandas lite hjärta med mycket gapflabb och ibland räcker det för en fyra.
/Spåskägget

In Time

@@
Intressant sci-fikoncept som kunde blivit en kanonrulle slarvas bort nånstans på vägen. Frågan är av vem? Jag satsar mina sura skäggstrån på regissören Andrew Niccol som med rullar som Gattaca och Lord of War borde gjort något bättre av materialet. I en framtida värld är pengar inte längre ett betalningsmedel. Istället är det tid. Människor är genetiskt manipulerade att växa och åldras tills de blir 21. Då sätter en intern klocka igång där de har ett år på sig innan de dör. Men tid går att flytta mellan människor och mellan människor och t ex banker så man kan låna tid av varandra, man får tid i lön och man betalar mat, hyra etc med tid. De fattigaste har oftast bara 24 timmar tillgodo och jagar hela tiden ny tid. De rika har flera tusen år och njuter av livet som 21-åringar. Timberlake är arbetarklasskillen som genom lika delar slump och tur kommer över en jävla massa tid. Det leder in till city och de rika, fina människorna där han snart träffar Amanda Seyfried som är dotter till en av de rikaste bankirerna. Snart är Timberlake och Seyfried ett riktigt Bonnie & Clydepar som möter Robin Hood som rensar upp bankerna på tid och skänker till de fattiga och tidlösa. Nånstans förblir det dock ganska ointressant och jag sitter hela filmen och önskar att det ska bli bättre vilket det tyvärr aldrig blir. Timberlake visar dock återigen prov på att han kommer vara en snubbe att räkna med även på film.
/Surskägget

The Help

@@@
Det är 60-tal i amerikanska södern bland rikemansfamiljerna som äger slavar…ursäkta anställer svarta hushållerskor som sköter allt åt dem hemma, däribland barnuppfostran. Skumt nog växer de flesta av bebisarna upp och blir bortskämda rasistiska spolingar som tar över slaven…jag menar hushållerskan och använder henne i sitt egna hushåll. Ungefär som om man skulle ha sin mamma skötandes allt åt en samtidigt som man var sjukt otrevlig mot henne. Skeeter (varför heter alltid alla tuffa brudar från södern Skeeter eller liknande skumma namn?) spelad av Emma Stone är undantaget som bekräftar regeln. Hon ser dessa slavar…jag menar hushållerskor för de hårt arbetande människor de faktiskt är och bestämmer sig för att skriva en bok med deras historier från slaveriet…jag menar hushållandet. Att de blir behandlade som slavar är helt makalöst med tanke på att det bara är femtio år sedan det här utspelar sig och slaveriet varit avskaffat bra länge, men i södern sket man tydligen i allt som hade med vett och förnuft att göra när det kom till dessa frågor. Emma Stone gör ett bra porträtt av nyfikna och modiga Skeeter, men de två riktiga prestationerna i filmen står Viola Davis (som en av hushållerskorna) och Bryce Dallas Howard (som den största rasistbitchen) för. Ja, det luktar väl en å annan Oscarsnominering för de inblandade skådisarna men filmen i sig är inte så bra som den 1) sägs vara och 2) borde varit med tanke på materialet. Men absolut en sevärd och tänkvärd rulle.
/Surskägget

@
The Help har alla ingredienser för att kunna bli ett bra drama om en otäck tid för de svarta i USA. Tyvärr missar den varje poäng. Emma Stone är ruskigt fel som snälla tjejen som vill hjälpa de utsatta hushållerskorna. Det känns verkligen att hon "bara" spelar teater utan att ge karaktären det där lilla extra som minst sagt behövts. Är det verkligen henne jag ska följa och hålla på här? Jag gillar Emma men ser henne inte som någon stor skådis än vilket blir tydligt här. Bryce Dallas Howard spelar över så det blir skojigt, vilket kanske inte är poängen då vi konstant får slängt i ansiktet hur ond hon är. Kul i alla fall att se henne i en annorlunda roll. Sen följer klyschstapeln. The Help tar upp viktiga ämnen på ett ganska lättsamt vis, trots att den bitvis vill vara förödande känslosam. Den jobbar så hårt för att du minsann ska ta fram näsduken och hytta näven mot vita duken mot orättvisan. Det blir lite väl mycket "pretend time". Jag kan, medan skådespelarna gråter scen efter scen och Oscarshoppen lyser i deras ögon, se framför mig hur de efter en rätt rolig inspelningsdag glatt tar av sig perukerna och hoppar in i sina lyxbilar. Då har man väl misslyckats rätt rejält inte sant?
/Vrångmannen

Zookeeper

@
Kevin James är polare med Adam Sandler och rolig i dennes filmer (I Now Pronounce You Chuck & Larry och Grown Ups). Men på solokvist i t ex Paul Blart: Mall Cop eller som här i The Zookeeper blir det liksom aldrig lika bra. James spelar en zooskötare som är snäll mot alla djuren så när han planerar att sluta för att imponera på sin före detta flickvän Stephanie börjar djuren prata med honom i hopp om att han ska bli kvar. Samtidigt börjar en romans spira mellan James och sötaste kollegan Rosario Dawson som är enda anledningen att den här filmen går att genomlida överhuvudtaget. Det här är tråkiga klichéer staplade på varandra och då spelar det ingen roll att rösterna till djuren görs av Nick Nolte, Sylvester Stallone, Cher, Jon Favreau och givetvis Adam Sandler själv. Egentligen kanske det är en tvåa i betyg men jag blir så ledsen när så mycket pengar och begåvning går åt och bara trist kommer ut i andra änden.
/Surskägget

@
Det här är så uselt så jag vet inte vart jag ska börja. Kidsen kanske tycker det är skoj eftersom djuren kan tala. Vill jag se djur som kacklar så går jag på krogen.
/Vrångmannen

Harry Potter och Dödsrelikerna, del 2

@@
Det bästa med den här filmen är att filmatiseringarna om Potter nu äntligen är slut. Det är värt en tvåa. Filmen i sig är det inte.
/Surskägget

@@
Att du har pinat dig genom alla dessa så vi andra slipper är värt en tvåa. Filmen i sig är det inte.
/Vrångmannen

Krokodilfilmer

Bland alla skräckfilmsgenrer finns en liten, rätt kul genre med krokodiler som växt sig för stora och nu käkar upp allt som kommer i deras väg. Här är ett litet urval.

Alligator (1980)
@@@
Första filmen jag såg med en jättekrokodil. Flicka köper en liten krokodilunge på en krokodilfarm som pappa senare spolar ner i toaletten. Krokodilen hamnar i avloppssystemen under staden där den göder sig stor och elak på dumpade laboratoriehundar som fått stora doser tillväxthormoner. Så en dag tar sig krokodilen ut på stan och plöjer och panik utbryter. Gillar stämningen i filmen och specialeffekterna är faktiskt än idag helt okej. Gillar också att filmen struntar i Hollywoodregeln: ”Döda aldrig barn och djur”. Blodigt och underhållande.
/Surskägget

@@@
Nu var det evigheter sen jag såg den här gamla rackarbajsarn. Minns den på ett ungefär som Skägget säger, att det var full fart och rätt snyggt med stämning och myser då till med en automatisk trea. Sen är det ju naturligtvis inte en jättekrokodil utan en jättealligator väl? Annars ska de som kom på filmtiteln ha stryk.
/Vrångmannen

Lake Placid (1999)
@@@@
Hahahahahaha! Ja det här är en liten b-rulle men man har dunkat in så många doser charm och bus och glimten i ögat att man förlåter allt. Jättekrokodil härjar i liten insjö där det i rimlighetens namn inte ska finnas krokodiler alls. Bridget Fonda, Bill Pullman, Oliver Platt och Brendan Gleeson är skådisarna som med lika delar humor och oneliners jagar vår hjälte krokodilen som sätter i sig det mesta som kommer i närheten av sjön. Det här är skitkul framförallt eftersom att filmen inte tar sig själv på allvar.
/Surskägget

@@@
En gnutta gnutta besviken på denna när den kom trots att den levererar busigt. Mina förväntningar hade liksom gått genom taket inför premiären och det gick bara inte att leva upp till dem. En gediget lite spännande och lustig rulle är det trots allt.
/Vrångmannen

Lake Placid 2 (2007)
@@
Första filmen blev hyfsat framgångsrik så varför inte en uppföljare? Man försöker bibehålla samma stämning med lika delar humor som skräck men lyckas inte ens i närheten av lika bra. Problemet är att man mer eller mindre försöker kopiera första filmen fast med sämre skådisar, sämre regissör och lägre budget. Helt usel är den visserligen inte. Det finns ett par roliga scener där krokodilen dyker upp och slaktar folk, men överlag är genomförandet lite för b för att det ska bli annat än okej.
/Surskägget

Lake Placid 3 (2010)
@
Fy fan vilket skit. Specialeffekterna är urusla, det finns mer krokodiler som springer runt än det finns människor de kan äta upp och Yancy Butlers (b-skådis med biroller i t ex Kick-Ass på meritlistan) karaktär är så styltig och trist elak att vi mest sitter och önskar att krokodilen ska käka upp henne already! All charm från första och t o m andra rullen är som bortblåst och vi får en och en halv timmes skräp.
/Surskägget

Territory
@@@
Liten lågbudgetrulle från Australien som lyckas balansera på rätt sida vad gäller krokodileffekter och trovärdiga karaktärer. Bitvis riktigt nagelbitande och spännande vilket definitivt skapas av skickligt användande av krokodilen, snygg foto och prov på att man är beredd att slakta vem som helst av karaktärerna vilket gör att det är omöjligt att lita på att huvudrollsinnehavarna kommer överleva. Når kanske inte hela vägen till en fyra men det är inte långt ifrån.
/Surskägget
Vrångmannens recension här.

Mega Python vs Gatoroid
@
Så uselt, så uselt. Största behållningen är att se 80-talets popsnören Debbie Gibson och Tiffany råka i luven på varandra, fast den behållningen går över fort. Roligast i filmen är inte den gigantiskt stora ormen eller krokodilen, nej det är när Tiffany drar repliken: ”I think we’re alone now” och därmed blickar tillbaka på sin megahit med samma namn. Roligare blir det inte.
/Surskägget

The Actor's: Tom Cruise

Han må vara hoppa-i-soffan-knäpp och Scientologins största affischnamn, men han är också en av mina absoluta favoritskådisar. Dels för att han är sjukt duktig skådis som valt intressanta roller, dels för att han alltid gör allting till 100% och har en sällan skådad intensitet även i de få filmer som kanske inte är så bra. Vi har visserligen recenserat typ hälften av hans rullar redan, men det kändes på tiden att vi samlade ihop allt på ett ställe samtidigt som vi fyllde på med de filmer vi inte recenserat än. Dessutom är det snart premiär för den fjärde delen i Mission: Impossibleserien och då passar det extra bra att öppna upp detta år med en stor specialare. Varsågoda, vi ger er Tom Cruise!

Endless Love (1981)
Har jag inte sett. Det är mest en Brooke Shieldsrulle, så det förklarar lite varför jag inte sett den. Toms första skådisroll dock. Men låt oss snabbt gå vidare.
/Surskägget

Taps (1981)
@@@
Nu var det 15-20 år sen jag såg den, men vill minnas att jag tyckte den var riktigt bra. Tar dock det säkra före det osäkra och slår till med en trea i betyg. Minns inte så mycket mer än att det handlar om en militärskola typ West Point som ska stängas ner. Eleverna protesterar, och eftersom att eleverna är blivande soldater tar de kåken i besittning med vapenvåld. Armén kallas in och det slutar i en grym shoot-out. Det finns en scen som för alltid har fastnat på min näthinna, och det är Tom Cruise som sitter och skjuter med en M-60 (har jag för mig att det var) ut genom ett fönster innan han själv blir ihjälskjuten. Starkt.
/Surskägget

The Outsiders (1983)
@@@
Återigen en film jag inte sett på år och dar, och även i denna har Tom en liten roll bland massa andra unga up-and-coming-skådisar. Det är 50-tal, gängvåld, stiletter, tuffa bilar och skön musik. Å just det, det är ingen mindre än Coppola som regisserat. Det är en annan grej med Cruise, han har jobbat med några av de bästa regissörerna genom sin karriär, också ett sätt att vara säker på att filmerna blir bra.
/Surskägget

Losin' It (1983)
Ännu en av få Tomrullar jag inte sett.
/Surskägget

Risky Business (1983)
@@@@
Nu börjar vi snacka. Det här var hans första lilla genombrott, och en kultrulle som hänger med än idag. Vissa scener är klassiska. Tom i tubsockor, kallingar, rosa skjorta och Ray-Bans är fan en del av populärkulturen. Rebecca DeMornay var alla tonårskillars våta dröm. Och bara en sån sak som att vara 15 och vara lyxhallick - det är bra grejer (det låter ju lite unket när man skriver det sådär, men se filmen, där framställs det som bra och kul).
/Surskägget

@@@
Busig underhållning med en smula mer hjärna än liknande rullar från den tiden. Ung Rebecca DeMornay som senare mest fått spela onda elakingar med bravur.
/Vrångmannen

All the Right Moves (1983)
@@@@
Se recensionen här.

Legend (1985)
@@@
Se recensionen här.

Top Gun (1986)
@@@@@
Den ultimata filmen. Se recensionen här.

@@@@
Visst är den riktigt bra och förtjänar sin plats i popkulturen men jag såg den för 20 år sedan sist och tänker inte se om den. Idag är den garanterat sämst och det orkar jag bara inte med. Känslan av att den här inte klarat tidens tand är en ganska jobbig men förmodligen korrekt en.
/Vrångmannen

The Color of Money (1986)
@@@@
Se recensionen här.

Cocktail (1988)
@@@
Såg den på bio, och har sett den ett gäng gånger sen dess hemma på video. Här förvandlar sig Cruise till überbartender, och än idag kan man se snubbar bakom baren slänga flaskor precis som Tom, och då vet man direkt vilken film de studerat. Självklart slänger man in lågklass - överklass kärleksstoryn även här, nu med Elisabeth Shue som motspelerska. Det är vackert, uptempo, och en bar har aldrig sett sexigare ut än när Tom står bakom den.
/Surskägget

@@@
Härligt underhållande "skräpfilm" efter mall 1A.
/Vrångmannen

Rain Man (1988)
@@@@
Det var Dustin Hoffman som höjdes till skyarna, men Toms roll som sur bror till handikappade Hoffman är underskattat. Kemin dem mellan är perfekt. Las Vegasscenerna fartfyllda. Och slutet när Hoffmans autistiske karaktär äntligen låter Cruise förstå att han nu älskar honom är tårdrypande.
/Surskägget

@@@@
Fin balans mellan pajig Hollywoodunderhållning, makalöst artisteri och budskap.
/Vrångmannen

Born on the Fourth of July (1989)
@@@@
Se recensionen här.

Days of Thunder (1990)
@@@
Cruise blev förälskad i snabba bilar när stålarna började rulla in, så varför inte göra en film om snabba bilar? Den har kallats Top Gun på hjul, men det är orättvist mot en så bra film som Top Gun. Grundidén är densamma, men utförandet ej i närheten. Crusie levererar som vanligt, och Nicole Kidman är bra om än kanske lite stapplande i sin roll som doktor. Men de är förälskade, det körs fort i bil, det blir krasch, återhämtning och sen final där det körs snabbt igen. Lite väl standard på sina håll, men underhållande.
/Surskägget

@@
Här kördes det av vägen. Bitvis ok underhållning om man gillar snabba bilar på bana men överlag en rätt tom film Tom. Tom? Tom?
/Vrångmannen

Far and Away (1992)
@@@
Se recensionen här.

A Few Good Men (1992)
@@@@
Här är Cruise advokat inom det militära. Slutscenen när han får Jack Nicholson att tappa alla begrepp och skrika "You can't handle the truth!" är klassisk. Demi Moore är med när hon fortfarande var hyfsat naturlig (och ser faktiskt äldre ut då än hon gör idag, vilket är helt otroligt). Standardrulle på ett sätt, men Cruise, Nicholson, Moore, Bacon och Sutherland lyfter den till lite lite mer.
/Surskägget

@@@@
Baserad på en succépjäs vilket lät lite avtändande men det blev precis tvärtom. Spännande, oväntat rolig rättegångsthriller med ett sjukt snyggt driv.
/Vrångmannen

The Firm (1993)
@@@
Det var så kul att spela advokat så han gjorde det igen. Med sämre resultat den här gången. Trots det en gedigen film, där Cruise blir jagad som Harrison Ford i Jagad. Fast av den onda advokatbyrån istället för Tommy Lee Jones.
/Surskägget

@@
Dave Grusins "pianojazz" till de så kallade spänningsscenerna mördar den här filmen för mig. Den får en tvåa men jag är arg som ett bi. Den har annars allt som en riktig thriller ska ha men musiken i filmen tycker jag är ute och cyklar rejält och dödar momenten.
/Vrångmannen

Interview with the Vampire: The Vampire Chronicles (1994)
@@@
Fans rasade när det bestämdes att Cruise skulle spela Lestat, men hurrade när filmen visades. Följer boken till punkt och pricka om jag minns rätt, Brad Pitt fick ett genombrott, och lilla Kirsten Dunst fick sitt genombrott. Ingen vampyr har nånsin varit så charmig och tvärgalen som Cruise.
/Surskägget

@@@@
Don't be hatin'
/Vrångmannen

Mission: Impossible (1996)
@@@
Det är typ sexton år sen, men då var det en stor actionrulle. Och hey, det är ju Brian DePalma trots allt. Bland de första Hollywoodrullar som delvis spelades in i Prag (vilket idag är vardagsmat) och de sprängde en bil på ett ställe jag besökt många gånger. Coolt. Cruise som agent Ethan Hunt är grym, och fortfarande lika kul att Emilio Estevez av alla människor har en cameo.
/Surskägget

@@@
Har vi inte gjort en The Directors på De Palma? Skandalen som måste åtgärdas!
/Vrångmannen

Jerry Maguire (1996)
@@@@@
Se recensionen här.

Eyes Wide Shut (1999)
@@@@
Se recensionen här.

Magnolia (1999)
@@@@
Till och med Toms mest hatiska kritiker tyckte att han borde få en Oscar för bästa manliga biroll efter Magnolia. Men så blev det inte. Tom rockar dock som aldrig förr i en härlig film med många bottnar.
/Surskägget

@@@@
Agreed.
/Vrångmannen

Mission: Impossible II (2000)
@
Se recensionen här.

Vanilla Sky (2001)
@@@
Se recensionen här.

Minority Report (2002)
@@@@
Se recensionen här.

Austin Powers in Goldmember (2002)
@@@@
Se recensionen här.

The Last Samurai (2003)
@@@@
Tom Cruise som samuraj? Ja, det funkar alldeles utmärkt. Lika delar drama som action och Cruise har som vanligt galet bra intensitet i rollen.
/Surskägget
Se Vrångmannens recension här.

Collateral (2004)
@@@@
Se recensionen här.

War of the Worlds (2005)
@@@@
Se recensionen här.

Mission:Impossible III (2006)
@@@
Bra ös och nästan ständig action och jag sitter underhållen och nöjd hela tiden när jag tittar på den, men minns den aldrig efteråt. Har ändå sett den tre gånger och kan fortfarande inte återberätta rullen. Bör tyda på att den inte är bra, men den är så sjukt kul varje gång jag tittar så det kan inte stämma heller. Oavsett räcker det lätt till en trea.
/Surskägget

Lions For Lambs (2007)
@@@
Se recensionen här.

Tropic Thunder (2008)
@@@@
Se recensionen här.

Valkyria (2008)
@@@@
Se recensionen här.

Knight & Day (2010)
@@
Se recensionen här.

Happy birthday mr Film4fucksake

Den 6:e januari för fyra år sedan startade vi den roligaste (nåja) bloggen om film på hela Internet. På dessa fyra år har vi hunnit recensera ca 1 300 rullar (eller där i krokarna) vilket börjar göra det här till en ganska matig infosida om vilka filmer man ska/inte ska se. Ettorna har haglat och femmorna har varit sparsmakade (med undantag för julkalendern sist med våra favvoregissörer, då duggade femmorna tätt). Två böcker har bloggen kräkts ur sig också (och ytterligare två böcker kommer med all förmodan dyka upp under året!). Givetvis kommer vi fortsätta recensera, det är lite vårt dagliga bröd här, men självklart vill vi hela tiden utveckla bloggen så den inte står och trampar vatten. Vi har några nya teman på gång som vi släpper pö om pö under året, men är det något speciellt ni vill läsa om så hojta till nu. Nu sätter vi oss i biofåtöljerna och gör 2012 till det roligaste filmbloggåret någonsin.

/Surskägget & Vrångmannen